Browsing Category

Äventyr

Äventyr Vardagsbabbel

In i nya rum och sånt – jag har börjat på Berghs

16 september, 2021

Jag har nog varit rätt rädd för Berghs om jag ska vara ärlig. Ett lillebrorskomplex som grundas i mycket olika saker. Berghs är till för coolt folk, balla kreatörer med mäktiga idéer. Nog har jag alltid känt att jag bär på mäktiga idéer, men cool tjej? Nja inte riktigt. Va på en fest för nya folk i ”branschen” för en massa år sen med massa Berghsfolk. Ni vet. En cool industrilokal, alla drack flasköl och hade svarta kläder. Dom var liksom svåra. Jag försökte va trevlig och lättsam – prata om saker, ställde frågor osv. Fick noll tillbaks. Så där stod jag. En tönt med färgglada kläder och ba kände mig så fel. Inser nu att det är rätt töntigt av mig. Men har varit lite rädd för Berghs ever since. Eller ja. Dess elever.

Men sen vet jag att från Berghs kommer det otroligt DUKTIGA människor också. Sånna som verkligen kan sin sak, som är liksom skarpa. Jag har alltid brunnit rätt mycket för kommunikation och innehåll – typ tagit det SÅ mycket på allvar. Jag har gillat att tänka visionärt, skapat saker som har känts i hjärtat och liksom lekt fram idéer eller innehåll som blivit väldigt bra. Även om jag har lärt mig så mycket de senaste åren så har jag liksom velat ta nästa kliv. Jag velat tagit mig an en ny roll. Det jag ser mig göra är något projektledande eller producentandet. Leda processen framåt – skapa innehållet som jag typ tycker saknas och typ kunna påverka lite. Även om jag har jobbat en del med projektledning så behövs ibland det där lilla extra. En kurs, ett diplom eller nån liksom bekräftelse att man kan sin sak. Let’s be honest, Berghs kostar skjortan. Det har liksom funnits andra saker som prioriterats. Typ jag vet inte. Lägenhetspar, körkort och blablabla. I våras öppnade sig en möjlighet som resulterade i att jag kunde söka just denna utbildningen. Ett bekräftande typ att jag var på rätt bana Det hade länge varit ett mål att läsa kursen även om jag var livrädd för miljön.

I måndags bar det av till Norra Djurgårdsstaden för första tillfället. Jag hade på mig denna midikjol från Lindex och va helt pirrig i benen. Det är nått som är så himla spännande med att gå in i nya rum. Alltså nya världar liksom. Jag var livrädd till en början. Det var verkligen SÅ KUL. Kreativt, nytänkande och liksom modigt på nått sätt. Hjärnan började bubbla och allt började hända. Jag kände för första gången på länge att jag är sjukt duktig men också -fan vad jag har bra grejer inom mig. Så mycket som vill ut. Helt klart en början på en ny era. It’s all happening som Penny Lane säger (och Busy Phillip tydligen).

Så resten av hösten ska jag spendera alla mina måndagar på Berghs för att läsa projektledning for professionals. Det ni.

15
Äventyr Vackra saker

Du och jag – 7 år

27 augusti, 2021
Bild från 2018

Här om dagen var en viktig dag. Jag och min lägenhet firade 7 år tillsammans. Mina 30 kvadrat. På Skånegatan. I hjärtat av Sofo. VI firade 7 år tillsammans. Jag flyttade hit när jag var 20. Jag var arbetslös, hade flyttat hem från USA och hade absolut noll planer whatsoever. Typ lite som nu, bara att jag är närmare 30 och har INTE flyttat hem från USA. Hittade inga bilder från den eran. Minns att jag knappt var hemma så mycket första tiden. Började jobba i en butik, jobbade 60 timmar i veckan och sen var jag ute på krogen jämt. Hängde mycket på Berns och Solidaritet, drack vodka redbulls för 120kr och hade en partygarderob. Vem va man egentligen? Jag drömde mycket om att allt skulle hända. Hånglade mycket på lokal, kände mig rätt ensam och drömde egentligen bara om att bli nån.

Mitt ex. Vi bodde ihop.

Jag träffade mitt ex 2016. Rätt snabbt ”flyttade vi ihop” – fast vi erkände det aldrig. Inte nån gång på tre år. Han hade ALLA sina saker här. Bo inte med nån på 30 kvadrat. Det är så puckat. Och trångt. Speciellt inte om nån av er är 2.05. Minst 50 kvadde om man ska bo med någon har jag sagt nu. Det var otroliga år på nått sätt. Stökiga med så glad för dom. Jag gick från att va ute jämt till att typ plugga och göra matlåda. Blev lite vuxnare. Fick liksom koll på läget. Lägenheten var snäll mot oss båda tror jag. Den vaggade vår ångest och de oroliga själar vi var. Jag har lärt mig att inte ångra saker. Jag var 22 när vi träffades och om det är något jag tagit med mig från den tiden är att man INTE ska liksom bo ihop när man är så ung. Om man har förutsättningarna för att kunna ha sin egen grej. Ha det. Jag tror att det är viktigt att inte jiddra om vem som ska diska och varför man inte handlat mat. Ha din egen skit. Stressa inte fram nått vuxenliv.

Vintern 2019/2020

Sen hände nått. Det tog slut. Jag blev singel vid 25. Blev färdigpluggad och började liksom en karriär. Och var sjukt lost. Okej, är alltid lost men på en ny nivå. Var rätt deppig, kände mig ganska obekväm i det mesta. Tänkte alltid ”Vafan ska det bli av mig”. Där nånstans vaknade en ny Elinor. Tackar Berka mycket för det. Läggan blev en trygg plats för många. Det blev mycket förfester, sena middagar och takeaway. En del efterkakor också. Sena nätter när många människor möttes. Där nånstans föddes spellistan middag hos Hurricane Mitt i stormen så var lilla läggen så fin mot mig. Jag målade den grön. Skaffade massa blommor. Och levde på rätt rejält. Det var så mycket bakisångest i lägenheten. Kaninpuls vid 03:45 varenda söndag. Gud saknar den tiden – kommer den någonsin komma tillbaks?

Jag känner en sån sorg att vi förmodligen kommer skiljas någon gång. Jag och läggan kanske inte är menade forever typ. Jag har hatat läggan ibland. Speciellt när det är något jag inte når pga högt till tak eller typ känt att den är lite liten pga att andra saker har tyngt min själ. Alla pratar om förändring, och jag förespråkar det. Men måste man ALLTID flytta? jag vet inte. Jag tänker på allt som har hänt här inne. Allt bölande, alla minnen och alla skratt. Jag förstår att om ett år eller två kanske det är dags för nått nytt men just nu vill jag inte ens tänka på det. Jag har blivit en människa här. En vuxen,. Nån som reflekterar, nån som är påriktigt och typ nån som tar hand om sig själv. Jag har lärt mig att laga mat här. Lärt mig hur man är som flickvän. Men jag har också lärt mig hur jag hanterar kriser och storm. Det här är mitt hem och jag är så tacksam för det. Fina fina läggan. Tack för allt.

28
Äventyr Vardagsbabbel

Fem saker jag kommer sakna med mitt vacay-jag

17 augusti, 2021

Man är tillbaks i stan. Man lever inte längre i resväska. Jag har inte en trave med böcker jag släpar runt överallt. Det är inte alltid läge för klänning. Och tanken av att dricka ett glas rosé till får mig att vilja kräkas. Det är så sjukt hur det liksom tar slut över en dag. En dagen är allt så självklart. Lunket och allt det där. Sen springer man helt plötsligt runt och ska göra ärenden, boka gynbesök man skjutit upp och typ planerar in aw’s fyra veckor framåt. Det är en sorg hur lätt man faller tillbaks i bruset. Låt oss prata lite om fem saker jag kommer sakna med semestern.

Den bristande personliga hygienen

Det kommer smygandet. Man slutar tvätta håret. Man har samma klänning tre dagar i rad. Man slutar borsta håret. Oj har jag dreads? När jag borstade jag tänderna sista? NÄR bytte jag trosor sist? Okej trosorna är relativt viktiga i min värld. Men ändå. Jag gillar nersunkandet en aning. Att inte va så fresh. Man slutar bli lika ängslig liksom. Fokus blir istället andra saker. Viktiga saker typ. Och ja, det är bara att undvika speglar. Så givande.

Att äta efterrätt i tid och otid

Konceptet efterrätt är något jag snålar på. Förmodligen pga att jag är lite lat och typ att det kan vara sad att äta det själv. Har gått all in i dessertandet denna sommar. Det har bakats saker. Saker med glass, grädde och typ choklad. Myset att avsluta en strålande dag med livets göttigheter. Underskattat. Nej men mer sånt. Från och med NU prioriteras efterrätt.

Det goa tomma schemat

Min kompis Elin presenterade denna låt för ett tag sedan. Att inte göra någonting alls. Jag älskar det tomma schemat som sommaren har ett erbjuda. Att inte veta allt i detalj. Att dagar kan gå utan nått egentligen vettigt innehåll och att liksom ha dötid. Jag pendlar ofta mellan att ha lite ångest men för det mesta tycker jag fasiken att det är göttigt. Det är unnigt liksom. April-Maj-Juni brukar ju vara fulla med aktiviter. Aws, parkhäng och festligheter. Jag älskar det. Men i slutet av perioden bryter man ihop. Jag behöver pausen. Tack gode gud för sommaren och det tomma schemat. Det är allt Och sen när man kommer tillbaks till livet. I augusti. Då är det typ KUL att sätta på sig ett läppstift.

När man tappar det inom familjen. Och sedan förlåter.

Man lever tätt inpå varandra. Hela tiden. Man äter varenda måltid ihop. Man lägger märke till nya saker. Stör sig på ting. Man peakar. Man bråkar. ”Elinor släng inte in saker i diskmaskinen” ”Elinor, du flippar så mycket på telefonen.” ”Elinor du är en så hård mot andra människor”. Det stormades absolut ut ur ett och annat rum under semestern. Som det bör göras. Det är påfrestande. Gud vad man gnabbas. Hela tiden. Men sen förlåter man. GUD vad man förlåter. För det är ju så jäkla fint att få hänga hela tiden. Men så jäkla jobbig.

Nattlinnelivet

Vissa dagar klädde jag inte på mig förens efter lunch. Det åts frukost i timmar. Det babblades. Man lyssnade på P4 och gjorde absolut ingenting. Jag älskar långsamma dagar. Dagar som inte börjar framåt eftermiddagen. Nattlinnelivet forever. Det är något som är så otroligt tillfredställande i att låta morgonen starta långsamt. Att typ gå och lägga sig efter frukosten en stud, pilla på telefonen och ta en påtår eller typ börja om frukosten vid lunch igen. Ska unna mig minst en långsam söndag i månaden HELA hösten. Eller okej. Gör väl det varje söndag. Men ändå. Okej en söndag i månaden med gott samvete. För det gör jag aldrig.

14
Äventyr Vardagsbabbel

TRE DAGAR PÅ ÖN

11 augusti, 2021

Hej hallå! Jag hade skrivit ett par inlägg. Men dom verkar ha försvunnit i tomma intet. Och nu är relevans noll. Så ja. Tråkigt. Som det kan bli. Igår kom jag hem efter ett par dagar på Gotland, vilket var GULD. Gud vad härligt det var. Ren lycka. Ni vet när man känner att man verkligen verkligen verkligen behövde nått. Jag behövde verkligen Gotland, och jag behövde det nu.

Vi bodde i Ljugarn. Det Air B&B’ades ett gulligt stenhus vid en go åker. Det var lugnet själv. Och jag yttrade meningen ”här vill jag bo” x-antal gånger. Det kanske blev lite väl jobbigt för min resekompis. Jag kände mig lycklig. Det var så otroligt tryggt det hela. Jag som varit rätt stressig i kropp och själ tänkte hela tiden att man faktiskt kan bo på det där sättet. Och att jag typ skulle må bättre. Bli hel på nått sätt. LUGN NU ELINOR.

Nej men ni ser ju? Här sitter jag och ser gullig ut. I min pyjamas från twilfit. Alltså tänk det livet. Att äta frukost vid ett bord med kökssoffa(ÄR INTE DET DE MYSIGASTE????) med sin favoritperson. Prata. Umgås. Tåflörta. och typ spela spel. Det regnade på morgnarna – perfekt under vacay. Bra slowstart på dagen.

Vi hängde runt. Levde på rätt bra. Hängde vid vattnet, såg solen gå ner och badade 1 gång. Vädret var väl inte tipp topp. Allt klarnade upp efter 15-16. Men ändå. Det var så jävla gött. Alltså det här med att liksom umgås med nån man gillar länge kan kännas pissläskigt ibland. Men att inte behöva säga hejdå, veta att man inte har en deadline och liksom verkligen bara får va med varandra. Förlåt men blir gråtigt HUR FINT det kan kännas. Vill bara krypa upp i armhålan och bara vara kvar. Blir en liten koala. Vill bara klappa, kramas och gosa. Japp. Då vet ni det.

När det regnade tryckte vi ett par loppisar. Kirrade ett par skålar som ABSOLUT var i tantigaste laget. Har verkligen utvecklat en tantig stil eller bara verkligen gått in i den 100%. Ni vet. Vill att allt ska vara gulligt, litet och med mycket krusiduller. Hur ska detta sluta?

Mycket snackade på beachen. Alltså nån brie, lite favoritmix och typ juice direkt ur kartongen. Något var otroligt härligt med just det. Kändes lyxigt, in the moment och ba göttigt. Allting på Gotland känns så spektakulärt pga den maffiga omgivningen. Krävs typ inte så mycket mer än att ens manliga bekant ba ser lite go ut, på en strand, med en juice i handen för att man ska få känna sig SÅ lyckligt lottad.

Vi tog en tripp till Furillen. Alltså SÅ SÅ SÅ speciellt. Verkligen värt ett äventyr.

Vi avslutade vår vistelse i Tofta och Surflogiet. Solen gick ner och jag blev gråtig. Är det bara jag som blir gråtig i slutet av semestern? Ville verkligen bara vara kvar. Kvar i det som var, kvar i hur bra allt kändes och i myset. Född dramaqueen är man. Alltså känner mig blessed. GUD vad göttigt man får ha det.

Gotland fick 10 av 10. Mådde SÅ bra. Nytt livsmål är ju helt klart att jag vet inte, kirra nått på öyn. Som RESTEN av Stockholm. Det kanske är en platt dröm. Och så får det va. Jag älskar öyn. Låt en tjej drömma. NU är jag tillbaks i stan. Hösten är lika oklar som den var i början av sommarn – livrädd blandat med lite pepp. Ser fram emot att komma tillbaks hit. Skriva mer. Och få tänka högt. Är det några kvar här ens? Räck gärna upp en hand. Alderbro is back iallafall.

19
Äventyr Vardagsbabbel

Årets loppisäventyr i Dalarna

2 augusti, 2021
Det ENDA roadsnacket

Mamma och jag åkte ut på en liten roadtrip förra veckan. Målet var helt klart att hänga lite – så vårt fina avlånga land OCH att fynda. Vi skulle alltså åka på den årliga loppisrundan. Dalarna is the shit för en göttig loppisrunda. Väldigt förmånliga priser, kul grejer och liksom lätt att bara hitta ställen. ÄLSKAR att liksom bara kunna köra av vägen för att kliva in i nåns lada. Vi åkte längs riskväg 70.

Stopp 1: Falun

Första stoppet var Falun. Inga loppisfynd. Men fasiken vilken go stad. Kände starkt ”Här kan jag bo”. Vi kirrade bord på det hetaste stället i stan – nämligen Basta. Otroligt gott, kändes liksom otroligt mycket som att vara utomlands. Blev skenfull på en alkoholfri drink. Som man bli. Barnet bredvid frågade vad jag åt. Sa spagetti med fisk. Han ba ”Spagetti med fiskmun.” Mmm kul. Så det blev det – kul ny rätt. Alla borde prova.

Sen bar det av till Gagnef

Dagen där på hoppade vi in i bilen rätt tidigt. Off to Gagnef. Vi tog lite loppisar längst vägen. Men liksom main destination var helt klart Bäsna Trägård. En gosig handelsträdgård där ALLT fanns. Tänkte återigen. ”Här kan man bo”. Det var så mysigt. Kände bara att jag vill ha en trädgård att pilla med. Typ en HELIG oas. Och så fanns det massa goa höns som trallade runt. Stället hade nått.

Sen stannade vi på två favvoställen. Tulavippan & BK gammal och nytt. Allt längs riskväg 70 typ. Nej men fyndade lite goa tallrikar, en vas. Det är så otroligt mysigt att gå och pilla på hyllorna. Mycket är ju skit skulle jag säga. Men fasiken. Det finns guldkorn. För en jäkla bra peng. Gillar verkligen. Och pillandet är fan en del av processen. Det är typ som att ta lugnande.

Sen åkte vi till Rättvik. GUD vilket ställe. Sist jag var där jobbade jag en dag på inspelning. Det var kallt och grått. OCH NU, rena rama sommarstaden. Vi bodde på ett dömysigt pensionat precis i stan. Kolla in detta stället. Tänkte igen ”Här kan man bo”. Allt var så gulligt och tryggt.

Sen hoppade vi in i bilen igen mot farmen. Typ mellan Stockholm och Västerås. Vår älskade familejgård – i fina Västmanland. Tycker det pratas allt för lite om Västmanland. Det har allt. Förutom vatten. Har beslutat mig för att sätta Västmanland på kartan. Mitt nya mission. Om Elsa Billgren kan släppa en bok om sitt Gotland – så kan fasiken jag göra det om mitt Västmanland. HUR som haver. Vi hann med två loppisar till och sen DEN BÄSTA loppisen. Nämnsbo Antik och Loppis. Några minuter utanför centrala Säter. Här finns bara godsaker – för en sån bra peng. Dock SÅ MYCKET mer folk än förra året. Livrädd att det ska bli ett it-ställe.

Resan va 10 av 10. Fasiken vad fint det är att få hänga med sin morsa. GULD. Gör det – ta en loppisresa med morsan. Bästa bästa. På fredag åker jag till Gotland. Det ska äventyras. Det har hyrts ett gosigt hus i Ljugarn + en natt i Tofta. Vad får man missa och inte missa? Ge mig alla era goa tips. Vi vill ha det mys, bada på kul ställen och typ ha det lite gött?

15
Äventyr

Förutom att Carro ville strypa mig när jag snarkade var det en kanonresa.

5 juli, 2021

Jag tror att det började lite som en livskris. Nått måste hända liksom – den ständiga känslan. Så för två veckor sedan bokade vi en resa till ”Lilla Köpenhamn” som vi har valt att kalla det. Nämligen till Malmö. Kallas det ”Lilla Köpenhamn” eller är det bara nått jag har fått för mig? Billigt hotell och helt OK billiga tågbiljetter fick vi. Som taget liksom.

I fredags vi 17:04 hoppade vi på ett tåg från centralen till Malmö. Det babblades i ungefär konstant i fyra timmar. HUR kan man ha så mycket att prata om undrar jag? Vi hade det otroligt trevligt. Resten av vagnen tyckte vi var SKITstöriga. Alltså det var absolut en och annan blick. Av en slump befann sig Carros polare på tåget och vi möttes upp i bistron. Pga cirka en timmes förseningar så blev det en och annan flarra Rosé. Och det var ungefär där de började gå snett. Planer för kvällen började utformas och vi entrade hotellet med x-antal enheter innanför västen och möttes av en receptionist som säger ”Tur att bistrovagnen var öppen”.

Vi mötte där efter upp Carros vänner från tåget. Det dracks Limoncello Spritz i kanna och vi var på en bar – efter klockan 23 (!!!!). Nej men det var så mysig. Jag har ju kallat detta Freedom weekend pga restriktioner som släppts och att jag har återfått lite pepp. Men stan pumpade verkligen. Energin var go. Vid två svajade vi hem – glada och fnittriga. Det var ren lycka. Tror meningen ”JAG ÄLSKAR MALMÖ” yttrades ungefär en gång i minuten. Mitt i denna dimma bokades det även en weekend till Köpenhamn sista veckan i Augusti. Vad som hände är fortfarande oklart…

Dagen där på var de två svaga själar som skulle göra Malmö. Carro hade en önskan. Att besöka Malmö reptilcenter. Hennes önskan blev min lag. Malmö Reptilcenter var kanske det värsta platsen jag har varit med om. Alltså horribelt. Kanske var det bakfyllan som påverkade min känslor men det var tortyr. Om vi säger såhär – ALLA mådde p. Djuren, personalen och vi. Hemskaste var ändå när papegojan härmade vårt skratt. Ville dö. Med andra ord, besök ej. Önskar ej min värsta fienden detta trauma.

Efter detta behövdes en öl. Vi hade fått svinmycket tips om Mikeller i Folkets park(kan detta stämma !?!) – så det blev det. Även om jag är traumatiserad efter att tagit ett iq-test förra vecka. OBS! Vill att alla ska ta det. Så kommer jag säga det – det togs en återställare och det kändes fasiken lite lättare efter det. Vi åt go mat och MÅDDE. Förlåt men miljön i denna stad , den är liksom SÅ MYCKET mer levande. Det är liksom jag vet inte, riktiga människor som lever riktiga liv. Vi sittrade på folk i timmar. Allt pga 1. Dom var så mycket mer snyggare. 2. Hade så mycket liv i lille själen. Med vänliga hälsningar två bakfulla individer.

Efter detta svassade vi om inför middag. Vi hade fått massa fina tips från Instagram. PS. Följ mig här. Vi började med en drink på hotellbaren. Det var absolut lite av ett trauma. Caroline beställde en hotshot – fick en shot som bestod av kallt kaffe och nån typ av konjak. Sen gav vi oss ut på stan. Vi hamnade på ett ställe som hette Osteria Qui. Det dracks Limoncello Spritz (IGEN!!!!), jag åt en otrolig pasta och Carro förälskade sig i bartendern. Tråkigt att jag förstörde alla chanser för eventuell romans. Sen hamnade vi på en annan bar – drack ett glas. Och dansade hem igen.

Dagen där på var det två slagna hjältar som gjorde dom sista timmarna. Nån hade sagt till mig att man MÅSTE besöka & other stories i Malmö, att den är mycket bättre liksom. På så sätt blev det. Fyndade otrolig saker och sen blev det en lurre på stan. Vid 17 tiden hoppade vi ett tåg hem till stan. Det var sorgligt. En sak kom vi fram till – MALMÖ VI KOMMER TILLBAKS.

Det är otroligt att få spendera 48h med en bästis på ett sånt här sätt. Man hinner liksom avsluta samtal på, skratta så man gråter och liksom MÅ SKIT ihop. Man kommer liksom så mycket mer närmre. Otroligt var det. Saknar henne reda så att hjärtat håller på att gå sönder.

23