min helg Vardagsbabbel

Att vara en Swiftie & Första sommardagarna

20 maj, 2024

Hej hallå! Nu är det försommar och jag har aldrig varit gladare. Det har varit kämpiga veckor, det vill jag vara ärlig med. Men jag har nog kommit att inse att det är en del av livet, det där kämpiga. Det handlar om att dansa i stormen, eller vad är det man säger. Så krystat som det känns att skriva just de orden så ligger det nog sanning bakom det. Okej, så vad har hänt på sistone?

Jag och min kille tog bilen till Torö. Sist jag var där var jag 15, så det var ett tag sedan. På den tiden var jag inte så impad av öliv. Nu var det himlen på jorden. Allt var så vackert. Jag kände bara en känsla i hela kroppen. Typ: här ska jag ha ett hus. Startade ett Avanzakonto direkt när jag lämnade ön. Nu ska det sparas. Lär väl nå målet 2074. Men ändå. Förresten, har ni smakat Glassbåten med rabarber och kardemumma? Smakade som en sommardag. Godaste jag varit med om.


Det är så fint det här med att åldras, och lite läskigt. Man drömmer om nya saker, som sommarhus på vackra öar. När blev det så? Förresten, jag skapade en otrolig spellista under vår lilla utflykt: Bilbangers för millennials. Tror ni min kille gillade den? Nja, han var inte så tjusad när jag gick loss under Unwritten. Vår ålderskillnad blev väldigt tydlig.


Häromdagen tog jag bilen till Sala. Frisk luft och nya perspektiv. Jag har lite svårt att vara i stan just nu, känner mig instängd på Södermalm. Tack gode gud för mitt Yellowstone, en timme från stan. Hagar med hästar, lammungar som kommer när man ropar, och åsnor som följer ens varje steg. Familj kan vara svårt; ibland är man i ofas. Men vi börjar hitta tillbaka. Det är fint

Mina ledord för sommaren ska nog bli Miley Stewart summer. Det trendade redan förra sommaren. Jag vet. Men det kommer passa mig perfekt: färska ägg från gården, tidiga morgnar och frisk luft. Bra för hjärta och själ.


I lördags var det en stor dag. Jag skulle på Taylor Swift-konsert. Jag har varit ett fan sedan jag var 13 och låten Our Song, släpptes. I många år var det pinsamt att gilla Taylor. Nu är det inte det längre. Det känns som att jag har vuxit upp med Taylor, som en kompis på avstånd som har sagt rätt saker vid rätt tillfällen. Som har stöttat och backat mig. Jag var så gråtig redan på morgonen. Det kändes som en stor dag. Jag tänkte på alla gulliga småtjejer som köat och peppat. Då brast det. Hon är så god. Fan, nu blir jag blödig igen.


Jag klädde mig i Lover-eran. Det är min bästa skiva, tror jag. Ja, den och 1989 samt Midnight. Vad ska jag säga? Konserten var otrolig. Jag grät ett par gånger. Det var en sådan puls i arenan. Det kändes så ärligt på något sätt. Riktiga människor som visade riktiga känslor. Det händer så sällan nu för tiden. Ingen fasad. Bara, jag vet inte, mänsklighet. Jag har alltid sagt att Taylor är för oss töntar. Vi som känner mycket, inte hängde med det coola gänget och drömmer stort. Jag är så stolt att vara en av dem. En swiftie.

Jag hoppas att jag en vacker dag kommer stå i mitt kök, kanske i mitt sommarhus, kanske på Torö. Jag hoppas att jag har en dotter eller son. Att vi dansar i köket och skrålar till ”Out of the Woods”, ”Karma” eller ”Love Story”. Jag kanske säger något i stil med ”Ni vet när jag var på Eras Tour……” och de bara ”Vi veeeeet”. Men egentligen är de så jävla avundsjuka. För alla önskar att de fick uppleva det. Den maffigaste turnén i modern tid. Och där var lilla jag.

9
Vardagsbabbel

En ful tavla har jag köpt

3 maj, 2024

En ful tavla, hurtiga Kungsholmen och så fick jag äntligen gå på METgalan. Ja, men det har varit mina senaste dagar. Gud jag är helt slut.

Köpte en tavla på en vintagebutik på Gotland. Där och då kändes bilden kul. Nu är jag orolig för att jag tycker att den är fasligt obehaglig. Den påminner starkt om en person jag inte gillar. Eller okej. Inte ogillar. Mer är rädd för. Sådär därför känns det som att den här lilla tavla kanske åker upp på vinden. Eller till landet. Tills den hittar hem. På tal om om att sälja saker 2hand. Jag har blivit hooked. Garderoben har rensats och saker åker ut var och varannan dag. Och vad gör jag för pengarna? Jo dom åker direkt in på börsen. Har jag pratat om projekt börshaj? Det kanske är ett inlägg i sig. Hit hittar ni till min shop

Min kille bor i Krillan, även känt som Hurtmecka. Nej men alla har sån otroligt renlevnadsenergi i Kristineberg. Det är helt sjukt. När vi skulle gå ner och ta hissen (Ja, sånt håller jag på med) så stod hans grannes träningskor så fint uppradade längs ytterdörren. Klockan var 10:11 och jag såg det som ett klassiskt träningsskryt. Fyfan. Man bara ”mmm, VAD KUL för dig som redan har sprungit Kungsholmen runt såhär på förmiddagen”. Sen åt jag och min kille en god frukost i Fredhäll.

Min kompis Jesper hade sin 30-årsfest häromdagen. Temat var absolut: MET Gala – The Courts of Romanov and Versailles. Ett tema jag kanske ännu inte riktigt har förstått, om jag ska vara helt ärlig. Jag dök upp i Ganni-leopard och docs och min kille som sista bilden. Vad hans inspiration kom från var helt klart något annat. Han kändes lite som Marc Jacobs som kom direkt från rehab till Metgalan. Det var kul och festligt. Tycker jag.

Gud, jag blir dagblind med röda dagar lite här och var. Vad är det ens för dag? Nu är det iallafall sol. Och jag känner livet i mig.

9
Äventyr

När jag träffade SCHaMANEN MÅNSTRÅLE

1 maj, 2024

Låt oss prata om när jag besökte Schamanen Månstråle för cirka två veckor sedan. Det hela började som en knasig present från mitt rövgäng. Nej, men så här är det. Om någon har missat det – jag befinner mig som vanligt i en kris. LOL. Men så är det. Så när jag fyllde 30, den krisigaste åldern av dem alla, fick jag en gåva som inte var lik något annat jag varit med om. Tydligen stod det mellan ett besök hos en schaman eller en väska. Om vi säger så här, jag är så nöjd med deras val. För det här var en upplevelse utöver det vanliga.

Min kompis Elin hade gått till den här Schamanen förut. Det hade varit en upplevelse som var kvar inom henne. Så jag gick till Hallandsgatan med ivriga steg. När jag jobbade med ett tv-program för cirka 6 år sedan var vi på en kursgård i Värmland någonstans, minns jag att jag träffade ett gäng som utbildade sig till schamaner. Jag minns att dom stod runt en eld, chantade och att det var full måne. I mitt huvud sjöng dom Aquarius. Vet inte om det var fallet. Hur som haver, NU skulle jag till en person, en såkallad schaman eller trollpräst, det gör man som man vill, för 120 minuters healing/chakra balansering och samtals session. Och vilken upplevelse var det inte.

Tänk er ett rum som en rekvisitör från Pirates Of The Caribbean har satt ihop. Det är ljus överallt, tyger i mönster som någon på en tripp har satt ihop och uråldriga böcker med titlar som ”learn to find your sign” eller ”animal symbolism”. Det doftar också rökelser. Så starkt. Precis så var det hos Schamanen Månstråle. Vem påminner hon om? Sybill Trelawney från Harry Potter. Ni som vet, ni vet. Om inte. Unna er en god googling. Hon satte mig vid ett bord, bjöd på en dryck som jag tror var något typ av te, hoppas jag iallafall. Och ba ”Vad vill du läka idag?” jag hör hur jag börjar stamma. Känner mig obekväm. Sen går jag bara ALL in. Jag berättar om vad som är jobbigt. Vad som skaver. Och hur det känns i kroppen. Sen börjar magin.

Jag får lägga mig på en brits. Det är massage. Det sjuka är att det känns typ som att jag är i trans. Under vissa delar lite utomkroppsligt. Som att jag svävade över min torso. Tiden går så fort. Jag känner när hon tar på vissa delar av min kropp. Att det gör fasligt ont. Alltså typ. ”Jag håller på att dör.” Speciellt runt ansiktet, och nyckelbenen. Det är rosmarin på kroppen. Det är salvia över ansiktet. Det är eld. På den där britsen är det så mycket som händer. Men det känns verkligen som att jag är 100% närvarande i min kropp. Minnen kommer till min hjärna. Saker som jag inte tänkt på under flera år. I typ superspeed. Jag vet inte vad jag tänker. Det är bara där. Och det är starkt. Samtidigt som Schamanen Månstråle går runt min kropp och gör ljud som ”schhhhh” ”maaaaah”.

Jag vet inte hur personlig man ska vara. Men det var en del energi som behövde rensas. Så att säga. Tydligen är min grundchakra, alltså magkänslan HELT rubbad. Den är icke-existerande enligt Månstråle herself. Mitt ja och nej, det behövdes tränas upp. Det var liksom det som gjorde ont runt nyckelbenet. Hon berättade även att hon hade bett till runstenarna, don’t ask. Hon hade tillkallat fertilitetsguden inom den nordiska läran. För lilla jag, jag måste tydligen läka mitt inre barn. OBS! Detta är bara liksom en av få saker som skedde hos Schamanen.

Nej men det var så mycket som hände. Jag lämnade Hallandsgatan med en känsla av att nästan vara lite berusad. Ni vet, två öl in, en fredag, det är AW osv. Vem vet vad som egentligen var i teet? Det sjuka är att jag typ har känt mig lite lättare sen mitt besök hos schamanen. Alltså typ som att jag kan andas på ett annat sätt. Eller ser saker lite ljusare. Skulle jag rekommendera den här behandlingen till någon annan? ABSOLUT! Alla borde fasiken träffa en trollpräst minst en gång i livet.

LIKNANDE INLÄGG:

När jag träffade Sveriges kändaste medium

Om att vara Gwyneth

14
Äventyr min helg

TUR OCH RETUR TILL GOTLAND | Min första ensamresa

28 april, 2024

Okej, ensamresa, är det en grej? Jag skulle vilja säga JA. Så två dagar efter min födelsedag började jag skissa på en trettiolista. Ja, alltså typ trettio saker jag skulle vilja hinna med innan mitt krisår var slut. Att bli en cowboy var självklart med på listan, och att flytta (!!!), men även konceptet ensamresa. Först bokade jag en resa till Palma. Och då fick jag 200% panik. Tack gode gud att Norwegian har 24-timmars avbokningskydd kostnadsfritt. Men det kliade fortfarande i kroppen, så att säga. NÅGOT MÅSTE HÄNDA. Jag klurade lite för mig själv. Var i världen känner jag mig otroligt trygg att vara själv? Ja, det är två platser. San Diego eller Gotland? Efter en kort överläggning blev det Gotland. Mest för att det kostar skjortan att åka till San Diego. Och för att jag bara vågade vara borta i tre dagar. 

Rädslan att göra någonting på egen hand, som till exempel en resa (OBS! Bodde liksom utomlands i ett år. Så vart detta kommer ifrån är helt ologiskt.). Herregud, vad det har skrämt mig. Jag är jätteduktig på att vara själv. Jag kan hänga runt hemma i dagar, pilla med saker. Men att “göra saker” ensam har känts så främmande. Som att äta lunch, gå på teater själv eller till och med åka till en ny plats. Kanske är det för att man är rädd för att vara med sina egna tankar, ensam med sig själv. Jag har varit rädd för mitt eget sällskap. Eller kanske rädd för att jag ska bli rädd av mitt eget sällskap. Men om vi säger såhär, jag ÄLSKAR numera att göra saker själv. 

Efter kloka råd från den bästa Gabriella Skog (också känd som kungen av ensamresande) så bokade jag ett underbart AirBnB 10 minuter utanför Visby. Det var ett vitt kalkstenshus, beläget på en lummig gård, ägd av två månskensbönder. Hon var en hipp fd marknadschef och han var bara en cool lirare som bar rutigt. De hade hästar, lurviga får och höns. Tre dagar med ö-luft, nya intryck och andra mönster. Precis vad jag behövde.

På söndagen klockan 11:45 var det avgång från Nynäshamn. Hade jag ångest över att köra upp bilen på färjan? Absolut. Jag vaknade med ett hjärta som slog trippelslag bara av tanken på den enorma rampen. Ni som åkt Gotlandsfärjan ni vet. Den är ENORM. Det är så konstigt med saker man aldrig har gjort förut. De tenderar att bli större än vad de egentligen är. Jag kände mig så modig när jag stängde av motorn i bilen, parkerade perfekt (enligt mig själv) och liksom var på väg. Jag överlevde rampen. 

Vad jag gjorde på ön är lite oklart. Jag satte upp en agenda, som en hysterisk person. På förmiddagarna var det skriv- och lästid. Jag växlade mellan att skriva finurliga meningar och läsa några kapitel från boken Äkta kärlek av Taylor Jenkins-Read. På eftermiddagarna var det utflykter som gällde. Jag hängde i Klitehamn, besökte några röda korsbutiker och promenerade runt i Högklint. På kvällarna lagade jag enkla rätter för att sedan kolla på Robinson. Det bästa med ensamresor är verkligen att man får göra precis vad man vill. Till exempel spela Taylor Swift högt på en underbar kustpromenad och bara skrik-sjunga med i varje ord av ”You’re on your own kid”. Här är min spellisa från resan förresten. Eller äta ostbågar och choklad till middag. Det är ljuvligt. Sista dagen spenderade jag några timmar i Visby. Traskade runt på mina favoritställen (som Akantus och Verkstaden), åt lunch på Strykjärnet och jobbade några timmar på H10. Sen var det dags att åka färjan hem. Gud, det gick så fort.

Efter den här resan är jag så nyfiken på att vara mer med mig själv. Jag känner mig starkare, som att jag klarar av vad som helst. Ge mig ett äventyr, jag kommer att briljera. Rädslan för vad som skulle kunna hända definierar inte längre mig. Jag vill vara modig. Undrar vart jag ska åka härnäst? Blir det kanske Palma?

17
Hjärtat min helg

Födelsedagshelgen | ögonblicket min kille nästan-friade och att landa i en ålder

10 april, 2024

Födelsedagshelgen är officiellt över och jag är numera 30 år gammal. Känns som att cirka halva min omgivning äntligen kan andas ut men även jag. Jag trodde verkligen inte det här. Att jag skulle överleva. Ja utan ett bryt och akutbesök till psykakuten. Men det blev faktiskt bra. Det blev jättebra till och med.

Helgen började med en klippning hos frisören. Jag hade självklart bett om en tyst klippning för att 1. Nerverna var inte som dom skulle. 2. Jag är helt knäpp. 3. Jag tycker att det är så tråkigt att småprata. Men om vi säger såhär, den här frisören hade inte köpt konceptet om tysta klippningar. Så hon babblade på. och jag med. Hon tyckte jag skulle klippa gardinlugg. Jag svarade JA. Hon tyckte jag skulle klippa mycket längd. Jag sa svarade JA. Hon tyckte jag skulle tunna ur det. Jag svarade JA igen. Jag frågade henne om alla efterfrågar Matilda Djerf-looken just nu. Hon svarade nej. Jag kände hur jag drabbades av panik. Vad var det här för frisör egentligen? Inga kommentarer om min misslyckade pappiljott.

Dagen där på var det mitt födelsedagsgalej. Jag hade bokat några bord på ett ställe nere på min gata. Där var massa roliga vänner till mig och vi drack bubbel. Tog jag en enda bild? Absolut inte. Hade jag kul? Väldigt. Jag inser verkligen att jag har omgivit mig av otroligt roliga individer. Och att se dom tillsammans. Babbla. Gjorde mig varm. Sen blev det efterfest. Till klockan 02:23. Dagen därpå drabbades jag av den otroligt obehagliga känslan av att jag liksom inte förtjänar dom. Mina vänner. Det var för mycket. Det var absolut bakisångesten som talade.

Juste. Min kille friade til mig (nästan). Nej men såhär. Fick en bukett röda rosor. Tio stycken faktiskt. Och den som vet, nej men den vet. Så när Hannes kom ut från badrummet på morgonen ställde jag den rimligaste frågan av dom alla. ”Friar du till mig?” Han blev lite skärrad. Så nu är det väl klappat och klart.

Sen var det tårtkalas nummer 1 med familjen! Jag och Hannes var bakis som ett as. Men vi höll ihop det. På ett sätt. Det åts tårta med hallon. Jag älskar tårta men speciellt med hallon. Det känns friskt på något sätt. Och barndom. Jordgubb kan bli för mycket. Men hallontårta är precis perfekt. Fick den roligaste presenten av min moster – ska på westernridning! Yellowstone style. Nej men jag är så pepp.

Dagen därpå vad det den stora dagen! Den faktiskt 30-års dagen. Att fylla år på en måndag kan ju verka lite deppigt. Men jag hade en ledig dag. Så jag var mer en lycklig. Jag vaknade med frukost på sängen. Min kille sjöng i alla livets tonarter. Jag fick äggmacka och en syltmacka! Bara den grejen. Otroligt. Sen mötte jag upp mina föräldrar på lyxlurre på Nytorget 6.

Åt omelett, käkade pommes och drack bubbel. Mamma började självklart gråta pga att jag hade blivit så gammal. Usch det var så fint. Konceptet födelsedagslunch är fasiken det allra bästa!

Ett glatt födelsedagsbarn som nästan hade landat i sin kris. Tänk att jag tre dagar innan var ett vrak som grät varannan sekund? Skiftande känslor. Upp och ner så att säga. Det är så det alltid varit och alltid kommer va tror jag.

Efter det hakade mina föräldrar hem till mig. Mamma föll några till tårar. Jag fick fina paket. Guldpengar, saker som doftade gott och böcker man har för att minnas. och sen åt vi världens minsta tårta. Folk ringde, smsade och var gulliga. Blev helt överöst med kärlek. Tänk att man får leva det här lilla livet ändå.

Det enda man gör på födelsedagar är ju att äta typ. Och mitt ätande slutade inte här. Vi traskade ner till Cafe Nizza och jag åt min favvopasta. Jag drack vin och var så himla lugn. Det var som att jag äntligen hörde musiken igen. Jag kunde liksom var i nuet. Och i min nya ålder. Jag pratade inte längre i rädsla när jag nämnde siffran 30. Utan var rätt okej med tillvaron.

Det var den första vårkvällen och vi tog en långsam promenad längs Katarinavägen. Nog skulle det faktiskt bli bra. Sen gick vi hem och snaskade på tårtrester och såg det sista avsnittet av Yellowstone. Och ungefär där tog födelsedagshelgen slut.

13
Hjärtat

10 år med mig själv | att fylla 30 och att bli en Birthdayzilla

8 april, 2024

Det här kommer vara en text om att fylla 30. Jag har varit ett vrak de senaste dagarna. På gränsen till knäpp. Okej nej, vet ni. Jag erkänner. Jag har varit knäpp. Allting har skavt kring den här födelsedagen. Alltså verkligen allt. Jag har velat ställt in, flyttat till ett annat land och har övervägt att söva ner mig ett par dagar, tills lidandet är över. Kalla mig birthdayzilla. Men efter oändliga samtal med goda vänner och med mamma, har jag insett att det bara är att ta tjuren vid hornen. Födelsedagen kommer vare sig jag vill eller inte. Så det är väl bara att bita i det sura äpplet.

När jag tänker på vad som har hänt de här senaste tio åren så inser jag att det har varit en otrolig framåtrörelse. Även fastän jag ibland har fått panik över att saker har gått så långsamt. Det måste hända något har mitt motto varit. Och det har det verkligen varit. Jag har slängt mig mellan olika karriärer, mål och tankar. Gått från att drömma om att bo i stora städer, äta fina middagar och dricka dyra drinkar till att mest vilja bli cowboy, skriva på saker och baka saker från grunden. Förr var det viktigt för mig att synas, att ta plats och bli omtyckt. Att bli omtyckt är väl något man alltid vill bli. Men att vara överallt, det är något som inte lockar mig längre.

Min karriär har varit krokig. Sällan åt det hållet jag har velat gå. Ibland har man fått lämna fastän man inte vill, det har gjort ont och absolut skakat om självkänslan lite. Ibland har man blivit så pass dåligt behandlad så att man inte står ut en sekund till. Till exempel när min chef satte mig på kvällspassen i fem månader i sträck. Då sa jag upp mig, och ångrar inte det en sekund. Som roligast hade jag när jag fick jobba med roliga tv-program, jobbat med pitchar och leka fram koncept. Som jobbigast tyckte jag det var när jag jobbade i butik och vi inte hade kunder på flera dagar. Men även om det har varit kämpigt har jag aldrig varit rädd nog att inte hoppa upp på hästen igen för att prova igen. De senaste åren har jag känt att jag mest har glidit med karriärmässigt. Dörrar har öppnats och jag har klivit in. Och när en annan stängs så brukar en dörr öppnas kort där efter. Jag är tacksam för de äventyr jag har tagit mig på. Jag har blivit så stark. Och modig. Jag vet inte vart jag kommer hamna härnäst. För just nu verkar det vara cirka noll dörrar som öppnar sig. Mediavärlden är mayham, ekonomi går åt helvete och ingen vill betala för underhållning. Ibland är jag osäker, tvivlar på mig själv. Men för det mesta vet jag att allt kommer att bli bra. Dörrar har öppnats förut, och de kommer det troligen göra igen.

När jag tänker på mina relationer så blir jag rörd. Den lilla klicken jag har samlat ihop. Mina människor, de är de finaste. Högljudda, roliga och lite knasiga. Ibland när jag ser andra kompiskretsar, parmiddagar och gäng på sociala medier så slås jag av hur ordentliga alla är. I min värld är det sällan så. Ordentligt finns inte. Den är bullrig och mycket. Vi gråter, skrattar och känner. Många av mina relationer kom i mina 20’s. Det var som att jag var mer öppen då. Öppen med vem jag var och ville bli. Man hittade relationer där hela jag fick plats. Men att bli äldre handlar ju också om att säga hejdå till vissa personer. Det har gjort ont. Jätteont. Att vara kompis är svårt. Det tar tid av en. Det är ett givande och tagande. Allt sker av en anledning och tids nog kommer saker alltid att klarna.

Jag har varit kär varje dag sen jag fyllde 20 skulle jag säga. Eller ja. Typ. Ibland har jag vågat. Ibland har jag inte vågat. Filmiska ögonblick när man har vandrat hem över Skreppsbron en tidig sommarnatt, eller hånglat på ett dansgolv i Hornstull eller tittat varandra djupt i ögonen i baren på Urban Deli. Det har också varit smärtsamt. Jag har legat i min säng och väntat många nätter, orolig för när/om/hur någon ska komma hem. Jag har haft en kalender där jag har skrivit ”borde göra slut” varje söndag efter vidriga bråk. Jag har lämnat klubbar gråtandes för att jag har känt mig så ensam. Men sen dök han upp. När man minst anade det. Han var alltid sen till jobbet, kom in till kontoret i en rasande fart och våra blickar möttes alltid när han stressat rörde sig mot sin plats. Vi skulle ha ett möte ihop själva när vi hade jobbat ihop knappt en månad. Jag tyckte han var så stel och störde mig som tusan när han sa ”e du med?” Men någonstans bland sena AW’s, branschfester och filmpremiärer var det alltid han och jag som satt och pratade. Jag älskade att prata med honom. Och fyra år senare älskar jag fortfarande att prata med honom.

Även om mycket har varit skakigt. Så är det en sak som har bestått. Och det är lägenheten. 30 kvadratmeter trygghet, två stora fönster mot Vitabergsparken och en kokvrå utan fläkt. Jag har spenderat x-antal nätter på badrumsgolvet efter för många vodka redbulls. Jag har skrivit mitt examensarbete runt köksbordet som jag sitter vid och skriver denna blogg. Och jag har tittat ut ur de här fönsterna en miljon gånger och hoppats på något typ av tecken som ska få mig att förstå det hela. Sällan uppenbarar sig något. Men jag har aldrig slutat hoppas. Jag har älskat den här lägenheten på ett sätt. Den har varit min mattisborg. Men nu är vi rätt klara med varandra. Att ha den här platsen att luta sig mot när allt har varit skakigt har varit otroligt. Men nu är det dags för mig att gå ut i Mattisskogen.

Sena nätter på trägården. Bäst på stekpannor. En som alltid dricker cava. Kroghånglare. Midsommaraftnar på Dalarö. Sveriges sämsta receptionist. En flickvän till en öbo. Prinsessan av Skånegatan. Mediestudent. Expert på Gubbröra. Koordinator till Sveriges coolaste person. En tjej som borde göra slut med sin kille. En tjej som börjar äta antidepressiva. Någon som jobbar med tv. En som är på fest fem dagar i veckan. Någon som tar examen som kommunikatör men aldrig har jobbat med det. Singel vid 25. En tjej som börjar jobba på Sveriges äldsta filmbolag. En tjej som blir tillsammans med en mycket äldre kille. En tjej som är med om en global pandemi. En tjej som aldrig har varit så lycklig som hon är just nu. någon som blir av med jobbet på grund av nedskärningar. En person som börjar blogga. Någon som börjar jobba på byrå. En tjej som jobbar fram till kl 20 varje kväll. En tjej som fyller 28 och börjar göra naglar på salong. Någon som börjar gå till psykologen och pratar om all skit som ligger och puttrar. En tjej som blir headhuntad till en av de mest etablerade filmstudiosen. En tjej som kuggar sin uppkörning tre gånger för att sedan ta körkort i Visby. En person som är väldigt duktig på sitt jobb. En tjej som gör slut med sin kille i 72 timmar och inser att det är hennes person. En tjej som sen blir ihop med sin kille igen. Någon som börjar resa i jobbet och som blir projektledare för alla nordiska serier. En tjej som jobbar dag och natt. En person som behöver sitta och förklara scener om det roliga i att squirting för en amerikansk CEO. Någon som inte kan hålla tråden i ett samtal eller kan tänka en klar tanke när hon är med sina vänner. En person som åker till Gotland och känner ett lugn för första gången på nästan ett år. En tjej som får reda på mitt i sin semester att företaget hon jobbar på gör nedskärningar och att hennes projektanställning tar slut om tre veckor. Någon som spenderar några månader med det hon älskar mest, nämligen läsa, resa och göra ingenting alls. En person som blir hel igen. En tjej som nästan får sitt drömjobb på det mäktigaste stället av dem alla. Men åker i sista ronden. En person som i cirka två månader har en kris för att hon känner att hon inte vet vart hon är på väg eller för att hon faktiskt närmar sig 30. Jag har varit ALLA de där personerna. Är inte det otroligt?

Nu går jag in i en ny tid. Jag är skiträdd. Men på något sätt så borde det bli bra. Tack Elinor Alderbro att jag fick vara med dig de här tio åren. Det har varit kämpigt. Men också skitkul. Jag är superstolt över dig. Grattis på den stora dagen.

27
min helg

En till PÅSK i mitt liv

1 april, 2024


Ska vi sammanfatta påsken lite? Jag tycker det. Men ni har väl sätter Ronja Rövardotter förresten? Jag har haft lite ångest på sistone. Oroar mig över saker som jag egentligen inte borde oroa mig för, eftersom de ligger utanför min kontroll. Helt onödigt, jag vet. Men tyvärr är det något som är omöjligt att undvika när tankarna väl har börjat snurra. Det känns som ett kaninhål som är oändligt djupt. Nej tack. Mindre sådant nu när vi går in i våren. Nu är det friska andetag och positiva vibbar som gäller. och tillbaks till påsken:

Påsken börjar på onsdagen, tycker jag! Och jag skulle göra något läskigt. Jag hade bestämt mig för att gå på bio. Helt solo. Och när jag väl kom till salongen visade det sig att det bara var jag som hade köpt biljetter. Berka kallade det hela en väldigt ”Sigge Eklundsk” aktivitet. Det var en otroligt bra film, jag såg All Of Us Strangers (mer om det här) och insåg att jag älskar att gå på bio själv. Det var så kul för det var många som skrev till mig på Insta gällande det här med ensambio. Många drömde om att gå men kände inte riktigt att de vågade. Men att sitta där i salongen och bara få gå all in i en film och inte riktigt bry sig om personens åsikter bredvid. Det var fasiken riktigt mysigt. Gud, jag har verkligen blivit så introvert. Mer ensambio till folket

På kvällen kom Hannes över och vi gjorde lökägg! Det var pyssligt och jag var för en gångs skull lite harmonisk. Sen åt vi sill och såg Yellowstone. Hann pillade mig i håret tills jag somnade och jag ville sova på hans arm hela natten. Jag har blivit som en koala med otroligt stort krambehov. Skyller på 30-årskrisen

På Skärstorsdagen var det avgång 09:15. Jag och mamma tog bilen till min mosters gård cirka en timme från stan. Hästar, åsnor och små lammungar. Ja, och lite kattungar och höns också. Hela paketet. Det kom en granne förbi och hälsade. Hon sa ”men tänk att du har tillgång till allt det här otroliga”. Jag blev lite ställd. Jag tänker väldigt sällan på det. Jag tar det nog lite för givet. Man blir liksom bagarens barn. Den där gården och det där livet har alltid funnits nära. Men det är ju absolut en blessing. Mitt egna lilla Yellowstone. Ja, minus hunkiga cowboys dvs.

Jag löste korsord. Det gick långsamt. Hängde framför brasan. Plockade videung i någon av hästhagarna. Såg något gammal avsnitt solsidan som gick på linjär-tv. Och gosade med små kattungar fastän jag är allergisk. Det blev absolut en allergitablett innan jag gick och la mig 21:34 (!!!!)

På långfredagen var det hemgång. Jag och mamma stannade på den otroligt gulliga gårdsbutiken Lilla Mejeriet i närheten av vår gård. Tydligen ägs det hela av någon bonde från tv4. När den självaste snyggbonden närmade sig vår bil var jag självklart tvungen att göra bort mig totalt. Jag hade glömt att jag knäppt upp jeansen när jag satte mig i bilen. Och cirka två sekunder efter jag klivit ur bilen så känner jag att de väldigt fort börjar hasa ner mot knäna. Vi snackar virrpanna deluxe. Detta resulterade i ångesthandling av ljus och servetter.

Sen var det hem till stan en snabbis för att preppa ett påskägg. Eller låt oss kalla det en påskpåse till Caroline. Vi skulle på middag och jag ville ha med mig en present. Jag köpte med ett paket glutenfritt knäckebröd och det absolut godaste hon, kräftost! Får absolut kväljningar när jag tänker på det. Men hon tycker det är gott. Och det är det viktigaste. Min lilla glutengäri.

Kl 18:13 var vi påväg in till en favorit. Hjälmaren. Ligger på Årsta Torg och är en riktig sunkig krog. Men en klassiker. En flaska vin för 350 spänn som absolut resulterar i en magkatarr men det är något med energin på det där stället. Det är liksom Söderort. Ni som förstår, ja, ni förstår.

Caroline och jag har en påsktradition. Vi äter middag på Två små svin och jag älskar den traditionen. Två små svin är en liten lokal pärla som är helt fantastiskt duktiga på smörrebröd. Och ägaren har en otrolig röst. Rösten är något som är out of this world. I alla fall, jag älskar dom här middagarna. Munnarna går, vi betar av det senaste och reflekterar över precis där vi är. Är denna middag lite av en måttstock? Jo men typ.

Det är så himmelskt gott. Vi snackar liksom 8,5/10. Men jag har ju typ gått och blivit allergiskt mot räkor. Men det kan vi ta någon annan gång.

Dagen därpå var det påskafton och solen sken. Jag tog bilen över till mina föräldrar och lagade en vårig filodegspaj. Den blev god. Och en ny rätt på påskbordet är införd. Kul med nya saker tycker jag!

Påtal om nya påsktraditioner – som den lilla häxan jag är: blev det påsktarot! Nej men det var så spännande. Såg det ut som att en lovande tid var framför mig? Jo men det skulle jag säga. Och mamma, hon ska köpa en ny säng. Kul det här med att fråga tredje ögat.

Sen åt vi påskmiddag! Jag blev proppmätt och det har jag typ varit sedan dess. Det är så gott. Men så mycket mat. Jag har i cirka två dagar nu gått runt och vrålat ”jag är så illamående”. Ingen självkontroll. Man bara äter och äter. Det är ju mysigt det är det. Men om jag ser en till sillstjärt kommer jag att ta en voi till Västerbron.

Dagen därpå var det påskdag, vilket är lika med den officiella mysdagen! Jag skrotade runt hemma hos mina föräldrar. Åt smågodis, tog en promenad runt mossen, åt lite rester och läste en bok. Det är så det ska vara, tycker jag.

Sen såg vi de sex första avsnitten Ronja Rövardotter. Herre min gud vad bra den var. Snygg, bra story och precis lagom nostalgisk. Längtar ivrigt efter resten av säsongen. Och jag känner så pepp att läsa om boken. Jag var orolig över Christopher Waglins tolkning av Mattis (Man har ju liksom varit besatt av Börje Ahlstedt så att säga), men det här var verkligen otroligt. Förresten har ni läst Schulmans text om den oberäkneliga Mattis? Så spännande tankar.

Nu är påsken över. Men inte festligheterna. Det är bara några dagar kvar till den stora trean och nollan. Har kaninpuls hela tiden. Tänk vad livet erbjuder för äventyr egentligen. Dags att andas i fyrkant tills helgen.

16
Listor och sånt trams

Mars 2024 i en sammanfattning

31 mars, 2024

Vi kör en kort sammanfattning av Mars. Jag vet att ni är nyfikna. Eller inte? Det har ju varit en riktig skitmånad.


Hur var mars?

Helt ärligt. Jag har nog varit/är rätt deppig. Addera en liten 30 årskris och hormonell obalans på det. Bitvis har det varit rätt kämpigt. Har man velat kastat in handduken ett par gånger? Jo. Vi ska inte ens tala om så fort nån har nämnt min födelsedagsgalej som är nästa vecka och min respons har varit ”JAG VILL INTE PRATA OM DET”. Jag har varit 100% omöjlig. Jag är så tacksam att mina kompisar inte har blockat mig i livet.


Månadens jobb

Solusearching AB fortsätter sin utveckling mot nya möjligheter.


Månadens besvikelse

Är inte Mars inte en enda stor besvikelse? Den som påstår något annat mår ju inte bra.


Månadens extra

När jag upptäckte hur otroligt trevligt det är att gå på bio på egen hand. När jag och Caroline bodde på hotell och levde som om det inte fanns någon morgondag. När jag såg den otroligt härlig pjäsen Vi gjorde vårt bästa på Playhouse theater. Bögen e Lös på Cirkus var en toppen show Mycket som varit extra härligt!


Månadens tv

Mycket TV denna månad! Allt från Puss, Hejdå på SVTplay som alla borde se, den otroliga dokumentären om Billie Eilish på Apple+ och Ronja. Otroliga Ronja. Mera tvtips har ni här.


Månadens film

Jag har tre bra tips som jag tycker alla ska se. The Holdovers för tänkarna. Hypnosen för oss horribla stadsbor som vill paja systemet. Och All Of Us Strangers för oss som bara vill ha sig en god gråt.


Månadens poddar

Tål inte några röster i detta nu. Är absolut lite känslig. Men känns mest som att svenska poddar handlar om skitsnack och trista toner. Som den otroligt basic bitchen jag är har jag börjat lyssna på Call her Daddy. Det är lite kul.


Månadens böcker

Jag har läst noll denna månad. Men på mitt sängbord ligger iallafall Det e kroniskt av Caroline Ringskog Ferrarda Noli.

En önskan inför kommande månad?

Att krisen är över. Det är fasiken det enda jag önskar. Och lite mer solsken. Jag är så trött på det gråa vädret.

7
min helg

Långfredagen är den längsta dagen

29 mars, 2024


Långfredagen kan kännas som en evighet. Jag tycker verkligen det. Och det här med familjen. Visst är det mysigt och allt. Men det kan också vara lite påfrestande. Jag tycker att man ska se långfredagen som en paus i ledigheten, ett avbrott i festligheterna. Eller så är det bara jag som behöver det. Som den otroligt introverte person jag är, med en massa kli i kroppen. Ofta blir det bara pannkaka och man sitter och skrollar på telefonen. Här är några saker du kan pyssla med för att få timmarna att gå:

Laga enkla saker riktigt långsamt

Det här var ett tips jag fick av min psykolog för några år sedan. Allting ska alltid gå så fort hela tiden. Och jag är fasiken inte tid för att stressa. Att laga något riktigt enkelt långsamt är en övning i tålamod. Men det gör en också möjligheten att hitta njutning i små små saker. Och gott brukar det bli. Tycker t.ex. att ni borde prova den pastarätten ikväll.


Långfredag = bio

Jag och mitt ex hade en härlig tradition på långfredagen: långfredagsbio. Vi bröt aldrig den och drack alltid ett glas vin efteråt för att diskutera det vi sett. Det var alltid en sådan mysig stämning på biografen. Jag rekommenderar verkligen ”Hypnosen” och ”All Of Us Strangers”.

Unna dig något fint

Köp dig något gott. Eller nått som gör dig glad. Eller kanske något som doftar gott. Själv kommer jag springa ner och köpa en göttig tvål från Tvål & tvaga.

Ogulligt påskpyssel

Nej, men jag är för påskpyssel. Men det får inte vara för gulligt. Då tappar jag peppen på något sätt. Min pojkvän har introducerat mig för konceptet lökägg. Det är verkligen festligt. 1. Klä in äggen i lökskal. 2. Rulla sedan de inlindade äggen i aluminiumfolie. 3. Koka dem sedan så länge du önskar. 4. KLART!


Långpromenad forever

Långfredagen kräver sin långpromenad, och så är det med det. Ta en kopp kaffe på vägen och vandra gärna på egen hand. Ta en timme för dig själv och lyssna på det senaste avsnittet av Uggla & Uggla. Jag är besatt av den podden.

Hur ska ni fira långfredagen?

5
Listor och sånt trams

Printscreens från min senaste vecka

28 mars, 2024

Min telefon är alltid full av otydliga skärmbilder från olika kanaler. Det är en röra som behöver rensas ständigt. Här är några saker från veckan som har passerat

Boho is back. ÄNTLIGEN!!! Jag är en sån förespråkare till en bohemiska stilen, alltid varit och kommer alltid vara. Tycker den får oförtjänt mycket skit. Ja, den är lite ocool men må så vara. Det är jag också. Ocool alltså. Med världsekonomi rent åt helvete är det 100% rimligt att boho kommer bli en grej. Kan vi alla inte bara klä oss som statisterna i Hair? Det är forever min favvolook.

Julia Frändfors är den roligaste personen på instagram. Det finns ingen person som gör mig så skrattig som henne. Ny säsong av Gifta vid första ögonkastet är på ingång och deltagarlistan är officiellt live. Alla är så unga…? Nej men vad är det för stress egentligen. Jag håller med Julia. Det är för ungt att vara med vid 27. Tycker jag iallafall. Jag var mitt i krisåren vid 27. Alltså taskig ekonomi, ostabilt jobb och partygladare än någonsin. Så långt ifrån att vara någons fru. Vad är det för jävla stress folk lever med?

”People are blunt with one another, sometimes even cruel, believing honesty is stronger medicine than sympathy, which may console but often conceals” läser Beth Dutton för John i ett avsnitt av Yellowstone. Boken The Solace of Open spaces verkar vara en amerikansk klassiker, en sån man hör om men aldrig plockar upp. Jag blev nyfiken. Kanske något att plocka upp till sommaren.

Nea Holm la upp en bild på sin urgullig unge och jag kände direkt. Nej men det här min stil. 100% saker jag skulle ha på mig som snart 30åring. Kombinationen är over the top. Och jag älskar det. More is more.

Fick en gullig inbjudan här om dagen, från min mamma, som ville fira hennes katts 10-årsdag. Det ryktades om tonfikmousse och kattbubbel. Känns lite gulligt på något sätt. Det är så viktigt att fira de små sakerna i livet. Eller är det obehagligt? Gud nu vet jag inte längre.

9