Hurricane? Jo men det är jag.
Namnet uppkom när jag var nybliven singel för cirka 1,5 år sedan. Vi var tre vänner som bodde på samma gata och gjorde allt tillsammans. Nej men herregud. Det var en sån fin tid. Vi alla tre var supersinglar och levde för billig cava på diverse sunkhak. Vi gick från krog till krog hela nätterna. Sen åt vi middagar varje tisdag. Och när vi inte sågs så chattade vi konstant. Vi var en liten familj.
Jag mådde ganska risigt under den här tiden. Jag var superledsen efter uppbrottet. Vi snackar alltså nån som ligger och hulkgråter på badrummsgolvet jämt. Singelchatten gick varmt om helgerna och räddade en många gånger. Vad hade jag gjort utan Berka och Tom?
Jag är en känslomänniska. Jag känner mycket, högt och lågt. Hela tiden. Jag har ett otroligt hett temperament. Men är också världens gladaste. Det är mycket som händer kanske man kan säga. En rövig söndag förra förra oktober var en mycket kämpig dag. Jag var bakis, hjärtekrossad och deprimerad. Kanon kombo kan man säga. Älskade Berka slängde ut frågan. ”Stormar det nu?” mitt i allt koas. Min respons blir. ”Du kan kalla mig Hurricane”
Därav namnet.
Så ja, det var historien om hur Hurricane uppstod.
1