Veckan började med lymfmassage hos min massör. Det var ett otroligt bra sätt att börja veckan. Helt ärligt, jag blir typ generad när jag tänker på just den här massageformen. Eller massage överlag kanske, jag vet inte… Man är så otroligt naken inför en människa man liksom INTE ligger med. Jag vet inte. Jag, som många, har en skitkomplicerad relation till kroppen min. Och där ligger man. Nästan helt naken. Att slappna av har varit lite av en process om man säger så. Jag har blivit bättre på att släppa på den där jobbiga känslan. Det är fint. Kroppen mår bättre. Och det är så viktigt. Förresten, så kul att ni fortfarande klickar på Goopinlägget.
Fokus denna vecka har varit att skriva ansökningsprover till en kurs jag vill gå. Tänk att få en längre tid med sitt skrivande. Jag har spenderat oändligt många timmar på det här projektet. Kanske. Jag vet inte, 20-30 timmar. It’s been a while sen jag var så här dedikerad till nått. Det här har varit en dröm för mig. Jag har liksom bara haft svårt att ta tiden för detta. Är det något med att närma sig 30 som gör att man liksom tar tag i saker? Misstänker det.
Jag var på branschfest här om dagen. Slogs av att jag liksom har gjort det här ett tag nu. I typ sex år. Film, tv och underhållning. Så jävla sjukt. Tiden går FORT. Det var mysigt med branschisar. Känner mig fortfarande som en grönis ibland. Men sen händer det. Små ögonblick där man liksom känner sig duktig. DÅ blir jag stolt över mig själv. Alderbro gjorde det. Innan festen käkade jag middag med min älskling Steph. Roliga, varm och knasiga Steph. Vi rev av det viktigaste; Ronja Rövardotter, kärlekslivet och hur deprimerade vi var. Fick mens tre dagar senare. Såg absolut inte sambandet till den lilla krisen.
Dagen därpå kom förkylningen från helvetet. Ledvärk, hosta och en näsa som fylldes med snor på cirka två sekunder. Horribelt har det varit. Sms har skickats till diverse personer där jag tackade för mig och tiden de har givit mig. Men sjukan la sig rätt snabbt. Man är ju lite dramatiskt lagd så att säga. Har dock spenderat mycket tid i soffan. Jag har tryckt den NYA säsongen av Veronica Mars. Ursäkta varför har ingen sagt att den finns? Känner mig kränkt. och jag kallade mig själv ett fan. Finns iallafall på viaplay och är 100% värd att se.
Det här var det tristaste inlägget ever. En kall vecka, under den sista vintermånaden, vad mer kan man begära liksom? GUD vad kul det här förresten. Att ni kollar in här. Blir så varm.
Uppmuntrade ord är viktigt. En pepp, en klapp på axeln eller typ någon som hejjar på en. I december satt jag på min bästa kompis födelsedagsdrink och surrade med nya och gamla ansikten. Den här bloggen kom upp. Eller snarare vad den har varit. Att det var en kul plats, med roliga tankar och typ viktiga ämnen. Att skriva här kändes helt plötsligt lite roligt.
En gång i tiden var vi ju ändå typ ett par hundra som kikade in här på en veckobasis – och det var faktiskt så jävla kul. Men sen hände massa grejer. Och det kändes helt plötsligt inte lika lustfyllt. Vi ska inte ens prata om att halva bloggen försvann i någon flytt. RIP.
Under de senaste 12 månaderna har fokuset varit mitt jobb. Eller det har snarare blivit så. Roliga saker eller framför allt kreativa saker har fått tagit ett kliv åt sidan. Att hålla mig hel och ren, ha mat i kylskåpet och va en semi-bra kompis har varit prio 1 när jobbet inte har flåsat mig i nacken. Jag har förövrigt misslyckats mer än flera gånger på alla dom punkterna. Nej men ni hör ju – katastrofal vuxen. Att jag ens får finnas är det sjukaste som finns.
Om lite mer än ett år fyller jag 30. Och det känns fasiken pyton om jag ska vara ärlig. Jag är så långt ifrån där jag trodde jag skulle vara, vad det nu än betyder. Jag pendlar ständigt mellan lite begynnande växtvärk och att vilja dra i handbromsen för att stanna tiden. Som ni förstår så är det mycket som händer i det lilla huvudet. När jag beslutade mig för att gå tillbaka hit så bestämde jag mig för att jag måste ha något tema. Något att förhålla mig till. annars skulle det bli för löst i skallen och saker skulle rinna ut i sanden. Det här ska bli min stökiga dagbok om min stormiga 30-års kris. Hujeda mig. Hur ska detta gå? Fortsättning följer. Tänker att den ska vara ärlig, öppen och typ KUL. Gud. Vill någon ens läsa? Måste bli bättre på att ta bilder ba. Så jäkla svårt ba. Jag är så dålig fotograf. Jo men ni kommer vilja läsa.
Jag har ju sagt det – ett par gånger faktiskt. Att jag ska komma tillbaks och så vidare. Men jag tror verkligen att det här är gången. Några inlägg då och då. Platta analyser, bilder på saker jag tycker om och typ vardagsbabbel. Det får vara det. Det här ska bli lite kul faktiskt. Tack Carro och Carro. Det här är 100% er förtjänst
Igår var det unn. Jag och C var på Miss Clara. Dyrt men gott men HORRIBEL service. Jag brukar inte vara kräsen. Men det här var utöver det vanliga. Det här med att bruncha. Fyfan vad det är mys. Babbla, skvallra och fullkomligt må. Det var så kul när vi kom till hotellet för det vara endast tjejer i lokalen. Är det bara tjejer som brunchar? Jag tror det. Tråkigt för snubbar. Dom missar ju det mysigaste målet. Åt en eggs arlington och drack rasperberry bellinis. Kändes så otroligt Sex and the city.
Köpte mig nått dyrt. Det här med loungewear alltså. Det är dyrt men KUL. Såg en instastory med Klara Doktorow. Hon hade en fin pyjamas från A Part Of The Art. Men den kostade 1895kr. Och det kände jag, heeeeellll now. Men sen. Dagen där på. Dök den upp i mitt flöde. På 70%. Det blev ett köp och så var det med det. Finns här
Idag vaknade jag en aning bakis med H. Jag var skör och vi behövde babbla ut lite. Jag har varit lite on edge på sistone. Känns som att vi har pratat om varandra lite. Jag föreslog lite sharing. Kommunikationsmetoden sharing lärde jag mig när jag jobbade på Hälsoresan med Kalle & Brita. Legenden Lamita i Molkom förespråkade Sharing. Sharing är 3-5minuter surr. Ingen får störa, gå i försvarsmode eller avbryta. Utan bara öppen kommunikation. Mådde så bra efter. Sen gick vi och åt en semla. Bra avslut på en bra vecka.
Det är den 31:a januari när jag skriver detta. Imorgon är januari slut. Jag är tacksam. Tacksam att det gick över relativ smärtfritt. Grät bara några gånger. Hulkade två gånger. En gång under guldbaggen och en annan gång när jag kände mig som en katastrofal människa. Jag och min gamla bästis hade en grej. Man fick skolka valfri fredag i januari. Skolkandet handlade om att unna sig saker när allt kändes som mörkast. Fint tycker jag. Mer skolk i livet.
Efter en halvdag på Djurgården köpte jag Stockholms bästa falafel på Burgerian. Jobbar mycket på ön nu. Det är kul. Lite av en ny värld. Jag lär mig mycket nytt, och får göra så mycket KUL. Var till exempel på ett helt övergivet Cirkus. Det var så spännande. Tog där och de ett beslut att jag SKA på baggen nästa år. Har alltså börjat med affirmationen lagom till nya året. Jag jobbar just nu som produktionsledare. Det är ju en sån tjänst som verkligen är högt & låg. Kreativt, projektledning och spindeln i nätet-roll. Sånt som jag alltid har gillat. Jag som har jobbat mycket inhouse får nu vara i massa olika projekt. Det är verkligen kul. Tillbaks till falafeln, den är billig och god. Men servicen är verkligen speciell. Jag skulle vilja säga att det är något som måste upplevas.
Blev krasslig. Oundvikligt kanske. Är det covid? Tror inte det. Tog tre tester. Alla var positiva. Eller negativa. Hur fan är det? Okej jag hade inte covid-19. Varit lite hängig. Haft latent huvudvärk. Snorat och hostat. Gud vad osexigt. Fick hem en go apotealeverans. 100% räddningen. Förresten har bytt p-piller. MÅR SKIT. Känns ungefär som att jag har en mini-mini gruvarbetare i maggen som sakta men säkert hugger sig ut. Ska det kännas så? Jag ger det en vecka. Sen måste gruvarbetare sticka.
I helgen la jag och min manliga bekant pussel. Jag som öppet har suttit och typ hånat hans pusselintresse (förlåt!?! varför är jag så hemsk?) satt helt plötsligt och typ tyckte om det. Det var mysigt och lugnande. Vi varvade ett avsnitt The OC med How To Become A God In Central Florida med pusslande. Inte mycket pussande tbh. Lite trist.
En vecka till har passerat av denna höst. Hur kunde det gå så fort? Bachelor har ersatts av Bachelorette, jag har plockat ned vinterkapporna från vinden och det är iskallt i min lägenhet om nätterna. Den här hösten har varit så konstig. Hela året har varit så konstigt. Året början med att jag gick i terapi, livrädd att fastna. Sen lossnade allt. Ungefär som hela havet stormar. Inget blev det andra likt. Istället för att gråta för att inget kändes rätt – så grät jag istället av oro och i saknad av sammanhang. Kan man inte bara vara okej med läget? Tror inte det. Här om dagen var Berka här. Vi drack glubbel och grubblade. Dissekerade allt som kändes övermäktigt, jobbigt eller bara oklart. Jag älskar henne så mycket, och vår förmåga att alltid prata. Ett evigt tjötande, gråtande och skrattande. Vi pratade om det där att det alltid är så svårt att bara vara i det. Att även om man har det SÅ BRA är det alltid något som skaver. Som vanligt kom vi fram till en sak – en återkommande bok i vårt liv. The Power of Now, boken man alltid bör läsa om.
Idag signade jag på ett nytt jobb. Känner mig typ fnittrig och lycklig. Jag vet liksom att jag kommer ha så kul, och få jobba med liksom mega projekt. Det andra kommer nog falla på plats, tids nog. Och jag är så kär, förlåt d är töntigt. Men liksom blir genuint glad när jag tänker på hans gulliga ansikte, hur det känns när vi ska sussa och liksom när vi skrattar. Vi skrattar så mycket.
Onsdag onsdag onsdag. Är det inte veckans bästa dag? Eller i iallafall veckans vändpunkt. Gillar vändpunkten. Gillar där med också onsdagar. Va uppe med tuppen iallafall. Jag hade bokat in en körlektion 8:10. Vilket kändes supertidigt. Jag har full förståelse att alla inte tycker att det är jättetidigt. Men allting runt 8:00 och 8:30 är lite av en dimma för mig. Kanske inte de stunderna jag levererar mina smartaste idéer eller känner mig som skarpast. Traskade iallafall ner till Östergötagatan där min körskola ligger. Möttes av en gullig lite regnbåge. Tänkte att det var ett tecken. Nu vänder det jobbiga. Jag hade fan go energi i kroppen.
Och hur gick köris undrar ni? OTROLIGT bra. Det går väl inte jättefort alltid. Alltså hastighetsmässigt. Det körs en del i Hammarbyhöjden aka. litet samhälle. Vilket betyder goa 30 km/h. Jag är horribelt dåligt att kolla innan jag blinkar. Men jag har en säkerhet bakom ratten. Det händer saker som man säger så. Jag fick beröm för mitt lugn och hur bra det gick. Och efter köris är det dyr macka som gäller. Jobbar mycket belöningssystem. En go macka med ägg från Pascal blev det. Förresten det här med äggmacka. Hur känner ni för det? Är det socialt ok att äta en äggis i t.ex. ett kontorslandskap? Kan bli ett sånt jävla fuzz. Kul det här med mackor. En sån vattendelare
Efter gofrukost och traumat av att ha överlevt en körlektion så gick jag hem och jobbade undan lite saker. Skrev lite text b.la. för ett jätteroligt projekt jag har till våren. Tog en lite kort powernap. Absolut lite ovan att gå opp i ottan och köra bil om man säger så. Åt lunch i badrummet och sminkade mig. Har ett fuldiadem för sminkning – har inte alla kvinnor det? Hade en diademfas för cirka 2 år sedan. Var otroligt mycket grejer med pärlor på lilla huvudet. Träffade en gammal kompis under denna fas ”det är en lite småborglig look du har” . Det var ungefär där och då jag slutade med diadem. Efter sminkningen blev det två extremt roliga möten på rad. Är det nu det börjar hända saker? I think so.
Skulle ta en vacker höstbild bland löven på Kocksgatan. Förövrigt min bästa gata. Vill bo där. Eller ja. Min näst bästa gata. Skånis forever. Men en fin bild… det kan vi väl erkänna att det INTE är? En hade köpt fin potatis. Alltså ”liten fin” potatis. Finns det någon annan potatis? Svar nej. Pratade med min manliga bekant tidigare på dagen. Det hade absolut varit en lång dag för oss båda. Otroligt mycket känslor. Jag varande för eventuella tårar. Inte pga att man är ledsen. Mer att man ba är lite överväldigad. Tror ni fattar. Yttrade meningen ”Jag vill äta fiskpinnar och sa Bonde söker fru”. Han suckade absolut men sa sen ok. Vilken snubbe man hittat. Nån att äta fiskpinnar med. KUL.
Fiskpinnar + Curry Remo = sant . Förlåt med curry Remoulad, är det inte det finaste vi har? Vill bara äta trygghetsmat just nu. Mycket stroganoff, kötbullar med sås och rostisar. Det är så otrolig mysigt. Antar att det är hösten. Behovet för comfortfood är större än någonsin. Drömmer nu om typ laxpudding och denna svampgryta.
På kvällen hängde vi i soffan. Ni vet, som man gör. Vi kollade tiktok och gjorde en djupdykning i fenomentet #dadsofTiktok , såg ett avsnitt midnight mass och babblade loss. Det är så mysigt så. Klockan 23:15 släcktes lampan. Fett sent om ni frågar mig. Älskar att gå och lägga mig tidigt, helst gärna innan 22. E det så fel? Det var min onsdag.
Gud. Är så horribelt dålig på att ta bilder just nu. Kanske mest för att jag är ganska mycket hemma. Det händer inte allt för mycket på dessa trettio kvadratmeter om man säger så. Eller JO, det gör det. Men kanske inte saker som bör tas bilder på. Okej. Det finns jättemycket att ta bilder på. Det är nog faktiskt bara jag som är lat när jag tänker på det.
Var hemma hos Mamma och Pappa i helgen. Gud vad jag är där ofta nu, har absolut sina förklarliga skäl. Något jag kanske kommer dela framöver. Men inte just nu. Vi har ett väldigt behov av att vara en familj just nu. Jag och mamma låg bredvid varandra i soffan och bara va. Känner mig så otroligt blessad att få prata med just henne när det är som det är. Pappa tog en avstickare till Åland. Fråga inte varför. Bad om nått kul från Ålandsbåten. Fick årets glögg. Med smak av ”Valencia”. Kändes otroligt festligt. Tänkte NÄR är det tillåtet att ta årets första glöggfylla egentligen?
Har jag berättat att jag gått och blivit elitidrottare? Jag HATAR ju att träna. Det är så tråkigt. Alltså jag räknar typ ner minuterna från att jag påbörjat ett pass tills slutet. En minut känns som en mindre evighet. Har alltid varit en person som tittar på klockan med tre minuters mellanrum på ett pass. Hade absolut ett starkt träningsår för cirka nio år sedan. Har levt för länge på det. Sen min ”mitt i mellan två jobb”-situation kickade igång har jag liksom verkligen tagit tag i träningen. 1. För att det krävs typ att man jobbar halvtid för att kunna träna. 2. För att det är ett bra sätt att hålla igång hjärna och själ. Dom senaste åtta veckorna har jag tränat cirka 2-3gånger i veckan. Jag är så stolt över mig själv. Nu får jag dock cirka åtta mejl om dagen där SATS fullkomligt tror att jag ska sticka. Dom är livrädda att jag ska sluta dyka upp. GIVE ME A BREAK, ha lite jävla tillit att jag ska dyka upp. Blir så less.
Keep the spirit alive. Jo men man försöker verkligen. GUD vad glad jag ser ut. Jag är verkligen en grundglad person. Tänker ofta positivt. Tycker typ att jag har ett rätt starkt pannben. Vill jag så går det typ. Tänk att man är född med den egenskapen ändå. En evig känsla av att man vill att det bästa ska hända och man förtjänar det. Var på ett riktigt kul möte idag, alltså KUL KUL KUL. Är det nu retrograden verkligen är över? Tror det.
Halloj! Mitt i mellan en jäkla förutsättningslösa möten, intervjuer och annat vardagspusslande beslutade jag mig för att titta in här. Har haft lite svårt att sätta mig ner och skriva. Inspirationen har inte riktigt känts där och de känns lite som att den ena dagen är den andra lik. Igår var den stora gråtardagen. Ni vet – de spelade ingen roll vad som hände egentligen. Känslorna var bara väldigt närvarande och allt kändes så otroligt på liv och död. Ni fattar fasen. Min manliga bekant kom hit igår kväll, vi åt thai och såg Alla mot alla. Jag tänker att det är väldigt mycket sånt jag behöver just nu. Vardagliga saker utan så mycket knussel. Ett bara varande som lockar till nån typ av lust som borde finnas där ute.
Just nu är kreativiteten liten på paus känns det som. Det finns så mycket jag vill skriva om. Som jag vill reflektera över. Mest för min egen skull. Men också kul för att många av er här inne verkar gilla det. Jag älskar tanken av att vara här lite hela tiden. Skriva om saker jag tänker på. Saker jag gillar. Saker som känns. Men ibland är det svårt att ta sig tiden. Speciellt med andra saker som också måste prioriteras. Med detta vill jag säga. Saker kommer skrivas. Och det är snart. Men ha gärna lite tålamod med mig.
Nu ska jag lämna returnerade plagg från Monkis rea till Postnord. Typisk onsdagsaktivitet.
Jag har nog varit rätt rädd för Berghs om jag ska vara ärlig. Ett lillebrorskomplex som grundas i mycket olika saker. Berghs är till för coolt folk, balla kreatörer med mäktiga idéer. Nog har jag alltid känt att jag bär på mäktiga idéer, men cool tjej? Nja inte riktigt. Va på en fest för nya folk i ”branschen” för en massa år sen med massa Berghsfolk. Ni vet. En cool industrilokal, alla drack flasköl och hade svarta kläder. Dom var liksom svåra. Jag försökte va trevlig och lättsam – prata om saker, ställde frågor osv. Fick noll tillbaks. Så där stod jag. En tönt med färgglada kläder och ba kände mig så fel. Inser nu att det är rätt töntigt av mig. Men har varit lite rädd för Berghs ever since. Eller ja. Dess elever.
Men sen vet jag att från Berghs kommer det otroligt DUKTIGA människor också. Sånna som verkligen kan sin sak, som är liksom skarpa. Jag har alltid brunnit rätt mycket för kommunikation och innehåll – typ tagit det SÅ mycket på allvar. Jag har gillat att tänka visionärt, skapat saker som har känts i hjärtat och liksom lekt fram idéer eller innehåll som blivit väldigt bra. Även om jag har lärt mig så mycket de senaste åren så har jag liksom velat ta nästa kliv. Jag velat tagit mig an en ny roll. Det jag ser mig göra är något projektledande eller producentandet. Leda processen framåt – skapa innehållet som jag typ tycker saknas och typ kunna påverka lite. Även om jag har jobbat en del med projektledning så behövs ibland det där lilla extra. En kurs, ett diplom eller nån liksom bekräftelse att man kan sin sak. Let’s be honest, Berghs kostar skjortan. Det har liksom funnits andra saker som prioriterats. Typ jag vet inte. Lägenhetspar, körkort och blablabla. I våras öppnade sig en möjlighet som resulterade i att jag kunde söka just denna utbildningen. Ett bekräftande typ att jag var på rätt bana Det hade länge varit ett mål att läsa kursen även om jag var livrädd för miljön.
I måndags bar det av till Norra Djurgårdsstaden för första tillfället. Jag hade på mig denna midikjol från Lindex och va helt pirrig i benen. Det är nått som är så himla spännande med att gå in i nya rum. Alltså nya världar liksom. Jag var livrädd till en början. Det var verkligen SÅ KUL. Kreativt, nytänkande och liksom modigt på nått sätt. Hjärnan började bubbla och allt började hända. Jag kände för första gången på länge att jag är sjukt duktig men också -fan vad jag har bra grejer inom mig. Så mycket som vill ut. Helt klart en början på en ny era. It’s all happening som Penny Lane säger (och Busy Phillip tydligen).
Så resten av hösten ska jag spendera alla mina måndagar på Berghs för att läsa projektledning for professionals. Det ni.
Jag älskar min helg av SvD’s Perfect guide. Minns när jag jobbade på lyxkontor på Humlegårdsgatan och febrilt läste tidningen från pärm till pärm. Ibland tog jag till och med hem den på fredagar och läste den i sängen under helgen. Det är som en komprimerad låtsasvärld där inga problem finns. Allt känns exklusivt och aktuellt. Tänkte bjuda er på ett liknande inlägg nu. Kanske är detta ett återkommande koncept? Jag vet inte. Men nu kör vi då, ser om det ens blir kul att läsa. Behöver ni en brödtext eller klara ni er utan den?
Det är fredag. Vaknar med andan i halsen. Vart är jag? Vem är jag? Vad gör jag med mitt liv? Klockan är 07:48 och jag befinner mig direkt i en krisande känsla. Jag befinner mig hos mina föräldrar i Nacka, 10 minuter från innerstan och min lägenhet. Mitt gamla flickrum är som raderat och jag vaknar i nått som kallas gästrummet. Nere från köket låter det. På radion är P1 igång och det kokas gröt. Katten jamar. Redo att gå ut. Jag tvättar varsamt mitt ansikte med mina nya ansiktskrubb från Origin. Den doftar citrus och sommar. Sen går jag ner till köket. Det äts rostbröd. Det är ju ändå helg snart. DN lördag har landat på köksbordet. Jo tack. Man kände sig som en otroligt viktig person när man får tidningen dagen före hela resten av Sverige. Det går bra nu om man säger så.
Jag spenderar förmiddagen till att göra saker som jag inte hunnit med under veckan. Typ med att mejla iväg saker jag glömt , jobba undan lite texter och beställa saker på kicks hudvårdrea. Mitt ex smsar och berättar att Anna Book fyller år idag. Tänker detta måste ju firas. Hon är ju typ en ikon i populärkulturen. Börjar febrilt bläddra i Camilla Hamids bakbok som landade i min hand av en slump. NU ska det bakas kakor är det första jag tänker. Sen inser jag att det finns noll smör hemma. Det är ju kris typ. Blir inget. Fortsätter stressat att jobba undan saker i hemmakontoret. Carro smsar och berättar att hon ÄLSKAR inlägget jag skrev om hennes dejtingstil. Kul med fans osv.
På eftermiddagen hade jag ett kul möte. Sen åts det en försenad lunch. Spenatsoppa med ägghalvor. Mamma har gjort samma recept hela min barndom. Minns en tid när vi min pappa jobbade på annan destination och det var bara hon och jag om vardagarna. Vi åt spenatsoppa typ tre dagar i veckan. Det känns lyxigt och tryggt. Efter det låg vi soffan tillsammans i minst en timme. Scrollade på telefonen och kollade på Reels. Är inte de den ultimata grejen? Att umgås med någon man älskar innerligt och bara kolla på telefonen tillsammans. Sen började jag läsa en ny bok. Eufori av Elin Cullhed. Jag är sjukt skeptisk, men känner ändå en viss pepp.
På kvällskvisten var det pizzaafton. In och ut från ugnen kom det nya sorter. Svampiga, svenniga och bara 100% Margarita. Jag känner ett sån otroligt förakt mot folk som påstår att Margarita är en tråkig pizza eller ba nått för barn. Den kommer i sin renast form, med en jävla massa ost. Älskar det. Speciellt med ett glas bra rödpang. Sen hängde vi kravlöst i soffan och kollade på Mötet på SVT. Allt från det stora padelkriget till åsikter kring remaken av saltkråkan. Så kul att se med familjen. Skapar intressanta debatter.
Vaknade som i en dvala på lördagen. Var det höst, vår eller vinter? Vilket år var det? Allt som en effekt av tavegyl. Det var en långsam morgon. Det kramades i sängen följt av en dunderfrukost och reprisen av idol. Det kändes tryggt på nått sätt. Att ha repriser från linjär-tv på under en lördags förmiddag känns som tidigt 2000-tal. Det skapar ett lugn i själen. Vi begav oss ut på stan. Först en prommis genom Tallkrogen och Enskede följt av nån typ av reagge sammankomst under Liljeholmsbron. Hög musik och glatt folk. Jag kände mig dock som en tönt. Stod och rörde mig osammanhängande kring liksom coola kids påriktigt. Måste bli coolare. Det var som en helt ny värld för mig. Och jag tror att jag gillade den.
Vi traskade över bron och käkade middag på ett italienskt hak i Hornstull. Ni vet, ingen snordyr pasta och liksom inte speciellt creddigt ställe. Men liksom ändå göttigt. Det dracks glas med vin. Alltså Farstaglas deluxe. Vi unnade oss lyxen att ta en Uber hem. Jag var i ett flamsig tillstånd. Inte berusad utan snarare lite showig. Stackars kille, hur orkar man med mitt eviga skådespelande? Sen gick jag in i 100% myzmode. Humöret skiftar fort. BH av, kläder av och smink av. Det åts favoritmix i sängen och kollades på film. Jag däckade med lampan på. Har förövrigt skaffa mig en ny cleanser. Ni ba. ”okej kul….”. Den doftar drömmigt. Alltså citrus, dyra hotell i Italien samt som att jag typ har ett riktigt liv. Rekommenderar ALLA att köpa den.
Vaknade absolut på ett söndagsbråkigt humör. Ni vet. Lite on edge. Är ofta det på söndagarna nu för tiden. Är det någon typ av söndagsångest? Kanske är det de. Jag vet inte. Kan ha yttrar meningen ”Alltså jag är så irriterad på dig” av absolut noll anledning. Vi fortsatte iallafall att titta på UPP TILL KAMP – min all-time favvoserie. Kanske de bästa som har hänt på Svensk-tv. Fyra vänner under typ 15 år. Ett historiskt drama om socialism, revolution och vänskap. Nej men det är så fint. Där åt vi frulle i söndagsstöket. Ni vet. Obäddade sängar osv. Älskar söndagslunket.
På eftermiddagen åkte dammsugaren fram. Jag är ju hemma mer än vad jag brukade va förut men liksom städningen har nått en nivå av katastrof. Jag är så jäkla bra på att ytstäda. Fuskstäda. Är bra på all typ av fusk i och för sig. Fuskträning, fuskrensning och typ fusktandborstning. BRA det går. Städade lite i bokhyllan. Gjorde plats för nya böcker. Bytte lakan osv.
På kvällen kollade jag på Sveriges mästerkock VIP och En smak på livet med Hanna Hellquist som gäst. Jag hade lite pirr i kroppen pga har min första kursdag på Berghs idag. Har haft lite Berghskomplex. Typ att det inte är en plats för mig. Som att jag är lite för ocool för dess omgivning. Men nu är det dags. Och det ska nog blev bra det med.
