Skrev ju att jag ville skriva lite om Threesome pga var besatt förra veckan. Okej det kanske är lite spoiligt. Men ja, läs inte detta då:
Den bara dök upp i mitt flöde. Rikad reklam. Om och om igen. Sen gick jag in på ViaPlay och där var den. Threesome. Tbh, hade jag rätt låga förväntningar. Serien handlar om Siri och David som är tjugo någonting. Dom har varit ihop en mindre evighet och har det ganska göttigt om man får säga det så. En natt hamnar dom i en situation som resulterar i en trekant. Trekanten är som en katapult in i en känslostorm som ingen av dom direkt hade planerat för. Serien handlar om relationer, lust och drömmar. Men det var ändå något som liksom fick mig att klicka på play. Så jag gjorde det. Och på ett och ett halvt dygn var det slut. Över. Jag tryckte allt på en och samma gång. Ja, ett litet avbrott för övningskörning. Som resulterade att bärgningsbilen kom. Men det kan vi ta någon annan gång. Iallafall. Jag var amazed. Här är tre saker jag verkligen gillade med serien:
GRYMMA DIALOGEN
Jag är fett känslig med dialog kring all typ av film. Om jag väl börjar störa mig på att snacket känns onaturligt är det som att jag blir besatt. Svensk film och TV har ju verkligen varit under ALL kritik dialogmässigt men verkligen steppat upp under de senaste åren tycker jag. Threesome var rått. Kändes ärligt. Dialogen var fan tio av tio. Jag kände igen mig i ordvalen, det var autentiskt. Som att återuppleva sina egna relationskriser. Det kändes äkta och trevande – varenda ord, suck och tystnad var på precis rätt plats. Den fångade verkligen sin samtid. Allt från smsande, telefonsamtal till vanliga samtal. Manusförfattaren har gjort ett jäkla otroligt jobb.
OSPEKTAKULÄRA OMGIVNINGEN
Det var något som kändes så oflådigt i hela serien. Allt ifrån att dom bodde i en lägenhet som hade trasigt tak(det har man gjort), till att dom åt slafsiga Fish & chips på ett sunkhak eller att de gick till ett allmänt tvätteri för att tvätta kläder. Jag tycker ofta att man glömmer just sånna detaljer när man porträtterar unga människor idag. Speciellt urbana människor. Det gör ofta att storyn blir plattare. Här kunde jag nästan känna hur allt luktade i lägenheten pga att man liksom har varit i dom där miljöerna. Det var fan mäktigt. Tycker typ inte att det händer så ofta.
DET VILSNA OCH UPPGIVNA STÄMNINGEN
Vilken jävla kemi skådisarna hade!!!! Skulle kunna prata om den i timmar. Den kändes och den var stark. Jag kände med dom. Hade en otrolig förståelse och typ respekt hur de agerade. Den var som en jäkla berg-och-dal bana i känslor. Allt hände. Jag pendlade från att känna tillit till att bara acceptera att allt fullkomligt kommer att gå åt helvete. Det var som att titta in i sin egen själ. Det var typ befriande att det inte gick bra. Va inte en dans på rosor direkt. Utan typ ganska rövigt. Typ hela tiden om man får säga det. Fan vad starkt. En väldigt väldigt verklig skildring.
Har jag pitchat in det här bra? Jag tycker ni ska se denna gobit nu iallafall. Gör det ba.
17
No Comments