Browsing Category

Babbel

Babbel

En helg i Mars

24 mars, 2021

Senaste tiden har varit extra kämpig. Det här hemmahänget tar kol på min lilla själ. Känner att jag måste skaffa en hobby eller en större mening med mitt liv. Det är liksom inte så mycket mer än Disney+ och en prommis som fyller mina vardagar. Men helgerna är kul, där händer det förtusan nått mer iallafall.

Jag har plockat upp en ny hobby. Eller kanske nygammal. Bakning. Nej men det är så mysigt. Vägrar kalla det terapeutisk. Det känns för mycket som nått en ”innerstadsmän runt 45 eller mer som håller på med surdeg” skulle säga. Men det är för jäkla mysigt med bakandet. och gott. Intaget av diverse kolhydrater har absolut ökat under senaste året. Rimligt liksom – vad har man annars? Vitt bröd, pasta och potatis är för tusan ALLT.

Köpte en bok om saker här om dagen. Gillar den så mycket. Det är något som är otroligt uppfriskande med hem med mycket ting just nu – ja i konstrast mot alla dessa hem som ser ut som Bibbz våning där allt går i 100%-iga beiga toner. Så otroligt pepp med alla loppisar som öppnar till sommarn. Vill gå loss på gamla byråer och kantstötta vaser. Lite patina liksom.

Som jag har nämnt tidigare så har jag fortfarande en dille på fiskpinnar. Typ det enda jag vill äta. Det finns absolut en maniskt beteende i detta. Blir ni också så? Får dille på saker alltså? Jag får sånna perioder rätt så ofta. Vill bara äta samma sak om och om igen tills jag fullkomligt tröttnat.

I söndags var jag med min kompis på lägenhetsvisning i Bagis. Vi vandrade hem över söderort och Gamla Enskede. Så jäkla mysigt att kolla in andra lägenheter. Jag kände att det helt plötsligt fanns en hel värld av möjligheter av ställen man kunde bo. Varför ska man bo i innerstan liksom?

Jag hann även med en middag på Meno Male, en prommis längs Årstaviken samt en sväng hos tebutiken. Köpte te med smak av päronsplitt. Mer om det någon annan gång. Det var min helg.

0
Babbel

Är inte tisdag den tristaste dagen?

17 mars, 2021

Nej men jag tänkte på en grej. Hemmakontoret och pandemi – är det inte lite spännande ändå? Man tycker ju typ om att höra hur folk har det när absolut INGET händer.

Så tänkte. Nu får ni hänga med mig på den rövigaste dagen på hela vecka. Nämligen tisdag. Är det inte bara en horribel dag?

Vaknade rätt tidigt. Kanske är det solen eller faktumet att mina grannar ha skaffat en tvättmaskin som de väljer att kicka igång cirka 07:00 varje dag. Problematiken med den här tvättmaskinen är att den ligger cirka tre meter ovanför min säng. Kul för dom och mindre kul för mig kan man säga.

Sen vare frulle och läsning. Älskar att äta frulle med massa ljud omkring mig. Kanske sätta på morgonpasset eller nymo. Känns mindre ensamt då. Att leva ensam har ju blivit påtagligare under pandemin. Allt är liksom så OTROLIGT tyst. Har blivit manisk med att ha någoting igång hela tiden. Allt för att inte deppa ihop totalt. Morgonläsningen är också en ny grej – en uppmaning efter min KBT-terapi. Ett sätt att skapa nya sund vanor. Utvärdering kommer under Q2.

Välkommen till mitt otroligt sorgliga kontor. Nej men okej. Det är inte så illa. Har absolut en Men in black-vattenflaska, en kristall närvarande och en pillerkarta på mitt skrivbord. Har varit otrolig opepp på att jobba hemma senaste tiden. Ett år av traskande på mina 30 kvadrat har satt sina spår. HUR länge ska man egentligen behöva umgås med sig själv?

Efter två möten, x-antal timmar skrivande om Little Women och en lunchprommis var det dags för dagens höjdpunkt. Nämligen LUNCH. Älskar lunch. Blev fiskpinnetacos. Min nya favvorätt. Har blivit lite nervös att uttrycka min kärlek till just fiskpinnetacos efter förra veckans GVFÖ. Man vill ju liksom inte framstå som Anton och hans taco. Jag tycker att fiskpinnetacos är modigt. En vågad taco.

Jobbade några timmar till. Försöker pyssla med administrativa saker på eftermiddagarna och kreativt pill på morgonen. En bra kombo. Tog sedan en prommis till ICA. Passerade Nytorget när solen gick ner mellan gatorn. Kändes absolut lite vårigt.

Tryckte sedan ett nytt avsnitt Gynning & Berg. Skrattade så mycket. Jag vet inte vad det är – men den kombon är OTROLIG. Dom är så roliga och virriga. Jag känner sån tillit till godhet efter varje avsnitt. Dom är enkla människor, inte så ängsliga. Jag älskar det.

Sen blev det en slafsig pasta med smör och svamp till middag, framför farmen såklart… Skäms så mycket när jag tänker på den slafsiga pastan, men fan vad gott det är. Kan ibland slås av tanken ”Vad skulle Benjamin Ingrosso tycka” om han skulle se min mat. Han skulle säkert skratta mig i fejjan. Okej, som att jag någonsin skulle få bjuda Benjamin Fucking Ingrosso på pasta. Har jag berättat att jag är kär i Benjamin förresten? Hade en asgo dröm om honom i julas. OBS! Inge snusk. Sen dess har har jag varit BESATT. Och let’s be honest, blev ju inte direkt bättre efter det här klippet.

Jahopp. Det här var ju då en trist tisdag mitt i pandemin.

0
Babbel

TPL

10 mars, 2021

*Trött på livet

När jag var 15 föddes uttrycket TPL i mitt kompisgäng, okej det var bara jag och min bästis Hannah som sa det. TPL är menat som en hyllning till tristessen och vardagen. Ett uttryck att slänga sig med när man inte orkar mer. Ett sätt att förklara sinnesstämningen när man har bråkat med halva världen, tröttnat på allt som har med sin omgivning att göra och bara vill kapitulera.

På sistonde har det varit extra kämpigt. Kanske är det vädret. Kanske är det faktumet att jag har jobbat hemma i ett år nu. Kanske är det faktumet att jag fyller 27 om tre veckor. Men jag är så jädrans TPL. Ni vet, det känns som att man jobbar i motvind rätt ofta. Det som brukade kännas glatt och hoppfullt känns bara som en jävla kick i maggen. 

Jag vill förändra allt. Byta lägenhet. Byta stad. Byta bana. 

Och så är det ju det där med tacksamheten. Känner NOLL.

Jag vet att jag har det gött. Fan man är lyckligt lottad. 

Men e det så fel att en kvinna känner sig lite TPL?

Hoppas inte det i alla fall. 

1
Babbel

VEM FAN ÄR HURRICANE?

26 februari, 2021

Hurricane? Jo men det är jag. 

Namnet uppkom när jag var nybliven singel för cirka 1,5 år sedan. Vi var tre vänner som bodde på samma gata och gjorde allt tillsammans. Nej men herregud. Det var en sån fin tid. Vi alla tre var supersinglar och levde för billig cava på diverse sunkhak. Vi gick från krog till krog hela nätterna. Sen åt vi middagar varje tisdag. Och när vi inte sågs så chattade vi konstant. Vi var en liten familj. 

Jag mådde ganska risigt under den här tiden. Jag var superledsen efter uppbrottet. Vi snackar alltså nån som ligger och hulkgråter på badrummsgolvet jämt. Singelchatten gick varmt om helgerna och räddade en många gånger. Vad hade jag gjort utan Berka och Tom? 

Jag är en känslomänniska. Jag känner mycket, högt och lågt. Hela tiden. Jag har ett otroligt hett temperament. Men är också världens gladaste. Det är mycket som händer kanske man kan säga. En rövig söndag förra förra oktober var en mycket kämpig dag. Jag var bakis, hjärtekrossad och deprimerad. Kanon kombo kan man säga.  Älskade Berka slängde ut frågan. ”Stormar det nu?” mitt i allt koas. Min respons blir. ”Du kan kalla mig Hurricane”

Därav namnet.

Så ja, det var historien om hur Hurricane uppstod. 

1
Babbel

Välkommen in

25 februari, 2021

Nej men hej,

Jag är med blogg. Kul va? Ni kanske har hittat hit via intervju på startsidan eller kanske insta, vad vet jag. Och om ni hittat hit på annat sätt, kul det med. Jag har bloggat till och från under de senaste åren. Det har varit nått skolprojekt och liknande saker, men jag har liksom aldrig hittat hem. Justwannahavefun känns helt klart lite som en annan grej. Lite större och mäktigare. En göttig nystart kan man säga.

Jag heter Elinor och är 26, snart 27 år gammal. Jag är uppvuxen i Stockholm och har bott här hela mitt liv (minus ett år där jag bodde i Kalifornien). Idag bor jag i den ängsligaste stadsdelen av de alla, nämligen på Södermalm. Jag jobbar med film och underhållning men är utbildad kommunikatör i grunden. Jag lever ett rätt vanligt liv – dricker vin, hänger med vänner och scrollar på instagram rätt mycket. Drömmer om att skriva manus, bo i skärgården och bli en person som ständigt bakar bröd.

Det här är mitt coronaprojekt. Mitt kreativa försök till att skapa något. En plattform med knasiga tankar, lite pepp och ja, massa annat kul. Häng med på min resa. Det kommer fasiken bli fett kul.

Om du känner dig sugen på att stalka lite – så finns jag här.

1