Pratade med en instagrampolare här om dagen. Alltså online, men ja, jag säger prata. Hur som haver så började vi prata om vad man jobbar med. En är ju som sagt ”mellan två jobb” för tillfället. Men jag tycker att det är OTROLIGT kul att veta vad folk jobbar med. 1. pga det finns så mycket jobb man inte vet finns. 2. KUL att veta liksom hur saker bara blev på nått sätt.
Så här kommer en summering. Kanske missar både ett och två jobb här. Men låt oss skapa nån typ av känsla. En känsla för min ”såkallad resa”. Ni ba snark. Aja. Bläddra vidare i sånna fall.
Gymnasiet – The golden era för kvällsjobb och sommargig
TBH så jobbade jag inte allt för mycket i mina unga år. Eller såhär. Jag jobbade säkert mer än många andra. Men liksom, jag var inte den där tjejen som knegade på ICA varje lördag eller körde kvällspasset på McDonalds. Lite synd faktiskt, tänker typ att det hade varit lite mysigt. Känns som att folk som jobbade på diverse snabbmatskedjor fick liksom goa kollegor för livet. Ni vet, man är på en middag och några bara reminissar över the good old days när dom gjorde 100 cheeseburgare på 10 min. Då blir jag avis. Jag var nog extremt priviligerad iallafall. På somrarna jobbade jag på min mammas jobb från ålder 16-19. Vilket var kul pga att det var en stor tidning. Jag hade alltid min dåvarande BFF som partner i crime. Vi hängde en gång i tidningsarkivet, alltså vi snackar typ en mil under marken i typ en vecka. Tidningen skulle ha ett event och vi researchade artiklar. Sen nån sommar stod vi ett helt fotbolls-em i ett eventtält och liksom delade ut tidningar, kepsar och fotbollsgrejer. Det var kul och typ rätt bra betalt om jag minns det rätt. På hösten extraknäckte jag också ibland på Globen och typ Friends arena vid stora events. Typ MMA-grejer, Bruce Springsteen konserter. Då va jag en person som sålde merch och stod utanför entrén och ropade typ ”PROGRAM. PROGRAM”. Det var iskallt. Och typ lite förnedrande. Men fan rätt kul också. Rätt bra betalt though. Träffade Micheal Bublé en gång.
Early 20’s – jobbade jämt. Långt. Och typ rätt tungt. Med köksgrejer
Efter ett år i USA kom jag tillbaka till verkligheten. Horribelt var det. Jag flyttade hemifrån. Behövde tjäna cash snabbt osv. Hade sommarjobbat i en köksbutik innan studenten. Så när jag kom hem så tog jag några extra pass där. Hade ihop till första hyran. Sen så ringde dom. De skulle öppna en ny butik i Skärholmen. Jobbade där i typ 1 år. Det var HEMSKT. Nej men såhär. Jag lärde mig OTROLIGT mycket om service, hur man blir en people person och liksom typ hur man projektleder. Jag jobbade praktiskt taget ensam cirka 8 timmar per dag, skötte typ en butik själv och såg till att allt rullade. Nämnde jag att jag var 20? Dessvärre var ambitionen från ägarna rätt låga. Så ja. Dom konkade rätt fort. Men skulle säga att det var typ DÄR jag lärde mig vad ett jobb faktiskt är. Gött var dock att min bästis jobbade helger med mig. Vi skrattade så mycket och sen gick vi till Berns på kvällen. Tider.
Sen började jag jobba på en riktigt köksbutik. Där jag hade en chef, och kollegor och sålde typ dyra grejor. SYND att jag hade typ noll intresse att laga mat på den tiden pga hade haft så otroligt dyra stekpannor och liksom lyxiga köksgrejer hemma nu. Aja. Minns det som en otroligt rolig tid. Vi var ett kul gäng. Mycket party på den tiden också. Mycket jobba helg. Saknar verkligen att få OB. Man var ju liksom så rik. Lärde mig så mycket töntiga kunskaper om typ Le Creuset porslin, Kitchenaidmaskiner och Eva Solo-glas.
MIN RECEPTIONSTID
Alltså jag tror att detta handlade om typ 1,5 år av mitt liv. Men liksom det känns som en större del av mitt liv. Här nånstans var jag lite trött på att typ alltid jobba kvällar och helg. Ville ha lite rutiner, mer av ett liv. Vilket är lite konstigt egentligen, jag var typ 22? Skulle helt klart ha studsat runt lite mer i efterhand med aja. Började jobba på en snofsigt stureplanskontor. Det var H E M S K T. Vi hade matchande blusar – det säger väl allt? såhär. Jag tror absolut att det hade varit en bra arbetsplats för nån annan. Men inte för mig. Trivdes inte den rollen jag sattes i. Alltså inte självaste yrkesrollen. Lärde mig väldigt mycket om HUR det kan vara att jobba runt Sture-P och varför jag ABSOLUT INTE vill göra det igen.
Sen började jag på Scandic, i repan på huvudkontoret. Fina älskade Scandic. Där någonstans insåg jag att det var dags för mig att börja plugga. Men jag var där en stund. Typ nio månader. Det var ett väldigt kul kontor att jobba på. Alltså jag hade SÅ KUL på jobbet. För kul typ. Men det bästa var att jag fick jobba med Carro. Aka. En av mina bästisar. Känner mig genuint evigt tacksam för det. Tänker fortfarande på min störiga telefonröst ”Välkommen till Scandic, du pratar med Elinor”. Skulle INTE kunna säga det idag utan att börja skratta.
200% – kör på. Rakt in i kaklet. VAD VILL JAG GÖRA-eran
Här är jag väl mellan 22-25 tror jag. Det hände så otroligt mycket. Hela hela hela tiden. Jag pluggade 100% på Medieinstiutet i Stockholm. Jag läste en utbildning till digital kommunikatör med fokus på sociala medier. Man lär sig mycket. Projektledning, bildhantering, copyskirivande och hur man skapat bra kreativa strategier. Alltså när jag tittar tillbaka kan jag ibland känna ”Men vad lärde jag mig”. Jo men såhär. Ett kreativt tänk, hur man sätter ihop en idé, vilka delar som behövs och HUR man skapar en hållbar arbetsmiljö. KUL TID. En del av min utbildning var liksom en rad praktikplatser. Man jobbar liksom x-antal månader som en helt vanlig anställd. Jag skulle vilja säga att jag tror att kraven på internship på min skola var lite annorlunda en resten av mediebranschen. Här var det viktigt att liksom göra saker, inte ”städa showroom” som min rektor påpekade.
PR & Kommunikationskonsult på Scandic Hotels
Jag gick tillbaka till Scandic. Allt pga att jag ville jobba med ett stort varumärke, som fanns i flera länder och få en övergripande bild. 3 månader där jag lärde mig så mycket. Allt från hur man skapar ett PR-initiativ, vikten av en ”bra vinkel” men också hur man sätter en kommunikationsplan. Strategiskt arbete är allt. Jobbade mycket med en tillgänglighetskampanj. Tyckte det var så kul och viktigt. Lärde mig så mycket om hur-man-går-på-möten. Lilla jag hade ju liksom typ ALDRIG suttit i möte vid den här tidpunkten i livet. Minns att jag kände mig så sharp efter denna tid. Fick också två jobberbjudande efter denna period – HUR undrar jag verkligen. Men det var fint.
Koordinator- allt-i-allo- kalla det vad du vill på Tomma tunnor
Under min studietid kirrade jag ett extra gig. Ett litet assisten jobb som inkade lite research för digitala medier, hålla koll på projekt och sortera lite kvitton ibland. Det var grymt. Sen fick jag frågan om jag ville hoppa på samma folks produktionsbolag. Det vill jag. Det skulle göras tv. Jag hade aldrig jobbat på tv. Vi var ett litet team. En fotograf, en producent, två programledare och klippare. Och jag. Det var som att gå en crash course i HUR man gör tv. Jag tror aldrig jag har lärt mig så mycket någonsin förut. Jag fick casta, agera redaktör, produktionsleda och var ute på inspelning. Det hårda arbetet blev sedan en säsong ”Kalles och Britas Hälsoresa” på SVT sen. Minns också att vi jobbade fram idén för programmet ”HJÄLP VI HAR KÖPT EN BONDGÅRD” här. Efter praktiken blev jag kvar fyra månader på Tunnorna några dagar i veckan. To this day fortfarande mitt roligaste jobb tror jag. Evigt tacksam för precis allt jag lärde mig. Minns att vi en natt stod på Ängsbacka (hihihi) och filmade när det dansades runt en eld. Minns att jag tänkte ”GUD man kan ju ha det såhär kul på jobbet” sen dess har jag letat så mycket efter den känslan.
Producent praktikant på Splay
Jag ville jobba med framtiden. Framtidens underhållning. Under fem månader var jag på Splay One och jobbade under deras exekutiva producent. Jag som bara hade betraktat influencer marketing och profilinnehåll från sidan var liksom mitt i det. Lärde mig så mycket av helthetstänket. Hur man sätter format som passar profiler, hur man använder sina kanaler på bästa sätt men också hur man vågar tänka när man skapar nya format. Splay lärde mig att vara modig i mitt tänk. Att tänka att ALLT innehåll går att skapa. Man måste bara hitta rätt kanal eller form. Under den sista delen av min praktik fick jag jobba på den scriptade avdelningen. Typ DÄR man skapar tv-serier och film. Jag blev helt amazed av hur Linn, som hon heter, jobbade. insåg att det var precis det där jag ville göra. Utveckla innehåll. Jag älskade att titta på manus, researcha regissörer och kreatörer och att spåna. Mådde så jävla bra av insikten.
JOBBA JOBBA JOBBA
Okej så du landar ett jobb. Du är en av 140 sökande. Du får det. Ursäkta va? Jag? Jo men det var så det var. När jag började på SF Studios var jag rätt nyexad, nyskild och lite lost. Det började som ett vik. På en innehållsavdelning. Hanterade bildmaterial, såg till att webb var uppdaterad att alla kunder hade fått sitt bildmaterial. Sen blev det mer och mer. Jag blev fast anställd. Fick jobba med B2B-marketing, sitta med på möten där stora studios presenterade filmer, jobba nära typ MITT bästa filmbolag och skriva kul copy och utveckla sociala medier. Fick projektledare en jätterolig idé som försvann. Men ändå. Det var svinkul. Det har varit upp och ner, det vill jag vara ärlig med. Men jag insåg att jag verkligen verkligen verkligen vill jobba med underhållning. Det är där min styra ligger, det är det jag kan, det är det jag älskar. Och kollegorna på SF. Blir varm i själen när jag tänker på det. Alltså att få vara med människor man älskar så innerligt varje dag är typ det finaste. Alla goa luncher vi hade, alla samtal och fester som slutade vid halv sju på morgonen. Två viktiga år där jag blev jag.
Har jag tvingat er att läsa mitt cv? Jag tror det. Gud. Vem är jag?
9
1 Comment
Blev varm i kroppen <3