Okategoriserade

Då kör vi recap från årets helg. Är midsommar min bästa högtid? Jag tror det. Eller okej. Det kanske är påsken. Nejnej, det blir svårt nu. Och en annan sak, HEJ alla nya ansikten som har hittat hit. Låt oss kalla det Gabriella Skog-effekten. Så kul att många vill läsa om min upplevelse hos sveriges kändaste medium. Undra vad jag ska prova för spirituellt härnäst? Tips tas tacksamt emot. Uppdatering kring hela mediumgrejen, jag är fasiken helt såld. Har tänkt så mycket på det som sas. Gud. Är det nu det händer?

Vad hände på midsommar då? Efter två pissjobbiga möten så hoppade jag in i bilen för att hämta upp Hannes på Kungsholmen. Redan vi Norra länken började det bli kö. Samma sak, varje år. Att ta sig till Uppsala tog ungefär två timmar.  Jag spelade massa Taylor Swift. Min kille har numera lärt sig refrängen till Cruel Summer. Otroligt. Sen åkte vi bil i ungefär 5 timmar till. Det var så jävla mysigt. Babblade på, lyssnade på musik, grät en tår. Vi slutade liksom aldrig prata. Han är verkligen den bästa personen jag vet. Klockan 22:23 var vi framme vid Höga kusten, vid Hålviken faktiskt. 

Vi vaknade kl 10:30 dagen därpå. Sanna hade bakat bröd, Lisa skalade potatis på terrassen och Björn gick runt med verktyg och gjorde händiga saker. Solen sken och jag kände att det här var typ meningen med livet. Jag hade inget internet och jag var omgiven med folk jag älskar. All stress var som bortblåst. Vi var liksom vuxna på kollo. Och det var så mysigt. 

Folk började trilla in. Bror och Farbror t.ex. Smeknamn är en grej i vårt lilla gäng okej. Dagen fortsatte. Det lagades mat, dukades på bryggan och dracks drinkar. Klassiska midsommargrejer helt enkelt. Slogs av hur tacksam jag är att jag blev adopterad av detta lilla gäng. Top tre bästa saker jag fick av mitt ex. Evigt glad att jag drog vinstlotten i skilsmässan. Kvällen var lång. Lite som att det aldrig tog slut på något sätt. Tack livet för denna midsommarafton.

Men är inte midsommardagen den bästa dagen? Där snackar vi kollokänslan deluxe. Det var så kravlöst. Någon badade. Nån annan läste Kalle Anka. Vi satt i solstolar i timmar. Det tjattrades, drack saft och samtal avlöste varandra. Jag och Hannes paddlade kayak. Fyfan vad det var läskigt. Men kul. 100% sårad var jag när han sa “föredrar nog singlkayak framöver. På kvällen gjorde Elin hajkbaner. Och dom såg fan ut som skit. Men goda. När vi satt där framför brasan kl. sent tänkte jag “allt är för bra nu”. Synd att det tog mig så lång tid att komma hit. 

Jag slogs av hur roligt vi har med varandra. Det är liksom KUL hela tiden. Det här med att hitta vänner i vuxen ålder som är VILDAR, det är fan svårt. Som yngre är det liksom lättare. Man kanske pluggar ihop, eller jag vet inte bara möts. Ju äldre man bli, desto mer filter uppstår. Svårare är det liksom att hitta dom där sjukhuvden som är knäppa, smarta och älskvärda. Nånstans där på kvällskvisten sa Sanna “Det finns ingenting som chockar mig gällande det här rövgänget längre”. Det var fint. Det är en sån blessing på något sätt. Det här med roliga vänner. Det är så viktigt. 

Dagen därpå var det hemgång. Grät jag på vägen hem? Absolut. Det här med avslut. Inte min grej. Jag och Hannes stannade i ett fiskeläge Söderhamn. Åt en magisk lunch. Jag började kolla på hemnet. Sommarhus 2024? Vad tar jag med mig från midsommar 2023? 1. Lämna Stockholm oftare Elinor. Det är bra för dig. 2. Höga kusten är the shit. 3. Omge dig bara av vildar.

Nån skrev ”Vi vill ha mer vardag i bloggen”. Er önskan är min lag. Förra veckan var KAOZ. Jag kan inte ens tänka på mängden möten, samtal och mejl jag skickade. Känner mig som en kass flickvän, kompis och typ horribel kollega förra veckan. Ny vecka, nya tag. Förra tisdagen tog jag en bild varannan timme. Tänkte ”NU jävlar ska ni få haka på en dag i E Alderbros liv”

Kickade igång arbetsdagen kl 08:22. Var på ett jävla humör. Alltså bra men med ett temperament så att säga. Små saker gav stora känslor. Som det gör ibland. Stressnivån är väl inte heller kanoners. Svarade på en triljon mejl, skissade på en presentation och preppade mig för en stor jobbgrej. Just nu gör jag mycket saker för första gången, det är läskigt. MEN KUL. Att göra saker på sitt sätt är svårt. Speciellt när omständigheterna inte är det man är van vid. Jag känner mig bitvis ganska osäker i min arbetsroll just nu. Vem är jag ens? Impostersyndrom + liksom vanlig tvivel. Men jag är fan ganska stolt över mig själv.

Vid 10:30 fick jag ett SMS av Dessie herself. Ni vet? Skadalbloggaren från typ 2009. Jag är i flyttankarna. Kommer väl säkerligen inte bli något med det. Men jag får dagligen samtal av mäklaren som liksom vill sälja mig diverse lägenheter. Undra vart jag kommer hamna framöver? Spännande det där. Men en sak fosho, kommer INTE köpa en lägga av Dessie.

Vid 12 hoppade jag in i en taxi för att äta lunch med en partner. Vi åt lunch på Spesso. Det var så trevligt. Vad finns det mer att säga om det?

Några timmar senare bytte jag om till partyklädsel för jag skulle på Sony Live på trädgården. Men det roliga var ju att jag skulle till psykologen timmen innan. Peeeeerfekt timing. Nej men det var faktiskt sjukt kul. Har fått rätt mycket skit att jag hela tiden ska maxa min dagar. Jag ska liksom vara överallt hela tiden. Det här var verkligen ett perfekt exempel. Han skrattade absolut lite när jag berättade det hela. Har så svårt att tacka nej till fest.

När jag var klar hade jag fått ett sms av min kille ”Är på Mcdonalds”. Sprang till andra sidan gatan och övertalande honom att köpa mig en Mcfish. Gud heter det ens så? Det är min BÄSTA burgare. Blir pirrig. Sen började vi traska mot Sony Live. Och vad är det? En mediefest anordnad av skivbolaget Sony. Massa artister spelar, det är gratis booze och sen minglar man. HORRIBELT. Det är ungefär allt det där som är fel med världen. Men jag älskar det.

Vid 19:00 anlände jag till Trädgården. Steph var där. Blir så glad av att träffa henne. Träffade massa gamla kollegor, nya kollegor och liksom COOLA lirare. Älskar Sony Live. Tydligen hade jag blivit kickad från listan i år. 100% kränkt. Tur att man fick vara sin killes +1. Det var en fin sommarkväll. En perfekt start på en ny årstid.

Jag och min kille drack sponsdryck. Minglade runt. Och lyssnade på musik. Jag har ju mått rätt P på sistone. Har liksom undvikit klubbar, alkohol och typ allting jag älskar egentligen. Det är så jävla dumt . Där i vimlet kände jag ett PIRR liksom. Den här typen av grejer brukade vara det jag levde för. Jag kände en gnista typ. Måste hitta tillbaks till det där. Måste fokusera på rätt saker nu.

Vid 22 spelade Petter. Det var så jäkla härligt. Han spelade bara klassiker. Trädgården var på bra humör om man säger så. Sen traskade jag och Hannes hem hand-i-hand. Det kändes som början på nått. Juni är här. Och allt kommer bli bra. Jag tror verkligen det.

Första gången jag såg min mormor peka finger till min morfar var när jag var typ fyra. Han var störig och det gick Formel-1 på tv. Om jag inte minns fel började min mormor imitera min morfar och garv bröt ut. Det där var början på något nytt i min värld. Man fick skämta, man fick gå på men det är fasiken en hårfin balansgång som lätt kan gå fel. Sen dess har det skojats friskt i min familj. Ibland är man i skottgluggen, ibland inte. Vissa tar det bättre än andra. Men högt till tak är det. 

Känner jag mig det minsta trygg eller är ungefär en enhet in känner jag att hela världen är min stand-up scen. Lite som att jag är king över Norra Brun. Här om veckan var jag på middag med ett par jag känner sisodär. Mannen har jag knappt träffat. Lagom till desserten så var jag i farten. Det skulle roastas på ett sätt. Det skrattades. Mycket. Men dagen där på vaknade jag med en sån jävla vargtimma. Vafan hade jag sagt? Måste man berätta varenda tanke man har? Förmodligen inte. Kan man inte bara hålla snattran ibland?

Jag och min kille skrattar jämt. Alltså typ hela hela tiden. Det skämtas. Hårt. Men kärleksfullt. Jag älskar det. Den hårda tonen är bland det roligaste jag vet. Men det händer absolut att det blir dålig stämning. Carro har sagt meningen “Du måste sluta mobba din pojkvän”. Fan vad jag kan få ångest av det där. Är man universums elakaste människa? Gud snälla. Lås in mig. 

Igår träffade min mamma, min kille för andra gången. Jag tror både han och jag var nervösa. Det släppte rätt fort. Igår var det min tur att bli roastad. Dom gaddade ihop sig. Gick på mig. Precis som jag förtjänade. Det var som att år av att roasta andra äntligen resulterade i lite tillbakakaka. Mamma yttrade meningar som “Men vad har jag gjort för fel för att du ska bli såhär” eller “Det här är pinsamt Elinor”. Många kanske hade känt sig stressade. Jag älskade det. Den hårda tonen är det tryggaste jag vet. Det är kärlek. Sånt man gör med sånna man tycker om. 

Jag och min kille gick hem över stan. Fnittriga. Solen gick ner över Katarinavägen och fiskmåsarna skrattade i horisonten. Det där var ju kul. Ska man signa upp sig på ståuppkurs eller?

Hej hallå,

Jag har väl för övrigt haft den värsta starten på vecken. Som att hoppa in i en kalldusch gånger tusen miljoner. Blir det bara svårare och svårare att bli människa? Jag tror det. Ska man typ bli amish och liksom odla squash och typ lyssna på radio? Gud vad kul. Visste ni förresten att Amish är min mest vanliga sökning på tiktok. Är så intresserad. Dröm 2023: bli rikshippie. Men en uppdatering ska ni få kring min långhelg: 

Långhelgen började på Nöjesguidens sommarfest. På festen var iallafall Hannalicous, Little Jinder och diverse medarbetare från Perfect Day Media. Jo tack. Träffade massa gamla kollegor och pluggkompisar. Kände mig lite cool där i minglet. Men var sådär lagom kaxig påvägen hem på Bondegatan när jag stod och kippade efter andan och repeterade meningen “jag tror jag har lite panikångest”. Inte så cool med andra ord. Jag tror att en sträcka på 200m tog ungefär 15 minuter att gå. Min kille övervägde att beställa en taxi. Har jag sagt att jag älskar honom? Det gör jag. 

Dagen därpå hängde jag med Berka mm som var i stan. Jag var inte mitt soliga jag. Men det måste väl få vara okej. Påtal om personer jag älskar djupt. Sanna Berka Berglund. Tänk att hon ska få en plus en. Jag kan knappt förstå det. Baby B. Det är något som är speciellt med när ens nära vänner blir gravida. Det blir mer att älska. En liten version av en av en mina bästa människor. En liten person som man vill lära  allt. En person som man vill ska få vara med om livets stora ting. En person som allt måste hända. Det är ta mig tusen så stort. 

På kvällen åt jag, Emma och Berka middag på Tabbouli. Mycket avhandlades. Typ hur mycket man faktiskt ska tycka om sitt jobb. Är 30% kul och 70% tråk godkänt? Sen rev vi av saker som Gifta vid första ögonkastet, Sannas mammastil och om jag skulle vidare på fest eller inte?Jag skippade festen pga panikångesten dagen innan. Gick hem och såg sista avsnittet The Last Thing He Told Me istället. Bra val. 

Dagen därpå var det Hannes-Elinor dag. Min kille har skrivit en typ… bok. På sistone. Så jag har knappt sett skymten av hans fejja. Jag har saknat honom. Så in i bängen. Vi delade upp dagen i olika delar. Man fick en man fick välja en aktivitet + ett mål. Bra tips. Ex. på saker vi gjorde: Vi målade graffiti, åt bagels, drack vin i Slaktis och cyklade. Jag däckade vid 11 som ett barn. 

Lördagen var kämpig. Ungefär där tog mitt sociala batteri slut och ångesten var ett fucking faktum. Det var deppigt. Gjorde det enda rätt. Jag åkte till mamma och pappa. Flippade möbler med mamma, åt massa portioner av jordgubbar, grädde o glass och gjorde århundradets tabbe. Jag har gjort den förut. Och tänkte då. Det här gör jag ej om. KLIPP TILL I LÖRDAGS. “Va ska vi se?” “Jag vet inte. Finns en ny säsong Bridgerton”. Nej men det är så stelt. Så mycket SEXscener. Orkar inte. Blir 9 år och fnittrar igen. Tack gode gud gick pappa och la sig efter avsnitt ett.  Sen ägnade vi oss till mammas nya hobby. Orakelkort. Fick kanien. Tydligen måste jag ur mitt mörka hål. WOW.

Söndag var jag levande igen. Det var årets första utomhusloppis. Bilen åkte till Värmdö kommun. Faktiskt till Gustavsberg. Det var liksom BRA utbud och BRA fika. Två viktiga detaljer. Mamma fick frossa och köpte liksom ALLT. Jag däremot. Jag köpte ett vinfat. Fattar ni vad jag menar? Ett fat för… vin? Sen åkte jag hem och hade lite söndagsångest. Som man har efter låghelg. Det var det.  

Länge leve en god helg. Det var precis det jag hade. En god helg. På torsdag eftermiddag fick jag ett göttigt meddelande i min inkorg. En inställd jobbdag. Händer det ens? Förmodligen inte. Så det är väl bara att njuta. Jag vaknade på ett jäkla gott humör. Tänkte; hur ska jag maxa denna dag? Nej men det ska ni nu få veta: 

Traskade till SATS Sofo för ett träningspass. Ursäkta? Det här beteendet är så olikt mig. Jag som hatat att träna, alltid som jag minns det Nu är det liksom lite lite lite kul. Mest för att jag har blivit lite starkare. Jag dör inte längre av två situps. Vad vet jag? Det kommer säkerligen gå över. Men nu gillar jag det. Men kan vi prata lite om SATS Sofo? Det är en så “cool” plats… Kändistätt, snygga människor och typ atleter.  I ena hörnet står en son till en kändis. Och i yogasalen ropar dramatenskådisar uppmuntrande ord till varandra. Konstigt det där. Efter träningspasset traskade jag till Ringen för att köpa jeans. Något som brukar vara horribelt gick nu otroligt fort. Jag rev av det på 10 min. Kände mig som kingen som kollat in tusen miljoner modeller online och sedan ba gick rakt på det. Genidrag. Jag är en jeansgeni.

 Sen var det ba att springa hem för att städa. Carro skulle komma på middag. Vi skulle ha hemma-aw. Ett koncept som inkluderar en flarra vin, gott samtal och att man checkar ut vid 22. Vem försöker jag lura? Gångra antalet flaskor med tre. Gott samtal övergår då lätt till  både tarotkort och ett musikalmedly. Istället för att checka ut vid 22 skulle jag vilja påstå att vi la ner “aw’n” vid 01:15. Det var en drömkväll. Och jag var bara semi-bakis dagen efter. 

På lördagen var jag återigen på gymmet. Det var ljuvligt att yoga trots bakfyllan. Att hålla mig aktiverad är nog lösningen. Man hinner liksom inte sjunka ihop och tänka på att man är bakis. Efter min yoga träffade jag min kille. Vi tog en fika, käka en semla och tittade på gulliga barn. Sen gick vi hem. Där någonstans slog bakfyllan till. Jag sa “Tacos är mitt enda krav”. Vi åt tacos. Sen gick jag och la mig 22:30 medan min kille skrotade runt i hans lägga. Finns det något mysigare att sussa när någon går runt och pillar med absolut inget? Svar nej. 

Jag vaknade pigg som en mört kl 9:30. H var inte riktigt lika entusiastisk om man säger så. Kollade vasaloppet. Älskar att sätta på Vasaloppet. Det är så tryggt. Något som alltid är. Minns så tydligt hur mamma alltid hade det på när jag var liten. Vi är absolut ingen skidfamilj. Men Vasaloppet ruckar man inte på. 

Jag och min kille har länge sagt att vi ska till Millesgården. This was the day. Hanna Hellquists utställning var så himla rolig. Inspirerande och varm. Precis om Hanna är. Drömmer om att bli en sån person som har ett stort bord där många får plats. Precis som den där låten, med Highway Women, ni vet. 

Efter utställningen käkade vi lunch i lanthandeln. Det var fullt i lokalen. Blev helt upprymd av känslan. Där satt vi. Bredvid varandra. Och pratade om absolut ingenting och precis allt. Det bästa jag vet. Jag tycker om min kille så mycket just nu. Extra mycket. Det roligaste jag vet är att ba få babbla med honom.

Tack och bock för en otrolig helg.

Brist på egna bilder pga händer inte så mycket mer än att jag springer Bondegatan ner för att jobba 8h timmar. Sen kommer jag hem. Eller tränar. Eller pussas med min kille. Det är väl ungefär det. Här kommer KULiga saker jag hittat online +lite roliga saker som har hänt på sistone.

Folk börjar blogga igen. JA. Bloggdöden är inte här. Bloggen är högst levande. Det gör mig så happy. Bästa Emely Crona och Johanna Söderström har börjat blogga på The Way We Play. Hur härligt? Emely är en riktigt gobit. Vackra texter, kul innehåll och bra bildspråk . Johanna Söderström är man ju ett riktig fangirl av. Vi bor nog i samma kvarter. Ibland ser jag henne springa runt här med sin barnvagn. Blir starstruck. First Aid kit alltså. Tänker på en kille jag var kär i när jag bodde i USA. Vi höll hand och lyssnad på Ghost Town. Tack Klara för det. Älskar förövrigt The Way We Play. Alltid relevant content.

Tror det var senaste avsnittet Surret (förövrigt roligaste podden just nu…) där det pratades festlistor. Jag är sugen på fest just nu. Vill ha sena nätter, mycket aw’s och middagar som aldrig tar slut. Har i min telefon skrivit ner festliga tillfällen framöver. Först ut – min 28:e födelsedag!!! Ursäkta – när hände det? Vill göra något. Vet inte vad. Livrädd också att absolut ingen ska dyka upp, sånt som man alltid oroar sig för. Eller är det bara jag? Saker ska firas. Och det är NU.

Just nu kollas det på SÅ mycket. Vilket jag älskar. Det är ett intresse jag har. Varför ska jag gömma det? Jag och H kollar just nu Becoming a god in Central Florida med Kirsten Dunst. Jag krävde även att han skulle lära känna mig lite – och ett måste när man ska lära känna mig är fasiken första säsongen av The OC. Otippat nog går den hem väldigt mycket. Det är ju kult eller? Förövrigt är jag besatt av Whitney Port’s youtubekanal. Ni vet från The Hills? Whitney och hennes snubbe regerar bland annat till kultserien Laugna Beach. Finns att se här. Realityguld deluxe.

Det va d.

Jag har skrivit en krönika som jag är fett stolt över – in och läs tycker jag. Finns här.

Nytt koncept här på bloggen. Mest för att hålla er uppdaterade. Men också för att jag vill ladda upp mina megafula bilder. Jag kallar konceptet Ugly pics + bra och dåliga saker som har hänt. Har tänkt cirka fem sekunder på detta koncept. Men let’s give it a try.

+

Jag och Carro åt middag i lördags. Det här med att umgås med cheyor. Fyfan vad jag älskar det. Det eviga surret, skrattet och gråtet. Jag tror vi pratade konstant i fem timmar. Men vi var så långt ifrån klara. Det tog liksom aldrig slut. Tänk att man får ha sånna vänner. Vi avhandlade ämnen som sjuka mammor, varför man är så katastrofalt dålig vuxen och varför vi tycker om varandra så mycket. Vi drack gott vin och åt pasta. Tror närmare bestämt vi drack detta – gillade mycket

–

Sen fortsatte kvällen. På Rosenlundsgatan. I en maffig trea med musik sent inpå småtimmarna. Vi blev kalas. Fysatan vad härligt det var. Min manliga bekant kom dit. Vi dansade, spelade spel och hade en modevisning. Ni vet när kvällen liksom aldrig tar slut. Vaknade med dömycket ångest dagen efter. Inte bakisångest utan snarare covidångest. Ni vet, det var som det brukade. Jag glömde att ronan fanns. Vi drack ur samma glas, kramades och pussades. Det är så dumt. Så jävla dumt. Usch. Dålig dålig vuxen.

+

Har skaffat en ny hatt. Älskar den. Finns här. Har känt mig lite lost på stilfronten. Jag hade liksom en bra stil back in the day. Nu är det liksom bara lite KUL grejer som tillsammans kan bli nått bra ibland. Hatten är helt klart en steg på resan. Tänker mig rik hippie som stilord.

–

ALLA hatar min hatt. Okej inte alla, men en del. Mamma skrattade och sa att jag såg hemlös ut. SÅ tråkig ton.

+

Älskar att vara hemma just nu. Är ju 100% en hemmaråtta, har alltid varit. ÄLSKAR att kramas i timmar, ligga bredvid varandra och pilla på telefonen(förlåt är det inte heligt?) och äta oändligt många rostisar. Januari kunde inte kommit lägligare typ. Hörde en utläggning i en podd gällande januarihatet. Det är ett måste att hata vintern. Det är ju rätt mysigt om man tänker på det. Soffhäng, vinterprommisar och bingeande. Tre aktiviteter jag gillar.

–

Tiden är knapp. Känns som jag jobbar mycket nu. Sen försöker jag träna. Och kämpar med ett körkort. Det här att bara vara. Det finns typ inte.