Två dagar i Köpenhamn – konstant stress och en dyr kopp

Förra veckan var ett konstant kaos skulle jag vilja säga. Kniven mot strupen, en kaninpuls som aldrig slutade slå och en känsla av “vad har jag glömt nu” var min vardagar. Att uppdatera denna plats kändes helt plötsligt mindre viktig. Kanske en bra prioritering. Jag tror det. När datorskärmen flimrar framför mig eller när osammanhängande meningar kommer ur käften är min spontana tanke sällan att jag borde skriva några några rader. Det är väl kanske precis då jag egentligen borde göra det. Bryta det som känns överväldigande liksom. 

Förraförra helgen var jag 51 timmar i Köpenhamn med min kille Hannes. Han heter så. Min psykolog uppmärksammade mig om att jag sällan nämner honom vid namn. Varför vet jag inte? Men iallafall, jag och Hannes var i Köpenhamn. 

Kl. 11.25 anlände jag till centralstationen. 35 minuter senare hade jag ett jobbmöte som jag skulle beta av. Jag hade hela tågresan jobbat på en välformulerad pitch. Pitchen hölls. Alla var nöjda. Jag var nöjd. En och en halv timme senare mötte jag upp Hannes utanför kontoret. H hade varit på jobb i Københavns dagen innan. Hängt kvar i stan. Levt loppan med sin polare. Sen möttes vi upp. Två slagna själar. Hannes var bakis som ett as. Och jag hade varit på resande fot sedan kl 06:15.

Vi checkade in på vårt hotell i Vesterbro. Vi bodde absolut mellan tre stripklubbar. Först, obligatorisk kram i sängen. Babblade på gjorde vi. Jag ville höra om allt som hade hänt dom typ TRE dagarna vi varit ifrån varandra. Munnen gick, och den gick. Hur mycket kan man ha och prata om? Inte vet jag. Vi tog en prommis till Norrebro. Strosade. Kollade folk. Och hängde runt. 

Hannes filosofi kringa varför danskarna har en sån snygg still var rätt spot on. Det är liksom alltid bara någon detalj som är lite konstig. Egentligen är saker och ting ofta rätt basic. Men sen är det någon knasig jacka alternativt en tyllkjol för barn som används som typ topp. och då blir man 10 av 10. På kvällen drack vi några glas vin på Pompette följt av en middag på Safari. Vi upptäckte även en favoritgrogg: varm saft med rom. Kommer drickas framöver. Vi somnade så gott sen. 

Jag är så stressad i Köpenhamn har jag märkt. Jag vill liksom att allt ska hinnas med. Det gör det inte. Inse faktum Alderbro. Istället går jag runt med en gnagande känsla av att man MÅSTE maxa myset. Vilket är rätt omys om man säger så. Är det någon annan som känner igen sig?

Vi började dagen på en gullig kafébar. Goda croissanter förtärdes och jag var lycklig. Vid lunch hoppade vi på ett tåg till Louisiana. Jag tror vi bråkade lite på tåget. Som man gör, på tåg. Louisiana var fantastiskt. Så otroligt stort. Det tog liksom aldrig aldrig aldrig slut. Gauri Gill hade en fullkomligt underbar utställning. Jag är absolut besatt. Nan Goldin ställde också ut. Om det är något jag får ångest av så är det Goldin. Det destruktiva festandet + MÖRKER. Nej men det tar på mig. Jag tror vi var där i sex timmar. Jag var så slut efter. Mätt på intryck. Och juste, jag köpte en mugg för 532 kr i museishoppen. Jag vill INTE prata om det igen. Danska kronan är förvirrande och så är det med det. 

När vi kom till hotellrummet avnjöt jag kims chips vilket är mina BÄSTA chips i universum. Sen åt vi en magisk middag på Gorilla. Gorilla är så festligt. Livat och otroligt danskt. Folk drack shots var och varannan minut, musiken pendlade mellan 90-tals älsklingar och liksom old school hiphop. Vi åt en avsmakningsmeny med livets godaste grejer och drack drinkar. Det blev fest i lokalen. Men vid elva smög vi där ifrån. Vi var så trötta. Vi tog en promenad genom stan. Vesterbro hade absolut ett mörker nattetid. Det är så konstigt det där. Hur saker kan förändras på bara några timmar. 

Dagen därpå var sista dagen. Vi hamnade på ett frukostställe där praktiskt taget allting blev fel. Kändes varken mysigt eller som det vi önskade. Gott rågbröd hade de i alla fall. Gud, danskarna kan verkligen sitt rågbröd. Vi checkade ut från hotellet. Tog en promenad. Hamnade på vackra Glyptoteket. Jag var där för typ 10 år sedan. Det är en sån magisk plats. Vackert räcker verkligen liksom inte. Dröm är det.Nej men det är verkligen ett måste tycker jag. Hannes tvingade ner mig till mumierummet. Ja, det finns ett sånt. Jag spände käken och sa “Gud nåde dig om du skrämmer mig där nere”. Det gjorde han inte. Tack för det. 

Sen var klockan 14:21 och vi skulle åka hem. Jag köpte en tonfiskmacka från Joe And The Juice och drack en danska kombucha. Tågresan var kanon. Vi tittade på Borgen (Ja, vi älskar ALLT danskt) och pratade för högt. Jag hade bokat tyst avdelning. Gud vad bra idé. När vi kom till Norrköping blev tågresan mindre kanon. Snöstormen hade nått Sverige. och vi var bara 100% fast. Tåg byttes och vi blev två timmar sena. Det var d. Resan var toppen och jag vill åka till Köpenhamn nästa vecka igen. Med andra ord, bra betyg. 

18