Senaste veckan har jag känt mig konstant överväldigad. Jag är långt ifrån närvarande, utan kör bara rakt på. Listorna är lång av vad man ska och borde göra. Sen är det ju det här med alla saker som man inte planerat för, man bara kör på. Där någonstans hinner man sluta dubbelchecka, reflektera eller ens se över vad man har hunnit med. Man bara gör. Är det så här det känns att bli vuxen? Om det är sanningen så dör jag.
Drömmer nu om att bygga hus någonstans där havet kluckar utanför. Att kunna ta en båt någonstans dit lugnet infinner sig. Jag vill kunna stänga av och lära mig vad som är viktigt och inte. Läsa böcker på helgerna och inte drabbas av dåligt samvete. Bara va. En lugn oas. Är det så fel?
Må vara det stökigaste inlägget jag har skrivit på ett tag.
16
No Comments