När jag bokade en ”massage”

Vi har alla våra utvecklingsområden, saker vi kan bli bättre på. Jag har en särskild svaghet som aldrig verkar förbättras, år efter år. Det handlar om att läsa instruktioner, myndighetstexter och informationstexter – det verkar inte riktigt fastna i min lilla hjärna. Jag kämpar, men det går åt pipan. Det här har lett till en och annan mindre katastrof, inget som inte går att lösa, men det har definitivt skapat några onödiga situationer på grund av denna egenskap. Som tisdagen när jag bokade en ”massage” som visade sig inte vara en massage. Och nej, allt är i sin ordning i denna historia. Det kommer inte att dyka upp några Wahlgrenska inslag med dubbel swishning och människohandel. Se det som en del av min hälsoresa – ni minns väl när jag provade alternativ medicin eller besökte olika medium?

Tänk dig att du har haft ont i ländryggen ett tag, som man får när man är kontorsråtta och latmask. Du ser en annons på Facebook: ”Massage för 350 kronor på Naprapathögskolan”. Perfekt, tänkte min hjärna och fyllde i alla uppgifter. För mig är massage något härligt, något man unnar sig. Det är ett mörkt rum, musik med delfinljud och en kvinna som utstrålar zen. Redan i väntrummet känner jag att något är fel. Omkring mig sitter inte människor som söker lugn och ro, som vill bli ompysslade, som tror på mjuka värden. Det här väntrummet har en annan energi, typ personer som åker Vasaloppet för 23:e året i rad eller absolut har sökt till elitstyrkans hemligheter. Vi ska inte ens tala om ”massörerna” som kommer ut. De har fiskarmössor och jag blir nästan svettig. Vad har jag gett mig in på?

Jag hör någon ropa mitt namn. Där kommer en man, två meter lång, vilt hår och mäktiga tatueringar. När vi hälsar hör jag det, helvete. Han är norrman och han pratar i rasande fart. Jag har alltså bokat något utan att veta vad det är, och personen som ska guida mig genom detta pratar bergensk dialekt och jag förstår ingenting. Han tar mig till något som känns som en skrubb med lysrörsbelysning. Det uppstår så mycket förvirring under behandlingen. Till exempel ber han mig att ta av mig kläderna men behålla strumpbyxorna på. Det här förstår jag först när jag har byxorna nere vid hälarna, och då kan jag ju inte dra upp dem igen. Hur i hela friden ska man veta vad det heter på norska?

Kände jag mig dum i huvudet när han frågade varför jag var där? Absolut. Jag hade ju inga skador, ingenting att skylla på. Jag säger något i stil med ”Har problem med ländryggen”. Han skapar en behandlingsplan och säger sedan att han kommer att försöka aktivera ryggen, och det kan förekomma knäckningar. Livrädd för att förstöra stämningen säger jag absolut ingenting. Han tar i ordentligt. Det är mer smärtsamt än skönt. Sen börjar han prata igenom hela behandlingen, och jag skrattar nervöst eftersom jag knappt förstår vad han säger. Det når en punkt när jag är ihoprullad till en liten boll och han drar i mina armar för att räta upp ryggen. Jag känner mig så vilse. Åh herregud. Det var verkligen noll procent mys

Jag räknade ner minuterna. När klockan ringde kände jag ro i kroppen. Det var ljuvligt. När han frågar mig om jag vill boka en ny tid säger jag “absolut”. Jag har helt ärligt noll aning om vad det kom ifrån. Det är liksom ord som lämnar min kropp. Jag har noll kontroll. Några minuter senare står jag där på obersvatoriegatan och snön faller ner från himlen. Vafan hände ens? Lärdom: Snälla läs instruktionerna framöver.  

14