Okategoriserade

Det är så mycket regnmoln över Stockholm just nu. Det är kraftigt deprimerande. Tänk att man liksom planerar, fixar och trixar för att hitta de där perfekta semesterveckorna. Och sen regnar det mesta bort. När jag var liten spenderade vi ofta två till tre veckor på västkusten varje sommar. Minns att de flesta dagarna var molniga, oftast regnade de alltid på eftermiddagen. Var inte så berörd av det då. NU däremot. Nu är de allt. 

Men låt oss en paus i allt semestersurr, för gud vad det är mycket sånt just nu. Vill istället dela fem goa saker som fått mig att skratta/må bra/ eller ba kul saker som hänt på sistone: 

• Här om veckan skrev Berka till mig. Att hon är havande är fortfarande en chock för mig. Vi ska inte ens tala om faktumet att lilla M är praktiskt taget runt hörnet och gör sig redo för att göra sin entré ut i vida världen as we speak. I vår lilla chatt började vi hej vilt diskutera mellannamn till bebis.  Det kändes så fint på något sätt. Att få vara med på ett hörn. Även om mina åsikter praktiskt taget betydde förmodligen NOLL, så är det otroligt att få känna sig inkluderad. Vänner <3 

• Hannes var på landet förra veckan. Vi pratade i telefon på kvällskvisten och det smaskades som tusan i luren. Ja ba “Vad äter du?” “Måbär” svarade han. Ursäkta? Har aldrig hört om detta “bär”. Lät som något han hade hittat på som liten. Hörde helt plötsligt hans “lilla jag” springa runt där på gården i Norrtälje. och ba “Mamma åh jag älskar dom här bären. Dom får mig att måååå så bra. Låt oss kalla dom måbär.” Då kände jag helt plötsligt en liten tår komma ner från kinden. LOL det här var liksom ett påhittat scenario i mitt huvud. Varför gråter jag alltid när jag tänker på min kille som liten? Är det liksom en grej man gör? Jag vet inte. Sjukt är det. Och ja, måbär är tydligen en grej. Ej bär som rekommenderas att ätas dock. 

• Höll på att skratta ihjäl mig förra veckan när jag var med min kompis Lisa. Lisa försökte ducka en resa med sin familj och hade sagt meningen “äh…. jag tror inte det blir något. Jag gillar inte god mat, sol eller shopping” Vem är hon? En vampyr. Jag skulle helt klart lista det där som dom roligaste sakerna någonsin. Men ja, vi alla är olika. 

• Jag hade en nära döden-upplevelse i Köpenhamn. Jag och Carro sitter på en bänk. Med andra människor. Som man gör. Vi hade någon halvtimme innan haft en musikuppträdande. Vi var uppe i varv. Tänk er Paris och Nicole 2004 med Sansasa. Ungefär såhär om ni ej kommer ihåg. Iallafall, tillbaka till bänken. Jag sitter längst ner. Med halva skinkan i luften. ALLA förutom jag har tagit något gemensamt beslut och reser sig. Precis samtidigt. Men har jag fått info av denna omgruppering? Absolut inte. Bänken reser sig. Och jag liksom åker mot marken i en jävla fart. Ett vrål kommer från min kropp. Det mörkaste vrålet jag besitter. Danmark skakade. Jag bröt inget. Tack god gud för det. Skrattade högt när traumat hade lagt sig. 

• Här om veckan skulle jag handla om mitt lokala coop. Gud vad dom har sett saker där. Jag har ju liksom levt hela mina 20’s på samma matbutik. Det har köpts bakiskäk när jag praktiskt krypit in, jag har räknat ören som student där och sen fanns det ju faktiskt en period när jag skickade dit min exkille dit pga inköp av gravtest när ångesten tog över. Jag har liksom tänkt att dom inte riktigt noterat mig där. Jag är en av många. Traskade runt långt ner på folkungagatan. Alltså MIL från min butik (okej nån km högst). Då kommer en av Coopkillarna som gick förbi, klappar mig på axeln och ba “TJA.” Sekunden han gör det ser man liksom hur ALLT förändras i hans blick. Han inser att han inte känner mig. Jag blev obekväm. Han blev obekväm. Allt blev fel. Vi hälsade INTE när jag dök upp några dagar senare. That’s fosho. 

Gud vad tråkigt detta blev. På återseende.

Nu ska jag dela ett recept. Känner mig delvis ute på hal is pga kan absolut ingenting i detta område. Jag är långt ifrån en foodie, kan inte laga speciellt mycket. Ba lite. Min grundtanke har alltid varit att med smör + ost kan det mesta bli gott. Bakning är dock ett hantverk jag har bemästrat lite mer. Men jag är långt ifrån bra. Jag har ett par paradbak och that’s that. Kakans namn kommer från en freudiansk felhörning. Men på något sätt passar den. Den är liksom ”inte som andra kakor”, den är mer än så. Trots sina enkla element. LOL, Är det Kendell Jenner eller en kaka vi pratar om? Vet inte. ”Pick me”-kakan eller picknickkakan som den också heter kom till mig i somras. Och sen har jag varit besatt. Det är så djävulskt enkelt. Påriktigt. Går ej att göra fel (okeeej. Var det pick me att säga?)

Det här behöver du:

1 VANLIGT ägg (ej så pick me att köpa ekologiskt trams)

1 dl socker

1 1/2 tsk bakpulver

1 dl filmjölk

50 g smält smör

2 1/2 dl vetemjöl

Såhär kickar vi igång det heeeele:

1. Sätt ugnen på 175 grader. Täck en ”liten” bakform med bakplåtspapper. Inte normal storleken, utan snäppet under. Märks det att jag har jobbat i köksbutik?
2. Vispa ihop socker + smält smör till en pösig mix. Tillsätt sedan ALLA andra grejer för en slät smet.
3. Höll över smeten i formen. Häll sedan över RIKLIGT med kanel och pärlsocker för ganering. Det ska 100% kännas som att en dagisgrupp har projektlett det hela.
4. Låt sedan stå i ugnen i cirka ett sitcom avsnitt (mellan 25-30 minuter). Låt den svalna och hitta ett göttigt tillfälle att servera denna. t.ex på klipporna i Björkvik som jag gjorde här om dagen.

GUD. För så jäkla ångesten att jag ska dela ett recept med er. Kommer med största sannolikhet aldrig hända igen. Ska bli SÅ kul om nån bakar denna grej.

Ja, detta inlägg är föreställt. Så må vara. Men liksom låt en tjej preppa lite. D är d. Det är semestertid. Och fan vad det kan vara ångest. Folk har så mycket för sig. Det är middagar som är taget ur Pinterest, glassiga resor som kostar miljarder och typ kompisgäng som ser så jävla glad ut. It’s ALL fake. Eller ja, de mesta. Nästa vecka ser sådär ut vädermässigt. Det är också veckan innan löning (GUD vad dyrt allt är nu!!!) Det kommer vara upp och ner. Som det lätt är. Här kommer lite göttiga tips på aktiviteter man kan ägna sig åt om man vill: 

Parkmiddag är ALLTID middag

Älskar att äta middag i parken. Absolut. Lite kånkigt. Men fasiken vad VÄRT. Skrev till H “Pastasallad i Parken?” Fick ett rungande JA. Blev svinpepp. Alla har inte råd med en lägga som har en balle. RÄCKER UPP HANDEN. Nej men då är detta den perfekta lösningen. Känns äventyrligt och kul. Gör det som en vardagstradition. It’s all worth it. Förresten, pastasallad? Gud vad det trendar. Min bästa rätt. Billigt och slafsigt. 

Seriesommar bör vara en grej

TV på sommaren ska vara långsam tycker jag. Det ska ta tid. Det behöver inte vara snabba saker eller alltid liksom det senaste. Det ska snarare vara göttigt och tryggt. Minns mina sommrar på västkusen. Min farföräldrar hade bara SVT och TV4. Höjdpunkten på kvällen kunde typ vara när det gick novellfilmer på tvåan. Här är tre saker jag har sett på sistone: Drömslottet, Wolfpack och P & B. Renoverings-tv, deppiga dokumentärer och filmer med en hunkig Stellan. Missa ej. 

Baka baka en fucking liten kaka

Älskar att hålla på med deg. Det är fan rogivande. Kan stå i timmar. Tänk att man liksom får kladda? Som vuxen? Nej men det är otroligt. Som jag har nämnt förut så är det här liksom min baksommar. Drömmer om fluffiga frallor, syrliga kakor i långpannor och bullar som smakar barndom. Förresten, följ min bästa baktjej här. 

Skriva skriva och så skriver vi. 

Jag tycker det är så kul att skriva just nu. Sitter med ett svinroligt projekt. Gud. Tänk om det skulle bli något med detta. Hur som haver. Tycker sommaren är en perfekt tid för att klottra lite i ett anteckningsblock. Allt behöver inte vara bra, det mesta är inte det. Men kul kan det vara. Storycation har en rolig skrivutmaning i juli. Kolla in den här. 

Skuggiga dagar på stranden

Åk till stranden när det är moln. Jag lovar. Det är så jävla värt. För det första, det tenderar att vara mindre folk, vilket alltid är positivt. Och för det andra. Så mysig. En filt, kanske en liten kudde. Ta en nap. Jag har en hängmatta som väger typ 0,7kg. Finns här. Bästa jag vet. Det behöver inte vara gassande sol för att man ska vilja hänga på stranden. Det kan vara 19 grader och moln också. Tog mig 29 år att fatta.

Första lediga helgen är över. Och jag känner mig så kraftigt förvirrad i kroppen. Det är så mycket mejl i inkorgen, saker som inte hann bockas av och liksom det ena med det andra. Men nu ska jag vara ledig och så är det med det. Gud hur kommer det gå? Jag ska göra mitt bästa.

Kl 17.06 bankade Carro på ytterdörren. Det var räkafton. Jag älskar räkor. Verkligen. Synd ba att jag blev matförgiftad cirka 10 timmar senare. Men VAD gör det? Kommer ju inte direkt sluta äta räkor för det. Hur som haver. Carro kom över. Champagne poppades och vi firade att jag skulle gå på semester. Vi avverkade faktumet att jag har fått Taylor Swift biljetter (!!!!!!), hennes nya kollega Hannes (som jag tror är en “Mollgan” pga att min kille heter samma sak. Och SÅ vanligt namn är det ej) samt planering för vår köpenhamnsresa. Tror det står cirka 5 saker på listan. Vinlunch, Ganni, Bada, Reffen och klubb. Två ADHD-hjärnor. 

Sen kom Hannes. Min Hannes. Inte hennes kollega. Vi skulle ju lägga ner kalaset vid 22. Det gjorde vi inte. Ovanligt. Inte direkt. Det var typ där någonstans vi började spela klassiker och Carro vrålande “ENYA. Jag får gåshud. Jag får aktiv gåshud” Sen spelade vi våra sorgligaste låtar t.ex. Någon gång kommer du bli själv, Ett bloss för moster Lillie och Det ska hända dig med. Vid 00:30 var kalaset slut. Jag sov gott. Ja tills jag kaskadkräktes.

Hannes frågade mig vad jag ville göra dagen där på. Jag svarade “Bad”. Det tar 25 minuter till Gålö från Södermalm på en bra dag. Vilket är den ultimata resan. Jag var en riktig surmule. Törstig, hungrig och allmänt bakis när Hannes skulle allra längst bort. Inte en charmig egenskap. Men sen blev det bra. Mycket bra.

Hannes ville gå på rave på Långholmen. Något dagsgalej. Jag följde med. Motvilligt. Vad tyckte jag? Jag är absolut inte frälst. Såg mig mer som en betraktare. På avstånd. Techno ger mig nog inte speciellt mycket tbh. Men vi åt pizza och hade det. KUL med fest. Var det sommarens sista sommarkväll? Det är typ 19 grader nu. Mindre kul på eventet. Min granne var där. Absolut inte en plats man vill träffa sin granne på. Så att säga. 

Imorgon åker jag till landet och det ska fan bli dunderkul. Semesterelinor är i farten. Allt kan hända. Inget kan hända. Den som lever får se.

Sommarregn från mitt gamla flickrum. Läser några sidor ur en bok. Den är ganska tråkig. Läser några mer sidor. Det börjar bli mer meningsfullt. Texten fångar mig. Sen tröttnar jag. Lägger ner den. Somnar.

Går igenom jobbmejlen. Fixar med saker för film festivalen. Blir cc’ad på en triljon saker. Snälla låt mig ba va. En presentation görs. Oj. Måste sätta mig med lite fakturor. Det är bara två dagar kvar till semester. Upprepar frasen. Snart är jag ledig. 

Bråkar med min kille om obetydliga saker. Är arg. Argare än vad jag kanske borde vara. Är det stressen? Månader av för mycket att göra har gjort mig till en häxa periodvis. Skriver förlåt och hoppas på att han inte hatar mig. 

Äter middag med mamma på stan. Vi äter indiskt. Köper en krogväska på stadsmission för 150kr. Springer förbi stikkinikki. Äter glass med smak av earl grey. Ser ett tv-program om ett engelsk par som köper ett slott med 46 rum i Frankrike. Börjar drömma om en egen plats på jorden. Men med tre rum kanske.

Idag ska jag och Carro äta middag. Rökta räkor. Vår bästa mat. Vi har satt en deadline. Hemgång kl 22. Det har varit för mycket fest på sistone. Avgränsningar behövs. Juste. Vi åker till Köpenhamn nästa helg. Pengar måste sparas.

Minuter kvar till tre veckor ledigt. Tack livet. 

Då kör vi recap från årets helg. Är midsommar min bästa högtid? Jag tror det. Eller okej. Det kanske är påsken. Nejnej, det blir svårt nu. Och en annan sak, HEJ alla nya ansikten som har hittat hit. Låt oss kalla det Gabriella Skog-effekten. Så kul att många vill läsa om min upplevelse hos sveriges kändaste medium. Undra vad jag ska prova för spirituellt härnäst? Tips tas tacksamt emot. Uppdatering kring hela mediumgrejen, jag är fasiken helt såld. Har tänkt så mycket på det som sas. Gud. Är det nu det händer?

Vad hände på midsommar då? Efter två pissjobbiga möten så hoppade jag in i bilen för att hämta upp Hannes på Kungsholmen. Redan vi Norra länken började det bli kö. Samma sak, varje år. Att ta sig till Uppsala tog ungefär två timmar.  Jag spelade massa Taylor Swift. Min kille har numera lärt sig refrängen till Cruel Summer. Otroligt. Sen åkte vi bil i ungefär 5 timmar till. Det var så jävla mysigt. Babblade på, lyssnade på musik, grät en tår. Vi slutade liksom aldrig prata. Han är verkligen den bästa personen jag vet. Klockan 22:23 var vi framme vid Höga kusten, vid Hålviken faktiskt. 

Vi vaknade kl 10:30 dagen därpå. Sanna hade bakat bröd, Lisa skalade potatis på terrassen och Björn gick runt med verktyg och gjorde händiga saker. Solen sken och jag kände att det här var typ meningen med livet. Jag hade inget internet och jag var omgiven med folk jag älskar. All stress var som bortblåst. Vi var liksom vuxna på kollo. Och det var så mysigt. 

Folk började trilla in. Bror och Farbror t.ex. Smeknamn är en grej i vårt lilla gäng okej. Dagen fortsatte. Det lagades mat, dukades på bryggan och dracks drinkar. Klassiska midsommargrejer helt enkelt. Slogs av hur tacksam jag är att jag blev adopterad av detta lilla gäng. Top tre bästa saker jag fick av mitt ex. Evigt glad att jag drog vinstlotten i skilsmässan. Kvällen var lång. Lite som att det aldrig tog slut på något sätt. Tack livet för denna midsommarafton.

Men är inte midsommardagen den bästa dagen? Där snackar vi kollokänslan deluxe. Det var så kravlöst. Någon badade. Nån annan läste Kalle Anka. Vi satt i solstolar i timmar. Det tjattrades, drack saft och samtal avlöste varandra. Jag och Hannes paddlade kayak. Fyfan vad det var läskigt. Men kul. 100% sårad var jag när han sa “föredrar nog singlkayak framöver. På kvällen gjorde Elin hajkbaner. Och dom såg fan ut som skit. Men goda. När vi satt där framför brasan kl. sent tänkte jag “allt är för bra nu”. Synd att det tog mig så lång tid att komma hit. 

Jag slogs av hur roligt vi har med varandra. Det är liksom KUL hela tiden. Det här med att hitta vänner i vuxen ålder som är VILDAR, det är fan svårt. Som yngre är det liksom lättare. Man kanske pluggar ihop, eller jag vet inte bara möts. Ju äldre man bli, desto mer filter uppstår. Svårare är det liksom att hitta dom där sjukhuvden som är knäppa, smarta och älskvärda. Nånstans där på kvällskvisten sa Sanna “Det finns ingenting som chockar mig gällande det här rövgänget längre”. Det var fint. Det är en sån blessing på något sätt. Det här med roliga vänner. Det är så viktigt. 

Dagen därpå var det hemgång. Grät jag på vägen hem? Absolut. Det här med avslut. Inte min grej. Jag och Hannes stannade i ett fiskeläge Söderhamn. Åt en magisk lunch. Jag började kolla på hemnet. Sommarhus 2024? Vad tar jag med mig från midsommar 2023? 1. Lämna Stockholm oftare Elinor. Det är bra för dig. 2. Höga kusten är the shit. 3. Omge dig bara av vildar.

Nån skrev ”Vi vill ha mer vardag i bloggen”. Er önskan är min lag. Förra veckan var KAOZ. Jag kan inte ens tänka på mängden möten, samtal och mejl jag skickade. Känner mig som en kass flickvän, kompis och typ horribel kollega förra veckan. Ny vecka, nya tag. Förra tisdagen tog jag en bild varannan timme. Tänkte ”NU jävlar ska ni få haka på en dag i E Alderbros liv”

Kickade igång arbetsdagen kl 08:22. Var på ett jävla humör. Alltså bra men med ett temperament så att säga. Små saker gav stora känslor. Som det gör ibland. Stressnivån är väl inte heller kanoners. Svarade på en triljon mejl, skissade på en presentation och preppade mig för en stor jobbgrej. Just nu gör jag mycket saker för första gången, det är läskigt. MEN KUL. Att göra saker på sitt sätt är svårt. Speciellt när omständigheterna inte är det man är van vid. Jag känner mig bitvis ganska osäker i min arbetsroll just nu. Vem är jag ens? Impostersyndrom + liksom vanlig tvivel. Men jag är fan ganska stolt över mig själv.

Vid 10:30 fick jag ett SMS av Dessie herself. Ni vet? Skadalbloggaren från typ 2009. Jag är i flyttankarna. Kommer väl säkerligen inte bli något med det. Men jag får dagligen samtal av mäklaren som liksom vill sälja mig diverse lägenheter. Undra vart jag kommer hamna framöver? Spännande det där. Men en sak fosho, kommer INTE köpa en lägga av Dessie.

Vid 12 hoppade jag in i en taxi för att äta lunch med en partner. Vi åt lunch på Spesso. Det var så trevligt. Vad finns det mer att säga om det?

Några timmar senare bytte jag om till partyklädsel för jag skulle på Sony Live på trädgården. Men det roliga var ju att jag skulle till psykologen timmen innan. Peeeeerfekt timing. Nej men det var faktiskt sjukt kul. Har fått rätt mycket skit att jag hela tiden ska maxa min dagar. Jag ska liksom vara överallt hela tiden. Det här var verkligen ett perfekt exempel. Han skrattade absolut lite när jag berättade det hela. Har så svårt att tacka nej till fest.

När jag var klar hade jag fått ett sms av min kille ”Är på Mcdonalds”. Sprang till andra sidan gatan och övertalande honom att köpa mig en Mcfish. Gud heter det ens så? Det är min BÄSTA burgare. Blir pirrig. Sen började vi traska mot Sony Live. Och vad är det? En mediefest anordnad av skivbolaget Sony. Massa artister spelar, det är gratis booze och sen minglar man. HORRIBELT. Det är ungefär allt det där som är fel med världen. Men jag älskar det.

Vid 19:00 anlände jag till Trädgården. Steph var där. Blir så glad av att träffa henne. Träffade massa gamla kollegor, nya kollegor och liksom COOLA lirare. Älskar Sony Live. Tydligen hade jag blivit kickad från listan i år. 100% kränkt. Tur att man fick vara sin killes +1. Det var en fin sommarkväll. En perfekt start på en ny årstid.

Jag och min kille drack sponsdryck. Minglade runt. Och lyssnade på musik. Jag har ju mått rätt P på sistone. Har liksom undvikit klubbar, alkohol och typ allting jag älskar egentligen. Det är så jävla dumt . Där i vimlet kände jag ett PIRR liksom. Den här typen av grejer brukade vara det jag levde för. Jag kände en gnista typ. Måste hitta tillbaks till det där. Måste fokusera på rätt saker nu.

Vid 22 spelade Petter. Det var så jäkla härligt. Han spelade bara klassiker. Trädgården var på bra humör om man säger så. Sen traskade jag och Hannes hem hand-i-hand. Det kändes som början på nått. Juni är här. Och allt kommer bli bra. Jag tror verkligen det.

Första gången jag såg min mormor peka finger till min morfar var när jag var typ fyra. Han var störig och det gick Formel-1 på tv. Om jag inte minns fel började min mormor imitera min morfar och garv bröt ut. Det där var början på något nytt i min värld. Man fick skämta, man fick gå på men det är fasiken en hårfin balansgång som lätt kan gå fel. Sen dess har det skojats friskt i min familj. Ibland är man i skottgluggen, ibland inte. Vissa tar det bättre än andra. Men högt till tak är det. 

Känner jag mig det minsta trygg eller är ungefär en enhet in känner jag att hela världen är min stand-up scen. Lite som att jag är king över Norra Brun. Här om veckan var jag på middag med ett par jag känner sisodär. Mannen har jag knappt träffat. Lagom till desserten så var jag i farten. Det skulle roastas på ett sätt. Det skrattades. Mycket. Men dagen där på vaknade jag med en sån jävla vargtimma. Vafan hade jag sagt? Måste man berätta varenda tanke man har? Förmodligen inte. Kan man inte bara hålla snattran ibland?

Jag och min kille skrattar jämt. Alltså typ hela hela tiden. Det skämtas. Hårt. Men kärleksfullt. Jag älskar det. Den hårda tonen är bland det roligaste jag vet. Men det händer absolut att det blir dålig stämning. Carro har sagt meningen “Du måste sluta mobba din pojkvän”. Fan vad jag kan få ångest av det där. Är man universums elakaste människa? Gud snälla. Lås in mig. 

Igår träffade min mamma, min kille för andra gången. Jag tror både han och jag var nervösa. Det släppte rätt fort. Igår var det min tur att bli roastad. Dom gaddade ihop sig. Gick på mig. Precis som jag förtjänade. Det var som att år av att roasta andra äntligen resulterade i lite tillbakakaka. Mamma yttrade meningar som “Men vad har jag gjort för fel för att du ska bli såhär” eller “Det här är pinsamt Elinor”. Många kanske hade känt sig stressade. Jag älskade det. Den hårda tonen är det tryggaste jag vet. Det är kärlek. Sånt man gör med sånna man tycker om. 

Jag och min kille gick hem över stan. Fnittriga. Solen gick ner över Katarinavägen och fiskmåsarna skrattade i horisonten. Det där var ju kul. Ska man signa upp sig på ståuppkurs eller?

Hej hallå,

Jag har väl för övrigt haft den värsta starten på vecken. Som att hoppa in i en kalldusch gånger tusen miljoner. Blir det bara svårare och svårare att bli människa? Jag tror det. Ska man typ bli amish och liksom odla squash och typ lyssna på radio? Gud vad kul. Visste ni förresten att Amish är min mest vanliga sökning på tiktok. Är så intresserad. Dröm 2023: bli rikshippie. Men en uppdatering ska ni få kring min långhelg: 

Långhelgen började på Nöjesguidens sommarfest. På festen var iallafall Hannalicous, Little Jinder och diverse medarbetare från Perfect Day Media. Jo tack. Träffade massa gamla kollegor och pluggkompisar. Kände mig lite cool där i minglet. Men var sådär lagom kaxig påvägen hem på Bondegatan när jag stod och kippade efter andan och repeterade meningen “jag tror jag har lite panikångest”. Inte så cool med andra ord. Jag tror att en sträcka på 200m tog ungefär 15 minuter att gå. Min kille övervägde att beställa en taxi. Har jag sagt att jag älskar honom? Det gör jag. 

Dagen därpå hängde jag med Berka mm som var i stan. Jag var inte mitt soliga jag. Men det måste väl få vara okej. Påtal om personer jag älskar djupt. Sanna Berka Berglund. Tänk att hon ska få en plus en. Jag kan knappt förstå det. Baby B. Det är något som är speciellt med när ens nära vänner blir gravida. Det blir mer att älska. En liten version av en av en mina bästa människor. En liten person som man vill lära  allt. En person som man vill ska få vara med om livets stora ting. En person som allt måste hända. Det är ta mig tusen så stort. 

På kvällen åt jag, Emma och Berka middag på Tabbouli. Mycket avhandlades. Typ hur mycket man faktiskt ska tycka om sitt jobb. Är 30% kul och 70% tråk godkänt? Sen rev vi av saker som Gifta vid första ögonkastet, Sannas mammastil och om jag skulle vidare på fest eller inte?Jag skippade festen pga panikångesten dagen innan. Gick hem och såg sista avsnittet The Last Thing He Told Me istället. Bra val. 

Dagen därpå var det Hannes-Elinor dag. Min kille har skrivit en typ… bok. På sistone. Så jag har knappt sett skymten av hans fejja. Jag har saknat honom. Så in i bängen. Vi delade upp dagen i olika delar. Man fick en man fick välja en aktivitet + ett mål. Bra tips. Ex. på saker vi gjorde: Vi målade graffiti, åt bagels, drack vin i Slaktis och cyklade. Jag däckade vid 11 som ett barn. 

Lördagen var kämpig. Ungefär där tog mitt sociala batteri slut och ångesten var ett fucking faktum. Det var deppigt. Gjorde det enda rätt. Jag åkte till mamma och pappa. Flippade möbler med mamma, åt massa portioner av jordgubbar, grädde o glass och gjorde århundradets tabbe. Jag har gjort den förut. Och tänkte då. Det här gör jag ej om. KLIPP TILL I LÖRDAGS. “Va ska vi se?” “Jag vet inte. Finns en ny säsong Bridgerton”. Nej men det är så stelt. Så mycket SEXscener. Orkar inte. Blir 9 år och fnittrar igen. Tack gode gud gick pappa och la sig efter avsnitt ett.  Sen ägnade vi oss till mammas nya hobby. Orakelkort. Fick kanien. Tydligen måste jag ur mitt mörka hål. WOW.

Söndag var jag levande igen. Det var årets första utomhusloppis. Bilen åkte till Värmdö kommun. Faktiskt till Gustavsberg. Det var liksom BRA utbud och BRA fika. Två viktiga detaljer. Mamma fick frossa och köpte liksom ALLT. Jag däremot. Jag köpte ett vinfat. Fattar ni vad jag menar? Ett fat för… vin? Sen åkte jag hem och hade lite söndagsångest. Som man har efter låghelg. Det var det.