En till PÅSK i mitt liv

Ska vi sammanfatta påsken lite? Jag tycker det. Men ni har väl sätter Ronja Rövardotter förresten? Jag har haft lite ångest på sistone. Oroar mig över saker som jag egentligen inte borde oroa mig för, eftersom de ligger utanför min kontroll. Helt onödigt, jag vet. Men tyvärr är det något som är omöjligt att undvika när tankarna väl har börjat snurra. Det känns som ett kaninhål som är oändligt djupt. Nej tack. Mindre sådant nu när vi går in i våren. Nu är det friska andetag och positiva vibbar som gäller. och tillbaks till påsken:

Påsken börjar på onsdagen, tycker jag! Och jag skulle göra något läskigt. Jag hade bestämt mig för att gå på bio. Helt solo. Och när jag väl kom till salongen visade det sig att det bara var jag som hade köpt biljetter. Berka kallade det hela en väldigt ”Sigge Eklundsk” aktivitet. Det var en otroligt bra film, jag såg All Of Us Strangers (mer om det här) och insåg att jag älskar att gå på bio själv. Det var så kul för det var många som skrev till mig på Insta gällande det här med ensambio. Många drömde om att gå men kände inte riktigt att de vågade. Men att sitta där i salongen och bara få gå all in i en film och inte riktigt bry sig om personens åsikter bredvid. Det var fasiken riktigt mysigt. Gud, jag har verkligen blivit så introvert. Mer ensambio till folket

På kvällen kom Hannes över och vi gjorde lökägg! Det var pyssligt och jag var för en gångs skull lite harmonisk. Sen åt vi sill och såg Yellowstone. Hann pillade mig i håret tills jag somnade och jag ville sova på hans arm hela natten. Jag har blivit som en koala med otroligt stort krambehov. Skyller på 30-årskrisen

På Skärstorsdagen var det avgång 09:15. Jag och mamma tog bilen till min mosters gård cirka en timme från stan. Hästar, åsnor och små lammungar. Ja, och lite kattungar och höns också. Hela paketet. Det kom en granne förbi och hälsade. Hon sa ”men tänk att du har tillgång till allt det här otroliga”. Jag blev lite ställd. Jag tänker väldigt sällan på det. Jag tar det nog lite för givet. Man blir liksom bagarens barn. Den där gården och det där livet har alltid funnits nära. Men det är ju absolut en blessing. Mitt egna lilla Yellowstone. Ja, minus hunkiga cowboys dvs.

Jag löste korsord. Det gick långsamt. Hängde framför brasan. Plockade videung i någon av hästhagarna. Såg något gammal avsnitt solsidan som gick på linjär-tv. Och gosade med små kattungar fastän jag är allergisk. Det blev absolut en allergitablett innan jag gick och la mig 21:34 (!!!!)

På långfredagen var det hemgång. Jag och mamma stannade på den otroligt gulliga gårdsbutiken Lilla Mejeriet i närheten av vår gård. Tydligen ägs det hela av någon bonde från tv4. När den självaste snyggbonden närmade sig vår bil var jag självklart tvungen att göra bort mig totalt. Jag hade glömt att jag knäppt upp jeansen när jag satte mig i bilen. Och cirka två sekunder efter jag klivit ur bilen så känner jag att de väldigt fort börjar hasa ner mot knäna. Vi snackar virrpanna deluxe. Detta resulterade i ångesthandling av ljus och servetter.

Sen var det hem till stan en snabbis för att preppa ett påskägg. Eller låt oss kalla det en påskpåse till Caroline. Vi skulle på middag och jag ville ha med mig en present. Jag köpte med ett paket glutenfritt knäckebröd och det absolut godaste hon, kräftost! Får absolut kväljningar när jag tänker på det. Men hon tycker det är gott. Och det är det viktigaste. Min lilla glutengäri.

Kl 18:13 var vi påväg in till en favorit. Hjälmaren. Ligger på Årsta Torg och är en riktig sunkig krog. Men en klassiker. En flaska vin för 350 spänn som absolut resulterar i en magkatarr men det är något med energin på det där stället. Det är liksom Söderort. Ni som förstår, ja, ni förstår.

Caroline och jag har en påsktradition. Vi äter middag på Två små svin och jag älskar den traditionen. Två små svin är en liten lokal pärla som är helt fantastiskt duktiga på smörrebröd. Och ägaren har en otrolig röst. Rösten är något som är out of this world. I alla fall, jag älskar dom här middagarna. Munnarna går, vi betar av det senaste och reflekterar över precis där vi är. Är denna middag lite av en måttstock? Jo men typ.

Det är så himmelskt gott. Vi snackar liksom 8,5/10. Men jag har ju typ gått och blivit allergiskt mot räkor. Men det kan vi ta någon annan gång.

Dagen därpå var det påskafton och solen sken. Jag tog bilen över till mina föräldrar och lagade en vårig filodegspaj. Den blev god. Och en ny rätt på påskbordet är införd. Kul med nya saker tycker jag!

Påtal om nya påsktraditioner – som den lilla häxan jag är: blev det påsktarot! Nej men det var så spännande. Såg det ut som att en lovande tid var framför mig? Jo men det skulle jag säga. Och mamma, hon ska köpa en ny säng. Kul det här med att fråga tredje ögat.

Sen åt vi påskmiddag! Jag blev proppmätt och det har jag typ varit sedan dess. Det är så gott. Men så mycket mat. Jag har i cirka två dagar nu gått runt och vrålat ”jag är så illamående”. Ingen självkontroll. Man bara äter och äter. Det är ju mysigt det är det. Men om jag ser en till sillstjärt kommer jag att ta en voi till Västerbron.

Dagen därpå var det påskdag, vilket är lika med den officiella mysdagen! Jag skrotade runt hemma hos mina föräldrar. Åt smågodis, tog en promenad runt mossen, åt lite rester och läste en bok. Det är så det ska vara, tycker jag.

Sen såg vi de sex första avsnitten Ronja Rövardotter. Herre min gud vad bra den var. Snygg, bra story och precis lagom nostalgisk. Längtar ivrigt efter resten av säsongen. Och jag känner så pepp att läsa om boken. Jag var orolig över Christopher Waglins tolkning av Mattis (Man har ju liksom varit besatt av Börje Ahlstedt så att säga), men det här var verkligen otroligt. Förresten har ni läst Schulmans text om den oberäkneliga Mattis? Så spännande tankar.

Nu är påsken över. Men inte festligheterna. Det är bara några dagar kvar till den stora trean och nollan. Har kaninpuls hela tiden. Tänk vad livet erbjuder för äventyr egentligen. Dags att andas i fyrkant tills helgen.

14