Monthly Archives:

maj 2023

Okategoriserade

En lång helg

23 maj, 2023


Hej hallå,

Jag har väl för övrigt haft den värsta starten på vecken. Som att hoppa in i en kalldusch gånger tusen miljoner. Blir det bara svårare och svårare att bli människa? Jag tror det. Ska man typ bli amish och liksom odla squash och typ lyssna på radio? Gud vad kul. Visste ni förresten att Amish är min mest vanliga sökning på tiktok. Är så intresserad. Dröm 2023: bli rikshippie. Men en uppdatering ska ni få kring min långhelg: 

Långhelgen började på Nöjesguidens sommarfest. På festen var iallafall Hannalicous, Little Jinder och diverse medarbetare från Perfect Day Media. Jo tack. Träffade massa gamla kollegor och pluggkompisar. Kände mig lite cool där i minglet. Men var sådär lagom kaxig påvägen hem på Bondegatan när jag stod och kippade efter andan och repeterade meningen “jag tror jag har lite panikångest”. Inte så cool med andra ord. Jag tror att en sträcka på 200m tog ungefär 15 minuter att gå. Min kille övervägde att beställa en taxi. Har jag sagt att jag älskar honom? Det gör jag. 

Dagen därpå hängde jag med Berka mm som var i stan. Jag var inte mitt soliga jag. Men det måste väl få vara okej. Påtal om personer jag älskar djupt. Sanna Berka Berglund. Tänk att hon ska få en plus en. Jag kan knappt förstå det. Baby B. Det är något som är speciellt med när ens nära vänner blir gravida. Det blir mer att älska. En liten version av en av en mina bästa människor. En liten person som man vill lära  allt. En person som man vill ska få vara med om livets stora ting. En person som allt måste hända. Det är ta mig tusen så stort. 

På kvällen åt jag, Emma och Berka middag på Tabbouli. Mycket avhandlades. Typ hur mycket man faktiskt ska tycka om sitt jobb. Är 30% kul och 70% tråk godkänt? Sen rev vi av saker som Gifta vid första ögonkastet, Sannas mammastil och om jag skulle vidare på fest eller inte?Jag skippade festen pga panikångesten dagen innan. Gick hem och såg sista avsnittet The Last Thing He Told Me istället. Bra val. 

Dagen därpå var det Hannes-Elinor dag. Min kille har skrivit en typ… bok. På sistone. Så jag har knappt sett skymten av hans fejja. Jag har saknat honom. Så in i bängen. Vi delade upp dagen i olika delar. Man fick en man fick välja en aktivitet + ett mål. Bra tips. Ex. på saker vi gjorde: Vi målade graffiti, åt bagels, drack vin i Slaktis och cyklade. Jag däckade vid 11 som ett barn. 

Lördagen var kämpig. Ungefär där tog mitt sociala batteri slut och ångesten var ett fucking faktum. Det var deppigt. Gjorde det enda rätt. Jag åkte till mamma och pappa. Flippade möbler med mamma, åt massa portioner av jordgubbar, grädde o glass och gjorde århundradets tabbe. Jag har gjort den förut. Och tänkte då. Det här gör jag ej om. KLIPP TILL I LÖRDAGS. “Va ska vi se?” “Jag vet inte. Finns en ny säsong Bridgerton”. Nej men det är så stelt. Så mycket SEXscener. Orkar inte. Blir 9 år och fnittrar igen. Tack gode gud gick pappa och la sig efter avsnitt ett.  Sen ägnade vi oss till mammas nya hobby. Orakelkort. Fick kanien. Tydligen måste jag ur mitt mörka hål. WOW.

Söndag var jag levande igen. Det var årets första utomhusloppis. Bilen åkte till Värmdö kommun. Faktiskt till Gustavsberg. Det var liksom BRA utbud och BRA fika. Två viktiga detaljer. Mamma fick frossa och köpte liksom ALLT. Jag däremot. Jag köpte ett vinfat. Fattar ni vad jag menar? Ett fat för… vin? Sen åkte jag hem och hade lite söndagsångest. Som man har efter låghelg. Det var det.  

10
Listor och sånt trams

Saker som fått mig att skratta på sistone

15 maj, 2023

Om det är något jag alltid har nära – då är det fasiken skrattet. Även i kris. Även i stunder jag inte borde. Jag får ju skäll av min psykolog under våra sessioner. Han säger att jag måste sluta skratta bort saker. Tydligen en försvarsmekanism. Ett förminskande av mitt eget känsloliv. Jag är nog uppfostrad till att skratta åt alla hemskheter man är med om. Att bryta det beteendet är liksom OMÖJLIGT. Aja. Det här har jag skrattat åt:

  • Hängde i parken här om dagen. Det var varmt och folk låg tätt-in-till varandra för att få plats på den lilla gräsplätten. Cirka 100 m från där jag låg och chillaxade pågick ett bröllop. Instagrambilder togs på ett sätt på bruden och hennes färgglada brudtärnor. Som taget ur Pinterest. Bredvid mig låg en man och hans fru, kanske runt 55. Dom observerade spektaklet noggrant. Hörde honom säga ”Visste du att snittlängden på ett äktenskap är två år?”. Jag blev fnissig.

  • Det händer att jag och Carro diskuterar Bianca. Ja, hon är ju liksom samtidens stora fenomen. Har någon sett dokumentären? Ska göra det. Hur som haver. Det roligaste jag vet är när Carro börjar prata om Phillipe Cohen. Då kommer ALLTID meningen. ”Men han ser ju ut som en liten flicka i ansiktet”. Det är så jävla kul. För. han. gör. ju. verkligen. INTE. det. Jag fattar inte vad hon menar?

  • Fick ett sms av min mamma. Hon har skaffat kanariefåglar pga ”så fint när dom sjunger”. Tvivlar starkt på det. Hon har döpt dom till Torsten och Greta. Som hennes gamla moster och morbror. Jag vet inte vad jag ska säga.

  • Här om dagen kände jag en ”närvaro” i min lägenhet på kvällskvisten. Ja absolut, vi kan kalla det ett spöke. Det gick så långt att jag typ inte riktigt vågade vända mig pga kände ”Pallar inte att någon ska stå där”. Jag var så uppgiven och lat i det hela. Orkade liksom inte bli rädd. Dagen efter skrattade jag så mycket åt mig själv. Vem är jag?

  • Tänker ofta på när jag började gå till min psykolog för fem år sedan. Vi ”kände” inte varandra om man säger så. Jag gjorde nog sken kring att jag var lite hippare än vad jag var. Hans råd när jag skulle hitta något annat att fokusera på 1h om dagen var ”Börja åk longboard”. Jag kan inte tänka mig något farligare. Jag hade ju dött liksom. Mer död än suicid iallafall, det är ju… bra. Eller? Kul tips iallafall.

11
Söndagstankar

En lugn oas

14 maj, 2023

Senaste veckan har jag känt mig konstant överväldigad. Jag är långt ifrån närvarande, utan kör bara rakt på. Listorna är lång av vad man ska och borde göra. Sen är det ju det här med alla saker som man inte planerat för, man bara kör på. Där någonstans hinner man sluta dubbelchecka, reflektera eller ens se över vad man har hunnit med. Man bara gör. Är det så här det känns att bli vuxen? Om det är sanningen så dör jag.

Drömmer nu om att bygga hus någonstans där havet kluckar utanför. Att kunna ta en båt någonstans dit lugnet infinner sig. Jag vill kunna stänga av och lära mig vad som är viktigt och inte. Läsa böcker på helgerna och inte drabbas av dåligt samvete. Bara va. En lugn oas. Är det så fel?

Må vara det stökigaste inlägget jag har skrivit på ett tag.

11
Vardagsbabbel

Saker jag har haft för mig på sistone

7 maj, 2023

Det har absolut varit lite tyst. April dedikerades till jobb.  Maj ska ägnas åt mingel, fest och att återfinna glöden igen. Solen skiner och allt det roliga är runt hörnet. Det kommer bli bra, det måste det bli. 

Igår var det lansering för ett projekt jag har jobbat med. Det är så kul. Märker hur jag har kört på – och liksom betat av saker utan att vara tacksam och njuta. För några år sedan hade jag liksom ba “NYP MIG” om jag hade fått jobba i den här typen av projekt. Igår fick jag liksom ta mig i kragen och bara ta ett djupt andetag. Är det nu det händer? Kanske. Va lite glad nu Elinor. För några veckor sedan var vi på inspelning för projektet. Tog en bild. Att jag får jobba med det här underbara teamet är WOW. Att få sitta med i manus, utveckling och typ kampanjande. Så jävla kul. LUST finns nu på Skyshowtime iallafall, det är viktigt. 

Jag och Carro var på vandringsled här om veckan. Vi åkte på utflykt och JAG körde bil. Det är så sjukt. Bröt väl säkerligen cirka 40 trafikregler under dagen. Men det var liksom så härligt. Väl framme på vandringsleden så tillbringade Carro ungefär första halvan av promenaden att upplysa mig om diverse mord hon läst om. Och den andra halvan med att nojja över att vi skulle bli attackerade av olika djur. Jag kände mig som att jag var Reese Witherspoon i Wild. Ska man boka en vandringsresa? Kanske. Efter det åt vi god mat i Gustavsberg. Det var en bra dag.

Jag har varit lite off senaste veckorna. Hjärnan har känts skadad delvis. När saker känns skakigt åker jag alltid hem till mamma. Sitter i köket. Reder ut röran som sällan är så stor som den känns. Delar min oro. Jag gråter lite, skrattar så det gör ont i kinderna och blir där någonstans en riktig människa. Mammor är fan bäst. Gud kommer man kunna bli en bra förälder? Jag tror fan inte det. Mina tamagotchis dog ju alltid. Vi ska inte ens prata om hur mina simmare mår. 

Påtal om bra mammor. Jag håller i detta nu på att övertala min mamma att virka en bucket hat till mig. Är jag inspirerad av Amanda Djerf? Absolut. Men det är så fint. Och chict. Kommer ha den till allt. Och varför gör jag inte detta själv? Ja ni, för att jag praktiskt taget smörade till mig ett VG i syslöjd. Min slöjdlärare älskade mig som person. Inte som elev.  Kan ingenting. Och har inga ambitioner att lära mig. Kommer bli så fint när mamma är klar. 

Ny månad. Nya böcker. Jag ska ta mig an Emily Ratajkowski bok My Body, samt Jennette McCurdy självbiografi I’m Glad My Mom Died. How very popculture av mig? Jag vet. Men ser verkligen fram emot detta. Är ni ens det minsta intresserade av vad jag läser? 

Hamnade på en spontan sammankomst igår. Vin dracks. Bag-in-boxar åkte fram. Och Pizza beställdes. Det var så kul. Kändes väldigt mycket som att jag var 25 igen. Ni vet. Man hamnar i en lägenhet hos en person man känner lite halv. Alla är lite salong och helt plötsligt kickar någon igång tv:n och man tittar på klipp med Dolly Parton och Miley Cyrus.

12