Dunderhelgen – tre februaridagar.

Dunderhelgen – ja den hände. Ibland är det ungefär som att allt är perfekt. Planerna avlöser varandra osv. Så var det iallafall i helgen. Jag får lyckorus när jag tänker på den. Kanske är det den urbra sinnesstämningen som jag befinner mig i. Känner mig genuint rätt lycklig. Väntar på dippen. Det kan typ inte vara såhär bra? Jag levde iallafall mitt bästa liv i helgen. Här kommer det:

Helgen börjar på fredag efter lunch tycker jag. Hade ett jätteroligt projekt på eftermiddagen. Nämligen kolla in nya serier. Ursäkta HUR kan det vara mitt jobb? Kände mig 100% blessed. Eftersom både jag och min kille jobbar med ”innehåll” blev det fredagsbio. Ett gemensamt intresse vi har om man säger så. Vi såg Aftersun. Rekommenderar till 100%. Även om vi var så icke överens kring hur den slutade. Paul Mescal var så otroligt stark i rollen. Mitt över gatan hade Le kebab öppnat. Okej inte så ”dejtvänligt”. Dvs säga noll tända ljus, noll prolle lugn ambiance eller mysstämning. Mera skrik + Tiktokmusik och unga kids som skulle ut på Sture-P sen. Men gott var det.

Efter middagen sa H ”Okej vi måste inte göra det här… men…” och jag som har blivit en riktig JA-sägare kände mig positiv. Hans polare var på en vernissage och på några sekunder satt vi i en bolt till St. Eriksplan. Hur blir jag på utställningar? Stel skulle jag säga. Tänker så ofta på denna scen från Gilmore Girls i konstsammanhang. 100% jag. Ibland tycker man ju att saker är skit. Och då, att behöva stå någon meter ifrån självaste skaparen och ba ”Mmmm va fint…” , det är fan horribelt för en HSP-personlighet. Men i det här fallet var faktiskt konsten mer än godkänd. Så allt var coolers. Efter det drog vi till Den Gyllene Freden. Nej men det var så hippt. Unga kreatörer som Zara Kjellner var där. Snett bakom oss satt Sigge Eklund med sin bröliga familj, och jag tänkte ”så där vill jag att mina barn ska växa upp”. I toakön stod Frida Lund och bättrade på läppstiftet. Vid 1:30 traskade jag och min kille hem. Jag var kall och han var fett rolig.

På självaste lördagen sa min kille ba ”BAKIS” när han vaknade. Jag mådde prima ballerina och kände mig som mörten herself. En dunderfrukost skedde och sen var det 100% lördagsgos. Vilket betyder att man går och lägger sig och vilar efter självaste frukosten. Är inte det de goaste konceptet som finns? Sen kliade det lite i benen och ut på stan vi skulle. Jakt på presentsnöre påbörjades. LJ fyllde ju år. Efter att sprungit runt i Ringen som en toka så avnjöt vi det som förmodligen blir årets sista semla på Gunarssons. Det är lite av en sorg i mig. Hatar när semlissäsongen är över.

Jag rusade hem. Min kille skulle på någon grej någon annanstans. Stressduschade för att hoppa på 66:an till Mariatorget. Ett bord på Racamaca var bokat. Vi skulle ju fira Lisa som fyllde äldre. Ibland tänker jag på hur saker händer och vad som av en slump kan bli ens värld. När jag var 24 blev jag adopterad in i detta gäng. Tack vare mitt ex. Nu snart fem år senare är det här några av mina roligaste vänner. Jag skrattar så mycket med dessa människor. Är inte det otroligt?

Runt 23 :00 dök min kille upp. Blev så glad. Älskar att möta upp ens partner på krogen. Ja, han sjöng ju lite. Det är någonting med vibben. Det känns, jag vet inte … som Carrie och Big typ. Vi drack vin för 189kr styck på The Hills och planerad massa roliga saker som skulle hända framöver. Ja, vi anmälde oss till Folkhögskola veckan 28. Vid noll noll bokades K Karaoke. Vi och födelsedagsbarnet smet. Det kändes busigt. Jag har en svagt minne av att vi stannade på McDonalds på Folkungatan. Med andra ord, en lyckad lördag.

Söndagen involverade ett avsnitt DopeSick och universums dyraste handling. Tack livet för denna helg. Precis det jag behövde.

16