Låt oss skylla allt på Retrograden

men gud. hej hallå. Jag är här. Det trodde ni inte va? Har fått så fina kommentarer på sistone. Vissa som undrar vart jag tagit vägen, andra ba ”Hur mår du?” och sen finns det liksom riktiga finisar som kommenterar riktigt gamla inlägg. Det värmer så mycket att det finns några själar som faktiskt tittar in här. HUR mår jag då? Jo men såhär, det är helt klart upp och ner. Beskyller det hela på Merkurius Retrograde. Enligt fredagspodden, den evigt starka källan , så bör absolut noll viktiga beslut fattas, inga nya kontrakt signas och man ska ba tare lite lugnt. Otroligt betryggande när jag ringde mamma med tårarna i halsen och beskyllde det hela på planeterna. Det roliga var att hon absolut inte tyckte jag var knasig utan mer ”jaha. ja, men det har ju varit lite väl mycket för dig. Det är säkert planeterna” Fina älskade mamma. Jag skäms så mycket när jag tänker på hur krävande jag är i mina relationer just nu. Mycket som ska bollas, mycket tröstande och mycket råd. Jag är så otroligt tacksam att folk tar sig tiden. Vad skulle man göra utan sina människor? Jag måste bli en bättre person känner jag. En sån där superkompis och superdotter. Känner mig bara konstant otillräcklig. och dålig. Gud vad dålig jag känner mig. Juste positiv energi skulle det vara i detta inlägg.

KUL saker som har hänt då?. Jag har blivit en jävel bakom ratten. Alltså okej sakta i backarna. Det är ett bra tag till körkortet ska tas. Men liksom igår. Håll i er. Körde 60 km/h på en 70-väg. Det blev visserligen en liten kö bakom mig. En go sån. Men liksom jag körde. Kastad mig ut. Det var svinläskigt. Men jag kände mig så jävla duktig. Typ som att jag klarade vad som helst typ. Vill inte ens tänka på vilket hybrismonster som kommer födas när jag ska ut på motorväg. Men det här med döda vinkeln? Jag är så dålig i att titta i döda vinkeln. Ni som har körkort? Hjälp mig. Några knep hur man får in rutinen? Backa har jag iallafall typ fattat. Kände mig som ett geni när det sa klick och man fattade.

Okej annars då? Jag och min kille (tror jag man säger, jag vet inte. Gud man är så ovan) tryckte kastanjemannen förra helgen. Rekommenderar starkt. Alltså jag ÄLSKAR ju allt som är danskt verkligen. Men det här var ju något utöver det vanligt. David Dencik gjorde sin roll så jävla bra. Heja honom. Och alltså NU har det ju blivit ett horribelt litet prank här hemma. Det dyker upp lite kastanjer här och var. Kul prankster man släppt in i hjärtat. Vågar liksom inte gå upp och kissa om nätterna tack vare detta. K A N O N.

Jag har upptäckt det mysiga med att luncha med folk. Jag och snubben har liksom möts på stan typ två gånger senaste veckorna. Och det är så pirrig stämning. Jag blir liksom svintöntig och dunderkär när vi sitter där mitt emot varandra. Det är så jäkla mysigt. Vi åt vegolasange på Café Ritorno på Odengatan. Tydligen är det en institution. Visste inte. Det var så kändistätt. En person från Svenska Akademini var där samt geniet bakom radioteatern Punani_99 närvarade denna lurren. Alltså inte i samma sällskap. Men ändå.

Har just nu bestämt mig för att försöka mig tvinga mig ut lite. När det är lite stökigt har jag en sån jäkla känsla av att stänga av. Alltså liksom. Boka av och stänga in mig. Jag jobbar på, tränar och bokar in saker nu. Var på en sån jäkla mysig middag och drink med Mackan. Vi drog till ett ställe vi brukade dricka Sangria på när vi var unga och arbetslösa. Vikten av vänner vid storm är allt. Förresten så rekommenderar jag ALLA att lyssna på min kompis Julias låt som hon har släppt med Nina Persson(!!!!). Gud att man får ha så driftiga människor i sitt liv. Lyssna här.

Gud blir utbränd av tanken att ni ska läsa det här. Låt oss höras snart igen!

9