Helgen gick så fort. Det känns som att jag rörde mig mellan så många olika aktiviteter att jag knappt hann fånga andan. I fredagspodden pratade de om att dela in saker i olika veckor, för att sedan gå vidare och göra annat. Det här blev min sociala kulturhelg. Ljuvligt på många sätt. Precis så jag vill leva.
Helgen började med genrep på Stadsteatern. Pjäsen hette Tre systrar och jag var fullkomligt besatt. Tre timmar av krossade drömmar, kärleksproblem och familjestrul lät mörkt i teorin, men så bra var det. Den höll trots sina cirka 100 år på nacken. Jag vill rekommendera alla att pallra sig dit. Bäst var helt klart Carla Sehn och hennes komiska timing. Och vackra sångröst. Men Shanti Rooneys karaktär som den grubblande officeren bär jag fan med mig. Boka din biljett idag, pjäsen går hela våren.
I fredags var det vernissage på stan. Två ställen hann vi med. Ett galleri och sen något som var typ som en hemmafest med TikTok-konstnärer. Ja, det finns ju faktiskt sådana. Vad ska jag säga om konsten? Ja, jag var väl inte helt såld tbh. Men det fanns något där. Det gjorde det. Jag blir så nervös bland konstnärer. Känner mig så otillräcklig och vanliga på något sätt. Jag måste jobba på det där. Det sitter i självkänslan
I lördags var det Natten och jag var på plats! Jag älskar den klubben. Mer än något annat. Det är så uppfriskande med powerballader. Att kunna skriksjunga till Stad i ljus är verkligen en passion jag har. I nästa fyra timmar skrålade vi non-stop. Och det dracks red bull vodka. Vid tretiden lotsade min kille hem mig och Carro. Det var en omöjlig uppgift. Vi var så slut. Att ta sig hem kändes som en kamp. Klapp på axeln till honom.
Sen jag utvecklade ett hat mot poddar har youtube blivit en större del av mitt liv. Som en fd. youtubeexpert. är jag lite av en finsmakare (Nej men det är ju så kul. Att jag har jobbat på ett nätverk med liksom unga kreatörer. Ett liv sen absolut. Men ändå. Lärde mig så mycket om typ vilket innehåll som säljer och liksom uppskattas av YT). Jag tycker att många svenska youtubers är så tråkiga. Antingen är det så välpolerat och perfekt. Jag orkar liksom inte se en människa som springer mellan sin megaformer och blowouts på Sturegatan. Det intresserar mig inte. Eller så är det liksom folk som provar saker dagarna i ända. Jag har ingen tid för diverse hauls eller challanges. Det är för barn. Mitt fokus har ingen ork för det.
Jag vill istället dela med mig av innehåll som faktiskt fångar mig. Innehåll som är lekfullt. Som ger mig något att bita i. Det ska finnas en tanke. Annars får det fan vara.
Lana Wilman är en kul kreatör som jag följt ett tag nu. Förutom att hon äger någon typ av egen byrå som verkar gå skitbra. Så har hon också världens vackraste hem. Hon är en klassisk introvertflunecer ( är inte det en trend?) . Med andra ord. Hon går mest runt och skrotar. Pillar med tavlor, läser böcker och rensar i badrumsskåpet. Det är så otroligt konstigt, men det är perfekt innehåll för mig.
Jenna Phipps började sin karriär som knitfluencer( ja, någon som stickar…). Hennes kanaler har växt på ett sätt och hon har blivit allt mer personlig med tiden. Hon är så jäkla gullig. Och jordnära. Förutom att hon stickar sig igenom livet, vilket är truly inspirerande. Har absolut köpt stickor pga henne. Så har hon nu köpt ett mid-century hus i Surrey, Canada som hon renoverar helt själv. Det är så otroligt kul att följa.
Molly Baz kom in i mitt liv rätt nyligen. Ja, jag förstår att man är sen till festen. Men må så vara. För nu är jag hooked. Molly har den mest ljuvliga personligheten som jag har varit med om. Jag känner en sån otrolig kärlek till allt hon gör. Om ni har missat, så är Molly Baz, typ den coolaste kocken i LA. Och hon lagar så god mat. Jag vill flytta in till henne och det är nu.
Det har verkligen varit tyst här de senaste veckorna. Och den enkla förklaringen är att inspirationen har varit obefintlig. Det har varit motigt att sätta sig ner och skriva. Ingenting jag försöker formulera känns tillräckligt bra. Kreativiteten har helt enkelt varit frånvarande. Men igår hände något. Jag vaknade upp med en känsla av positivitet. Det är som om jag har startat en ”positiv vecka”, där jag inte tillåter mig själv att klaga på någonting. Bara positiv energi tillåts flöda, för det brukar ju leda till att bra saker händer. Det är min filosofi åtminstone. Så, vad har egentligen hänt de senaste veckorna? Här är elva saker som har utspelat sig sedan jag senast skrev.
Jag har börjat gå en manuskurs. Jajamän. Nu ska det skrivas ett kostymdrama som kommer handla om kärlek, musik och vänskap. Håller jag på att skapa ett mästerverk? Kanske.
Hade en helkväll på stan. Det slutade med att jag drack tequila vid Mariatorget. Jag har inte druckit tequila på flera år. Jag var chockad över hur smidigt det gick ner. Det är nästan som att jag är pepp på att göra det snart igen.
Var på 30-års galej här om dagen. Förutom att jag inte kände nån på festen förutom födelsedagsbarnet så var det också ett tema, AFTERSKI. Jag hade helt missat detta. Hur tror ni jag dök upp? Med glitterklänning och läppstift. Med raggsockor som stack upp. Vilken räddning.
Jag har blivit fullkomligt besatt av låten Daylight av Taylor Swift. Tror jag snittar på cirka 3 lyssningar per dag.
Bakade banoffepaj till min kille på alla stjärtans dag. Jag brände skalet 2 gånger. Tredje gången gilt blev det perfekt.
Jag budade på två sängbord till min framtida lägenhet. Tack gode gud så förlorade jag. Jag tror priset landade på nästan 3000kr. Vart fan skulle jag ens ha dem?
Var på ett möte med en riktigt cool person. Det är sällan jag liksom tycker att någon är cool these days. Men liksom den här personen var både smart, rolig och snäll. Och liksom witty. Och skitsnygg (och nej, pratar inte om Gabriella Skog). Gick där ifrån och ba PRECIS SÅDÄR vill jag bli.
Åt en ljuvlig semla som gav mig precis det där jag behövde.
Attendade den magiska galapremiären för Dune Part II. Höjdpunkten var såklart när Stellan Skarsgård gled upp på scenen. Stellan Skarsgård är lite av ett frikort för mig. Det är något med hans otroligt aura.
Fick en uppenbarelse. Vill nu starta företag. Och bli entreprenör. Ringer någon Alexander Pärleros eller?
Har sett ALLA avsnitt av One Day. Mådde 100% skit efter sista avsnittet.
Har opererat bort en hemorrojd och kan inte sitta på arselet mer än 3 minuter. Det är horribelt. Jag bjuder på det.
I februarimörkret dansar frostens fingrar över naturens tysta vidd. En månad av förnyelse och nystart, där de knappa dagarna smyger sig mot vårens försiktiga ljus. I denna tid av vemod omfamnar vi förändringens vindar och vi låter dem vagga våra själar till nya horisonter. Likt en oskriven dikt sträcker vi oss mot det okända, ivriga att låta våra hjärtan diktera nästa kapitel i livets bok. Februari bär med sig ett löfte om möjligheter, där varje steg är ett penseldrag på den vita duken av det nya årets saga. Med andra ord. Januari är någonting vi bara försöker att glömma.
Jag tar promenader så fort solen visar sig. Min bästa sträcka är längs Norra Hammarbyhamnen, ner mot Årstaviken och upp mot Zinkensdamms. Vi är flera som mig, flera som fullkomligt jagar d-vitaminen. Jag längtar så himla mycket till fågelkvitter och nya knoppar på träden. Saker jag längtar mindre efter: två månader av att käka diverse allergitabletter.
Jag har köpt en ny tavla. Den har rest hela vägen från Texas. Och jag älskar den på ett sätt. I höstas sa jag till en kompis att jag ville bli en cowboy. Och den önskan har inte blivit mindre om man säger så. Det här är en påminnelse. Eller en manifestation. Den är fin i alla fall. Här hittar ni till konstnärens shop.
Här om dagen var jag hemma hos min kompis Steph på Ringvägen. Vi åt vodkapasta, drack rödpang som var billigt och gott(!!!!) och snackade massa gojja. Timmarna gick och vi avhandlade precis allt som var tungt. S och jag jobbade ihop när jag var nyexad. Gud vad den eran formade en. Att vara ny på jobbet liksom. De känns så långt borta nu dock. Jag var så ivrig under dom åren, ville att allt skulle gå så fort. Nu vill jag bara stanna tiden.
Karma is the guy on the street coming home straight to me. Ja, jag gjorde precis min egen Taylor Swift text. Låt mig. På riktigt. Dom senaste dagarna har varit ett rent helvete. En PMS utan dess like, en bubblade 30årskris och ex antal tråkiga besked. Att vara människa är fasiken horribelt ibland. Fina klappar på kinden, kompisar som skriver fina rader och ett par hot yoga-pass har läkt detta lilla trasiga hjärta. Förresten ni har väl läst den här grymma artikeln om Taylor Swift, Sportkillar och vad vi inspireras av.
På mitt kvartersbageri sitter rika tjänstemän och coola kreatörer. Igår var jag där. Jag åt en lyxig äggmacka. Med varje tugga känns det som om jag bär på en hemlighet som är både pinsam och förlustbringande, varför är det så jobbigt att äta äggmackor bland folk? Jag måste kunna lära mig att njuta av det. Det är ett mål för 2024. Om några timmar ska jag på ett kul möte, tänk vad man får vara med om ändå.
Årets första sammanfattning. Januari är ju lite som en smygstart. Och speciellt kul är det väl inte. Grått, och kallt. Men jag har verkligen gjort mitt allra allra bästa för att skapa en kul tillvaro. Ska vi ta en kik då? Ja men det gör vi.
Hur var januari?
Januari var som januari tenderar att vara. Inte dunderkul. Men något man bara måste utstå. Så fort julen var utstädad kom jag in i ett annat tempo. Något försök till nystart. Jag har tränat på ett sätt. Skrivit massa roliga grejer. Och liksom försöka ha is i magen. Min bransch är under kris. Vilket suger. Och sen har jag känt mig lite ensam. Eller ganska ensam helt ärlig. Okej jag är nog otroligt glad att Januari är över.
Månadens jobb?
Sitt ner i båten. Ha is i magen. Och alla dom där klyschorna. Det kommer bli så himla himla bra. Och ja, har fått iväg massa roliga små projekt. Så är verkligen glad. Inget att hänga läpp över.
Månadens extra?
Det är januari. Saker behöver inte vara extra. Var på auktion med mina päron, åt en lyxig lunch med min kille på Djurgården (som vi alltid gör efter vi bråkat) och upptäckte varm träning. Läs om det här.
Månadens tv?
Jag har tittat otroligt mycket på TV. Bra och mindre bra saker. Men det som har varit mest minnesvärt var helt klart 1883, perfekt för min cowboybesatthet. Sen har jag även tryckt Lektioner i Kemi och The Morning show på Apple-tv. Samt Love is Blind. Ingen har väl missat det? Jag tänker dagligen på Oskar mammas hem. Vill att det ska bli en trendade asthetic på tiktok.
Månadens film?
Jag såg två filmer den här månaden. Stockholm Bloodbath och Killers Of The Flower Moon. En var bland det bästa jag har sett. Det andra var en total katastrof. Ja, ni kan väl gissa vilken som var vilken …
Månadens poddar?
Jag tycker knappt några poddar håller måttet längre. Har övergått till att lyssna på poddversionen av Eftermiddag med Hanna & Christoffer i P3. Det är ljuvligt. Bara kul surr.
Enligt min Goodreads ska jag försöka läsa 24 böcker det här året. Det är absolut en tvångstanke pga 20-24. Men jag tror också att jag skulle kunna klara det. Det handlar absolut inte om att sätta någon press på mig själv, utan snarare att få in en rutin. Skapa läslusten. I år vill jag utmana mig lite. Röra mig mer mellan olika genrer. Har en tendens att mest läsa böcker om samtiden, storstäder och konstnärer. I år ska det bli andra bullar. Så vad läste jag egentligen i Januari?
Cleopatra and Frankensteinav Coco Mellors
Cleopatra och Frankenstein är en megastark och smärtsamt debutroman som handlar om de knasiga beslut som formar ett liv, en massa trasiga relationer och en hel del kriser. Den handlar om Cleo och Frank som möts en kall nyårsafton i New York. Förutom spektakulära miljöer som inkluderar dekadenta fester, dyra bagels och glassiga resor så möter vi en gäng människor som mår så jäkla kasst. Det är en färgstark berättelse som är full av livserfarenheter, intressanta möten och karaktärer man kommer att minnas.
Till en början hade jag så himla svårt för den här boken. Jag kände absolut noll för de olika karaktärerna. Slogs ett flertal gånger av tanken ”Men gör bara slut snälla”. Men ju längre tiden gick blev jag mer och mer investerad. Det är fasiken inte alltid lätt att vara människa, speciellt inte idag. Det här är en väldigt sann skildring av vår samtid. Det här är en bok som utspelar sig i en storstad, i en kulturell värld där status är viktigt. Ibland kände jag att den påminde mycket om min verklighet. Det uppkom som ett mörker i mig när jag läste om det i ett utifrån perspektiv. Det blev så sorgligt Jag berördes väldigt mycket av karaktären Eleanor (vilket är väldigt lol) och hur hon kämpade med sig själv och sina drömmar. Jag fattar att det här verkligen har blivit en snackis. Tydligen ryktas det även om att det ska bli en eventuell serie också. Jag ger boken 3.5/5.
Hur fan gör man slut av Emma Arpstrand
Hur fan gör man slut? är en KUL relationsroman, fullmatad med mörk humor och existentiell ångest. Eira Eklund, trots sina vuxenpoäng med sambo, egen bostad och en gedigen utbildning, kämpar med en irriterande obekvämhet. Hon klamrar sig fast vid en usel relation, kämpar med vuxenlivets utmaningar och tampas med karriär söket som går åt helvete. Denna bok borrar djupt in i teman om kärlek som borde avslutats för länge sedan och strävan efter att bli den person man borde vara. En nypa cynism, en skopa självinsikt och en dos komiskt kaos
Jag tror jag läste den här boken på tre dagar. Fyfan vad bra den här var. Absolut en av de bättre böcker jag läst på länge. Jag kände igen mig så otroligt mycket i Eira. Hon påminde så mycket om en yngre version av mig. Det rastlösa och vilsna. Drömmen om något större, men helt vilsen samtidigt (okej det är väl fortfarande jag…). Språket var så jäkla kul. Låg och skrattade högt för mig själv. Jag ville liksom inte sluta läsa. Samtidigt som jag ville spara på göttigheterna. Det här är nog en av de mest sympatiska skildringarna av att vara 24. En hyreslägga i Hässelby, en och annan svampinfektion och billig öl. Jag vill att ALLA ska läsa den här. Betyg4/5.
Bli utan av Ellen Strömberg
Bli utan handlar omFrida och hennes sambo som har det bra, helt okej faktiskt. Men det är något som skaver. Frida blir inte gravid. Alla i hennes omgivning är gravida och ingen verkar fatta vad hon går igenom. Dessutom blir hennes nya bok en total katastrof. Frida vill ha en förändring. Bli utan är en roman om när livet inte riktigt blir som man vill.
Det här är min första bok jag läser av Ellen Strömberg. Jag har hört så otroligt mycket gott om hennes tidigare verk. Jag lyssnade på den här boken. I fem timmar hörde jag Mari-Helen Hyvärinen berätta om negativa graviditetstest, skrivkrap och den kanske jobbigaste känslan av dom alla, missunnsamhet. Fasiken vad den här boken kändes i hjärtat. Det gör så ont när saker inte blir som man önskar. Jag kände så mycket med Frida. Men jag fick också nya perspektiv. Speciellt i sånna här tider när det känns som att precis alla blir gravida. Mycket läsvärd. Betyg 3/5.
