Monthly Archives:

december 2021

Okategoriserade

Årets sista smällkaramell

29 december, 2021

Jag fullkomligt vägrar att börja detta inlägg ursäktande. Det är pinsamt. Jag är här och det är nu. Julen är inte över och jag är fullkomligt SLUT. De senaste veckorna har varit hysteriska. Jag har börjat ett nytt jobb(!!!!!), jag har köpt en lägenhet(!!!!) och jag har bara gjort allt för att överleva december(!!!!!!). Och varit på otroligt mycket fest(!!!!) Mer om detta lite längre ner. Först en recap av den senaste tiden och framför allt årets härligaste tid. Här kommer julen 2021: 

Jag och katten Tyra

Den 22:a december började julen i år. Jag och ”min snubbe” firade lilla julafton. Ni vet, borgmästartoast, löjromspizza och lyxig julmust. Det var så mysigt. Tänkte flera gånger ”nej men nu har vi det för bra”. Dagen där på pussades det hejdå efter ett parti Skip-bo. Sen åkte jag hem till mina föräldrar. Vi körde det klassiska. Uppesittarkväll, glubbel och mys. Vi vann 200kr. Sen var det jul. Jag vet inte vad jag ska säga mer om självaste julafton. Julafton är en otroligt fin dag. Kanske den finaste. Mamma och jag besökte kyrkan. Grät båda två till psalmer och visor. Sen åts det en otrolig middag. Skaldjur, klassiker och nymodigheter. I år var det bara vi tre. Vi är en liten familj till en börja. Och vår lilla enhet är faktiskt bara tre. Ibland kan jag få lite ont i magen när jag ser dom där stora julmiddagarna. Ni vet när dom är typ 14 pers runt ett bord. Är det så det ska vara? Men på självaste julafton kände jag en sån harmoni och tacksamhet. Tacksamhet för min familj, allt vi har gjort tillsammans men också vår förmåga att alltid skapa ett mys. Det var så otroligt trevligt. Jag fick så fina julklappar, blev rörd. Mina människor. <3 

Och sen kom mellandagarna. Gud. Jag älskar ju mellandagarna, eller framför allt ledigheten. Nu jobbar jag en del pga ny på jobbet men ändå. Jag älskar konceptet skrota runt i pyjamas. Äta någonting exakt hela tiden. Scrolla på telefonen. Äta lite mer. Kolla på nån film tillsammans. Vi har sett så otroligt mycket film & tv. Ett gemensamt intresse vi i familjen har. Vi hann t.ex. beta av ALLA avsnitt av En kunglig affär på Svtplay, Sleepless in Seattle, It’s a Wonderful Life samt Den här tiden på året. Kan rekommendera allt. Vi har även börjat titta på the Crown. Vilken grej. Let’s be honest. Är inte att titta på tv typ det man gör under julen?

Årets julklappsbok blev Amanda Romare’s Halva Malmö består av killar som dumpat mig. Svinkul bok. Men även mellandagarna nådde sitt slut. Igår åkte jag hem till stan igen. Det gick för fort . Vill stanna kvar i det hela på nått sätt. Jag och mamma har haft som en tom känsla i kroppen och yttrat meningar som ”Det får inte vara över”. Vi är känsliga på det sättet hon och jag. Det är fint. Men sen blir man ju lite less på varandra till slut. Ni vet, man går varandra lite på tårna. T.ex. fick en tydlig uppläxning om att jag tuggade på polkagrisarna lite högt. Typiskt mellandagstjafs. Precis som det ska vara.

Tillbaks i stan och med en liten oro i själen. Världen är upp och ner igen, och jag deppar ihop. Känns som att jag blir bestulen på tiden. Jag och Berka har som fastnat i en tanke. Att vi har våra Last days of dancing, ni vet som Maja Francis låten? Och det är fan pissjobbigt att inte veta hur saker och ting ska bli. När är skiten över? Är den någonsin över? Jag vet inte. Till råga på allt blev mina nyårsplaner inställda pga covidskiten. Jag är lite småsur. Det vill jag vara ärlig med. Försöker att inte beröras. Men det är fan störigt. Samma sak varje år – den röviga nyårsstressen. Men det blir bra. Det brukar det bli.

Det har hänt så mycket det senaste året. Alltså verkligen så mycket. Det är ju en klyscha, man säger väl typ samma sak varje år. Men det här är något utöver det vanliga. Mitt 27:e år var en prövning. Jag gick in i året livrädd. Livrädd att ingenting skulle hända mig. Är det här allt som blir? Varje terapisession var ungefär såhär ”Jag är rädd. Ingenting kommer hända. This is it.” Sen hände allt. Det var pissjobbigt till en början. Jag tvivlade otroligt mycket på mig själv, vad jag kunde och på mitt värde. Kände mig bitvis som världens modigaste men rätt ofta som världens sämsta. Jag är så mycket starkare efter detta år. Har insett att jag nog klarar det allra mesta om jag bara bestämmer mig för det. Tittade på mina töntiga nyårslöften för 2021 nyss. Jo men det har absolut hänt saker i mitt liv.

Köpa lägenhet check Absolut, en utmaning. Men i did it. Tack mamma och pappa.

Byta jobbtitel – check två gånger faktiskt

Våga gå in i en relation – check på den. Slogs här om dagen av taken hur lätt det är för mig att älska honom. Vi är så olika, som natt och dag. Men det finns nått där. Nått som alltid är värt att kämpa för. 

Nytt år, och nya löften. Jag ska skriva mer. 1-2 gånger i veckan här. Ska skriva ett manus också. En historia. Jag ska ju jobba med berättande – har fattat det nu. Sen är det ju det här med filmen. Jag vill projektleda och skapa nått. Sen ska jag bli en bättre vän. Jag lovar. 

Tack för att ni har tittat in här. Tack för att ni finns. Jag älskar er. Gott nytt år. 

27
Okategoriserade

Liv i själen

12 december, 2021

Det går i ett. Det här med att vara ny på jobbet + körkortet och bara alla roliga events som sker typ hela tiden. Det är nästan så att kroppen går in i fullkomlig chock. Jag som är van att jobba hemma sen typ nästan två år tillbaks är nu på ett kontor varje dag. Visserligen fyra minuter från där jag bor. Men ändå, så är det. Släng på lite körlektioner på det. Backa runt hört är jag kingen på. Där emot att titta innan tecken – horribel på. Ja, och sen är det som att verkligen ALLA jag känner fyller år eller har nått typ av mingel och event nu innan jul. Det är absolut lite mycket nu – men också KUL.

Igår fyllde min polare 31 år. Vi var ett gäng i hennes ljuvliga hus/lägga i Älvsjö. Det dracks vin, lekte leker och jag påstod att Avalanche var ett berg och fick 1p i leken. Så pinsamt, men det gick igenom. Min kille hånade absolut mig. Sen var vi på klubb. Det dansades, dracks shots och vid 02:25 beslutade vi oss för att köpa en filet-o-fish på Mcdonalds för att sedan vandra ner Folkungagatan hem. Livet innan pandemin var liksom där, ja – sen hade man absolut lite omikron-ångest när man vaknade. Att svettas med andra människor, vråla till Håkan Hellström och dansa i två timmar gav verkligen liv i själen.

Imorgon är det på’t igen. Livet. Körlektioner. Och typ allt som känns.

17