Söndagstankar

Vadå magkänsla?

12 september, 2021

”Titta inåt – lita på magkänslan” säger en klok vän till mig på en sunkig bar i vasastan. Hon ler mot mig. Faktumet är att jag tror jag förstår henne. Men just där och då orkar jag inte riktigt ta in det. VADÅ magkänslan? Jag har ingen magkänsla just nu. Den är som bortblåst. Att fatta beslut känns som en omöjlighet. Jag vet inte riktigt vad som är rätt och fel – och att nån ber mig att titta inåt gör det nästan ändå svårare. Det är som att gå ännu djupare in i virret.

Jag anser mig alltid ha haft en god känsla i kroppen. En starkt känsla inför hur jag ska fatta beslut och typ vilken riktning man ska röra sig mot. Faktumet är att jag har alltid liksom vetat på sekunden när jag står inför ett dilemma HUR jag ska agera. Jag har varit snabbtänkt och effektiv i de allra flesta besluten jag tagit. Det är jag väl fortfarande till viss del. Men när det gäller beslut som gäller mig själv och mitt mående har jag liksom svårare att känna den där kompassen av vad som faktiskt är rätt. Jag vill nu gärna bolla saker, höra vad andra tänker och få lite perspektiv på det hela. Jag-et känns typ längre och längre bort för fokuset har istället kretsat kring att fatta ”ett bra beslut” – och vad fan är ens ett bra beslut?

Ett bra beslut kanske inte ens existerar. Jag tror typ inte det. Absolut, man ska ju inte göra saker som är skadliga för sig själv eller andra. Men för det mesta har ju saker en tendens att lösa sig. Typ iallafall. Det som har känts avgörande och nästan definierande är ju saker man aldrig minns längre fram. Minns mitt IG i Matte B – jag hade typ konstant magsår i ett och ett halv år. Jag skämdes så mycket. Att jag inte klarade det. Ältade det i oändligheter. Har nån någonsin frågat mig om mitt Matte B betyg? Typ inte. I trean på gymnasiet beslutade jag mig för att skita i det där. Ta det på komvux om det skulle behövas. Kanske det med befriande jag har gjort.

Här om dagen stod jag inför ett beslut. Någonting kändes fel. Jag kunde inte sätta fingret på det. Alltså exakt vad det var. Men nått kändes inte rätt, iallafall inte för mig. Jag pratade med mina närmsta, gick igenom allt. Svaren och råden var olika. Några tyckte jag skulle satsa och andra inte. Min känsla var hela tiden NEJ. Efter mycket om och men så blev det ett nej. Jag hade ont i magen till en början. Vafan har jag gjort? Men jag litade på mig själv. Jag litade på vad JAG ville. Det var typ skönt.

Magkänslan kanske inte är 100%-ig än. Men något där inne kanske börjar bli starkare. Det känns fint.

17

No Comments

Leave a Reply