Jag tänker inte påbörja det här inlägg i en ursäktande ton. Jag är här nu helt enkelt. För det första kan jag tycka det är lite pinsamt att be om förlåtelse för att man ej har skrivit – VEM bryr sig liksom. Och för det andra har jag noll skyldighet att dela saker exakt hela tiden. Men jag tycker ju att det är kul att det finns en liten grupp med människor som kikar in, det kan jag liksom inte förneka. Tack för att ni finns. Senaste veckan har varit full av trista vuxensaker. Bankaffärer, dealar som ska signas och en och annan timme på SATS. Om drygt en vecka så slutar det här lite mitt-i-mellan livet och jag går in i en ny era. Jag berättar mer om det någon annan gång. Just nu vill jag typ övningsköra så mycket som möjligt, pussas med min kille och kolla eftermiddags-tv. Idag är det näst sista gången på Berghs. Det ska sättas ihop texter om kanalval, profiler och att ge tillbaka. Måste hinna baka biscotti också. Imorgon kommer Sanna och Lisa över, årets julfirande ska kickas igång. Med andra ord, det är glöggfylla deluxe på en enkel tisdag.
Förra veckan välkomnade vi November. I mitt lilla liv var det full rulle och tid för digitala kanaler fanns liksom inte. Jag sprang mellan olika möten, träningspass och körlektioner. För tillfället har jag cirka 2 lektioner inbokade i veckan. Det går framåt. Jag har numera kört på både Götgatan, Ringvägen och Nynäsvägen. Kanske säger absolut inget för en icke-stockholmare. Men låt oss säga att det är trafikerade gator. När vi stod i korsningen Ringvägen & Götgatan hörde jag en ambulanssiren. Vilket kanske är min stora mardröm när det kommer till körningen. Kände absolut pulsen gå upp. Men det gick OTROLIGT bra. ”Andas Elinor. Andas”. Gjorde även riskettan förra veckan. Ni vet. Man sitter i ett rum. Med 12 andra som ska ta körkort. Pratar om självklarheter gällande att inte köra full. Sen småpratar man stelt i en paus på 20 min. Sen går man hem.
Har varit dålig på att vara ute på stan senaste månaderna. Absolut sina förklarliga skäl. Känner att jag har spenderat typ ALL min vakna tid mellan åldern 21-26 på diverse korgar på Östra Södermalm. Suget att ”göra stan” har minskat. Kanske beror på bakisångesten, den numera allt tröttare kroppen och sånt som har med åldern att göra. Här om dagen träffade jag min polare Sara. Vi drack billig cava på Baras i Skanstull. Taket var klätt i blommor, vi pratade oavbrutet i fem timmar och jag kände ”fan vad härligt att vara lite salongs”. Mera party till folket.
Lördagen spenderades ute på äventyr. Vi tog en tipp ut till Nacka, eller Sickla närmare bestämt. Jag ville visa ett riktigt guldkorn. Brygghuset i Svindersvik. Absolut inte coolt på nått sätt. Snarare töntigt. Men där satt vi, och åt våfflor med räkröra. Det var så jäkla mysigt. Babbla om roliga saker, mindre roliga saker och ba hänga. Älskar att hänga med min manliga bekant. Tur det. Sen tog vi en tur till Skogskyrkogården. Det var verkligen en magisk plats denna allhelgonahelg, allt var så vackert. Fint att minnas dom som funnits. Och det som varit. Allt kändes så oviktigt efter den dagen. Typ som att det enda viktiga är verkligen att må bra och ha kul. På kvällen kollade vi klart på Midnight mass (tack gode gud för det – SE INTE) och åt fiskpinnewraps. Tack livet för den dagen.
Jag och min snubbe har börjat se En ö i havet . Ni vet, ungdomsserien från 2004. Trodde aldrig att han skulle gå med på det. Någonstans. Men där sitter vi ändå. Och han uppskattar det. Fyfan vad den är välgjord. Starkt manus, fin kostym & scenografi och utbildande. Sånt man kan göra en söndag i November. Äta frukost i evigheter och se serier i soffan. Min bästa start på dagen. Sen mötte jag upp mamma och övningskörde. Jag kommer verkligen bli expert på söderort efter denna tid. Kan typ varenda gata från Globen till Tallkrogen.
Den kommande veckan känns kul. En massa körlektioner inbokade (07:00 HUR TÄNKTE JAG DÄR), Berka kommer till stan och sen ska jag signa en grej(!!!!). Även om mycket är läskigt nu, så kändes det ändå dueable. Det kommer bli bra. Mycket av det som kändes obehagligt, känns nu mindre oklart. Det som sker det sker. Vad mer ska man göra? Vill ägna mig åt massa mys också. Ni vet. Träna, se oändligt mycket tv och ha det välstädat. Gud måste köpa ljus och typ doftpinnar som luktar höst.
En genomgång av veckan som passerat. Summering osv. Känns som allt flyter ihop annars. Det är lite kul att skriva här. Att dela med mig. Jag har känt att det har varit lite onaturligt. Så mycket som stökat där inne. Så det har liksom inte varit lika kul att dela allt. Men nu är det som att det känns lite roligare helt plötsligt. Hoppas ni också tycker det
Här om dagen tog jag och Carro en fika. För nått år sedan drabbades jag av någon typ av panik när jag tänkte på min och Carros relation – jag fick en insikt att vi ofta sågs i samband med alkohol. Jag ba ”Är vi då bara partyvänner?” blev den första tanken. Jag anser ju att Caroline är en av mina närmsta vänner. Det är svårt det där med alkohol tycker jag. Mycket av mina relationer resulterar ofta i att man tar en öl eller två. Ibland kan jag nästa ifrågasätta om dom är påriktigt. Efter mitt lilla bryt försäkrade Carro mig om att vi var vänner på riktigt, inte bara partyvänner. Där och då sa vi att vi skulle bli bättre på att göra saker utan alkohol. Så i tisdags blev det en fika. Ni vet bakelse, på ett ställe med gamla människor och liksom gula väggar. Fysatan vad trevligt.
I brist på annat kul som händer här i livet så har jag börjar prenumerera på nått som heter Smakbox . Okej fick tipset av mammas kompis Birgitta i somras. Tyckte det lät kul. Så jag och mamma signade upp oss. Tror absolut målgruppen kanske är kvinnor 60+ men vad gör det. En gång i månaden kommer de hem en massa roliga produkter i köket. Allt från lyxiga drycker, goda snacks och liksom premium pasta. Lådan väger typ ett ton. Man väljer låda efter preferenser. T.ex. Smakbox balans eller smakbox nyfiken. Kostar 190kr och sen kan man lägga till kalla tillägg på +79kr. Kul grej i vardagen när allt annat känns lite trist.
GÖLLIG mamma sätter på lille skylten på bilen. Hur gullig är hon inte? Kort i rocken. Man förstår ju helt och hållet vad dom generna kommer ifrån. Känns som att jag har liksom tre punkter i fokus just nu. Körkortet är helt klart än av dom. Pendlar mellan att vara stressad att jag gör för lite, samtidigt som jag tycker att jag gör riktiga framsteg varje gång i bilen. På måndag har jag körlektion 07:00. Vet inte riktigt varför jag tyckte det var en bra idé att boka in. Kul är det iallafall. Tack för det.
Mammor <3 idag fyller min mamma år. Jag skulle välja säga att mamma är min person. Är jag en sån här obehaglig varelse? En sån som anser att ens mamma är en av de närmsta? Ja, men lite så. Vi kan bråka, bli arga och tappa humöret på varandra rätt ofta. Men i slutet av dagen är hon fortfarande den absolut roligaste, klokaste och mest witty personen jag känner. Jag är så impad av henne. Hur hon alltid kämpar på, står upp för sig själv men också vågar vara modig. Hon är så stark bara i sin natur. Tänk att få ha bevittnat det ett helt liv. Men det finaste jag har fått av henne är ändå humorn. Den är jag så tacksam för. Att kunna skratta åt det mesta, att alltid ha en comeback på g och att våga tramsa. Vem hade jag varit om jag inte vuxit upp under hennes tak? Typ en rätt trist jävel tror jag.
Jag är inne i en riktigt Gilmore Girl-fas i livet just nu. Eller fas och fas. Kollar väl om skiten nån gång varannat år. Det är alltid en on-going fas. En av mina trygghetsserier är det nog. Tänker ofta på min mamma när jag bevittnar Rory och Lorelai’s relation. Det är något i språket, det egna språket. Att kunna avsluta varandras meningar, förstå vad den andra tänker och skämta om nästan allt. Nästan som att man delar hjärna. Här om dagen såg jag om avsnittet när Rory tar examen från Chilton (klipp här) , tänkte så mycket på mamma. ”My mother never gave me any idea that I couldn’t do whatever I wanted to do or be whomever I wanted to be. She filled our house with love and fun and books and music unflagging in her efforts to give me role models from Jane Austen to Eudora Welty to Patti Smith.As she guided me through these incredible eighteen years, I don’t know if she ever realized that the person I most wanted to be was her.” Även om det var dåligt med Jane Austen hemma, mer Kate Bush och Hanna Hellquist så skapade hon den absolut bästa miljön för just mig. Och än idag är nog den person jag vill vara mest lik ändå mamma.
Tack för allt. Tack för den jag har blivit och tack för verktygen till det som kallas livet. Jag kommer kanske aldrig att bli en lika bra person som min mamma, men om man landar någonstans halvvägs är jag nöjd.
Gud. Är så horribelt dålig på att ta bilder just nu. Kanske mest för att jag är ganska mycket hemma. Det händer inte allt för mycket på dessa trettio kvadratmeter om man säger så. Eller JO, det gör det. Men kanske inte saker som bör tas bilder på. Okej. Det finns jättemycket att ta bilder på. Det är nog faktiskt bara jag som är lat när jag tänker på det.
Var hemma hos Mamma och Pappa i helgen. Gud vad jag är där ofta nu, har absolut sina förklarliga skäl. Något jag kanske kommer dela framöver. Men inte just nu. Vi har ett väldigt behov av att vara en familj just nu. Jag och mamma låg bredvid varandra i soffan och bara va. Känner mig så otroligt blessad att få prata med just henne när det är som det är. Pappa tog en avstickare till Åland. Fråga inte varför. Bad om nått kul från Ålandsbåten. Fick årets glögg. Med smak av ”Valencia”. Kändes otroligt festligt. Tänkte NÄR är det tillåtet att ta årets första glöggfylla egentligen?
Har jag berättat att jag gått och blivit elitidrottare? Jag HATAR ju att träna. Det är så tråkigt. Alltså jag räknar typ ner minuterna från att jag påbörjat ett pass tills slutet. En minut känns som en mindre evighet. Har alltid varit en person som tittar på klockan med tre minuters mellanrum på ett pass. Hade absolut ett starkt träningsår för cirka nio år sedan. Har levt för länge på det. Sen min ”mitt i mellan två jobb”-situation kickade igång har jag liksom verkligen tagit tag i träningen. 1. För att det krävs typ att man jobbar halvtid för att kunna träna. 2. För att det är ett bra sätt att hålla igång hjärna och själ. Dom senaste åtta veckorna har jag tränat cirka 2-3gånger i veckan. Jag är så stolt över mig själv. Nu får jag dock cirka åtta mejl om dagen där SATS fullkomligt tror att jag ska sticka. Dom är livrädda att jag ska sluta dyka upp. GIVE ME A BREAK, ha lite jävla tillit att jag ska dyka upp. Blir så less.
Keep the spirit alive. Jo men man försöker verkligen. GUD vad glad jag ser ut. Jag är verkligen en grundglad person. Tänker ofta positivt. Tycker typ att jag har ett rätt starkt pannben. Vill jag så går det typ. Tänk att man är född med den egenskapen ändå. En evig känsla av att man vill att det bästa ska hända och man förtjänar det. Var på ett riktigt kul möte idag, alltså KUL KUL KUL. Är det nu retrograden verkligen är över? Tror det.
Har jag nämnt att mitt liv är helt upp och ner sen Merkurius Retrograde slog till? STORM. KAOS. OCH GUD VET VAD. Är det något som är som det brukade? Äh nej. Aja. Okej. Att universum mår som det mår har helt klart gjort en hel del i mitt levande. Det handlar lite om att typ överleva dagen + att typ gå 10 000 steg. Höll förövrigt på att bli påkörd av 2:ans buss på folkungagatan. Borde typ enbart stanna inne pga uppenbarligen min egen västa fiende. Här tänker jag iallafall lite G Ö T T I G A plagg som får mig att känna hopp om framtiden och min överlevnad.
Perfekt look när man ska börjar nya jobbet. Wink wink.Gillar plagg med KUL färg. Det ska kännas lite som att man käkar en fruktig karamell när man klär sig på morgonkvisten. Grönt är 100% skönt för ögat tycker jag. En perfekt jag återvänder till någon typ av karriär-look för Elinor. Gud blir så pirrig. Tänk att få klä sig lite kontorsfint. Och att jag ska få göra det nångång, inom en snar framtid. MÅR KANON. Förövrigt läs bästa Gabriellas inlägg om kontorsstil här.
Borde inte vara lagligt att få gå på klubb i glittrig ögonskugga pga för hett. Varför hatar alla killar glittrig ögonskugga? Gud tänka att man snart ska få gå på klubb. Alltså när Merkuriusgrejen är över vill jag gå på klubb. Dansa, bli svettig och liksom jag vet inte, bli lite full. Har varit lite tudelade gällande klubbandet. Men nästa helg kanske det händer. En helkväll. Det ryktas om ett eventuellt indierave i Slaktuhuset och ingen är gladare än jag. Skråla till Shoreline. Pirr pirr pirr.
DYR SKO JAG SKA KÖPA NÄR JAG SIGNAR. Man unnar sig för lite. Alltså fina saker. Jag är dålig på det. När retrograden är över är även signa avtals-förbudet över. Gud det är så mycket kring denna retrograde Jag är försiktigt hoppfullt entusiastiskt om man säger så – för vad ska man annars orka vara. Men dessa godbitar ska nog bli min målbild. ”Snart står jag här. Med skorna och det som behöver signas i min hand.
Väska jag ska ha när jag springer runt i Köpenhamn med min bästis. Såg denna på väska på Wakkakuu’s live med Michaela Hamilton här om dagen. Kände MEN GUD där är väskan. En av saker jag har sett fram emot i pandemihelvetet är en 100 poängs tripp till Köpenhamn med Carro. Har känt mig en horribel kompis för att jag inte har tagit tag i saker. Fått det att hända liksom. Men när jag såg väskan kände jag bara. Men gud, det är den jag ska ha när vi strosar runt, har vinlunch och shoppar saker vi absolut inte har råd med. Hur kan nått så nära kännas så långt bort? Snart så.
Kanske mitt stökigaste inlägg men så får det vara. Imorgon är retrograden över och ingen är gladare än jag. Vill ni läsa liknande inlägg klicka här och här.
Kul kul kul. Låt oss prata lite roliga saker. Alltså det är mycket mörkt ibland. Men liksom jag är rätt kul också. Ganska mycket så faktiskt. Men ändå. En liten uppdatering på kulfronten är ni faktiskt värda också.
Tog en suddig bild från här om kvällen. Var ute med Carro och var lite salongs. Hujedamig vad jag har saknat att vara full, på en bar med andra människor. Det var trångt och fullt med andra människor. Vi hade en helkväll. Käkade middag på Soldaten Svejk. En stockholmsklassiker. En institution för vanligt FÖLK om man säger så. Tjeckiskt kök och allt bör ätas med surkål. Sen blev det otroligt svettigt. Så vi gick vidare. Vi hamnade på Carmen. En annan institution som kräver att man är fattig mediearbetare, södertörnstudent eller ba uppskattar att dricka en öl för 29kr. Har befunnit mig i alla dessa fack och har blivit ett tryggt ställe för lilla mig. Sen gick vi vidare till Malmen. Där var det PARTY. Vi drack drinkar. Det var så härligt att va på stan, med ens bästis och bara prata. Vi gick igenom praktiskt taget varenda konflikt som skett i Bachelor senaste veckan, pratade om relationer och närhet samt rev av det klassiska ”Vafan ska det bli av mig” Halv två stod vi svajjiga på Götgatan. Näst intill gråtiga att vi skulle skiljas åt. En 100% orimlig reaktion.
Berättade ju att jag börjat på Berghs för några veckor sedan. Och nu är vi typ halvvägs. Det är så jäkla kul. En spännande miljö. Man lär sig så mycket. Jag har ju pluggat kommunikation i många olika former. Men jag känner verkligen verkligen att jag kommer att komma härifrån med så mycket kött på benen. Och jag känner mig typ bra, som att jag faktiskt är en väldigt bra projektledare och kommunikatör. Får så jäkla roliga idéer. Allt från att skapa spel, till kul kampanjer och roliga reklamer. Kan det vara så att jag är ett geni? Rekommenderar verkligen Berghs. Tacksam att jag fick chansen.
Just nu känns det som att universum har skickat mig en rejäl bajsmacka. Mycket saker samtidigt om man säger så. Har haft en massa beslut som ska fattas, saker som ska lösas och skit som ska fixas. Viktiga saker. Jag har nästan varit överväldigad. Tillbaka till magkänslan. Gud vad det är svårt att ha den när allt stormar. Har varit så viktigt för mig att lyssna på hjärtat. Och det känns lite som att det börjar klarna. Lyssnade på min forever favvolåt här om dagen. Kände lite hopp. Lyssna här.
men gud. hej hallå. Jag är här. Det trodde ni inte va? Har fått så fina kommentarer på sistone. Vissa som undrar vart jag tagit vägen, andra ba ”Hur mår du?” och sen finns det liksom riktiga finisar som kommenterar riktigt gamla inlägg. Det värmer så mycket att det finns några själar som faktiskt tittar in här. HUR mår jag då? Jo men såhär, det är helt klart upp och ner. Beskyller det hela på Merkurius Retrograde. Enligt fredagspodden, den evigt starka källan , så bör absolut noll viktiga beslut fattas, inga nya kontrakt signas och man ska ba tare lite lugnt. Otroligt betryggande när jag ringde mamma med tårarna i halsen och beskyllde det hela på planeterna. Det roliga var att hon absolut inte tyckte jag var knasig utan mer ”jaha. ja, men det har ju varit lite väl mycket för dig. Det är säkert planeterna” Fina älskade mamma. Jag skäms så mycket när jag tänker på hur krävande jag är i mina relationer just nu. Mycket som ska bollas, mycket tröstande och mycket råd. Jag är så otroligt tacksam att folk tar sig tiden. Vad skulle man göra utan sina människor? Jag måste bli en bättre person känner jag. En sån där superkompis och superdotter. Känner mig bara konstant otillräcklig. och dålig. Gud vad dålig jag känner mig. Juste positiv energi skulle det vara i detta inlägg.
KUL saker som har hänt då?. Jag har blivit en jävel bakom ratten. Alltså okej sakta i backarna. Det är ett bra tag till körkortet ska tas. Men liksom igår. Håll i er. Körde 60 km/h på en 70-väg. Det blev visserligen en liten kö bakom mig. En go sån. Men liksom jag körde. Kastad mig ut. Det var svinläskigt. Men jag kände mig så jävla duktig. Typ som att jag klarade vad som helst typ. Vill inte ens tänka på vilket hybrismonster som kommer födas när jag ska ut på motorväg. Men det här med döda vinkeln? Jag är så dålig i att titta i döda vinkeln. Ni som har körkort? Hjälp mig. Några knep hur man får in rutinen? Backa har jag iallafall typ fattat. Kände mig som ett geni när det sa klick och man fattade.
Okej annars då? Jag och min kille (tror jag man säger, jag vet inte. Gud man är så ovan) tryckte kastanjemannen förra helgen. Rekommenderar starkt. Alltså jag ÄLSKAR ju allt som är danskt verkligen. Men det här var ju något utöver det vanligt. David Dencik gjorde sin roll så jävla bra. Heja honom. Och alltså NU har det ju blivit ett horribelt litet prank här hemma. Det dyker upp lite kastanjer här och var. Kul prankster man släppt in i hjärtat. Vågar liksom inte gå upp och kissa om nätterna tack vare detta. K A N O N.
Jag har upptäckt det mysiga med att luncha med folk. Jag och snubben har liksom möts på stan typ två gånger senaste veckorna. Och det är så pirrig stämning. Jag blir liksom svintöntig och dunderkär när vi sitter där mitt emot varandra. Det är så jäkla mysigt. Vi åt vegolasange på Café Ritorno på Odengatan. Tydligen är det en institution. Visste inte. Det var så kändistätt. En person från Svenska Akademini var där samt geniet bakom radioteatern Punani_99 närvarade denna lurren. Alltså inte i samma sällskap. Men ändå.
Har just nu bestämt mig för att försöka mig tvinga mig ut lite. När det är lite stökigt har jag en sån jäkla känsla av att stänga av. Alltså liksom. Boka av och stänga in mig. Jag jobbar på, tränar och bokar in saker nu. Var på en sån jäkla mysig middag och drink med Mackan. Vi drog till ett ställe vi brukade dricka Sangria på när vi var unga och arbetslösa. Vikten av vänner vid storm är allt. Förresten så rekommenderar jag ALLA att lyssna på min kompis Julias låt som hon har släppt med Nina Persson(!!!!). Gud att man får ha så driftiga människor i sitt liv. Lyssna här.
Gud blir utbränd av tanken att ni ska läsa det här. Låt oss höras snart igen!
Är på ett horribelt humör. Beskyller det gråa. Just nu är det som att universums tyngsta filt har tagit över Södermalm. Det är så deppig stämning. Skrikiga barn påväg hem från förskolan, trista mejl som ska skrivas och sen så rensade jag ut sommargarderoben. NU är det stickade tröjor och svarta klänningar som gäller. Känns inte som höst dock. Inte sommar heller för den delen. Bara en grå dimma. Leker med tanken att det kanske är dags att flytta? HUR vill jag spendera mig liv egentligen? Vadfan är meningen? Nej men ni fattar. Det är en sån dag idag. Blir väl att äta choklad och kramas med kudden ikväll. Imorgon har jag en svinkul grej på g och en körlektion. Fullkomligt livrädd. Det var det. Kommer med solsken snart.
Jag har verkligen försökt att tvinga mig tillbaka till läsandet. Det har verkligen blivit bättre. I somras läste jag en drös med böcker. Har haft så svårt och läsa under de senaste åren. Har liksom haft noll ro i själen. Nu känns det kul och typ lustfyllt. Har massa år att ta igen. Hundratals böcker att läsa osv. Blir liksom 100% pirriga av att tänka på det detta. Hur ska man hinna med allt?
Här om dagen gick jag full-on bokbonaza på mitt och mammas favvoställe. Samlade ihop ett tiotal böcker för höstens läsning. Inte så mycket feelgood. Rätt tunga saker. Sånna historier som berör. och inget biografiskt. Är så trött på att läsa biografiskt. Klarar inga framgångshistorier eller mörka familjehemligheter som resulterar i tragedier. Fiktion är precis det mitt sinne orkar med.
