Monthly Archives:

april 2023

Vardagsbabbel

Åt helvete med tech.

29 april, 2023


Hej. Min hjärna har gått på helvarv lite väl mycket på sistone. Alltså vi snackar för mycket. Att säga att det är mycket på jobbet är platt. Jag vet. Men det har det varit. På den nivån att jag tänker om stora frågor osv. Fan att livet ska vara så fucking svårt. Att skriva här har varit något jag verkligen saknat. För mitt i allt – så har jag velat dela det som händer innanför hjärtat, trots att hjärtat har haft konstant kaninpuls. Snart så. 

I veckan var jag på techevent. Det var. Mycket. Jag har liksom inte riktigt tänkt så mycket på att jag delvis jobbar inom just “tech” – att film och underhållning idag är en del av tech är för mig två världar som INTE bör blandas. Kanske handlar det om acceptans från min sida. Inte vet jag. Här är tre saker som jag insåg under mina dagar få Fun and Games iallafall: 

GEN Z = en horribel generation  

Okej det kanske var lite harsh. Men det känns att typ åtta av tio seminarium handlade om HUR vi ska kommunicera med den här generationen. Och jag kände bara “snark, kom in i matchen kallad livet” Allt ifrån att dom tror att dom uppfunnit hjulet, till att deras fokusspann som är cirka 10 sek och att dom tror att dom e så “jävla coola”. Nej hujeda mig. Det känns liksom som att alla marknadsförare 40+ är liksom lite amazed av Gen z, vill servera till deras behov annars är man lite ute. Sista dagen var det talare som hette Mary-Keane Dawson, och då var allt helt plötsligt förlåtet. Här pratades det endast om vikten av att kreativitet, bryta normerna och våga tänka nytt. Allt går i cykler – det viktigaste är att man vågar titta sig omkring och se vad man kan göra för att påverka. Va autentisk. Gen Z är inte allt.

Oversized blazer och välfönat hår. 

Jag känner mig så fel i vissa delar av branschen jag jobbar i. Jag är delvis lite bullrig, kanske inte drivs av samma saker och har liksom andra referensramar. Delar av Mediastockholm består av lite samma lirare. Välfönat hår, oversized blazers och en stark Vasastans aura. Jag är lite less på det. Så mycket copypaste på skiten är det. Jag blir trotsig då. Vill göra motsatsen. Ha mönster, stå på barrikaderna samt liksom stöka till det. Gud. Jag hade liksom på mig en byxdress med tigrar & blommor i ett hav av beiga toner. Mådde delvis p. Kände “ det är mig det är fel på”. Sen gick det något dygn. Jag landade i mig själv. Jag kommer ALDRIG vara vit skjorta och svart kavaj. Och nu överväger jag att beställa en trenchcoat i jeans pga vill rebella. Vad ska jag ha på mig nästa år?

Vet inte om tech är en plats för mig

Två dagar av surr kring AI (har förövrigt brutal AI-ångest, typ värre än min rymdångest), data och reklam gjorde mig mest illamående. Jag vet inte. Det kändes så liksom fake på något sätt. Jag är liksom mer mänsklig värme, magkänsla och typ mjuka värden. Jag vill prata om saker som känns, inte resultat direkt. Jag kände mig tom efter dessa dagar. Tom pga att jag drabbades av en känsla som var så otroligt “är det här allt det blir så dör jag.” Det måste finnas något mer än ett driv att tjäna pengar, vinnarmentalitet och status. Vad blev min motreaktion? Jag har spenderat cirka två dagar på att kolla på diverse musikdokumentärer om olika rockmusiker från 70-talet. Som ett plåster typ. 

Vet inte om jag hade en bad techupplevelse. Men så var det med det. Ser fram emot när jag får åka på SXSW. Behöver komma upp i ringen igen.

19
2 Comments
min helg

Min helg i tre kassa bilder

17 april, 2023

Den här helgen har jag tagit cirka noll bilder. Tecken att man har det väldigt väldigt kul antar jag. Det har väl gott i ett. Den stora nyheten denna veckan är ju att jag har börjat springa. Jag vet. Det är crazy. Jag har liksom aldrig aldrig sprungit i hela mitt liv. Efter påsk hände något i min kropp. Den ville röra sig på ett nytt sätt. Och vem är jag att tacka nej till det. Inledde min fredag med 16 minuter jogga orimligt långsamt. 100% ovärdigt men megakul.

Hannes kom hem från några dagar i Berlin. En normal flickvän hade väl kanske varit extra gullig. Var jag det tror ni? Svar nej. Ett litet as var jag. Beskyller min PMS. Små utbrott fick han ta. Är det OK att behandla sin partner så? Inte vet jag. Kanske. Vi tittade varandra djupt i ögonen. Bad om ursäkt. Sa ”Jag älskar dig”. Sen käkade vi dumplings på favoritstället. Såg att det var någon flunsa som är typ 19 och cool som la upp det på tiktok. Utgår från att det trendar. Tror vi stod i kö i goda 35 minuter för hämtmat. Hur sjukt? Konstigt när ställen man alltid käkat på liksom blir coolt. Vem hade trott det 2014? Heter Mormors Dumplings och ligger på Bondegatan 58.

Berka har varit i stan. Och det är fasiken det bästa jag vet. Att leva långt ifrån sina bästa vänner är tungt. Vi pratar var och varannan dag. Men ses gör vi inte jämt direkt. Men under en viss period levde vi så otroligt nära varandra. Och när det då är typ, helt plötsligt, en tågresa på 6h mellan varandra blir man lite extra glad när man får hänga. Vi strosade på stan. Kikade på saker. Vill förändra min stil. Gå helt in i liksom härliga färger och mönster. Gud det kommer bli så himla dyrt det här känner jag. Påtal om DYRT, hittade dom pissdyra kopparna från Köpenhamn på Aplace. Om ni har förträngt, kolla här. Dom låg absolut i samma prisklass i Stockholm. Horribelt det.

Vi hann även med en go middag på Pats Palace. Folkungagatan 140. Rekommenderar. Det var liksom. Thailändska tapas. Och det var lite halvbilligt. Drinkar, vin och en mätt mage under 400kr. Det är fasiken ovanligt dessa dagar. Carro kom förbi. Och sedan Jocke. Det är så fint när ens bästa vänner möter sina andra bästa vänner. Att se samtalen flöda. Energin komma igång. Och skratten. Gud skratten. Blir rörd när jag tänker på det. Vid 11:30 slank jag och Berka hem. Vi hade slumberparty. Nu är hon tillbaks i Norrland och jag ska jobba skiten ur mig i en vecka typ. Hur ska detta gå?

13
0 Comments
min helg

Easter feaster forever

13 april, 2023

Påsken kom och den gick. Den passerade i dunderfart. Varför är det alltid så? Jag älskar verkligen denna högtid innerligt. Jag kommer från en familj med väldigt lite traditioner. Så just påsken kan bli lite som den blir. I år var det ju en specialare dock. Min födelsedag. Men mer om det sen. Men låt oss ta det från början. Skärtorsdagen. 

Dagen började med nippriga barn i trapphuset. Träffade tre små blivande påskkärringar som med en väldigt bestämd röst berättade att på långfredagen skulle jag vara redo med godis. Vem är jag att inte lyda? Godis inhandlades. 

I min lägga hade mina födelsedagsblommor från Steph blommat ut. Och dom var helt sjukt vackra. Tänk att jag har så fina vänner. Földelsedagsflowers är verkligen wow. 

Jag har typ en påsktradition som jag inte ruckar på. Och det är Skärtorsdagsmiddag på Två små svin med Carro. Det här var tredje eller fjärde året. Och det är fan lika gott varje gång. Otroligt. Och trevligt, det var extra trevligt den här gången. Hur är det ens möjligt?

Vi pratade non-stop i typ sex timmar, det dracks enheter och vi mådde. Ibland är jag chockad över att vi kan ha så mycket att prata om. Det tar liksom inte slut. Om det är någon jag liksom verkligen vill åldras med är det Caroline Friberg. Är hon min stora kärlek i livet? Förmodligen.

Dagen därpå beundrade jag dom fina presenterna jag fick av Carro. Förlåt men hur fina vänner kan man ha? Ett dundergöttigt läppstift och en otrolig bok. Tänk att det kan få vara så kul att få fylla år igen. Jag som hade en sån jäkla ångest över det hela.

Som jag nämnde tidigare har vi väldigt få påsktraditioner i min lilla familj. Men en grej som är helig är min gubbröra. Hur jag gör varierar från år till år. Men grunden är rätt stadig. Det är så djävulskt gott. Skulle kunna äta sill jämt. Mitt ex sa alltid att man skulle kunna tror att jag var 80+ pga mina matpreferenser. Må så vara. Men min gubbröra tar INGEN ifrån mig.

Jag och Hannes drog sedan till Fotografiska. Fina utställningar som vanligt. Min kille är ju lite av en… låt oss kalla det finsmakare, (eller kultursnobb, som jag säger ibland bakom hans rygg) så att få honom till fotografiska kan vara lite av en kamp. Men pga birthdayweek så bestämde jag aktivitet. Fotografiska funkar alltid. Precis lagom artsy för min stressade hjärna. Gillade verkligen utställningen Santa Barbara av Diana Markosian.

Efter besöket på fotografiska traskade vi över till min lokala kvarterskrog Nytorget 6. Jag åt köttbullar och Hannes kroppkakor. Det var DUNDERgott. Minns att jag kände mig otroligt glad när jag tog den här bilden. Nått med att jag fick en känsla av att saker skulle landa på något sätt. Efter middag rörde vi oss mot Victoria för kvällsbio. Jag kan ha somnat lite under ett halvsegt parti. Men liksom, låt mig. Jag är ändå 29.

Sen var det den stora dagen. Elinor Alderbro fyllde 29! Om ni vill läsa mina tankar kring detta – klicka här. Hannes påstår att jag har agerat som en fullständig psykopat och säger att jag ”väckte honom kl 07:55 med aggressiva pussar på axeln”. Tydligen ville jag att han skulle gå upp. Jag har NOLL minnen av detta. Frukost på sängen fick jag iallafall. Och i ett av paket låg en… nykel. Jag blev helt pirrig. Fattade ingenting. Hannes bad mig kolla ut genom fönstret. Jag fick puls. Som ni förstår.

Och där stod MIN NYA CYKEL! Ursäkta? En minicykel. Min älskling hade krigat till Västerås för att köpa den. Det kallar jag fasiken kärlek om nått. Jag var 100% pirrig hela dagen sen. Jag har varit rätt kritisk till cyklande tbh. Cyklister är ju tokiga i denna stad. Man vill ju inte, jag vet inte, dö typ. Men på sistone har en pepp inom mig vaknat till liv. Antar att Hannes hade plockat upp mina signaler. Tog en premiärtur i minikjol (rekommenderar EJ) och mådde KANON. Efter lunch kom pappa och hämtade upp mig för allmänt firande av Jesus död och en legends födsel (Elinor Alderbro om ni ej fattar).

Familjefirande <3 Mamma hade bakat blåbärsgrottor och köpt min favorittårta + OCH lagt fram en urgullig rutig duk. Varför blir jag rörd när jag tänker att min mamma noggrant har valt ut en duk, strykt den och lagt fram den för min födelsedag? Nej men det är för mycket. Kommer jag någonsin bli en så fin förälder? Förmodligen inte. Vi åt massa påskmat, jag fick fina födelsedagspresenter och vi hade musikbattle. Father and Son av Cat Stevens blev årets påsklåt. På kvällskvisten åkte jag över till min kille och sniffade honom i nacken medans han packade. Bra födelsedag trots en massa ångest måste jag säga.

Dagen där på var den första dagen som 29 och där någonstans klev jag in i något typ av påsklunk. Läste böcker på soffan (t.ex. denna novellsamling från novellix som jag fick i påskäggett, såg en massa avsnitt av diverse svenska serier och åt en del godis. Jag skulle vilja säga att det har varit en bra början på mitt tjugo nionde år. Har redan börjat springa och typ läser varje kväll. Jag är en perfekt vuxen med andra ord.

14
2 Comments
Hjärtat

Den långsammaste dagen på året

7 april, 2023
Gullig bild på mig. Eller obehaglig. Tog den i början på birthday week.

Långfredagen är en sån långsam dag. Gud var den är långsam. Jag älskar den djupt dock. Dagar som aldrig tar slut. Minns verkligen hur jag tyckte att långfredagen var en så konstig dag som liten. Det var liksom något mittemellan firande och typ ledighet. En konstig paus. Imorgon fyller jag 29, en ålder jag tycker illa om helt ärligt. Det kommer hända, trots att jag ryser av tanke. Så det är väl typ att bara gilla läget. Vad det är som skaver är oklart. Men något är det absolut. Tiden som går osv. osv. 

Det största som snurrar runt i skallen är väl det där kring vad man ska göra med sin tillvaro. Vad är det som JAG egentligen VILL göra? Mycket av det jag har pysslat med har varit tillfälligheter. En sak leder till en annan. Ibland får man ett erbjudande. Ibland inte. I min senaste terapisession pratade vi mycket om min magkänsla, och att jag typ tycker att den är på vift. Ibland känner jag att jag jäktar efter saker andra vill att jag ska göra, istället för att liksom lyssna på det jag vill. Inte ovanligt. Men olikt mig själv. Jag vill ju skriva. Jag vill ju skapa. Skriva manus. Typ regissera. Jag skulle vara så bra. Sen är det ju det där med självkänsla. Jag pendlar mellan totalförakt och hybris hela tiden.  Saker och osäker anställning. osv osv.

Steph och jag gick till Bar Ninja på Katarina bangatan. Perfekt ställe att diskutera en kris på.

Sen var det ju det här med… barn? Jag har haft väldigt lite kids i min omgivning. Jag är ganska dålig med dom to be honest. Blir liksom stel. Hur som haver, i januari plussade en av mina närmsta vänner. Jag grät som en toka. Mest för att jag älskar henne. Men också för att jag genuint blev glad för att vi skulle få en baby i familjen. Jag fick dock som en uppenbarelse. Att börja skaffa barn, det är ju liksom något man måste besluta… på egen hand? I mitt sjuka lilla huvud så trodde jag liksom att det skulle komma en vuxen, en riktig vuxen som ba sa “NU är det dags Elinor”. Säger nog mer om min korkade hjärna egentligen. HUR ska jag kunna fatta det beslutet? Jag kan ju inte ens göra semesterplaner. Fyfan vad jag önskar att man kunde få en god man ibland. Och hur länge kan man egentligen vänta? Jag tycker Flora skrev ett jättefint inlägg om detta här om månaden. Finns här. 

Och sen var det ju det här med den geografiska platsen där man ska leva. Hemmet. Vad är det egentligen? Jag har älskat min lägenhet. Så djupt. Men sagt men säkert börjar jag känna att det snart är dags. Att flytta på sig. Att bostadsmarknaden är som det är gör ju att jag kommer behöva sitta i båten ett tag till. Lite längre än planerat. Vilket är frustrerande. Men också bra. Ibland känner jag mig rätt fast i stan. Jag drömmer om hav, ett badrum med fönster och en möjlighet att öppna dörren och inte mötas ängsliga typer som fokuserar mer på naturvin och status än saker som får dem att må bra. Jag älskar ju dessa kvarter. Dom är mitt hem. Men ibland drabbas jag av en känsla av att något annat kanske skulle kunna vara ännu bättre. 

Sen kostade ju allt skjortan. Kan vara bra att veta.

Men det som stör mig mest är väl faktumet att det känns som att en era börjar närma sig ett slut. Last days of dancing. Spontanhäng byts ut mot en full kalender. Onsdagsöl blir istället yinyoga och Mästerkocken. Partyoutfits handlas inte längre i samma utsträckning, istället är fokus på kontorskläder. Saker förändras. Vare sig man vill det eller inte. Och jag är fan ett år från trettio.

19
5 Comments
min helg

Den sista helgen som 28

5 april, 2023

Nu är det officiellt birthday week. Jag har otroligt mycket nojjor kring denna ålder. Fyfan 29. Är det inte osexigt? Träffade en kompis. Vi kom överens att den där goa tiden när man liksom är “ung” e över… nu är man nått annat, och förväntas att ha lite koll på läget + mycket annat. Men tillbaks till det som varit. Nämligen förra helgen: 

Förra veckan var HORRIBEL. Nej men allt gick i ett. Skrev ungefär fyra sms till min kille och frågade “tror du jag är utarbetad?”. Jag är ju lite dramatiskt lagd. Kan man säga. Han var absolut empatiskt men inte medberoende. Tack gode gud att han inte bekräftar allt mitt tokande. På kvällen åkte jag över till Kungsholmen för en drink på Piren. Jag var så otroligt stressad över faktumet att det liksom var lyxigt. Där dök jag upp i mina knasig jeans och flippiga skor. Men det var fan nice. Vi drack vin, hånglade friskt i solnedgången och däckade kl 22. Jo men fredag ändå, kul koncept. 

Hannes skulle på kalas dagen därpå. Så vi sa herrå. Jag mötte upp Caroline. Vi skulle umgås utan alkohol hade vi bestämt. Vi tog en promenad i solen. Sen hände det något. Livet var liksom. Härligt. Vi tittade på varandra när vi stod där på Götgatan och ba “Men vi ska väl gå in?” Jo tack. In på Richie Fenix det blev. Vi skulle dricka ETT glas vin. Klipp till fyra timmar senare. Plus några enheter. Ett anslutande sällskap. Och en grilled cheese. Det är så KUL att vara människa ibland. Vi pratade mycket om relationer. Och om hur det känns när ens bästis träffar någon ny. Som den psykopat jag är erkände jag en total skräck för faktumet att Carro kommer träffa någon inom kort, och att helt plötsligt inte var hennes mittpunkt. HUR ska det kännas? Nej men gud. Truma. Fint samtal iallafall. Tänk att få vara någons favorit. Vid sex skildes vi åt. Carro dansade. Alltså verkligen dansade vidare till en familjemiddag. Medans jag gick hem och såg Outer Banks. Bästa kvällen någonsin. 

Jag var uppe med tuppen på söndagen. Kl 9:30 bar det av till yogan. Jag låg som vanligt och stressade över att andas för högt. Solen sken. Jag var på ett jävla bra humör. Jag köpte påskris och pynt på stan. I teorin, ÄLSKAR påskpynt. Men i praktiken, fyfan vad det är knasigt. Usch. Svårt det där. Lagade min nya dundersallad m vitlöksris , satte upp en nya tavla och ba mådde. Det var min sista helg som 28. Det va d.

15
2 Comments
Äventyr

Två dagar i Köpenhamn – konstant stress och en dyr kopp

3 april, 2023

Förra veckan var ett konstant kaos skulle jag vilja säga. Kniven mot strupen, en kaninpuls som aldrig slutade slå och en känsla av “vad har jag glömt nu” var min vardagar. Att uppdatera denna plats kändes helt plötsligt mindre viktig. Kanske en bra prioritering. Jag tror det. När datorskärmen flimrar framför mig eller när osammanhängande meningar kommer ur käften är min spontana tanke sällan att jag borde skriva några några rader. Det är väl kanske precis då jag egentligen borde göra det. Bryta det som känns överväldigande liksom. 

Förraförra helgen var jag 51 timmar i Köpenhamn med min kille Hannes. Han heter så. Min psykolog uppmärksammade mig om att jag sällan nämner honom vid namn. Varför vet jag inte? Men iallafall, jag och Hannes var i Köpenhamn. 

Jag klockan 05:45 som skulle med 3:an till centralen

Kl. 11.25 anlände jag till centralstationen. 35 minuter senare hade jag ett jobbmöte som jag skulle beta av. Jag hade hela tågresan jobbat på en välformulerad pitch. Pitchen hölls. Alla var nöjda. Jag var nöjd. En och en halv timme senare mötte jag upp Hannes utanför kontoret. H hade varit på jobb i Københavns dagen innan. Hängt kvar i stan. Levt loppan med sin polare. Sen möttes vi upp. Två slagna själar. Hannes var bakis som ett as. Och jag hade varit på resande fot sedan kl 06:15.

Vi checkade in på vårt hotell i Vesterbro. Vi bodde absolut mellan tre stripklubbar. Först, obligatorisk kram i sängen. Babblade på gjorde vi. Jag ville höra om allt som hade hänt dom typ TRE dagarna vi varit ifrån varandra. Munnen gick, och den gick. Hur mycket kan man ha och prata om? Inte vet jag. Vi tog en prommis till Norrebro. Strosade. Kollade folk. Och hängde runt. 

Hannes filosofi kringa varför danskarna har en sån snygg still var rätt spot on. Det är liksom alltid bara någon detalj som är lite konstig. Egentligen är saker och ting ofta rätt basic. Men sen är det någon knasig jacka alternativt en tyllkjol för barn som används som typ topp. och då blir man 10 av 10. På kvällen drack vi några glas vin på Pompette följt av en middag på Safari. Vi upptäckte även en favoritgrogg: varm saft med rom. Kommer drickas framöver. Vi somnade så gott sen. 

Jag är så stressad i Köpenhamn har jag märkt. Jag vill liksom att allt ska hinnas med. Det gör det inte. Inse faktum Alderbro. Istället går jag runt med en gnagande känsla av att man MÅSTE maxa myset. Vilket är rätt omys om man säger så. Är det någon annan som känner igen sig?

Vi började dagen på en gullig kafébar. Goda croissanter förtärdes och jag var lycklig. Vid lunch hoppade vi på ett tåg till Louisiana. Jag tror vi bråkade lite på tåget. Som man gör, på tåg. Louisiana var fantastiskt. Så otroligt stort. Det tog liksom aldrig aldrig aldrig slut. Gauri Gill hade en fullkomligt underbar utställning. Jag är absolut besatt. Nan Goldin ställde också ut. Om det är något jag får ångest av så är det Goldin. Det destruktiva festandet + MÖRKER. Nej men det tar på mig. Jag tror vi var där i sex timmar. Jag var så slut efter. Mätt på intryck. Och juste, jag köpte en mugg för 532 kr i museishoppen. Jag vill INTE prata om det igen. Danska kronan är förvirrande och så är det med det. 

När vi kom till hotellrummet avnjöt jag kims chips vilket är mina BÄSTA chips i universum. Sen åt vi en magisk middag på Gorilla. Gorilla är så festligt. Livat och otroligt danskt. Folk drack shots var och varannan minut, musiken pendlade mellan 90-tals älsklingar och liksom old school hiphop. Vi åt en avsmakningsmeny med livets godaste grejer och drack drinkar. Det blev fest i lokalen. Men vid elva smög vi där ifrån. Vi var så trötta. Vi tog en promenad genom stan. Vesterbro hade absolut ett mörker nattetid. Det är så konstigt det där. Hur saker kan förändras på bara några timmar. 

Dagen därpå var sista dagen. Vi hamnade på ett frukostställe där praktiskt taget allting blev fel. Kändes varken mysigt eller som det vi önskade. Gott rågbröd hade de i alla fall. Gud, danskarna kan verkligen sitt rågbröd. Vi checkade ut från hotellet. Tog en promenad. Hamnade på vackra Glyptoteket. Jag var där för typ 10 år sedan. Det är en sån magisk plats. Vackert räcker verkligen liksom inte. Dröm är det.Nej men det är verkligen ett måste tycker jag. Hannes tvingade ner mig till mumierummet. Ja, det finns ett sånt. Jag spände käken och sa “Gud nåde dig om du skrämmer mig där nere”. Det gjorde han inte. Tack för det. 

Sen var klockan 14:21 och vi skulle åka hem. Jag köpte en tonfiskmacka från Joe And The Juice och drack en danska kombucha. Tågresan var kanon. Vi tittade på Borgen (Ja, vi älskar ALLT danskt) och pratade för högt. Jag hade bokat tyst avdelning. Gud vad bra idé. När vi kom till Norrköping blev tågresan mindre kanon. Snöstormen hade nått Sverige. och vi var bara 100% fast. Tåg byttes och vi blev två timmar sena. Det var d. Resan var toppen och jag vill åka till Köpenhamn nästa vecka igen. Med andra ord, bra betyg. 

18
5 Comments