min helg

Ska vi sammanfatta påsken lite? Jag tycker det. Men ni har väl sätter Ronja Rövardotter förresten? Jag har haft lite ångest på sistone. Oroar mig över saker som jag egentligen inte borde oroa mig för, eftersom de ligger utanför min kontroll. Helt onödigt, jag vet. Men tyvärr är det något som är omöjligt att undvika när tankarna väl har börjat snurra. Det känns som ett kaninhål som är oändligt djupt. Nej tack. Mindre sådant nu när vi går in i våren. Nu är det friska andetag och positiva vibbar som gäller. och tillbaks till påsken:

Påsken börjar på onsdagen, tycker jag! Och jag skulle göra något läskigt. Jag hade bestämt mig för att gå på bio. Helt solo. Och när jag väl kom till salongen visade det sig att det bara var jag som hade köpt biljetter. Berka kallade det hela en väldigt ”Sigge Eklundsk” aktivitet. Det var en otroligt bra film, jag såg All Of Us Strangers (mer om det här) och insåg att jag älskar att gå på bio själv. Det var så kul för det var många som skrev till mig på Insta gällande det här med ensambio. Många drömde om att gå men kände inte riktigt att de vågade. Men att sitta där i salongen och bara få gå all in i en film och inte riktigt bry sig om personens åsikter bredvid. Det var fasiken riktigt mysigt. Gud, jag har verkligen blivit så introvert. Mer ensambio till folket

På kvällen kom Hannes över och vi gjorde lökägg! Det var pyssligt och jag var för en gångs skull lite harmonisk. Sen åt vi sill och såg Yellowstone. Hann pillade mig i håret tills jag somnade och jag ville sova på hans arm hela natten. Jag har blivit som en koala med otroligt stort krambehov. Skyller på 30-årskrisen

På Skärstorsdagen var det avgång 09:15. Jag och mamma tog bilen till min mosters gård cirka en timme från stan. Hästar, åsnor och små lammungar. Ja, och lite kattungar och höns också. Hela paketet. Det kom en granne förbi och hälsade. Hon sa ”men tänk att du har tillgång till allt det här otroliga”. Jag blev lite ställd. Jag tänker väldigt sällan på det. Jag tar det nog lite för givet. Man blir liksom bagarens barn. Den där gården och det där livet har alltid funnits nära. Men det är ju absolut en blessing. Mitt egna lilla Yellowstone. Ja, minus hunkiga cowboys dvs.

Jag löste korsord. Det gick långsamt. Hängde framför brasan. Plockade videung i någon av hästhagarna. Såg något gammal avsnitt solsidan som gick på linjär-tv. Och gosade med små kattungar fastän jag är allergisk. Det blev absolut en allergitablett innan jag gick och la mig 21:34 (!!!!)

På långfredagen var det hemgång. Jag och mamma stannade på den otroligt gulliga gårdsbutiken Lilla Mejeriet i närheten av vår gård. Tydligen ägs det hela av någon bonde från tv4. När den självaste snyggbonden närmade sig vår bil var jag självklart tvungen att göra bort mig totalt. Jag hade glömt att jag knäppt upp jeansen när jag satte mig i bilen. Och cirka två sekunder efter jag klivit ur bilen så känner jag att de väldigt fort börjar hasa ner mot knäna. Vi snackar virrpanna deluxe. Detta resulterade i ångesthandling av ljus och servetter.

Sen var det hem till stan en snabbis för att preppa ett påskägg. Eller låt oss kalla det en påskpåse till Caroline. Vi skulle på middag och jag ville ha med mig en present. Jag köpte med ett paket glutenfritt knäckebröd och det absolut godaste hon, kräftost! Får absolut kväljningar när jag tänker på det. Men hon tycker det är gott. Och det är det viktigaste. Min lilla glutengäri.

Kl 18:13 var vi påväg in till en favorit. Hjälmaren. Ligger på Årsta Torg och är en riktig sunkig krog. Men en klassiker. En flaska vin för 350 spänn som absolut resulterar i en magkatarr men det är något med energin på det där stället. Det är liksom Söderort. Ni som förstår, ja, ni förstår.

Caroline och jag har en påsktradition. Vi äter middag på Två små svin och jag älskar den traditionen. Två små svin är en liten lokal pärla som är helt fantastiskt duktiga på smörrebröd. Och ägaren har en otrolig röst. Rösten är något som är out of this world. I alla fall, jag älskar dom här middagarna. Munnarna går, vi betar av det senaste och reflekterar över precis där vi är. Är denna middag lite av en måttstock? Jo men typ.

Det är så himmelskt gott. Vi snackar liksom 8,5/10. Men jag har ju typ gått och blivit allergiskt mot räkor. Men det kan vi ta någon annan gång.

Dagen därpå var det påskafton och solen sken. Jag tog bilen över till mina föräldrar och lagade en vårig filodegspaj. Den blev god. Och en ny rätt på påskbordet är införd. Kul med nya saker tycker jag!

Påtal om nya påsktraditioner – som den lilla häxan jag är: blev det påsktarot! Nej men det var så spännande. Såg det ut som att en lovande tid var framför mig? Jo men det skulle jag säga. Och mamma, hon ska köpa en ny säng. Kul det här med att fråga tredje ögat.

Sen åt vi påskmiddag! Jag blev proppmätt och det har jag typ varit sedan dess. Det är så gott. Men så mycket mat. Jag har i cirka två dagar nu gått runt och vrålat ”jag är så illamående”. Ingen självkontroll. Man bara äter och äter. Det är ju mysigt det är det. Men om jag ser en till sillstjärt kommer jag att ta en voi till Västerbron.

Dagen därpå var det påskdag, vilket är lika med den officiella mysdagen! Jag skrotade runt hemma hos mina föräldrar. Åt smågodis, tog en promenad runt mossen, åt lite rester och läste en bok. Det är så det ska vara, tycker jag.

Sen såg vi de sex första avsnitten Ronja Rövardotter. Herre min gud vad bra den var. Snygg, bra story och precis lagom nostalgisk. Längtar ivrigt efter resten av säsongen. Och jag känner så pepp att läsa om boken. Jag var orolig över Christopher Waglins tolkning av Mattis (Man har ju liksom varit besatt av Börje Ahlstedt så att säga), men det här var verkligen otroligt. Förresten har ni läst Schulmans text om den oberäkneliga Mattis? Så spännande tankar.

Nu är påsken över. Men inte festligheterna. Det är bara några dagar kvar till den stora trean och nollan. Har kaninpuls hela tiden. Tänk vad livet erbjuder för äventyr egentligen. Dags att andas i fyrkant tills helgen.

Långfredagen kan kännas som en evighet. Jag tycker verkligen det. Och det här med familjen. Visst är det mysigt och allt. Men det kan också vara lite påfrestande. Jag tycker att man ska se långfredagen som en paus i ledigheten, ett avbrott i festligheterna. Eller så är det bara jag som behöver det. Som den otroligt introverte person jag är, med en massa kli i kroppen. Ofta blir det bara pannkaka och man sitter och skrollar på telefonen. Här är några saker du kan pyssla med för att få timmarna att gå:

Laga enkla saker riktigt långsamt

Det här var ett tips jag fick av min psykolog för några år sedan. Allting ska alltid gå så fort hela tiden. Och jag är fasiken inte tid för att stressa. Att laga något riktigt enkelt långsamt är en övning i tålamod. Men det gör en också möjligheten att hitta njutning i små små saker. Och gott brukar det bli. Tycker t.ex. att ni borde prova den pastarätten ikväll.

Långfredag = bio

Jag och mitt ex hade en härlig tradition på långfredagen: långfredagsbio. Vi bröt aldrig den och drack alltid ett glas vin efteråt för att diskutera det vi sett. Det var alltid en sådan mysig stämning på biografen. Jag rekommenderar verkligen ”Hypnosen” och ”All Of Us Strangers”.

Unna dig något fint

Köp dig något gott. Eller nått som gör dig glad. Eller kanske något som doftar gott. Själv kommer jag springa ner och köpa en göttig tvål från Tvål & tvaga.

Ogulligt påskpyssel

Nej, men jag är för påskpyssel. Men det får inte vara för gulligt. Då tappar jag peppen på något sätt. Min pojkvän har introducerat mig för konceptet lökägg. Det är verkligen festligt. 1. Klä in äggen i lökskal. 2. Rulla sedan de inlindade äggen i aluminiumfolie. 3. Koka dem sedan så länge du önskar. 4. KLART!

Långpromenad forever

Långfredagen kräver sin långpromenad, och så är det med det. Ta en kopp kaffe på vägen och vandra gärna på egen hand. Ta en timme för dig själv och lyssna på det senaste avsnittet av Uggla & Uggla. Jag är besatt av den podden.

Hur ska ni fira långfredagen?

Helgen gick så fort. Det känns som att jag rörde mig mellan så många olika aktiviteter att jag knappt hann fånga andan. I fredagspodden pratade de om att dela in saker i olika veckor, för att sedan gå vidare och göra annat. Det här blev min sociala kulturhelg. Ljuvligt på många sätt. Precis så jag vill leva. 

Helgen började med genrep på Stadsteatern. Pjäsen hette Tre systrar och jag var fullkomligt besatt. Tre timmar av krossade drömmar, kärleksproblem och familjestrul lät mörkt i teorin, men så bra var det. Den höll trots sina cirka 100 år på nacken. Jag vill rekommendera alla att pallra sig dit. Bäst var helt klart Carla Sehn och hennes komiska timing. Och vackra sångröst. Men Shanti Rooneys karaktär som den grubblande officeren bär jag fan med mig. Boka din biljett idag, pjäsen går hela våren.

I fredags var det vernissage på stan. Två ställen hann vi med. Ett galleri och sen något som var typ som en hemmafest med TikTok-konstnärer. Ja, det finns ju faktiskt sådana. Vad ska jag säga om konsten? Ja, jag var väl inte helt såld tbh. Men det fanns något där. Det gjorde det. Jag blir så nervös bland konstnärer. Känner mig så otillräcklig och vanliga på något sätt. Jag måste jobba på det där. Det sitter i självkänslan

I lördags var det Natten och jag var på plats! Jag älskar den klubben. Mer än något annat. Det är så uppfriskande med powerballader. Att kunna skriksjunga till Stad i ljus är verkligen en passion jag har. I nästa fyra timmar skrålade vi non-stop. Och det dracks red bull vodka. Vid tretiden lotsade min kille hem mig och Carro. Det var en omöjlig uppgift. Vi var så slut. Att ta sig hem kändes som en kamp. Klapp på axeln till honom.  

Kul med peppig respons angående Romcom-året! Jag känner en riktig nytändning inför den kommande tiden. Herregud, så många roliga saker som kommer att hända. Det är så himla kul när man sätter ett tema och skapar lite ramar att förhålla sig till, liksom. Stod i en klädbutik häromdagen och tänkte, ’Är den här tröjan tillräckligt Romcom?’ Svaret var nej, så jag gick vidare. Vilken grej!

Jag har återvänt till yinyoga-konceptet, 75 minuter varje fredag. Det är verkligen trevligt. Man sträcker ut muskler som mår skit, andas högt i grupp och tänker positiva tankar. Det kan inte bli en bättre start på helgen. Men nu måste jag bara få debriefa mig över en sak – är det bara jag som tycker att det är förskräckligt att springa på någon man känner på gymmet? Jag blir helt stel och vet inte riktigt hur jag ska agera. Det är något med situationen. Man står där, känner sig sårbar i någon nopprig sweatshirt och illasittande tights. Förra fredagen råkade jag springa på en bekant, en sån där lite cool typ, och jag tappade det TOTALT. Som en helt handlingsförlamad tonåring som precis har buffat bensin. Normalt sett kan jag hålla ett samtal vid liv, men där och då var det en katastrof. Jag stod och levererade floskler som ’nytt år, nya möjligheter’ och ’ja, man försöker ju ha lite vettiga vanor.’ Hon tittade på mig som om jag hade tappat det totalt och jag flydde därifrån med min yogamatta för 129 kr från Rusta i rasande fart. Varför är jag så konstig?

Känns inte min bokhylla väldigt romcom? Fick en discokula av min pojkvän i julklapp, och nu när julpyntet har åkt ut, måste jag säga att discokulan har varit min räddning. Hemmet är ständigt lite festligt, och jag blir så glad när jag ser på den. För övrigt har jag läst ut Frankenstein och Cleopatra och ger boken 3 av 5. Den tog sig verkligen mot slutet, men den hade en segstart. Recension kommer i slutet av månaden. Nu har jag börjat läsa boken ’Hur gör fan man slut’ av Emma Arpstrand, och jag gillar den verkligen. Snabbt och underhållande språk, aktuell och huvudpersonen påminner mig så mycket om min bästis Carro ibland. Ser verkligen fram emot den.

Jag hann också spendera 24 timmar hemma hos min kille. Han lovade att laga mat, och jag satt mest i soffan och åt ostbågar. Det var ett regnigt/snöigt dygn, vilket betyder att man går ut i princip noll minuter. Det var härligt. Vi städade till exempel hans skafferi. Att städa skåp är det absolut roligaste jag vet. Rensa, fixa och pilla – det är harmoniskt. Jag trodde vi skulle bråka, om jag ska vara helt ärlig. Jag är noll procent nostalgisk och ganska snabb, medan han är eftertänksam och lite av en samlare. Det var som två energier som inte borde mötas, men det gick otroligt smidigt. Han var chockad. Jag var chockad. Alla var chockade.

Vi hann även med att se två dokumentärer. Jag är i ett skov där jag bara vill lära mig saker, ta in nya intryck och möta riktiga människor. Det är så mycket som är tillrättalagt idag. Inte ens reality är ärliga möten. Att se en välgjord dokumentär kan åtminstone vara ett försök att känna sig lite grundad. Vi såg ’Hemligheten’ och ’Drömmen om Hollywood’ på Svtplay, och båda var otroligt sevärda

Så blev det söndag, och jag och Carro tog en promenad runt Djurgården. Hur gullig är inte hon? Vi har nog pratat om den här promenaden i kanske tre år, men av någon anledning har vi haft svårt att få till det. Men idag var dagen. Vi hade nog tre lager kläder på oss, och svetten rann när vi korsade Djurgårdsbron. Vi pratade om allt möjligt, från preppig stil till att inte fira årsdagar med sina killar och minnen av våra döda släktingar.

Caroline är verkligen en av de roligaste människorna jag känner. I sitt naturliga tillstånd är hon knasig, ärlig och otroligt klok. Och sen har hon ruffsiga håret. Jag gillar det. Vi tog en lunch på Blå Porten, bland pensionärer och turister. Det är precis så jag vill åldras

Fick hem en försenad julklapp idag, och jag ser verkligen fram emot att läsa dessa böcker. I höstas snubblade jag över en artikel om människan och årstiderna. ’Snark,’ tänker ni. ’KUL,’ tänker jag. Vem läser sånt? Jo, det gör jag. Det kan låta lite häxigt, men jag bryr mig inte. Artikeln handlade om en rad studier gällande den moderna människan, stress och våra årstider. Faktumet att vårt livspussel inte är kopplat till naturens rörelse. Och genom att ta in årstiderna skulle vi må bättre. Jag snurrade helt in på ämnet, att behandla livet som olika cykler för att optimera sitt välmående. Jag tror det finns någonting i detta. Jag har liksom alltid kört på. och sen kraschat på ett sätt när mörkret kommer. Det kanske låter banalt, men jag vill fasiken prova. Är det nu jag flyttar till Järna och börjar tillbe månen? Vi får väl se.

Här kommer några rader om mina dagar som har gått. Korta meningar, små observationer och annat som kanske gör hjärtat lite lättare. Jag gör allt för att stanna kvar i julhjärnan. Vill inte att lunket ska vara över på något sätt. Även om det här året har varit jobbigare än vad jag trodde. Så uppskattar jag verkligen den här pausen. Jag har behövt den mer än vad jag nog förstod.

Min jul börjar ofta den 22:a december. Det är lilla julafton. Jag och min kille valde att kicka igång ledigheten med middag i Gamla stan. På Österlånggatan 17 med Kötbullar och råbiff. Dom spelade julmusik och personalen var extra härlig. Runt om oss pågick julfester, släktmiddagar med alternativa familjekonstellationer och ett par dejter. Det var en plats full av avslut. När vi lämnade lokalen snöade det. Jag hörde saxofonen från Karl Bertil Johnssons jul i mitt huvud.

Dagen därpå åt vi en brakfrukost, kramades och öppnade paket. Jag och Hannes firar julen på separata håll. Folk tycker att det är så konstigt. Jag tycker det är helt normalt. Jag vill träffa min familj. Och han vill träffa sin. Carro sa här om dagen ”Jag tycker det är sjukt sexigt att ni är särbos”. Det var så roligt. Och lite sant. Relationer måste få se olika ut. Det finns inget rätt eller fel. Tillbaka till julklapparna. Jag fick en otrolig discokula av Ruba, en filt som värmer och värmer och dom gulligaste sängkläderna jag har sett. Sen åkte jag hem till mamma och pappa. Vi rimmade på julklappar, åt skaldjurspasta m. saffran och spelade Bingolotto.

Jag är uppvuxen 15 minuter utanför innerstadens tullarna, i ett litet kvarter med 6 likadana hus och nackareservatet tjugo steg från min ytterdörr. Jag har tyckt väldigt illa om den här platsen. Oklart varför egentligen. Men när det väl blev julaftonsmorgon, och snön täckte min lilla gata och solen sken så starkt. Då tänkte jag ” Tack för allt lilla huset. Du gjorde mig till mig”

Jag och min mamma har en fin tradition. En trygg punkt på jul. Vi åker till den finaste kyrkogården vi vet. Inte för att vi är troende. Utan mer för sinnesron. En stund för reflektion. Tänder ljus för dom vi saknar och vill sända en extra tanke till. Vad gör min pappa då undrar ni? Ja, han sliter i köket. Vi alla har våra roller. Och bakom spisen, det är fan där han är som mest lycklig.

Sen har vi en annan tradition. En liten tur till Sabis. Det finns inget så dekadent som ett ostrum med personal i tomteluva. Jo man tackar. Endast i Nacka.

Och ungefär där någonstans började ätandet. Som har pågått tills ja – okej det är fortfarande pågående. Jag älskar julbordet. På ett sätt. Mestadels sillen. Jag älskar sillen. Det kalla är överlag favoriten. Laxen, skagen och skaldjuren. Igår gjorde vi en lista på saker som har varit överflödiga. Ni vet sånt som man plockar in och plockar ut ur kylskåpet. Vi insåg att vi inte kunde klippa något på listan. Allt har sin plats och sin tid. Men lite mindre godis helt klart. Om jag hör mer prassel från aladinasken kommer jag att spy.

Överlag tycker jag julens sociala interaktioner har gått bra. Det ÄR ansträngande att vara med varandra hela tiden. Den som påstår något annat ljuger. Det har absolut varit Norénska inslag, en ton som inte alltid varit okej och små nyp som kunde undvikas. Jag kämpar väldigt mycket med att ”vara vuxen” men sina föräldrar. Det är svårt. Jag tvivlar att jag är ensam med det. Igår tappade min urmoder det lite och sa högt ”VARFÖR KAN VI INTE BARA VARA EN VANLIG FAMILJ SOM INTE BRÅKAR HELA TIDEN?” Ja, vad svarar man på det. Tror helt ärligt inte riktigt att dom finns. Förresten ovan ser ni årets julkort – jag och familjens katt. Jag ser så helylle ut. Herre min gud.

Men i allt det där jobbiga, så finns det också mycket som är fint. T.ex. när hela familjen ligger i soffan och Mordet på Orientexpressen är på i bakgrunden. Någon muttrar vem som är mördaren medans, nån annnan scrollar på telefonen och den tredje bläddrar i en bok. Det vill jag förevigt stanna i. Raggsocklivet är ju verkligen mitt allra bästa liv. Att få dela det med familjen är otroligt.

Imorgon åker jag tillbaks till stan och jag börjar känna mig lite redo. Igår vid 16 tiden brast det lite och jag sa ”jag behöver vara ensam i minst två timmar nu. Stör mig ej”. Jag tog med mig några snittar, en julmust light och läste ett par kapitel ur min bok. Det har varit ett par fantastiska dagar men nu är jag redo för del II i detta julmys. Några dagar innan det nya året kickar igång liksom. Tillbaks till lägenheten, tillbaks till min kärlek och kanske med ett par nya mjukisbyxor. Jag tänker mig lite luncher på stan, promenader runt om på Djurgården och kanske ett biobesök. Och sen var det ju det här med lite färscha tankar för nya året. Måste göra en ”visionboard”, fybubblan. Det är för töntigt. Ska man göra några löften också eller?

Har jag sagt att jag älskar min vardags just nu? Jag känner mig i fas. Gör saker jag gillar, känner mig bekväm i mig själv och njuter i det lilla. Har börjat drömma om stora äventyr inte bara om att överleva vardagen. Det är en sån jäkla vinst på något sätt. Ett steg i rätt riktning. Ett steg mot något nytt. Ett steg mot mitt riktiga jag. Är det precis som alla säger? Att man blir lyckligare efter 30? Jag hoppas det. Vill vara kvar i den här känslan så länge det bara går.

I torsdags fick jag träffa baby M! En av mina bästa kompisars dotter. Malou var bland det sötaste jag har sett. Världens gulligaste lilla näsa, små knubbiga lår och den finaste lilla kalufsen. Ni vet när man instinktivt vill bli kompis med någon, så kände jag med baby M. Absolut. Det kändes lite skärmande när det helt plötsligt var en baby i gänget. Men jag vande mig rätt fort. Jag är så otroligt ovan runt barn, alltså jag är KATASTROF. Är jag stel? Nej men jag skulle nog säga så. Helt plötsligt var hon i min famn och jag kände liksom svetten i nacken. Livrädd att på något sätt skada det absolut sötaste jag sett. Hon skrek inte, hon bara tittade tålmodigt. Sanna sa att hon trivdes, jag tvivlar starkt på det. Fina fina Malou, jag är lika ny på det här med bebisar, ungefär som du är till livet. Vi kan väl hjälpa varandra så gott det går? Jag lovar, jag ska göra ALLT för dig och dina gulliga ögon.

I helgen hann jag även med ett besök på bio. Jag och Hannes var ute på prommis och slank in på Victoria spontant. Det här med att bara glida in på en biograf och bara kolla vad som går. Fyfan vad jag skulle kunna leva på den känslan. Det är så magiskt på nått sätt. Det är som att man bara öppnar upp för nya intryck och känslor. Det får bli som det bli. Inga krav. Bara go film. Vi såg iallafall Somliga går i trasiga skor. Och den var OTROLIG. Cornelis är verkligen någonting utöver den här planeten. Jag och Hannes lämnande salongen med tårar. Jag kände min närmre mig själv efter det där biobesöket. Som att jag liksom kom i kontakt med något som varit på vift ett tag. Gå och se den om ni får chansen. Ni kommer ej ångra er.

Vi hann även med en tur till den bästa bokhandeln jag vet. Jag tar fasiken kulor för Söderbokhandeln på Götgatan. Jag kan gå där i timmar. Det finns ingenting jag älskar så mycket som en bra bokaffär. Läsa på varenda baksida, drömma mig bort till ett annat universum och få inspiration till något mer än en tråkiga novemberdag. Köpte den hyllande boken Cleopatra and Frankenstein som ligger på min läslista. Efter knatade vi vidare till fyra knop för att äta crepes. Vi började prata om institutioner som vi älskar men kan vara hotade i dessa ekonomiska tider. Det är så viktigt att stödja små företagandet just. Gör en lista på era favvohak och gå dit! Stockholm måste vara mer än Bröd och Salt efter denna inflation.

Igår besökte jag Stockholms Stadsmuseum. Det är helt GRATIS. och inget gör mig gladare. Gratis kultur är det absolut viktigaste vi har. Stockholm som stad bär på så mycket historia. Jag är så stolt över att kalla mig stockholmare. Absolut, det är en riktig skitstad. Full av ängsliga typer. Men staden bär på min historia, min familjs historia. Det är så fint på nått sätt.

Nu går jag in i en vecka med roliga möten, projekt och förmodligen ett par avsnitt The Crown. Har ni sett förresten? Det är så jäkla välgjort. Ett mästerverk om vår samtid. Jag har ett och annat att säga om monarkin, men det kan vi ta vid ett annat tillfälle. Förresten känner jag mig så förbannat ful i detta nu! Min hud har spårat ut och allting bara kliar och skaver. Mina ögon är röda och irriterade. Vi ska inte ens tala om mina läppar. Dom är så torra. Vad är det för jävla klimat vi lever i?

Och där passerade en till helg! November är här och det är höst på riktigt. Oktober är som en för smak av det som komma skall. Nu är det mörkt, kallt och lite kämpigt. Samma sak varje år. Elsa Billgren pushar för Novent – men jag är lite skeptisk. Jag kan liksom inte riktigt gå in i den där känslan, inte än. Nu vill jag bara vara. Vara i hösten. Är det så fel? Jag tror inte det. Nu går vi igenom min helg:

Jag började helgen med en dunderfrukost. Jag har fått dille på salmbärssylt till gröten. Dessvärre kostar det en mindre förmögenhet. Nej jag vill inte ens säga vad jag betalar för den. Det är min lilla vardagslyx och det är absolut inget fel med den typen av unn. Speciellt inte i dessa tider.

Påtal om unn så fick jag någon typ a psykos och satte kl 10.00 för att köpa en ny jacka. En ganni x Barbour närmare bestämt. Jag vet inte riktig vad som hände. Jag var fullkomligt chockad över mitt eget beteende. Jag är riktigt dålig på att unna mig saker jag verkligen vill ha. Tycker sällan att jag förtjänar fina ting. Det är så mörkt. Belönar sällan hårt arbete. Så nu är det ändring på det. Dyra jackor och salmbärssylt forever. Förresten, Jävla Karlar är en jäkla 10 av 10 bok. Den borde ni läsa.

Mamma frågade om jag ville haka på Auktionsverket, hon skulle lämna in några grejer. Vem är jag och tacka nej? Jag älskar ju den typen av aktiviteter. Det finns inget roligare än att springa runt bland knasiga möbler, vackra tavlor och fint porslin. Är jag 70 år gammal? Ja kanske. Hur som haver har jag börjat buda på två stolar. Budgivare 3 är jävligt jobbig. Budgivare 2 verkar ha lagt sig. Jag tror jag kommer ta den här vinsten. Det finns risk för bråk annars.

Ursäkta ser ni hur helylle jag ser ut på den här bilden? Carro frågade om jag ville haka till L’Avventur på middag och det säger man ju inte direkt nej tack till. Det gick vilt till. Som det gör när man är med krogisar. Det blir livat. Kanna på liksom. Jag älskar roliga människor. Människor som skrattar högt, som vågar surra om knasigheter och som dansar ut ur lokalen. Det är livets blessing. Vildar alltså.

Det var som att middagen aldrig tog slut. Vi var sist ut på restaurangen. Om jag ska vara helt ärlig, så är det lite suddigt. Jag minns en vals. Och simsalabim så var vi utanför. Kan vi prata om det här att ha lite svårt att gå hem? Det är nämligen något jag har väldigt mycket problem med. Caroline också tack gode gud. Vi stod där. 100% redo att gå hem. Taxin var typ beställd om man säger så. Ska vi ta en öl till eller? och sen tog vi sikte mot sunkkrogen på andra sidan gatan. Där var vi kvar tills dom tände lamporna. Usch är inte det en fruktansvärd känsla? Skamsköljning. Det blev ju inte direkt bättre av att dörrvakten fick påminna oss tre gånger att stället hade stängt och att vi var tvungna att gå. Är det bara vi som har det problemet?

Var jag bakis dagen därpå? Inte så farligt faktiskt. Stekte pumpkin spice panncakes och tryckte fem avsnitt Gilmore girls på raden. Framåt kl 14.00 frågade min kille om jag var redo att möta världen. Det var jag typ inte. Men vad gör man inte för att verka normal. Borstade ut gårdagens lockar och skyndande mig ut på stan. Bakfyllan slog till på riktigt cirka tre timmar senare. Men då hade vi redan hunnit med häng med vänner, ett besök på HM’s julavdelning och en bagel. Lyckad bakisdag med andra ord.

Resten av helgen ägnades åt kravlöst häng i soffan. Okej nu kommer ett erkännande. Jag och min kille vet ej hur man bingetittar på saker. Jag har klarat det i tidigare relationer. Men nu – KATASTROF. Det är som att vi har misslyckats fundamentalt i hur man lever som tvåsamhet på 20-talet. Vi tog iallafall ett beslut, det togs sats. ”Nu trycker vi en serie”. Vi såg sex hela avsnitt av 1923. Den var ÖVER förväntant. Fick min dagliga dos av cowboys om man säger så. Vi har två avsnitt kvar. Och jag är positiv till att vi kommer riva av det här i veckan. Lagad förövrigt denna horribla Mac & cheesen från eldorado. Skulle ej rekommendera till min värsta fiende. Hela min collegetid leve jag på crafts egna sort. Det här var ett hån mot den gudagåvan.

DÄR har vi min helg.

En helg passerade i dunderfart. Som dom gör. Förra veckan spenderade jag mestadels inomhus. Jag blev dödssjuk – vilket inte är ovanligt efter en lång och intensiv jobbperiod! Det gick så långt att jag hade noll röst och kollade på skittv. Det var rätt behagligt om jag ska vara helt ärlig. Som att sättas i en tvångströja och nån liksom vrålar “nu chillar du lite”. 

På fredagen gav jag mig ut på eftermiddagen. Mitt i Vitabergsparken, där jag bor. Påriktigt hela 3 minuter från mitt bort finns det ett ställe som heter Malmgården. Typ två vardagardagar i veckan (mellan 12-15) har dom öppet. Och vad finns där? Jo vackra blommor, hembakt fika (abso lite överpris, men värt) och liksom gulliga hus. Himmelskt var det. Köpte en bukett och en kokostopp. Länge leve små gulliga lokala pärlor. Malmgårdsgatan 53 låg det på. 

Dagen därpå kände jag mig utvilad. Ägnade mig på Billgrenska aktiviteter. Gick på Bondens Marknad. Från September till Oktober så hittar ni mig numera på den otroligt goa plats varje lördag. Perfekt stopp på min morgonpromenad. Är det dyrt? Absolut. Spenderade hela 40kr på EN broccoli. Men något är väldigt rofyllt när man korsar mellan stånden. Känns väldigt LA, på ett bra sätt.  Blev även utskälld av en grönsakshandlare för att jag stod i vägen. En mysig start på dagen. 

Mötte upp Caroline för att äta lunch i solen. Dom sista sommarstrålarna klappade våra kinder försynt när vi gafflade om vad som hade hänt i veckan. Det är så svårt med den här tiden. Hur klär man sig? Vad gör man för aktiviteter? Dricker man vitt eller rött vin? Efter lunchen tog vi en runda på stan. En doftrunda. Vi började på FabLab och drömde oss bort hur vi skulle dofta i höst. Vi stannade en snabbis på Sök&Finn för att gå loss bland bland rökelser och eteriska oljor. Vi slutade på APLACE för ett utlåtande av förra helgen favvoparfymer. Efter det avslutade vi dagen med ett glas vin på Riche Fenix. SER NI HUR VACKER MIN BÄSTA VÄN ÄR? 

Dagen därpå kliade det i kroppen. På ett sätt. Jag tog bilen till skärgården. Hela 49 minuter från innerstan om man ska vara helt exakt. Jag har någon bild av att jag ska vara ensam, skriva och reflektera och typ andas lite. Därför beslutade jag mig att låna min mosters landställe ett par dagar. Läsa bok, skriva kul meningar och gå promenader längs vattnet. Har också börjat kolla på Outlander. Nej men det är så pinsamt. Vem har jag blivit?

Om fyra dagar åker jag till Grekland.