Tro och tvivel

Hej hopp. Mitt liv är lite av en… – låt oss kalla det megahurricane. Stormklädseln är på och jag kämpar liksom. Vet inte riktigt upp eller ner länge. Jag vet bara att det stormar. Hur detta äventyr kommer bli är ytterst oklart. Men jag kämpar på. Alltså åldern 27 har fasiken bara varit motvind. Kan man bara inte få ha det lite gött nån gång? Lite smooth sailing liksom. Jag kommer självklart att berätta mer snart. För er som orkar lyssna dvs.

Kristi himmelsfärd var fan gosigt. Hann med mycket. Kollade in en ny soffa, drack rosé i Ivar Los och hängde lite med Berka. Berka är typ en av mina vettigaste vänner. Det har varit en sorg att hon inte bor i Stockholm längre. Länge var hon min livlina. Min trygga person. Kanske för att vi är så olika. Vi har så olika perspektiv på allt. Hon har lärt mig mycket bra. Tvivlar att jag lärt henne nått. Hon är så cool och jag vet inte – får man säga full av liv? Det bästa med Berka är ändå hennes hat för vardag och ekorrhjul. Kommer alltid avguda na för det.

Förutom det så har våren kommit till Stockholm. Det gör mig glad och hoppfull. Utehäng, kvällprommisar och hångel i diverse parker. Jag älskar sånt. Att få känna lite liv i kropp och själ. Efter allt som har hänt så känns dagarna oändligt långa. Man är verkligen i nuet på nått nytt sätt. Gud vad jag älskar det. Att bara få vara. Hoppas det kan få vara såhär lite till.

Förresten, nu kanske jag tigger om det. Men ska jag fortsätta projekt bloggen? Har varit så kul att få hänga mer med er. Men behöver nog lite uppmuntran osv. Ge mig nått ba.