Tvåa Sjua

Idag fyller jag 27. Åldern 27 känns som en riktig ålder. Jag har alltid sett till att jag har varit yngst i de flesta sammanhang; bland vänner, på jobb eller i plugget. Men just 27 är jämlikt med så mycket annat. Man snuddar på 30 och allt rullar på – man är inte längre bland de yngsta utan bara en i gänget.

Det kanske egentligen handlar om att man trodde att livet skulle se annorlunda ut . Man trodde man skulle ha hunnit med så mycket mer och att saker och ting skulle vara mer stabila. Även om mycket är på plats: jag har ett jobb, en lägenhet och många nära relationer. Så är det fortfarande saker som är oklara, som saker också bör vara. Men jag trodde också att jag skulle kunna mer saker. T.ex. var lite mer händig. Igår var det stopp i avloppet i köket. Var självklart tvungen att ringa pappa. Trodde jag skulle kunna rensat ett avlopp vid 27 – det kunde jag alltså inte.

Faktumet är att jag har ingen aning om hur mitt liv ser ut om ett år. Om det är något som jag har lärt mig av det senaste året så är det att man har noll koll vad som kommer här näst. Man måste ba gilla läget. Om ett år kanske jag är gift med en rockstjärna och reser Sydamerika runt (otroligt omodern dröm man har) eller kanske hyr ett hus i skärgården och skriver manus for a living. Jag tror att 27 kommer bli en bra år. Det måste det bli.

Jag har så mycket drömmar kvar. Sånt som inte bara får försvinna. Saker jag vill göra, platser jag vill se, känslor jag vill känna och roller jag vill gå in i. Min mentor sa en gång att livet hade tagit fart närmare 30, allt det roliga osv. Jag vill tror att det är sant.

Grattis lilla jag för allt kul vi har gjort tillsammans dom senaste 26 åren.

Nu tar vi sats och går in i 27.

1