Browsing Category

min helg

min helg Vardagsbabbel

Att vara en Swiftie & Första sommardagarna

20 maj, 2024

Hej hallå! Nu är det försommar och jag har aldrig varit gladare. Det har varit kämpiga veckor, det vill jag vara ärlig med. Men jag har nog kommit att inse att det är en del av livet, det där kämpiga. Det handlar om att dansa i stormen, eller vad är det man säger. Så krystat som det känns att skriva just de orden så ligger det nog sanning bakom det. Okej, så vad har hänt på sistone?

Jag och min kille tog bilen till Torö. Sist jag var där var jag 15, så det var ett tag sedan. På den tiden var jag inte så impad av öliv. Nu var det himlen på jorden. Allt var så vackert. Jag kände bara en känsla i hela kroppen. Typ: här ska jag ha ett hus. Startade ett Avanzakonto direkt när jag lämnade ön. Nu ska det sparas. Lär väl nå målet 2074. Men ändå. Förresten, har ni smakat Glassbåten med rabarber och kardemumma? Smakade som en sommardag. Godaste jag varit med om.


Det är så fint det här med att åldras, och lite läskigt. Man drömmer om nya saker, som sommarhus på vackra öar. När blev det så? Förresten, jag skapade en otrolig spellista under vår lilla utflykt: Bilbangers för millennials. Tror ni min kille gillade den? Nja, han var inte så tjusad när jag gick loss under Unwritten. Vår ålderskillnad blev väldigt tydlig.


Häromdagen tog jag bilen till Sala. Frisk luft och nya perspektiv. Jag har lite svårt att vara i stan just nu, känner mig instängd på Södermalm. Tack gode gud för mitt Yellowstone, en timme från stan. Hagar med hästar, lammungar som kommer när man ropar, och åsnor som följer ens varje steg. Familj kan vara svårt; ibland är man i ofas. Men vi börjar hitta tillbaka. Det är fint

Mina ledord för sommaren ska nog bli Miley Stewart summer. Det trendade redan förra sommaren. Jag vet. Men det kommer passa mig perfekt: färska ägg från gården, tidiga morgnar och frisk luft. Bra för hjärta och själ.


I lördags var det en stor dag. Jag skulle på Taylor Swift-konsert. Jag har varit ett fan sedan jag var 13 och låten Our Song, släpptes. I många år var det pinsamt att gilla Taylor. Nu är det inte det längre. Det känns som att jag har vuxit upp med Taylor, som en kompis på avstånd som har sagt rätt saker vid rätt tillfällen. Som har stöttat och backat mig. Jag var så gråtig redan på morgonen. Det kändes som en stor dag. Jag tänkte på alla gulliga småtjejer som köat och peppat. Då brast det. Hon är så god. Fan, nu blir jag blödig igen.


Jag klädde mig i Lover-eran. Det är min bästa skiva, tror jag. Ja, den och 1989 samt Midnight. Vad ska jag säga? Konserten var otrolig. Jag grät ett par gånger. Det var en sådan puls i arenan. Det kändes så ärligt på något sätt. Riktiga människor som visade riktiga känslor. Det händer så sällan nu för tiden. Ingen fasad. Bara, jag vet inte, mänsklighet. Jag har alltid sagt att Taylor är för oss töntar. Vi som känner mycket, inte hängde med det coola gänget och drömmer stort. Jag är så stolt att vara en av dem. En swiftie.

Jag hoppas att jag en vacker dag kommer stå i mitt kök, kanske i mitt sommarhus, kanske på Torö. Jag hoppas att jag har en dotter eller son. Att vi dansar i köket och skrålar till ”Out of the Woods”, ”Karma” eller ”Love Story”. Jag kanske säger något i stil med ”Ni vet när jag var på Eras Tour……” och de bara ”Vi veeeeet”. Men egentligen är de så jävla avundsjuka. För alla önskar att de fick uppleva det. Den maffigaste turnén i modern tid. Och där var lilla jag.

9
Äventyr min helg

TUR OCH RETUR TILL GOTLAND | Min första ensamresa

28 april, 2024

Okej, ensamresa, är det en grej? Jag skulle vilja säga JA. Så två dagar efter min födelsedag började jag skissa på en trettiolista. Ja, alltså typ trettio saker jag skulle vilja hinna med innan mitt krisår var slut. Att bli en cowboy var självklart med på listan, och att flytta (!!!), men även konceptet ensamresa. Först bokade jag en resa till Palma. Och då fick jag 200% panik. Tack gode gud att Norwegian har 24-timmars avbokningskydd kostnadsfritt. Men det kliade fortfarande i kroppen, så att säga. NÅGOT MÅSTE HÄNDA. Jag klurade lite för mig själv. Var i världen känner jag mig otroligt trygg att vara själv? Ja, det är två platser. San Diego eller Gotland? Efter en kort överläggning blev det Gotland. Mest för att det kostar skjortan att åka till San Diego. Och för att jag bara vågade vara borta i tre dagar. 

Rädslan att göra någonting på egen hand, som till exempel en resa (OBS! Bodde liksom utomlands i ett år. Så vart detta kommer ifrån är helt ologiskt.). Herregud, vad det har skrämt mig. Jag är jätteduktig på att vara själv. Jag kan hänga runt hemma i dagar, pilla med saker. Men att “göra saker” ensam har känts så främmande. Som att äta lunch, gå på teater själv eller till och med åka till en ny plats. Kanske är det för att man är rädd för att vara med sina egna tankar, ensam med sig själv. Jag har varit rädd för mitt eget sällskap. Eller kanske rädd för att jag ska bli rädd av mitt eget sällskap. Men om vi säger såhär, jag ÄLSKAR numera att göra saker själv. 

Efter kloka råd från den bästa Gabriella Skog (också känd som kungen av ensamresande) så bokade jag ett underbart AirBnB 10 minuter utanför Visby. Det var ett vitt kalkstenshus, beläget på en lummig gård, ägd av två månskensbönder. Hon var en hipp fd marknadschef och han var bara en cool lirare som bar rutigt. De hade hästar, lurviga får och höns. Tre dagar med ö-luft, nya intryck och andra mönster. Precis vad jag behövde.

På söndagen klockan 11:45 var det avgång från Nynäshamn. Hade jag ångest över att köra upp bilen på färjan? Absolut. Jag vaknade med ett hjärta som slog trippelslag bara av tanken på den enorma rampen. Ni som åkt Gotlandsfärjan ni vet. Den är ENORM. Det är så konstigt med saker man aldrig har gjort förut. De tenderar att bli större än vad de egentligen är. Jag kände mig så modig när jag stängde av motorn i bilen, parkerade perfekt (enligt mig själv) och liksom var på väg. Jag överlevde rampen. 

Vad jag gjorde på ön är lite oklart. Jag satte upp en agenda, som en hysterisk person. På förmiddagarna var det skriv- och lästid. Jag växlade mellan att skriva finurliga meningar och läsa några kapitel från boken Äkta kärlek av Taylor Jenkins-Read. På eftermiddagarna var det utflykter som gällde. Jag hängde i Klitehamn, besökte några röda korsbutiker och promenerade runt i Högklint. På kvällarna lagade jag enkla rätter för att sedan kolla på Robinson. Det bästa med ensamresor är verkligen att man får göra precis vad man vill. Till exempel spela Taylor Swift högt på en underbar kustpromenad och bara skrik-sjunga med i varje ord av ”You’re on your own kid”. Här är min spellisa från resan förresten. Eller äta ostbågar och choklad till middag. Det är ljuvligt. Sista dagen spenderade jag några timmar i Visby. Traskade runt på mina favoritställen (som Akantus och Verkstaden), åt lunch på Strykjärnet och jobbade några timmar på H10. Sen var det dags att åka färjan hem. Gud, det gick så fort.

Efter den här resan är jag så nyfiken på att vara mer med mig själv. Jag känner mig starkare, som att jag klarar av vad som helst. Ge mig ett äventyr, jag kommer att briljera. Rädslan för vad som skulle kunna hända definierar inte längre mig. Jag vill vara modig. Undrar vart jag ska åka härnäst? Blir det kanske Palma?

17
Hjärtat min helg

Födelsedagshelgen | ögonblicket min kille nästan-friade och att landa i en ålder

10 april, 2024

Födelsedagshelgen är officiellt över och jag är numera 30 år gammal. Känns som att cirka halva min omgivning äntligen kan andas ut men även jag. Jag trodde verkligen inte det här. Att jag skulle överleva. Ja utan ett bryt och akutbesök till psykakuten. Men det blev faktiskt bra. Det blev jättebra till och med.

Helgen började med en klippning hos frisören. Jag hade självklart bett om en tyst klippning för att 1. Nerverna var inte som dom skulle. 2. Jag är helt knäpp. 3. Jag tycker att det är så tråkigt att småprata. Men om vi säger såhär, den här frisören hade inte köpt konceptet om tysta klippningar. Så hon babblade på. och jag med. Hon tyckte jag skulle klippa gardinlugg. Jag svarade JA. Hon tyckte jag skulle klippa mycket längd. Jag sa svarade JA. Hon tyckte jag skulle tunna ur det. Jag svarade JA igen. Jag frågade henne om alla efterfrågar Matilda Djerf-looken just nu. Hon svarade nej. Jag kände hur jag drabbades av panik. Vad var det här för frisör egentligen? Inga kommentarer om min misslyckade pappiljott.

Dagen där på var det mitt födelsedagsgalej. Jag hade bokat några bord på ett ställe nere på min gata. Där var massa roliga vänner till mig och vi drack bubbel. Tog jag en enda bild? Absolut inte. Hade jag kul? Väldigt. Jag inser verkligen att jag har omgivit mig av otroligt roliga individer. Och att se dom tillsammans. Babbla. Gjorde mig varm. Sen blev det efterfest. Till klockan 02:23. Dagen därpå drabbades jag av den otroligt obehagliga känslan av att jag liksom inte förtjänar dom. Mina vänner. Det var för mycket. Det var absolut bakisångesten som talade.

Juste. Min kille friade til mig (nästan). Nej men såhär. Fick en bukett röda rosor. Tio stycken faktiskt. Och den som vet, nej men den vet. Så när Hannes kom ut från badrummet på morgonen ställde jag den rimligaste frågan av dom alla. ”Friar du till mig?” Han blev lite skärrad. Så nu är det väl klappat och klart.

Sen var det tårtkalas nummer 1 med familjen! Jag och Hannes var bakis som ett as. Men vi höll ihop det. På ett sätt. Det åts tårta med hallon. Jag älskar tårta men speciellt med hallon. Det känns friskt på något sätt. Och barndom. Jordgubb kan bli för mycket. Men hallontårta är precis perfekt. Fick den roligaste presenten av min moster – ska på westernridning! Yellowstone style. Nej men jag är så pepp.

Dagen därpå vad det den stora dagen! Den faktiskt 30-års dagen. Att fylla år på en måndag kan ju verka lite deppigt. Men jag hade en ledig dag. Så jag var mer en lycklig. Jag vaknade med frukost på sängen. Min kille sjöng i alla livets tonarter. Jag fick äggmacka och en syltmacka! Bara den grejen. Otroligt. Sen mötte jag upp mina föräldrar på lyxlurre på Nytorget 6.

Åt omelett, käkade pommes och drack bubbel. Mamma började självklart gråta pga att jag hade blivit så gammal. Usch det var så fint. Konceptet födelsedagslunch är fasiken det allra bästa!

Ett glatt födelsedagsbarn som nästan hade landat i sin kris. Tänk att jag tre dagar innan var ett vrak som grät varannan sekund? Skiftande känslor. Upp och ner så att säga. Det är så det alltid varit och alltid kommer va tror jag.

Efter det hakade mina föräldrar hem till mig. Mamma föll några till tårar. Jag fick fina paket. Guldpengar, saker som doftade gott och böcker man har för att minnas. och sen åt vi världens minsta tårta. Folk ringde, smsade och var gulliga. Blev helt överöst med kärlek. Tänk att man får leva det här lilla livet ändå.

Det enda man gör på födelsedagar är ju att äta typ. Och mitt ätande slutade inte här. Vi traskade ner till Cafe Nizza och jag åt min favvopasta. Jag drack vin och var så himla lugn. Det var som att jag äntligen hörde musiken igen. Jag kunde liksom var i nuet. Och i min nya ålder. Jag pratade inte längre i rädsla när jag nämnde siffran 30. Utan var rätt okej med tillvaron.

Det var den första vårkvällen och vi tog en långsam promenad längs Katarinavägen. Nog skulle det faktiskt bli bra. Sen gick vi hem och snaskade på tårtrester och såg det sista avsnittet av Yellowstone. Och ungefär där tog födelsedagshelgen slut.

13
min helg

En till PÅSK i mitt liv

1 april, 2024


Ska vi sammanfatta påsken lite? Jag tycker det. Men ni har väl sätter Ronja Rövardotter förresten? Jag har haft lite ångest på sistone. Oroar mig över saker som jag egentligen inte borde oroa mig för, eftersom de ligger utanför min kontroll. Helt onödigt, jag vet. Men tyvärr är det något som är omöjligt att undvika när tankarna väl har börjat snurra. Det känns som ett kaninhål som är oändligt djupt. Nej tack. Mindre sådant nu när vi går in i våren. Nu är det friska andetag och positiva vibbar som gäller. och tillbaks till påsken:

Påsken börjar på onsdagen, tycker jag! Och jag skulle göra något läskigt. Jag hade bestämt mig för att gå på bio. Helt solo. Och när jag väl kom till salongen visade det sig att det bara var jag som hade köpt biljetter. Berka kallade det hela en väldigt ”Sigge Eklundsk” aktivitet. Det var en otroligt bra film, jag såg All Of Us Strangers (mer om det här) och insåg att jag älskar att gå på bio själv. Det var så kul för det var många som skrev till mig på Insta gällande det här med ensambio. Många drömde om att gå men kände inte riktigt att de vågade. Men att sitta där i salongen och bara få gå all in i en film och inte riktigt bry sig om personens åsikter bredvid. Det var fasiken riktigt mysigt. Gud, jag har verkligen blivit så introvert. Mer ensambio till folket

På kvällen kom Hannes över och vi gjorde lökägg! Det var pyssligt och jag var för en gångs skull lite harmonisk. Sen åt vi sill och såg Yellowstone. Hann pillade mig i håret tills jag somnade och jag ville sova på hans arm hela natten. Jag har blivit som en koala med otroligt stort krambehov. Skyller på 30-årskrisen

På Skärstorsdagen var det avgång 09:15. Jag och mamma tog bilen till min mosters gård cirka en timme från stan. Hästar, åsnor och små lammungar. Ja, och lite kattungar och höns också. Hela paketet. Det kom en granne förbi och hälsade. Hon sa ”men tänk att du har tillgång till allt det här otroliga”. Jag blev lite ställd. Jag tänker väldigt sällan på det. Jag tar det nog lite för givet. Man blir liksom bagarens barn. Den där gården och det där livet har alltid funnits nära. Men det är ju absolut en blessing. Mitt egna lilla Yellowstone. Ja, minus hunkiga cowboys dvs.

Jag löste korsord. Det gick långsamt. Hängde framför brasan. Plockade videung i någon av hästhagarna. Såg något gammal avsnitt solsidan som gick på linjär-tv. Och gosade med små kattungar fastän jag är allergisk. Det blev absolut en allergitablett innan jag gick och la mig 21:34 (!!!!)

På långfredagen var det hemgång. Jag och mamma stannade på den otroligt gulliga gårdsbutiken Lilla Mejeriet i närheten av vår gård. Tydligen ägs det hela av någon bonde från tv4. När den självaste snyggbonden närmade sig vår bil var jag självklart tvungen att göra bort mig totalt. Jag hade glömt att jag knäppt upp jeansen när jag satte mig i bilen. Och cirka två sekunder efter jag klivit ur bilen så känner jag att de väldigt fort börjar hasa ner mot knäna. Vi snackar virrpanna deluxe. Detta resulterade i ångesthandling av ljus och servetter.

Sen var det hem till stan en snabbis för att preppa ett påskägg. Eller låt oss kalla det en påskpåse till Caroline. Vi skulle på middag och jag ville ha med mig en present. Jag köpte med ett paket glutenfritt knäckebröd och det absolut godaste hon, kräftost! Får absolut kväljningar när jag tänker på det. Men hon tycker det är gott. Och det är det viktigaste. Min lilla glutengäri.

Kl 18:13 var vi påväg in till en favorit. Hjälmaren. Ligger på Årsta Torg och är en riktig sunkig krog. Men en klassiker. En flaska vin för 350 spänn som absolut resulterar i en magkatarr men det är något med energin på det där stället. Det är liksom Söderort. Ni som förstår, ja, ni förstår.

Caroline och jag har en påsktradition. Vi äter middag på Två små svin och jag älskar den traditionen. Två små svin är en liten lokal pärla som är helt fantastiskt duktiga på smörrebröd. Och ägaren har en otrolig röst. Rösten är något som är out of this world. I alla fall, jag älskar dom här middagarna. Munnarna går, vi betar av det senaste och reflekterar över precis där vi är. Är denna middag lite av en måttstock? Jo men typ.

Det är så himmelskt gott. Vi snackar liksom 8,5/10. Men jag har ju typ gått och blivit allergiskt mot räkor. Men det kan vi ta någon annan gång.

Dagen därpå var det påskafton och solen sken. Jag tog bilen över till mina föräldrar och lagade en vårig filodegspaj. Den blev god. Och en ny rätt på påskbordet är införd. Kul med nya saker tycker jag!

Påtal om nya påsktraditioner – som den lilla häxan jag är: blev det påsktarot! Nej men det var så spännande. Såg det ut som att en lovande tid var framför mig? Jo men det skulle jag säga. Och mamma, hon ska köpa en ny säng. Kul det här med att fråga tredje ögat.

Sen åt vi påskmiddag! Jag blev proppmätt och det har jag typ varit sedan dess. Det är så gott. Men så mycket mat. Jag har i cirka två dagar nu gått runt och vrålat ”jag är så illamående”. Ingen självkontroll. Man bara äter och äter. Det är ju mysigt det är det. Men om jag ser en till sillstjärt kommer jag att ta en voi till Västerbron.

Dagen därpå var det påskdag, vilket är lika med den officiella mysdagen! Jag skrotade runt hemma hos mina föräldrar. Åt smågodis, tog en promenad runt mossen, åt lite rester och läste en bok. Det är så det ska vara, tycker jag.

Sen såg vi de sex första avsnitten Ronja Rövardotter. Herre min gud vad bra den var. Snygg, bra story och precis lagom nostalgisk. Längtar ivrigt efter resten av säsongen. Och jag känner så pepp att läsa om boken. Jag var orolig över Christopher Waglins tolkning av Mattis (Man har ju liksom varit besatt av Börje Ahlstedt så att säga), men det här var verkligen otroligt. Förresten har ni läst Schulmans text om den oberäkneliga Mattis? Så spännande tankar.

Nu är påsken över. Men inte festligheterna. Det är bara några dagar kvar till den stora trean och nollan. Har kaninpuls hela tiden. Tänk vad livet erbjuder för äventyr egentligen. Dags att andas i fyrkant tills helgen.

16
min helg

Långfredagen är den längsta dagen

29 mars, 2024


Långfredagen kan kännas som en evighet. Jag tycker verkligen det. Och det här med familjen. Visst är det mysigt och allt. Men det kan också vara lite påfrestande. Jag tycker att man ska se långfredagen som en paus i ledigheten, ett avbrott i festligheterna. Eller så är det bara jag som behöver det. Som den otroligt introverte person jag är, med en massa kli i kroppen. Ofta blir det bara pannkaka och man sitter och skrollar på telefonen. Här är några saker du kan pyssla med för att få timmarna att gå:

Laga enkla saker riktigt långsamt

Det här var ett tips jag fick av min psykolog för några år sedan. Allting ska alltid gå så fort hela tiden. Och jag är fasiken inte tid för att stressa. Att laga något riktigt enkelt långsamt är en övning i tålamod. Men det gör en också möjligheten att hitta njutning i små små saker. Och gott brukar det bli. Tycker t.ex. att ni borde prova den pastarätten ikväll.


Långfredag = bio

Jag och mitt ex hade en härlig tradition på långfredagen: långfredagsbio. Vi bröt aldrig den och drack alltid ett glas vin efteråt för att diskutera det vi sett. Det var alltid en sådan mysig stämning på biografen. Jag rekommenderar verkligen ”Hypnosen” och ”All Of Us Strangers”.

Unna dig något fint

Köp dig något gott. Eller nått som gör dig glad. Eller kanske något som doftar gott. Själv kommer jag springa ner och köpa en göttig tvål från Tvål & tvaga.

Ogulligt påskpyssel

Nej, men jag är för påskpyssel. Men det får inte vara för gulligt. Då tappar jag peppen på något sätt. Min pojkvän har introducerat mig för konceptet lökägg. Det är verkligen festligt. 1. Klä in äggen i lökskal. 2. Rulla sedan de inlindade äggen i aluminiumfolie. 3. Koka dem sedan så länge du önskar. 4. KLART!


Långpromenad forever

Långfredagen kräver sin långpromenad, och så är det med det. Ta en kopp kaffe på vägen och vandra gärna på egen hand. Ta en timme för dig själv och lyssna på det senaste avsnittet av Uggla & Uggla. Jag är besatt av den podden.

Hur ska ni fira långfredagen?

5
Äventyr min helg

22h på Karlavägen

6 mars, 2024

När livet känns lite tungt har jag ett grymt lifehack: en staycation. Det är så enkelt men så effektivt. Som tur är har jag en bästis som jobbar på en hotellkedja! Det är en såkallad win-win. Hon hade ett presentkort på en hotellnatt som skulle gå ut. Och ville ta med mig? OTROLIGT.

Vid kl 15:00 satt jag i hotellobbyn på Karlavägen. 100% redo för incheck. Jag hade liksom gått in i nått typ av mindset att jag var i London. Fråga mig inte varför, det bara blev så.

Vi strosade runt på Biblioteksgatan. Det var så trevligt. Vi sniffade på parfymer, pratade om vår stil och provade dyra klädesplagg. Jag köpte ett set från COS som kostade en slant. Jag kände mig så fin. Det var länge sedan nu. Eftersom jag är ganska kort så behöver byxorna halveras ungefär. Men det kommer bli fint.

Sen drack vi drinkar på Pas d’art och pratade om mitt nya projekt. Nej men jag ska ju bli börshaj. Mer om det inom kort. Notera skönheten på bilden. Min bästis är snyggast i stan. Hon har börjat dejta en kille. Något som jag retade henne för hela kvällen. Gud, vi är som syskon.

Vi gick tlll hotellrummet, drack en flaska bubbel och käkade smågodis. Caroline spelade eurodisco och jag sminkade om mig. Sen gick vi till OMAKA och åt en helt gudomlig middag. Restaurangen har legat på min lista länge. Och det var så gott. Missa inte brysselkålen.

Vi förälskade oss helt i servitören, drack en flaska vin och tjattrade non-stop. Helt plötsligt hade fem timmar gått. Och där någonstans vände någon av oss ut och in på handväskan. Då är det definitivt dags att gå hem. Vi var absolut mer än salongsberusade. Vi traskade åtta minuter hem till hotellet. Bland ambassaderna såg vi en liten snödroppe som stack upp. Vi gjorde ett gemensamt vårskrik. Karlavägen vibrerade av vårpepp.

När vi vaknade var den första meningen som yttrades ”åh herregud”. Det var absolut en bakfylla. This too shall pass.

Sedan var det rakt ner till buffén. En helig stund av samtal, skratt och skvaller. Killen bakom oss åt cirka 10 croissanter och vi diskuterade den töntigaste typen av semester: Babymoon. Jag drack ungefär fyra glas juice. Frukosten tog två timmar. Två timmar av ren lycka

Sedan gick vi tillbaka till hotellrummet, la oss i sängen och pratade. Munnarna gick. Hur mycket kan två människor ha att säga till varandra kan man undra? Otroligt mycket. Klockan 12.00 vinkade vi hejdå till varandra på Sturegatan. Har jag sagt att jag älskar att vara med Caroline?

12
min helg

Kulturhelgen

26 februari, 2024

Helgen gick så fort. Det känns som att jag rörde mig mellan så många olika aktiviteter att jag knappt hann fånga andan. I fredagspodden pratade de om att dela in saker i olika veckor, för att sedan gå vidare och göra annat. Det här blev min sociala kulturhelg. Ljuvligt på många sätt. Precis så jag vill leva. 

Helgen började med genrep på Stadsteatern. Pjäsen hette Tre systrar och jag var fullkomligt besatt. Tre timmar av krossade drömmar, kärleksproblem och familjestrul lät mörkt i teorin, men så bra var det. Den höll trots sina cirka 100 år på nacken. Jag vill rekommendera alla att pallra sig dit. Bäst var helt klart Carla Sehn och hennes komiska timing. Och vackra sångröst. Men Shanti Rooneys karaktär som den grubblande officeren bär jag fan med mig. Boka din biljett idag, pjäsen går hela våren.

I fredags var det vernissage på stan. Två ställen hann vi med. Ett galleri och sen något som var typ som en hemmafest med TikTok-konstnärer. Ja, det finns ju faktiskt sådana. Vad ska jag säga om konsten? Ja, jag var väl inte helt såld tbh. Men det fanns något där. Det gjorde det. Jag blir så nervös bland konstnärer. Känner mig så otillräcklig och vanliga på något sätt. Jag måste jobba på det där. Det sitter i självkänslan

I lördags var det Natten och jag var på plats! Jag älskar den klubben. Mer än något annat. Det är så uppfriskande med powerballader. Att kunna skriksjunga till Stad i ljus är verkligen en passion jag har. I nästa fyra timmar skrålade vi non-stop. Och det dracks red bull vodka. Vid tretiden lotsade min kille hem mig och Carro. Det var en omöjlig uppgift. Vi var så slut. Att ta sig hem kändes som en kamp. Klapp på axeln till honom.  

15
min helg

Att vara stel på gymmet och nya intryck

15 januari, 2024

Kul med peppig respons angående Romcom-året! Jag känner en riktig nytändning inför den kommande tiden. Herregud, så många roliga saker som kommer att hända. Det är så himla kul när man sätter ett tema och skapar lite ramar att förhålla sig till, liksom. Stod i en klädbutik häromdagen och tänkte, ’Är den här tröjan tillräckligt Romcom?’ Svaret var nej, så jag gick vidare. Vilken grej!

Jag har återvänt till yinyoga-konceptet, 75 minuter varje fredag. Det är verkligen trevligt. Man sträcker ut muskler som mår skit, andas högt i grupp och tänker positiva tankar. Det kan inte bli en bättre start på helgen. Men nu måste jag bara få debriefa mig över en sak – är det bara jag som tycker att det är förskräckligt att springa på någon man känner på gymmet? Jag blir helt stel och vet inte riktigt hur jag ska agera. Det är något med situationen. Man står där, känner sig sårbar i någon nopprig sweatshirt och illasittande tights. Förra fredagen råkade jag springa på en bekant, en sån där lite cool typ, och jag tappade det TOTALT. Som en helt handlingsförlamad tonåring som precis har buffat bensin. Normalt sett kan jag hålla ett samtal vid liv, men där och då var det en katastrof. Jag stod och levererade floskler som ’nytt år, nya möjligheter’ och ’ja, man försöker ju ha lite vettiga vanor.’ Hon tittade på mig som om jag hade tappat det totalt och jag flydde därifrån med min yogamatta för 129 kr från Rusta i rasande fart. Varför är jag så konstig?

Känns inte min bokhylla väldigt romcom? Fick en discokula av min pojkvän i julklapp, och nu när julpyntet har åkt ut, måste jag säga att discokulan har varit min räddning. Hemmet är ständigt lite festligt, och jag blir så glad när jag ser på den. För övrigt har jag läst ut Frankenstein och Cleopatra och ger boken 3 av 5. Den tog sig verkligen mot slutet, men den hade en segstart. Recension kommer i slutet av månaden. Nu har jag börjat läsa boken ’Hur gör fan man slut’ av Emma Arpstrand, och jag gillar den verkligen. Snabbt och underhållande språk, aktuell och huvudpersonen påminner mig så mycket om min bästis Carro ibland. Ser verkligen fram emot den.

Jag hann också spendera 24 timmar hemma hos min kille. Han lovade att laga mat, och jag satt mest i soffan och åt ostbågar. Det var ett regnigt/snöigt dygn, vilket betyder att man går ut i princip noll minuter. Det var härligt. Vi städade till exempel hans skafferi. Att städa skåp är det absolut roligaste jag vet. Rensa, fixa och pilla – det är harmoniskt. Jag trodde vi skulle bråka, om jag ska vara helt ärlig. Jag är noll procent nostalgisk och ganska snabb, medan han är eftertänksam och lite av en samlare. Det var som två energier som inte borde mötas, men det gick otroligt smidigt. Han var chockad. Jag var chockad. Alla var chockade.

Vi hann även med att se två dokumentärer. Jag är i ett skov där jag bara vill lära mig saker, ta in nya intryck och möta riktiga människor. Det är så mycket som är tillrättalagt idag. Inte ens reality är ärliga möten. Att se en välgjord dokumentär kan åtminstone vara ett försök att känna sig lite grundad. Vi såg ’Hemligheten’ och ’Drömmen om Hollywood’ på Svtplay, och båda var otroligt sevärda

Så blev det söndag, och jag och Carro tog en promenad runt Djurgården. Hur gullig är inte hon? Vi har nog pratat om den här promenaden i kanske tre år, men av någon anledning har vi haft svårt att få till det. Men idag var dagen. Vi hade nog tre lager kläder på oss, och svetten rann när vi korsade Djurgårdsbron. Vi pratade om allt möjligt, från preppig stil till att inte fira årsdagar med sina killar och minnen av våra döda släktingar.

Caroline är verkligen en av de roligaste människorna jag känner. I sitt naturliga tillstånd är hon knasig, ärlig och otroligt klok. Och sen har hon ruffsiga håret. Jag gillar det. Vi tog en lunch på Blå Porten, bland pensionärer och turister. Det är precis så jag vill åldras

Fick hem en försenad julklapp idag, och jag ser verkligen fram emot att läsa dessa böcker. I höstas snubblade jag över en artikel om människan och årstiderna. ’Snark,’ tänker ni. ’KUL,’ tänker jag. Vem läser sånt? Jo, det gör jag. Det kan låta lite häxigt, men jag bryr mig inte. Artikeln handlade om en rad studier gällande den moderna människan, stress och våra årstider. Faktumet att vårt livspussel inte är kopplat till naturens rörelse. Och genom att ta in årstiderna skulle vi må bättre. Jag snurrade helt in på ämnet, att behandla livet som olika cykler för att optimera sitt välmående. Jag tror det finns någonting i detta. Jag har liksom alltid kört på. och sen kraschat på ett sätt när mörkret kommer. Det kanske låter banalt, men jag vill fasiken prova. Är det nu jag flyttar till Järna och börjar tillbe månen? Vi får väl se.

17
min helg

Dagarna och dagarna och dagarn

27 december, 2023

Här kommer några rader om mina dagar som har gått. Korta meningar, små observationer och annat som kanske gör hjärtat lite lättare. Jag gör allt för att stanna kvar i julhjärnan. Vill inte att lunket ska vara över på något sätt. Även om det här året har varit jobbigare än vad jag trodde. Så uppskattar jag verkligen den här pausen. Jag har behövt den mer än vad jag nog förstod.

Min jul börjar ofta den 22:a december. Det är lilla julafton. Jag och min kille valde att kicka igång ledigheten med middag i Gamla stan. På Österlånggatan 17 med Kötbullar och råbiff. Dom spelade julmusik och personalen var extra härlig. Runt om oss pågick julfester, släktmiddagar med alternativa familjekonstellationer och ett par dejter. Det var en plats full av avslut. När vi lämnade lokalen snöade det. Jag hörde saxofonen från Karl Bertil Johnssons jul i mitt huvud.

Dagen därpå åt vi en brakfrukost, kramades och öppnade paket. Jag och Hannes firar julen på separata håll. Folk tycker att det är så konstigt. Jag tycker det är helt normalt. Jag vill träffa min familj. Och han vill träffa sin. Carro sa här om dagen ”Jag tycker det är sjukt sexigt att ni är särbos”. Det var så roligt. Och lite sant. Relationer måste få se olika ut. Det finns inget rätt eller fel. Tillbaka till julklapparna. Jag fick en otrolig discokula av Ruba, en filt som värmer och värmer och dom gulligaste sängkläderna jag har sett. Sen åkte jag hem till mamma och pappa. Vi rimmade på julklappar, åt skaldjurspasta m. saffran och spelade Bingolotto.

Jag är uppvuxen 15 minuter utanför innerstadens tullarna, i ett litet kvarter med 6 likadana hus och nackareservatet tjugo steg från min ytterdörr. Jag har tyckt väldigt illa om den här platsen. Oklart varför egentligen. Men när det väl blev julaftonsmorgon, och snön täckte min lilla gata och solen sken så starkt. Då tänkte jag ” Tack för allt lilla huset. Du gjorde mig till mig”

Jag och min mamma har en fin tradition. En trygg punkt på jul. Vi åker till den finaste kyrkogården vi vet. Inte för att vi är troende. Utan mer för sinnesron. En stund för reflektion. Tänder ljus för dom vi saknar och vill sända en extra tanke till. Vad gör min pappa då undrar ni? Ja, han sliter i köket. Vi alla har våra roller. Och bakom spisen, det är fan där han är som mest lycklig.

Sen har vi en annan tradition. En liten tur till Sabis. Det finns inget så dekadent som ett ostrum med personal i tomteluva. Jo man tackar. Endast i Nacka.

Och ungefär där någonstans började ätandet. Som har pågått tills ja – okej det är fortfarande pågående. Jag älskar julbordet. På ett sätt. Mestadels sillen. Jag älskar sillen. Det kalla är överlag favoriten. Laxen, skagen och skaldjuren. Igår gjorde vi en lista på saker som har varit överflödiga. Ni vet sånt som man plockar in och plockar ut ur kylskåpet. Vi insåg att vi inte kunde klippa något på listan. Allt har sin plats och sin tid. Men lite mindre godis helt klart. Om jag hör mer prassel från aladinasken kommer jag att spy.

Överlag tycker jag julens sociala interaktioner har gått bra. Det ÄR ansträngande att vara med varandra hela tiden. Den som påstår något annat ljuger. Det har absolut varit Norénska inslag, en ton som inte alltid varit okej och små nyp som kunde undvikas. Jag kämpar väldigt mycket med att ”vara vuxen” men sina föräldrar. Det är svårt. Jag tvivlar att jag är ensam med det. Igår tappade min urmoder det lite och sa högt ”VARFÖR KAN VI INTE BARA VARA EN VANLIG FAMILJ SOM INTE BRÅKAR HELA TIDEN?” Ja, vad svarar man på det. Tror helt ärligt inte riktigt att dom finns. Förresten ovan ser ni årets julkort – jag och familjens katt. Jag ser så helylle ut. Herre min gud.

Men i allt det där jobbiga, så finns det också mycket som är fint. T.ex. när hela familjen ligger i soffan och Mordet på Orientexpressen är på i bakgrunden. Någon muttrar vem som är mördaren medans, nån annnan scrollar på telefonen och den tredje bläddrar i en bok. Det vill jag förevigt stanna i. Raggsocklivet är ju verkligen mitt allra bästa liv. Att få dela det med familjen är otroligt.

Imorgon åker jag tillbaks till stan och jag börjar känna mig lite redo. Igår vid 16 tiden brast det lite och jag sa ”jag behöver vara ensam i minst två timmar nu. Stör mig ej”. Jag tog med mig några snittar, en julmust light och läste ett par kapitel ur min bok. Det har varit ett par fantastiska dagar men nu är jag redo för del II i detta julmys. Några dagar innan det nya året kickar igång liksom. Tillbaks till lägenheten, tillbaks till min kärlek och kanske med ett par nya mjukisbyxor. Jag tänker mig lite luncher på stan, promenader runt om på Djurgården och kanske ett biobesök. Och sen var det ju det här med lite färscha tankar för nya året. Måste göra en ”visionboard”, fybubblan. Det är för töntigt. Ska man göra några löften också eller?

12
min helg

En superbaby och en hud som går åt helvete.

20 november, 2023

Har jag sagt att jag älskar min vardags just nu? Jag känner mig i fas. Gör saker jag gillar, känner mig bekväm i mig själv och njuter i det lilla. Har börjat drömma om stora äventyr inte bara om att överleva vardagen. Det är en sån jäkla vinst på något sätt. Ett steg i rätt riktning. Ett steg mot något nytt. Ett steg mot mitt riktiga jag. Är det precis som alla säger? Att man blir lyckligare efter 30? Jag hoppas det. Vill vara kvar i den här känslan så länge det bara går.

I torsdags fick jag träffa baby M! En av mina bästa kompisars dotter. Malou var bland det sötaste jag har sett. Världens gulligaste lilla näsa, små knubbiga lår och den finaste lilla kalufsen. Ni vet när man instinktivt vill bli kompis med någon, så kände jag med baby M. Absolut. Det kändes lite skärmande när det helt plötsligt var en baby i gänget. Men jag vande mig rätt fort. Jag är så otroligt ovan runt barn, alltså jag är KATASTROF. Är jag stel? Nej men jag skulle nog säga så. Helt plötsligt var hon i min famn och jag kände liksom svetten i nacken. Livrädd att på något sätt skada det absolut sötaste jag sett. Hon skrek inte, hon bara tittade tålmodigt. Sanna sa att hon trivdes, jag tvivlar starkt på det. Fina fina Malou, jag är lika ny på det här med bebisar, ungefär som du är till livet. Vi kan väl hjälpa varandra så gott det går? Jag lovar, jag ska göra ALLT för dig och dina gulliga ögon.

I helgen hann jag även med ett besök på bio. Jag och Hannes var ute på prommis och slank in på Victoria spontant. Det här med att bara glida in på en biograf och bara kolla vad som går. Fyfan vad jag skulle kunna leva på den känslan. Det är så magiskt på nått sätt. Det är som att man bara öppnar upp för nya intryck och känslor. Det får bli som det bli. Inga krav. Bara go film. Vi såg iallafall Somliga går i trasiga skor. Och den var OTROLIG. Cornelis är verkligen någonting utöver den här planeten. Jag och Hannes lämnande salongen med tårar. Jag kände min närmre mig själv efter det där biobesöket. Som att jag liksom kom i kontakt med något som varit på vift ett tag. Gå och se den om ni får chansen. Ni kommer ej ångra er.

Vi hann även med en tur till den bästa bokhandeln jag vet. Jag tar fasiken kulor för Söderbokhandeln på Götgatan. Jag kan gå där i timmar. Det finns ingenting jag älskar så mycket som en bra bokaffär. Läsa på varenda baksida, drömma mig bort till ett annat universum och få inspiration till något mer än en tråkiga novemberdag. Köpte den hyllande boken Cleopatra and Frankenstein som ligger på min läslista. Efter knatade vi vidare till fyra knop för att äta crepes. Vi började prata om institutioner som vi älskar men kan vara hotade i dessa ekonomiska tider. Det är så viktigt att stödja små företagandet just. Gör en lista på era favvohak och gå dit! Stockholm måste vara mer än Bröd och Salt efter denna inflation.

Igår besökte jag Stockholms Stadsmuseum. Det är helt GRATIS. och inget gör mig gladare. Gratis kultur är det absolut viktigaste vi har. Stockholm som stad bär på så mycket historia. Jag är så stolt över att kalla mig stockholmare. Absolut, det är en riktig skitstad. Full av ängsliga typer. Men staden bär på min historia, min familjs historia. Det är så fint på nått sätt.

Nu går jag in i en vecka med roliga möten, projekt och förmodligen ett par avsnitt The Crown. Har ni sett förresten? Det är så jäkla välgjort. Ett mästerverk om vår samtid. Jag har ett och annat att säga om monarkin, men det kan vi ta vid ett annat tillfälle. Förresten känner jag mig så förbannat ful i detta nu! Min hud har spårat ut och allting bara kliar och skaver. Mina ögon är röda och irriterade. Vi ska inte ens tala om mina läppar. Dom är så torra. Vad är det för jävla klimat vi lever i?

15