Browsing Category

Okategoriserade

Okategoriserade

Hujeda mig vad tråkigt det kan vara ibland

22 september, 2021

Är på ett horribelt humör. Beskyller det gråa. Just nu är det som att universums tyngsta filt har tagit över Södermalm. Det är så deppig stämning. Skrikiga barn påväg hem från förskolan, trista mejl som ska skrivas och sen så rensade jag ut sommargarderoben. NU är det stickade tröjor och svarta klänningar som gäller. Känns inte som höst dock. Inte sommar heller för den delen. Bara en grå dimma. Leker med tanken att det kanske är dags att flytta? HUR vill jag spendera mig liv egentligen? Vadfan är meningen? Nej men ni fattar. Det är en sån dag idag. Blir väl att äta choklad och kramas med kudden ikväll. Imorgon har jag en svinkul grej på g och en körlektion. Fullkomligt livrädd. Det var det. Kommer med solsken snart.

2
Okategoriserade

Bokbonanza inför hösten

14 september, 2021

Jag har verkligen försökt att tvinga mig tillbaka till läsandet. Det har verkligen blivit bättre. I somras läste jag en drös med böcker. Har haft så svårt och läsa under de senaste åren. Har liksom haft noll ro i själen. Nu känns det kul och typ lustfyllt. Har massa år att ta igen. Hundratals böcker att läsa osv. Blir liksom 100% pirriga av att tänka på det detta. Hur ska man hinna med allt?

Här om dagen gick jag full-on bokbonaza på mitt och mammas favvoställe. Samlade ihop ett tiotal böcker för höstens läsning. Inte så mycket feelgood. Rätt tunga saker. Sånna historier som berör. och inget biografiskt. Är så trött på att läsa biografiskt. Klarar inga framgångshistorier eller mörka familjehemligheter som resulterar i tragedier. Fiktion är precis det mitt sinne orkar med.

Är så pepp på att sätta tänderna i boken Ecstasy av debutanten Isabelle Bervenius samt Sockerormen av Karin Smirnoff. Ett wildcard är helt klart Rachels Mohlins bok Dungen. Har även beställt lite böcker som lär dyka upp lite när som t.ex. denna, denna och denna. Nej men ni fattar. Det kommer bli en riktig bokhysteri i höst.

14
Okategoriserade Söndagstankar

Om att känna sig fett dålig

5 september, 2021

Att dela det som är personligt? Hjälp. Det känns. Men på nått sätt vill jag vara personlig här, när jag har vågat vara det har det 1. Känns väldigt tryggt. och befriande. 2. Har jag fått sån fin respons av er. Jag skapade den här plattformen för att berätta, att få skriva och vara ärlig. Så nu så vill jag våga.

Det är en liten sak. Rätt obetydlig faktiskt. Okej. 100% obetydligt. Jag har ju kört bil i typ en månad. Samma väg. Om och om igen. Jag har lärt mig att svänga. Jag har lärt mig att gasa. Jag har lärt mig att bromsa. Faktumet är att jag har typ känt mig rätt duktig. Absolut inte på nivån att jag kan nånting. Men jag har liksom ändå typ blivit lite kaxig. Hade min första körlektion här om dagen. På Ringvägen. Okej inte på-på. Men en gata parallellt med ringis a.k.a Sveriges värsta gata. Med en fritt främmande människa. Jag hade knappt sovit nått natten innan. Ni vet, orolig liksom. Och där kör vi. Det kändes bra. Jag ba. Okej men det här var ju inte så farligt. Och sen kom feedbacken. Du håller ratten fel, du bromsar för hårt, du ligger fel sida på vägen, du blinkar för tidigt. Det som kändes lustfyllt 40 minuter tidigare var liksom ett minne blott. HUR kan man vara såhär dålig var det enda jag kunde tänka på. Jag grät absolut en liten skvätt. Absolut inget hulkande. Men en lite skvätt.

Jag samlade mig. Som jag gör pga en rimliga människa i grunden. Jag vet att hennes kritik var rimlig, den var med största sannolikhet 100% bra. Men jag kände liksom att jag där och då hade noll ork kring att känna mig dålig på någonting. Just nu är det som att jag rätt ofta känner mig lite kass och lite dålig. Loserångesten växer. och jag liksom tappar lusten. Jag känner mig svag inför faktumet att känna mig dålig. Är det rimligt? I vissa världar, områden eller cirklar kan jag liksom mina grejer. Där är jag säker. Där kan jag vara modig. Men när känslan kring att känna mig kass/dålig kommer är det som att den fullkomligt tar över. Jag tappar lusten och orken fort. Kapitulerar fullkomligt. Och ja, detta kanske inte bara gäller just körningen.

Jag vill känna mig modig. Våga kasta mig ut. Jag vill kunna tillåta mig själv att inte vara så hård mot mig själv. Jag vill kunna våga vara dålig. Varför är det så svårt? Och varför är man så judgy mot sig själv hela jävla tiden? Det hela landar i prestation tror jag. Att man jämför och mäter sig. Att saker ska få ta sin tid premieras inte. Det ska gärna gå så snabbt som möjligt. Hela tiden. Gällande allt. Jag är fasiken så jävla trött på det.

I tisdags var jag på Dance Step på SATS. Det var helt klart det svåraste jag har varit koreografimässigt. Jag kände mig som en heffaklump som hoppade zick-zack på stepbrädan. Upp och ner. Helt i fel takt. Dom andra var typ åtta steg framför mig. Jag tillät mig att skratta. Skratta för att jag var en sån loser. Jag tog det inte på allvar. Det var lekfullt. Och det fick duga. Jag kände mig trygg i mig själv när jag gick där ifrån.

Ikväll ska jag köra igen. Det kommer med största sannolikhet inte vara perfekt. Men jag kanske håller ratten lite bättre än sist. Mina svängar kanske inte är lika stora. Jag kommer kanske inte bromsa lika hastigt. Förhoppningsvis kanske jag inte känner mig lika dålig. Och om jag nu skulle göra det – så kommer jag nog överleva det med.

24
Okategoriserade Vardagsbabbel

Göttiga saker från mitt liv den senaste veckan

24 augusti, 2021

Min former workbestie och jag jobbar ju inte varje dag nu för tiden. Nej men alltså it’s heartbreaking. Man är så van att liksom alltid kommunicera om ALLT hela tiden. Tror typ att det var lite av en mardröm för våra kollegor när vi satt mitt emot varandra. Ett konstant fnitter pågick. GUD vad jag saknar att ha kollegor känner jag nu. I fredags var det mycket som skulle ventileras. Till en början skrevs det febrilt sen övergick det bara till goa ljudklipp. Så mysigt. Fanns det en tanke att ringa varandra? Absolut inte. Är det här den nya umgängesformen? Är detta att livepodda? Kanske vad vet jag. Kul vare iallafall.

I lördags var jag på kräftskiva på Gålö hos Lisa. Där var Berka(gulliga tjejen på bilden) och hennes kille. Berka träffade jag via mitt ex. Sen blev vi polare. Sen blev jag polare med Berkas polare och på den vägen är det. Faktumet är att jag är så tacksam för det. Tänk vad fina saker man kan få av sitt ex. Eviga vänskaper. Kräftskiva tog jag noll bilder på pga URtrevligt. Men dagen där på fick jag titta in i Berkas snubbes van. Förlåt HUR coola vänner har jag inte? Dom ska åka till AFRICA(hör ni Toto låten i era huvuden nu? hoppas det) nästa vår i sin van. Det är så coolt. Dom är så coola. Gud. Hur orkar dom med en liksom?

Har fått en sån jäkla dille på ägg och kaviar mackor. Gärna med lingogrova. Är verkligen det absolut enda jag vill äta just nu. Tänker ofta på mina matvanor. Hur dom ofta blir lite maniska. Hittar jag något jag gillar kan jag liksom inte balansera det. Då är det 100% all in i det. Hela sommarn har det varit rökta räkor och lakrits. NEJ jag är inte på smällen. Har liksom cravings utan att va gravid. Man kan faktiskt det. Tror jag. Förresten Berka berättade att mini-piller var typ 90% säkert här om dagen – kände mig kränkt. Tar dom absolut aldrig vid samma tid heller. Kanonvuxen är man verkligen.

Förresten jag har så mycket idéer om saker jag vill skriva. Men VAD vill ni läsa? Ni är ju några nya som tillkommit här. Känner mig lite lost i att hitta en balans just nu. Vad är kul och vad är mindre kul? Vill ju liksom fortsätta hänga mer er.

16
Okategoriserade Vackra saker

ÄR DET NÅN SOM HAR LUST ATT KOLLA I MIN REAKORG

27 juli, 2021

Älskar denna göttiga tid på www pga att ALLT är på rea. Känns det som. Just nu känns det som att man fullkomligt kan fynda VART man än klickar sig in. Vilket är 100% guld. Speciellt om man är lite av en sparsam typ och är rätt kass på att unna sig. Ja, eller det är iallafall min egna självbild av mig själv. Här är iallafall lite pärlor jag har hittat.

Finns att köpa här

ÄLSKAR ju midiklänningar. Långa saker som liksom går ner. Känner mig mer klädd i den stilen. Speciellt saker som är färgglada också. Tänk er ”Här traskar jag runt en sensommardag – väntar på Carro eller Steph vid glashuset på strandvägen. Det ska tas en drink. Sen lessnar vi rätt fort och fullkomligt springer till närmsta sunkhak i ren panik. Precis så vill jag vara klädd.

Finns att köpa här

Ni vet när man är utomlands och får en flippad stil. Typ hela min tid i Kalifornien är så. Hade liksom endast daisy dukes och liksom magtoppar. Eller typ tunna klänningar med öppen rygg. Okej det var väl i snitt 35 grader men ändå. Hur som haver. Har börjat rört mig mot snäckiga saker. Utvecklat tanken om att jag ska ha nån typ av Ibiza-stil fast i Sverige. Snälla stoppa mig om det det spårar!

Finns att köpa här

Ett stort problem jag har är att tror att jag är rikare än vad jag är. Speciellt när jag nätshoppar. Att köpa en klänning för 5000kr känns 100% för mycket. Men är det nedsatt på halva priset blir det helt plötsligt som att jag har ALLA pengar i världen. Vill ha denna, svassa runt och typ laga middag med mycket såser till. Ha gäster som har innerskor och läser DN-kultur. E det så fel?

Finns att köpa här

Jag älskar ju leoprint. I många år föraktade jag folk som använde djurmönster. Don’t know why. Kändes som tanter som hade rökröster, röda naglar och drack Farstaglas liksom. Men NU. Nej men jag älskar. Älskar också luftiga klänningar. Klänningar som kräver NOLL underkläder. Perfekt efter bad. Viktig detalj.

Finns att köpa här

Återigen ett klädesplagg som kostade en triljon. Men på 50% rena rama kapet. Har klämt på denna cirka fem gånger. Provat. Verkligen känt in. Den känns fan inte helt 100 på mig. Men gud vad jag är avis på er som liksom kan ha den. Fysatan vad jag gillar den. Missa inte denna pärla från Stine Goya.

13
Okategoriserade Vardagsbabbel

En halvtidsavstämning

23 juli, 2021

Först och främst vill jag säga hej – jag antar att det kan vara lite nya ansikten här pga det uppenbara. Ja alltså heja livet. Hej på er. Kul. Varmt välkomna. Jag är livrädda att ni är här. För tänk om ni tycker jag är trist nu. Skenet bedrar liksom. Nej typ inte. Jag tror ändå att bloggen reflekterar rätt mycket hur jag är. Det här är dock en lite mer flummig plats. Inte lika uttänkt och planerad som min takeover. HUR som haver. Hoppas ni kommer trivas. Jag ser fram emot vår tid ihop.

Just nu befinner jag mig hos mina föräldrar i Nacka. Väskan är packad för hela 11 dagar framöver. Jag ska vara på lite olika ställen. Hatta runt. Gud jag hatar verkligen att hatta runt. Inte speciellt äventyrlig av mig. Jag gillar liksom EN trygg plats. Det blir några dagar kvar här, följt av några dagar i Dalarna följt av lite häng på farmen. Min moster har en farm med alla möjliga djur. Där har även vi ett litet annex. Där ska vi vara. Ta hand om djur, åka på loppisar och läsa böcker. 

Jag får ofta panik kring den här tiden på sommarn. Helt plötsligt blir det mörkare. Man inser att semestern närmar sig ett slut. Och typ att rosévinet känns rätt över. Nu har jag ju i och för sig inget att återvända till inför hösten. Gud vad jag är dramatisk. Jag ska absolut återvända till mitt liv. Men har liksom inte riktigt en fast punkt att återvända till. Är ju på ett litet ”evigt sommarlov” eller vad man nu vill kalla det. Men ändå. Stressen ligger absolut där och puttrar angående sommaren och dess existens.

Det var det. En halvtidsavstämning av juli. Nu ska jag fortsätta läsa samma semesterbok jag har läst senaste tre veckorna. Det går inte fort ska ni veta. KRAM <3

14
Okategoriserade

Elinor Alderbro x Heja Livet

19 juli, 2021

JAG TAR ÖVER HEJA LIVETS INSTAGRAM TILLS PÅ ONSDAG. HJÄLP HJÄLP HJÄLP. Nej men okej, det ska blir så jävla kul. När Emely först skrev till mig kände jag ”NU har nått blivit lite fel”. Jag gick med i gruppen 2016. Jag tycker det är en sån fin plats. Det är verkligen en ära att få va med i gänget. Jag ska prata lite om att vara en blygis, om att känna sig som en loser och typ goa drömmar. Typ det. In och kolla för tusan.

33
Okategoriserade

En liten intervju med och av Elinor Alderbro

28 juni, 2021

Hej nu är ni här! På min lilla sajt. Låt oss bli lite formella nu och ha en välkomnande intervju. Det kanske faktiskt är nån ny liten själ här som undrar vem jag är. Er önskan är lika med min lag. När man skrev för en sajt var det ju liksom en redaktör som kirrade sånt här – men nu får ju Hurricane fixa detta på egen hand. Nej men det ska säkerligen gå bra. En har ju liksom jobbat som redaktör för både tv och www. Nu kör vi. En intervju med Elinor Alderbro av Elinor Alderbro. 

Hej Elinor? Vem tusan är du?

Oj hjälp. 27 år från Stockholm. Har en lite oklar arbetssituation just nu. Men har jobbat med lite allt möjligt inom tv, film och kommunikation. Bor i andra hand i en minimal etta, har bott där sen jag var 20. Lite rotlös och stormig person, men ganska glad också. Det är mycket känslor. Hela tiden. Min polare Berka kalla mig Hurricane.  

Hur skulle dina vänner beskriva dig med tre ord?

Många brukar säga att jag är väldigt klok. Det gör mig väldigt glad faktiskt. Annars skulle jag säga lite dramatisk samt väldigt kul. Många tycker att jag är rolig som person, vilket jag förstår till 100%. 

Ditt bästa lifehack?

Va bara ihop med roliga människor. Fy bubblan vad jag mår P när ens kompisar hänger med nån trist typ och man liksom känner att här skrattas det ytterst sällan. Och händer inte det typ rätt ofta? Bara roliga människor. Det är regeln. 

Om du fick äta en rätt hela livet – vad skulle det vara?

Förlåt. Ursäkta. Det finns bara ett svar. Tacos. 

Vad ser du dig själv om 7 år?

Gud då är jag 34. HJÄLP! Jag vill ha ett lantställe på vischan, vill typ inte lämna stället på sommarn. Bara skrota runt i fula klänningar och noppriga stickade tröjor. Kanske har nån liten unge som har nått kul namn. Typ Bibi eller Sören. Jobbar med nått kul inom film & tv. Typ skriver eller producerar saker – kanske inhouse på typ nån streamingtjänst. Vill vara tillsammans med en ASROLIG kille. Och framför allt så vill jag att alla jag älskar är friska.

Om du fick välja en valfri sommarpratare – vem hade du valt?

Shanti Roney. Hela Sverige pratar för lite om Shanti Roney. 

Nu leker vi att du är din egen livscoach – vad skulle du säga till dig själv?

Sluta tänk så jävla mycket din nolla. Och chilla lite mer. Ta det lite lugnt. Slappa. Gud vad du liksom stressar med saker. Ta din tid. Och träna lite mer, du kan liksom inte leva på att du hade ett göttigt träningsår 2013/2014. Ta hand om din kropp och din hjärna lite mer. Och sluta ha bakisångest. Gör det bara. 

Vad kommer vi läsa i denna blogg?

Som vanligt finns det NOLL strategi i detta. Men jag tror att det kommer bli mer personligt. Har på sistone haft det lite stökigt. Inte riktigt velat dela saker. Just nu är det som att jag har nått sanningsserum inom mig. Vill skriva om allt som tynger mig, the good and the bad. Gud vilken cliffhanger.

Och sista frågan, VAD händer framöver?

Snälla. Mitt alarm ringer 9:30, Som det gör, varje morgon.  Det är allt jag vet. 

23
Okategoriserade

Hej nån som intalar sig att hon lever i en romantisk komedi pga pallar inte med verkligheten

26 maj, 2021

Jag försöker se det som att jag just nu befinner mig i en början av en romantisk komedi. Jag spelar då självklart huvudrollen. Detta är någon korsning av new girl – Gilmore girls med en gnutta av The awkward moment följt av nån sommarkomedi. Är det kanske Stockholm Boggie?

I filmen jag ser framför mig befinner sig huvudrollen, alltså jag på nått rövigt tryggt kontor, där det händer ABSOLUT inget. Jag har blivit lovad världen men sitter mest i städskrubben och vänder papper. Min bästa kollega, som självklart spelas av Busy Phillips säger ”Men vi skulle ju för tusan förändra världen”. Några dagar senare får vi kicken. Jaha – vad händer nu?

Så där står jag. Med min svindyra lägenhet där det regnar in. Jag har inte ett öre på kontot. Men absolut råd med vindyra drinkar på takbarer och en sprillans ny roddegarderob. Jag blir också där pinsamt full och raggar på nån oskyldig bartender. Säger nått i stil med ”jag är såååååå ledsen”

Där nånstans kommer min trogna manliga bästa vän och det sker en första vändpunkten, i filmen alltså(pga IRL har jag NOLL killpolare längre) och han hjälper mig ur mörkret. Och att vi ska ha världens finaste och bästa sommar. Resten av filmen utspelar sig på diverse uteklubbar. Den är kul, det är flörtigt och ALLT blir bra. I slutet av filmen har jag också lyckats skriva en bok, kommit på det grymma startup idén samt så har den trogna manliga bästisen blivit SÅ SÅ SÅ kär i mig.

Jag intalar mig att utloppet av denna sommar kommer att bli nått i stilen med detta. För just nu känns det för jävla mörkt. Fyfan för det här att vara människa ibland alltså. obs. Medveten om att jag har noll problem.

1
Okategoriserade

Jag pallar faktiskt inte din lycka just nu

6 maj, 2021

Det här är absolut nått jag skäms lite för:

Jag är i grunden en ganska glad och positiv person, tror jag iallafall. Jag bär på en inre pepp om att livet kan vara och är rätt kul. Men låt oss vara ärliga, omständigheterna för det måendet har väl kanske inte varit optimala under de senaste året. Förmågan att drömma, leva vilt och kasta sig ut i möjligheter har blivit ersatt mot soffhäng, planer som aldrig blir och en taskig självkänsla. Jag hade mycket drömmar om den här åldern. Drömmar om att göra karriär, resa mycket och ja, typ leva en aktiv och sund livsstil. Till och med klä upp mig göttigt. Nu käkas det mest tofusallad i soffan och kollas på Robinsson. Vilket absolut också kan räknas som livskvallé.

På sistone har jag dock märkt av hur jag kan känna en viss av bitterhet när folk runt en, främst i sin egen ålder t.ex. köper landställen, skaffar hund eller ba lever i harmoni. Jahapp, när ska det bli min tid då? Man knegar på, kämpar med vardagen och försöker leva så sunt som möjligt. Men ändå är det nått som skaver. Den känslan hatar jag hos mig själv. Att jag liksom inte ALLTID kan vara glad för andras skull.

Jag pratade med en go vän här om dagen. Vi delar ofta denna känslan. Frustrationer och rädslan kring att bli omsprungen samtidigt som man själv inte riktigt vet vad man ska springa mot. Att säga ”Jag pallar faktiskt inte med att prata om din lycka just nu” till nån i ens närhet – ja men det kanske är lite väl bittert. Men ibland pallar man bara inte. Jag är absolut en person som blockar folk som skriver hur kära dom är i sin partner 111 gånger om dagen i sitt instaflöde. Jag orkar inte med maffiga våningar för miljoner kronor. Eller typ folk som springer milen på en nanosekund. Att konstant matas av andras lyckligaste stunder gör ju liksom att en själv tappar orken och ibland till och med glömmer vad man ens vill. Kan vi liksom inte bara vara lite vanliga inför varandra, bara ibland iallafall …

Hur blir man av med den där dåliga känslan då? Handlar det om acceptans? Om att acceptera sitt öde och ibland till och med bara gilla läget. Saker är i ständig rörelse, det är väl räddningen. Även fastän det inte känns så. Saker förändras hela tiden. Det har vi väl verkligen lärt oss under de senaste året. Det blir bra, även det här.

0