Det som är bra med google analytics är faktumet att jag kan se vad ni söker på i samband med denna blogg. Vissa saker sticker ut mer än andra. Det vill jag vara ärlig med. Men som sagt. Listan vad ni har sökt på är inte lång. Men några guldkorn finns. När jag såg denna sökta fras rös det till i kroppen. “Att ångra sig efter ett uppbrott?” Vill krama om och vårda lilla dig som har skrivit dessa ord. Samtidigt som jag också vill säga; Det kommer bli bra. För att ångra sig efter ett uppbrott? Det har jag verkligen gjort. Att någon har vänt sig till denna plats för stöd i en sån jobbig situation. Det är fint. Precis det jag vill att den här plattformen ska vara. Men jag vill också vara ärlig, jag är en lekman när det kommer till relationer och ganska trasslig människa själv om jag får säga det själv . Med andra ord – ta allt jag säger med en nypa allt.
Jag har varit i två typ riktiga relationer i mitt liv. Mitt ex och min nuvarande. När jag och mitt ex gjorde slut var det väldigt mycket dags om man säger så. Vi hade under en längre tid försökt säga hejdå. Men inte riktigt kunnat. När det väl tog slut så var det dramatiskt och stort. Den första månaden var en dimma och total förvirring. Vi hade varit tillsammans i tre år. Det var så svårt att luska ut vem jag var utan honom. Jag minns en konstant känsla av att vilja gå tillbaks. Jag laborerade hela tiden med olika scenarion i mitt huvud där det skulle funka. Nu i efterhand så visste jag nog att det var rätt kört. Vi försökte vara vänner. Men det gick liksom inte. Det blev bitvis rätt stökigt. Och mitt i det där stöket, några månader efter uppbrottet förstod jag att vi inte skulle förändras. Vi skulle aldrig funka, och precis där slutade jag ångra uppbrottet. Även om vi idag inte är så nära som vi hoppades skulle bli som ex, så är vi absolut på en bra plats.
Om lite drygt en månad har jag och min kille träffats i tre år. Det har varit upp och när. En berg-och dalbana utan dess like. Intensivt men förbannat kul. Han är min absolut roligaste person. Ja, okej, han och Carro delar plats. Om vi är rätt för varandra har inte alltid varit givet. Är det någonsin det? Vet inte. Är det inte mänskligt att tvivla? Tror det. I höstas gjorde vi slut. Det var det absolut värsta jag har varit med om. Jag gick sönder och kände mig helt okapabel till att ba va. Jag stängde av helt. Det var på ett sätt jag aldrig varit med om. Men ja, nu till det roliga. 72 timmar senare blev det vi igen. Vi gick en evighetslång promenad på 23 000 steg. Någonstans längs Södermälarstrand passerade vi en stor stenbumling med klotter på. Men neongul färg stod det med stora bokstäver “GE INTE UPP ÄN”. H sa att det måste vara ett tecken. Och han tror inte ens på sånt.
Jag tror att det är väldigt mänskligt att ångra sig efter ett uppbrott. Läste någonstans att typ 30% av alla par som gör slut faktiskt går tillbaks till varandra. En siffra som jag absolut inte har källa på. Så gör vad ni vill med den faktan. Jag är nog en person som gärna kör på tills det liksom inte går längre. Att gå runt och undra om gör mig bara knäpp. Jag ser ingen skam i att gå tillbaka till varandra. Ibland är saker inte alltid så jävla vettiga. Det viktigaste jag iallafall tycker man ska ha på det klara om man väljer att gå tillbaks till varandra är ett VARFÖR? Handlar det om rädsla att vara ensam eller kanske att man bara saknar att ha någon nära. Då är det viktig att vara ärlig mot sig själv, och kanske ta en funderare till, vad vet jag.
Att ångra sig är en stor del av livet. Som Hannah och Amanda så fint brukar säga “Det fina med livet är att man får ångra sig, och sen får man ångra sig igen”. Jag är en stor believer av denna teori. Det är okej att ångra sig, och prova lite. Och om det nu inte skulle funka. Då är det verkligen okej att ångra sig då med. Det finns inga rätt beslut. Det är bara att göra om och sen göra rätt helt enkelt.Det viktigaste jag har lärt mig gällande kärlek är att det är ovanligt. Hur många känner man inte som är i horribla relationer utan varken kemi eller kärlek? Om man känner att det finns något där som är värt att kämpa för. Gör det. Kärlek händer ibland. Vårda det Men också, gör absolut inte avkall på dig själv. Kompromisser är nödvändigt, men inte avkall. Glöm ej det.
När The Hills på Götgatan stängde i lördagsnatt spelades Stad I Ljus på hög volym i lokalen. Det var stimmigt. Min kille tog ton rakt ut, i klass med Tommy Körberg. Ett magstöd som jag ej visste fanns där. Vem är han ens? Det var bland det roligaste och mest otippade jag har varit med om. Jag och mina vänner var i chock. Han är den bästa & knasigaste jag vet. Vissa saker är ändå värt att kämpa för.
19
