Easter feaster forever

Påsken kom och den gick. Den passerade i dunderfart. Varför är det alltid så? Jag älskar verkligen denna högtid innerligt. Jag kommer från en familj med väldigt lite traditioner. Så just påsken kan bli lite som den blir. I år var det ju en specialare dock. Min födelsedag. Men mer om det sen. Men låt oss ta det från början. Skärtorsdagen. 

Dagen började med nippriga barn i trapphuset. Träffade tre små blivande påskkärringar som med en väldigt bestämd röst berättade att på långfredagen skulle jag vara redo med godis. Vem är jag att inte lyda? Godis inhandlades. 

I min lägga hade mina födelsedagsblommor från Steph blommat ut. Och dom var helt sjukt vackra. Tänk att jag har så fina vänner. Földelsedagsflowers är verkligen wow. 

Jag har typ en påsktradition som jag inte ruckar på. Och det är Skärtorsdagsmiddag på Två små svin med Carro. Det här var tredje eller fjärde året. Och det är fan lika gott varje gång. Otroligt. Och trevligt, det var extra trevligt den här gången. Hur är det ens möjligt?

Vi pratade non-stop i typ sex timmar, det dracks enheter och vi mådde. Ibland är jag chockad över att vi kan ha så mycket att prata om. Det tar liksom inte slut. Om det är någon jag liksom verkligen vill åldras med är det Caroline Friberg. Är hon min stora kärlek i livet? Förmodligen.

Dagen därpå beundrade jag dom fina presenterna jag fick av Carro. Förlåt men hur fina vänner kan man ha? Ett dundergöttigt läppstift och en otrolig bok. Tänk att det kan få vara så kul att få fylla år igen. Jag som hade en sån jäkla ångest över det hela.

Som jag nämnde tidigare har vi väldigt få påsktraditioner i min lilla familj. Men en grej som är helig är min gubbröra. Hur jag gör varierar från år till år. Men grunden är rätt stadig. Det är så djävulskt gott. Skulle kunna äta sill jämt. Mitt ex sa alltid att man skulle kunna tror att jag var 80+ pga mina matpreferenser. Må så vara. Men min gubbröra tar INGEN ifrån mig.

Jag och Hannes drog sedan till Fotografiska. Fina utställningar som vanligt. Min kille är ju lite av en… låt oss kalla det finsmakare, (eller kultursnobb, som jag säger ibland bakom hans rygg) så att få honom till fotografiska kan vara lite av en kamp. Men pga birthdayweek så bestämde jag aktivitet. Fotografiska funkar alltid. Precis lagom artsy för min stressade hjärna. Gillade verkligen utställningen Santa Barbara av Diana Markosian.

Efter besöket på fotografiska traskade vi över till min lokala kvarterskrog Nytorget 6. Jag åt köttbullar och Hannes kroppkakor. Det var DUNDERgott. Minns att jag kände mig otroligt glad när jag tog den här bilden. Nått med att jag fick en känsla av att saker skulle landa på något sätt. Efter middag rörde vi oss mot Victoria för kvällsbio. Jag kan ha somnat lite under ett halvsegt parti. Men liksom, låt mig. Jag är ändå 29.

Sen var det den stora dagen. Elinor Alderbro fyllde 29! Om ni vill läsa mina tankar kring detta – klicka här. Hannes påstår att jag har agerat som en fullständig psykopat och säger att jag ”väckte honom kl 07:55 med aggressiva pussar på axeln”. Tydligen ville jag att han skulle gå upp. Jag har NOLL minnen av detta. Frukost på sängen fick jag iallafall. Och i ett av paket låg en… nykel. Jag blev helt pirrig. Fattade ingenting. Hannes bad mig kolla ut genom fönstret. Jag fick puls. Som ni förstår.

Och där stod MIN NYA CYKEL! Ursäkta? En minicykel. Min älskling hade krigat till Västerås för att köpa den. Det kallar jag fasiken kärlek om nått. Jag var 100% pirrig hela dagen sen. Jag har varit rätt kritisk till cyklande tbh. Cyklister är ju tokiga i denna stad. Man vill ju inte, jag vet inte, dö typ. Men på sistone har en pepp inom mig vaknat till liv. Antar att Hannes hade plockat upp mina signaler. Tog en premiärtur i minikjol (rekommenderar EJ) och mådde KANON. Efter lunch kom pappa och hämtade upp mig för allmänt firande av Jesus död och en legends födsel (Elinor Alderbro om ni ej fattar).

Familjefirande <3 Mamma hade bakat blåbärsgrottor och köpt min favorittårta + OCH lagt fram en urgullig rutig duk. Varför blir jag rörd när jag tänker att min mamma noggrant har valt ut en duk, strykt den och lagt fram den för min födelsedag? Nej men det är för mycket. Kommer jag någonsin bli en så fin förälder? Förmodligen inte. Vi åt massa påskmat, jag fick fina födelsedagspresenter och vi hade musikbattle. Father and Son av Cat Stevens blev årets påsklåt. På kvällskvisten åkte jag över till min kille och sniffade honom i nacken medans han packade. Bra födelsedag trots en massa ångest måste jag säga.

Dagen där på var den första dagen som 29 och där någonstans klev jag in i något typ av påsklunk. Läste böcker på soffan (t.ex. denna novellsamling från novellix som jag fick i påskäggett, såg en massa avsnitt av diverse svenska serier och åt en del godis. Jag skulle vilja säga att det har varit en bra början på mitt tjugo nionde år. Har redan börjat springa och typ läser varje kväll. Jag är en perfekt vuxen med andra ord.

14