Vardagsbabbel

Ett tecken på liv kallar vi detta

29 november, 2021

Det har varit dött här. Det har 100% sina förklarliga skäl. Skäl som jag inte behöver gå in på, men kommer pga tror verkligen att ni bryr er. Ni som är här inne. Ni är fan fina människor. Positiva lirare med hjärtat på rätt ställe. Med andra ord, mina människor. Jo men såhär då. Jag har börjar nytt jobb. Yes, you heard me. Just nu jobbar jag på ett ställe som heter Seth & Östen. En byrå som sitter cirka 4 minuter gångavstånd från min port. Här ska jag jobba som produktionsledare. Kommer nog göra lite allt möjligt. Skriva saker, jobba med innehåll och projektleda lite grejer. Och vilka kunder vi har. Lifestyle, mat och kultur. Fäller typ en tår för att jag tänker att det är allt jag gillar. Min kille sa att jag såg mer vuxen ut i fredags när jag kom hem från jobbet. Vet egentligen inte vad det betyder mer än att jag är skittrött efter alla intryck och går och lägger mig 21:30 varje dag. 

9
Vardagsbabbel

En veckouppdatering.

18 november, 2021

En vecka till har passerat av denna höst. Hur kunde det gå så fort? Bachelor har ersatts av Bachelorette, jag har plockat ned vinterkapporna från vinden och det är iskallt i min lägenhet om nätterna. Den här hösten har varit så konstig. Hela året har varit så konstigt. Året början med att jag gick i terapi, livrädd att fastna. Sen lossnade allt. Ungefär som hela havet stormar. Inget blev det andra likt. Istället för att gråta för att inget kändes rätt – så grät jag istället av oro och i saknad av sammanhang. Kan man inte bara vara okej med läget? Tror inte det. Här om dagen var Berka här. Vi drack glubbel och grubblade. Dissekerade allt som kändes övermäktigt, jobbigt eller bara oklart. Jag älskar henne så mycket, och vår förmåga att alltid prata. Ett evigt tjötande, gråtande och skrattande. Vi pratade om det där att det alltid är så svårt att bara vara i det. Att även om man har det SÅ BRA är det alltid något som skaver. Som vanligt kom vi fram till en sak – en återkommande bok i vårt liv. The Power of Now, boken man alltid bör läsa om.

Idag signade jag på ett nytt jobb. Känner mig typ fnittrig och lycklig. Jag vet liksom att jag kommer ha så kul, och få jobba med liksom mega projekt. Det andra kommer nog falla på plats, tids nog. Och jag är så kär, förlåt d är töntigt. Men liksom blir genuint glad när jag tänker på hans gulliga ansikte, hur det känns när vi ska sussa och liksom när vi skrattar. Vi skrattar så mycket.

14
Okategoriserade

Nej men tjenare

15 november, 2021

Jag tänker inte påbörja det här inlägg i en ursäktande ton. Jag är här nu helt enkelt. För det första kan jag tycka det är lite pinsamt att be om förlåtelse för att man ej har skrivit – VEM bryr sig liksom. Och för det andra har jag noll skyldighet att dela saker exakt hela tiden. Men jag tycker ju att det är kul att det finns en liten grupp med människor som kikar in, det kan jag liksom inte förneka. Tack för att ni finns. Senaste veckan har varit full av trista vuxensaker. Bankaffärer, dealar som ska signas och en och annan timme på SATS. Om drygt en vecka så slutar det här lite mitt-i-mellan livet och jag går in i en ny era. Jag berättar mer om det någon annan gång. Just nu vill jag typ övningsköra så mycket som möjligt, pussas med min kille och kolla eftermiddags-tv. Idag är det näst sista gången på Berghs. Det ska sättas ihop texter om kanalval, profiler och att ge tillbaka. Måste hinna baka biscotti också. Imorgon kommer Sanna och Lisa över, årets julfirande ska kickas igång. Med andra ord, det är glöggfylla deluxe på en enkel tisdag.

Vad fan hände med hösten 2021?

11
Okategoriserade

Halloj November!

7 november, 2021

Förra veckan välkomnade vi November. I mitt lilla liv var det full rulle och tid för digitala kanaler fanns liksom inte. Jag sprang mellan olika möten, träningspass och körlektioner. För tillfället har jag cirka 2 lektioner inbokade i veckan. Det går framåt. Jag har numera kört på både Götgatan, Ringvägen och Nynäsvägen. Kanske säger absolut inget för en icke-stockholmare. Men låt oss säga att det är trafikerade gator. När vi stod i korsningen Ringvägen & Götgatan hörde jag en ambulanssiren. Vilket kanske är min stora mardröm när det kommer till körningen. Kände absolut pulsen gå upp. Men det gick OTROLIGT bra. ”Andas Elinor. Andas”. Gjorde även riskettan förra veckan. Ni vet. Man sitter i ett rum. Med 12 andra som ska ta körkort. Pratar om självklarheter gällande att inte köra full. Sen småpratar man stelt i en paus på 20 min. Sen går man hem.

Har varit dålig på att vara ute på stan senaste månaderna. Absolut sina förklarliga skäl. Känner att jag har spenderat typ ALL min vakna tid mellan åldern 21-26 på diverse korgar på Östra Södermalm. Suget att ”göra stan” har minskat. Kanske beror på bakisångesten, den numera allt tröttare kroppen och sånt som har med åldern att göra. Här om dagen träffade jag min polare Sara. Vi drack billig cava på Baras i Skanstull. Taket var klätt i blommor, vi pratade oavbrutet i fem timmar och jag kände ”fan vad härligt att vara lite salongs”. Mera party till folket.

Lördagen spenderades ute på äventyr. Vi tog en tipp ut till Nacka, eller Sickla närmare bestämt. Jag ville visa ett riktigt guldkorn. Brygghuset i Svindersvik. Absolut inte coolt på nått sätt. Snarare töntigt. Men där satt vi, och åt våfflor med räkröra. Det var så jäkla mysigt. Babbla om roliga saker, mindre roliga saker och ba hänga. Älskar att hänga med min manliga bekant. Tur det. Sen tog vi en tur till Skogskyrkogården. Det var verkligen en magisk plats denna allhelgonahelg, allt var så vackert. Fint att minnas dom som funnits. Och det som varit. Allt kändes så oviktigt efter den dagen. Typ som att det enda viktiga är verkligen att må bra och ha kul. På kvällen kollade vi klart på Midnight mass (tack gode gud för det – SE INTE) och åt fiskpinnewraps. Tack livet för den dagen.

Jag och min snubbe har börjat se En ö i havet . Ni vet, ungdomsserien från 2004. Trodde aldrig att han skulle gå med på det. Någonstans. Men där sitter vi ändå. Och han uppskattar det. Fyfan vad den är välgjord. Starkt manus, fin kostym & scenografi och utbildande. Sånt man kan göra en söndag i November. Äta frukost i evigheter och se serier i soffan. Min bästa start på dagen. Sen mötte jag upp mamma och övningskörde. Jag kommer verkligen bli expert på söderort efter denna tid. Kan typ varenda gata från Globen till Tallkrogen.

Den kommande veckan känns kul. En massa körlektioner inbokade (07:00 HUR TÄNKTE JAG DÄR), Berka kommer till stan och sen ska jag signa en grej(!!!!). Även om mycket är läskigt nu, så kändes det ändå dueable. Det kommer bli bra. Mycket av det som kändes obehagligt, känns nu mindre oklart. Det som sker det sker. Vad mer ska man göra? Vill ägna mig åt massa mys också. Ni vet. Träna, se oändligt mycket tv och ha det välstädat. Gud måste köpa ljus och typ doftpinnar som luktar höst.

100% stökigt innehåll. Förlåt.

10
Okategoriserade

Roliga saker som skett under veckan som gått

30 oktober, 2021

En genomgång av veckan som passerat. Summering osv. Känns som allt flyter ihop annars. Det är lite kul att skriva här. Att dela med mig. Jag har känt att det har varit lite onaturligt. Så mycket som stökat där inne. Så det har liksom inte varit lika kul att dela allt. Men nu är det som att det känns lite roligare helt plötsligt. Hoppas ni också tycker det

Här om dagen tog jag och Carro en fika. För nått år sedan drabbades jag av någon typ av panik när jag tänkte på min och Carros relation – jag fick en insikt att vi ofta sågs i samband med alkohol. Jag ba ”Är vi då bara partyvänner?” blev den första tanken. Jag anser ju att Caroline är en av mina närmsta vänner. Det är svårt det där med alkohol tycker jag. Mycket av mina relationer resulterar ofta i att man tar en öl eller två. Ibland kan jag nästa ifrågasätta om dom är påriktigt. Efter mitt lilla bryt försäkrade Carro mig om att vi var vänner på riktigt, inte bara partyvänner. Där och då sa vi att vi skulle bli bättre på att göra saker utan alkohol. Så i tisdags blev det en fika. Ni vet bakelse, på ett ställe med gamla människor och liksom gula väggar. Fysatan vad trevligt.

I brist på annat kul som händer här i livet så har jag börjar prenumerera på nått som heter Smakbox . Okej fick tipset av mammas kompis Birgitta i somras. Tyckte det lät kul. Så jag och mamma signade upp oss. Tror absolut målgruppen kanske är kvinnor 60+ men vad gör det. En gång i månaden kommer de hem en massa roliga produkter i köket. Allt från lyxiga drycker, goda snacks och liksom premium pasta. Lådan väger typ ett ton. Man väljer låda efter preferenser. T.ex. Smakbox balans eller smakbox nyfiken. Kostar 190kr och sen kan man lägga till kalla tillägg på +79kr. Kul grej i vardagen när allt annat känns lite trist.

GÖLLIG mamma sätter på lille skylten på bilen. Hur gullig är hon inte? Kort i rocken. Man förstår ju helt och hållet vad dom generna kommer ifrån. Känns som att jag har liksom tre punkter i fokus just nu. Körkortet är helt klart än av dom. Pendlar mellan att vara stressad att jag gör för lite, samtidigt som jag tycker att jag gör riktiga framsteg varje gång i bilen. På måndag har jag körlektion 07:00. Vet inte riktigt varför jag tyckte det var en bra idé att boka in. Kul är det iallafall. Tack för det.

13
Vardagsbabbel

En onsdag i mitt liv

28 oktober, 2021

Onsdag onsdag onsdag. Är det inte veckans bästa dag? Eller i iallafall veckans vändpunkt. Gillar vändpunkten. Gillar där med också onsdagar. Va uppe med tuppen iallafall. Jag hade bokat in en körlektion 8:10. Vilket kändes supertidigt. Jag har full förståelse att alla inte tycker att det är jättetidigt. Men allting runt 8:00 och 8:30 är lite av en dimma för mig. Kanske inte de stunderna jag levererar mina smartaste idéer eller känner mig som skarpast. Traskade iallafall ner till Östergötagatan där min körskola ligger. Möttes av en gullig lite regnbåge. Tänkte att det var ett tecken. Nu vänder det jobbiga. Jag hade fan go energi i kroppen.

Och hur gick köris undrar ni? OTROLIGT bra. Det går väl inte jättefort alltid. Alltså hastighetsmässigt. Det körs en del i Hammarbyhöjden aka. litet samhälle. Vilket betyder goa 30 km/h. Jag är horribelt dåligt att kolla innan jag blinkar. Men jag har en säkerhet bakom ratten. Det händer saker som man säger så. Jag fick beröm för mitt lugn och hur bra det gick. Och efter köris är det dyr macka som gäller. Jobbar mycket belöningssystem. En go macka med ägg från Pascal blev det. Förresten det här med äggmacka. Hur känner ni för det? Är det socialt ok att äta en äggis i t.ex. ett kontorslandskap? Kan bli ett sånt jävla fuzz. Kul det här med mackor. En sån vattendelare

Efter gofrukost och traumat av att ha överlevt en körlektion så gick jag hem och jobbade undan lite saker. Skrev lite text b.la. för ett jätteroligt projekt jag har till våren. Tog en lite kort powernap. Absolut lite ovan att gå opp i ottan och köra bil om man säger så. Åt lunch i badrummet och sminkade mig. Har ett fuldiadem för sminkning – har inte alla kvinnor det? Hade en diademfas för cirka 2 år sedan. Var otroligt mycket grejer med pärlor på lilla huvudet. Träffade en gammal kompis under denna fas ”det är en lite småborglig look du har” . Det var ungefär där och då jag slutade med diadem. Efter sminkningen blev det två extremt roliga möten på rad. Är det nu det börjar hända saker? I think so.

Skulle ta en vacker höstbild bland löven på Kocksgatan. Förövrigt min bästa gata. Vill bo där. Eller ja. Min näst bästa gata. Skånis forever. Men en fin bild… det kan vi väl erkänna att det INTE är? En hade köpt fin potatis. Alltså ”liten fin” potatis. Finns det någon annan potatis? Svar nej. Pratade med min manliga bekant tidigare på dagen. Det hade absolut varit en lång dag för oss båda. Otroligt mycket känslor. Jag varande för eventuella tårar. Inte pga att man är ledsen. Mer att man ba är lite överväldigad. Tror ni fattar. Yttrade meningen ”Jag vill äta fiskpinnar och sa Bonde söker fru”. Han suckade absolut men sa sen ok. Vilken snubbe man hittat. Nån att äta fiskpinnar med. KUL.

Fiskpinnar + Curry Remo = sant . Förlåt med curry Remoulad, är det inte det finaste vi har? Vill bara äta trygghetsmat just nu. Mycket stroganoff, kötbullar med sås och rostisar. Det är så otrolig mysigt. Antar att det är hösten. Behovet för comfortfood är större än någonsin. Drömmer nu om typ laxpudding och denna svampgryta.

På kvällen hängde vi i soffan. Ni vet, som man gör. Vi kollade tiktok och gjorde en djupdykning i fenomentet #dadsofTiktok , såg ett avsnitt midnight mass och babblade loss. Det är så mysigt så. Klockan 23:15 släcktes lampan. Fett sent om ni frågar mig. Älskar att gå och lägga mig tidigt, helst gärna innan 22. E det så fel? Det var min onsdag.

10
min helg

Välkommen till mitt helgande

26 oktober, 2021

Hej och välkommen till min helg i tre horribla bilder. Att jag har läst webbkommunikation är ju otroligt kul när jag tänker på det pga just nu känns det omöjligt för mig att ta bilder som känns det minsta inspirerande. Men så är läget. Och jag hade faktiskt en otroligt kul helg – okej. Den var helt ok. Nån lite mitt-i-mellan fas känner jag mig i. En oktoberhelg. Förlåt med VAD hände egentligen med denna månad? Hur gick allt så fort. Få panik.

Började helgen på min favvoplats. The place to be. På Sats. Som ni kanske minns så har jag ju gått och blivit elitidrottare – om inte, läs r. Faktumet är att jag har hatat och träna forever and ever. Vilket är otroligt komiskt pga att det fanns en period i mitt liv där jag jobbade med en träningspodd samt jobbade på ett tv-program om hälsa. Hysteriskt roligt att tänka tillbaka på. Men nu är jag typ lite besatt av tanken att hänga på gymmet. Vill absolut inte rucka på mina träningstillfällen. Det känns viktigt och typ lite lättare, hjärnan mår liksom bättre för första gången på länge. Dansade Zumba. En otrolig träningsform måste jag säga. Det var dock en kille som hade brutit benet på passet. Han klev in med kryckor och liksom en gipsad fot. Då kände jag. ”Nej men nu måste folk lugna ner sig” Han dansade på rätt bra där bak. Var absolut orolig, hade en blick i döda vinkeln varje minut. Redo att rycka in vid fall. Han överlevde passet, alla kan vara lugna. Vid brutna ben – låt oss hoppa Zumban ett tag.

Har gått loss och av ätandet av good stuff denna helg. Hann med detta ljuvliga bulle från Robin Delselius (mitt stammishak). Sen hände det en incident i lokalen. Men den kan jag spara på ett tag. Åt min forever bulle aka. solbullen. Finns ingen annan bulle som är värld att pratas om. Jobbade undan massa saker, skrev roliga grejer osv. På kvällen åt jag middag på Habibi. Jag har obsessat över Shakshukkan som jag åt en gång. Dessvärre resulterade den i nån form av allergi. Blev en antihistamin, jag somnade som barnet vid typ 22:30 medans min manliga bekant såg Midnight mass. Vill ge serien en väldigt svag trea… nej förresten. En 2,5. Men kommer absolut vilja se klart skiten. Är det sånt man gör när man är 27 förresten? Somnar till serier med allergimedicin i kroppen. Det är fan mörkt.

Annars har jag hängt en del i soffan och käkat godis. Läst bok. Kollat några avsnitt Gilmore Girls. Varit på bio. Fyfan vad det är min absolut bästa aktivitet. Att inte göra någonting alls. Ger så mycket. Peppar upp när allt annat stormar. Nästa helg vill jag dock ha äventyr. Vet bara inte riktigt hur än. Tips?

6
Okategoriserade Vackra saker

Tänk att just hon blev min mamma

25 oktober, 2021

Mammor <3 idag fyller min mamma år. Jag skulle välja säga att mamma är min person. Är jag en sån här obehaglig varelse? En sån som anser att ens mamma är en av de närmsta? Ja, men lite så. Vi kan bråka, bli arga och tappa humöret på varandra rätt ofta. Men i slutet av dagen är hon fortfarande den absolut roligaste, klokaste och mest witty personen jag känner. Jag är så impad av henne. Hur hon alltid kämpar på, står upp för sig själv men också vågar vara modig. Hon är så stark bara i sin natur. Tänk att få ha bevittnat det ett helt liv. Men det finaste jag har fått av henne är ändå humorn. Den är jag så tacksam för. Att kunna skratta åt det mesta, att alltid ha en comeback på g och att våga tramsa. Vem hade jag varit om jag inte vuxit upp under hennes tak? Typ en rätt trist jävel tror jag.

Jag är inne i en riktigt Gilmore Girl-fas i livet just nu. Eller fas och fas. Kollar väl om skiten nån gång varannat år. Det är alltid en on-going fas. En av mina trygghetsserier är det nog. Tänker ofta på min mamma när jag bevittnar Rory och Lorelai’s relation. Det är något i språket, det egna språket. Att kunna avsluta varandras meningar, förstå vad den andra tänker och skämta om nästan allt. Nästan som att man delar hjärna. Här om dagen såg jag om avsnittet när Rory tar examen från Chilton (klipp här) , tänkte så mycket på mamma. ”My mother never gave me any idea that I couldn’t do whatever I wanted to do or be whomever I wanted to be. She filled our house with love and fun and books and music unflagging in her efforts to give me role models from Jane Austen to Eudora Welty to Patti Smith.As she guided me through these incredible eighteen years, I don’t know if she ever realized that the person I most wanted to be was her.” Även om det var dåligt med Jane Austen hemma, mer Kate Bush och Hanna Hellquist så skapade hon den absolut bästa miljön för just mig. Och än idag är nog den person jag vill vara mest lik ändå mamma.

Tack för allt. Tack för den jag har blivit och tack för verktygen till det som kallas livet. Jag kommer kanske aldrig att bli en lika bra person som min mamma, men om man landar någonstans halvvägs är jag nöjd.

8
Listor och sånt trams

Tre saker som jag har printscreenat senaste veckan

22 oktober, 2021

Innehållstorka här. Nu gräver jag liksom i bildarkivet på telefonen. Sorgligt. Nej vet ni. Jag älskar att se inlägg folk har printscreenat. Lite som att komma in i nåns innersta. Typ som att träffa nåns päron. Lugn ba lugn Alderbro. Att spara saker på appen Instagram är topp tio favoritaktiviteter jag har. Sen har jag ju typ inga andra hobbies än att spara saker på sociala medier. Vilket absolut är sad. Men otroligt vanligt skulle jag säga. Iallafall här är tre kul saker jag har printscreenat senaste veckan.

Bildkälla här

Hängde med min urmoder förra helgen. Någonstans mellan vanligt babbel och mera seriöst babbel visade hon mig denna bild. Jag blev fullkomligt besatt. Mitt uttalade hat mot parmiddagar är otroligt etablerat i familjen. Det går way back. Alltså typ i min förra relation. Det var tal om parmiddagar en till två gånger under den kärleksaffären. Fick totalpanik på en nanosek. Jag var 22 och hade absolut noll behov att ”leka vuxen”. Tanke av att äta middag med nåns flickvän jag halvkände och hade noll gemensamt med intresserade mig verkligen inte på den tiden. Mamma har också ett visst hat på parmiddagar, okej inte ett hat. Hon föredrar bara andra umgängesformer. Drömmer starkt om att ha denna tavla någon gång i livet. Kostar cirka 12 000 kr på Bukowskis, cirkulerar cirka 40st litografier runt om på denna jord och konstnären hittar ni här.

Bildkälla här

Caroline Ringskog Ferrada-Noli aka. @crfn__ på insta, aka. min favvoförfattare typ(LÄS Richboy och Naturen) la upp en otrolig rolig instastory här om dagen. Alltid roliga frågestories, typ dagligen. Hur som haver. Skrattade så jag dog. Jag ska inte påstå att jag har ett förakt mot Kungsholmen. Har fina minnen t.ex. min praktik på Warner music när jag var 14, och alla gånger jag har åkt till tandakuten pga mina kaosiga visdomständer, eller min 27-års helg i våras när jag fick ”gallstensanfall”, åkta ambulans och hängde på St. Göran i cirka 20 timmar (Läs här). Ni hör ju. Kungsholmen har gett mig mycket. Men Caroline fångade nått kul tycker jag. En bra analys. Det anonyma Kungsholmen är väldigt starkt tycker jag. Iallafall in och följ – hon är kul.

Rolig grej förresten. Första gången jag drömde om min manliga bekant så var det en så jäkla konstigt dröm. Jag drömde att han rättade mig när jag skulle säga Carolines alla efternamn. Sa dom i fel ordning eller missade väl nått antar jag. Otroligt kul och säger VÄLDIGT mycket om den nuvarande relationen också. Det rättas fortfarande en hel del, men med kärlek. Är ju mästare på felsägningar. Som det kan bli ändå, kul att tänka tillbaks på.

Bildkälla här

Blev helt pirrig när jag såg denna bild på Floras Instagram. Faktumet är att det är två aspekter som väcker nått i lilla mig. Skäl 1. Textilerna i bakgrunden. Jag har varit en hatare av textilier på väggar. Värmdes upp för första gången cirka 2018 när min dåvarande svincoola chef hade nån maffig grej på väggen. Jag ba ”men gud, det är sån här balla människor pysslar med”. Sen har jag liksom med fackla letat efter saker som ger mig lika mycket känslor. Obs! Inte hittat nått. När jag såg detta insåg jag HUR enkelt det faktiskt kan va. Behöver inte var massa detaljer. Enkla goa grejer. En dag kanske man har nått hem när sånt här syns i vardagsrummet.

Skäl 2. En fest pågår. Nån ligger på golvet. Det dricks. JAG SAKNAR SANNA. Okej det är såhär. En av mina bästa personer. Sanna eller Berka som jag brukar kalla na, hon är en person som ALLTID ligger på mitt golv. Innan pandemin + early pandemi så levde vi i den absolut sjukaste harmonien. Som en liten familj här på gatan inne i stan. Det dracks vin på mitt golv så otroligt ofta. Jag saknar den tiden . Hur vi babblade, spelade The Gambler minst tre gånger i rad och bara diskuterade allt som kändes. I November kommer hon hem till Stockholm i nio dagar. Saknar henne så hjärtar spricker. Tänk att man få ha sånna människor i sitt liv.

7
Okategoriserade Vardagsbabbel

Min start på veckan

20 oktober, 2021

Gud. Är så horribelt dålig på att ta bilder just nu. Kanske mest för att jag är ganska mycket hemma. Det händer inte allt för mycket på dessa trettio kvadratmeter om man säger så. Eller JO, det gör det. Men kanske inte saker som bör tas bilder på. Okej. Det finns jättemycket att ta bilder på. Det är nog faktiskt bara jag som är lat när jag tänker på det.

Var hemma hos Mamma och Pappa i helgen. Gud vad jag är där ofta nu, har absolut sina förklarliga skäl. Något jag kanske kommer dela framöver. Men inte just nu. Vi har ett väldigt behov av att vara en familj just nu. Jag och mamma låg bredvid varandra i soffan och bara va. Känner mig så otroligt blessad att få prata med just henne när det är som det är. Pappa tog en avstickare till Åland. Fråga inte varför. Bad om nått kul från Ålandsbåten. Fick årets glögg. Med smak av ”Valencia”. Kändes otroligt festligt. Tänkte NÄR är det tillåtet att ta årets första glöggfylla egentligen?

Har jag berättat att jag gått och blivit elitidrottare? Jag HATAR ju att träna. Det är så tråkigt. Alltså jag räknar typ ner minuterna från att jag påbörjat ett pass tills slutet. En minut känns som en mindre evighet. Har alltid varit en person som tittar på klockan med tre minuters mellanrum på ett pass. Hade absolut ett starkt träningsår för cirka nio år sedan. Har levt för länge på det. Sen min ”mitt i mellan två jobb”-situation kickade igång har jag liksom verkligen tagit tag i träningen. 1. För att det krävs typ att man jobbar halvtid för att kunna träna. 2. För att det är ett bra sätt att hålla igång hjärna och själ. Dom senaste åtta veckorna har jag tränat cirka 2-3gånger i veckan. Jag är så stolt över mig själv. Nu får jag dock cirka åtta mejl om dagen där SATS fullkomligt tror att jag ska sticka. Dom är livrädda att jag ska sluta dyka upp. GIVE ME A BREAK, ha lite jävla tillit att jag ska dyka upp. Blir så less.

Keep the spirit alive. Jo men man försöker verkligen. GUD vad glad jag ser ut. Jag är verkligen en grundglad person. Tänker ofta positivt. Tycker typ att jag har ett rätt starkt pannben. Vill jag så går det typ. Tänk att man är född med den egenskapen ändå. En evig känsla av att man vill att det bästa ska hända och man förtjänar det. Var på ett riktigt kul möte idag, alltså KUL KUL KUL. Är det nu retrograden verkligen är över? Tror det.

8