film, tv & underhållning

DET SÅKALLADE ONE DAY-TRAUMAT

7 mars, 2024

Jag och en kompis tar en AW på Götgatan. Vi babblar om små och stora saker som har hänt på sistone. Inget livsomvälvande direkt. Det är ju februari – ingenting spännande händer i februari. “Har du sett One Day på Netflix?” hör jag mig själv säga. Hon tittar på mig med en allvarlig blick: “Om det på något sätt slutar som boken är jag noll procent intresserad”. Det är så jäkla uppenbart där och då. Hon bär på ett så kallat One Day-trauma.

När jag var 17 år läste jag boken One Day av David Nicholls. Jag hulkade mig igenom slutet. Hur kunde livet vara så orättvist? Spoiler alert: Nån dör. Och det smärtar som tusan. Kort därefter släpptes filmatiseringen med Anne Hathaway och Jim Sturgess. Om jag grät mig igenom boken så lämnade inte direkt filmen mig med en lindrigare reaktion. Det var en tsunami av tårar. Det slutade inte.

När jag fick reda på att Netflix skulle släppa en nytolkning av bästsäljaren fick jag en klump i magen. Det räckte alltså inte med nästan två timmar av hjärtesorg, mörker och total smärta. Nej låt oss göra en 14 avsnitt lång djupdykning och totalt grotta ner oss i hur jobbigt det är att vara människa. Men bra är det, det måste man fan ge dem. För där sitter jag ännu en gång. Redo att bli helt förstörd. 100% frivilligt. Historien om Emma & Dexter håller än idag. Den är nästan bättre. Vi kommer närmre karaktärerna. Vi lär känna dem på ett annat sätt. Vi ska inte ens tala om hur karismatisk Ambika Mod är i rollen som Emma Morley. En stjärna är absolut född.

Jag blir alltför investerad i den här typen av serier, nästan på ett ohälsosamt sätt. Sådana här “right person, wrong time”-scenarion fångar mig varje gång: jag blev fullkomligt rasande på Marianne när hon gjorde slut med Connell i slutet av Normal People. De var perfekta för varandra, eller åtminstone nästan. Fast det var lite rörigt, måste jag erkänna. Ändå fanns det något där. Och när Hot Priest säger ”This shall pass” i sista scenen av Fleabag, fick jag verkligen hög puls. Blodet pulserade i mina tinningar. Vad var poängen med två säsonger kärleks-berg-och-dalbana om han ändå skulle välja Gud till slut? Jag var tvungen att ta en Atarax för att lugna ner mig. Det kändes som ett svek mot mänskligheten, åtminstone mot seriens fanbase. Jag mår verkligen dåligt av den här typen av serier, men ändå fastnar jag i dem. Varje gång. Alltid redo att klicka på play. Vad är det för fel på mig?

Jag tror att kraftfullt berättande, det som verkligen berör oss djupt, till stor del handlar om att kunna spegla sig i karaktärerna. När vi kan relatera till deras resor och utmaningar, känns det som om vi själva går igenom det. När det går åt pipsvängen är det nästan som att man själv också har misslyckats. I en värld full av artificiellt och opersonligt innehåll vill vi ha något vi kan knyta an till. Även om det smärtar. Det är ju en del av livet.

Jag läste en artikel där David Nicholls svarade sina fans kring vad han trodde att Dexter skulle pyssla med idag. “I think he’s fine, a good father, steady and successful, sometimes a flirt and a fool, but definitely happy.” Svaret var så betryggande. Det kanske inte precis blev som vi hade hoppats. Men det blev ändå helt ok. Typ i alla fall. Ungefär som det mesta i livet. Jag skulle vilja påstå att One Day-traumat är någorlunda läkt nu.

11
Äventyr min helg

22h på Karlavägen

6 mars, 2024

När livet känns lite tungt har jag ett grymt lifehack: en staycation. Det är så enkelt men så effektivt. Som tur är har jag en bästis som jobbar på en hotellkedja! Det är en såkallad win-win. Hon hade ett presentkort på en hotellnatt som skulle gå ut. Och ville ta med mig? OTROLIGT.

Vid kl 15:00 satt jag i hotellobbyn på Karlavägen. 100% redo för incheck. Jag hade liksom gått in i nått typ av mindset att jag var i London. Fråga mig inte varför, det bara blev så.

Vi strosade runt på Biblioteksgatan. Det var så trevligt. Vi sniffade på parfymer, pratade om vår stil och provade dyra klädesplagg. Jag köpte ett set från COS som kostade en slant. Jag kände mig så fin. Det var länge sedan nu. Eftersom jag är ganska kort så behöver byxorna halveras ungefär. Men det kommer bli fint.

Sen drack vi drinkar på Pas d’art och pratade om mitt nya projekt. Nej men jag ska ju bli börshaj. Mer om det inom kort. Notera skönheten på bilden. Min bästis är snyggast i stan. Hon har börjat dejta en kille. Något som jag retade henne för hela kvällen. Gud, vi är som syskon.

Vi gick tlll hotellrummet, drack en flaska bubbel och käkade smågodis. Caroline spelade eurodisco och jag sminkade om mig. Sen gick vi till OMAKA och åt en helt gudomlig middag. Restaurangen har legat på min lista länge. Och det var så gott. Missa inte brysselkålen.

Vi förälskade oss helt i servitören, drack en flaska vin och tjattrade non-stop. Helt plötsligt hade fem timmar gått. Och där någonstans vände någon av oss ut och in på handväskan. Då är det definitivt dags att gå hem. Vi var absolut mer än salongsberusade. Vi traskade åtta minuter hem till hotellet. Bland ambassaderna såg vi en liten snödroppe som stack upp. Vi gjorde ett gemensamt vårskrik. Karlavägen vibrerade av vårpepp.

När vi vaknade var den första meningen som yttrades ”åh herregud”. Det var absolut en bakfylla. This too shall pass.

Sedan var det rakt ner till buffén. En helig stund av samtal, skratt och skvaller. Killen bakom oss åt cirka 10 croissanter och vi diskuterade den töntigaste typen av semester: Babymoon. Jag drack ungefär fyra glas juice. Frukosten tog två timmar. Två timmar av ren lycka

Sedan gick vi tillbaka till hotellrummet, la oss i sängen och pratade. Munnarna gick. Hur mycket kan två människor ha att säga till varandra kan man undra? Otroligt mycket. Klockan 12.00 vinkade vi hejdå till varandra på Sturegatan. Har jag sagt att jag älskar att vara med Caroline?

10
Okategoriserade

Roliga saker jag har läst under året andra månad

1 mars, 2024

Under februari läste jag inte allt för mycket. Jag lät liksom andra saker ta för mycket plats. Typ som att scrolla på telefonen. Gud vad det är dåligt. Jag känner liksom hur kass hjärnan blir. Seg typ. Nej, skärmtiden måste minska. Det är fasiken illa. Mer böcker för folket. Här kommer en summering av vad jag har läst under årets andra månad: 

När vi var fåglar av Ayanna Lloyd Banwo

På den mytomspunna kyrkogården i Port Angeles, i Trinidad, korsas två öden när Darwin och Yejide möts. Darwin, en rastafari som fruktar döden, och Yejide, med en unik förmåga att guida själar till andra sidan, bär båda på familjehemligheter som väntar på att avslöjas. Mitt i en stad på gränsen till kaos tvingas de konfrontera både det förflutna och framtiden. Ayana Lloyd Banwos debutroman är en magisk realismens pärla som blandar sorg och återfödelse i en berättelse . 

Jag mådde inte bra när jag läste den här boken. Jag befann mig i ett katastrofalt tillstånd rent mentalt. Så dessvärre känner jag absolut noll för den här boken. Jag vet inte varför egentligen. Borde vara något i min smak. Men tyckte typ att den här boken var katastrof. Var den liksom dåligt översatt? Skulle tro det. Sen var det liksom tråkiga karaktärer. Nej vet ni. Hoppa över den här lilla jäkeln. Betyg: 1 av 5.

Prata så fort jag kan av Laura Graham

Lauren Graham, den ultimata ikonen från Gilmore Girls, även känd som Lorelai Gilmore bjuder på en personlig och DUNDERKUL memor. Från kulisserna av hennes kometkarriär till de intima detaljerna om hennes Hollywood-romanser och karriärsprövningar vid fyrtiofe. Med en perfekt dos av glam och glans, är denna bok som att sippa på en Pumpkin Spice Latte av Gilmore Girls-nostalgi medan du skrattar dig igenom hennes äventyr.

Jag älskar Gilmore Girls. Är det min mest sedda serie? Kanske. Jag tror jag har sett den typ en gång per år sedan jag var 13. Lauren Graham är en otroligt spännande person. Varm, kul och sprudlande. Den här memoaren var så jäkla härlig. Som en varm kram. Har lyssnat på den när jag har diskat, källsorterat och typ traskat till gymmet. Kräver absolut ingenting. Bara lite feelgood i februari liksom.  Det enda negativa var väl att jag lyssnade på den på svenska. Är inte nöjd med uppläsaren om man säger så. Betyg: 3 av 5.

Åttonde huset : till åminnelse av en flicka 

Under en majkväll 1948, bland trädstammarna försvinner nioåriga Birgitta Sivander spårlöst. Sjuttio år senare, i Gröndal, fångar en slumpmässig tidningsnotis Linda Segtnans uppmärksamhet. En olöst gåta från det förflutna griper tag i henne och väcker en besatthet att förstå Birgittas öde. Med en blandning av arkivgrävande och en öppenhet för det övernaturliga närmar hon sig sanningen. Men samtidigt som hennes besatthet växer, växer också livet i hennes mage – en flicka. Hur står man ut med att föda ett barn in i en värld där grymheten kan vara bottenlös? 

Nej men ja, jag vet att jag är sen till festen. Men den här boken. Herre min gud. Vad bra den var. Jag liksom snålade med sidorna för att jag inte ville att den skulle ta slut. Lindas språk fångade mig på ett sätt. Jag ville inte sluta läsa. Jag ville bara veta mer. Jag kände mig nära författaren. Blev nästan lite manisk jag med. Det här är verkligen bland det absolut bästa jag har läst. Någonsin. Ett måste. Betyg: 5 av 5.

9
min helg

Kulturhelgen

26 februari, 2024

Helgen gick så fort. Det känns som att jag rörde mig mellan så många olika aktiviteter att jag knappt hann fånga andan. I fredagspodden pratade de om att dela in saker i olika veckor, för att sedan gå vidare och göra annat. Det här blev min sociala kulturhelg. Ljuvligt på många sätt. Precis så jag vill leva. 

Helgen började med genrep på Stadsteatern. Pjäsen hette Tre systrar och jag var fullkomligt besatt. Tre timmar av krossade drömmar, kärleksproblem och familjestrul lät mörkt i teorin, men så bra var det. Den höll trots sina cirka 100 år på nacken. Jag vill rekommendera alla att pallra sig dit. Bäst var helt klart Carla Sehn och hennes komiska timing. Och vackra sångröst. Men Shanti Rooneys karaktär som den grubblande officeren bär jag fan med mig. Boka din biljett idag, pjäsen går hela våren.

I fredags var det vernissage på stan. Två ställen hann vi med. Ett galleri och sen något som var typ som en hemmafest med TikTok-konstnärer. Ja, det finns ju faktiskt sådana. Vad ska jag säga om konsten? Ja, jag var väl inte helt såld tbh. Men det fanns något där. Det gjorde det. Jag blir så nervös bland konstnärer. Känner mig så otillräcklig och vanliga på något sätt. Jag måste jobba på det där. Det sitter i självkänslan

I lördags var det Natten och jag var på plats! Jag älskar den klubben. Mer än något annat. Det är så uppfriskande med powerballader. Att kunna skriksjunga till Stad i ljus är verkligen en passion jag har. I nästa fyra timmar skrålade vi non-stop. Och det dracks red bull vodka. Vid tretiden lotsade min kille hem mig och Carro. Det var en omöjlig uppgift. Vi var så slut. Att ta sig hem kändes som en kamp. Klapp på axeln till honom.  

13
film, tv & underhållning

Tre youtubetips till gråa dagar

23 februari, 2024

Sen jag utvecklade ett hat mot poddar har youtube blivit en större del av mitt liv. Som en fd. youtubeexpert. är jag lite av en finsmakare (Nej men det är ju så kul. Att jag har jobbat på ett nätverk med liksom unga kreatörer. Ett liv sen absolut. Men ändå. Lärde mig så mycket om typ vilket innehåll som säljer och liksom uppskattas av YT). Jag tycker att många svenska youtubers är så tråkiga. Antingen är det så välpolerat och perfekt. Jag orkar liksom inte se en människa som springer mellan sin megaformer och blowouts på Sturegatan. Det intresserar mig inte. Eller så är det liksom folk som provar saker dagarna i ända. Jag har ingen tid för diverse hauls eller challanges. Det är för barn. Mitt fokus har ingen ork för det. 

Jag vill istället dela med mig av innehåll som faktiskt fångar mig. Innehåll som är lekfullt. Som ger mig något att bita i. Det ska finnas en tanke. Annars får det fan vara. 

Lana Wilman

Lana Wilman är en kul kreatör som jag följt ett tag nu. Förutom att hon äger någon typ av egen byrå som verkar gå skitbra. Så har hon också världens vackraste hem. Hon är en klassisk introvertflunecer ( är inte det en trend?) . Med andra ord. Hon går mest runt och skrotar. Pillar med tavlor, läser böcker och rensar i badrumsskåpet. Det är så otroligt konstigt, men det är perfekt innehåll för mig.

Jenna Phipps

Jenna Phipps började sin karriär som knitfluencer( ja, någon som stickar…). Hennes kanaler har växt på ett sätt och hon har blivit allt mer personlig med tiden. Hon är så jäkla gullig. Och jordnära. Förutom att hon stickar sig igenom livet, vilket är truly inspirerande. Har absolut köpt stickor pga henne. Så har hon nu köpt ett mid-century hus i Surrey, Canada som hon renoverar helt själv. Det är så otroligt kul att följa.

Molly Baz

Molly Baz kom in i mitt liv rätt nyligen. Ja, jag förstår att man är sen till festen. Men må så vara. För nu är jag hooked. Molly har den mest ljuvliga personligheten som jag har varit med om. Jag känner en sån otrolig kärlek till allt hon gör. Om ni har missat, så är Molly Baz, typ den coolaste kocken i LA. Och hon lagar så god mat. Jag vill flytta in till henne och det är nu.

11
Okategoriserade

11 saker som har hänt sedan jag senaste uppdaterade denna blogg

21 februari, 2024

Det har verkligen varit tyst här de senaste veckorna. Och den enkla förklaringen är att inspirationen har varit obefintlig. Det har varit motigt att sätta sig ner och skriva. Ingenting jag försöker formulera känns tillräckligt bra. Kreativiteten har helt enkelt varit frånvarande. Men igår hände något. Jag vaknade upp med en känsla av positivitet. Det är som om jag har startat en ”positiv vecka”, där jag inte tillåter mig själv att klaga på någonting. Bara positiv energi tillåts flöda, för det brukar ju leda till att bra saker händer. Det är min filosofi åtminstone. Så, vad har egentligen hänt de senaste veckorna? Här är elva saker som har utspelat sig sedan jag senast skrev.

  • Jag har börjat gå en manuskurs. Jajamän. Nu ska det skrivas ett kostymdrama som kommer handla om kärlek, musik och vänskap. Håller jag på att skapa ett mästerverk? Kanske.
  • Hade en helkväll på stan. Det slutade med att jag drack tequila vid Mariatorget. Jag har inte druckit tequila på flera år. Jag var chockad över hur smidigt det gick ner. Det är nästan som att jag är pepp på att göra det snart igen.
  • Var på 30-års galej här om dagen. Förutom att jag inte kände nån på festen förutom födelsedagsbarnet så var det också ett tema, AFTERSKI. Jag hade helt missat detta. Hur tror ni jag dök upp? Med glitterklänning och läppstift. Med raggsockor som stack upp. Vilken räddning.
  • Jag har blivit fullkomligt besatt av låten Daylight av Taylor Swift. Tror jag snittar på cirka 3 lyssningar per dag.
  • Bakade banoffepaj till min kille på alla stjärtans dag. Jag brände skalet 2 gånger. Tredje gången gilt blev det perfekt.
  • Jag budade på två sängbord till min framtida lägenhet. Tack gode gud så förlorade jag. Jag tror priset landade på nästan 3000kr. Vart fan skulle jag ens ha dem?
  • Var på ett möte med en riktigt cool person. Det är sällan jag liksom tycker att någon är cool these days. Men liksom den här personen var både smart, rolig och snäll. Och liksom witty. Och skitsnygg (och nej, pratar inte om Gabriella Skog). Gick där ifrån och ba PRECIS SÅDÄR vill jag bli.
  • Åt en ljuvlig semla som gav mig precis det där jag behövde.
  • Attendade den magiska galapremiären för Dune Part II. Höjdpunkten var såklart när Stellan Skarsgård gled upp på scenen. Stellan Skarsgård är lite av ett frikort för mig. Det är något med hans otroligt aura.
  • Fick en uppenbarelse. Vill nu starta företag. Och bli entreprenör. Ringer någon Alexander Pärleros eller?
  • Har sett ALLA avsnitt av One Day. Mådde 100% skit efter sista avsnittet.
  • Har opererat bort en hemorrojd och kan inte sitta på arselet mer än 3 minuter. Det är horribelt. Jag bjuder på det.

Det var d.

18
Vardagsbabbel

I februarimörkret | PMS och en rosa tavla

8 februari, 2024

I februarimörkret dansar frostens fingrar över naturens tysta vidd. En månad av förnyelse och nystart, där de knappa dagarna smyger sig mot vårens försiktiga ljus. I denna tid av vemod omfamnar vi förändringens  vindar och vi låter dem vagga våra själar till nya horisonter. Likt en oskriven dikt sträcker vi oss mot det okända, ivriga att låta våra hjärtan diktera nästa kapitel i livets bok. Februari bär med sig ett löfte om möjligheter, där varje steg är ett penseldrag på den vita duken av det nya årets saga. Med andra ord. Januari är någonting vi bara försöker att glömma.

Jag tar promenader så fort solen visar sig. Min bästa sträcka är längs Norra Hammarbyhamnen, ner mot Årstaviken och upp mot Zinkensdamms.  Vi är flera som mig, flera som fullkomligt jagar d-vitaminen. Jag längtar så himla mycket till fågelkvitter och nya knoppar på träden. Saker jag längtar mindre efter: två månader av att käka diverse allergitabletter.

Jag har köpt en ny tavla. Den har rest hela vägen från Texas. Och jag älskar den på ett sätt. I höstas sa jag till en kompis att jag ville bli en cowboy. Och den önskan har inte blivit mindre om man säger så. Det här är en påminnelse. Eller en manifestation. Den är fin i alla fall. Här hittar ni till konstnärens shop.

Här om dagen var jag hemma hos min kompis Steph på Ringvägen. Vi åt vodkapasta, drack rödpang som var billigt och gott(!!!!) och snackade massa gojja. Timmarna gick och vi avhandlade precis allt som var tungt. S och jag jobbade ihop när jag var nyexad. Gud vad den eran formade en. Att vara ny på jobbet liksom. De känns så långt borta nu dock. Jag var så ivrig under dom åren, ville att allt skulle gå så fort. Nu vill jag bara stanna tiden.

Karma is the guy on the street coming home straight to me. Ja, jag gjorde precis min egen Taylor Swift text. Låt mig. På riktigt. Dom senaste dagarna har varit ett rent helvete. En PMS utan dess like, en bubblade 30årskris och ex antal tråkiga besked. Att vara människa är fasiken horribelt ibland. Fina klappar på kinden, kompisar som skriver fina rader och ett par hot yoga-pass har läkt detta lilla trasiga hjärta. Förresten ni har väl läst den här grymma artikeln om Taylor Swift, Sportkillar och vad vi inspireras av.

På mitt kvartersbageri sitter rika tjänstemän och coola kreatörer. Igår var jag där. Jag åt en lyxig äggmacka. Med varje tugga känns det som om jag bär på en hemlighet som är både pinsam och förlustbringande, varför är det så jobbigt att äta äggmackor bland folk? Jag måste kunna lära mig att njuta av det. Det är ett mål för 2024. Om några timmar ska jag på ett kul möte, tänk vad man får vara med om ändå.

12
Listor och sånt trams

Januari 2024 i en sammanfattning

2 februari, 2024

Årets första sammanfattning. Januari är ju lite som en smygstart. Och speciellt kul är det väl inte. Grått, och kallt. Men jag har verkligen gjort mitt allra allra bästa för att skapa en kul tillvaro. Ska vi ta en kik då? Ja men det gör vi. 

Hur var januari?

Januari var som januari tenderar att vara. Inte dunderkul. Men något man bara måste utstå. Så fort julen var utstädad kom jag in i ett annat tempo. Något försök till nystart. Jag har tränat på ett sätt. Skrivit massa roliga grejer. Och liksom försöka ha is i magen. Min bransch är under kris. Vilket suger. Och sen har jag känt mig lite ensam. Eller ganska ensam helt ärlig. Okej jag är nog otroligt glad att Januari är över. 

Månadens jobb?

Sitt ner i båten. Ha is i magen. Och alla dom där klyschorna. Det kommer bli så himla himla bra. Och ja, har fått iväg massa roliga små projekt. Så är verkligen glad. Inget att hänga läpp över. 

Månadens extra?

Det är januari. Saker behöver inte vara extra. Var på auktion med mina päron, åt en lyxig lunch med min kille på Djurgården (som vi alltid gör efter vi bråkat) och upptäckte varm träning. Läs om det här. 

Månadens tv?

Jag har tittat otroligt mycket på TV. Bra och mindre bra saker. Men det som har varit mest minnesvärt var helt klart 1883, perfekt för min cowboybesatthet. Sen har jag även tryckt Lektioner i Kemi och The Morning show på Apple-tv. Samt Love is Blind. Ingen har väl missat det? Jag tänker dagligen på Oskar mammas hem. Vill att det ska bli en trendade asthetic på tiktok. 

Månadens film?

Jag såg två filmer den här månaden. Stockholm Bloodbath och Killers Of The Flower Moon. En var bland det bästa jag har sett. Det andra var en total katastrof. Ja, ni kan väl gissa vilken som var vilken …

Månadens poddar? 

Jag tycker knappt några poddar håller måttet längre. Har övergått till att lyssna på poddversionen av Eftermiddag med Hanna & Christoffer i P3. Det är ljuvligt. Bara kul surr. 

Månadens böcker?

Jag bjuckade på ett litet göttigt inlägg om månadens läsning, det kan ni hitta här. Men månadens läsningen var helt klart Hur Fan Gör Man slut av Emma Arpstrand. Har även plockat upp När vi var fåglar av Ayanna Lloyd Banwo. Är relativt pepp skulle jag säga. 

En önskan inför nästa månad?

Ett roligt besked, ett jobbmirakel och att jag har skrivit klart min novell. 

Mest lästa inlägg i januari:

Rom-com inlägget. Gud borde helt klart bjuda på en summering av den första tiden.

Liknande inlägg

December 2023 i en sammanfattning

November 2023 i en sammanfattning

Oktober 2023 i en sammanfattning

8
film, tv & underhållning

Roliga saker jag har läst under årets första månad

1 februari, 2024

Enligt min Goodreads ska jag försöka läsa 24 böcker det här året. Det är absolut en tvångstanke pga 20-24. Men jag tror också att jag skulle kunna klara det. Det handlar absolut inte om att sätta någon press på mig själv, utan snarare att få in en rutin. Skapa läslusten. I år vill jag utmana mig lite. Röra mig mer mellan olika genrer. Har en tendens att mest läsa böcker om samtiden, storstäder och konstnärer. I år ska det bli andra bullar. Så vad läste jag egentligen i Januari?

Cleopatra and Frankenstein av Coco Mellors

Cleopatra och Frankenstein är en megastark och smärtsamt debutroman som handlar om de knasiga beslut som formar ett liv, en massa trasiga relationer och en hel del kriser. Den handlar om Cleo och Frank som möts en kall nyårsafton i New York. Förutom spektakulära miljöer som inkluderar dekadenta fester, dyra bagels och glassiga resor så möter vi en gäng människor som mår så jäkla kasst. Det är en färgstark berättelse som är full av livserfarenheter, intressanta möten och karaktärer man kommer att minnas.

Till en början hade jag så himla svårt för den här boken. Jag kände absolut noll för de olika karaktärerna. Slogs ett flertal gånger av tanken ”Men gör bara slut snälla”. Men ju längre tiden gick blev jag mer och mer investerad. Det är fasiken inte alltid lätt att vara människa, speciellt inte idag. Det här är en väldigt sann skildring av vår samtid. Det här är en bok som utspelar sig i en storstad, i en kulturell värld där status är viktigt. Ibland kände jag att den påminde mycket om min verklighet. Det uppkom som ett mörker i mig när jag läste om det i ett utifrån perspektiv. Det blev så sorgligt Jag berördes väldigt mycket av karaktären Eleanor (vilket är väldigt lol) och hur hon kämpade med sig själv och sina drömmar. Jag fattar att det här verkligen har blivit en snackis. Tydligen ryktas det även om att det ska bli en eventuell serie också. Jag ger boken 3.5/5.

Hur fan gör man slut av Emma Arpstrand

Hur fan gör man slut? är en KUL relationsroman, fullmatad med mörk humor och existentiell ångest. Eira Eklund, trots sina vuxenpoäng med sambo, egen bostad och en gedigen utbildning, kämpar med en irriterande obekvämhet. Hon klamrar sig fast vid en usel relation, kämpar med vuxenlivets utmaningar och tampas med karriär söket som går åt helvete. Denna bok borrar djupt in i teman om kärlek som borde avslutats för länge sedan och strävan efter att bli den person man borde vara. En nypa cynism, en skopa självinsikt och en dos komiskt kaos

Jag tror jag läste den här boken på tre dagar. Fyfan vad bra den här var. Absolut en av de bättre böcker jag läst på länge. Jag kände igen mig så otroligt mycket i Eira. Hon påminde så mycket om en yngre version av mig. Det rastlösa och vilsna. Drömmen om något större, men helt vilsen samtidigt (okej det är väl fortfarande jag…). Språket var så jäkla kul. Låg och skrattade högt för mig själv. Jag ville liksom inte sluta läsa. Samtidigt som jag ville spara på göttigheterna. Det här är nog en av de mest sympatiska skildringarna av att vara 24. En hyreslägga i Hässelby, en och annan svampinfektion och billig öl. Jag vill att ALLA ska läsa den här. Betyg 4/5.

Bli utan av Ellen Strömberg

Bli utan handlar om Frida och hennes sambo som har det bra, helt okej faktiskt. Men det är något som skaver. Frida blir inte gravid. Alla i hennes omgivning är gravida och ingen verkar fatta vad hon går igenom. Dessutom blir hennes nya bok en total katastrof. Frida vill ha en förändring. Bli utan är en roman om när livet inte riktigt blir som man vill.

Det här är min första bok jag läser av Ellen Strömberg. Jag har hört så otroligt mycket gott om hennes tidigare verk. Jag lyssnade på den här boken. I fem timmar hörde jag Mari-Helen Hyvärinen berätta om negativa graviditetstest, skrivkrap och den kanske jobbigaste känslan av dom alla, missunnsamhet. Fasiken vad den här boken kändes i hjärtat. Det gör så ont när saker inte blir som man önskar. Jag kände så mycket med Frida. Men jag fick också nya perspektiv. Speciellt i sånna här tider när det känns som att precis alla blir gravida. Mycket läsvärd. Betyg 3/5.

6
Vardagsbabbel

Äntligen är januari över

31 januari, 2024

Jag har varit på ett jävla humör dom senaste två veckorna. Ett humör som har resulterat i en massa olika känslor. Allt och ingenting på precis samma gång. Läste någonstans att man ska se Januari lite som en reset-knapp. Det nya året börjar egentligen när knopparna börjar slå ut. Och jag gillade verkligen verkligen den tanken. Det är lite förlåtande på något sätt. För låt oss vara ärliga. Det är så hiskeligt vedervärdigt att vara människa i januari. Inte minst i gråa Stockholm.

Jag försöker gå på diverse ”HOT-pass” på SATS. Egentligen vet jag inte varför det är bra att träna i 39 graders värme. Men där står jag. Tre dagar i veckan. Och kämpar på ett sätt för kroppen ska bli starkare och modigare. Det går bättre och bättre. Ibland är det till och med kul. Men rätt ofta är det också totalt olidligt. Det är så typiskt mig att inte kolla upp hälsoförmånerna för denna träningsform. Jag har bara gått på trenden. Tänker att det är bra och sen är det inte så mycket mer med det. Att jag nu börjat gå runt med latent huvudvärk pga att jag förmodligen dricker för lite. Ja, det behöver vi inte prata om.

Jag och en kompis har jobbat med ett jättekul projekt under ett tag. Igår fick vi äntligen iväg pitchen. Ni vet när man har marinerat något länge, jobbat ut vartenda ord och liksom verkligen pillat på något man är stolt över. Där är jag nu. E säger att det här är hennes bästa tid. När man får vänta på svar. Jag tycker det är fint på något sätt. Jag är totala motsatsen. Blir nästa lite hysterisk i sånna tider. Kan knappt tänka på något annat. Jag är så himla glad att vi har tagit oss tiden att göra detta. Det är så mäktigt när man får skapa ett eget universum.

Här om dagen var Berka här med sin dotter Malou. Malou är snart fem månader och världens gulligaste bebis. Med en pigg blick ser hon världen. Hon vill att det ska hända saker. Att livet ska vara spännande. Det är så vackert. I fredags åt jag middag med Caroline. Jag pratade om min växtvärk. Att det känns som att jag bitvis vill någonstans men inte riktigt vart än. Ett äventyr större än mycket annat. Men riktningen är en aning oklar. Jag refererade till en tiktok. Caroline förstod precis. Jag är så tacksam för mina relationer. Gud vad dom är viktiga.

Imorgon är det februari och jag har aldrig varit mer peppad.

13