Browsing Category

min helg

Äventyr min helg

22h på Karlavägen

6 mars, 2024

När livet känns lite tungt har jag ett grymt lifehack: en staycation. Det är så enkelt men så effektivt. Som tur är har jag en bästis som jobbar på en hotellkedja! Det är en såkallad win-win. Hon hade ett presentkort på en hotellnatt som skulle gå ut. Och ville ta med mig? OTROLIGT.

Vid kl 15:00 satt jag i hotellobbyn på Karlavägen. 100% redo för incheck. Jag hade liksom gått in i nått typ av mindset att jag var i London. Fråga mig inte varför, det bara blev så.

Vi strosade runt på Biblioteksgatan. Det var så trevligt. Vi sniffade på parfymer, pratade om vår stil och provade dyra klädesplagg. Jag köpte ett set från COS som kostade en slant. Jag kände mig så fin. Det var länge sedan nu. Eftersom jag är ganska kort så behöver byxorna halveras ungefär. Men det kommer bli fint.

Sen drack vi drinkar på Pas d’art och pratade om mitt nya projekt. Nej men jag ska ju bli börshaj. Mer om det inom kort. Notera skönheten på bilden. Min bästis är snyggast i stan. Hon har börjat dejta en kille. Något som jag retade henne för hela kvällen. Gud, vi är som syskon.

Vi gick tlll hotellrummet, drack en flaska bubbel och käkade smågodis. Caroline spelade eurodisco och jag sminkade om mig. Sen gick vi till OMAKA och åt en helt gudomlig middag. Restaurangen har legat på min lista länge. Och det var så gott. Missa inte brysselkålen.

Vi förälskade oss helt i servitören, drack en flaska vin och tjattrade non-stop. Helt plötsligt hade fem timmar gått. Och där någonstans vände någon av oss ut och in på handväskan. Då är det definitivt dags att gå hem. Vi var absolut mer än salongsberusade. Vi traskade åtta minuter hem till hotellet. Bland ambassaderna såg vi en liten snödroppe som stack upp. Vi gjorde ett gemensamt vårskrik. Karlavägen vibrerade av vårpepp.

När vi vaknade var den första meningen som yttrades ”åh herregud”. Det var absolut en bakfylla. This too shall pass.

Sedan var det rakt ner till buffén. En helig stund av samtal, skratt och skvaller. Killen bakom oss åt cirka 10 croissanter och vi diskuterade den töntigaste typen av semester: Babymoon. Jag drack ungefär fyra glas juice. Frukosten tog två timmar. Två timmar av ren lycka

Sedan gick vi tillbaka till hotellrummet, la oss i sängen och pratade. Munnarna gick. Hur mycket kan två människor ha att säga till varandra kan man undra? Otroligt mycket. Klockan 12.00 vinkade vi hejdå till varandra på Sturegatan. Har jag sagt att jag älskar att vara med Caroline?

10
min helg

Kulturhelgen

26 februari, 2024

Helgen gick så fort. Det känns som att jag rörde mig mellan så många olika aktiviteter att jag knappt hann fånga andan. I fredagspodden pratade de om att dela in saker i olika veckor, för att sedan gå vidare och göra annat. Det här blev min sociala kulturhelg. Ljuvligt på många sätt. Precis så jag vill leva. 

Helgen började med genrep på Stadsteatern. Pjäsen hette Tre systrar och jag var fullkomligt besatt. Tre timmar av krossade drömmar, kärleksproblem och familjestrul lät mörkt i teorin, men så bra var det. Den höll trots sina cirka 100 år på nacken. Jag vill rekommendera alla att pallra sig dit. Bäst var helt klart Carla Sehn och hennes komiska timing. Och vackra sångröst. Men Shanti Rooneys karaktär som den grubblande officeren bär jag fan med mig. Boka din biljett idag, pjäsen går hela våren.

I fredags var det vernissage på stan. Två ställen hann vi med. Ett galleri och sen något som var typ som en hemmafest med TikTok-konstnärer. Ja, det finns ju faktiskt sådana. Vad ska jag säga om konsten? Ja, jag var väl inte helt såld tbh. Men det fanns något där. Det gjorde det. Jag blir så nervös bland konstnärer. Känner mig så otillräcklig och vanliga på något sätt. Jag måste jobba på det där. Det sitter i självkänslan

I lördags var det Natten och jag var på plats! Jag älskar den klubben. Mer än något annat. Det är så uppfriskande med powerballader. Att kunna skriksjunga till Stad i ljus är verkligen en passion jag har. I nästa fyra timmar skrålade vi non-stop. Och det dracks red bull vodka. Vid tretiden lotsade min kille hem mig och Carro. Det var en omöjlig uppgift. Vi var så slut. Att ta sig hem kändes som en kamp. Klapp på axeln till honom.  

13
min helg

Att vara stel på gymmet och nya intryck

15 januari, 2024

Kul med peppig respons angående Romcom-året! Jag känner en riktig nytändning inför den kommande tiden. Herregud, så många roliga saker som kommer att hända. Det är så himla kul när man sätter ett tema och skapar lite ramar att förhålla sig till, liksom. Stod i en klädbutik häromdagen och tänkte, ’Är den här tröjan tillräckligt Romcom?’ Svaret var nej, så jag gick vidare. Vilken grej!

Jag har återvänt till yinyoga-konceptet, 75 minuter varje fredag. Det är verkligen trevligt. Man sträcker ut muskler som mår skit, andas högt i grupp och tänker positiva tankar. Det kan inte bli en bättre start på helgen. Men nu måste jag bara få debriefa mig över en sak – är det bara jag som tycker att det är förskräckligt att springa på någon man känner på gymmet? Jag blir helt stel och vet inte riktigt hur jag ska agera. Det är något med situationen. Man står där, känner sig sårbar i någon nopprig sweatshirt och illasittande tights. Förra fredagen råkade jag springa på en bekant, en sån där lite cool typ, och jag tappade det TOTALT. Som en helt handlingsförlamad tonåring som precis har buffat bensin. Normalt sett kan jag hålla ett samtal vid liv, men där och då var det en katastrof. Jag stod och levererade floskler som ’nytt år, nya möjligheter’ och ’ja, man försöker ju ha lite vettiga vanor.’ Hon tittade på mig som om jag hade tappat det totalt och jag flydde därifrån med min yogamatta för 129 kr från Rusta i rasande fart. Varför är jag så konstig?

Känns inte min bokhylla väldigt romcom? Fick en discokula av min pojkvän i julklapp, och nu när julpyntet har åkt ut, måste jag säga att discokulan har varit min räddning. Hemmet är ständigt lite festligt, och jag blir så glad när jag ser på den. För övrigt har jag läst ut Frankenstein och Cleopatra och ger boken 3 av 5. Den tog sig verkligen mot slutet, men den hade en segstart. Recension kommer i slutet av månaden. Nu har jag börjat läsa boken ’Hur gör fan man slut’ av Emma Arpstrand, och jag gillar den verkligen. Snabbt och underhållande språk, aktuell och huvudpersonen påminner mig så mycket om min bästis Carro ibland. Ser verkligen fram emot den.

Jag hann också spendera 24 timmar hemma hos min kille. Han lovade att laga mat, och jag satt mest i soffan och åt ostbågar. Det var ett regnigt/snöigt dygn, vilket betyder att man går ut i princip noll minuter. Det var härligt. Vi städade till exempel hans skafferi. Att städa skåp är det absolut roligaste jag vet. Rensa, fixa och pilla – det är harmoniskt. Jag trodde vi skulle bråka, om jag ska vara helt ärlig. Jag är noll procent nostalgisk och ganska snabb, medan han är eftertänksam och lite av en samlare. Det var som två energier som inte borde mötas, men det gick otroligt smidigt. Han var chockad. Jag var chockad. Alla var chockade.

Vi hann även med att se två dokumentärer. Jag är i ett skov där jag bara vill lära mig saker, ta in nya intryck och möta riktiga människor. Det är så mycket som är tillrättalagt idag. Inte ens reality är ärliga möten. Att se en välgjord dokumentär kan åtminstone vara ett försök att känna sig lite grundad. Vi såg ’Hemligheten’ och ’Drömmen om Hollywood’ på Svtplay, och båda var otroligt sevärda

Så blev det söndag, och jag och Carro tog en promenad runt Djurgården. Hur gullig är inte hon? Vi har nog pratat om den här promenaden i kanske tre år, men av någon anledning har vi haft svårt att få till det. Men idag var dagen. Vi hade nog tre lager kläder på oss, och svetten rann när vi korsade Djurgårdsbron. Vi pratade om allt möjligt, från preppig stil till att inte fira årsdagar med sina killar och minnen av våra döda släktingar.

Caroline är verkligen en av de roligaste människorna jag känner. I sitt naturliga tillstånd är hon knasig, ärlig och otroligt klok. Och sen har hon ruffsiga håret. Jag gillar det. Vi tog en lunch på Blå Porten, bland pensionärer och turister. Det är precis så jag vill åldras

Fick hem en försenad julklapp idag, och jag ser verkligen fram emot att läsa dessa böcker. I höstas snubblade jag över en artikel om människan och årstiderna. ’Snark,’ tänker ni. ’KUL,’ tänker jag. Vem läser sånt? Jo, det gör jag. Det kan låta lite häxigt, men jag bryr mig inte. Artikeln handlade om en rad studier gällande den moderna människan, stress och våra årstider. Faktumet att vårt livspussel inte är kopplat till naturens rörelse. Och genom att ta in årstiderna skulle vi må bättre. Jag snurrade helt in på ämnet, att behandla livet som olika cykler för att optimera sitt välmående. Jag tror det finns någonting i detta. Jag har liksom alltid kört på. och sen kraschat på ett sätt när mörkret kommer. Det kanske låter banalt, men jag vill fasiken prova. Är det nu jag flyttar till Järna och börjar tillbe månen? Vi får väl se.

16
min helg

Dagarna och dagarna och dagarn

27 december, 2023

Här kommer några rader om mina dagar som har gått. Korta meningar, små observationer och annat som kanske gör hjärtat lite lättare. Jag gör allt för att stanna kvar i julhjärnan. Vill inte att lunket ska vara över på något sätt. Även om det här året har varit jobbigare än vad jag trodde. Så uppskattar jag verkligen den här pausen. Jag har behövt den mer än vad jag nog förstod.

Min jul börjar ofta den 22:a december. Det är lilla julafton. Jag och min kille valde att kicka igång ledigheten med middag i Gamla stan. På Österlånggatan 17 med Kötbullar och råbiff. Dom spelade julmusik och personalen var extra härlig. Runt om oss pågick julfester, släktmiddagar med alternativa familjekonstellationer och ett par dejter. Det var en plats full av avslut. När vi lämnade lokalen snöade det. Jag hörde saxofonen från Karl Bertil Johnssons jul i mitt huvud.

Dagen därpå åt vi en brakfrukost, kramades och öppnade paket. Jag och Hannes firar julen på separata håll. Folk tycker att det är så konstigt. Jag tycker det är helt normalt. Jag vill träffa min familj. Och han vill träffa sin. Carro sa här om dagen ”Jag tycker det är sjukt sexigt att ni är särbos”. Det var så roligt. Och lite sant. Relationer måste få se olika ut. Det finns inget rätt eller fel. Tillbaka till julklapparna. Jag fick en otrolig discokula av Ruba, en filt som värmer och värmer och dom gulligaste sängkläderna jag har sett. Sen åkte jag hem till mamma och pappa. Vi rimmade på julklappar, åt skaldjurspasta m. saffran och spelade Bingolotto.

Jag är uppvuxen 15 minuter utanför innerstadens tullarna, i ett litet kvarter med 6 likadana hus och nackareservatet tjugo steg från min ytterdörr. Jag har tyckt väldigt illa om den här platsen. Oklart varför egentligen. Men när det väl blev julaftonsmorgon, och snön täckte min lilla gata och solen sken så starkt. Då tänkte jag ” Tack för allt lilla huset. Du gjorde mig till mig”

Jag och min mamma har en fin tradition. En trygg punkt på jul. Vi åker till den finaste kyrkogården vi vet. Inte för att vi är troende. Utan mer för sinnesron. En stund för reflektion. Tänder ljus för dom vi saknar och vill sända en extra tanke till. Vad gör min pappa då undrar ni? Ja, han sliter i köket. Vi alla har våra roller. Och bakom spisen, det är fan där han är som mest lycklig.

Sen har vi en annan tradition. En liten tur till Sabis. Det finns inget så dekadent som ett ostrum med personal i tomteluva. Jo man tackar. Endast i Nacka.

Och ungefär där någonstans började ätandet. Som har pågått tills ja – okej det är fortfarande pågående. Jag älskar julbordet. På ett sätt. Mestadels sillen. Jag älskar sillen. Det kalla är överlag favoriten. Laxen, skagen och skaldjuren. Igår gjorde vi en lista på saker som har varit överflödiga. Ni vet sånt som man plockar in och plockar ut ur kylskåpet. Vi insåg att vi inte kunde klippa något på listan. Allt har sin plats och sin tid. Men lite mindre godis helt klart. Om jag hör mer prassel från aladinasken kommer jag att spy.

Överlag tycker jag julens sociala interaktioner har gått bra. Det ÄR ansträngande att vara med varandra hela tiden. Den som påstår något annat ljuger. Det har absolut varit Norénska inslag, en ton som inte alltid varit okej och små nyp som kunde undvikas. Jag kämpar väldigt mycket med att ”vara vuxen” men sina föräldrar. Det är svårt. Jag tvivlar att jag är ensam med det. Igår tappade min urmoder det lite och sa högt ”VARFÖR KAN VI INTE BARA VARA EN VANLIG FAMILJ SOM INTE BRÅKAR HELA TIDEN?” Ja, vad svarar man på det. Tror helt ärligt inte riktigt att dom finns. Förresten ovan ser ni årets julkort – jag och familjens katt. Jag ser så helylle ut. Herre min gud.

Men i allt det där jobbiga, så finns det också mycket som är fint. T.ex. när hela familjen ligger i soffan och Mordet på Orientexpressen är på i bakgrunden. Någon muttrar vem som är mördaren medans, nån annnan scrollar på telefonen och den tredje bläddrar i en bok. Det vill jag förevigt stanna i. Raggsocklivet är ju verkligen mitt allra bästa liv. Att få dela det med familjen är otroligt.

Imorgon åker jag tillbaks till stan och jag börjar känna mig lite redo. Igår vid 16 tiden brast det lite och jag sa ”jag behöver vara ensam i minst två timmar nu. Stör mig ej”. Jag tog med mig några snittar, en julmust light och läste ett par kapitel ur min bok. Det har varit ett par fantastiska dagar men nu är jag redo för del II i detta julmys. Några dagar innan det nya året kickar igång liksom. Tillbaks till lägenheten, tillbaks till min kärlek och kanske med ett par nya mjukisbyxor. Jag tänker mig lite luncher på stan, promenader runt om på Djurgården och kanske ett biobesök. Och sen var det ju det här med lite färscha tankar för nya året. Måste göra en ”visionboard”, fybubblan. Det är för töntigt. Ska man göra några löften också eller?

12
min helg

En superbaby och en hud som går åt helvete.

20 november, 2023

Har jag sagt att jag älskar min vardags just nu? Jag känner mig i fas. Gör saker jag gillar, känner mig bekväm i mig själv och njuter i det lilla. Har börjat drömma om stora äventyr inte bara om att överleva vardagen. Det är en sån jäkla vinst på något sätt. Ett steg i rätt riktning. Ett steg mot något nytt. Ett steg mot mitt riktiga jag. Är det precis som alla säger? Att man blir lyckligare efter 30? Jag hoppas det. Vill vara kvar i den här känslan så länge det bara går.

I torsdags fick jag träffa baby M! En av mina bästa kompisars dotter. Malou var bland det sötaste jag har sett. Världens gulligaste lilla näsa, små knubbiga lår och den finaste lilla kalufsen. Ni vet när man instinktivt vill bli kompis med någon, så kände jag med baby M. Absolut. Det kändes lite skärmande när det helt plötsligt var en baby i gänget. Men jag vande mig rätt fort. Jag är så otroligt ovan runt barn, alltså jag är KATASTROF. Är jag stel? Nej men jag skulle nog säga så. Helt plötsligt var hon i min famn och jag kände liksom svetten i nacken. Livrädd att på något sätt skada det absolut sötaste jag sett. Hon skrek inte, hon bara tittade tålmodigt. Sanna sa att hon trivdes, jag tvivlar starkt på det. Fina fina Malou, jag är lika ny på det här med bebisar, ungefär som du är till livet. Vi kan väl hjälpa varandra så gott det går? Jag lovar, jag ska göra ALLT för dig och dina gulliga ögon.

I helgen hann jag även med ett besök på bio. Jag och Hannes var ute på prommis och slank in på Victoria spontant. Det här med att bara glida in på en biograf och bara kolla vad som går. Fyfan vad jag skulle kunna leva på den känslan. Det är så magiskt på nått sätt. Det är som att man bara öppnar upp för nya intryck och känslor. Det får bli som det bli. Inga krav. Bara go film. Vi såg iallafall Somliga går i trasiga skor. Och den var OTROLIG. Cornelis är verkligen någonting utöver den här planeten. Jag och Hannes lämnande salongen med tårar. Jag kände min närmre mig själv efter det där biobesöket. Som att jag liksom kom i kontakt med något som varit på vift ett tag. Gå och se den om ni får chansen. Ni kommer ej ångra er.

Vi hann även med en tur till den bästa bokhandeln jag vet. Jag tar fasiken kulor för Söderbokhandeln på Götgatan. Jag kan gå där i timmar. Det finns ingenting jag älskar så mycket som en bra bokaffär. Läsa på varenda baksida, drömma mig bort till ett annat universum och få inspiration till något mer än en tråkiga novemberdag. Köpte den hyllande boken Cleopatra and Frankenstein som ligger på min läslista. Efter knatade vi vidare till fyra knop för att äta crepes. Vi började prata om institutioner som vi älskar men kan vara hotade i dessa ekonomiska tider. Det är så viktigt att stödja små företagandet just. Gör en lista på era favvohak och gå dit! Stockholm måste vara mer än Bröd och Salt efter denna inflation.

Igår besökte jag Stockholms Stadsmuseum. Det är helt GRATIS. och inget gör mig gladare. Gratis kultur är det absolut viktigaste vi har. Stockholm som stad bär på så mycket historia. Jag är så stolt över att kalla mig stockholmare. Absolut, det är en riktig skitstad. Full av ängsliga typer. Men staden bär på min historia, min familjs historia. Det är så fint på nått sätt.

Nu går jag in i en vecka med roliga möten, projekt och förmodligen ett par avsnitt The Crown. Har ni sett förresten? Det är så jäkla välgjort. Ett mästerverk om vår samtid. Jag har ett och annat att säga om monarkin, men det kan vi ta vid ett annat tillfälle. Förresten känner jag mig så förbannat ful i detta nu! Min hud har spårat ut och allting bara kliar och skaver. Mina ögon är röda och irriterade. Vi ska inte ens tala om mina läppar. Dom är så torra. Vad är det för jävla klimat vi lever i?

15
min helg

Min helg| krogisar och bingetittande

7 november, 2023

Och där passerade en till helg! November är här och det är höst på riktigt. Oktober är som en för smak av det som komma skall. Nu är det mörkt, kallt och lite kämpigt. Samma sak varje år. Elsa Billgren pushar för Novent – men jag är lite skeptisk. Jag kan liksom inte riktigt gå in i den där känslan, inte än. Nu vill jag bara vara. Vara i hösten. Är det så fel? Jag tror inte det. Nu går vi igenom min helg:

Jag började helgen med en dunderfrukost. Jag har fått dille på salmbärssylt till gröten. Dessvärre kostar det en mindre förmögenhet. Nej jag vill inte ens säga vad jag betalar för den. Det är min lilla vardagslyx och det är absolut inget fel med den typen av unn. Speciellt inte i dessa tider.

Påtal om unn så fick jag någon typ a psykos och satte kl 10.00 för att köpa en ny jacka. En ganni x Barbour närmare bestämt. Jag vet inte riktig vad som hände. Jag var fullkomligt chockad över mitt eget beteende. Jag är riktigt dålig på att unna mig saker jag verkligen vill ha. Tycker sällan att jag förtjänar fina ting. Det är så mörkt. Belönar sällan hårt arbete. Så nu är det ändring på det. Dyra jackor och salmbärssylt forever. Förresten, Jävla Karlar är en jäkla 10 av 10 bok. Den borde ni läsa.

Mamma frågade om jag ville haka på Auktionsverket, hon skulle lämna in några grejer. Vem är jag och tacka nej? Jag älskar ju den typen av aktiviteter. Det finns inget roligare än att springa runt bland knasiga möbler, vackra tavlor och fint porslin. Är jag 70 år gammal? Ja kanske. Hur som haver har jag börjat buda på två stolar. Budgivare 3 är jävligt jobbig. Budgivare 2 verkar ha lagt sig. Jag tror jag kommer ta den här vinsten. Det finns risk för bråk annars.

Ursäkta ser ni hur helylle jag ser ut på den här bilden? Carro frågade om jag ville haka till L’Avventur på middag och det säger man ju inte direkt nej tack till. Det gick vilt till. Som det gör när man är med krogisar. Det blir livat. Kanna på liksom. Jag älskar roliga människor. Människor som skrattar högt, som vågar surra om knasigheter och som dansar ut ur lokalen. Det är livets blessing. Vildar alltså.

Det var som att middagen aldrig tog slut. Vi var sist ut på restaurangen. Om jag ska vara helt ärlig, så är det lite suddigt. Jag minns en vals. Och simsalabim så var vi utanför. Kan vi prata om det här att ha lite svårt att gå hem? Det är nämligen något jag har väldigt mycket problem med. Caroline också tack gode gud. Vi stod där. 100% redo att gå hem. Taxin var typ beställd om man säger så. Ska vi ta en öl till eller? och sen tog vi sikte mot sunkkrogen på andra sidan gatan. Där var vi kvar tills dom tände lamporna. Usch är inte det en fruktansvärd känsla? Skamsköljning. Det blev ju inte direkt bättre av att dörrvakten fick påminna oss tre gånger att stället hade stängt och att vi var tvungna att gå. Är det bara vi som har det problemet?

Var jag bakis dagen därpå? Inte så farligt faktiskt. Stekte pumpkin spice panncakes och tryckte fem avsnitt Gilmore girls på raden. Framåt kl 14.00 frågade min kille om jag var redo att möta världen. Det var jag typ inte. Men vad gör man inte för att verka normal. Borstade ut gårdagens lockar och skyndande mig ut på stan. Bakfyllan slog till på riktigt cirka tre timmar senare. Men då hade vi redan hunnit med häng med vänner, ett besök på HM’s julavdelning och en bagel. Lyckad bakisdag med andra ord.

Resten av helgen ägnades åt kravlöst häng i soffan. Okej nu kommer ett erkännande. Jag och min kille vet ej hur man bingetittar på saker. Jag har klarat det i tidigare relationer. Men nu – KATASTROF. Det är som att vi har misslyckats fundamentalt i hur man lever som tvåsamhet på 20-talet. Vi tog iallafall ett beslut, det togs sats. ”Nu trycker vi en serie”. Vi såg sex hela avsnitt av 1923. Den var ÖVER förväntant. Fick min dagliga dos av cowboys om man säger så. Vi har två avsnitt kvar. Och jag är positiv till att vi kommer riva av det här i veckan. Lagad förövrigt denna horribla Mac & cheesen från eldorado. Skulle ej rekommendera till min värsta fiende. Hela min collegetid leve jag på crafts egna sort. Det här var ett hån mot den gudagåvan.

DÄR har vi min helg.

14
min helg

Min helg – Malmgårdsgatan 53 och skärgårdshäng

11 september, 2023

En helg passerade i dunderfart. Som dom gör. Förra veckan spenderade jag mestadels inomhus. Jag blev dödssjuk – vilket inte är ovanligt efter en lång och intensiv jobbperiod! Det gick så långt att jag hade noll röst och kollade på skittv. Det var rätt behagligt om jag ska vara helt ärlig. Som att sättas i en tvångströja och nån liksom vrålar “nu chillar du lite”

På fredagen gav jag mig ut på eftermiddagen. Mitt i Vitabergsparken, där jag bor. Påriktigt hela 3 minuter från mitt bort finns det ett ställe som heter Malmgården. Typ två vardagardagar i veckan (mellan 12-15) har dom öppet. Och vad finns där? Jo vackra blommor, hembakt fika (abso lite överpris, men värt) och liksom gulliga hus. Himmelskt var det. Köpte en bukett och en kokostopp. Länge leve små gulliga lokala pärlor. Malmgårdsgatan 53 låg det på. 

Dagen därpå kände jag mig utvilad. Ägnade mig på Billgrenska aktiviteter. Gick på Bondens Marknad. Från September till Oktober så hittar ni mig numera på den otroligt goa plats varje lördag. Perfekt stopp på min morgonpromenad. Är det dyrt? Absolut. Spenderade hela 40kr på EN broccoli. Men något är väldigt rofyllt när man korsar mellan stånden. Känns väldigt LA, på ett bra sätt.  Blev även utskälld av en grönsakshandlare för att jag stod i vägen. En mysig start på dagen. 

Mötte upp Caroline för att äta lunch i solen. Dom sista sommarstrålarna klappade våra kinder försynt när vi gafflade om vad som hade hänt i veckan. Det är så svårt med den här tiden. Hur klär man sig? Vad gör man för aktiviteter? Dricker man vitt eller rött vin? Efter lunchen tog vi en runda på stan. En doftrunda. Vi började på FabLab och drömde oss bort hur vi skulle dofta i höst. Vi stannade en snabbis på Sök&Finn för att gå loss bland bland rökelser och eteriska oljor. Vi slutade på APLACE för ett utlåtande av förra helgen favvoparfymer. Efter det avslutade vi dagen med ett glas vin på Riche Fenix. SER NI HUR VACKER MIN BÄSTA VÄN ÄR? 

Dagen därpå kliade det i kroppen. På ett sätt. Jag tog bilen till skärgården. Hela 49 minuter från innerstan om man ska vara helt exakt. Jag har någon bild av att jag ska vara ensam, skriva och reflektera och typ andas lite. Därför beslutade jag mig att låna min mosters landställe ett par dagar. Läsa bok, skriva kul meningar och gå promenader längs vattnet. Har också börjat kolla på Outlander. Nej men det är så pinsamt. Vem har jag blivit?

Om fyra dagar åker jag till Grekland.

13
min helg

Ett nytt kapitel och välkommen Malou!

4 september, 2023

September har börjat med dunder och brak. Jag känner mig mera redo än någonsin. Mina flöden bombarderas av olika böcker, recept och saker jag borde göra. Försöker att inte planera allt för långt bort. Eller för mycket. 

I torsdags gjorde jag min sista dag på jobbet. Vilket jävla år det har varit. Jag har fått jobba med så roliga produktioner. Men det har också varit blod, svett och tårar bitvis. Jag har nog varit med om något historiskt. Lanserade ett nytt varumärke, förmodligen en av de sista inom sin bransch. Det har varit mäktigt. Men det har också varit liksom väldigt ansträngande för kropp och själ. Det ska bli så skönt att hitta tillbaks till mig själv igen. Lista ut vad jag ska göra här näst. Ha lite kul igen. Att jobba med tv och film tendera ju till rätt osäkra anställningar. Man förlängs, förlängs och förlängs. Sen gör man helt plötsligt inte det längre. Men fast anställning är ovanligt. Nu var det min tur att flyga vidare. Undra vart ba? Ett nytt kapitel är runt hörnet. Jag ser verkligen fram emot det. 

I fredags drack jag vin med Carro. Det var ljuvligt. Kanske den sista sommarkvällen. Munnarna gick. Som vanligt. Det är något som är så fantastiskt när jag är med Caroline. Det är lite som att allt annat försvinner. Det är bara hon och jag. Jag har aldrig någon ångest, aldrig någon stress. Jag bara är.  Vi åt på middag på Meno Male på Roslagsgatan. Sen gick vi påriktigt två meter till Vineriet aka. Penny Parneviks stammishak. Vi pratade i 200 km/h. Inte högt eller störigt. Bara lite som Rory och Lorelai i Gilmore Girls. Det är internt, intensivt och liksom intressant. Eller ja, vet ej om det är så jävla intressant. Paret vid bordet bredvid blev lite lätt skärrade när vi hade bytt ämne för tredje gången på en minut och meningen “Får du också upp dom där klippen om USAs mest inavlade familj?” kom ur mitt rum. Tjejen såg lite skärrad ut och tre minuter senare hade dom betalat och gått. 

Jag och Hannes har ägnat oss åt folkliga aktiviteter den här helgen. Vi har doftat på härliga parfymer från CRA-YON(den här och den här blev mina favoriter), lagat höstiga grytor med mango chutney och sett nya netflixfilmen med Fares Fares. Jag rekommenderar inte den sista aktiviteten. Helgens största chocker: Hannes förslog att vi skulle gå till en kristallbutik. Helt frivilligt. Jag var utom ord. Idag tog vi bilen till Jakobsberg och gick på en promenad längs hästhagar och där bestämde jag mig för att fullkomligt omfamna hösten. 

Igår ringde Berka. Vårt sista samtal utan lilla M. Det var något som var helt surrealistiskt om att prata om det som skulle komma. Att från och med idag är hon någons mamma. En av mina bästaste personer har nu en dotter. När jag tänker på att vi ska få en bebis i gänget blir jag lycklig. Världen är din Malou. Vi älskar dig redan.

11
min helg

Förra veckan var magisk

4 juli, 2023

Det är en spännande tid just nu. Vissa har gått på semester. Andra inte. Det känns som att det är en mitt-emellan tid. Kvällarna är oändligt långa och man vill hinna med så mycket som möjligt. Det känns som att folk är mer öppna också. Det är mycket aw’s, slutfester och det ena med det andra. Stan blommar och folk är lite gladare. 

Förra veckan var magisk. Som en konstant endorfinkick. Det var ljuvligt väder och alla var på g. Kände mig tacksam. Hur kan man ha det såhär bra? Jag vet inte. 

Berka och Lisa var i stan och vi åt middag på ön. Dr K kom och hämtade upp ett gäng på Ringvägen, och sen var det raka vägen ut till Dalarö. Jag älskar Dalarö, en av mina favoritplatser på denna jord. Jag har så kära minnen där ifrån, och ganska jobbiga. Men mest fina. Typ sena sommarnätter, frukostar på bageriet och lata dagar på diverse klippor. Om ni är i krokarna, åk dit. En sommaridyll. 

Det har varit så fint att ha B & L i stan.Jag har nog inte insett HUR MYCKET jag har saknat gänget. Munnarna går, allt är typ roligt och det är tryggt. Men mest är det roligt. En blessing. Och tänk att vi ska få en till person till gänget. Dör vad mys. Ps. Middagstips på Dalarö. Bistro solsidan, skärgårdsidyll minus sliskiga gubbar i backslick. 

Fredagen började bra. Jag åkte för att hämta min bil. Sen blev det pannkakslunch mamma. Det var så fint. Sen åkte jag tillbaks till stan. Caroline och jag skulle ha en kväll på Östermalm. Det var räkpremiär, och vi festade loss på nya Sturehof. Det var trevligt, absolut. Men inte samma vibb. Som ett bibliotek typ. Räkorna var fantastiska och jag gjorde sönder ett glas. Helt plötsligt så stod jag där med ett glas, utan fot. Det var så pinsamt. Blev generad och Carro repeterade frasen “tänk på något annat Elinor”. Det gick sisodär, och vi gick vidare. Till bartömning på KB. 

Och där blev det livat. Det ska ni veta. Det dracks French 75 och surrades med barnbarn till litteratureliten. Dessvärre ett rätt surrealistiskt möte skulle jag vilja säga. Ni vet, som bara rika gubbar, 60+ kan bete sig. Låt oss säga att det var en Fogelström. Sen fortsatte vi dricka. INTE med gubben vill jag tillägga. Blev det blött? Absolut. Och där när kl slog 01 och man tänker att det kanske är läge att gå hem. Nej men då fortsatte vi. Till Riche. äh. Kanske skulle man ha skippat den där sista GT’n. Jag somnade absolut med sminket på.

Vad kan hända en lördag mitt i juli? Tydligen kan man lajva Stockholm Boggie. Det gjorde jag iallafall. För det första, en klassisk film alla bör se. Finns här. För det andra, Långholmen på sommaren är typ det bästa. Vid sju tiden mötte jag och H upp Steph. Vi tog 4:an till Hornstull. Tydligen var det någon typ av festival på stan. Alltså inte Lollapalooza. Utan något mer low-key. Typ lite mer osignade band, zero glitter cowboys och inget sponstält i sikte. Det var fett. Vid elva tog vi ett dopp. Solen gick ner och allt var för bra. 

Festen fortsatte någon timme till. Vi dansade till afrobeat med utsikt över Norr mälarstrand. ALLA låtar var grymma. Ni vet, låt efter låt. Det var kul. Vid halv två traskade vi hem. Buskarna luktade smultron och vi var så lyckliga. Det var en sommarnatt så att säga. 

17
min helg

Siggesta forever

29 maj, 2023

Jag är lite överjobbad kanske man kan säga atm. LOL, kom med något nytt. Nej men det blir bra. Det blir det. Men liksom de närmsta två veckorna. En del ska betas av . Bilder tas knappt pga ser ut som skit + sitter mest framför datorn. Hade dock en sån jäkla helg. Men hur kan dom gå så snabbt? Det är fan kraftigt deprimerande.  NU kör vi:

LJ kom till stan = drinkar. Jag har knappt förtärt en droppe alkohol senaste veckorna och då blir man ju liksom salongs efter en enhet. Nej men det var så trevligt. Surra på. Prata om saker som skaver och liksom beta av ämnen som livet erbjuder. Att våga i kärlek, jobb och liksom tillvaron. Tiden går ju på två sekunder när man väl öppnar munnen. 

Sen mötte vi upp E + M och ungefär hela produktionsgänget bakom Robinson. Elin hade gigat och fått hela Norra Brunn att skratta. E&M hade förlovat sig dagen innan. Jag kände mycket känslor genom kvällen. Till en början förvirring – men mest skratt och värme. Två roliga människor som ska få njuta av ett UNDERBART liv tillsammans. Hur kul? Alla blev rätt kalas. Det gaggades, planerades och njöts. Vid 01:23 vinkade vi hejdå. 

Jag var absolut bakis dagen efter. Åt en shakashaka och pratade med min kille i telefonen i en timme. Vi gör ofta det. Vilket är lite konstigt – för vi skulle liksom ses två timmar senare. Men det var trevligt. Han berättade att han hade varit på Frickys releasefest, sett solen gått upp i Ivar Los park och somnat vid fyra. Jag var absolut kränkt att jag inte var medbjuden. Det var en ton från min sida. Sen när jag väl hade lugnat ner mig, så mötte vi upp min mamma och drack en burköl. Mer om det här. Efter det käkade vi indiskt och såg Fatal Attraction från -87. Jag mådde P. Och hade lite svårt att sova. 

Igår var det urmoderns dag. Och vi åkte till Siggesta Gård. Ja, det är typ det enda stället jag vågar köra bil till. LÅT mig liksom. Vi åt brunch. Ni är välkomna att håna mina bilder. Det var så jävla gott. Och vi drack rabarber och jordgubbslemonad. Det fanns allt. Dog för tonfiskröran + färska bagels. Eller den ljumma rabarberpajen. Vi ska inte ens prata om the tortilla. Rekommenderar. Mamma var glad, jag var glad. Alla var mätta. Succé. 

Blev dock dunderstel när jag sprang in i två vänner medan jag gled runt med mina päron där på Siggesta. Varför blir man sån? Det blev så konstigt i mitt lilla huvud. Två världar som liksom ALDRIG möts. Mitt vuxenliv med min… barndom typ. Konstiga fraser kom ur min mun. Jag blev liksom. STEL. Olikt mig. Väldigt olikt mig. Väljer att tänka på det som en mini-stroke. 

Vilken helg!


16