min helg

Jag har mer tid än någonsin. Men det känns som att det blir mindre och mindre blogginlägg. Jag skriver väldigt mycket just nu. Det är inte så intressant att dela mer er liksom. Att jag sitter och knaprar framför datorn är rätt innehållslöst. Men vad ska jag säga? Jag är på en lycklig plats just nu och vill gärna fortsätta vara där. Så jag fortsätter skriva. Så länge det är kul och rofyllt. Resten får vänta.

I torsdags hade jag och min kompis Elin frilanskonferens. Det vi gör är egentligen att diskutera idéer vi har, agera bollplank på ens egna projekt samt skvallra om branschen så gott det går. Och sen sätter vi mål och trendspanar. Nej men ni hör ju. Det är så otroligt värdefullt. Känner mig ibland lite knäpp och vilsen i allt det här. Tanken ”Vad håller jag ens på med” är något som liksom kan komma och nästan ta över. Elin är så klok och rolig. Vår lilla forum gör mig väldigt lycklig. Så tacksam för det. Vi satsar alltid på ett bra fikabord dessa dagar + någon typ av spirituell övning. Den här gången blev det saffransfest och tarot.

Dagen därpå kikad Berka + Baby M (och Björnen) förbi. Det är så fint att ha dom nära. Min stora plan är att dom ska flytta tillbaks till Stockholm inom kort. Jag tror att dom är med på det. Det är så modigt det här att flytta till en annan plats, att skapa sig det där egna livet. Ett eget universum. Jag har unnat Berka detta äventyr. Men nu börjar jag liksom känna att jag vill ha henne nära igen. Och framför allt hennes bebis. Det var så mysigt när Baby M låg där på mitt (!!!!!) golv och bara var, delvis missnöjd men också väldigt glad. Förövrigt. HELT sjukt att ha en bebis i min lägga. Det här är liksom verkligen en single gal pad. Som Carrie Bradshaws lägga. Att ha en bebis här, nej men det var något helt annat. Jag gillade det dock.

Dagen därpå käkade jag och min kille lunch på ett av våra hemlig favvohak. Kommer aldrig berätta vart pga vill att det förevigt ska vara lika kaosigt, prisvärt och ocoolt. Staden var snötäckt, det var sent på eftermiddagen och han bläddrade i en tidning medans vi väntade på maten. Fick en sån där härlig men också lite obehaglig känsla av vuxenlivet. Jag var otroligt nöjd med tillvaron. När jag var 17 drömde jag nog att det skulle bli lite på det där sättet. En golunch, i ett mysigt Stockholm med världen roligaste kille. Och sen på kvällen blev det rakt in i kaklet. En urladdning utan dess like. Jag var så lycklig. Jag var så … låt oss säga … igång. Det dansades tills klockan var 02:30. Och jag drack drinkar tills min kropp hade konstant kaninpuls. Min ex chef bar mig på dansgolvet. Fick en halv öl över mig. Carro fick andra halvan. Natten är det bästa jag vet.

Dagen därpå var jag ett vrak. Jag beställde McDonalds till min dörr. Såg sex avsnitt av En helt vanlig familj. och bad gud att dagen skulle ta slut. Jag tror jag gick och la mig vid åtta och vaknade tolv timmar senare. Det har varit så mycket kul fest i November. Så tacksam för det här underbara livet jag får leva. Tänk att man får leva såhär. Borde vara olagligt.

Har jag sagt att jag älskar min vardags just nu? Jag känner mig i fas. Gör saker jag gillar, känner mig bekväm i mig själv och njuter i det lilla. Har börjat drömma om stora äventyr inte bara om att överleva vardagen. Det är en sån jäkla vinst på något sätt. Ett steg i rätt riktning. Ett steg mot något nytt. Ett steg mot mitt riktiga jag. Är det precis som alla säger? Att man blir lyckligare efter 30? Jag hoppas det. Vill vara kvar i den här känslan så länge det bara går.

I torsdags fick jag träffa baby M! En av mina bästa kompisars dotter. Malou var bland det sötaste jag har sett. Världens gulligaste lilla näsa, små knubbiga lår och den finaste lilla kalufsen. Ni vet när man instinktivt vill bli kompis med någon, så kände jag med baby M. Absolut. Det kändes lite skärmande när det helt plötsligt var en baby i gänget. Men jag vande mig rätt fort. Jag är så otroligt ovan runt barn, alltså jag är KATASTROF. Är jag stel? Nej men jag skulle nog säga så. Helt plötsligt var hon i min famn och jag kände liksom svetten i nacken. Livrädd att på något sätt skada det absolut sötaste jag sett. Hon skrek inte, hon bara tittade tålmodigt. Sanna sa att hon trivdes, jag tvivlar starkt på det. Fina fina Malou, jag är lika ny på det här med bebisar, ungefär som du är till livet. Vi kan väl hjälpa varandra så gott det går? Jag lovar, jag ska göra ALLT för dig och dina gulliga ögon.

I helgen hann jag även med ett besök på bio. Jag och Hannes var ute på prommis och slank in på Victoria spontant. Det här med att bara glida in på en biograf och bara kolla vad som går. Fyfan vad jag skulle kunna leva på den känslan. Det är så magiskt på nått sätt. Det är som att man bara öppnar upp för nya intryck och känslor. Det får bli som det bli. Inga krav. Bara go film. Vi såg iallafall Somliga går i trasiga skor. Och den var OTROLIG. Cornelis är verkligen någonting utöver den här planeten. Jag och Hannes lämnande salongen med tårar. Jag kände min närmre mig själv efter det där biobesöket. Som att jag liksom kom i kontakt med något som varit på vift ett tag. Gå och se den om ni får chansen. Ni kommer ej ångra er.

Vi hann även med en tur till den bästa bokhandeln jag vet. Jag tar fasiken kulor för Söderbokhandeln på Götgatan. Jag kan gå där i timmar. Det finns ingenting jag älskar så mycket som en bra bokaffär. Läsa på varenda baksida, drömma mig bort till ett annat universum och få inspiration till något mer än en tråkiga novemberdag. Köpte den hyllande boken Cleopatra and Frankenstein som ligger på min läslista. Efter knatade vi vidare till fyra knop för att äta crepes. Vi började prata om institutioner som vi älskar men kan vara hotade i dessa ekonomiska tider. Det är så viktigt att stödja små företagandet just. Gör en lista på era favvohak och gå dit! Stockholm måste vara mer än Bröd och Salt efter denna inflation.

Igår besökte jag Stockholms Stadsmuseum. Det är helt GRATIS. och inget gör mig gladare. Gratis kultur är det absolut viktigaste vi har. Stockholm som stad bär på så mycket historia. Jag är så stolt över att kalla mig stockholmare. Absolut, det är en riktig skitstad. Full av ängsliga typer. Men staden bär på min historia, min familjs historia. Det är så fint på nått sätt.

Nu går jag in i en vecka med roliga möten, projekt och förmodligen ett par avsnitt The Crown. Har ni sett förresten? Det är så jäkla välgjort. Ett mästerverk om vår samtid. Jag har ett och annat att säga om monarkin, men det kan vi ta vid ett annat tillfälle. Förresten känner jag mig så förbannat ful i detta nu! Min hud har spårat ut och allting bara kliar och skaver. Mina ögon är röda och irriterade. Vi ska inte ens tala om mina läppar. Dom är så torra. Vad är det för jävla klimat vi lever i?

Och där passerade en till helg! November är här och det är höst på riktigt. Oktober är som en för smak av det som komma skall. Nu är det mörkt, kallt och lite kämpigt. Samma sak varje år. Elsa Billgren pushar för Novent – men jag är lite skeptisk. Jag kan liksom inte riktigt gå in i den där känslan, inte än. Nu vill jag bara vara. Vara i hösten. Är det så fel? Jag tror inte det. Nu går vi igenom min helg:

Jag började helgen med en dunderfrukost. Jag har fått dille på salmbärssylt till gröten. Dessvärre kostar det en mindre förmögenhet. Nej jag vill inte ens säga vad jag betalar för den. Det är min lilla vardagslyx och det är absolut inget fel med den typen av unn. Speciellt inte i dessa tider.

Påtal om unn så fick jag någon typ a psykos och satte kl 10.00 för att köpa en ny jacka. En ganni x Barbour närmare bestämt. Jag vet inte riktig vad som hände. Jag var fullkomligt chockad över mitt eget beteende. Jag är riktigt dålig på att unna mig saker jag verkligen vill ha. Tycker sällan att jag förtjänar fina ting. Det är så mörkt. Belönar sällan hårt arbete. Så nu är det ändring på det. Dyra jackor och salmbärssylt forever. Förresten, Jävla Karlar är en jäkla 10 av 10 bok. Den borde ni läsa.

Mamma frågade om jag ville haka på Auktionsverket, hon skulle lämna in några grejer. Vem är jag och tacka nej? Jag älskar ju den typen av aktiviteter. Det finns inget roligare än att springa runt bland knasiga möbler, vackra tavlor och fint porslin. Är jag 70 år gammal? Ja kanske. Hur som haver har jag börjat buda på två stolar. Budgivare 3 är jävligt jobbig. Budgivare 2 verkar ha lagt sig. Jag tror jag kommer ta den här vinsten. Det finns risk för bråk annars.

Ursäkta ser ni hur helylle jag ser ut på den här bilden? Carro frågade om jag ville haka till L’Avventur på middag och det säger man ju inte direkt nej tack till. Det gick vilt till. Som det gör när man är med krogisar. Det blir livat. Kanna på liksom. Jag älskar roliga människor. Människor som skrattar högt, som vågar surra om knasigheter och som dansar ut ur lokalen. Det är livets blessing. Vildar alltså.

Det var som att middagen aldrig tog slut. Vi var sist ut på restaurangen. Om jag ska vara helt ärlig, så är det lite suddigt. Jag minns en vals. Och simsalabim så var vi utanför. Kan vi prata om det här att ha lite svårt att gå hem? Det är nämligen något jag har väldigt mycket problem med. Caroline också tack gode gud. Vi stod där. 100% redo att gå hem. Taxin var typ beställd om man säger så. Ska vi ta en öl till eller? och sen tog vi sikte mot sunkkrogen på andra sidan gatan. Där var vi kvar tills dom tände lamporna. Usch är inte det en fruktansvärd känsla? Skamsköljning. Det blev ju inte direkt bättre av att dörrvakten fick påminna oss tre gånger att stället hade stängt och att vi var tvungna att gå. Är det bara vi som har det problemet?

Var jag bakis dagen därpå? Inte så farligt faktiskt. Stekte pumpkin spice panncakes och tryckte fem avsnitt Gilmore girls på raden. Framåt kl 14.00 frågade min kille om jag var redo att möta världen. Det var jag typ inte. Men vad gör man inte för att verka normal. Borstade ut gårdagens lockar och skyndande mig ut på stan. Bakfyllan slog till på riktigt cirka tre timmar senare. Men då hade vi redan hunnit med häng med vänner, ett besök på HM’s julavdelning och en bagel. Lyckad bakisdag med andra ord.

Resten av helgen ägnades åt kravlöst häng i soffan. Okej nu kommer ett erkännande. Jag och min kille vet ej hur man bingetittar på saker. Jag har klarat det i tidigare relationer. Men nu – KATASTROF. Det är som att vi har misslyckats fundamentalt i hur man lever som tvåsamhet på 20-talet. Vi tog iallafall ett beslut, det togs sats. ”Nu trycker vi en serie”. Vi såg sex hela avsnitt av 1923. Den var ÖVER förväntant. Fick min dagliga dos av cowboys om man säger så. Vi har två avsnitt kvar. Och jag är positiv till att vi kommer riva av det här i veckan. Lagad förövrigt denna horribla Mac & cheesen från eldorado. Skulle ej rekommendera till min värsta fiende. Hela min collegetid leve jag på crafts egna sort. Det här var ett hån mot den gudagåvan.

DÄR har vi min helg.

En helg passerade i dunderfart. Som dom gör. Förra veckan spenderade jag mestadels inomhus. Jag blev dödssjuk – vilket inte är ovanligt efter en lång och intensiv jobbperiod! Det gick så långt att jag hade noll röst och kollade på skittv. Det var rätt behagligt om jag ska vara helt ärlig. Som att sättas i en tvångströja och nån liksom vrålar “nu chillar du lite”. 

På fredagen gav jag mig ut på eftermiddagen. Mitt i Vitabergsparken, där jag bor. Påriktigt hela 3 minuter från mitt bort finns det ett ställe som heter Malmgården. Typ två vardagardagar i veckan (mellan 12-15) har dom öppet. Och vad finns där? Jo vackra blommor, hembakt fika (abso lite överpris, men värt) och liksom gulliga hus. Himmelskt var det. Köpte en bukett och en kokostopp. Länge leve små gulliga lokala pärlor. Malmgårdsgatan 53 låg det på. 

Dagen därpå kände jag mig utvilad. Ägnade mig på Billgrenska aktiviteter. Gick på Bondens Marknad. Från September till Oktober så hittar ni mig numera på den otroligt goa plats varje lördag. Perfekt stopp på min morgonpromenad. Är det dyrt? Absolut. Spenderade hela 40kr på EN broccoli. Men något är väldigt rofyllt när man korsar mellan stånden. Känns väldigt LA, på ett bra sätt.  Blev även utskälld av en grönsakshandlare för att jag stod i vägen. En mysig start på dagen. 

Mötte upp Caroline för att äta lunch i solen. Dom sista sommarstrålarna klappade våra kinder försynt när vi gafflade om vad som hade hänt i veckan. Det är så svårt med den här tiden. Hur klär man sig? Vad gör man för aktiviteter? Dricker man vitt eller rött vin? Efter lunchen tog vi en runda på stan. En doftrunda. Vi började på FabLab och drömde oss bort hur vi skulle dofta i höst. Vi stannade en snabbis på Sök&Finn för att gå loss bland bland rökelser och eteriska oljor. Vi slutade på APLACE för ett utlåtande av förra helgen favvoparfymer. Efter det avslutade vi dagen med ett glas vin på Riche Fenix. SER NI HUR VACKER MIN BÄSTA VÄN ÄR? 

Dagen därpå kliade det i kroppen. På ett sätt. Jag tog bilen till skärgården. Hela 49 minuter från innerstan om man ska vara helt exakt. Jag har någon bild av att jag ska vara ensam, skriva och reflektera och typ andas lite. Därför beslutade jag mig att låna min mosters landställe ett par dagar. Läsa bok, skriva kul meningar och gå promenader längs vattnet. Har också börjat kolla på Outlander. Nej men det är så pinsamt. Vem har jag blivit?

Om fyra dagar åker jag till Grekland.

September har börjat med dunder och brak. Jag känner mig mera redo än någonsin. Mina flöden bombarderas av olika böcker, recept och saker jag borde göra. Försöker att inte planera allt för långt bort. Eller för mycket. 

I torsdags gjorde jag min sista dag på jobbet. Vilket jävla år det har varit. Jag har fått jobba med så roliga produktioner. Men det har också varit blod, svett och tårar bitvis. Jag har nog varit med om något historiskt. Lanserade ett nytt varumärke, förmodligen en av de sista inom sin bransch. Det har varit mäktigt. Men det har också varit liksom väldigt ansträngande för kropp och själ. Det ska bli så skönt att hitta tillbaks till mig själv igen. Lista ut vad jag ska göra här näst. Ha lite kul igen. Att jobba med tv och film tendera ju till rätt osäkra anställningar. Man förlängs, förlängs och förlängs. Sen gör man helt plötsligt inte det längre. Men fast anställning är ovanligt. Nu var det min tur att flyga vidare. Undra vart ba? Ett nytt kapitel är runt hörnet. Jag ser verkligen fram emot det. 

I fredags drack jag vin med Carro. Det var ljuvligt. Kanske den sista sommarkvällen. Munnarna gick. Som vanligt. Det är något som är så fantastiskt när jag är med Caroline. Det är lite som att allt annat försvinner. Det är bara hon och jag. Jag har aldrig någon ångest, aldrig någon stress. Jag bara är.  Vi åt på middag på Meno Male på Roslagsgatan. Sen gick vi påriktigt två meter till Vineriet aka. Penny Parneviks stammishak. Vi pratade i 200 km/h. Inte högt eller störigt. Bara lite som Rory och Lorelai i Gilmore Girls. Det är internt, intensivt och liksom intressant. Eller ja, vet ej om det är så jävla intressant. Paret vid bordet bredvid blev lite lätt skärrade när vi hade bytt ämne för tredje gången på en minut och meningen “Får du också upp dom där klippen om USAs mest inavlade familj?” kom ur mitt rum. Tjejen såg lite skärrad ut och tre minuter senare hade dom betalat och gått. 

Jag och Hannes har ägnat oss åt folkliga aktiviteter den här helgen. Vi har doftat på härliga parfymer från CRA-YON(den här och den här blev mina favoriter), lagat höstiga grytor med mango chutney och sett nya netflixfilmen med Fares Fares. Jag rekommenderar inte den sista aktiviteten. Helgens största chocker: Hannes förslog att vi skulle gå till en kristallbutik. Helt frivilligt. Jag var utom ord. Idag tog vi bilen till Jakobsberg och gick på en promenad längs hästhagar och där bestämde jag mig för att fullkomligt omfamna hösten. 

Igår ringde Berka. Vårt sista samtal utan lilla M. Det var något som var helt surrealistiskt om att prata om det som skulle komma. Att från och med idag är hon någons mamma. En av mina bästaste personer har nu en dotter. När jag tänker på att vi ska få en bebis i gänget blir jag lycklig. Världen är din Malou. Vi älskar dig redan.

Det är en spännande tid just nu. Vissa har gått på semester. Andra inte. Det känns som att det är en mitt-emellan tid. Kvällarna är oändligt långa och man vill hinna med så mycket som möjligt. Det känns som att folk är mer öppna också. Det är mycket aw’s, slutfester och det ena med det andra. Stan blommar och folk är lite gladare. 

Förra veckan var magisk. Som en konstant endorfinkick. Det var ljuvligt väder och alla var på g. Kände mig tacksam. Hur kan man ha det såhär bra? Jag vet inte. 

Berka och Lisa var i stan och vi åt middag på ön. Dr K kom och hämtade upp ett gäng på Ringvägen, och sen var det raka vägen ut till Dalarö. Jag älskar Dalarö, en av mina favoritplatser på denna jord. Jag har så kära minnen där ifrån, och ganska jobbiga. Men mest fina. Typ sena sommarnätter, frukostar på bageriet och lata dagar på diverse klippor. Om ni är i krokarna, åk dit. En sommaridyll. 

Det har varit så fint att ha B & L i stan.Jag har nog inte insett HUR MYCKET jag har saknat gänget. Munnarna går, allt är typ roligt och det är tryggt. Men mest är det roligt. En blessing. Och tänk att vi ska få en till person till gänget. Dör vad mys. Ps. Middagstips på Dalarö. Bistro solsidan, skärgårdsidyll minus sliskiga gubbar i backslick. 

Fredagen började bra. Jag åkte för att hämta min bil. Sen blev det pannkakslunch mamma. Det var så fint. Sen åkte jag tillbaks till stan. Caroline och jag skulle ha en kväll på Östermalm. Det var räkpremiär, och vi festade loss på nya Sturehof. Det var trevligt, absolut. Men inte samma vibb. Som ett bibliotek typ. Räkorna var fantastiska och jag gjorde sönder ett glas. Helt plötsligt så stod jag där med ett glas, utan fot. Det var så pinsamt. Blev generad och Carro repeterade frasen “tänk på något annat Elinor”. Det gick sisodär, och vi gick vidare. Till bartömning på KB. 

Och där blev det livat. Det ska ni veta. Det dracks French 75 och surrades med barnbarn till litteratureliten. Dessvärre ett rätt surrealistiskt möte skulle jag vilja säga. Ni vet, som bara rika gubbar, 60+ kan bete sig. Låt oss säga att det var en Fogelström. Sen fortsatte vi dricka. INTE med gubben vill jag tillägga. Blev det blött? Absolut. Och där när kl slog 01 och man tänker att det kanske är läge att gå hem. Nej men då fortsatte vi. Till Riche. äh. Kanske skulle man ha skippat den där sista GT’n. Jag somnade absolut med sminket på.

Vad kan hända en lördag mitt i juli? Tydligen kan man lajva Stockholm Boggie. Det gjorde jag iallafall. För det första, en klassisk film alla bör se. Finns här. För det andra, Långholmen på sommaren är typ det bästa. Vid sju tiden mötte jag och H upp Steph. Vi tog 4:an till Hornstull. Tydligen var det någon typ av festival på stan. Alltså inte Lollapalooza. Utan något mer low-key. Typ lite mer osignade band, zero glitter cowboys och inget sponstält i sikte. Det var fett. Vid elva tog vi ett dopp. Solen gick ner och allt var för bra. 

Festen fortsatte någon timme till. Vi dansade till afrobeat med utsikt över Norr mälarstrand. ALLA låtar var grymma. Ni vet, låt efter låt. Det var kul. Vid halv två traskade vi hem. Buskarna luktade smultron och vi var så lyckliga. Det var en sommarnatt så att säga. 

Påsken kom och den gick. Den passerade i dunderfart. Varför är det alltid så? Jag älskar verkligen denna högtid innerligt. Jag kommer från en familj med väldigt lite traditioner. Så just påsken kan bli lite som den blir. I år var det ju en specialare dock. Min födelsedag. Men mer om det sen. Men låt oss ta det från början. Skärtorsdagen. 

Dagen började med nippriga barn i trapphuset. Träffade tre små blivande påskkärringar som med en väldigt bestämd röst berättade att på långfredagen skulle jag vara redo med godis. Vem är jag att inte lyda? Godis inhandlades. 

I min lägga hade mina födelsedagsblommor från Steph blommat ut. Och dom var helt sjukt vackra. Tänk att jag har så fina vänner. Földelsedagsflowers är verkligen wow. 

Jag har typ en påsktradition som jag inte ruckar på. Och det är Skärtorsdagsmiddag på Två små svin med Carro. Det här var tredje eller fjärde året. Och det är fan lika gott varje gång. Otroligt. Och trevligt, det var extra trevligt den här gången. Hur är det ens möjligt?

Vi pratade non-stop i typ sex timmar, det dracks enheter och vi mådde. Ibland är jag chockad över att vi kan ha så mycket att prata om. Det tar liksom inte slut. Om det är någon jag liksom verkligen vill åldras med är det Caroline Friberg. Är hon min stora kärlek i livet? Förmodligen.

Dagen därpå beundrade jag dom fina presenterna jag fick av Carro. Förlåt men hur fina vänner kan man ha? Ett dundergöttigt läppstift och en otrolig bok. Tänk att det kan få vara så kul att få fylla år igen. Jag som hade en sån jäkla ångest över det hela.

Som jag nämnde tidigare har vi väldigt få påsktraditioner i min lilla familj. Men en grej som är helig är min gubbröra. Hur jag gör varierar från år till år. Men grunden är rätt stadig. Det är så djävulskt gott. Skulle kunna äta sill jämt. Mitt ex sa alltid att man skulle kunna tror att jag var 80+ pga mina matpreferenser. Må så vara. Men min gubbröra tar INGEN ifrån mig.

Jag och Hannes drog sedan till Fotografiska. Fina utställningar som vanligt. Min kille är ju lite av en… låt oss kalla det finsmakare, (eller kultursnobb, som jag säger ibland bakom hans rygg) så att få honom till fotografiska kan vara lite av en kamp. Men pga birthdayweek så bestämde jag aktivitet. Fotografiska funkar alltid. Precis lagom artsy för min stressade hjärna. Gillade verkligen utställningen Santa Barbara av Diana Markosian.

Efter besöket på fotografiska traskade vi över till min lokala kvarterskrog Nytorget 6. Jag åt köttbullar och Hannes kroppkakor. Det var DUNDERgott. Minns att jag kände mig otroligt glad när jag tog den här bilden. Nått med att jag fick en känsla av att saker skulle landa på något sätt. Efter middag rörde vi oss mot Victoria för kvällsbio. Jag kan ha somnat lite under ett halvsegt parti. Men liksom, låt mig. Jag är ändå 29.

Sen var det den stora dagen. Elinor Alderbro fyllde 29! Om ni vill läsa mina tankar kring detta – klicka här. Hannes påstår att jag har agerat som en fullständig psykopat och säger att jag ”väckte honom kl 07:55 med aggressiva pussar på axeln”. Tydligen ville jag att han skulle gå upp. Jag har NOLL minnen av detta. Frukost på sängen fick jag iallafall. Och i ett av paket låg en… nykel. Jag blev helt pirrig. Fattade ingenting. Hannes bad mig kolla ut genom fönstret. Jag fick puls. Som ni förstår.

Och där stod MIN NYA CYKEL! Ursäkta? En minicykel. Min älskling hade krigat till Västerås för att köpa den. Det kallar jag fasiken kärlek om nått. Jag var 100% pirrig hela dagen sen. Jag har varit rätt kritisk till cyklande tbh. Cyklister är ju tokiga i denna stad. Man vill ju inte, jag vet inte, dö typ. Men på sistone har en pepp inom mig vaknat till liv. Antar att Hannes hade plockat upp mina signaler. Tog en premiärtur i minikjol (rekommenderar EJ) och mådde KANON. Efter lunch kom pappa och hämtade upp mig för allmänt firande av Jesus död och en legends födsel (Elinor Alderbro om ni ej fattar).

Familjefirande <3 Mamma hade bakat blåbärsgrottor och köpt min favorittårta + OCH lagt fram en urgullig rutig duk. Varför blir jag rörd när jag tänker att min mamma noggrant har valt ut en duk, strykt den och lagt fram den för min födelsedag? Nej men det är för mycket. Kommer jag någonsin bli en så fin förälder? Förmodligen inte. Vi åt massa påskmat, jag fick fina födelsedagspresenter och vi hade musikbattle. Father and Son av Cat Stevens blev årets påsklåt. På kvällskvisten åkte jag över till min kille och sniffade honom i nacken medans han packade. Bra födelsedag trots en massa ångest måste jag säga.

Dagen där på var den första dagen som 29 och där någonstans klev jag in i något typ av påsklunk. Läste böcker på soffan (t.ex. denna novellsamling från novellix som jag fick i påskäggett, såg en massa avsnitt av diverse svenska serier och åt en del godis. Jag skulle vilja säga att det har varit en bra början på mitt tjugo nionde år. Har redan börjat springa och typ läser varje kväll. Jag är en perfekt vuxen med andra ord.