Jag har träffat Sveriges kändaste medium.

Idag var jag hos Sveriges kändaste medium. Benny fucking Rosenqvist. Min kille suckar när jag pratar om detta. Må så vara. Det var fasiken bland det mäktigaste jag varit med om. Och så är det med det. Man får tycka vad man vill om det. Dom allra flesta ser det hela som dårskap. Det andliga liksom. Det gör inte jag. Och det är okej. Jag behöver inte argumentera för min sak. Men när jag satt i det där rummet med Benny då hände något med mig. Något som aldrig har hänt förut. Vad det är. Det vet jag inte. Jag kommer inte att berätta i detalj vad som sas. För ett. det är megapersonligt. Och två. Det går liksom inte att förklara. 

Men låt mig iallafall dela tre fullkomligt SJUKA situationer som uppstod under sessionen. 

Jag bokade denna tid för rätt länge sedan. Jag var helt övertygad att jag hade bokat en tid den 19:e juni. När jag förra veckan skulle kolla i kalender såg jag att min session var dagen därpå. Jag gick runt hela helgen med en skavande känsla att jag skrivit fel tid i min kalender och att jag skulle missa min tid. Pga att B är rätt svår att få tag i kunde jag ej ringa för att få min tid bekräftad så fick jag mest ba hoppas att jag hade skrivit rätt i kalendern. Benny kommer och hämtar mig vid porten. Han tittar på mig och skrattar “och på rätt dag kom du ändå… Är det inte helt otroligt?”. Det var som att han hade hört mina tankar de senaste dagarna. RYS på den. 

B plockade upp en gammal avskavd SAS-kortlek som såg ut att vara minst 30 år gammal. Jag fick dra några kort. Vi avverkade snabbt ämnen som mitt självhat, han yttrade saker jag aldrig sagt högt. Sånt som gör ont. Och sånt som känns. Jag fick också en utskällning gällande det här att jag sniffat lite väl mycket på väggen den senaste halvåret. Han fick mig att lova att jag skulle börja ta hand om mig själv. Sen började vi prata om kärlekar. Hur skadad jag blivit av det som varit. Men också om det som är, och att det inte alltid varit så självklart. En kamp. Men att vi landat i något fint, något vi inte vill leva utan. Sen säger han det. “Men din kille. Han är ganska mycket äldre än dig va?”Jag börjar stamma och ett svagt mmmande kommer ur min mun. Hur fan kan han veta det?

Han pratade om min framtid. Vad han såg och vad jag skulle tänka på. Det går inte att återberätta. Det är för mycket, för personligt och för nära. Jag ville gråta hela tiden. Mest för att det kändes så verkligt. Jag kände det han sa. Det blev så verkligt det han beskrev. Han sa att jag var en ledare, en röst att lyssna på. Att min kreativitet är min styrka. Det konstnärliga måste få komma ut. Att jag har varit ute på en de-tour. Men att jag skulle lyssna på min intuition. Det är sann. Den är verklig. Lita på den. Sen var det ju det här med familjen. Han beskrev ofödda barn, hus jag skulle vara glad i och äventyr som var runt hörnet. Det är så flummigt. Men jag kände att det var mitt liv han pratade om. Det går inte att förklara det på något annat sätt. 

Mot slutet drog jag ett kort som förändrade allt. Det spirituella kortet.

”Elinor, du besitter liknande egenskaper som jag gör, men det kanske du redan vet.”

Och DÄR avslutar vi detta inlägg. 

57