Uppmuntrade ord är viktigt. En pepp, en klapp på axeln eller typ någon som hejjar på en. I december satt jag på min bästa kompis födelsedagsdrink och surrade med nya och gamla ansikten. Den här bloggen kom upp. Eller snarare vad den har varit. Att det var en kul plats, med roliga tankar och typ viktiga ämnen. Att skriva här kändes helt plötsligt lite roligt.
En gång i tiden var vi ju ändå typ ett par hundra som kikade in här på en veckobasis – och det var faktiskt så jävla kul. Men sen hände massa grejer. Och det kändes helt plötsligt inte lika lustfyllt. Vi ska inte ens prata om att halva bloggen försvann i någon flytt. RIP.
Under de senaste 12 månaderna har fokuset varit mitt jobb. Eller det har snarare blivit så. Roliga saker eller framför allt kreativa saker har fått tagit ett kliv åt sidan. Att hålla mig hel och ren, ha mat i kylskåpet och va en semi-bra kompis har varit prio 1 när jobbet inte har flåsat mig i nacken. Jag har förövrigt misslyckats mer än flera gånger på alla dom punkterna. Nej men ni hör ju – katastrofal vuxen. Att jag ens får finnas är det sjukaste som finns.
Om lite mer än ett år fyller jag 30. Och det känns fasiken pyton om jag ska vara ärlig. Jag är så långt ifrån där jag trodde jag skulle vara, vad det nu än betyder. Jag pendlar ständigt mellan lite begynnande växtvärk och att vilja dra i handbromsen för att stanna tiden. Som ni förstår så är det mycket som händer i det lilla huvudet. När jag beslutade mig för att gå tillbaka hit så bestämde jag mig för att jag måste ha något tema. Något att förhålla mig till. annars skulle det bli för löst i skallen och saker skulle rinna ut i sanden. Det här ska bli min stökiga dagbok om min stormiga 30-års kris. Hujeda mig. Hur ska detta gå? Fortsättning följer. Tänker att den ska vara ärlig, öppen och typ KUL. Gud. Vill någon ens läsa? Måste bli bättre på att ta bilder ba. Så jäkla svårt ba. Jag är så dålig fotograf. Jo men ni kommer vilja läsa.
Jag har ju sagt det – ett par gånger faktiskt. Att jag ska komma tillbaks och så vidare. Men jag tror verkligen att det här är gången. Några inlägg då och då. Platta analyser, bilder på saker jag tycker om och typ vardagsbabbel. Det får vara det. Det här ska bli lite kul faktiskt. Tack Carro och Carro. Det här är 100% er förtjänst
18
4 Comments
KUL!!! (inte med kris men med comeback)
Åh vad varm jag blir!
Krisen kommer nog alltid vara där. Så kan ju lika gärna skriva om den.
Äntligen comeback!!!
Ett sant nöje ska det bli!