Ett inlägg om absolut ingenting

Det är så mycket regnmoln över Stockholm just nu. Det är kraftigt deprimerande. Tänk att man liksom planerar, fixar och trixar för att hitta de där perfekta semesterveckorna. Och sen regnar det mesta bort. När jag var liten spenderade vi ofta två till tre veckor på västkusten varje sommar. Minns att de flesta dagarna var molniga, oftast regnade de alltid på eftermiddagen. Var inte så berörd av det då. NU däremot. Nu är de allt. 

Men låt oss en paus i allt semestersurr, för gud vad det är mycket sånt just nu. Vill istället dela fem goa saker som fått mig att skratta/må bra/ eller ba kul saker som hänt på sistone: 

• Här om veckan skrev Berka till mig. Att hon är havande är fortfarande en chock för mig. Vi ska inte ens tala om faktumet att lilla M är praktiskt taget runt hörnet och gör sig redo för att göra sin entré ut i vida världen as we speak. I vår lilla chatt började vi hej vilt diskutera mellannamn till bebis.  Det kändes så fint på något sätt. Att få vara med på ett hörn. Även om mina åsikter praktiskt taget betydde förmodligen NOLL, så är det otroligt att få känna sig inkluderad. Vänner <3 

• Hannes var på landet förra veckan. Vi pratade i telefon på kvällskvisten och det smaskades som tusan i luren. Ja ba “Vad äter du?” “Måbär” svarade han. Ursäkta? Har aldrig hört om detta “bär”. Lät som något han hade hittat på som liten. Hörde helt plötsligt hans “lilla jag” springa runt där på gården i Norrtälje. och ba “Mamma åh jag älskar dom här bären. Dom får mig att måååå så bra. Låt oss kalla dom måbär.” Då kände jag helt plötsligt en liten tår komma ner från kinden. LOL det här var liksom ett påhittat scenario i mitt huvud. Varför gråter jag alltid när jag tänker på min kille som liten? Är det liksom en grej man gör? Jag vet inte. Sjukt är det. Och ja, måbär är tydligen en grej. Ej bär som rekommenderas att ätas dock. 

• Höll på att skratta ihjäl mig förra veckan när jag var med min kompis Lisa. Lisa försökte ducka en resa med sin familj och hade sagt meningen “äh…. jag tror inte det blir något. Jag gillar inte god mat, sol eller shopping” Vem är hon? En vampyr. Jag skulle helt klart lista det där som dom roligaste sakerna någonsin. Men ja, vi alla är olika. 

• Jag hade en nära döden-upplevelse i Köpenhamn. Jag och Carro sitter på en bänk. Med andra människor. Som man gör. Vi hade någon halvtimme innan haft en musikuppträdande. Vi var uppe i varv. Tänk er Paris och Nicole 2004 med Sansasa. Ungefär såhär om ni ej kommer ihåg. Iallafall, tillbaka till bänken. Jag sitter längst ner. Med halva skinkan i luften. ALLA förutom jag har tagit något gemensamt beslut och reser sig. Precis samtidigt. Men har jag fått info av denna omgruppering? Absolut inte. Bänken reser sig. Och jag liksom åker mot marken i en jävla fart. Ett vrål kommer från min kropp. Det mörkaste vrålet jag besitter. Danmark skakade. Jag bröt inget. Tack god gud för det. Skrattade högt när traumat hade lagt sig. 

• Här om veckan skulle jag handla om mitt lokala coop. Gud vad dom har sett saker där. Jag har ju liksom levt hela mina 20’s på samma matbutik. Det har köpts bakiskäk när jag praktiskt krypit in, jag har räknat ören som student där och sen fanns det ju faktiskt en period när jag skickade dit min exkille dit pga inköp av gravtest när ångesten tog över. Jag har liksom tänkt att dom inte riktigt noterat mig där. Jag är en av många. Traskade runt långt ner på folkungagatan. Alltså MIL från min butik (okej nån km högst). Då kommer en av Coopkillarna som gick förbi, klappar mig på axeln och ba “TJA.” Sekunden han gör det ser man liksom hur ALLT förändras i hans blick. Han inser att han inte känner mig. Jag blev obekväm. Han blev obekväm. Allt blev fel. Vi hälsade INTE när jag dök upp några dagar senare. That’s fosho. 

Gud vad tråkigt detta blev. På återseende.

22