film, tv & underhållning Listor och sånt trams

På spaning med Elinor Alderbro | allt om Romcom-året

12 januari, 2024


Jag älskar Isabelle Berglund och hennes smarta spaningar. När hon började prata om Romcom vinter blev jag så himla glad. Jag älskar att sätta ett tema, ha en vision och en estetik att inspireras av. Men vinter räckte inte för mig, jag ville ha mer. Med nytt år vill jag ha en råd tråd att förhålla mig till. Något att hålla i när allting stormar. Det kändes väldigt självklart. 2024 är romcom året.

När Harry mötte Sally hittar du här.

Jag frågade min kompis ChatGPT (ja, ibland gör man det…) vilka element som krävs för att skapa en framgångsrik romantisk komedi. För det är ju just det jag vill att det här året ska kännas som – att även i de stunderna när man känner att allt går åt helvete och bara vill kasta in handduken, så händer det magiska som förändrar precis allt. Jag vill också uppmuntra till att skratta åt det hela, även när man är mitt i misären. Att kunna se det roliga i det jobbiga är en gåva. Om livet är en romantisk komedi, då är fasiken alltid en vinnare.

Det klipska svaret jag fick tillbaka från AI-tjänsten var i alla fall en stark karaktärsutveckling, smarta och humoristiska inslag, oväntade twistar, visuell estetik och meningsfulla teman och budskap. Jag tycker att det summerar det hela rätt bra.

Hur ska vi tolka det här med stark karaktärsutveckling? Hur kan vi lösa det? Kanske handlar det om att prioritera sig själv och ens visioner under 2024. Att våga ta plats och känna att man har rätt till att vara en huvudkaraktär. Det låter osympatiskt på något sätt. Som att jag tror att jag är störst, bäst och vackrast. Det  jag menar är att kanske ta sig tiden att bli den där personen man alltid drömt att bli. Att inte hålla tillbaka. Att inte bry sig så mycket om vad andra tycker. Att lyssna inåt och lita på magkänslan. Det vill jag ägna mig åt i år.

Bridget Jones dagbok hittar du här.

När det kommer till smarta och humoristiska inslag, ja, det råder det ingen brist på. Jag känner mig dagligen som Bridget Jones – en otroligt kaotisk person där det händer så mycket, så fort, och det slutar ofta med något fel eller konstigt. Men det viktiga är kanske att se det roliga i det hela. Som häromdagen när jag var hos doktorn för mina hemorrojder. Ja, den incidenten bjuder jag på. Under undersökningen sa den otroligt attraktiva, eller rättare sagt, snygg-doktor deluxe, ’Du sköter det här exemplariskt.’ Jag ville sjunka genom jorden. Men samtidigt såg jag det otroligt roliga i det. Att kunna bjuda på det pinsamma och roliga gör livet så mycket roligare

Det här året ska jag vara öppen för twistarna. Jag ska inte försöka kontrollera och planera alltför mycket, utan istället uppskatta rörelsen och säga mer JA rent allmänt. Genom att säga ja tror jag att twistarna kommer att bli allt fler och kanske till och med roligare. Twistarna är ju ett sätt att föra historien framåt. Om Kate Winslet inte hade blivit dumpad av den där trista redaktören i The Holiday hade hon ju aldrig träffat Arthur. Och Arthur hade ju aldrig lärt henne allt det viktiga om kärleken och livet. Det hade varit så sorgligt. Säg JA och lev ut twistarna, så kommer det nog bli spännande

The Holiday hittar du här

Och nu kommer vi till det roliga – den visuella estetiken! Estetiken i dessa filmer brukar ju vara otrolig. Vart ska vi börja? Okej hemmet. I dom romantiska komedierna brukar vi ofta se en väldigt home-ey känsla. Mycket färger och mönster, gosiga textiler och personliga detaljer. Här är det ingen avskalad stockholmsstil inte. Det ska vara mycket som sker, kanske lite stökigt och fullt av minnen. I dom här hemmen ska man leva. Precis såhär vill jag att mitt hem ska vara i år. Ja, Nancy Meyer är ju the queen av detta. Kolla in sökordet Nancy Meyer Aesthetics på tiktok.

Sömnlös i Seattle hittar du här och Home for Christmas hittar du här.

Jag tycker ofta att bästisen i romantiska komedier är den som har den bästa stilen. Ofta är hen lite knasigare, lite roligare, och lite mer jag. Jag tänker på kappor i roliga färger, klänningar och byxdressar i mönster som gör en glad, samt accessoarer som får en att tappa hakan. Det ska sticka ut och få en att känna någonting. Det ska vara mycket – och roliga läppstift. Herregud, vad jag ska ha roliga läppstift i år.

Ett tema och ett budskap är svåra att fastställa redan nu. Jag antar att tiden kommer att utvisa det. Jag tänker att det kommer att vara något i stil med ’alla drömmar är möjliga om man bara tror, ge inte upp’ eller typ ’Kärlek och vänskap är allt som är viktigt.’ Fasiken, vad disneyskadad man är. Men det vore fint om några drömmar blev sanna, tycker jag.

Medans du sov hittar du här och The Holiday hittar du här.

Det är så himla mycket mörker i vår värld just nu. Jag tror att ett Romcom-år är ett bra mindset, en tanke om att se det roliga även i det svåra. Att skratta mycket och försöka se ljuset. Jag är helt övertygad om att jag befinner mig i början av en riktigt härlig romantisk komedi – det kan bara bli bättre från och med nu. Jag bad min kompis (ChatGBT om ni undrar) skriva ett kort litet intro till året film. Vad tror ni ?

I världens minsta vrå på Södermalm, där stadsbruset smyger sig in som en vag ton av oskrivna berättelser, möter vi Elinor Alderbro – en blivande 30-åring och drömmande projektledare i sitt väntande exil. Hennes hem är en lutande bokstav i en kall vinter, med endast 15 grader som vittne till hennes strävan att omfamna konsten att författa manus. Vilsen och djupt förälskad i drömmen om berättelsernas magi, har Elinor just stött på en glittrig dagbok, och i dess blanka sidor skiner hoppet om att skriva sin egen kärlekshistoria – en som kanske äntligen kan tina upp hennes isande tillvaro och leda henne till en hjärtevärmande framtid.

Hur tror ni filmen kommer fortsätta? Är så himla nyfiken att höra er tankar.

13
Vardagsbabbel

Några dagars vardag | århundradets nysning och en inre kritiker

10 januari, 2024

I måndags var det begravning här hemma. Det kändes så iallafall. Julpyntet var nedplockat, det var divorce day (look it up om du ej vet vad det är) och vardagen var tillbaka. Tycker att hemmet är så hiskeligt fult efter julen. Det är så tomt. Vill renovera, riva ut ALLT jag äger och börjar om på nytt. Julen har nu åkt ner i diverse lådor och väntas på att plockas fram om cirka 11 månader igen. Ett av mina mål 2024 är att flytta. Även om jag älskar denna lilla plats. Mitt hem. Så är jag redo för större. Känns läskigt att säga det högt. Men nästa år kanske julen firas på en annan plats. Vem vet, kanske på andra sidan Vitabergsparken.

På kvällskvisten mötte jag upp Caroline Friberg. Hon var nygymmad och jag törstade efter hennes kärlek. Vi tog 1,5h av intensivt babblande. Det var två personer på speed. Två personer som hade cirka två veckor att ta ikapp. Caroline berättade hur hon hade stått på nyårsafton och gråtit av alla gemenskap. Medans jag var gråtig över Cancergalan. Vi avslutade det hela med en semmelfest. Påtal om cancergalan, I år var det extra kämpigt. En familjevän till mig, älskade Nike, kämpar med bröstcancer. Hon är så modig. Och glad. Full av liv. En sann inspiration. Nike delade sin historia med ett flertal andra profiler på galan. Har ni en slant över, donera gärna en slant. Det är så viktigt.

Jag och H har även hunnit med ett biobesök. Vi såg Killers Of The Flower moon. Hade inte den premiär för tre månader sen tänker ni? Absolut svarar jag. Finns den inte på Apple-tv tänker ni? Jo men det gör den såklart. Men ja, min kille sa ”Jag vill se den på bio” och vid något svagt ögonblick råkar jag säga okej. Den var absolut tre timmar och trettio minuter lång. Kämpade jag för mitt liv för att hålla mig vaken? På ett sätt. Jag hade sånna myror i brallan när den där filmen var slut. Men BRA var den. Men sen hände en grej…

Jag är inte rädd för baciller. Inte alls. Borde nog tvätta händerna mer än vad jag gör om man säger så. Är inte speciellt äckelmagade heller. Men det här. Det var liksom för mycket för lilla mig. Efter bion tar jag 3:an hem. Vid Tjärhovsplan gör jag mig redo att kliva av bussen. En familj med barnvagn står framför mig. Precis vid avstigning börjar ett av barnen skrika på ett sätt. Pappan plockar upp sin treåring och liksom – det är en liten vandrande bacill jag har framför mig. Jag ser det. Det är snor som rinner, rosiga feberkinder och gnället från helvetet. Barnet är i ögonhöjd. På sin pappas axeln. Våra blickar möts. Ungen lägger århundradets nysning. Vi snackar splaaaash. Rakt in i mitt ansikte. Jag har ingenstans att fly. Det är bara att kapitulera. Som ni förstår så inväntar jag i detta nu dagisförkylningen från mordor. Kommer jag att överleva? Alla undra men ingen vet.

Jag träffade en kompis igår. Vi pratade väldigt mycket om det svåra i att göra saker och att ta sina drömmar på allvar när självkänsla tryter och samhället mår P. Jag har alltid känt mig som en väldigt kapabel människa. Som att jag kan mycket och besitter en stor kraft inom mig att göra ting. Jag har en kreativ ådra som ständigt pumpar och jag ser ofta möjligheter där folk ser problem. Men jag har väldigt lätt för att vara självkritisk i detta nu och liksom såga dom projekt jag håller på med. ”det kommer ändå aldrig bli nått av det här” tänker jag och stänger ner skrivprogrammet. Att ta sitt skapande på allvar är så himla svårt är det inte finns en beställare. Det är någonting jag verkligen vill bli bättre på under 2024. Att ta mig själv och det jag gör på allvar.

10
Äventyr

Elva tankar jag hade under ett pilatespass

9 januari, 2024


Jag inledde det nya året (som startar den 8:e januari för övrigt) genom att utföra det mest självgoda man kan göra — jag deltog i ett pilatespass klockan 09:00. Är det inte det ultimata lyxen? Det känns otroligt L.A.-inspirerat eller som att man är Hannalicous. Jag kan inte riktigt bestämma mig, men något i den stilen. Faktumet var att det var total misär. Jag övervägde att avboka ungefär 10 gånger. Temperaturen var minus tio grader, jag var genomfrusen, och livet kändes hemskt på alla möjliga sätt. Trots det släpade jag på mig mina HM-tights och New York-sweatshirt och vandrade mot platsen som kändes som helvetet på jorden, med andra ord, SATS SOFO. Staden höll på att återvända till vardagen efter jullovet, och det kändes som att jag var på väg att bli den personen jag alltid drömt om att vara. Luften var krispig. Allt var möjligt. Men sen. Ja. Ni får väl läsa Här är nio tankar jag hade under mitt första pilatespass 2024:

  1. Okej jag är nummer tre in i lokalen. VÄLJ en bra plats för tusan. Du vill inte sitta längst fram för att du vill ju liksom inte att alla stirrar på dig. Samtidigt. Du vill ju inte heller vara längst bak och göra fel och att instruktören ba ”Du i hörnet. Sträck på bålen” ”Precis så, braaaaaa” ”Perfekt” och langar en tumme. JA, båda har hänt för den som undrar. Jag tar en plats i mitten bakom en pelare. Känns tryggt.
  2. Folk börjar trilla in. Jag är praktiskt taget yngst. Det är någon gumma som är 70+ som sätter sig relativt nära mig. Tänker att mina leder kan ju inte vara sämre än hennes. En gubbe kommer in. Och han är ”gammal som gatan”, han tar av sig sina flipflops och slår sig ner bredvid mig. Heter tydligen Krister. Tänker ”Det här måste vara ett lite lugnare pilatespass. Det här kommer gå prima ballerina.”
  3. OJ nu kommer liksom järngänget. Dom som alltid går på det här passet. Dom är 4 eller 5 stycken. Dom hälsar på varandra. Nästan lite sektig känsla över det det hela. Är det bara jag som tycker det är obehagligt med folk som blir kompisar på SATS-passen? Vill ha så lite kontakt med omgivningen som möjligt. Vill enbart gå dit och träna. Instruktören P kramar om järngänget. Dom pratar om helgen och all träningsvärk dom har. VÄNTA? Dom här personerna har alltså tränat utanför SATS, någon typ av megaintensiv pilates, vafan har jag gett mig inpå?
  4. Instruktören sätter på en singer-songwriter version av Three Litte Birds. Hon säger ”Idag ska vi hitta vårt power house.” Jag vill sjunka genom jorden. Nej men det är så stelt.
  5. Två tjejer från järngänget börjar sjunga med. Dom liksom gungar med. Sen övergår gunget till någon typ av kram. Jag pillar på telefonen i ren stress. När jag tittar upp sitter dom panna mot panna och sjunger med. Det är så sjukt. Det är som att dom är Timothee Charlmet och Kylie Jenner på Golden Globe. Vi andra liksom verkligen bara co-existerade i deras universum.
  6. Vi börjar lungt. Vi gör en position med ett block. Instruktören säger ”Några studenter här?” Absolut inga. Vi är istället ungefär 40 personer mellan 30 – 88 i lokalen. Alla förmodligen arbetslösa frilansare. Det är så sjuk. Inflationen har verkligen nått Södermalm. Hur annars hinner man träna efter nio? Typisk syssla man gör när man är mellan två jobb så att säga.
  7. Passet kommer igång. Bob Marley och hans fåglar är ett minne blott. Mannen, förlåt gubben, bredvid mig, han är igång på ett sätt. Han är så jävla starkt. Och vig. Det är helt sjukt. Jag är så dålig. Fan vad jag är dålig bredvid honom. Jag tittar runt i lokalen. ALLA ser så fucking starka. Jag kämpar. Men dom ser så oberörda ut. Jag är ju på en proffsklass för tusan. Varför har ingen sagt något?
  8. Ett beat kommer. Ett starkt beat. Mina ben är så svaga vid det här ögonblicket. Jag klarar inte att hålla dom i luften samtidigt som bålen ska hållas stark och jag typ ska lyfta skötet samtidigt. Det är så mycket muskler och jag fattar ingenting. Krister, bredvid mig, han har inga problem. Jag gör allt för att hålla mig vid liv. Beatet då, nej men instruktörer vrålar ur ”Reggeaton Pilates.” Åh nej. När det inte kunde bli värre. Så blev det d.
  9. ”NU SKA VI RULLA IHOP OSS TILL EN BOLL”. Det är så förnedrande. Benen upp i luften. Nu ska vi rulla upp och rulla ner. Komma upp i sittande. För att sedan ligga på mattan igen. Och sådär håller vi på i typ 10 min. Det här hade varit helt socialt acceptabelt om vi gick på dagis, men det är bara konstigt om man har passerat åldern åtta. Är vi på mini-sats? Jag vet inte. Men det är fan fett jobbigt.
  10. Krister ler mot mig lite försiktigt. Typ ”We’ve all been there”. Jag blir lite mer förlåtande mot mig själv. Fina fina Krister <3
  11. Det är äntligen över. Vi stretchar. Av någon konstig anledning funkar just det väldigt naturligt för mig. Typ det enda på passet. Där och då tänker jag. Kanske kommer tillbaka nästa vecka ändå?

Och DÄR hade vi årets första träningspass. Nu ska jag äta en semla.

17
Okategoriserade

Årets första dagar och en inne&ute-lista.

8 januari, 2024

Idag börjar det nya året på riktigt tycker jag. Allt innan har varit på låtsas. Någon storts mellandagsveckajullovsgrejs. Det har varit så otroligt härligt. Jag var lite rädd för julen i år. Jag trodde den skulle kännas jobbig. Som att jag inte förtjänade det. Men där runt juldagen landade jag och det blev otroligt. Jag landade så pass mycket att jag inte vill släppa det. Jag har gått runt dom senaste dagarna och sagt ”julen är öööööver” och snyftat lite dramatiskt. Min kille har suckat på ett sätt. Försökt säga rätt saker. Men det har varit en kämpigt, för honom. Jag vet inte riktigt vart det kommer ifrån. Jag älskar ju nystart. Men just i år har jag verkligen velat vara kvar i myset. I julen. Jag har älskat att skrotat runt i pyjamas med gott samvete, sena frukost med miljoner koppar te och se trygga filmer från -93. Vi ska inte ens tala om hur deprimerande det där när allt julpynt har åkt. Nej men min lägenhet ser kraftigt deprimerad ut. Som att den blivit rånad av på sin själ.

Även om jag tycker att det riktiga nyåret börjar i september så vill jag verkligen ge 2024 en bra start. Jag har tänkt lite på det nya året. Mål, vision och ledord. Det kommer bli bra det här. Jag har en riktigt kul känsla. Och kl 09.00 har jag bokat in ett pilatespass. HUR tänkte jag där? Go hard or go home.

Har sett många delar sina inne och ute-listor. Här kommer min:

UTE

Klättercenter

Städade hem.

Att bli vuxen

Sockerrädsla

Långa filmer

Att dejta

Förbud

Att frysa

INNE

Rödvinsläppar

Att gå och lägga sig tidigt

Tråkig ton

Mycket detaljer

Ärliga samtal

Skriva dagbok (EJ DIGITAL)

Fish & Chips

Cowboys

9
Listor och sånt trams

December i en listjävel.

4 januari, 2024

Nej man jag är på riktigt chockad över hur många som har tittat in här dom senaste dagarna. Är det de nya året som pushar statistiken? Kanske. Kommer 2024 bli ett bloggår? Jag hoppas verkligen det. Finns ingenting jag tycker är mysigare än att läsa om hur andra människor har det. Innan vi ska kliva in på det nya året (för let’s be honest. Det börjar ju faktiskt den 7:e januari. Allt annat är fortfarande mellandagar) så tänkte jag bjuda på en liten summering av december. Här kommer den:

Månadens teveserier:

Jag tittade på så otroligt mycket saker den här månaden. Mest filmer dock. Jag och Hannes grävde ner oss djupt i 1883 – vad bra det blev! Om det ens är möjligt är jag nu mera ännu mer besatt av att bli cowboy. Blev helt förälskad av Vintageresan på Svtplay. Vill inte köpa något nytt när det kommer till inredning nu. Såg även många timmar Ernst i år. Ska verkligen bli mer pysslig.
Månadens musik:

Jullistorna har gått varmt. Har klippt mellan Classical Chrstimas, Soul Christmas och Indie Christmas. Pappa fick ett bryt på självaste julafton. Han sa ”Jag orkar inte med mer julmusik.” Jag gjorde det enda rätta. Kallade honom Grinchen.

Månadens poddar:

Just nu finns det bara en podd för mig och det är fasiken Rullar vi. Julia Frändfors är den roligaste personen vi har i detta land. Tar kulor för henne. Geniet är en nice add-on. Men Frändfors är fasiken stjärnan.

Månadens Youtube:

Jag har ett guilty pleasure. Meg Hughes. Nej men jag kan inte sluta. Hon är 25, bor fortfarande hemma och pysslar typ med self care. Hon gör inte så mycket . Kollar på någon film, skriver listor och typ njuter av sin tillvaro. Hon verkar så lugn. och det gör mig lugn. På något sätt påminner hon mig nog om ett yngre mig. Det är något fint med hennes pigga blick, stora drömmar och rosa sovrum.

Månadens godaste dryck:

Det har varit så mycket fest den här månaden – att resultatet blivit en vit månad. Drack ett göttigt rödpang på Österlånggatan där vi firade lilla julafton. Men helt ärligt. Inget slår lite god julmust i dessa tider.

Månadens sysselsättning:

Jag har ju hållit på med Soul Searching AB som övergått till Julfirande Deluxe AB. Jag har varit i två stora processer för två riktigt drömmiga jobb. Det har varit oändligt många intervjuer. Och mitt själ och hjärta har verkligen gått in i dessa arbetsprover . Det var så surt när jag föll på mållinjen för den ena tjänsten, följt av ett annat nej dagen efter. Jag försöker se det positivt. Att två riktigt maffiga bolag var intresserade av mig och min kompetens. Men jag vill fullkomligt dö när jag fick dessa besked. Att åka i sluttampen är banne mig det svåraste någonsin. Kände mig så dålig. Det är kämpiga tider i tv & film nu. Men jag är fortfarande så himla positiv. Det kommer bli bra? Eller hur?

Månadens sämsta:

Ja förutom det ovan. Så hade jag ett väldigt kritiskt ögonblick, den 16:e december, min pojkväns födelsedag, när jag fick åka till St. Görans ögonakut pga sår på honhinnan. Det gjorde så djävulskt ont. Läkaren sa att det var bland de värsta smärtorna man kunde överleva. Jo tack – jag satt och vrålade i väntrummet. Med solglasögon vill jag tillägga. Nej men herregud. Det var en kamp.

Månadens bästa inköp:

Unnade mig en fet leverans på juldagsmorgon från Adlibris & kicks. Som en gåva till mig själv. Nu är massa saker påväg till mig.

Månadens klädesplagg:

Har levt i en glitterkjol som är tusen miljoner år gammal. Den är perfekt för alla festliga tillfällen december har erbjudit. Jag switchar överdel. Funkar med mysig stickad tröja. till genomskinlig lace eller en vanlig tisha. Jag kallar den julkjolen.

Månadens film:

Vart ska vi börja? Filmer har tryckts på ett sätt. Har gått ALL in i Nancy Meyer (all because estetiken som trendar på tiktok) och sett allt från The Holiday, Home Again och It’s Complicated. Och sen klassiska julfilmer som The Family Stone, While you were sleeping och bubblaren Bridget Jones. Ser ni ett tema? Oh yes, ROM-COM! Men det mysigaste var ändå under juldagarna när min familj låg i soffan, alla tillsammans och tryckte Mord i Vendig och Mordet på Orientexpressen.

Månadens böcker:

Jag har läst väldigt lite den här månaden! Tryckt Evelyn Hugos sju äkta män i mellandagarn och helt ärligt. Perfekt bok för sånna dagar. Händer inte allt för mycket. Läste även lite noveller från Novellix med temat klassiska julberättelser. Är på rea nu. Rekommenderar verkligen att köpa inför nästa jul. Perfekt gåbort present i glöggtider. Annars kämpar jag fortfarande på Cleopatra & Frankenstien. Det är lite väl hipstrig för min smak.

Ett nytt tema för året är som ni kanske förstår är – ROM COM! För helt ärligt. Det känns verkligen som en början på en sån just nu. Jag känner mig som Bridget Jones. Lika röriga, lika förvirrad och kaosig. Jag ska ta mig an det här året som att det är en romantisk komedi. Det här är bara början. NU går vi in i det nya året.

10
Listor och sånt trams

Årssummering 2023

31 december, 2023

Det här har nog varit det absolut konstigaste året i mitt liv. Det har varit toppar och dalar hela tiden. Jag har varit så glad. Och sen har jag varit så ledsen. De olika känslorna har liksom bytt av varandra på ett sätt. Jag har känt mig så långt ifrån mig själv ibland. Som ett spöke av mig själv. Jag har varit så trött. Och trasig bitvis. Saker som var totalt oviktiga tog för mycket plats. Fel människor tog för mycket plats. Sen kom jag till en punkt när jag helt plötsligt började drömma igen. Hittade en egen lunk. Och började se saker för vad det egentligen är. Det jag har lärt mig av det senaste året är att man kan sällan kontrollera saker. Saker tenderar alltid att bli helt annorlunda ändå. Men här kommer i alla fall en liten summering av årets som kom och gick:

Jag reste mycket i jobb. Jag kände mig bitvis rätt glassig. Jag reste runt på jobb. Ibland i Köpenhamn. Till Amsterdam. Jag kände mig lite som att jag lajvade vuxen. Som att jag skulle bli påkommen. Typiskt impostorsyndrom.

Jag och Hannes har varit på en så otroligt bra plats. Double income no kids. Jo tack. Vilken tid det är. Vi är så fina mot varandra. Och vad kul vi har.

En av mina bästa vänner berättade att hon skulle ha barn. Jag grät som en tok. När babyn väl kom grät jag ännu mer. Det är en ny era i mitt liv. Vänner med barn liksom.

Jag spenderade tusentals kronor på terapi. Jag är så mycket starkare än för ett år sedan. Jag är så stolt över mig själv. Jag har ghostat min psykolog sen i oktober. Vi skulle höras lite senare. Senare har inte kommit än.

Jag började gå på gymmet oftare. Och med gymmet menar jag Yinyoga + Bodybalance. Inget som skapar bättre flås eller gör mig starkare. Bara själsligt lugnare.

Hade en kollega som sa ”boo, we have to move a mile an hour on this project”. Det pajjade mig.

Jag gick till en medie som sa att precis allt skulle förändras. Och hittills – har fan allt han sa stämt. Han sa att jag hade inget att oroa mig för. Jag var magikern. En skapare. En konstnär. Sen sa han att jag skulle bli sjukt framgångsrik. Håller tummarna för Bennys intentioner.

Jag slutade jobba. Det var läskigt. Men också det absolut bästa som skulle kunna ha hänt kanske.

Det här blev litteraturens år. Jag läste mer än vad jag gjort på länge. Tror vi landade på 16 böcker 2023.

Mamma och jag spenderade en fantastisk vecka i Grekland. Blir helt varm när jag tänker på den tiden vi fick. Att få vara med henne är det roligaste jag vet. Det är en skrattfest.

Jag var på en intervju på ett drömjobb. Jag åkte bland de tre sista. Det gjorde så jävla ont. Smärtade. Men nu har jag nog landat i det – att det är så jäkla häftigt att jag fick sitta där. Att få vara med i leken. Jag väljer att tro att det finns något ännu fetare där ute. En dörr som väntar på att öppnas.

Jag lyssnade på oändligt många timmar Taylor Swift. ”Getaway Car”, ”Fearless” och ”Lover” är mina mest spelade låtar.

Hur utmärkte 2023 sig för dig?

Mycket jobb. För mycket jobb. Så pass mycket jobb att jag höll på att stupa där ett tag.

Att jag tappade bort mig själv . Jag kände mig otroligt trasig i vissa perioder. Tänkte att inget var värt något.

Hade VÄLDIGT mycket kul! Resor, fester och äventyr.

Roliga möten. Jag är omgiven av så otroligt fantastiska människor.

Ett ostädat hemma. Det har fan varit katastrof.

Hur har du mått jämfört med tidigare år?

Med åldern blir man ju tryggare, och det har jag verkligen känt i år. Jag känner liksom en ganska stor trygghet kring vem jag är och att jag duger som jag är. Ensamhet skrämmer mig inte alls på samma sätt. Däremot har jag nog känt mig lite vilse i min yrkesroll och vart jag är på väg, vilket verkligen har påverkat mig. Årets berg- och dalbana har verkligen skakat om mig. Men om det här hade hänt för ett par år sedan hade jag nog gått under. Nu ser jag mest fram emot att se vad livet har att erbjuda härnäst.


Några insikter från 2023?

Att flyta med i saker. Det finns få saker man faktiskt kan kontrollera. Saker blir sällan som man har tänkt sig. Det viktiga är kanske att inte drabbas av panik. Att surfa på vågen så länge det går och sedan kunna hitta nya riktningar att röra sig mot. Och att inget jobb är värt att må dåligt över. Lita på magkänslan. Den är där av någon anledning. Nu kan något kännas stort, men med lite perspektiv känns få saker övermäktiga. Och fan vad man kan, minst 30% mer än vad man först tror.

Vad gjorde dig glad 2023?

MASSA SAKER. Även om det låter lite deppigt, så vill jag säga att det har varit ett fantastiskt år.

Mina underbara relationer. Min goa resa till Köpenhamn med Carro. Att baby Malou kom till jorden. Alla gånger Hannes gjorde konstiga saker som fick mig att garva som en toka. När jag dansade till Taylor Swift i fem timmar. Midsommarhelgen 2023 på Köpmansholmen. När jag och Steph var på rave för första gången. När jag började skriva igen. Livet har varit fint mot mig.

Vad önskar du av 2024?

Jag vill ju bli cowboy. Jag drömmer om klippiga berg som jag ska rida långsamt uppför. Jag vill vara som Molly Baz i köket. Dricka martinis och göra arancini. En husdröm har fötts. Det började med att jag följde Lana Wilman. Och nu ska jag ha stora fönster och vackra badrum. Men mest av allt vill jag jobba med young adult-innehåll. Det är verkligen det som ligger mig varmast om hjärtat. Jag är så himla stolt över novellerna jag har skrivit, min pilot(!!!!) och min nya manusidé. Om det är scriptat-innehåll, böcker eller poddar jag ska jobba med… vet inte. Jag är öppen. Jag är så nyfiken kring vad livet kommer att erbjuda.

Tack för att ni har varit med mig det här året. Jag hoppas ni vill hänga med in i nästa. Gott nytt år.

20
min helg

Dagarna och dagarna och dagarn

27 december, 2023

Här kommer några rader om mina dagar som har gått. Korta meningar, små observationer och annat som kanske gör hjärtat lite lättare. Jag gör allt för att stanna kvar i julhjärnan. Vill inte att lunket ska vara över på något sätt. Även om det här året har varit jobbigare än vad jag trodde. Så uppskattar jag verkligen den här pausen. Jag har behövt den mer än vad jag nog förstod.

Min jul börjar ofta den 22:a december. Det är lilla julafton. Jag och min kille valde att kicka igång ledigheten med middag i Gamla stan. På Österlånggatan 17 med Kötbullar och råbiff. Dom spelade julmusik och personalen var extra härlig. Runt om oss pågick julfester, släktmiddagar med alternativa familjekonstellationer och ett par dejter. Det var en plats full av avslut. När vi lämnade lokalen snöade det. Jag hörde saxofonen från Karl Bertil Johnssons jul i mitt huvud.

Dagen därpå åt vi en brakfrukost, kramades och öppnade paket. Jag och Hannes firar julen på separata håll. Folk tycker att det är så konstigt. Jag tycker det är helt normalt. Jag vill träffa min familj. Och han vill träffa sin. Carro sa här om dagen ”Jag tycker det är sjukt sexigt att ni är särbos”. Det var så roligt. Och lite sant. Relationer måste få se olika ut. Det finns inget rätt eller fel. Tillbaka till julklapparna. Jag fick en otrolig discokula av Ruba, en filt som värmer och värmer och dom gulligaste sängkläderna jag har sett. Sen åkte jag hem till mamma och pappa. Vi rimmade på julklappar, åt skaldjurspasta m. saffran och spelade Bingolotto.

Jag är uppvuxen 15 minuter utanför innerstadens tullarna, i ett litet kvarter med 6 likadana hus och nackareservatet tjugo steg från min ytterdörr. Jag har tyckt väldigt illa om den här platsen. Oklart varför egentligen. Men när det väl blev julaftonsmorgon, och snön täckte min lilla gata och solen sken så starkt. Då tänkte jag ” Tack för allt lilla huset. Du gjorde mig till mig”

Jag och min mamma har en fin tradition. En trygg punkt på jul. Vi åker till den finaste kyrkogården vi vet. Inte för att vi är troende. Utan mer för sinnesron. En stund för reflektion. Tänder ljus för dom vi saknar och vill sända en extra tanke till. Vad gör min pappa då undrar ni? Ja, han sliter i köket. Vi alla har våra roller. Och bakom spisen, det är fan där han är som mest lycklig.

Sen har vi en annan tradition. En liten tur till Sabis. Det finns inget så dekadent som ett ostrum med personal i tomteluva. Jo man tackar. Endast i Nacka.

Och ungefär där någonstans började ätandet. Som har pågått tills ja – okej det är fortfarande pågående. Jag älskar julbordet. På ett sätt. Mestadels sillen. Jag älskar sillen. Det kalla är överlag favoriten. Laxen, skagen och skaldjuren. Igår gjorde vi en lista på saker som har varit överflödiga. Ni vet sånt som man plockar in och plockar ut ur kylskåpet. Vi insåg att vi inte kunde klippa något på listan. Allt har sin plats och sin tid. Men lite mindre godis helt klart. Om jag hör mer prassel från aladinasken kommer jag att spy.

Överlag tycker jag julens sociala interaktioner har gått bra. Det ÄR ansträngande att vara med varandra hela tiden. Den som påstår något annat ljuger. Det har absolut varit Norénska inslag, en ton som inte alltid varit okej och små nyp som kunde undvikas. Jag kämpar väldigt mycket med att ”vara vuxen” men sina föräldrar. Det är svårt. Jag tvivlar att jag är ensam med det. Igår tappade min urmoder det lite och sa högt ”VARFÖR KAN VI INTE BARA VARA EN VANLIG FAMILJ SOM INTE BRÅKAR HELA TIDEN?” Ja, vad svarar man på det. Tror helt ärligt inte riktigt att dom finns. Förresten ovan ser ni årets julkort – jag och familjens katt. Jag ser så helylle ut. Herre min gud.

Men i allt det där jobbiga, så finns det också mycket som är fint. T.ex. när hela familjen ligger i soffan och Mordet på Orientexpressen är på i bakgrunden. Någon muttrar vem som är mördaren medans, nån annnan scrollar på telefonen och den tredje bläddrar i en bok. Det vill jag förevigt stanna i. Raggsocklivet är ju verkligen mitt allra bästa liv. Att få dela det med familjen är otroligt.

Imorgon åker jag tillbaks till stan och jag börjar känna mig lite redo. Igår vid 16 tiden brast det lite och jag sa ”jag behöver vara ensam i minst två timmar nu. Stör mig ej”. Jag tog med mig några snittar, en julmust light och läste ett par kapitel ur min bok. Det har varit ett par fantastiska dagar men nu är jag redo för del II i detta julmys. Några dagar innan det nya året kickar igång liksom. Tillbaks till lägenheten, tillbaks till min kärlek och kanske med ett par nya mjukisbyxor. Jag tänker mig lite luncher på stan, promenader runt om på Djurgården och kanske ett biobesök. Och sen var det ju det här med lite färscha tankar för nya året. Måste göra en ”visionboard”, fybubblan. Det är för töntigt. Ska man göra några löften också eller?

12
Hjärtat

God jul på er

22 december, 2023

Jag ville titta in här några dagar före jul! Mest för att säga hej och liksom ta hand om er. Dom senaste dagarna har varit rena rama orkanen. Som det alltid är med mig. Förra lördagen åkte jag in till St Eriks ögonakut efter att jag hade en horribel smärta bakom ögat och inte riktigt såg min pojkvän som satt precis framför mig. Jag hade tydligen sår på honhinnan. Det var hemskt och ett trauma skapades. Förutom det har jag varit lite smådeppig av anledningar jag ej orkar gå in på. Det är en tuff tid. För många. Och julen blir en sån otrolig måttstock kring året som har gått, vart man är och vart man vill den kommande tiden. Hur har jag botat det? Genom att vara med dom jag älskar allra mest. För det är ju verkligen precis det som den här högtiden handlar om. Det har verkligen hjälpt. Jag är så tacksam för min lilla stam. Högljudda vildar, men smarta hjärnor och med ett göttigt skämt innanför jackärmen. Ikväll ska jag fira lilljul med min kärlek och imorgon åker jag till mina föräldrar. Det ska vara ett lungt tempo, mycket häng i soffan och jag ska läsa minst en bok. Det är mitt mål. Min puls ska inte gå på helvarv och jag vill avsluta året med en bra känsla i magen. Nedan kommer lite saker jag vill att ni tar med er in i julhelgen:

Det kommer alltid en till jul! Hoppas vi. Med det vill jag säga att ALLT behöver inte hända den här julen. Om något känns jobbigt just nu, så kanske det ska få vara det. Va snäll mot dig själv och ditt inre. Det är det viktigaste du har. Den här julen har jag gått runt med en känsla att jag typ inte ”förtjänar att må bra”. Har liksom drabbats av lite panik när jag tänker på dom kommande dagarna. Det har varit lite känsligt. En bekant påminde mig om att det är okej att vara skakig och att om det inte är speciellt kul i år, då kommer det förmodligen kännas roligare nästa år. Det var så befriande. Ungefär då kom julkänslan.

Jag kommer från en liten familj. I år på jul kommer det vara jag, mamma och pappa. Jag kan få lite ångest när jag ser dom där stora familjerna på instagram. Det känns bullrigt och stormigt. Lite härligt. Jag kan drömma om det där. Tänka vem jag skulle vara i en sån situation. Men vet ni, jag älskar våra småskaliga jular. Det är pyjamashäng, man tar en promenad och inga måsten. Det är härligt. Och det där med god stämning, det är inte alltid lätt. Jag och min mamma hade t.ex. det stora julbråket redan den 20:e december. Det kan vara frustrerande att umgås med sin familj hela tiden. Ta pauser och känn ingen press. och helt ärligt, är man vuxen. Då gör man precis som man vill. Med det vill jag säga – om man inte mäktar med familjhäng. Ta första bäst taxi hem och ligg i soffan hela julhelgen. Det är så jäkla skönt.

Och sen det där med presenter! Känn ingen press. Vissa är bra på att ge presenter, andra inte. Vissa är skitrika och andra kämpar på i dessa tider. Du är inte sämre eller bättre för att du kan ge en massa gåvor. Det handlar om en tanke. Och får man en riktigt dålig present, som jag fick, cirka 2015. En lysbox från Laugerhaus av min pojkvän. Den var skitful Då får man gå in och gråta på toaletten. Tips så att det inte syns. Lägg toapapper längs med ögonfransarna. Då syns det inte. PERFEKT.

Om julen inte känns som en scen ur The Holiday, då är det OK. Ät mycket sill pga att det är svingott . Och lyssna på denna jullistan på Spotify om ni inte orkar höra Michael Bublé en gång till. Ha ett stoppord i familjen om det blir för bråkigt – vi använde oss av året pinnglass ett år. Ta hand om varandra. Bjud in dom som behöver bjudas in. God Jul på er – jag älskar er.

16
Okategoriserade

Carro 34år | Idag är det en av årets viktigaste dagar

14 december, 2023

Idag är det en av årets viktigaste dagar. Carro fyller år! Min bästa vän har levt 34 vilda år på denna planet och inget gör mig lyckligare än att jag får leva detta lilla liv med just henne. Denna roliga, smarta och helt älskvärda varelsen gör allting lite bättre. Och idag är det hennes dag. Och nu ska jag berätta några roliga saker om min andra halva:

Första gången jag träffade Caroline var jag 22,5 och hon skulle fylla 28. Jag skulle på arbetsintervju och hon mötte mig i receptionen. Jag tyckte hon var så snygg. Jag kände verkligen ”nej men vi kommer inte kunna bli kollegor. Jag är för ful för det här jobbet. Dom kommer aldrig anställa mig”. Några veckor senare fick jag jobbet. Vi klickade rätt fort. Det var instant love liksom. En dag sneglade jag mot hennes dator. Hon tittade på klipp från Tiny kitchen. Ni vet när dom lagar mat i sånna där miniatyr kök. Jag kände där och då ”vilket jävla sjukhuvud”. Sen dess har jag älskar henne gränslöst.

En gång när vi jobbade ihop sa nån ”Vad kul att din syster har börjat jobba här” till Caroline. Ja, dom menade då mig. Och nu menar jag inte att jag är lika snygg som Carro. Jag är liksom Caroline på wish typ. Med oborstat hår och smink under ögonen. Men vi är lika. Vi har samma kroppspråk, en synkad hjärna och en hetsig energi. Jag vet vad hon ska säga, och hon vet vad jag ska säga. Vi är i synk. För det mesta. En kompis till mig hade aldrig träffat C, kort efter det mötet sa han till mig ”Det är så sjukt. För man har ju träffat dig. Och sen sitter helt plötsligt en till Elinor bredvid”. Tänk vilken grej. Att få dela sin hjärnan med någon annan.

När jag tog den här bilden befann jag mig och Carro på en resa till Malmö mitt under pandemin. Vi hade bestämt oss för att utforska Skåne, och trots de utmanande omständigheterna blev det en av de absolut roligaste resorna i mitt liv. Vi spenderade tre dagar med att dricka vin och, givetvis, vakna upp bakfulla däremellan. Ingenting speciellt hände egentligen – vi strosade mest runt. Men det var så otroligt kul, och skratten var på en annan nivå. En minnesvärd incident inträffade när vi besökte ett reptilcenter (snälla fråga inte varför). Det blev det mest traumatiska jag någonsin varit med om. Djuren verkade vara i panik, aporna skrek, och en papegoja härmande vårt skratt på ett sätt som fick det att kännas som en skräckfilm. Dessutom luktade det konstigt, och jag hade druckit åtta limoncello spritz dagen innan. Efter den händelsen satt vi i total tystnad i Folkets park i en halvtimme. Det är än idag ett av våra största trauman

En av Carolines mest fantastiska egenskaper är hennes nördighet. Hon har denna förmåga att verkligen gå ALL-IN i vad hon än älskar. Det är något jag verkligen beundrar, särskilt eftersom jag själv inte är riktigt likadan. Det verkar vara en så underbar känsla att helt och hållet fördjupa sig i ett universum, att ge sig hän till något med full kraft. Oavsett om det är att utforska världen av Casa De Papel, ett expensionpack i The Sims eller utforska en ny parfym. Att höra henne prata om något hon älskar är en upplevelse i sig. Hennes ögon lyser upp, orden flödar, och tiden verkar stanna. Det finns inget vackrare än att se henne i sitt element och dela med sig av den kärleken.

Livet är som det är, ständigt föränderligt. Men Carro, hon är konstant. En dag kommer vi att vara gamla som gatan, sittandes på en bodega någonstans i Portugal. Vår botox kommer förmodligen att ha hamnat på fel ställen , vi har kanske har skilt oss tre gånger och läppstiftet kommer säkert vara i någon fruktansvärd färg. Men det finns ingen jag hellre vill åldras med. Grattis på dagen Caroline🤍

18
Vardagsbabbel

Decemberdagar | dålig besked och skavande känslor

12 december, 2023

Fina fina december. I år har jag inte mottagit dig som jag har velat. En skavande känsla av att vara fel och inte riktigt tillräcklig har tagit över. Jag känner inte riktigt att jag förtjänar att ta saker med ro just nu. Jag vill maxa, vill gå all in. Men det känns konstgjort. Som att det är något jag inte gör rätt, men jag kan inte sätta fingret på vad det egentligen är. Jag brukar ju älska den här tiden. Nu känner jag mig mest förvirrad. I fredagspodden här om veckan pratade de om just julen och hur jobbigt det kan kännas när något inte riktigt är rätt. Julen blir en sån måttstock. Allt sätts till sin spets. Och det där som skaver. Ja men det blir ännu större. Större än vad det någonsin har varit och är. Det handlar väl om att se saker för vad det egentligen är. Totalt oviktiga. 

Jag vet inte om det är allt prat om romcom-vinter eller romcom-estetik, men jag känner mig just nu otroligt mycket som Bridget Jones. Det började förra veckan med ’massagen’, och sedan har det bara fortsatt i ett. Jag känner mig knasig och konstig, säger fel saker vid fel tillfällen. Det blev inte bättre av att jag fullständigt vurpade ner efter Götgatan på grund av halka – två gånger inom loppet av 200 meter. Dessutom fick jag nyligen ett så jäkla jobbigt besked om ett drömgig som gick till någon annan, i sista steget. Det kändes i hela hjärtat, om jag ska vara ärlig. Och det känns fortfarande i hela hjärtat.

Jag känner för att bara vråla ”ALL BY MYSELF” i min flanellpyjamas, med ett glas rödpang i ena handen och en cookie dough i den andra. Nej, men på riktigt. Saker tar emot just nu. Det är svårt att le stort och tänka att det kommer bli bra, för jag känner mig ganska… olika mig själv. Men är det här en sådan fas där jag borde tänka något i stil med ’Jag är i början av en sådan där sliskig romantisk komedi, och snart kommer det bli bättre’ ? Det får nog bli mitt mindset

Advent firades med en spritsad kaka (jag hade gjort den, om ni undrar) och lite sällskapsspel. Jag har ju lite fobi för spel generellt. Kanske har det att göra med spelregler. Gillar inte tanken på att inte förstå från början. Och alltså, finns det något värre än att spela spel med människor som älskar spel när man själv är semi-intresserad? De kan vara så entusiastiska att man liksom backar undan i ren skräck för att undvika överdriven pepp. Hannes ville iallafall bota min fobi. Vi spelade en omgång Portobello Road. Han var så uppmuntrande. Var och varannan mening var ett ”du är bäst, älskling.” Det var jag absolut inte. Jag hade tårar bakom ögonlocket och sa om och om igen ”Jag är livrädd.” Osäker på om det kommer bli mer spel framöver.

Novellix hade julmarknad och jag kikade in för att se vad som erbjöds. I år har jag verkligen läst på en helt ny nivå. Det har liksom betats av så mycket litteratur som har legat i min bokhylla och dammat. Jag har varit expert på att läsa böcker och not so much faktiskt läst dom. En av mina roligaste instagrampersoner Clara har verkligen inspirerat mig i år. Kalla mig bokmal numera. Inför det nya året vill jag verkligen ta mig an konceptet noveller. Jag har nog tyckt att det har känts lite menlöst tidigare. Korta historier som känts forcerade, där varken storyline eller karaktärer får växa. Eller den andra associationen, snusknovellerna som fanns i typ veckorevyn. Åh herregud. Det var så mycket skevt som skedde i dom där texterna. Förstår varför mamma vägrade att köpa VR till mig.  Iallafall, 2024 ska jag köpa en liten box i kvartalet av Novellix. Det är en så himla kul idé och vettig varumärke. Jag började min tradition med julklassiker. Jag ska läsa en varje söndag fram till julafton.

Till råga på mitt skiftande humör så har jag åkt på en infektion i mina ögon. Jag ser bitvis ut som en bulldog. Framför allt morgon och kväll. Jag har nu fått medicin för skiten. Tack gode gud. Jag var två dagar från att bli kallad The Eye här på Södermalm. På en sunkig bar, med många bord och hög ljudvolym, fick jag det dåliga beskedet. Det skavde i hela kroppen. Jag försökte maskera det, men det gick inte. Där och då sa jag det rakt ut. Det sved när jag sa det högt.

”Man får gråta,” sa Carro med en rörande, förstående blick – en blick som kunde rädda allt. Hon lät mig babbla, vara frustrerad och upprepa samma saker om och om igen. Är det så vänskap ser ut? Jag tror det. Senare drack vi gratis drinkar med whisky och gömde oss i det lugnaste rummet på Södra Teatern. Vänner som står ut med dina dåliga dagar – det är de bästa sortens vänner.

Nu är det 13 dagar kvar till julafton. Och jag hoppas på ett mirakel om jag ska vara ärlig. Ge mig någon lite stämning. Den kommande veckan är det så mycket fest att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag ska göra mitt allra bästa för att vara i the moment, andas och njuta av alla härligheter. Det kommer ett januari också! Vi får inte glömma det – it’s all about the glimmers som min favorit tiktokperson säger.

13