Under februari läste jag inte allt för mycket. Jag lät liksom andra saker ta för mycket plats. Typ som att scrolla på telefonen. Gud vad det är dåligt. Jag känner liksom hur kass hjärnan blir. Seg typ. Nej, skärmtiden måste minska. Det är fasiken illa. Mer böcker för folket. Här kommer en summering av vad jag har läst under årets andra månad:
När vi var fåglar av Ayanna Lloyd Banwo
På den mytomspunna kyrkogården i Port Angeles, i Trinidad, korsas två öden när Darwin och Yejide möts. Darwin, en rastafari som fruktar döden, och Yejide, med en unik förmåga att guida själar till andra sidan, bär båda på familjehemligheter som väntar på att avslöjas. Mitt i en stad på gränsen till kaos tvingas de konfrontera både det förflutna och framtiden. Ayana Lloyd Banwos debutroman är en magisk realismens pärla som blandar sorg och återfödelse i en berättelse .
Jag mådde inte bra när jag läste den här boken. Jag befann mig i ett katastrofalt tillstånd rent mentalt. Så dessvärre känner jag absolut noll för den här boken. Jag vet inte varför egentligen. Borde vara något i min smak. Men tyckte typ att den här boken var katastrof. Var den liksom dåligt översatt? Skulle tro det. Sen var det liksom tråkiga karaktärer. Nej vet ni. Hoppa över den här lilla jäkeln. Betyg: 1 av 5.
Prata så fort jag kan av Laura Graham
Lauren Graham, den ultimata ikonen från Gilmore Girls, även känd som Lorelai Gilmore bjuder på en personlig och DUNDERKUL memor. Från kulisserna av hennes kometkarriär till de intima detaljerna om hennes Hollywood-romanser och karriärsprövningar vid fyrtiofe. Med en perfekt dos av glam och glans, är denna bok som att sippa på en Pumpkin Spice Latte av Gilmore Girls-nostalgi medan du skrattar dig igenom hennes äventyr.
Jag älskar Gilmore Girls. Är det min mest sedda serie? Kanske. Jag tror jag har sett den typ en gång per år sedan jag var 13. Lauren Graham är en otroligt spännande person. Varm, kul och sprudlande. Den här memoaren var så jäkla härlig. Som en varm kram. Har lyssnat på den när jag har diskat, källsorterat och typ traskat till gymmet. Kräver absolut ingenting. Bara lite feelgood i februari liksom. Det enda negativa var väl att jag lyssnade på den på svenska. Är inte nöjd med uppläsaren om man säger så. Betyg: 3 av 5.
Åttonde huset : till åminnelse av en flicka
Under en majkväll 1948, bland trädstammarna försvinner nioåriga Birgitta Sivander spårlöst. Sjuttio år senare, i Gröndal, fångar en slumpmässig tidningsnotis Linda Segtnans uppmärksamhet. En olöst gåta från det förflutna griper tag i henne och väcker en besatthet att förstå Birgittas öde. Med en blandning av arkivgrävande och en öppenhet för det övernaturliga närmar hon sig sanningen. Men samtidigt som hennes besatthet växer, växer också livet i hennes mage – en flicka. Hur står man ut med att föda ett barn in i en värld där grymheten kan vara bottenlös?
Nej men ja, jag vet att jag är sen till festen. Men den här boken. Herre min gud. Vad bra den var. Jag liksom snålade med sidorna för att jag inte ville att den skulle ta slut. Lindas språk fångade mig på ett sätt. Jag ville inte sluta läsa. Jag ville bara veta mer. Jag kände mig nära författaren. Blev nästan lite manisk jag med. Det här är verkligen bland det absolut bästa jag har läst. Någonsin. Ett måste. Betyg: 5 av 5.
9
No Comments