Monthly Archives:

maj 2023

Listor och sånt trams

Maj i en listjävel.

30 maj, 2023

Ska vi köra en lista? Gud Maj. Brukar vara årets mysigaste månad. Och nu har det bara passerat. Usch. Jag har knappt njutit. Skäms på mig. Jag tar nya tag i juni. Och så är det med det. Livet ska levas, och det är omedelbums. Men en summering ska ni ha – då kör vi en månadens: 

Månadens teve: Jag har sett relativt mycket saker den här månaden. Vilket är ovanligt för att vara mig. Carro mobbar mig att det tar en sån jävla lång tid för mig att liksom kolla en serie. Men den här månaden. Saker har tryckts på en ny nivå. Tiny Beautiful things, Daisy Jones & Six, Last Thing He told me, The Bear, Gifta vid första ögonkastet och det absolut viktigaste Queen Charlotte. Gud. Familjen Bridgeton är verkligen underskattad. Så bra för min lite lätt stressade hjärna. 

Månadens teve: Säger ba en sak – TAYLOR SWIFT. Kanske är det faktumet att hon är på turné och det liksom har tagit över mitt tiktokflöde. Eller så är det hela den här grejen att jag är lite stressad i hjärnan och trygghet är det jag behöver. Taylor Swift är fan trygghet. Det är så ocoolt. Jag vet. Men jag älskar det. Har lyssnat på Fearless, Getaway car och Karma cirka 400 gånger om dagen senaste veckorna. 

Månadens poddar: 

Jag behöver en podd. Fina Surret. Allt annat är totalt oviktigt.

Månadens Youtube:

Nej men det osar livskris om hela mig just nu. ALLT ska förändras. Håll i er. Besatt av Ribecka på youtube. Dom lever vanlife, surfar hela dagarna och köpet typ keramik. Dom är så härliga. Glada, ångestfria och liksom lever i nuet. Allt jag inte gör. Och så ska hon ha barn. Vem har jag blivit? 

Månadens dryck:

Gud drack en så god lemonad här om dagen. Rabarber och jordgubb. 100% syrlig och somrigt. Vill dricka den hela juni. 

Månadens godaste mat:

Åt en laxröra här om dagen. Kände att jag fick dille på det hela efter typ första tuggan. Kommer absolut laga den jämt nu. Hittade ett liknande recept här. 

Månadens sysselsättning: 

Om någon har missat det så har jag… jobbat. För mycket. 

Månadens sämsta:

Att jag typ har tillåtit mig själv att liksom krascha lite. Inte lyssnat på kroppen. Bara kört på. Det är så elakt. Jag måste ta hand om mig själv. 

Månadens bästa beslut: 

Säga ifrån när det behövs. Lyssna inåt. Försöka hitta magkänslan. 

Månadens bästa inköp: 

Har jag köpt något? Tror inte det. 

Månadens film:

Såg Fatal Attraction här om dagen. och den lever förfan som ett jävla trauma i kroppen. Don’t watch it kids. 

Månadens konsert:

Som att jag har varit på en sån. Ska dock på Sony live ikväll. 

Månadens böcker: 

Har läst My Body av Emily Ratjakowski. Jag vet helt ärligt inte riktigt vad jag ska säga. Blandade känslor. Mer om det shortly. 

Om ni vill läsa mer sånt här kan ni klicka här.

15
3 Comments
min helg

Siggesta forever

29 maj, 2023

Jag är lite överjobbad kanske man kan säga atm. LOL, kom med något nytt. Nej men det blir bra. Det blir det. Men liksom de närmsta två veckorna. En del ska betas av . Bilder tas knappt pga ser ut som skit + sitter mest framför datorn. Hade dock en sån jäkla helg. Men hur kan dom gå så snabbt? Det är fan kraftigt deprimerande.  NU kör vi:

LJ kom till stan = drinkar. Jag har knappt förtärt en droppe alkohol senaste veckorna och då blir man ju liksom salongs efter en enhet. Nej men det var så trevligt. Surra på. Prata om saker som skaver och liksom beta av ämnen som livet erbjuder. Att våga i kärlek, jobb och liksom tillvaron. Tiden går ju på två sekunder när man väl öppnar munnen. 

Sen mötte vi upp E + M och ungefär hela produktionsgänget bakom Robinson. Elin hade gigat och fått hela Norra Brunn att skratta. E&M hade förlovat sig dagen innan. Jag kände mycket känslor genom kvällen. Till en början förvirring – men mest skratt och värme. Två roliga människor som ska få njuta av ett UNDERBART liv tillsammans. Hur kul? Alla blev rätt kalas. Det gaggades, planerades och njöts. Vid 01:23 vinkade vi hejdå. 

Jag var absolut bakis dagen efter. Åt en shakashaka och pratade med min kille i telefonen i en timme. Vi gör ofta det. Vilket är lite konstigt – för vi skulle liksom ses två timmar senare. Men det var trevligt. Han berättade att han hade varit på Frickys releasefest, sett solen gått upp i Ivar Los park och somnat vid fyra. Jag var absolut kränkt att jag inte var medbjuden. Det var en ton från min sida. Sen när jag väl hade lugnat ner mig, så mötte vi upp min mamma och drack en burköl. Mer om det här. Efter det käkade vi indiskt och såg Fatal Attraction från -87. Jag mådde P. Och hade lite svårt att sova. 

Igår var det urmoderns dag. Och vi åkte till Siggesta Gård. Ja, det är typ det enda stället jag vågar köra bil till. LÅT mig liksom. Vi åt brunch. Ni är välkomna att håna mina bilder. Det var så jävla gott. Och vi drack rabarber och jordgubbslemonad. Det fanns allt. Dog för tonfiskröran + färska bagels. Eller den ljumma rabarberpajen. Vi ska inte ens prata om the tortilla. Rekommenderar. Mamma var glad, jag var glad. Alla var mätta. Succé. 

Blev dock dunderstel när jag sprang in i två vänner medan jag gled runt med mina päron där på Siggesta. Varför blir man sån? Det blev så konstigt i mitt lilla huvud. Två världar som liksom ALDRIG möts. Mitt vuxenliv med min… barndom typ. Konstiga fraser kom ur min mun. Jag blev liksom. STEL. Olikt mig. Väldigt olikt mig. Väljer att tänka på det som en mini-stroke. 

Vilken helg!


16
0 Comments
Okategoriserade

Att roasta eller bli roastad

28 maj, 2023

Första gången jag såg min mormor peka finger till min morfar var när jag var typ fyra. Han var störig och det gick Formel-1 på tv. Om jag inte minns fel började min mormor imitera min morfar och garv bröt ut. Det där var början på något nytt i min värld. Man fick skämta, man fick gå på men det är fasiken en hårfin balansgång som lätt kan gå fel. Sen dess har det skojats friskt i min familj. Ibland är man i skottgluggen, ibland inte. Vissa tar det bättre än andra. Men högt till tak är det. 

Känner jag mig det minsta trygg eller är ungefär en enhet in känner jag att hela världen är min stand-up scen. Lite som att jag är king över Norra Brun. Här om veckan var jag på middag med ett par jag känner sisodär. Mannen har jag knappt träffat. Lagom till desserten så var jag i farten. Det skulle roastas på ett sätt. Det skrattades. Mycket. Men dagen där på vaknade jag med en sån jävla vargtimma. Vafan hade jag sagt? Måste man berätta varenda tanke man har? Förmodligen inte. Kan man inte bara hålla snattran ibland?

Jag och min kille skrattar jämt. Alltså typ hela hela tiden. Det skämtas. Hårt. Men kärleksfullt. Jag älskar det. Den hårda tonen är bland det roligaste jag vet. Men det händer absolut att det blir dålig stämning. Carro har sagt meningen “Du måste sluta mobba din pojkvän”. Fan vad jag kan få ångest av det där. Är man universums elakaste människa? Gud snälla. Lås in mig. 

Igår träffade min mamma, min kille för andra gången. Jag tror både han och jag var nervösa. Det släppte rätt fort. Igår var det min tur att bli roastad. Dom gaddade ihop sig. Gick på mig. Precis som jag förtjänade. Det var som att år av att roasta andra äntligen resulterade i lite tillbakakaka. Mamma yttrade meningar som “Men vad har jag gjort för fel för att du ska bli såhär” eller “Det här är pinsamt Elinor”. Många kanske hade känt sig stressade. Jag älskade det. Den hårda tonen är det tryggaste jag vet. Det är kärlek. Sånt man gör med sånna man tycker om. 

Jag och min kille gick hem över stan. Fnittriga. Solen gick ner över Katarinavägen och fiskmåsarna skrattade i horisonten. Det där var ju kul. Ska man signa upp sig på ståuppkurs eller?

16
1 Comment
Okategoriserade

En lång helg

23 maj, 2023


Hej hallå,

Jag har väl för övrigt haft den värsta starten på vecken. Som att hoppa in i en kalldusch gånger tusen miljoner. Blir det bara svårare och svårare att bli människa? Jag tror det. Ska man typ bli amish och liksom odla squash och typ lyssna på radio? Gud vad kul. Visste ni förresten att Amish är min mest vanliga sökning på tiktok. Är så intresserad. Dröm 2023: bli rikshippie. Men en uppdatering ska ni få kring min långhelg: 

Långhelgen började på Nöjesguidens sommarfest. På festen var iallafall Hannalicous, Little Jinder och diverse medarbetare från Perfect Day Media. Jo tack. Träffade massa gamla kollegor och pluggkompisar. Kände mig lite cool där i minglet. Men var sådär lagom kaxig påvägen hem på Bondegatan när jag stod och kippade efter andan och repeterade meningen “jag tror jag har lite panikångest”. Inte så cool med andra ord. Jag tror att en sträcka på 200m tog ungefär 15 minuter att gå. Min kille övervägde att beställa en taxi. Har jag sagt att jag älskar honom? Det gör jag. 

Dagen därpå hängde jag med Berka mm som var i stan. Jag var inte mitt soliga jag. Men det måste väl få vara okej. Påtal om personer jag älskar djupt. Sanna Berka Berglund. Tänk att hon ska få en plus en. Jag kan knappt förstå det. Baby B. Det är något som är speciellt med när ens nära vänner blir gravida. Det blir mer att älska. En liten version av en av en mina bästa människor. En liten person som man vill lära  allt. En person som man vill ska få vara med om livets stora ting. En person som allt måste hända. Det är ta mig tusen så stort. 

På kvällen åt jag, Emma och Berka middag på Tabbouli. Mycket avhandlades. Typ hur mycket man faktiskt ska tycka om sitt jobb. Är 30% kul och 70% tråk godkänt? Sen rev vi av saker som Gifta vid första ögonkastet, Sannas mammastil och om jag skulle vidare på fest eller inte?Jag skippade festen pga panikångesten dagen innan. Gick hem och såg sista avsnittet The Last Thing He Told Me istället. Bra val. 

Dagen därpå var det Hannes-Elinor dag. Min kille har skrivit en typ… bok. På sistone. Så jag har knappt sett skymten av hans fejja. Jag har saknat honom. Så in i bängen. Vi delade upp dagen i olika delar. Man fick en man fick välja en aktivitet + ett mål. Bra tips. Ex. på saker vi gjorde: Vi målade graffiti, åt bagels, drack vin i Slaktis och cyklade. Jag däckade vid 11 som ett barn. 

Lördagen var kämpig. Ungefär där tog mitt sociala batteri slut och ångesten var ett fucking faktum. Det var deppigt. Gjorde det enda rätt. Jag åkte till mamma och pappa. Flippade möbler med mamma, åt massa portioner av jordgubbar, grädde o glass och gjorde århundradets tabbe. Jag har gjort den förut. Och tänkte då. Det här gör jag ej om. KLIPP TILL I LÖRDAGS. “Va ska vi se?” “Jag vet inte. Finns en ny säsong Bridgerton”. Nej men det är så stelt. Så mycket SEXscener. Orkar inte. Blir 9 år och fnittrar igen. Tack gode gud gick pappa och la sig efter avsnitt ett.  Sen ägnade vi oss till mammas nya hobby. Orakelkort. Fick kanien. Tydligen måste jag ur mitt mörka hål. WOW.

Söndag var jag levande igen. Det var årets första utomhusloppis. Bilen åkte till Värmdö kommun. Faktiskt till Gustavsberg. Det var liksom BRA utbud och BRA fika. Två viktiga detaljer. Mamma fick frossa och köpte liksom ALLT. Jag däremot. Jag köpte ett vinfat. Fattar ni vad jag menar? Ett fat för… vin? Sen åkte jag hem och hade lite söndagsångest. Som man har efter låghelg. Det var det.  

16
2 Comments
Listor och sånt trams

Saker som fått mig att skratta på sistone

15 maj, 2023

Om det är något jag alltid har nära – då är det fasiken skrattet. Även i kris. Även i stunder jag inte borde. Jag får ju skäll av min psykolog under våra sessioner. Han säger att jag måste sluta skratta bort saker. Tydligen en försvarsmekanism. Ett förminskande av mitt eget känsloliv. Jag är nog uppfostrad till att skratta åt alla hemskheter man är med om. Att bryta det beteendet är liksom OMÖJLIGT. Aja. Det här har jag skrattat åt:

  • Hängde i parken här om dagen. Det var varmt och folk låg tätt-in-till varandra för att få plats på den lilla gräsplätten. Cirka 100 m från där jag låg och chillaxade pågick ett bröllop. Instagrambilder togs på ett sätt på bruden och hennes färgglada brudtärnor. Som taget ur Pinterest. Bredvid mig låg en man och hans fru, kanske runt 55. Dom observerade spektaklet noggrant. Hörde honom säga ”Visste du att snittlängden på ett äktenskap är två år?”. Jag blev fnissig.

  • Det händer att jag och Carro diskuterar Bianca. Ja, hon är ju liksom samtidens stora fenomen. Har någon sett dokumentären? Ska göra det. Hur som haver. Det roligaste jag vet är när Carro börjar prata om Phillipe Cohen. Då kommer ALLTID meningen. ”Men han ser ju ut som en liten flicka i ansiktet”. Det är så jävla kul. För. han. gör. ju. verkligen. INTE. det. Jag fattar inte vad hon menar?

  • Fick ett sms av min mamma. Hon har skaffat kanariefåglar pga ”så fint när dom sjunger”. Tvivlar starkt på det. Hon har döpt dom till Torsten och Greta. Som hennes gamla moster och morbror. Jag vet inte vad jag ska säga.

  • Här om dagen kände jag en ”närvaro” i min lägenhet på kvällskvisten. Ja absolut, vi kan kalla det ett spöke. Det gick så långt att jag typ inte riktigt vågade vända mig pga kände ”Pallar inte att någon ska stå där”. Jag var så uppgiven och lat i det hela. Orkade liksom inte bli rädd. Dagen efter skrattade jag så mycket åt mig själv. Vem är jag?

  • Tänker ofta på när jag började gå till min psykolog för fem år sedan. Vi ”kände” inte varandra om man säger så. Jag gjorde nog sken kring att jag var lite hippare än vad jag var. Hans råd när jag skulle hitta något annat att fokusera på 1h om dagen var ”Börja åk longboard”. Jag kan inte tänka mig något farligare. Jag hade ju dött liksom. Mer död än suicid iallafall, det är ju… bra. Eller? Kul tips iallafall.

18
2 Comments
Söndagstankar

En lugn oas

14 maj, 2023

Senaste veckan har jag känt mig konstant överväldigad. Jag är långt ifrån närvarande, utan kör bara rakt på. Listorna är lång av vad man ska och borde göra. Sen är det ju det här med alla saker som man inte planerat för, man bara kör på. Där någonstans hinner man sluta dubbelchecka, reflektera eller ens se över vad man har hunnit med. Man bara gör. Är det så här det känns att bli vuxen? Om det är sanningen så dör jag.

Drömmer nu om att bygga hus någonstans där havet kluckar utanför. Att kunna ta en båt någonstans dit lugnet infinner sig. Jag vill kunna stänga av och lära mig vad som är viktigt och inte. Läsa böcker på helgerna och inte drabbas av dåligt samvete. Bara va. En lugn oas. Är det så fel?

Må vara det stökigaste inlägget jag har skrivit på ett tag.

16
0 Comments
Vardagsbabbel

Saker jag har haft för mig på sistone

7 maj, 2023

Det har absolut varit lite tyst. April dedikerades till jobb.  Maj ska ägnas åt mingel, fest och att återfinna glöden igen. Solen skiner och allt det roliga är runt hörnet. Det kommer bli bra, det måste det bli. 

Igår var det lansering för ett projekt jag har jobbat med. Det är så kul. Märker hur jag har kört på – och liksom betat av saker utan att vara tacksam och njuta. För några år sedan hade jag liksom ba “NYP MIG” om jag hade fått jobba i den här typen av projekt. Igår fick jag liksom ta mig i kragen och bara ta ett djupt andetag. Är det nu det händer? Kanske. Va lite glad nu Elinor. För några veckor sedan var vi på inspelning för projektet. Tog en bild. Att jag får jobba med det här underbara teamet är WOW. Att få sitta med i manus, utveckling och typ kampanjande. Så jävla kul. LUST finns nu på Skyshowtime iallafall, det är viktigt. 

Jag och Carro var på vandringsled här om veckan. Vi åkte på utflykt och JAG körde bil. Det är så sjukt. Bröt väl säkerligen cirka 40 trafikregler under dagen. Men det var liksom så härligt. Väl framme på vandringsleden så tillbringade Carro ungefär första halvan av promenaden att upplysa mig om diverse mord hon läst om. Och den andra halvan med att nojja över att vi skulle bli attackerade av olika djur. Jag kände mig som att jag var Reese Witherspoon i Wild. Ska man boka en vandringsresa? Kanske. Efter det åt vi god mat i Gustavsberg. Det var en bra dag.

Jag har varit lite off senaste veckorna. Hjärnan har känts skadad delvis. När saker känns skakigt åker jag alltid hem till mamma. Sitter i köket. Reder ut röran som sällan är så stor som den känns. Delar min oro. Jag gråter lite, skrattar så det gör ont i kinderna och blir där någonstans en riktig människa. Mammor är fan bäst. Gud kommer man kunna bli en bra förälder? Jag tror fan inte det. Mina tamagotchis dog ju alltid. Vi ska inte ens prata om hur mina simmare mår. 

Påtal om bra mammor. Jag håller i detta nu på att övertala min mamma att virka en bucket hat till mig. Är jag inspirerad av Amanda Djerf? Absolut. Men det är så fint. Och chict. Kommer ha den till allt. Och varför gör jag inte detta själv? Ja ni, för att jag praktiskt taget smörade till mig ett VG i syslöjd. Min slöjdlärare älskade mig som person. Inte som elev.  Kan ingenting. Och har inga ambitioner att lära mig. Kommer bli så fint när mamma är klar. 

Ny månad. Nya böcker. Jag ska ta mig an Emily Ratajkowski bok My Body, samt Jennette McCurdy självbiografi I’m Glad My Mom Died. How very popculture av mig? Jag vet. Men ser verkligen fram emot detta. Är ni ens det minsta intresserade av vad jag läser? 

Hamnade på en spontan sammankomst igår. Vin dracks. Bag-in-boxar åkte fram. Och Pizza beställdes. Det var så kul. Kändes väldigt mycket som att jag var 25 igen. Ni vet. Man hamnar i en lägenhet hos en person man känner lite halv. Alla är lite salong och helt plötsligt kickar någon igång tv:n och man tittar på klipp med Dolly Parton och Miley Cyrus.

16
2 Comments