Jag har nog varit rätt rädd för Berghs om jag ska vara ärlig. Ett lillebrorskomplex som grundas i mycket olika saker. Berghs är till för coolt folk, balla kreatörer med mäktiga idéer. Nog har jag alltid känt att jag bär på mäktiga idéer, men cool tjej? Nja inte riktigt. Va på en fest för nya folk i ”branschen” för en massa år sen med massa Berghsfolk. Ni vet. En cool industrilokal, alla drack flasköl och hade svarta kläder. Dom var liksom svåra. Jag försökte va trevlig och lättsam – prata om saker, ställde frågor osv. Fick noll tillbaks. Så där stod jag. En tönt med färgglada kläder och ba kände mig så fel. Inser nu att det är rätt töntigt av mig. Men har varit lite rädd för Berghs ever since. Eller ja. Dess elever.

Men sen vet jag att från Berghs kommer det otroligt DUKTIGA människor också. Sånna som verkligen kan sin sak, som är liksom skarpa. Jag har alltid brunnit rätt mycket för kommunikation och innehåll – typ tagit det SÅ mycket på allvar. Jag har gillat att tänka visionärt, skapat saker som har känts i hjärtat och liksom lekt fram idéer eller innehåll som blivit väldigt bra. Även om jag har lärt mig så mycket de senaste åren så har jag liksom velat ta nästa kliv. Jag velat tagit mig an en ny roll. Det jag ser mig göra är något projektledande eller producentandet. Leda processen framåt – skapa innehållet som jag typ tycker saknas och typ kunna påverka lite. Även om jag har jobbat en del med projektledning så behövs ibland det där lilla extra. En kurs, ett diplom eller nån liksom bekräftelse att man kan sin sak. Let’s be honest, Berghs kostar skjortan. Det har liksom funnits andra saker som prioriterats. Typ jag vet inte. Lägenhetspar, körkort och blablabla. I våras öppnade sig en möjlighet som resulterade i att jag kunde söka just denna utbildningen. Ett bekräftande typ att jag var på rätt bana Det hade länge varit ett mål att läsa kursen även om jag var livrädd för miljön.

I måndags bar det av till Norra Djurgårdsstaden för första tillfället. Jag hade på mig denna midikjol från Lindex och va helt pirrig i benen. Det är nått som är så himla spännande med att gå in i nya rum. Alltså nya världar liksom. Jag var livrädd till en början. Det var verkligen SÅ KUL. Kreativt, nytänkande och liksom modigt på nått sätt. Hjärnan började bubbla och allt började hända. Jag kände för första gången på länge att jag är sjukt duktig men också -fan vad jag har bra grejer inom mig. Så mycket som vill ut. Helt klart en början på en ny era. It’s all happening som Penny Lane säger (och Busy Phillip tydligen).
Så resten av hösten ska jag spendera alla mina måndagar på Berghs för att läsa projektledning for professionals. Det ni.
16