Är det sånt här man tvingas göra nu? Analysera sin vardag. Det händer så lite måndag – torsdag. Jag knegar liksom. Får nästan prestationsångest pga så ointressant människa. Carro säger alltid ”du gör saker hela tiden”. Min respons på det. Absolut inte. Här kommer min måndag till onsdag iallafall. Take it or leave it.
Vaknade på ett jävla humör. Pigg som en mört. Kul med Måndag osv. Förmodligen en motreaktion till min depression jag gick in i förra veckan. Folk var påriktigt oroade. Okej främst H. Jag vill inte gå in på detta pga vill inte att ni ska gå och tro att jag är en sad girl. Men om vi säger såhär. Det var ett litet ångestmoln som vankade runt på diverse gator. Vi lämnar det där. När jag drog upp rullis var jag i chock. Det snöade. Mina planer om kontoret ändrades om. Såg på nymo och började veckan smooooooth istället.
Jag är just nu påväg in i en ny roll på jobbet. Inte jättestor skillnad. Men med ett större fokus på varumärke och inkommande innehåll. Ibland slås jag över hur snabbt allt kan förändras. Förra året vid den här tiden var jag på byrå och gjorde helt andra saker. Knasigt. Det är mycket möten just nu. Kampanjer som ska ut, kunder som ska ha sitt och leverantörer som väntar på innehåll. Hjärnan går på helvarv jämt. Det är kul. Men mycket. Om man säger så. På kvällskvisten skrev H “Ska vi ses?” Jag svarade. “Okej”. Och det var d. Vi sågs, lagade mat och kollade ett avsnitt av Last of Us. Som man gör en enkel måndag.
Är inte tisdagen den rövigaste dagen av dom alla? Tycker jag iallafall. Mitt förakt mot denna har pågått en mindre evighet. Men nu var det ju faktiskt inte vilken tisdag som helst. Fettisdagen. Vid lunch traskade jag till mitt nya stammishak – Gunnarsson. Stod i kö i goda 20 min för en vaniljsemla. Värt varenda minut. Men liksom otrolig stressad stämning.. Vilka tokar vi svenskar är. Hysteriska över än liten gräddbulle. Kändes helt klart som att folk var villiga att gå över lik för att få sin semla. Påtal om semla. Kan vi prata om att jag hetsade min havande väninna till en obligatorisk semla. Hennes stackars kille fick stressat kriga land och rike för den rätta semlan. Helt rimligt tycker jag.
Sprang även in i min gamla körskolelärare Macke. Gud. Det är så sjukt. Vi måste ju ha spenderat minst 22 timmar ihop. Pratat om allt. Och nu ses vi liksom inte längre. Vi kramades och han sa bestämt “Du måste köra, minst en dag i veckan.” Som att det kommer att hända. På kvällen satt jag med mitt hemliga skrivprojekt. Jag har lite roliga saker på g. Texter som ska ut och sånt. Men gick ju en skrivkurs i höstas på skrivarakademin. I tv-skapande. Så himla kul. Lite läskigt. Men ett så himla roligt hantverk. Hann även med ett yinyoga pass på kvällskvisten. Gud är det min nya identitet? Va en tjej som ba “Jag var på yoga”. Usch. Måste hitta en hobby.
I onsdags hade jag utvecklingsamtal på jobbet. Jag har kanske haft 1-2 liknande avstämningar under min karriär(LOL, vem tror jag att jag är? Karriär…)”. Kanske för att jag jobbat mycket på projekt. Man har liksom inte sånna då. Jag blir stissig och lite knäpp i huvudet inför “utvärderingar”. Överanalyserande kanske man kan kalla det också. Att komma mer förberedd 2023 är lite av ett mål. Och inför detta utvecklingssamtal hade jag fasiken tänkt till. Samlat mina tankar, analyserat saker och också vågat drömma. Jag tycker det är så djävulusiskt svårt att säga “Det är det här jag vill göra om 1-2 år.” Jag tycker det är pinsamt. Kanske för att jag är rädd vad någon ska tycka. Nu sa jag det. Högt och tydligt. Hur jag såg på min framtid osv. Bemötandet jag fick var så fint. Och stöttande. Jag har numera mål alltså. Ursäkta men hur KUL? Så mitt tips. Gör det ni med. Det är fan skönt för typ hjärta och själ.
På kvällskvisten jobbade jag undan en massa skit. Hade ju för tusan varit ett vrak inför utvecklingssamtalet. Stack till gymmet för att gå på Bootylicous. Det är så pinsamt att skriva ut. Varför ska alla SATS-pass heta så pinsamma saker? Usch. Blir generad. Det är ungefär det som har skett denna vecka. Måndag till onsdag. Livets förspel om ni frågar mig. Med andra ord – inte mycket.
Nu är det helg och jag är 100% redo. Jag har massa roliga saker planerat. Roligast är väl att LJ är i stan och faktiskt fyller år – 32 om jag inte minns fel! Grattis Lisa <3
14
No Comments