Jag försöker göra mitt bästa för att vara i nuet just nu. Enbart göra sånt som gör mig lycklig. Inte oroa mig över saker som är utom min makt, utan faktiskt bara vara. Det går framåt. Jag är otroligt glad. Jag hade absolut en dipp efter semestern, vi kan kalla det en post-vacay blues. Men det är tydligen vanligt enligt min kille. Nedan har vi tre saker som har fångat mitt intresse den senaste veckan. Hoppas ni tycker att det är minst lika intressant som jag gör.
Runt om mig är det som att allas världar skakas om. På olika sätt. Inget är som det var för ett tag sedan. Det kanske är bra, som att man inte är ensam om krisen. Kanske är det inflationen. Kanske är det något annat. Men skakigt är det helt klart. Igår läste jag den uppmärksammade artikeln om The Pandamic Skip från The Cut. Jag relaterade verkligen. På sistone har jag känt mig så förvirrad. Det är som att min hjärna inte är i synk med min kropp. Under pandemin försvann många av mina första “vuxenår”. Jag känner att jag har blivit bestulen av tid, resor och äventyr. Nu är det som att jag står inför ett vägskäl, och hur jag än gör. Så känns det lite fel. Jag tänker så mycket på den här artikeln. Är det bara jag som känner såhär? Snälla kan inte ni dela era tankar <3
Jag har gått in i min spirituella sida igen. Vi behöver inte gräva i det allt för mycket. Nått hände när jag träffade sveriges kändaste medium, sen dess har jag liksom öppnat upp mig. Rökelser har köpts in, böcker har klickats hem och behandlingar har bokats. Åh herregud. Vem är jag ens? Ta det med en nypa salt. Låt en kvinna leva lite. Jag vill ge er ett poddtips. Delade detta på insta nyligen och fick så härliga reaktioner. BBC har producerat en otroligt välproducerat podcast som heter Witch. En djupdykning i den alltid populära ämnet “Häxor”. Nej men det är så intressant. Allt från häxbränning, till magisk lära och kulturen av midwives. I höst vill jag göra mer djupdykningar som denna i diverse ämnen. Det är så härligt att gå all in. Finns att lyssna på här.
Jag och Caroline var på tisdagsmiddag igår. Vi gick till Lennart och Bror fisk, tackar som frågar. Lite smådyrt, personalen var inte direkt på strålande humör men gott var det. Under middagen hade vi en drös saker som skulle avhandlas. Ni vet väl att vi har en samtalslista? En lista med ämnen som diskuteras. En sak på listan var faktumet att jag hade börjat gråtit på SATS tidigare under dagen. Under ett Bodybalance pass. Okej det var en tår, och det var ren lycka. Jag har alltid hatat att träna, och hatet har vuxit på sistone. Det som hände på Bodybalancen var otroligt. Kanske är det att jag börjat mått bättre. Men jag kände mig så stark. Som att jag orkade precis vad som helst. Jag stod stadigt. Det var skönt att ta ut musklerna till max, att känna svetten i pannan och liksom höra pulsen. Instruktören sa fina ord. Ursäkta, blev jag typ… precis frälst på SATS?
22
