Babbel

Drömlivet forever

4 juli, 2022

Låt oss prata lite om drömlivet; Jag hörde nått avsnitt Hannah och Amanda för några veckor sedan, det hela handlade om förmågan att kunna drömma och visualisera hur man vill ha det. En egenskap man kanske inte har inom sig utan tränar upp. Jag har nog alltid varit duktig på det. I perioder mindre bra, men för det mesta en ganska bra drömmare skulle jag säga. Mycket blir kanske aldrig något. Men det är en kul lek för hjärnan. Vissa saker förändras på vägen, det är okej liksom. 

Att jag är stormig är ingen nyhet. Ibland förstår jag inte hur ni går in och orkar läsa mitt gnäll? Jag tänker att det finns fler som mig där ute. Lite vilsna och så. Sånna som tycker att vissa saker skaver, ifrågasätter vad som är rätt plats och sånt. Jag och mamma pratade om drömmar här om dagen. Och vikten att vara sann mot sig själv när man drömmer. Jag påverkas lätt. När jag jobbade på produktionsbolag pratade vi om ”svampiga personligheter”. Att man som en svamp suger åt sig nya ting, platser och sätt att vara. Man är lätt influerad. På gott och ont. Det är lätt att falla in på spår. Att drömma men också att skilja på vad som är jag vs. min omgivning är tufft. Gud vad tufft det är. 

Nedan är banal saker jag har drömt om på sistone. Banala saker. Stora som små. Saker som har tilltalat mig. Jag vet inte, är det här tråkigt? Pinsamt? Mörkt? Gud. Kommer säkerligen radera detta. Så är det med det.

Påtal om svampig personlighet. Jag har då tittat på pinsam tv nu under sjukan. Wildfire på Viaplay – does it ring a bell? Det borde det inte göra. Gick på tv på lördagar kl 11:00 när jag var 13. Jag älskade det. Är det kass tv? Absolut. Utspelar det sig på en ranch i Södra Kalifornien där de rider westernstil och har cowboyhatt? JA – mitt bästa element. Min kärlek till hästar har alltid funnits där. Älskar snälla hästar. Som vill bli klappade, borstade och inte har lynniga temperament. 10 år på ridskola satte sina spår. De är fina djur. Men jag har också respekt för hästar. Det är stora djur. Livet på ranch verkar ljuvlig, fridfullt och tryggt. Jag har det ju nära liksom. Ibland drömmer jag om nått eget sånt. Nått att ta hand om. Klappa på. Och vårda. Titta ut över hagar osv. Jag vill ha riktiga cowboyboots (inte Lojsan Wallins Lollapaloza look) och ett hus med trästaket. Faktumet är att jag verkligen tror det skulle göra mig gott. Slitet. Det fysiska arbetet. Och att lukta lite blä. 

Hela midsommar gick åt att jag delvis gick runt och sa att ”Jag vill börja göra saker med händerna”- kanske blir det så när man omger sig av konstnärer. Den eviga känsla att vara oduglig på allt som har med skapande liksom fullkomligt tar över. Kan inte rita. Kan inte dreja. Kan inte bygga saker. Ordets gåva är något jag ändå besitter. Nej men gud. Lite kanske. Jag vill jobba mer med skrivandet. Inte skriva nyhetsbrev, SoMe-texter och kampanjplaner ba. Jag vill göra mer. Jag vill skriva saker som inspirerar. Som folk läser i en hängmatta på semestern. Som får folk att känna sig mindre ensamma. Jag har anmält mig till en skrivarkurs i miniserier. Måste pressa fram ett manus rätt omgående. Hoppas jag kommer in. För det är ju verkligen det jag vill pyssla med. Kan ni inte se mig som en typ showrunner? Säg JA.

“It takes a village to raise a kid” – jo men det är nog sant ändå. Inga barn är på kartan. Ni kan vara lugna. Men jag har tänkt på innebörden länge. Det hela började nog när jag jobbade på ett tv-program 2019 och attachment parenting var på tapeten. Det blev inget inslag. Carro och jag pratar ofta om att amma varandras barn. En är lite mer positiv än den andra om man säger så. Även om barn inte är på kartan så är verkligen familjeskapande en del av mitt fokus just nu. Kanske är det ensambarnet i mig? Men på sistone har jag känt mig lite ensam. Inte så drastiskt liksom. Jag har otroligt fina vänner. Många och rolig. Fantastiska på många sätt. Men i slutet av dagen så kan de kännas tomt när alla flyr till sina stora bullriga familjer. Jag har inte det. Jag är ensambarn. Förra helgen var som ett uppvaknande.  Man kan skapa en sån plats själv. En plats där dörren alltid är öppen. När folk alltid är välkomna. Du kan skapa din egen familj. Tänker ofta på denna låt. Min målbild liksom. 


Apropå det jag skrev innan om att skapa min egen ”familj”. Så har jag oxå en dröm om det där med att skapa en egen plats. Min kille pratade om sitt landställe här om dagen och jag kände en lite avundsjuka i bröstet. Jag har många platser som är viktiga för mig. Men ingen som jag liksom känner är min. Läste Hanna Hellqvist (finns här) i Elle Decor. Inte är det bara väldigt vackert. Men också inspirerande. En resa jag drömmer om. Jag känner mig rätt rotlös just nu. Vill liksom bygga ett bo. Skapa nått. Gud. Vilket jävla lyxproblem.

Jag skulle vilja resa mer. Pausa vardagen. Skrev jo om att jag kände mig så otrolig oberest förut. Och det gör jag verkligen. Jag är duktig på att köra på i vardagen. Jobba jobba jobba typ. Ett fokus som är så ocharmigt och känns mer och mer oviktigt med tiden. Jag tror också att det handlar om att jag typ är dålig på att resa. Boka saker i tid och sånt. Jag vill liksom go with the flow. Tycker min älsklig Gabriella är så inspirerande. Först några månader i Åre och nu Cali. Herremygud. Sån vill jag bli. Även om en resa kan vara liten och bara en timme bort kan det göra mycket. Det är liksom viktigt. Absolut en dålig äventyrare, men ska fan bli en bättre resenär.

Det var d. Nu börjar en ny vecka. Jag ska försöka vara i skärgården lite. Sista jobbveckorna nu. Är det inte extra kämpigt? Har varit så mycket hemma nu. Det gör mig verkligen verkligen inte gott. Gud vilket negativt avslut på detta roliga inlägg.

5
Vardagsbabbel

Små ord om en horribel vecka

2 juli, 2022

Den senaste veckan har varit horribel. Förutom värmeböljan utifrån helvete drabbades jag av en halsinfektions skapad av självaste satan. Halsmandlar i size som golfbollar eller en hosta som väcker hela min bostadsrättsförening. Andra sjukan på en månad. Minst lika illa. Lägg till lite feber på det där. Nej men det har varit så synd om mig. Oändligt mycket tiktokscroll och en del dötid på kassa serie på Cmore har varit min melodi. 

Jag skulle ha varit i Norrland den här helgen. Hälsat på Berka med Lisa och Elin. Så blev det inte. Sålde mina biljetter till Lollapaloza också. Det har varit jag. Jag och min lilla lägenhet. Man har absolut mått bättre. Vartenda beslut som någonsin har tagits har analyserats, försökt hitta lösningar och svar på saker jag skulle ha släppt för länge sedan och nån typ av besatthet av att försöka tänka ut vad jag egentligen vill har varit mitt fokus. Det här att vara ensam en längre tid. Inte min grej alltså. Jag blir knäpp. Som sagt, katastrofal vuxen och en ständig livskris. 

Jag gör just nu sommarplaner. Skriver listor på saker jag vill göra, restauranger jag vill äta på och böcker jag vill läsa. Ledigheten kommer vara rätt begränsad. Vill fånga dagarna så gott det går. 6 dagar på Gotland, lite tid på landet och sen strosa runt i ett sleepy Sommarstockholm. Det kommer bli bra. Jag tror verkligen det. 

Det var en den uppdateringen som kom från mig. Ja, det finns inte så mycket att säga. Bilder ska inte inte ens tala om. Det blir så ibland. Det är dock kul nu när jag kommer skriver här oftare. Folk är verkligen inne här. Saknar dock ett litet hjärta eller en kommentar någon gång ibland. Förresten har ni sett att Kate Moss har blivit kreativ chef för Diet Coke? Läs här. Jag är i chock.

6
Okategoriserade

Att göra saker på första försöker är inte min grej

1 juli, 2022

Jag är rätt dålig på att klara saker på först försöket. Göra om och göra rätt är mer min grej. Tror inte på perfektion på en gång. Snarare att pilla med saker. Låta dom växa. För att sedan bli starkare liksom. Så har det varit med typ alla mina relationer, jobb och saker jag har tagit mig an. Det har varit en process. Något att hålla i. När jag var yngre var det jobbigt när vissa saker tog längre tid. Nu har jag lärt mig att det ofta resulterar i bättre slutresultat. Sånt man lär sig med tiden. När det kommer till att bli vuxen.

Men med körkortet kändes det fan. Jag har spenderat x-antal månader på Södermalms trafikskola. Jag och M har haft så jävla kul. Blivit lite irriterade ibland absolut. ” Du fokuserar INTE Elinor”. Han hade väl nästan alltid rätt. Men ibland tyckte jag han var störig. Jag är så tacksam att det blev han. Han var kul, bussig och precis min typ av människa. Någon man kunde munhuggas med, skratta högt och ha lite jävla kul med. Jag SÖG verkligen när jag började hos dom. Nu är jag en sån jävla bra förare.

Och klarade jag uppkörningen? Absolut inte. Men enligt Markus är det väldigt få folk som gör det på första försöket. Och ja, efter dom tusentals flashbacktrådar jag har läst om uppkörning i Farsta så känner jag ändå väldigt nöjd med mitt resultat. Jag kommer klara det. Snart oxå. Om det inte var typ tre månaders väntetid på nya tider dvs. Nya tag kommer tas snart. och jag är fan pepp.

Eftermiddagen efter min kuggning var det katastrof i själen. Låg apatisk och tittade upp i taket. Grät, kände mig misslyckad och ifrågasatte allt som hade med min körning att göra. Snälla idioter har tagit körkort i evigheter. Jag är ju ändå normalbegåvad. Det där ska väl ändå gå an.

I höst har jag också anmält mig till en skrivarkurs på skrivarakademin för tv-serier. Ursäkta? Vem har jag blivit? Inte en sån som klarar saker för första försöker i iallafall. Jag kämpar på. Belöningen kommer väl förhoppningsvis någongång.

9
Okategoriserade

Hej från en idyll utan ångest

27 juni, 2022

Det kliar i halsen och när jag hostar är det som att mina lungor ska hoppa ur kroppen, precis som det har känts dom senaste två veckorna. Känner mig nästan lite uppgiven, har insett att det kanske är såhär det kommer kännas. Resten av livet? Förmodligen. Den dramatiska genen kickar in så att säga. Jag har ett flertal myggbett på både ben, armar och rygg. Men inga fästingar. Med andra ord, precis som det ska vara efter en midsommarhelg. Eller ska och ska, som det tenderar att bli. Med en latent sjuka som ligger och puttrar plus en skräck av att drabbas av TBE. För tror ni man är vaccinerad? Inte direkt.

På midsommar bar det av till Björnholmen. Mellan Mälarhöjden och Äppelviken ligger en hemlig ö, likt en Astrid Lindgren idyll. Typ såhär; inga barn leker med iPads, kroppskomplex och ångesttankar existerar inte och alla på något sjukt sätt känner varandra. Alla är praktiskt taget konstnärer, arkitekter eller någonting inom humaniorafamiljen. Har finns ingen tid. Ingen el. Inget vatten. Förtydligande dricksvatten. Köpta midsommarkransar existerar ej. Det var en hippiedröm. Något jag inte trodde existerade såhär nära innerstan. Förlåt men att jag fick uppleva detta – MAGISKT. Men tyvärr, det är invite only. Detta är alltså inte en plats allmänheten får besöka. Kanske just därför det var så vackert på något sätt. För let’s va 100% ärliga. Människor suger fan.

Vid lunchtid åkte jag och min kille + Lisa dit. En båttur på fem minuter så var man där. Vi käkade midsommarlunch. Ett generöst bord där mat & dryck flödade. Barn som vuxna, gammal som ung. Osv. Tror jag träffade så mycket folk – men kommer jag ihåg ett enda namn? I think not. Det var okej ändå. Inga hard feelings om man sa ”äh du… vad… Kan du skicka saltet?” På eftermiddagen badade vi på en brygga med utsikt mot Sveriges Positano – Mälarhöjden. Lite gräshäng & båthäng på det. Nej men liksom timmarna gick för jävla fort. Vi tog en prommis runt ön. Det var läskigt, magiskt och så orört. Det händer så sällan i Stockholm. Sen plockades grillen fram. Det tog timmar. Och där någonstans blev jag lite salongs.

Natten var så ljus. Allt liksom flöt ihop. Vi gick över till grannen. Ett gäng arkitekter som styrde en fest som liksom aldrig tog slut. Jag fick dansångest pga att dom dansade så ”coolt”. Lisa hittade en snygg snubbe. Vi såg solen gå upp. Och sen dansade vi lite till. Det röktes så mycket. Vid 04:13 gick vi hem. Gänget fortsatte basta och bada. Och jag kastade in handduken. Kan vi prata om mitt bastuhat? Hatar att basta. Känner ett usch. Tryck över bröstet. Hatar hatar. Får man ens hata bastu?

Jag sov nog kanske två timmar den natten. Full, lite magkatarr och typ 34 grader i ett rum. Det här med gamla hus från 1800-talet. Att kunna öppna fönster var liksom inte en grej. Vi vaknade i en bastu. Vi åt frukost, badade och låg i gräset. Inte farligt bakis, men i en sån jävla go harmoni. Ni vet. Det ultimata myset. Vid lunch åkte Lisa vidare. Jag och H blev kvar på ön. Badade lite till och sen åktes det segelbåt. Vid 20 vinkade vi hejdå till det goa livet och sa hej till Mälarhöjden. Ursäkta men båten? En 200 år gammal kappseglingsbåt! Tog tydligen 6 veckor heltidsjobb för att hålla den i form. Jag är påtok för lat för den typen av engagemang.

Har nog fortfarande inte hämtat mig. Det var en jävla midsommardröm. Lite kär i livet blev man allt, inte trodde jag att det kunde vända så fort. Har nya visioner kring hur jag vill leva, hur saker ska kännas och vart jag vill va. Fyfan vad jag är platt. En själslig resa går alltid att göra. Tur och return från Mälarhöjden är det som krävs. Juste blev stucken av en geting oxå. Fybubblan vad ont det gjorde.

5
Okategoriserade

Dålig på äventyr

21 juni, 2022

För ett par veckor sedan träffade jag en gammal barndomskompis. Ni vet en sån som känner en innan och utan. Typ när man var liten och hade cirka noll personlighet. När ens influenser var lika med det som gick på eftermiddags-tv och god mat var typ en bagel med hickorysås på Espresso house. På den tiden var min stora dröm att flytta till USA. Jag var 16 och drömde om svallvågorna man ser i introt i The OC och drömde väl i smyg om att alla kärlekar skulle vara så där av och på som dom är sånna där evighetssåpor. Jag ville skådespela. Stå på scen. Målet var Kalifornien. Jag hade ett mål. När jag var 19 hamnade jag i Kalifornien. Det var en rätt så stor realitycheck, inte alls som jag hade föreställt mig. Roligare på många sätt. Tuffare på andra sätt. Jag är tacksam för den tiden. Iallafall tillbaks till kompisen. När vi satt där sa hon ”Alltså du måste ju tillbaks till Kalifornien. Det är ju du”. En känsla av ”nej men det är inte alls jag längre” blandades med att ”gud är jag bara fat and happy nu. Fan vad pinsamt”.

Blev helt tagen av ett par mening i Emely Cronas blogg om att inte känna sig berest, om att inte har varit på allt för många ställen. Läs här. Jag kan relatera. Absolut, jag har sett världen. Från trygga badordet på grekiska öar eller dyra hotell i europeiska huvudstäder. Men jag kan kan rätt ofta känna mig rätt lost i sammanhang när folk berättar om ”den där gången jag bodde hos en kille i en brasiliansk favela” eller ”den där månaden jag endast badade i hemliga källor i Rumänien pga att vattentanken i vanen var slut”. Mitt stora äventyr var under ett år, på kaliforniska halvön under relativt trygga förhållanden. Ingen favela. Ingen smutsiga källor. Det är lite som att jag förminskar mig själv och mina äventyr. Även fastän de är de häftigaste JAG har varit med om. Jag hade absolut varit FÖR nervig i en favela i Brasilien (Note to self. Kom precis på att jag var på semester i Brasilien när jag var 10 år.)

I onsdags satt jag och C på en AW med nya ansikten. Folk som levde i andra världar, hade andra tankar och andra referensramar. Ingen som hade mera rätt än det andra. Det bara är så, de skilda världarna möts. Några hade träffats utomlands, berättade om deras äventyr i Australien. Frustrationen om att känna sig rotlös kom upp. Drömmar om att bo i andra städer dök upp. ”Du MÅSTE flytta till Barcelona” hör jag någon från andra sidan bordet vråla. Den hetsiga tonen blir värre och värre. Som att det enda rätt är att var tredje år är att plocka upp sitt pick och pack för att kasta sig ut i nästa äventyr. Utan vision eller plan. Bara ett måste av att sticka. Att trevande försöka komma ur det samtalet utan att säga att man har det minsta sug att sticka till Barcelona fick mig bara att känna mig som en tråkig människa.

Jag och min kille är olika. Dag och natt. Kanske vår största struggle. Det finns så många sätt att göra livet på, se på saker och drömma om. Rätt så ofta befinner vi oss på olika axlar i denna ekvation. Det är frustrerande, kan leda till onödiga bråk och sura miner men framför allt misskommunikation. Inget är fel. Och inget är rätt brukar jag försöka tänka. Det är bara annorlunda. Vi hade en, låt oss kalla det en diskussion av det hetare slaget. Det hela kretsade kring sovsäckar. Jag nämner att jag inte äger någon. Jag hör som en suck. En suck som ger mig ett mindervärdes komplex. Återigen drabbas jag av känslan att inte vara tillräckligt levande, modig eller äventyrlig. Påpekar absolut det som ”en tråkig ton”, men jag var nog minst lika jobbiga. Fan vad jag hatar den känslan. Att inte känna sig tillräcklig.

Definitionen av ett äventyr kan se olika från person till person. För mig kan en resa betyda att våga kasta mig ut i ett nytt jobb, en ny bransch eller nytt tankesätt. Det behöver inte vara att packa ihop allt mitt skit och sätta mig i en van bara för att jag borde. Jag påverkas så mycket av min omgivning, känner mig misslyckad och ibland fast när jag bor kvar i samma lägga i åtta år. ”Jaha. Kunde du inte gjort nått bättre av tiden? Är jag dålig på att kasta mig ut?” Det kanske jag är. Vad vet jag? Men det har oxå hänt otroligt mycket på dessa kvadratmeter. Kanske mer än om jag hade flyttat runt mellan diverse backpackerställen i Australien. Min resa är minst lika viktiga och spännande även om den inte har utspelat sig på ett flertal olika geografiska punkter.

Det kanske blir Kalifornien. Vad vet jag? Jag gillar ju faktiskt vågorna, solen och livsstilen. Hela det där att leva på stranden är min grej. Jag tycker oxå att ett sommarliv på Gotland skulle vara spännande. Att skapa sig ett eget litet Community, nya vänner och bekanta. Ha en trägård med pallkragar och kanske Hallonbuskar. Lära sig att klippa gräs och kanske bygga en altan. Är det svårt att bygga en altan? Jag vet inte. Mitt äventyr kan också vara viktigt. Jag får aldrig glömma det.

9
Vardagsbabbel

En juniuppdatering

19 juni, 2022

Sommarlakan har köpts. En dagbok har inhandlats. SPF finns i badrumshyllan. Jag är så jävla kittad. Sommarcheyen är här.

Nej men nu är vi i slutspurten. Det är cirka en vecka kvar till The Big Day. Uppkörning. Jag pendlar mellan att vara livrädd till att känna mig ganska säker. Har hamnat i stadiet att jag förstår att jag förmodligen kommer klara det någon gång i livet. Känner mig typ trygg bakom ratten. Där emot är jag katastrof under stress. Och under prov. Vi får se helt enkelt.

Jag har inför en regel här hemma. Sommarkex. Det ska alltid finnas goa kex i skafferiet. Perfekt för sommarhäng i parken. En favorit är ju just nu jätten med smak av smultron. Otroligt.

Jag och min snubbe sågs på lunch här om dagen. Förlåt men hur jävla mysigt är inte det? Det delades på Crepes och åt äppelmust. Lyxlivet. Tänker att jag ska bli bättre på att äta lunch med gobitar. Jag är sämst att umgås med folk under dagen. Det är typ lättare att umgås nighttime och med ett glas vin. Jag och Carro hängde en hel dag för någon vecka sedan. Mycket mysigt. Mera uteluncher.

I lördags var jag på fest i Gröndal. H’s kompis hade en utställning och solen sken. Det badades bastu. Inte jag såklart. Hatar tanken av bastu. Men andra gjorde. Det var en sån där otrolig försommarkväll. En kväll man minns när hösten kommer. Det var ljummet ute och fladderbyxor hade man. Vi gick hem vid Liljeholmsbron vid 23. Tack livet. Nu kör vi det som kanske blir sommarns viktigaste vecka.

9
Okategoriserade Vackra saker

Think pink

15 juni, 2022

Jag kan inte förklara det mer än en dragning. Ett sug. En känsla av pirr så fort någonting poppar. En hög puls kombinerat med ett ha-begär. Det är som en kärlek liksom. En evig kärlek som aldrig slutar vara. Ungefär så känner jag för färgen rosa. Jag kan inte förklara det bättre än så. Det gör mig glad, lycklig och tillfreds. När jag var sju drömde jag om ett rum i rosa. Det fick jag. Efter mycket tjat och tårar. Från golv till tak. Jag var så nöjd. Det här var mitt hem. Min borg. Min egna lilla värld.

Åren gick och jag utvecklade ett hat till den där färgen. Tonåren kom och man ville helt plötsligt inte sticka ut. Jag ville bara vara vanlig. Mönstret byttes ut mot neutrala färger och tråkiga plagg. Viljan att inte synas var för stark. I några år var det nästan som att jag glömde det där mer färg och mönster. Jag glömde hur dom där tonerna brukade göra mig glad. Det var nog inte förens jag lämnade skolans trista regler, kom från Stockholm ett tag och fick möjligheten att skapa ett eget jag som färgen kom tillbaks. Sen började jag älska den. Den blev en ton i mitt hem, estetiken jag älskade och ett sätt för mig att hitta uttryck. Det blev en del av mitt jag. På min födelsedagsfest i år kom min kompis Emelie i en fullkomligt magisk färgglad kavaj. ”Jag har till och med färg för din skull” sa hon. Det gjorde mig så jävla glad. Tack E.

Jag älskar färg. Jag älskar känslan ett små blommigt mönster ger mig. Jag älskar känslan av liv. Precis det som inspirerar mig.

Här är tre konton jag fullkomligt älskar med massa färg och liv.

Midiss

Lina Andersson

Ansotroels

5
Vackra saker

Fyra klädesplagg för en festlig tid

14 juni, 2022

Nej men det är nu det händer. Nipprig tid. Festernas festtid. Själv har man ju haft en förkylning deluxe och praktisk taget legat på dödsbädden så nu är man så jävla redo att göra stan. Det ska drickas flaskor med vin. Dansas tills det blir ljus ute. Och liksom typ nattbadas. Det är firmafester, midsommarafton och liksom pre-summer drinks hela tiden. Det är så kul. Men ja, lite utmattande. I lördags var jag på 30års middag som slutade på Burlesqueklubb, på onsdag är det sommar-aw i en ”intressant miljö” och sen är det bara en oändligt massa aw’s som ska planeras in. Kläder behövs. Såhär kommer det. Lite kul grejer jag och min kropp skulle vilja klä sig i.

Finns att köpa här

Nej men hallå där! En liten prinsessdröm i rosa. Absolut tio av tio. Kräver absolut bruna ben och typ solblekt hår. Tänker mig en sensommarkväll bland goa typer första helgen i juli. Svassa från vinbar till vinbar. Kanske springa in i en kompis som berättar om en fet fest ute på Djurgården. ”Jag känner en von essen. Ska du med?” Man svarar självklart JA. När adeln eller överklasser bjuder in till festligheter så tackar man inte nej. Sen cyklar man hem över innerstan när solen börjar gå upp. Glöm inte att stanna och ät en fiskburgare på McDonalds. Men spill för tusan inte på klänningen, fett segt att behöva skicka nått på kemtvätt.

Finns att köpa här

Tänk dig att en kompis skriver spontant en fredag. ”Det är livpodd på trädgården. Vi ska dit”. Och det ska ni självklart. Du har på dig en fet klänning, samma som du hade på jobbet. Du är stilig, snygg och cool. 100% trädgården med andra ord. Tekniken på livepodden är katastrof. Ni sätter er på en bänk längre bort och delar på en flarra vin. På andra sidan bänken sitter Mustiga Mauri och hånglar med någon som säkerligen är förr 02 eller 01. Du träffar ditt ex gamla vänner. Ni påstår att ni ska börja hänga, det gör ni inte. På kvällen är det techno och du rör dig stelt till musiken. Aja, du är iallafall skitsnygg.

Finns att köpa här

Hörde jag GARDEN PARTY? Din polare har precis köpt en schysst lägga i Gröndal med Terass. Nej men liksom. Det ska grillas. Du dyker upp i detta lyxiga linne-set. Det grillas grönsaker och till efterrätt äter ni denna kaka. Du får lite ångest att alla har värsta mega sommarplaner och du ska typ hänga på landet. Sen frågar någon om du vill haka på till nåns pappa i Helsingborg i några dagar. Dom har pool och du är nöjd. Garden Party äger.

Finns att köpa här

Du ska på dejt. Vill klä dig ”slinkigt”. Något med slits är alltid fett tänker du. Slinkigt är ett bra begrepp. Beskriver sinnesstämningen helt klart. Vill du ligga? Svar kanske. Iallafall om han ser ut som han gör på tinderbilden. Ni tar en fördrink på nån takbar. Det är fett stelt. Gud varför går folk ens till takbarer? Det är bara dyrt, för hög musik och alltid mycket folk. Ni beslutar er för att skita i det. Drar till Hornsberg och dansar bachata istället. Fan vad kul. Och ja, det kanske liggs. E det så fel?

6
Okategoriserade

Det stora äventyret

12 juni, 2022

Det luktar skolavslutning i luften. Utanför på min gata så skrattar barn, redo för den kommande tidens alla äventyr. Tiden fram till midsommar är alltid hysterisk. Så mycket som ska hinnas med, göras och upplevas. Det är som ett maratonlopp. Det har gått i ett sedan maj. Mitt schema har varit hysteriskt. Men när börjar jag se ett slut. En tid när det kommer lugna ner sig. Jag har bara några få körlektioner inbokad inför uppkörning, lite sommarfester kvar och semestern är önskad. Det ska nog bli bra det där. 

Förra veckan började jag veckan med dans dans dans. Berka var i stan. Det var brakfest ett par dagar. Ett 30 års galej, dans på trädgården och kvällar på balkongen. Men tydligen har  man blivit gammal för lagom till onsdag landade jag i något som kändes som halsfluss och resulterade i ett jävla kraxande, en täppt näsa och hostningar för helvetet. En inställd summer getaway med jobbet, en jävla massa fomo och ett konstant instagramscrollande har skapat en del oreda i bröstet. Men flera sommarhelger kommer. Hoppas jag. 

Ibland stannar jag upp och reflekterar. Det blir väl så när en ny årstid passerar. Man tänker till. Vad har hänt? Hur vill jag att saker ska förändras? Vart är jag? Just nu är jag på en plats där jag är väldigt stolt över mig själv. Mycket har hänt, även om jag ibland tycker tiden står still. Men jag drömmer fortfarande om det där stora äventyret. Vill skriva mer. Manuskurs till hösten kanske? Vill jobba mer med film. Jag älskar det så mycket. Sen vill jag börja springa också. Drömmer om att springa tjejmilen nästa höst. Jag tror att det kanske bubblar lite i kroppen. 

Imorgon är det måndag. Jag har massa roligt jobb. Och sen ska jag över parkering och backning bakom hörn. Åh herregud. Detta är så ointressant. Hur mycket har ni saknat mig?

9
Okategoriserade

Den stora tjuvarlistan.

8 maj, 2022

Okej jag väljer aktivt att sno denna lista av Gabriella Skog. Så tjuvig är jag. Till mitt försvar hade hon faktiskt snott den av Flora. Och då är det väl okej? Eller? Vad vet jag. Nu är det gjort i alla fall. 

Tre saker jag har skjutit upp:

  1. Att betala min jävla restskatten. Ursäkta? Jag var så drabbad förra året. MISÄR i sinnet var det typ hela 2021. Och så drabbas man. Och ska betala en restskatt på tusentals kronor. Kränkt var jag. OBS! Är en person som älskar konceptet skatt.  
  2. Körkortspluggandet. Fybubblan vad tråkigt det är. ”Får man köra om en cykel i en obevakad järnvägskorsning” HUR FAN SKA JAG VETA DET? Ja kommer gå galant hör ni ju. 
  3. Städningen. Det är koaz i diverse vråar, garderober och skåp. Skyller på att jag har lite mycket nu. Men let’s face it. Jag är bara dålig på att städa. Beskyller mina föräldrar för det. Precis som man ska göra med allt man är dålig på. 

Tre saker jag längtar efter:

  1. Att liksom bli lite varm i kläderna på mitt nya jobb. Just nu är man ju bara livrädd hela tiden. Precis som man är på ett nytt jobb. Får hög puls vid nya mejl, så fort någon tiltalar mig alternativt när det pratas om vad som ska ske i höst. Vi ska inte ens prata om alla pinsamma saker man säger på möten när det är stelt. Gud jag är så awkward. 
  2. Typ sommarkläder. Långa klännngar, tunna tyger och färgglada mönster. Vara solongs på en uteservering. Kanske gå på nån fest på nåns balkong. Äta pizza i nån park. Jag och min kille flyttade praktiskt taget ut i vitan i sommras. Gud vad myz. 
  3. Äh. Mitt körkort. Som kommer hända cirka 2027. 

Tre saker jag har lagt märke till:

  1. Att jag har blivit cool. Nej men LOL. Carro och jag pratade om det i CPH. Att vi liksom har landat i vilka vi har blivit som personer. Och insett att vi är rätt bra människor. Absolut mycket ångest i bröstet fortfarande. Men har landat i att jag är en rätt bra människa. Vettig, smart och typ lite snygg i vissa ljus eller nått. 
  2. Att The Kardashians på Disney+ just nu är mitt ljus i livet. Fybubblan vad bra det är. Välproducerat, kul och snyggt. Alltså inte personerna. Utan formatformen. Jag blir så impad av folk som gör bra tv. Alltså Kris Jenner, geniet. Se om ni inte har checkat in. Absolut själadödande. Men riktig bra underhållning. 
  3. Att chokladbollar är livets bästa fika. Den som säger nått annat borde dö. 

Tre saker som gör mig glad:

  1. När jag tänker på mitt liv just nu. Hur bra det har blivit! Jag har landat på en plats där jag känner att det händer mycket kul just nu. Fina saker kommer mot mig. Och det gör mycket glad. Jag är otroligt lyckligt lottad. Det är nu det tar fart. Jag känner det verkligen. 
  2. Att jag och min kompis Carro har hittat en ny parfym. Tully från Hermes. Kostade skjortan med värt varenda peng. Pinsamt dock att två bästisar skaffar samma parfym. Vi är påväg mot att bli samma person. 
  3. Att min moster har fått en åsnebebis. Jag tror inte ni förstår hur gullig den är? Den har små små tuffsiga öron. Ja, men ni fattar. 

Tre saker jag vill rekommendera:

  1. Att äta grekisk sallad tre dagar i rad. Man tröttnar inte. 
  2. Facetimea med nån ni gillar när dom kollar på nått du tipsat om. Tvingade min kille att ha en livereaction till trailern för Don’t worry Darling med Harry Styles. Vi var båda så pirriga efter.
  3. Sluta följ killar på insta. Det är så tråkigt. 

Tre saker jag vill göra snart:

  1. Alltså gå på fest. Och sen ha efterfest. Gärna med djur. Hade en efterfest när en hund närvarande för ett tag sen. Det var kul. 
  2. Säga till alla jag tycker om att jag älskar dom. Har blivit blödig. Och kärleksfull.
  3. Köpa nått dyrt. Vill fira mitt nya jobb. Sugen på en Atp-väska alternativt nått från Lollys Laundry. 
11