Okategoriserade

Okej jag väljer aktivt att sno denna lista av Gabriella Skog. Så tjuvig är jag. Till mitt försvar hade hon faktiskt snott den av Flora. Och då är det väl okej? Eller? Vad vet jag. Nu är det gjort i alla fall. 

Tre saker jag har skjutit upp:

1. Att betala min jävla restskatten. Ursäkta? Jag var så drabbad förra året. MISÄR i sinnet var det typ hela 2021. Och så drabbas man. Och ska betala en restskatt på tusentals kronor. Kränkt var jag. OBS! Är en person som älskar konceptet skatt.  
2. Körkortspluggandet. Fybubblan vad tråkigt det är. ”Får man köra om en cykel i en obevakad järnvägskorsning” HUR FAN SKA JAG VETA DET? Ja kommer gå galant hör ni ju. 
3. Städningen. Det är koaz i diverse vråar, garderober och skåp. Skyller på att jag har lite mycket nu. Men let’s face it. Jag är bara dålig på att städa. Beskyller mina föräldrar för det. Precis som man ska göra med allt man är dålig på. 

Tre saker jag längtar efter:

1. Att liksom bli lite varm i kläderna på mitt nya jobb. Just nu är man ju bara livrädd hela tiden. Precis som man är på ett nytt jobb. Får hög puls vid nya mejl, så fort någon tiltalar mig alternativt när det pratas om vad som ska ske i höst. Vi ska inte ens prata om alla pinsamma saker man säger på möten när det är stelt. Gud jag är så awkward. 
2. Typ sommarkläder. Långa klännngar, tunna tyger och färgglada mönster. Vara solongs på en uteservering. Kanske gå på nån fest på nåns balkong. Äta pizza i nån park. Jag och min kille flyttade praktiskt taget ut i vitan i sommras. Gud vad myz. 
3. Äh. Mitt körkort. Som kommer hända cirka 2027. 

Tre saker jag har lagt märke till:

1. Att jag har blivit cool. Nej men LOL. Carro och jag pratade om det i CPH. Att vi liksom har landat i vilka vi har blivit som personer. Och insett att vi är rätt bra människor. Absolut mycket ångest i bröstet fortfarande. Men har landat i att jag är en rätt bra människa. Vettig, smart och typ lite snygg i vissa ljus eller nått. 
2. Att The Kardashians på Disney+ just nu är mitt ljus i livet. Fybubblan vad bra det är. Välproducerat, kul och snyggt. Alltså inte personerna. Utan formatformen. Jag blir så impad av folk som gör bra tv. Alltså Kris Jenner, geniet. Se om ni inte har checkat in. Absolut själadödande. Men riktig bra underhållning. 
3. Att chokladbollar är livets bästa fika. Den som säger nått annat borde dö. 

Tre saker som gör mig glad:

1. När jag tänker på mitt liv just nu. Hur bra det har blivit! Jag har landat på en plats där jag känner att det händer mycket kul just nu. Fina saker kommer mot mig. Och det gör mycket glad. Jag är otroligt lyckligt lottad. Det är nu det tar fart. Jag känner det verkligen. 
2. Att jag och min kompis Carro har hittat en ny parfym. Tully från Hermes. Kostade skjortan med värt varenda peng. Pinsamt dock att två bästisar skaffar samma parfym. Vi är påväg mot att bli samma person. 
3. Att min moster har fått en åsnebebis. Jag tror inte ni förstår hur gullig den är? Den har små små tuffsiga öron. Ja, men ni fattar. 

Tre saker jag vill rekommendera:

1. Att äta grekisk sallad tre dagar i rad. Man tröttnar inte. 
2. Facetimea med nån ni gillar när dom kollar på nått du tipsat om. Tvingade min kille att ha en livereaction till trailern för Don’t worry Darling med Harry Styles. Vi var båda så pirriga efter.
3. Sluta följ killar på insta. Det är så tråkigt. 

Tre saker jag vill göra snart:

1. Alltså gå på fest. Och sen ha efterfest. Gärna med djur. Hade en efterfest när en hund närvarande för ett tag sen. Det var kul. 
2. Säga till alla jag tycker om att jag älskar dom. Har blivit blödig. Och kärleksfull.
3. Köpa nått dyrt. Vill fira mitt nya jobb. Sugen på en Atp-väska alternativt nått från Lollys Laundry. 

Jag hade en jävla dunderhelg. Ni vet. Kul saker på kul saker. April har varit fantastiskt på många sätt och vis. Det har varit så jävla kul framför allt. Lite som det brukade vara, fast typ bättre.

Jag och min kille sågs vid femtiden på Sveavägen. Vi skulle på teater. Men först middag. Vi åt på Beirut Café i Östermlams saluhall. Har inte varit där på länge. Det var otroligt mysigt. Lagom vanligt. Minns när jag jobbade där i krokarna. På fredagarna åt vi alltid lunch på ”hallen” som man så fint säger på östermalmska. Dessa liv man har levt. Nästan så man glömmer allt som har skett.

Sen traskade jag och min kille ner till Dramaten för att se Liv Strömqvist föreställning. Ni vet när man ser nått och ba ”WOW”. Två timmar gick så otrolig fort. Jag ville inte att det skulle ta slut. Vi satt där helt amazed. Så mycket skratt, mörker och viktiga ämnen man snuddade vi. Förstår verkligen alla otroliga recensioner. Tror pjäsen går någon månad till. Tycker ALLA ska se.

På lördagen var galej. Tog en selfie. Tyckte jag var lite gullig. Har utvecklat en otroligt ”borglig stil”. Vet inte riktigt hur jag känner inför den. Kul med färg iallafall. Om några dagar åker jag och Friberg till Köpenhamn. Och då vill jag ha en cool stil. Går det att lösa tror ni?

Min älskling Steph fyllde 29! Och det skulle vi ju fira för tusan. Vi började kvällen på Gamla Dovas aka kloster tror jag det heter. Otroligt trevligt var det för en fördrink. Steph och jag lärde känna varandra när jag jobbade på SF Studios. Vi blev workbesties. Hade en slackchatt som gick varm hela tiden. Under kvällen pratade vi om fördelarna med att jobba i en liten bransch. Att det egentligen bara är en tidsfråga tills man jobbar ihop igen. Det var fint.

Sen gick vi till Bar Homage. Fyfan vad trevlig. I baren var det liksom en stark P3-guld vibb. Alla var coola, snygga och liksom smarta. Alltså allt jag inte är. Fick dock inte mindervärdeskomplex. Kände bara pirr. Kul att titta på folk. Och ja, det var självklart kändisar på plats. Rebecca Scheja om ni är nyfikna. Btw, det var så mysig födelsedagsmiddag. Ni vet samtalen tog inte slut, det var högt och lågt och intressant. Är så blessed med mina människor.

Jag åt lyxiga vårprimörer, i en ljuvlig sås och gudomlig potatispuré. Toppat med lite brödkrutonger i brynt smör. Hallå DOG och kom till himlen. Vill förevigt äta den rätten. Minns så tydligt när jag jobbade på en stor hotell & restaurangkedja. Jag och Fribbe som var kollegor på den tiden frågade liksom Mr Big Guy, den stora kökschefen för alla matverksamheter om han kunde specificera vad primörer faktiskt var. Han tittade på oss stressat och ba ”Ähhh ähhh”. Vet fortfarande inte om han tyckte vi var puckade eller om han liksom inte visste vad primörer är för något. Gå till Homage iallafall. Det är gott. OCH DYRT.

Dagen därpå var jag mysbakis. Ni vet när man känner att allt är möjligt, livet leker och att man bara är lite trött i hjärnan. Gjorde vettiga saker. Som att packa undan alla vinterkläder, pluggade körkortsteori och planerade upp veckan. På eftermiddagen mötte jag upp med min kille. Han var bakis på riktigt. Vi åt tacos och såg en romantisk komedi i soffan. Vi snarkade ikapp halvvägs in. Sen gick vi och la oss vid tio. Drömslut på en drömhelg.

På torsdag är det Köpenhamn som gäller. VAD är det för liv man lever? Är lycklig.

Födelsedagsweekend är över. Thank god. Man älskar ju det när man är i det. Men fasiken vad utbränd jag var där på söndagen. Självaste födelsedagen spenderades med ett gäng goa typer, cirka 10 vänner + en hund på min kvarterskrog. Jag kände mig helt överväldigad av all kärlek. Och alla mina vänner jag har samlat på mig. Jag är lyckligt lottad. Tog absolut inte en enda bild under kvällen. Det bästa betyget tycker jag. Denna dimmiga bild när jag ser näst intill galen ut tog Carro vid 00:45 innan allt skulle stänga. Sen hade vi efterfest till klockan 03. Tror ni mina grannar älskar mig? Tror inte jag. Nu ska jag sluta tjata om min födelsedag.

Jag har börjat nytt jobb. Jag jobbar nu som Marketing Manager på Paramount. Ibland kommer nya möjligheter när man minst anar det. Så nu kommer jag hänga där tills i slutet av September. Att jobba med film är något jag har saknat. Det jag älskar mest av allt kanske. Gud det låter töntigt. Men jag älskar det. Så ja, det är det jag pysslar med nu. Igår firade jag och min kille att första veckan passerat. Inga tårar, utan med rätt bra magkänsla. Vi drack rödpang i vattenglas (ursäkta, är inte det de bästa?) och åt mozzarella och vitt bröd. Länge leve livet.

Påtal om att fira saker – unnade mig en gåva. För nytt jobb, ny ålder och ja bara för att. Köpte min bästa ansiktsmask från Peter Thomas Roth. Pumpamasken kom in i mitt liv för cirka tre år sedan. Jag var på AW med Carro och hon hade en helt otrolig hy. Jag frågade om hon hade botoxat sig. Hon svarade nej. Hon pitchade in denna otrolig mask och jag var såld. Fyfan vad bra den är. Och den doftar också otroligt, som en amerikansk mall i juletid. Billig är den dock inte. Finns att köpa här

Nu ska jag äta skärtorsdagsmiddag på Två små svin. Glad påsk på er.

Att fylla 28 känns läskigt. Så mycket saker som jag borde ha koll på. Typ som hur man borstar sitt hår, hur man behandlar svamp i underlivet eller vilka fester man ska/inte ska ha inneskor till. 

Omedvetet är det också en evig stress med allt som pågår inom mig och på sociala medier. Jag önskar att jag verkligen var en sån person som skulle stänga av. Men det är jag inte. När jag ser par i min ålder köpa lägenheter på minst 69 kvadrat mitt i Vasastan är det som en allergisk reaktion som sätts igång i min kropp. Strupen blir mindre, blicken flackar och hjärnan blir trött. Inte för att jag nödvändigtvis vill dit, till Vasastan alltså,  men för att det är något jag inte kan få just i detta NU. Samma sak gäller förlovningsringar som glimmar, gravidmagar som är vackra eller karriärer som känns pirriga. Det stressar mig. Även fastän jag är så stolt över där jag är och just min resa. Är det bara jag som är oskön?

Mitt 27:e år på planeten har skakat mig. Hurricane fick en Hurricane om man säger så. Nog känner jag mig starkare än någonsin. Men också periodvis på lite skakiga ben. Det viktigaste jag tar med mig är att jag måste bli snällare mot mig själv. Ta hand om hjärta, hjärnan & kroppen. Uppskatta allt jag är men också har. Hörde en podd om att killar inte gillar tjejer med starka personligheter. Inte vissa tjejer heller för den delen tror jag. Jag har lyssnat för mycket på den typen av människor i mitt liv. Sånna som inte har låtit en vara det där.  Jag har tryckt ner mycket under en längre tid, inte alltid uppskattat det vilda, stökiga och roliga. Jag gillar att vara mycket. Att det ska hända saker. Och att livet är fullt av allt det där som är utöver det vanliga. Det måste få vara så. Jag måste få vara jag. 

Inför mitt 28:e år vill jag ha lite mål. Kreativa, flummiga och roliga saker som håller mig vid liv. Saker som kanske gör mig till en bättre vuxen. Men också som får mig att hitta nya vägar att gå. 

1. LÄRA MIG ATT BORSTA & TA HAND OM HÅRET

Det är ett ständigt skatbo. Dreads, små tovor och lite frizz på det. Håret är tjockt och stökigt. Typ som mitt känsloliv. Att plocka upp borsten är ett litet ångestmoment. Nått jag ofta undviker tills det är katastrof. Jag vill ta hand om håret. Var en tjej med fint hår är drömmen. Jag har en känsla att om jag börjar ta hand om håret kommer mycket komma på köpet. Typ en mindre skräck för instruktionsböcker eller brev frå myndigheter. 

2. SKAFFA MIG ETT BÄTTRE FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL TID

Jag är rätt bra på tid vill jag säga. Sällan sen. Och om jag är sen finns det alltid en rimlig anledning. Men det är inte det jag vill prata om. När jag menar bättre förhållningssätt till tid menar jag ett mer hållbart sätt att förhålla sig till att inte hela tiden stressa om jag inte är där jag vill vara just nu. Låta saker ta sin tid. Typ lite “trust the process” som min gamla lärare i acting II brukade säga. 

3. TA DIG TIDEN ATT PLANERA

Med jobb & måsten är jag duktig på att planera och väldigt leveranssäker. Men med mitt private life not so much. Att boka in en frisörtid, en midsommarfest eller tågbiljetter till Norrland är jag katastrof. Det händer liksom inte. Jag hatar att göra planer längre än tio dagar framåt. Det kan vara näst-intill-klaustrofobiskt. Detta resulterar att man ibland sitter där kvällen innan och ba “Jaha. Vad ska man göra nu?” Jag ska bli bättre på att planera och boka in sånna där viktiga saker. 

4. VÅGA SKAPA

Jag har tagit mitt skapande på så lite allvar. Blir fnittrig när jag tänker på det ens. “Skapande” – vad är det ens? Vem tror jag ens att jag är? Gud pinsam person. Nej med gud. Nu trycker jag ner mig själv igen. Jag vill fixa, trixa & skriva igen. Gå en kurs typ. Det är så kul. 

5. TA KÖRKORTSHELVETET

Uppkörning & teori är uppskjuten igen. Fan. Det här med att ta körkort när man har ett jobb är typ förlåt men omöjligt. Det enda som är viktigt att avsluta innan 29 är körkortet. Det har kostat en mindre förmögenhet. Och kommer säkerligen kosta lite till. Men vore bara kul att någon gång få sätta mig i en bil själv. Åka gudvetvart.

Idag fyller jag 28. Hjälp.

Att vara mitt i mellan är spännande. Att avsluta något och veta att något nytt är runt hörnet. Det kan till viss del vara skrämmande. Men också ganska kul. Jag har varit i en fas där jag har känt – GUD vad livet har förändrats ändå!

I helgen fyllde en vän 30 år (eller ja 31,3). För några år sedan visste jag inte att han fanns. Jag träffade honom genom hans flickvän. Hans flickvän som jag åtta år tidigare träffade på en improvisationsteaterkurs. Hon var lärare och jag lärde mig massa kul. Inte visste jag att jag skulle stå och veva till 04:15 på hennes snubbes 30års galej några år senare. 

Träffade en gammal kille jag jobbade med när jag var runt 20. Han såg likadant ut. Lite mera sliten. Kanske tunhårig. Han har två barn, hund och bor i radhus i Vendelsö. På den tiden hade vi svårt att konversera. Det hade vi nu också. Artiga fraser byts ut och de blir inge flyt. Och jag har ändå ett flyt med det flesta levande ting. 

För typ någon vecka sedan var det två år sedan jag och min kille började träffas. TVÅ ÅR! Pandemin kom. Och allt har typ gått på snabbspol eller nått. Känns som att det varit vi en evighet. Men ändå inte. I början var det en velande och en evig diskussion “Vill vi eller vill vi inte?” Sen blev det bara. Och två år passerade. 

På måndag börjar jag ett nytt jobb. Jag börjar på filmbolag, vågar inte säga vart än. Jag har en ny titel. Den skrämmer mig absolut, men känns som ett rimligt steg. Jag kommer vara en del av något internationellt. Nått stort. Jag kommer vara en av förmodligen MILJONER anställda. Om jag hade vetat detta när jag var 20 hade jag nog trott jag skämtade. “Inte ska väl jag få jobba där?” Detta är ett av många steg. Steg till att hitta tillbaks till mig själv. Mina drömmar. Och allt det där viktiga. 

Och jag har fått tillbaka en längtan till att skriva igen. Och att se saker. Tänk vad livet kan förändras på så kort tid.

I början av pandemin släpptes låten I miss one week ago. En låt om hur allt förändrades på en vecka egentligen. Hur New York gick från en levande stad till total lockdown på en nanosekund och hur man praktiskt taget finner sig i det. För en veckan sedan var jag på liljevalchs, tog en selfie med ett konstverk och åt en croissant med äggröra. Jag kände mig ful. Fjantade mig med min favoritperson. Det var en solig dag på Djurgården.

För några dagar sedan förändrades allt. Ett tryggt Europa kändes inte längre lika tryggt. Samtal byttes ut. Helt plötsligt pratas det om hur man preppar bäst, vart närmsta skyddsrum ligger och vad som händer när vi inte längre har broar. Vet ni förresten att man inte får ta med dig djur till skyddsrum? Pengar och sparande kändes oviktigt. Att jobba med marknadsföring kändes helt plötsligt oviktigt. Allt man oroat sig för, saker som tagit så mycket tid och energi kändes oviktigt. Jag gick igenom allt i mitt huvud , saker jag vill prioritera, saker jag vill ta mig an och saker som får mig att må bra.

Igår var jag full. Vaknade under vargtimman. Tog upp alla sajter. Läste alla svep. Allt för att hålla mig uppdaterad.

Det är väl såhär det kommer vara nu.

Brist på egna bilder pga händer inte så mycket mer än att jag springer Bondegatan ner för att jobba 8h timmar. Sen kommer jag hem. Eller tränar. Eller pussas med min kille. Det är väl ungefär det. Här kommer KULiga saker jag hittat online +lite roliga saker som har hänt på sistone.

Folk börjar blogga igen. JA. Bloggdöden är inte här. Bloggen är högst levande. Det gör mig så happy. Bästa Emely Crona och Johanna Söderström har börjat blogga på The Way We Play. Hur härligt? Emely är en riktigt gobit. Vackra texter, kul innehåll och bra bildspråk . Johanna Söderström är man ju ett riktig fangirl av. Vi bor nog i samma kvarter. Ibland ser jag henne springa runt här med sin barnvagn. Blir starstruck. First Aid kit alltså. Tänker på en kille jag var kär i när jag bodde i USA. Vi höll hand och lyssnad på Ghost Town. Tack Klara för det. Älskar förövrigt The Way We Play. Alltid relevant content.

Tror det var senaste avsnittet Surret (förövrigt roligaste podden just nu…) där det pratades festlistor. Jag är sugen på fest just nu. Vill ha sena nätter, mycket aw’s och middagar som aldrig tar slut. Har i min telefon skrivit ner festliga tillfällen framöver. Först ut – min 28:e födelsedag!!! Ursäkta – när hände det? Vill göra något. Vet inte vad. Livrädd också att absolut ingen ska dyka upp, sånt som man alltid oroar sig för. Eller är det bara jag? Saker ska firas. Och det är NU.

Just nu kollas det på SÅ mycket. Vilket jag älskar. Det är ett intresse jag har. Varför ska jag gömma det? Jag och H kollar just nu Becoming a god in Central Florida med Kirsten Dunst. Jag krävde även att han skulle lära känna mig lite – och ett måste när man ska lära känna mig är fasiken första säsongen av The OC. Otippat nog går den hem väldigt mycket. Det är ju kult eller? Förövrigt är jag besatt av Whitney Port’s youtubekanal. Ni vet från The Hills? Whitney och hennes snubbe regerar bland annat till kultserien Laugna Beach. Finns att se här. Realityguld deluxe.

Det va d.

Jag har skrivit en krönika som jag är fett stolt över – in och läs tycker jag. Finns här.

Nytt koncept här på bloggen. Mest för att hålla er uppdaterade. Men också för att jag vill ladda upp mina megafula bilder. Jag kallar konceptet Ugly pics + bra och dåliga saker som har hänt. Har tänkt cirka fem sekunder på detta koncept. Men let’s give it a try.

+

Jag och Carro åt middag i lördags. Det här med att umgås med cheyor. Fyfan vad jag älskar det. Det eviga surret, skrattet och gråtet. Jag tror vi pratade konstant i fem timmar. Men vi var så långt ifrån klara. Det tog liksom aldrig slut. Tänk att man får ha sånna vänner. Vi avhandlade ämnen som sjuka mammor, varför man är så katastrofalt dålig vuxen och varför vi tycker om varandra så mycket. Vi drack gott vin och åt pasta. Tror närmare bestämt vi drack detta – gillade mycket

–

Sen fortsatte kvällen. På Rosenlundsgatan. I en maffig trea med musik sent inpå småtimmarna. Vi blev kalas. Fysatan vad härligt det var. Min manliga bekant kom dit. Vi dansade, spelade spel och hade en modevisning. Ni vet när kvällen liksom aldrig tar slut. Vaknade med dömycket ångest dagen efter. Inte bakisångest utan snarare covidångest. Ni vet, det var som det brukade. Jag glömde att ronan fanns. Vi drack ur samma glas, kramades och pussades. Det är så dumt. Så jävla dumt. Usch. Dålig dålig vuxen.

+

Har skaffat en ny hatt. Älskar den. Finns här. Har känt mig lite lost på stilfronten. Jag hade liksom en bra stil back in the day. Nu är det liksom bara lite KUL grejer som tillsammans kan bli nått bra ibland. Hatten är helt klart en steg på resan. Tänker mig rik hippie som stilord.

–

ALLA hatar min hatt. Okej inte alla, men en del. Mamma skrattade och sa att jag såg hemlös ut. SÅ tråkig ton.

+

Älskar att vara hemma just nu. Är ju 100% en hemmaråtta, har alltid varit. ÄLSKAR att kramas i timmar, ligga bredvid varandra och pilla på telefonen(förlåt är det inte heligt?) och äta oändligt många rostisar. Januari kunde inte kommit lägligare typ. Hörde en utläggning i en podd gällande januarihatet. Det är ett måste att hata vintern. Det är ju rätt mysigt om man tänker på det. Soffhäng, vinterprommisar och bingeande. Tre aktiviteter jag gillar.

–

Tiden är knapp. Känns som jag jobbar mycket nu. Sen försöker jag träna. Och kämpar med ett körkort. Det här att bara vara. Det finns typ inte.

Imorse brann himlen och jag tänkte på er. Tänkte – gud jag måste skriva nått. Det är ju så kul. Så en liten livsuppdatering.

1. Projekt körkort går ju rätt åt helvetet tbh. Men det är okej. Jag kämpar på. Okej det går inte så dåligt. Men ja, kommer jag klara allt om en månad? Just nu känns det nej nej nej när jag tänker på det. Hade halkbanan i lördags. Det var jag och ett gäng 17-åriga killar. GUD vad det är en hemsk ålder. Förlåt, men det är horribelt. Kaxiga, lite ointelligenta och bara allmänt slow. Modiga på halkbanan var det iallafall. Jag körde i rekommenderad hastighet, dom 10km/h över. Kände mig så dålig. Varför tog inte jag tag i det där när jag var 17? Det hade varit så lätt på nått sätt. Nu är det andra saker man ska laborerar typ som att vara nyanställd, en semi-ok flickvän och typ en god vän PLUS att ta körkort. Min körskola lärare berömde mig – sa att det hade hänt mycket på sistone. Det gjorde mig glad.
2. Påtal om att vara en semi-ok flickvän. I lördags var jag inte det. Då var jag Sveriges bråkigaste flickvän. Men det är ett annat blogginlägg. Faktumet är att just nu är jag väldigt lycklig på relationsfronten. Jag känner mig otrolig trygg på nått sätt . Kärlek har fan alltid varit riktigt rövigt och svårt. Det är inte det nu. Ingen relation är perfekt, och den här relationen är långt ifrån perfekt. Men på nått sätt är den trygg för mig. Inge fulspel, inga fyllor som resulterar i att nån är försvunnen i tre dagar och inge svek. Tack för det.
3. Jag vill tipsa om en grej. Min kompis Linn. Som är fullkomligt coolast och bäst i hela världen har gjort en grym serie. Jag tycker att alla ska se den. Den heter Heartbeats och går på Cmore. Det var som att slungas tillbaks till min ungdom på ett sätt. Stökiga nätter, glittriga kinder och knasiga killar. Träffade en kille som hette Anders en gång på krogen. Han gav mig fel nummer, vet fortfarande än i dag inte om det var med flit eller inte. Han ”råkade” ge mig hans brorsas nummer. Jag smsade Anders bror i ett halvår varje gång jag var full. En gång sa Anders ”Kan du sluta messa min brorsa”. Så tråkig ton Anders. Men iallafall, se Heartbreats. Ni kommer älska det.