Om en timme är klockan 23:43. Jag har en gnagande känsla i kroppen. Lite ångest. Och lite oro över något oklart. Överväger att ta en lugnande för att få sova ordentligt. Har sovit stökigt dom senaste nätterna. Det har varit jobbstress kombinerat med någon annan känsla som fullkomligt kväver mig nattetid. På dagarna är den som bortblåst. Är det inte konstigt det där? Imorgon är jag ledig iallafall. På en fredag. Det känns så fel. Vad ska jag göra med tiden?
Om en dag är det fredag. Jag planerar att ta hand om mig. Inte bara sova bort dagen. Jag vill njuta av min lediga dag till fullo. Jag planerar att gå och träna vid lunch. Ett jobbigt corepass. Sen ska jag nog prova ett par jeans. Kanske köpa en fredagsbukett. På kvällen kommer Carro hit. Juste. Jag måste hinna städa lägenheten. Vi ska dricka vin och äta potatispizza. Hon har poängterat att hon slutat med gluten. Hennes önskan. Min lag. Tänk att få dela en fredag med sin bästis.
Om en vecka ska jag hålla en jobbpresentation jag fasar. Jag tycker att det är så jobbigt att prata om sina bedrifter. Beslut man har fattat som sedan resulterat i något bra. Att sedan behöva sitta på ett möte och ba säga “Det här har jag gjort” Usch. Skämskudde på det. Får hög puls av att tänka på det. Hoppas även att bli klar med mitt hemliga skrivprojekt. Deadline är kort därpå. Skulle vara skönt att någon gång vara i fas. Jag har skrivit en pilot för det här projektet. Ibland skäms jag för avsnittet. Men ibland är jag jättestolt. Komplicerat det där.
Om en månad är det april. Och jag fyller 29. Jag har fasat över detta så mycket. Jag tycker det känns så jobbigt. Jag vill inte vara 29. Det klingar inge bra. Jag är inte redo för den åldern. Jag är ju för tusan ett barn. Min kompis Elin sa att jag INTE skulle göra en copypaste på hennes födelsedag. Något med en taxi till Stureplan, utan någon telefon, och en promenad över gamla stan i morgonsolen när man hade ett viktigt möte timmar efter. Nej det lät faktiskt inte kanonkul.
Om ett år har jag förhoppningsvis blivit en bättre människa. Jag hoppas att jag är på en plats där jag omger mig av roliga manus, kreativa människor och en peppig energi dagligen. Jag hoppas att jag inte får lika mycket ågren vid stress, att maran inte rider mig om nätterna och att jag har en bra relation till mig själv och mina drömmar. Jag hoppas också på att jag bor i en ny lägenhet. Med högt till tak, ett badrum med fönster och ett sovrum som känns lika tryggt som en varm kram.
Formatet är lånat av Julia Eriksson & Flora Wiström
15
No Comments