Åt helvete med tech.

Hej. Min hjärna har gått på helvarv lite väl mycket på sistone. Alltså vi snackar för mycket. Att säga att det är mycket på jobbet är platt. Jag vet. Men det har det varit. På den nivån att jag tänker om stora frågor osv. Fan att livet ska vara så fucking svårt. Att skriva här har varit något jag verkligen saknat. För mitt i allt – så har jag velat dela det som händer innanför hjärtat, trots att hjärtat har haft konstant kaninpuls. Snart så. 

I veckan var jag på techevent. Det var. Mycket. Jag har liksom inte riktigt tänkt så mycket på att jag delvis jobbar inom just “tech” – att film och underhållning idag är en del av tech är för mig två världar som INTE bör blandas. Kanske handlar det om acceptans från min sida. Inte vet jag. Här är tre saker som jag insåg under mina dagar få Fun and Games iallafall: 

GEN Z = en horribel generation  

Okej det kanske var lite harsh. Men det känns att typ åtta av tio seminarium handlade om HUR vi ska kommunicera med den här generationen. Och jag kände bara “snark, kom in i matchen kallad livet” Allt ifrån att dom tror att dom uppfunnit hjulet, till att deras fokusspann som är cirka 10 sek och att dom tror att dom e så “jävla coola”. Nej hujeda mig. Det känns liksom som att alla marknadsförare 40+ är liksom lite amazed av Gen z, vill servera till deras behov annars är man lite ute. Sista dagen var det talare som hette Mary-Keane Dawson, och då var allt helt plötsligt förlåtet. Här pratades det endast om vikten av att kreativitet, bryta normerna och våga tänka nytt. Allt går i cykler – det viktigaste är att man vågar titta sig omkring och se vad man kan göra för att påverka. Va autentisk. Gen Z är inte allt.

Oversized blazer och välfönat hår. 

Jag känner mig så fel i vissa delar av branschen jag jobbar i. Jag är delvis lite bullrig, kanske inte drivs av samma saker och har liksom andra referensramar. Delar av Mediastockholm består av lite samma lirare. Välfönat hår, oversized blazers och en stark Vasastans aura. Jag är lite less på det. Så mycket copypaste på skiten är det. Jag blir trotsig då. Vill göra motsatsen. Ha mönster, stå på barrikaderna samt liksom stöka till det. Gud. Jag hade liksom på mig en byxdress med tigrar & blommor i ett hav av beiga toner. Mådde delvis p. Kände “ det är mig det är fel på”. Sen gick det något dygn. Jag landade i mig själv. Jag kommer ALDRIG vara vit skjorta och svart kavaj. Och nu överväger jag att beställa en trenchcoat i jeans pga vill rebella. Vad ska jag ha på mig nästa år?

Vet inte om tech är en plats för mig

Två dagar av surr kring AI (har förövrigt brutal AI-ångest, typ värre än min rymdångest), data och reklam gjorde mig mest illamående. Jag vet inte. Det kändes så liksom fake på något sätt. Jag är liksom mer mänsklig värme, magkänsla och typ mjuka värden. Jag vill prata om saker som känns, inte resultat direkt. Jag kände mig tom efter dessa dagar. Tom pga att jag drabbades av en känsla som var så otroligt “är det här allt det blir så dör jag.” Det måste finnas något mer än ett driv att tjäna pengar, vinnarmentalitet och status. Vad blev min motreaktion? Jag har spenderat cirka två dagar på att kolla på diverse musikdokumentärer om olika rockmusiker från 70-talet. Som ett plåster typ. 

Vet inte om jag hade en bad techupplevelse. Men så var det med det. Ser fram emot när jag får åka på SXSW. Behöver komma upp i ringen igen.

19