Saker som fått mig att skratta på sistone

Om det är något jag alltid har nära – då är det fasiken skrattet. Även i kris. Även i stunder jag inte borde. Jag får ju skäll av min psykolog under våra sessioner. Han säger att jag måste sluta skratta bort saker. Tydligen en försvarsmekanism. Ett förminskande av mitt eget känsloliv. Jag är nog uppfostrad till att skratta åt alla hemskheter man är med om. Att bryta det beteendet är liksom OMÖJLIGT. Aja. Det här har jag skrattat åt:

• Hängde i parken här om dagen. Det var varmt och folk låg tätt-in-till varandra för att få plats på den lilla gräsplätten. Cirka 100 m från där jag låg och chillaxade pågick ett bröllop. Instagrambilder togs på ett sätt på bruden och hennes färgglada brudtärnor. Som taget ur Pinterest. Bredvid mig låg en man och hans fru, kanske runt 55. Dom observerade spektaklet noggrant. Hörde honom säga ”Visste du att snittlängden på ett äktenskap är två år?”. Jag blev fnissig.

• Det händer att jag och Carro diskuterar Bianca. Ja, hon är ju liksom samtidens stora fenomen. Har någon sett dokumentären? Ska göra det. Hur som haver. Det roligaste jag vet är när Carro börjar prata om Phillipe Cohen. Då kommer ALLTID meningen. ”Men han ser ju ut som en liten flicka i ansiktet”. Det är så jävla kul. För. han. gör. ju. verkligen. INTE. det. Jag fattar inte vad hon menar?

• Fick ett sms av min mamma. Hon har skaffat kanariefåglar pga ”så fint när dom sjunger”. Tvivlar starkt på det. Hon har döpt dom till Torsten och Greta. Som hennes gamla moster och morbror. Jag vet inte vad jag ska säga.

• Här om dagen kände jag en ”närvaro” i min lägenhet på kvällskvisten. Ja absolut, vi kan kalla det ett spöke. Det gick så långt att jag typ inte riktigt vågade vända mig pga kände ”Pallar inte att någon ska stå där”. Jag var så uppgiven och lat i det hela. Orkade liksom inte bli rädd. Dagen efter skrattade jag så mycket åt mig själv. Vem är jag?

• Tänker ofta på när jag började gå till min psykolog för fem år sedan. Vi ”kände” inte varandra om man säger så. Jag gjorde nog sken kring att jag var lite hippare än vad jag var. Hans råd när jag skulle hitta något annat att fokusera på 1h om dagen var ”Börja åk longboard”. Jag kan inte tänka mig något farligare. Jag hade ju dött liksom. Mer död än suicid iallafall, det är ju… bra. Eller? Kul tips iallafall.

18