Browsing Category

Okategoriserade

Okategoriserade

Midsommar och höga kusten is the shit

27 juni, 2023

Då kör vi recap från årets helg. Är midsommar min bästa högtid? Jag tror det. Eller okej. Det kanske är påsken. Nejnej, det blir svårt nu. Och en annan sak, HEJ alla nya ansikten som har hittat hit. Låt oss kalla det Gabriella Skog-effekten. Så kul att många vill läsa om min upplevelse hos sveriges kändaste medium. Undra vad jag ska prova för spirituellt härnäst? Tips tas tacksamt emot. Uppdatering kring hela mediumgrejen, jag är fasiken helt såld. Har tänkt så mycket på det som sas. Gud. Är det nu det händer?

Vad hände på midsommar då? Efter två pissjobbiga möten så hoppade jag in i bilen för att hämta upp Hannes på Kungsholmen. Redan vi Norra länken började det bli kö. Samma sak, varje år. Att ta sig till Uppsala tog ungefär två timmar.  Jag spelade massa Taylor Swift. Min kille har numera lärt sig refrängen till Cruel Summer. Otroligt. Sen åkte vi bil i ungefär 5 timmar till. Det var så jävla mysigt. Babblade på, lyssnade på musik, grät en tår. Vi slutade liksom aldrig prata. Han är verkligen den bästa personen jag vet. Klockan 22:23 var vi framme vid Höga kusten, vid Hålviken faktiskt. 

Vi vaknade kl 10:30 dagen därpå. Sanna hade bakat bröd, Lisa skalade potatis på terrassen och Björn gick runt med verktyg och gjorde händiga saker. Solen sken och jag kände att det här var typ meningen med livet. Jag hade inget internet och jag var omgiven med folk jag älskar. All stress var som bortblåst. Vi var liksom vuxna på kollo. Och det var så mysigt. 

Folk började trilla in. Bror och Farbror t.ex. Smeknamn är en grej i vårt lilla gäng okej. Dagen fortsatte. Det lagades mat, dukades på bryggan och dracks drinkar. Klassiska midsommargrejer helt enkelt. Slogs av hur tacksam jag är att jag blev adopterad av detta lilla gäng. Top tre bästa saker jag fick av mitt ex. Evigt glad att jag drog vinstlotten i skilsmässan. Kvällen var lång. Lite som att det aldrig tog slut på något sätt. Tack livet för denna midsommarafton.

Men är inte midsommardagen den bästa dagen? Där snackar vi kollokänslan deluxe. Det var så kravlöst. Någon badade. Nån annan läste Kalle Anka. Vi satt i solstolar i timmar. Det tjattrades, drack saft och samtal avlöste varandra. Jag och Hannes paddlade kayak. Fyfan vad det var läskigt. Men kul. 100% sårad var jag när han sa “föredrar nog singlkayak framöver. På kvällen gjorde Elin hajkbaner. Och dom såg fan ut som skit. Men goda. När vi satt där framför brasan kl. sent tänkte jag “allt är för bra nu”. Synd att det tog mig så lång tid att komma hit. 

Jag slogs av hur roligt vi har med varandra. Det är liksom KUL hela tiden. Det här med att hitta vänner i vuxen ålder som är VILDAR, det är fan svårt. Som yngre är det liksom lättare. Man kanske pluggar ihop, eller jag vet inte bara möts. Ju äldre man bli, desto mer filter uppstår. Svårare är det liksom att hitta dom där sjukhuvden som är knäppa, smarta och älskvärda. Nånstans där på kvällskvisten sa Sanna “Det finns ingenting som chockar mig gällande det här rövgänget längre”. Det var fint. Det är en sån blessing på något sätt. Det här med roliga vänner. Det är så viktigt. 

Dagen därpå var det hemgång. Grät jag på vägen hem? Absolut. Det här med avslut. Inte min grej. Jag och Hannes stannade i ett fiskeläge Söderhamn. Åt en magisk lunch. Jag började kolla på hemnet. Sommarhus 2024? Vad tar jag med mig från midsommar 2023? 1. Lämna Stockholm oftare Elinor. Det är bra för dig. 2. Höga kusten är the shit. 3. Omge dig bara av vildar.

15
Okategoriserade

En tisdag i livet

5 juni, 2023

Nån skrev ”Vi vill ha mer vardag i bloggen”. Er önskan är min lag. Förra veckan var KAOZ. Jag kan inte ens tänka på mängden möten, samtal och mejl jag skickade. Känner mig som en kass flickvän, kompis och typ horribel kollega förra veckan. Ny vecka, nya tag. Förra tisdagen tog jag en bild varannan timme. Tänkte ”NU jävlar ska ni få haka på en dag i E Alderbros liv”

Kickade igång arbetsdagen kl 08:22. Var på ett jävla humör. Alltså bra men med ett temperament så att säga. Små saker gav stora känslor. Som det gör ibland. Stressnivån är väl inte heller kanoners. Svarade på en triljon mejl, skissade på en presentation och preppade mig för en stor jobbgrej. Just nu gör jag mycket saker för första gången, det är läskigt. MEN KUL. Att göra saker på sitt sätt är svårt. Speciellt när omständigheterna inte är det man är van vid. Jag känner mig bitvis ganska osäker i min arbetsroll just nu. Vem är jag ens? Impostersyndrom + liksom vanlig tvivel. Men jag är fan ganska stolt över mig själv.

Vid 10:30 fick jag ett SMS av Dessie herself. Ni vet? Skadalbloggaren från typ 2009. Jag är i flyttankarna. Kommer väl säkerligen inte bli något med det. Men jag får dagligen samtal av mäklaren som liksom vill sälja mig diverse lägenheter. Undra vart jag kommer hamna framöver? Spännande det där. Men en sak fosho, kommer INTE köpa en lägga av Dessie.

Vid 12 hoppade jag in i en taxi för att äta lunch med en partner. Vi åt lunch på Spesso. Det var så trevligt. Vad finns det mer att säga om det?

Några timmar senare bytte jag om till partyklädsel för jag skulle på Sony Live på trädgården. Men det roliga var ju att jag skulle till psykologen timmen innan. Peeeeerfekt timing. Nej men det var faktiskt sjukt kul. Har fått rätt mycket skit att jag hela tiden ska maxa min dagar. Jag ska liksom vara överallt hela tiden. Det här var verkligen ett perfekt exempel. Han skrattade absolut lite när jag berättade det hela. Har så svårt att tacka nej till fest.

När jag var klar hade jag fått ett sms av min kille ”Är på Mcdonalds”. Sprang till andra sidan gatan och övertalande honom att köpa mig en Mcfish. Gud heter det ens så? Det är min BÄSTA burgare. Blir pirrig. Sen började vi traska mot Sony Live. Och vad är det? En mediefest anordnad av skivbolaget Sony. Massa artister spelar, det är gratis booze och sen minglar man. HORRIBELT. Det är ungefär allt det där som är fel med världen. Men jag älskar det.

Vid 19:00 anlände jag till Trädgården. Steph var där. Blir så glad av att träffa henne. Träffade massa gamla kollegor, nya kollegor och liksom COOLA lirare. Älskar Sony Live. Tydligen hade jag blivit kickad från listan i år. 100% kränkt. Tur att man fick vara sin killes +1. Det var en fin sommarkväll. En perfekt start på en ny årstid.

Jag och min kille drack sponsdryck. Minglade runt. Och lyssnade på musik. Jag har ju mått rätt P på sistone. Har liksom undvikit klubbar, alkohol och typ allting jag älskar egentligen. Det är så jävla dumt . Där i vimlet kände jag ett PIRR liksom. Den här typen av grejer brukade vara det jag levde för. Jag kände en gnista typ. Måste hitta tillbaks till det där. Måste fokusera på rätt saker nu.

Vid 22 spelade Petter. Det var så jäkla härligt. Han spelade bara klassiker. Trädgården var på bra humör om man säger så. Sen traskade jag och Hannes hem hand-i-hand. Det kändes som början på nått. Juni är här. Och allt kommer bli bra. Jag tror verkligen det.

15
Okategoriserade

Att roasta eller bli roastad

28 maj, 2023

Första gången jag såg min mormor peka finger till min morfar var när jag var typ fyra. Han var störig och det gick Formel-1 på tv. Om jag inte minns fel började min mormor imitera min morfar och garv bröt ut. Det där var början på något nytt i min värld. Man fick skämta, man fick gå på men det är fasiken en hårfin balansgång som lätt kan gå fel. Sen dess har det skojats friskt i min familj. Ibland är man i skottgluggen, ibland inte. Vissa tar det bättre än andra. Men högt till tak är det. 

Känner jag mig det minsta trygg eller är ungefär en enhet in känner jag att hela världen är min stand-up scen. Lite som att jag är king över Norra Brun. Här om veckan var jag på middag med ett par jag känner sisodär. Mannen har jag knappt träffat. Lagom till desserten så var jag i farten. Det skulle roastas på ett sätt. Det skrattades. Mycket. Men dagen där på vaknade jag med en sån jävla vargtimma. Vafan hade jag sagt? Måste man berätta varenda tanke man har? Förmodligen inte. Kan man inte bara hålla snattran ibland?

Jag och min kille skrattar jämt. Alltså typ hela hela tiden. Det skämtas. Hårt. Men kärleksfullt. Jag älskar det. Den hårda tonen är bland det roligaste jag vet. Men det händer absolut att det blir dålig stämning. Carro har sagt meningen “Du måste sluta mobba din pojkvän”. Fan vad jag kan få ångest av det där. Är man universums elakaste människa? Gud snälla. Lås in mig. 

Igår träffade min mamma, min kille för andra gången. Jag tror både han och jag var nervösa. Det släppte rätt fort. Igår var det min tur att bli roastad. Dom gaddade ihop sig. Gick på mig. Precis som jag förtjänade. Det var som att år av att roasta andra äntligen resulterade i lite tillbakakaka. Mamma yttrade meningar som “Men vad har jag gjort för fel för att du ska bli såhär” eller “Det här är pinsamt Elinor”. Många kanske hade känt sig stressade. Jag älskade det. Den hårda tonen är det tryggaste jag vet. Det är kärlek. Sånt man gör med sånna man tycker om. 

Jag och min kille gick hem över stan. Fnittriga. Solen gick ner över Katarinavägen och fiskmåsarna skrattade i horisonten. Det där var ju kul. Ska man signa upp sig på ståuppkurs eller?

16
Okategoriserade

En lång helg

23 maj, 2023


Hej hallå,

Jag har väl för övrigt haft den värsta starten på vecken. Som att hoppa in i en kalldusch gånger tusen miljoner. Blir det bara svårare och svårare att bli människa? Jag tror det. Ska man typ bli amish och liksom odla squash och typ lyssna på radio? Gud vad kul. Visste ni förresten att Amish är min mest vanliga sökning på tiktok. Är så intresserad. Dröm 2023: bli rikshippie. Men en uppdatering ska ni få kring min långhelg: 

Långhelgen började på Nöjesguidens sommarfest. På festen var iallafall Hannalicous, Little Jinder och diverse medarbetare från Perfect Day Media. Jo tack. Träffade massa gamla kollegor och pluggkompisar. Kände mig lite cool där i minglet. Men var sådär lagom kaxig påvägen hem på Bondegatan när jag stod och kippade efter andan och repeterade meningen “jag tror jag har lite panikångest”. Inte så cool med andra ord. Jag tror att en sträcka på 200m tog ungefär 15 minuter att gå. Min kille övervägde att beställa en taxi. Har jag sagt att jag älskar honom? Det gör jag. 

Dagen därpå hängde jag med Berka mm som var i stan. Jag var inte mitt soliga jag. Men det måste väl få vara okej. Påtal om personer jag älskar djupt. Sanna Berka Berglund. Tänk att hon ska få en plus en. Jag kan knappt förstå det. Baby B. Det är något som är speciellt med när ens nära vänner blir gravida. Det blir mer att älska. En liten version av en av en mina bästa människor. En liten person som man vill lära  allt. En person som man vill ska få vara med om livets stora ting. En person som allt måste hända. Det är ta mig tusen så stort. 

På kvällen åt jag, Emma och Berka middag på Tabbouli. Mycket avhandlades. Typ hur mycket man faktiskt ska tycka om sitt jobb. Är 30% kul och 70% tråk godkänt? Sen rev vi av saker som Gifta vid första ögonkastet, Sannas mammastil och om jag skulle vidare på fest eller inte?Jag skippade festen pga panikångesten dagen innan. Gick hem och såg sista avsnittet The Last Thing He Told Me istället. Bra val. 

Dagen därpå var det Hannes-Elinor dag. Min kille har skrivit en typ… bok. På sistone. Så jag har knappt sett skymten av hans fejja. Jag har saknat honom. Så in i bängen. Vi delade upp dagen i olika delar. Man fick en man fick välja en aktivitet + ett mål. Bra tips. Ex. på saker vi gjorde: Vi målade graffiti, åt bagels, drack vin i Slaktis och cyklade. Jag däckade vid 11 som ett barn. 

Lördagen var kämpig. Ungefär där tog mitt sociala batteri slut och ångesten var ett fucking faktum. Det var deppigt. Gjorde det enda rätt. Jag åkte till mamma och pappa. Flippade möbler med mamma, åt massa portioner av jordgubbar, grädde o glass och gjorde århundradets tabbe. Jag har gjort den förut. Och tänkte då. Det här gör jag ej om. KLIPP TILL I LÖRDAGS. “Va ska vi se?” “Jag vet inte. Finns en ny säsong Bridgerton”. Nej men det är så stelt. Så mycket SEXscener. Orkar inte. Blir 9 år och fnittrar igen. Tack gode gud gick pappa och la sig efter avsnitt ett.  Sen ägnade vi oss till mammas nya hobby. Orakelkort. Fick kanien. Tydligen måste jag ur mitt mörka hål. WOW.

Söndag var jag levande igen. Det var årets första utomhusloppis. Bilen åkte till Värmdö kommun. Faktiskt till Gustavsberg. Det var liksom BRA utbud och BRA fika. Två viktiga detaljer. Mamma fick frossa och köpte liksom ALLT. Jag däremot. Jag köpte ett vinfat. Fattar ni vad jag menar? Ett fat för… vin? Sen åkte jag hem och hade lite söndagsångest. Som man har efter låghelg. Det var det.  

16
Okategoriserade

En god helg – tre flaskor vin och millesgården

7 mars, 2023


Länge leve en god helg. Det var precis det jag hade. En god helg. På torsdag eftermiddag fick jag ett göttigt meddelande i min inkorg. En inställd jobbdag. Händer det ens? Förmodligen inte. Så det är väl bara att njuta. Jag vaknade på ett jäkla gott humör. Tänkte; hur ska jag maxa denna dag? Nej men det ska ni nu få veta: 

Rebell som alltid korsas skogränsen

Traskade till SATS Sofo för ett träningspass. Ursäkta? Det här beteendet är så olikt mig. Jag som hatat att träna, alltid som jag minns det Nu är det liksom lite lite lite kul. Mest för att jag har blivit lite starkare. Jag dör inte längre av två situps. Vad vet jag? Det kommer säkerligen gå över. Men nu gillar jag det. Men kan vi prata lite om SATS Sofo? Det är en så “cool” plats… Kändistätt, snygga människor och typ atleter.  I ena hörnet står en son till en kändis. Och i yogasalen ropar dramatenskådisar uppmuntrande ord till varandra. Konstigt det där. Efter träningspasset traskade jag till Ringen för att köpa jeans. Något som brukar vara horribelt gick nu otroligt fort. Jag rev av det på 10 min. Kände mig som kingen som kollat in tusen miljoner modeller online och sedan ba gick rakt på det. Genidrag. Jag är en jeansgeni.

Min magiska pizza.
Och en stel selfie

 Sen var det ba att springa hem för att städa. Carro skulle komma på middag. Vi skulle ha hemma-aw. Ett koncept som inkluderar en flarra vin, gott samtal och att man checkar ut vid 22. Vem försöker jag lura? Gångra antalet flaskor med tre. Gott samtal övergår då lätt till  både tarotkort och ett musikalmedly. Istället för att checka ut vid 22 skulle jag vilja påstå att vi la ner “aw’n” vid 01:15. Det var en drömkväll. Och jag var bara semi-bakis dagen efter. 

Carro + Tarotkort = forever

På lördagen var jag återigen på gymmet. Det var ljuvligt att yoga trots bakfyllan. Att hålla mig aktiverad är nog lösningen. Man hinner liksom inte sjunka ihop och tänka på att man är bakis. Efter min yoga träffade jag min kille. Vi tog en fika, käka en semla och tittade på gulliga barn. Sen gick vi hem. Där någonstans slog bakfyllan till. Jag sa “Tacos är mitt enda krav”. Vi åt tacos. Sen gick jag och la mig 22:30 medan min kille skrotade runt i hans lägga. Finns det något mysigare att sussa när någon går runt och pillar med absolut inget? Svar nej. 

Det enda kravet var TACOS.

Jag vaknade pigg som en mört kl 9:30. H var inte riktigt lika entusiastisk om man säger så. Kollade vasaloppet. Älskar att sätta på Vasaloppet. Det är så tryggt. Något som alltid är. Minns så tydligt hur mamma alltid hade det på när jag var liten. Vi är absolut ingen skidfamilj. Men Vasaloppet ruckar man inte på. 

Vasaloppet – den heligaste tiden.

Jag och min kille har länge sagt att vi ska till Millesgården. This was the day. Hanna Hellquists utställning var så himla rolig. Inspirerande och varm. Precis om Hanna är. Drömmer om att bli en sån person som har ett stort bord där många får plats. Precis som den där låten, med Highway Women, ni vet. 

Efter utställningen käkade vi lunch i lanthandeln. Det var fullt i lokalen. Blev helt upprymd av känslan. Där satt vi. Bredvid varandra. Och pratade om absolut ingenting och precis allt. Det bästa jag vet. Jag tycker om min kille så mycket just nu. Extra mycket. Det roligaste jag vet är att ba få babbla med honom.

Tack och bock för en otrolig helg.

15
Okategoriserade

En timme, ett år

2 mars, 2023

Om en timme är klockan 23:43. Jag har en gnagande känsla i kroppen. Lite ångest. Och lite oro över något oklart. Överväger att ta en lugnande för att få sova ordentligt. Har sovit stökigt dom senaste nätterna. Det har varit jobbstress kombinerat med någon annan känsla som fullkomligt kväver mig nattetid. På dagarna är den som bortblåst. Är det inte konstigt det där? Imorgon är jag ledig iallafall. På en fredag. Det känns så fel. Vad ska jag göra med tiden?

Om en dag är det fredag. Jag planerar att ta hand om mig. Inte bara sova bort dagen. Jag vill njuta av min lediga dag till fullo. Jag planerar att gå och träna vid lunch. Ett jobbigt corepass. Sen ska jag nog prova ett par jeans. Kanske köpa en fredagsbukett. På kvällen kommer Carro hit. Juste. Jag måste hinna städa lägenheten. Vi ska dricka vin och äta potatispizza. Hon har poängterat att hon slutat med gluten. Hennes önskan. Min lag. Tänk att få dela en fredag med sin bästis. 

Om en vecka ska jag hålla en jobbpresentation jag fasar. Jag tycker att det är så jobbigt att prata om sina bedrifter. Beslut man har fattat som sedan resulterat i något bra. Att sedan behöva sitta på ett möte och ba säga “Det här har jag gjort” Usch. Skämskudde på det. Får hög puls av att tänka på det. Hoppas även att bli klar med mitt hemliga skrivprojekt. Deadline är kort därpå. Skulle vara skönt att någon gång vara i fas. Jag har skrivit en pilot för det här projektet. Ibland skäms jag för avsnittet. Men ibland är jag jättestolt. Komplicerat det där. 

Om en månad är det april. Och jag fyller 29. Jag har fasat över detta så mycket. Jag tycker det känns så jobbigt. Jag vill inte vara 29. Det klingar inge bra. Jag är inte redo för den åldern. Jag är ju för tusan ett barn. Min kompis Elin sa att jag INTE skulle göra en copypaste på hennes födelsedag. Något med en taxi till Stureplan, utan någon telefon, och en promenad över gamla stan i morgonsolen när man hade ett viktigt möte timmar efter. Nej det lät faktiskt inte kanonkul. 

Om ett år har jag förhoppningsvis blivit en bättre människa. Jag hoppas att jag är på en plats där jag omger mig av roliga manus, kreativa människor och en peppig energi dagligen. Jag hoppas att jag inte får lika mycket ågren vid stress, att maran inte rider mig om nätterna och att jag har en bra relation till mig själv och mina drömmar. Jag hoppas också på att jag bor i en ny lägenhet. Med högt till tak, ett badrum med fönster och ett sovrum som känns lika tryggt som en varm kram. 

Formatet är lånat av Julia Eriksson & Flora Wiström

15
Okategoriserade

Att ånga sig efter ett uppbrott

27 februari, 2023

 Det som är bra med google analytics är faktumet att jag kan se vad ni söker på i samband med denna blogg. Vissa saker sticker ut mer än andra. Det vill jag vara ärlig med. Men som sagt. Listan vad ni har sökt på är inte lång. Men några guldkorn finns. När jag såg denna sökta fras rös det till i kroppen. “Att ångra sig efter ett uppbrott?” Vill krama om och vårda lilla dig som har skrivit dessa ord. Samtidigt som jag också vill säga; Det kommer bli bra. För att ångra sig efter ett uppbrott? Det har jag verkligen gjort. Att någon har vänt sig till denna plats för stöd i en sån jobbig situation. Det är fint. Precis det jag vill att den här plattformen ska vara. Men jag vill också vara ärlig, jag är en lekman när det kommer till relationer och ganska trasslig människa själv om jag får säga det själv . Med andra ord – ta allt jag säger med en nypa allt.

Ross och Rachel – ansiktet utåt för av och på

Jag har varit i två typ riktiga relationer i mitt liv. Mitt ex och min nuvarande. När jag och mitt ex gjorde slut var det väldigt mycket dags om man säger så. Vi hade under en längre tid försökt säga hejdå. Men inte riktigt kunnat. När det väl tog slut så var det dramatiskt och stort. Den första månaden var en dimma och total förvirring. Vi hade varit tillsammans i tre år. Det var så svårt att luska ut vem jag var utan honom. Jag minns en konstant känsla av att vilja gå tillbaks. Jag laborerade hela tiden med olika scenarion i mitt huvud där det skulle funka. Nu i efterhand så visste jag nog att det var rätt kört. Vi försökte vara vänner. Men det gick liksom inte. Det blev bitvis rätt stökigt. Och mitt i det där stöket, några månader efter uppbrottet förstod jag att vi inte skulle förändras. Vi skulle aldrig funka, och precis där slutade jag ångra uppbrottet. Även om vi idag inte är så nära som vi hoppades skulle bli som ex, så är vi absolut på en bra plats.

Om lite drygt en månad har jag och min kille träffats i tre år. Det har varit upp och när. En berg-och dalbana utan dess like. Intensivt men förbannat kul. Han är min absolut roligaste person. Ja, okej, han och Carro delar plats. Om vi är rätt för varandra har inte alltid varit givet. Är det någonsin det? Vet inte. Är det inte mänskligt att tvivla? Tror det. I höstas gjorde vi slut. Det var det absolut värsta jag har varit med om. Jag gick sönder och kände mig helt okapabel till att ba va. Jag stängde av helt. Det var på ett sätt jag aldrig varit med om. Men ja, nu till det roliga. 72 timmar senare blev det vi igen. Vi gick en evighetslång promenad på 23 000 steg. Någonstans längs Södermälarstrand passerade vi en stor stenbumling med klotter på. Men neongul färg stod det med stora bokstäver “GE INTE UPP ÄN”. H sa att det måste vara ett tecken. Och han tror inte ens på sånt.

Filmtips när det har gått lite tid från uppbrottet. Världens värsta människa finns på Netflix.

Jag tror att det är väldigt mänskligt att ångra sig efter ett uppbrott. Läste någonstans att typ 30% av alla par som gör slut faktiskt går tillbaks till varandra. En siffra som jag absolut inte har källa på. Så gör vad ni vill med den faktan. Jag är nog en person som gärna kör på tills det liksom inte går längre. Att gå runt och undra om gör mig bara knäpp. Jag ser ingen skam i att gå tillbaka till varandra. Ibland är saker inte alltid så jävla vettiga. Det viktigaste jag iallafall tycker man ska ha på det klara om man väljer att gå tillbaks till varandra är ett VARFÖR? Handlar det om rädsla att vara ensam eller kanske att man bara saknar att ha någon nära. Då är det viktig att vara ärlig mot sig själv, och kanske ta en funderare till, vad vet jag. 

Att ångra sig är en stor del av livet. Som Hannah och Amanda så fint brukar säga “Det fina med livet är att man får ångra sig, och sen får man ångra sig igen”. Jag är en stor believer av denna teori. Det är okej att ångra sig, och prova lite. Och om det nu inte skulle funka. Då är det verkligen okej att ångra sig då med. Det finns inga rätt beslut. Det är bara att göra om och sen göra rätt helt enkelt.Det viktigaste jag har lärt mig gällande kärlek är att det är ovanligt. Hur många känner man inte som är i horribla relationer utan varken kemi eller kärlek? Om man känner att det finns något där som är värt att kämpa för. Gör det. Kärlek händer ibland. Vårda det Men också, gör absolut inte avkall på dig själv. Kompromisser är nödvändigt, men inte avkall. Glöm ej det.

När The Hills på Götgatan stängde i lördagsnatt spelades Stad I Ljus på hög volym i lokalen. Det var stimmigt. Min kille tog ton rakt ut, i klass med Tommy Körberg. Ett magstöd som jag ej visste fanns där. Vem är han ens? Det var bland det roligaste och mest otippade jag har varit med om. Jag och mina vänner var i chock. Han är den bästa & knasigaste jag vet. Vissa saker är ändå värt att kämpa för.

21
Okategoriserade

TRE BILDER & TRE BRA SAKER

17 februari, 2022

Brist på egna bilder pga händer inte så mycket mer än att jag springer Bondegatan ner för att jobba 8h timmar. Sen kommer jag hem. Eller tränar. Eller pussas med min kille. Det är väl ungefär det. Här kommer KULiga saker jag hittat online +lite roliga saker som har hänt på sistone.

Bildkälla här

Folk börjar blogga igen. JA. Bloggdöden är inte här. Bloggen är högst levande. Det gör mig så happy. Bästa Emely Crona och Johanna Söderström har börjat blogga på The Way We Play. Hur härligt? Emely är en riktigt gobit. Vackra texter, kul innehåll och bra bildspråk . Johanna Söderström är man ju ett riktig fangirl av. Vi bor nog i samma kvarter. Ibland ser jag henne springa runt här med sin barnvagn. Blir starstruck. First Aid kit alltså. Tänker på en kille jag var kär i när jag bodde i USA. Vi höll hand och lyssnad på Ghost Town. Tack Klara för det. Älskar förövrigt The Way We Play. Alltid relevant content.

Bildkälla här

Tror det var senaste avsnittet Surret (förövrigt roligaste podden just nu…) där det pratades festlistor. Jag är sugen på fest just nu. Vill ha sena nätter, mycket aw’s och middagar som aldrig tar slut. Har i min telefon skrivit ner festliga tillfällen framöver. Först ut – min 28:e födelsedag!!! Ursäkta – när hände det? Vill göra något. Vet inte vad. Livrädd också att absolut ingen ska dyka upp, sånt som man alltid oroar sig för. Eller är det bara jag? Saker ska firas. Och det är NU.

Bildkälla här

Just nu kollas det på SÅ mycket. Vilket jag älskar. Det är ett intresse jag har. Varför ska jag gömma det? Jag och H kollar just nu Becoming a god in Central Florida med Kirsten Dunst. Jag krävde även att han skulle lära känna mig lite – och ett måste när man ska lära känna mig är fasiken första säsongen av The OC. Otippat nog går den hem väldigt mycket. Det är ju kult eller? Förövrigt är jag besatt av Whitney Port’s youtubekanal. Ni vet från The Hills? Whitney och hennes snubbe regerar bland annat till kultserien Laugna Beach. Finns att se här. Realityguld deluxe.

Det va d.

20
Okategoriserade

Bra och dåliga saker från helgen

25 januari, 2022

Nytt koncept här på bloggen. Mest för att hålla er uppdaterade. Men också för att jag vill ladda upp mina megafula bilder. Jag kallar konceptet Ugly pics + bra och dåliga saker som har hänt. Har tänkt cirka fem sekunder på detta koncept. Men let’s give it a try.

+

Jag och Carro åt middag i lördags. Det här med att umgås med cheyor. Fyfan vad jag älskar det. Det eviga surret, skrattet och gråtet. Jag tror vi pratade konstant i fem timmar. Men vi var så långt ifrån klara. Det tog liksom aldrig slut. Tänk att man får ha sånna vänner. Vi avhandlade ämnen som sjuka mammor, varför man är så katastrofalt dålig vuxen och varför vi tycker om varandra så mycket. Vi drack gott vin och åt pasta. Tror närmare bestämt vi drack detta – gillade mycket

Sen fortsatte kvällen. På Rosenlundsgatan. I en maffig trea med musik sent inpå småtimmarna. Vi blev kalas. Fysatan vad härligt det var. Min manliga bekant kom dit. Vi dansade, spelade spel och hade en modevisning. Ni vet när kvällen liksom aldrig tar slut. Vaknade med dömycket ångest dagen efter. Inte bakisångest utan snarare covidångest. Ni vet, det var som det brukade. Jag glömde att ronan fanns. Vi drack ur samma glas, kramades och pussades. Det är så dumt. Så jävla dumt. Usch. Dålig dålig vuxen.

+

Har skaffat en ny hatt. Älskar den. Finns här. Har känt mig lite lost på stilfronten. Jag hade liksom en bra stil back in the day. Nu är det liksom bara lite KUL grejer som tillsammans kan bli nått bra ibland. Hatten är helt klart en steg på resan. Tänker mig rik hippie som stilord.

ALLA hatar min hatt. Okej inte alla, men en del. Mamma skrattade och sa att jag såg hemlös ut. SÅ tråkig ton.

+

Älskar att vara hemma just nu. Är ju 100% en hemmaråtta, har alltid varit. ÄLSKAR att kramas i timmar, ligga bredvid varandra och pilla på telefonen(förlåt är det inte heligt?) och äta oändligt många rostisar. Januari kunde inte kommit lägligare typ. Hörde en utläggning i en podd gällande januarihatet. Det är ett måste att hata vintern. Det är ju rätt mysigt om man tänker på det. Soffhäng, vinterprommisar och bingeande. Tre aktiviteter jag gillar.

Tiden är knapp. Känns som jag jobbar mycket nu. Sen försöker jag träna. Och kämpar med ett körkort. Det här att bara vara. Det finns typ inte.

20