Hur man skapar en meningsfull tillvaro & om att vara Gwyneth

“Nej men jag tvättar alltid mina kristaller när det är fullmåne, och sen dricker jag vattnet” sa jag på en jobblunch när jag var 24 år gammal. Jag får en rysning i kroppen när jag tänker på det. Pinsamt. Ja, det färgglada stenarna låg på mitt sängbord och affirmationer för framgång låg sparade någonstans i en pintrestmapp. Det spirituella var en del av vem jag var. Kanske var det den outvecklade hjärnan. Nu har det gått snart fem år och jag tror inte längre att kraften inom mig är beroende på om jag äger en rosenkvart eller en ametist. Jag tycker däremot fortfarande att det är kul att sätta på mig goop glajjorna med jämna mellanrum. Att prova saker som kanske saknar vetenskapliga studier och moderna ramar. Jag klickar mer gärna på artiklar om ockulta fenomen eller alternativa lösningar. Varför vet jag inte. Jag skulle kanske vilja säga att det är på grund av att jag är en nyfiken själ. Eller är det min krisande personlighet? Det är oklart . Vardagen är så allvarlig, nått måste ju för tusan hända mellan innehållsmöten, kampanjbreifar och SATS-pass. Livet blir för jäkla tråkigt annars. 

Det hela började när min enda kompis Carro (skoja, har minst tre vänner till, men Carro är den enda jag känner mig gränslöst okej med att hänga ut pga det är som att prata om sig själv) hade varit på lymfmassage. Hur hon hamnade där? Oklart. Tror hennes mamma hade bokat in henne. Men Carro pitchade in det bra om man säger så. Ungefär som att all den där skit du bär på i kroppen kommer att försvinna och du kommer känna dig mindre svullen + en typ magisk massage. Det var det som krävdes för att jag skulle bli såld. Första gången jag gick på lymfmassage var i en källare på Hagagatan. Dagarna innan hade jag käkat middag med en bekant, Dr K. Dr K som är en vetenskapligt lagd person försäkrade mig om att hon var mycket skeptisk till att “skit skulle försvinna” från kroppen via en massage, men att det fortfarande kunde vara en trevlig upplevelse. Upp till bevis tänkte jag. Massage gjorde P I S S O N T. Med hårda tag tog Vasco i varje kroppsdel. Drog och drog. Men sen händer det något. Ur fingrar och tår…ja… typ varenda lem. Känns det typ som att det droppar vätska ur min kropp. Alltså typ som ett duggregn en sommarnatt. Det är så jäkla knasigt. Går inte ens att förklara. Bara små små små droppar. Sjukt vare. Jag lämnade Hagagatan så mycket lättare i kroppen. Fullkomligt studsade ut i ett Vasastan i snöstorm. Inget kändes svårt. Har inte varit så lätt i kroppen sen jag var typ tonåring.  Har gått på tre behandlingar sen dess. I’m hooked. 

Yinyoga

Finns det någon träningsfom som känns mer övre medelklass i innerstan än Yinyoga? Tror inte det. Första gången jag upptäckte Yinyoga var när jag var 19år och bodde i Kalifornien. Faktumet att det fanns filtar på ett gym förvirrade mig en del. Var inte gym en plats där man skulle svettas? Och jag var en person som knappt hade svettats en dag i mitt liv. Är det såhär man tränar i Södra Kalifornien? Helt plötsligt befann jag mig i en träningssal med vackra människor som hade solbrända kroppar och lululemon leggings i beiga nyanser som andades högt i grupp och jag ÄLSKADE det. Att yinyoga kändes inte lika självklart i Stockholm när jag kom hem – så den vanan försvann. Men sen hände nått… Sen första veckan i Januari har jag gått på minst ett pass i veckan. Att det har funnits på mitt lokala SATS har jag noterat. Men att ta sig dit har varit en transportsträcka. Nu är det på fullaste allvar en av mina bästa stunder på veckan. Att få ligga på en yogamatta, med en filt och ett fucking bolster i 75 minuter en tisdagkväll och inte göra ett skit, bara andas i grupp med ett gäng typ främlingar är allt för mig. Man gör liksom inte så mycket, sträcker mest på kroppen. AMAZING. Det är så nära kuddrummet på dagis man kan komma. Med andra ord – 100% livskvalitet.

Healingmassage

Återigen var det då Carro som hade bokat en tid hos en healingmassör och då ville jag inte vara sämre på något sätt. Så förra veckan besökte jag Marianne på Dalagatan för en healingmassage. En enklare massage där hon skulle heala mig. Att hon skulle ha “ett team” på plats var jag medveten om innan, men när jag väl la mig på britsen hade jag svårt att få luft och andas normalt pga att rummet kändes fullt med människor. Trots att det bara var jag och Marianne i lokalen. Vad som sades i denna session var faktiskt rätt tungt bitvis.  I mina höften och ben satt trauman från unga tonåren. Jag började gråta på ena sidan av ögat efter “ett besök” av en gammal vän. Och min mage, den sa Marianne att jag måste vara försiktig med. Att jag skulle passa mig för gluten var ett faktum. Men vemfan kan inte lista ut det? Men det sjukaste var väl kanske när hon läkte min fot som har varit fullkomligt fucked sen prideparaden 2022. Jag kan inte gå in på detaljer pga känner absolut obehag. Men den trasiga foten som har varit fucked ett bra tag är nu easy peasy. Ja, alltså jag kan inte förneka det. Marianne hade läkande krafter.

Dessvärre är jag lite besviken att Marianne inte hade kunna läkt mig från den anafylaktisk chocken som jag drabbades av cirka 40 minuter efter mitt besök hos henne. Spenderade cirka 8 timmar på SÖS. Vad var andarna då? Marianne, jag kommer tillbaks. Det kan du lita på. Vi har mer som måste lösas upp. 

Kommer jag bli canclad av detta inlägg? Kanske. Hade jag kul när jag skrev det? Absolut. 

28