Monthly Archives:

maj 2024

Okategoriserade

Något som liknade Covid och två dagar På Scandic rubinen

27 maj, 2024

Alltså, förra veckan var intensiv: från något som liknade covid till två dagar på Scandic Rubinen. Ja, det går fort i det lilla livet. Har jag nämnt att jag har ett nytt jobb, förresten? Nästa vecka börjar jag på en tv-kanal nära er. Mer om det då. Men okej, låt oss hålla oss till förra veckan i en viss kronologisk ordning. Vi kan väl försöka i alla fall

Veckan började med en galapremiär av Mad Max: Furiosa. Det började klia i benen cirka 30 minuter in. Och så höll det på tills filmen tog slut. Ja, inte riktigt en film för sånna som mig. Det fanns ögonblick som var bättre än andra. Men helt ärligt kändes det mest som en branded content-kampanj för off-road bikes. Någonstans hallvägs från promenaden hem från efterfesten började det klia lite i halsen. Och tre timmar senare var det kört.

Det nästkommande dagarna spenderade jag i soffan. Det var ett fall av den såkallade ”taylor-sjukan”. Tydligen är jag väl inte den enda som insjuknat. Vi är ett par stycken. Halsont, feber och trötthet. Vad gör man när man är sängliggande? Hann kolla cirka två säsongen Wahlgrens värld, Bridgerton och säsong 3 av One Tree Hill (den enda och den bästa). Sen sker det där som inte får ske. Man börjar nätshoppa. Besatt av denna Rainer Jacka från Carhartt. Det har tryckts add to bag ett par gånger.

På torsdag eftermiddag började jag må bra igen, och dagen efter bar det av till min andra hemstad: Göteborg. Min urfader är från Göteborg och jag har spenderat cirka varenda sommar där från ålder noll till femton. Tåget var självfallet en timme sen och jag höll helt på att säcka ihop på centralstationen. H hittade en kompis i Spider-Man-keps. Kul, tyckte jag, på grund av att han hade en Hulken-tisha.

Kl. 20:13 landade vi i Göteborg. Hannes har varit besatt av tanken att jag ska visa honom ”Elinors Göteborg”. Det har varit sådan prestationsångest kring det hela. Mitt Göteborg består av stökiga Way Out West-besök, sena nätter på hipsterklubbar och klippbad cirka en timme utanför stan. Ofta i regn också, vill jag tillägga. Jag var så rädd att han skulle bli besviken. Men väl framme i Göteborg möts vi av gassande sol, god energi och karnevalstämning

Vi checkade in på Scandic Rubinen, som jag pitchat som ett rockstjärnahotell för Hannes. Kanske beror det på att jag åkte hiss med Markus Krunegård och Icona Pop där cirka 2013 under Way Out West. Det är noll procent rockstjärnigt idag. Sen gick vi och åt middag på Teatergatan. I en lägenhet mitt emot spelade någon Håkan, och sedan såg vi solen gå ner vid Poseidon. Det var absolut en klyscha. Förresten, det var visst ett rockstjärnahotell? Sprang in i Tomas Boström på frukosten. Är han inte … lite snygg?

Sen gjorde vi turistiga saker. Som att shoppa på Vallgatan 12. Åka paddan. Och promenera runt i Haga. Har jag sagt att jag älskar Göteborg?

Hannes ville kolla i någon skivbutik. Och det har jag tyvärr inte tålamod för. Att riva runt i en skivback gör mig bara frustrerad. Vad tittar man ens efter? Så jag traskade runt på Magasinsgatan. Satte mig på Da Matteo och spanade på folk. Vill verkligen slå ett slag för att folk är så mycket trevligare i Göteborg. Det är den trevligaste staden vi har. Det kanske är vattnet från Kattegatt. Tror det.

Sedan käkade vi middag på Mercado Mexican, drack margaritas och tog en taxi till GBG Film Studios. Dagen till ära spelade Hästpojken, och vi var där för att njuta av vårt favvoband tillsammans. En generös present från min kille. Konserten var otrolig. En sådan västkustkänsla. Att se ett band i sin hemstad är så fint tycker jag; det är liksom en annan energi. En värme som inte går att återskapa på en stor arena eller på en världsturné. Det blir mer avskalat. Mina favorit från spelningen var helt klart Min nya parfym och Jag förväntar mig ingenting. Under klassiker som Gitarrer, bas och trummor och Samma himlar kände jag små tårar som var påväg ner för min kind. Alla sjöng med, alla kände. Ingen var cool eller ocool. Alla bara dansade, och det var ljuvligt. Vilken spelning!

Efter spelningen hade jag en lång utläggning för min kille om att jag är så otroligt orolig för Göteborgs indiescen. Sakta men säkert börjar den försvinna. Är det en reaktion på att fabrikerna stänger ner och att arbetarklassen börjar försvinna? Jag skulle vilja tro det. Om tio år kommer det inte finnas någon som sjunger om fabrikerna, indieklubbarna och parkbänkarna. Det kommer vara ett minne blott. Något som en gång varit. Hannes försäkrade mig om att det inte skulle vara fallet när vi åkte spårvagnen från Hjalmar Brantings plats.

Dagen därpå hoppade vi på tåget till Stockholm. Energin skiftade direkt. Den goa värmen från Göteborg byttes ut mot missnöje och irritation. Någon gnällde om att det var dålig AC, att tåget var för fullt och att någon pratade för högt. Stockholmare är verkligen en horribel art. Jag måste flytta.

12
min helg Vardagsbabbel

Att vara en Swiftie & Första sommardagarna

20 maj, 2024

Hej hallå! Nu är det försommar och jag har aldrig varit gladare. Det har varit kämpiga veckor, det vill jag vara ärlig med. Men jag har nog kommit att inse att det är en del av livet, det där kämpiga. Det handlar om att dansa i stormen, eller vad är det man säger. Så krystat som det känns att skriva just de orden så ligger det nog sanning bakom det. Okej, så vad har hänt på sistone?

Jag och min kille tog bilen till Torö. Sist jag var där var jag 15, så det var ett tag sedan. På den tiden var jag inte så impad av öliv. Nu var det himlen på jorden. Allt var så vackert. Jag kände bara en känsla i hela kroppen. Typ: här ska jag ha ett hus. Startade ett Avanzakonto direkt när jag lämnade ön. Nu ska det sparas. Lär väl nå målet 2074. Men ändå. Förresten, har ni smakat Glassbåten med rabarber och kardemumma? Smakade som en sommardag. Godaste jag varit med om.


Det är så fint det här med att åldras, och lite läskigt. Man drömmer om nya saker, som sommarhus på vackra öar. När blev det så? Förresten, jag skapade en otrolig spellista under vår lilla utflykt: Bilbangers för millennials. Tror ni min kille gillade den? Nja, han var inte så tjusad när jag gick loss under Unwritten. Vår ålderskillnad blev väldigt tydlig.


Häromdagen tog jag bilen till Sala. Frisk luft och nya perspektiv. Jag har lite svårt att vara i stan just nu, känner mig instängd på Södermalm. Tack gode gud för mitt Yellowstone, en timme från stan. Hagar med hästar, lammungar som kommer när man ropar, och åsnor som följer ens varje steg. Familj kan vara svårt; ibland är man i ofas. Men vi börjar hitta tillbaka. Det är fint

Mina ledord för sommaren ska nog bli Miley Stewart summer. Det trendade redan förra sommaren. Jag vet. Men det kommer passa mig perfekt: färska ägg från gården, tidiga morgnar och frisk luft. Bra för hjärta och själ.


I lördags var det en stor dag. Jag skulle på Taylor Swift-konsert. Jag har varit ett fan sedan jag var 13 och låten Our Song, släpptes. I många år var det pinsamt att gilla Taylor. Nu är det inte det längre. Det känns som att jag har vuxit upp med Taylor, som en kompis på avstånd som har sagt rätt saker vid rätt tillfällen. Som har stöttat och backat mig. Jag var så gråtig redan på morgonen. Det kändes som en stor dag. Jag tänkte på alla gulliga småtjejer som köat och peppat. Då brast det. Hon är så god. Fan, nu blir jag blödig igen.


Jag klädde mig i Lover-eran. Det är min bästa skiva, tror jag. Ja, den och 1989 samt Midnight. Vad ska jag säga? Konserten var otrolig. Jag grät ett par gånger. Det var en sådan puls i arenan. Det kändes så ärligt på något sätt. Riktiga människor som visade riktiga känslor. Det händer så sällan nu för tiden. Ingen fasad. Bara, jag vet inte, mänsklighet. Jag har alltid sagt att Taylor är för oss töntar. Vi som känner mycket, inte hängde med det coola gänget och drömmer stort. Jag är så stolt att vara en av dem. En swiftie.

Jag hoppas att jag en vacker dag kommer stå i mitt kök, kanske i mitt sommarhus, kanske på Torö. Jag hoppas att jag har en dotter eller son. Att vi dansar i köket och skrålar till ”Out of the Woods”, ”Karma” eller ”Love Story”. Jag kanske säger något i stil med ”Ni vet när jag var på Eras Tour……” och de bara ”Vi veeeeet”. Men egentligen är de så jävla avundsjuka. För alla önskar att de fick uppleva det. Den maffigaste turnén i modern tid. Och där var lilla jag.

13
Vardagsbabbel

En ful tavla har jag köpt

3 maj, 2024

En ful tavla, hurtiga Kungsholmen och så fick jag äntligen gå på METgalan. Ja, men det har varit mina senaste dagar. Gud jag är helt slut.

Köpte en tavla på en vintagebutik på Gotland. Där och då kändes bilden kul. Nu är jag orolig för att jag tycker att den är fasligt obehaglig. Den påminner starkt om en person jag inte gillar. Eller okej. Inte ogillar. Mer är rädd för. Sådär därför känns det som att den här lilla tavla kanske åker upp på vinden. Eller till landet. Tills den hittar hem. På tal om om att sälja saker 2hand. Jag har blivit hooked. Garderoben har rensats och saker åker ut var och varannan dag. Och vad gör jag för pengarna? Jo dom åker direkt in på börsen. Har jag pratat om projekt börshaj? Det kanske är ett inlägg i sig. Hit hittar ni till min shop

Min kille bor i Krillan, även känt som Hurtmecka. Nej men alla har sån otroligt renlevnadsenergi i Kristineberg. Det är helt sjukt. När vi skulle gå ner och ta hissen (Ja, sånt håller jag på med) så stod hans grannes träningskor så fint uppradade längs ytterdörren. Klockan var 10:11 och jag såg det som ett klassiskt träningsskryt. Fyfan. Man bara ”mmm, VAD KUL för dig som redan har sprungit Kungsholmen runt såhär på förmiddagen”. Sen åt jag och min kille en god frukost i Fredhäll.

Min kompis Jesper hade sin 30-årsfest häromdagen. Temat var absolut: MET Gala – The Courts of Romanov and Versailles. Ett tema jag kanske ännu inte riktigt har förstått, om jag ska vara helt ärlig. Jag dök upp i Ganni-leopard och docs och min kille som sista bilden. Vad hans inspiration kom från var helt klart något annat. Han kändes lite som Marc Jacobs som kom direkt från rehab till Metgalan. Det var kul och festligt. Tycker jag.

Gud, jag blir dagblind med röda dagar lite här och var. Vad är det ens för dag? Nu är det iallafall sol. Och jag känner livet i mig.

10
Äventyr

När jag träffade SCHaMANEN MÅNSTRÅLE

1 maj, 2024

Låt oss prata om när jag besökte Schamanen Månstråle för cirka två veckor sedan. Det hela började som en knasig present från mitt rövgäng. Nej, men så här är det. Om någon har missat det – jag befinner mig som vanligt i en kris. LOL. Men så är det. Så när jag fyllde 30, den krisigaste åldern av dem alla, fick jag en gåva som inte var lik något annat jag varit med om. Tydligen stod det mellan ett besök hos en schaman eller en väska. Om vi säger så här, jag är så nöjd med deras val. För det här var en upplevelse utöver det vanliga.

Min kompis Elin hade gått till den här Schamanen förut. Det hade varit en upplevelse som var kvar inom henne. Så jag gick till Hallandsgatan med ivriga steg. När jag jobbade med ett tv-program för cirka 6 år sedan var vi på en kursgård i Värmland någonstans, minns jag att jag träffade ett gäng som utbildade sig till schamaner. Jag minns att dom stod runt en eld, chantade och att det var full måne. I mitt huvud sjöng dom Aquarius. Vet inte om det var fallet. Hur som haver, NU skulle jag till en person, en såkallad schaman eller trollpräst, det gör man som man vill, för 120 minuters healing/chakra balansering och samtals session. Och vilken upplevelse var det inte.

Tänk er ett rum som en rekvisitör från Pirates Of The Caribbean har satt ihop. Det är ljus överallt, tyger i mönster som någon på en tripp har satt ihop och uråldriga böcker med titlar som ”learn to find your sign” eller ”animal symbolism”. Det doftar också rökelser. Så starkt. Precis så var det hos Schamanen Månstråle. Vem påminner hon om? Sybill Trelawney från Harry Potter. Ni som vet, ni vet. Om inte. Unna er en god googling. Hon satte mig vid ett bord, bjöd på en dryck som jag tror var något typ av te, hoppas jag iallafall. Och ba ”Vad vill du läka idag?” jag hör hur jag börjar stamma. Känner mig obekväm. Sen går jag bara ALL in. Jag berättar om vad som är jobbigt. Vad som skaver. Och hur det känns i kroppen. Sen börjar magin.

Jag får lägga mig på en brits. Det är massage. Det sjuka är att det känns typ som att jag är i trans. Under vissa delar lite utomkroppsligt. Som att jag svävade över min torso. Tiden går så fort. Jag känner när hon tar på vissa delar av min kropp. Att det gör fasligt ont. Alltså typ. ”Jag håller på att dör.” Speciellt runt ansiktet, och nyckelbenen. Det är rosmarin på kroppen. Det är salvia över ansiktet. Det är eld. På den där britsen är det så mycket som händer. Men det känns verkligen som att jag är 100% närvarande i min kropp. Minnen kommer till min hjärna. Saker som jag inte tänkt på under flera år. I typ superspeed. Jag vet inte vad jag tänker. Det är bara där. Och det är starkt. Samtidigt som Schamanen Månstråle går runt min kropp och gör ljud som ”schhhhh” ”maaaaah”.

Jag vet inte hur personlig man ska vara. Men det var en del energi som behövde rensas. Så att säga. Tydligen är min grundchakra, alltså magkänslan HELT rubbad. Den är icke-existerande enligt Månstråle herself. Mitt ja och nej, det behövdes tränas upp. Det var liksom det som gjorde ont runt nyckelbenet. Hon berättade även att hon hade bett till runstenarna, don’t ask. Hon hade tillkallat fertilitetsguden inom den nordiska läran. För lilla jag, jag måste tydligen läka mitt inre barn. OBS! Detta är bara liksom en av få saker som skedde hos Schamanen.

Nej men det var så mycket som hände. Jag lämnade Hallandsgatan med en känsla av att nästan vara lite berusad. Ni vet, två öl in, en fredag, det är AW osv. Vem vet vad som egentligen var i teet? Det sjuka är att jag typ har känt mig lite lättare sen mitt besök hos schamanen. Alltså typ som att jag kan andas på ett annat sätt. Eller ser saker lite ljusare. Skulle jag rekommendera den här behandlingen till någon annan? ABSOLUT! Alla borde fasiken träffa en trollpräst minst en gång i livet.

LIKNANDE INLÄGG:

När jag träffade Sveriges kändaste medium

Om att vara Gwyneth

16