Monthly Archives:

februari 2023

min helg

Dunderhelgen – tre februaridagar.

28 februari, 2023

Dunderhelgen – ja den hände. Ibland är det ungefär som att allt är perfekt. Planerna avlöser varandra osv. Så var det iallafall i helgen. Jag får lyckorus när jag tänker på den. Kanske är det den urbra sinnesstämningen som jag befinner mig i. Känner mig genuint rätt lycklig. Väntar på dippen. Det kan typ inte vara såhär bra? Jag levde iallafall mitt bästa liv i helgen. Här kommer det:

Min kille gillar spel OK

Helgen börjar på fredag efter lunch tycker jag. Hade ett jätteroligt projekt på eftermiddagen. Nämligen kolla in nya serier. Ursäkta HUR kan det vara mitt jobb? Kände mig 100% blessed. Eftersom både jag och min kille jobbar med ”innehåll” blev det fredagsbio. Ett gemensamt intresse vi har om man säger så. Vi såg Aftersun. Rekommenderar till 100%. Även om vi var så icke överens kring hur den slutade. Paul Mescal var så otroligt stark i rollen. Mitt över gatan hade Le kebab öppnat. Okej inte så ”dejtvänligt”. Dvs säga noll tända ljus, noll prolle lugn ambiance eller mysstämning. Mera skrik + Tiktokmusik och unga kids som skulle ut på Sture-P sen. Men gott var det.

Finaste finaste tavlan på GF med Lena Nyman.

Efter middagen sa H ”Okej vi måste inte göra det här… men…” och jag som har blivit en riktig JA-sägare kände mig positiv. Hans polare var på en vernissage och på några sekunder satt vi i en bolt till St. Eriksplan. Hur blir jag på utställningar? Stel skulle jag säga. Tänker så ofta på denna scen från Gilmore Girls i konstsammanhang. 100% jag. Ibland tycker man ju att saker är skit. Och då, att behöva stå någon meter ifrån självaste skaparen och ba ”Mmmm va fint…” , det är fan horribelt för en HSP-personlighet. Men i det här fallet var faktiskt konsten mer än godkänd. Så allt var coolers. Efter det drog vi till Den Gyllene Freden. Nej men det var så hippt. Unga kreatörer som Zara Kjellner var där. Snett bakom oss satt Sigge Eklund med sin bröliga familj, och jag tänkte ”så där vill jag att mina barn ska växa upp”. I toakön stod Frida Lund och bättrade på läppstiftet. Vid 1:30 traskade jag och min kille hem. Jag var kall och han var fett rolig.

En vaniljsemla forever tack

På självaste lördagen sa min kille ba ”BAKIS” när han vaknade. Jag mådde prima ballerina och kände mig som mörten herself. En dunderfrukost skedde och sen var det 100% lördagsgos. Vilket betyder att man går och lägger sig och vilar efter självaste frukosten. Är inte det de goaste konceptet som finns? Sen kliade det lite i benen och ut på stan vi skulle. Jakt på presentsnöre påbörjades. LJ fyllde ju år. Efter att sprungit runt i Ringen som en toka så avnjöt vi det som förmodligen blir årets sista semla på Gunarssons. Det är lite av en sorg i mig. Hatar när semlissäsongen är över.

HUR GULLIGA är inte mina kompisar

Jag rusade hem. Min kille skulle på någon grej någon annanstans. Stressduschade för att hoppa på 66:an till Mariatorget. Ett bord på Racamaca var bokat. Vi skulle ju fira Lisa som fyllde äldre. Ibland tänker jag på hur saker händer och vad som av en slump kan bli ens värld. När jag var 24 blev jag adopterad in i detta gäng. Tack vare mitt ex. Nu snart fem år senare är det här några av mina roligaste vänner. Jag skrattar så mycket med dessa människor. Är inte det otroligt?

Runt 23 :00 dök min kille upp. Blev så glad. Älskar att möta upp ens partner på krogen. Ja, han sjöng ju lite. Det är någonting med vibben. Det känns, jag vet inte … som Carrie och Big typ. Vi drack vin för 189kr styck på The Hills och planerad massa roliga saker som skulle hända framöver. Ja, vi anmälde oss till Folkhögskola veckan 28. Vid noll noll bokades K Karaoke. Vi och födelsedagsbarnet smet. Det kändes busigt. Jag har en svagt minne av att vi stannade på McDonalds på Folkungatan. Med andra ord, en lyckad lördag.

Brukade förfan veckohandla för 300kr

Söndagen involverade ett avsnitt DopeSick och universums dyraste handling. Tack livet för denna helg. Precis det jag behövde.

16
Okategoriserade

Att ånga sig efter ett uppbrott

27 februari, 2023

 Det som är bra med google analytics är faktumet att jag kan se vad ni söker på i samband med denna blogg. Vissa saker sticker ut mer än andra. Det vill jag vara ärlig med. Men som sagt. Listan vad ni har sökt på är inte lång. Men några guldkorn finns. När jag såg denna sökta fras rös det till i kroppen. “Att ångra sig efter ett uppbrott?” Vill krama om och vårda lilla dig som har skrivit dessa ord. Samtidigt som jag också vill säga; Det kommer bli bra. För att ångra sig efter ett uppbrott? Det har jag verkligen gjort. Att någon har vänt sig till denna plats för stöd i en sån jobbig situation. Det är fint. Precis det jag vill att den här plattformen ska vara. Men jag vill också vara ärlig, jag är en lekman när det kommer till relationer och ganska trasslig människa själv om jag får säga det själv . Med andra ord – ta allt jag säger med en nypa allt.

Ross och Rachel – ansiktet utåt för av och på

Jag har varit i två typ riktiga relationer i mitt liv. Mitt ex och min nuvarande. När jag och mitt ex gjorde slut var det väldigt mycket dags om man säger så. Vi hade under en längre tid försökt säga hejdå. Men inte riktigt kunnat. När det väl tog slut så var det dramatiskt och stort. Den första månaden var en dimma och total förvirring. Vi hade varit tillsammans i tre år. Det var så svårt att luska ut vem jag var utan honom. Jag minns en konstant känsla av att vilja gå tillbaks. Jag laborerade hela tiden med olika scenarion i mitt huvud där det skulle funka. Nu i efterhand så visste jag nog att det var rätt kört. Vi försökte vara vänner. Men det gick liksom inte. Det blev bitvis rätt stökigt. Och mitt i det där stöket, några månader efter uppbrottet förstod jag att vi inte skulle förändras. Vi skulle aldrig funka, och precis där slutade jag ångra uppbrottet. Även om vi idag inte är så nära som vi hoppades skulle bli som ex, så är vi absolut på en bra plats.

Om lite drygt en månad har jag och min kille träffats i tre år. Det har varit upp och när. En berg-och dalbana utan dess like. Intensivt men förbannat kul. Han är min absolut roligaste person. Ja, okej, han och Carro delar plats. Om vi är rätt för varandra har inte alltid varit givet. Är det någonsin det? Vet inte. Är det inte mänskligt att tvivla? Tror det. I höstas gjorde vi slut. Det var det absolut värsta jag har varit med om. Jag gick sönder och kände mig helt okapabel till att ba va. Jag stängde av helt. Det var på ett sätt jag aldrig varit med om. Men ja, nu till det roliga. 72 timmar senare blev det vi igen. Vi gick en evighetslång promenad på 23 000 steg. Någonstans längs Södermälarstrand passerade vi en stor stenbumling med klotter på. Men neongul färg stod det med stora bokstäver “GE INTE UPP ÄN”. H sa att det måste vara ett tecken. Och han tror inte ens på sånt.

Filmtips när det har gått lite tid från uppbrottet. Världens värsta människa finns på Netflix.

Jag tror att det är väldigt mänskligt att ångra sig efter ett uppbrott. Läste någonstans att typ 30% av alla par som gör slut faktiskt går tillbaks till varandra. En siffra som jag absolut inte har källa på. Så gör vad ni vill med den faktan. Jag är nog en person som gärna kör på tills det liksom inte går längre. Att gå runt och undra om gör mig bara knäpp. Jag ser ingen skam i att gå tillbaka till varandra. Ibland är saker inte alltid så jävla vettiga. Det viktigaste jag iallafall tycker man ska ha på det klara om man väljer att gå tillbaks till varandra är ett VARFÖR? Handlar det om rädsla att vara ensam eller kanske att man bara saknar att ha någon nära. Då är det viktig att vara ärlig mot sig själv, och kanske ta en funderare till, vad vet jag. 

Att ångra sig är en stor del av livet. Som Hannah och Amanda så fint brukar säga “Det fina med livet är att man får ångra sig, och sen får man ångra sig igen”. Jag är en stor believer av denna teori. Det är okej att ångra sig, och prova lite. Och om det nu inte skulle funka. Då är det verkligen okej att ångra sig då med. Det finns inga rätt beslut. Det är bara att göra om och sen göra rätt helt enkelt.Det viktigaste jag har lärt mig gällande kärlek är att det är ovanligt. Hur många känner man inte som är i horribla relationer utan varken kemi eller kärlek? Om man känner att det finns något där som är värt att kämpa för. Gör det. Kärlek händer ibland. Vårda det Men också, gör absolut inte avkall på dig själv. Kompromisser är nödvändigt, men inte avkall. Glöm ej det.

När The Hills på Götgatan stängde i lördagsnatt spelades Stad I Ljus på hög volym i lokalen. Det var stimmigt. Min kille tog ton rakt ut, i klass med Tommy Körberg. Ett magstöd som jag ej visste fanns där. Vem är han ens? Det var bland det roligaste och mest otippade jag har varit med om. Jag och mina vänner var i chock. Han är den bästa & knasigaste jag vet. Vissa saker är ändå värt att kämpa för.

22
Babbel

Min måndag till onsdag – snöstorm och semmelhets

24 februari, 2023

Är det sånt här man tvingas göra nu? Analysera sin vardag. Det händer så lite måndag – torsdag. Jag knegar liksom. Får nästan prestationsångest pga så ointressant människa. Carro säger alltid ”du gör saker hela tiden”. Min respons på det. Absolut inte. Här kommer min måndag till onsdag iallafall. Take it or leave it.

Vaknade på ett jävla humör. Pigg som en mört. Kul med Måndag osv. Förmodligen en motreaktion till min depression jag gick in i förra veckan. Folk var påriktigt oroade. Okej främst H. Jag vill inte gå in på detta pga vill inte att ni ska gå och tro att jag är en sad girl. Men om vi säger såhär. Det var ett litet ångestmoln som vankade runt på diverse gator. Vi lämnar det där. När jag drog upp rullis var jag i chock. Det snöade. Mina planer om kontoret ändrades om. Såg på nymo och började veckan smooooooth istället.

Snälla, kommentera inte min deppiga monstera. Det mår P. Jag vet.

Jag är just nu påväg in i en ny roll på jobbet. Inte jättestor skillnad. Men med ett större fokus på varumärke och inkommande innehåll. Ibland slås jag över hur snabbt allt kan förändras. Förra året vid den här tiden var jag på byrå och gjorde helt andra saker. Knasigt. Det är mycket möten just nu. Kampanjer som ska ut, kunder som ska ha sitt och leverantörer som väntar på innehåll. Hjärnan går på helvarv jämt. Det är kul. Men mycket. Om man säger så. På kvällskvisten skrev H “Ska vi ses?” Jag svarade. “Okej”. Och det var d. Vi sågs, lagade mat och kollade ett avsnitt av Last of Us. Som man gör en enkel måndag.

Är inte tisdagen den rövigaste dagen av dom alla? Tycker jag iallafall. Mitt förakt mot denna har pågått en mindre evighet. Men nu var det ju faktiskt inte vilken tisdag som helst. Fettisdagen. Vid lunch traskade jag till mitt nya stammishak – Gunnarsson. Stod i kö i goda 20 min för en vaniljsemla. Värt varenda minut. Men liksom otrolig stressad stämning.. Vilka tokar vi svenskar är. Hysteriska över än liten gräddbulle. Kändes helt klart som att folk var villiga att gå över lik för att få sin semla. Påtal om semla. Kan vi prata om att jag hetsade min havande väninna till en obligatorisk semla. Hennes stackars kille fick stressat kriga land och rike för den rätta semlan.  Helt rimligt tycker jag.

Sprang även in i min gamla körskolelärare Macke. Gud. Det är så sjukt. Vi måste ju ha spenderat minst 22 timmar ihop. Pratat om allt. Och nu ses vi liksom inte längre. Vi kramades och han sa bestämt “Du måste köra, minst en dag i veckan.” Som att det kommer att hända. På kvällen satt jag med mitt hemliga skrivprojekt. Jag har lite roliga saker på g. Texter som ska ut och sånt. Men gick ju en skrivkurs i höstas på skrivarakademin. I tv-skapande. Så himla kul. Lite läskigt. Men ett så himla roligt hantverk. Hann även med ett yinyoga pass på kvällskvisten. Gud är det min nya identitet? Va en tjej som ba “Jag var på yoga”. Usch. Måste hitta en hobby. 

I onsdags hade jag utvecklingsamtal på jobbet. Jag har kanske haft 1-2 liknande avstämningar under min karriär(LOL, vem tror jag att jag är? Karriär…)”. Kanske för att jag jobbat mycket på projekt. Man har liksom inte sånna då. Jag blir stissig och lite knäpp i huvudet inför “utvärderingar”. Överanalyserande kanske man kan kalla det också. Att komma mer förberedd 2023 är lite av ett mål. Och inför detta utvecklingssamtal hade jag fasiken tänkt till. Samlat mina tankar, analyserat saker och också vågat drömma. Jag tycker det är så djävulusiskt svårt att säga “Det är det här jag vill göra om 1-2 år.” Jag tycker det är pinsamt. Kanske för att jag är rädd vad någon ska tycka. Nu sa jag det. Högt och tydligt. Hur jag såg på min framtid osv. Bemötandet jag fick var så fint. Och stöttande. Jag har numera mål alltså. Ursäkta men hur KUL? Så mitt tips. Gör det ni med. Det är fan skönt för typ hjärta och själ.

Tog ingen bild den här dagen. Bara en printscreen från Svalelaget. 100% avis på detta skåp.

På kvällskvisten jobbade jag undan en massa skit. Hade ju för tusan varit ett vrak inför utvecklingssamtalet. Stack till gymmet för att gå på Bootylicous. Det är så pinsamt att skriva ut. Varför ska alla SATS-pass heta så pinsamma saker? Usch. Blir generad. Det är ungefär det som har skett denna vecka. Måndag till onsdag. Livets förspel om ni frågar mig. Med andra ord – inte mycket.

Nu är det helg och jag är 100% redo. Jag har massa roliga saker planerat. Roligast är väl att LJ är i stan och faktiskt fyller år – 32 om jag inte minns fel! Grattis Lisa <3

14
film, tv & underhållning

Saker man har sett i Februari

23 februari, 2023

All makt åt Alderbro. Er okrönta expert i TV- och serievärlden. Lol. Jag är väl lite av en basic bitch gällande det mesta som har att göra med populärkultur. Gillar det som andra gillar. Men ändå. Nu jobbar jag ju iallafall med innehåll. Så något bör jag ju ha plockat upp iallafall kan man tycka. Det är ju kul att höra vad folk tittar på tycker jag. Så här kommer ett göttigt inlägg med saker jag har sett under februari månad: 

Händelser vid vatten

Nej med RYS all over the body. Så bra bra tyckte jag det var. Jag är ju besatt av allt Mikael Marcimain producerar och regisserar. Började gråta en gång när jag jobbade på SF och Upp Till Kamp kom upp på ett möte. Det som är så jävla trist att det tar liksom tre år mellan varje projekt. Hur som haver. Händelser vid vatten är inget undantag. Många har klagat på att den går långsamt. Håller inte med. Tycker det är en nerv som går igenom hela serien. Har suttit på nålar hela tiden. Och hur snygg är den inte? Jag ÄLSKAR ju allt som är 70-tal. Kostym, props och typ omgivning är tio av tio. . Asta August är jag förövrigt besatt av.   Men spoiler då: lite stressat slut. Ändå väldigt sevärd. Finns på Svtplay. 

Yellowjackets

Någongång har Stephan King sagt att detta är en must-see. Och jag håller typ med. Jag är lite kinking för läskiga saker och en regel uppkom väldigt fort när jag började titta på detta – se INTE på kvällskvisten. Blev så jobbigt att släcka lampan sen. Serien handlar om ett fotbollslag som är påväg till bortamarsch (alltså inte ligg), då deras plan kraschar mitt i ingenstans och dom blir strandsatt i universums läskigaste stuga. Nej men det är så bra. Konflikter gruppen i mellan uppstår, tänk er MÅNGA starka personligheter. . Serien har två parallella storylines – nutid och 90-tal (Då självaste kraschen utspelar sig). Sånt älskar man ju. Förutom en femstjärnig cast, otrolig garderob så är det en sån här serie där jag aldrig kunde ana vad som skulle hända härnäst. Något som är ganska ovanligt tycker jag. Finns på Skyshowtime.

Kan vi alla bara komma överens om att detta är real life Dan från Händelser vid vatten? Identiska personligheter.

Rörelsen

Slutet är nära. Typ så känner jag efter dokumentären Rörelsen som ligger på SVTplay. Att frihetsrörelsen existerar skrämmer skiten ur mig. Att dessa människor verkar, jobbar och finns runt mig är något som för mig är svårt att förstå. Vad som händer går liksom inte att förklara? Det måste ses och upplevas. Etnologen Kalle Ström följer under två års tid Frihetsrörelsen, en rörelse som tog fart under pandemin. Det pratas vaccinpass, frihet och önskan om hur en kvinna bör vara. Jag förstår att det låter pisstråkigt när jag beskriver detta. Men kan man beskriva dårskap på ett bra sätt? Förmodligen inte. Väldigt intressant iallafall. Finns på Svtplay.

En dag kommer allt det här bli ditt

Jag är en stort fan av Andreas Öhman. Regissören och Manusförfattaren bakom Odödliga, I rymden finns inga känslor och Remake. Och varför tycker jag att Andreas är ett geni? Jo det är enkelt. För att han plockar upp små och knasiga karaktärer som hanterar vardagliga och mänskliga problem. Andreas berättar historier om det vanliga livet. Och det tycker jag faktiskt är otroligt. Filmen utspelar sig i dom norrländska skogarna. Här ska en syskonskara komma överens vem som tar familjeföretaget, trots att ingen direkt känner för det. Förutom en magisk cast – vi snackar Karin Franz ( Laaaandy crush), Peter Haber och Liv Mjönes m.fl. – så tycker jag att tematiken är otroligt intressant. Syskonrelationer. Är det bara att jag är ensambarn? Som gör att jag är besatt av familjedynamik. Hur som haver. Gå på bio och se – går nog någon vecka till om ni har tur.

Veronica Mars

Är det bara jag som alltid re-watchar nått? Något gammalt och tryggt att sätta på. Min kärlek till Veronica Mars går tillbaks till 2007. Det gick på Torsdagar på SVT2 kl 20:15. Jag älskade det. Hennes witt, smarta skalle och typ coola attityd. Sen att hon kunde lösa mord. Nej men ni hör ju. Supermänniska. Visste ni förresten att serien är inspelad i San Diego? Där lilla jag bodde. I ett avsnitt syns mitt gamla apartment complex. Att det snart har gått 20 år sedan serien hade premiär på tv får mig typ att svimma. Gud jag har blivit så gammal. 100% värd slö-tv iallafall. Perfekt om man känner sig trött och redo för en verklighetsflykt. Finns på Viaplay.

Nu får vi vänta en hel månad på ett liknande inlägg. Stackars er. LOL, undra om bloggen fortfarande är vid liv då. Vi kan väl hoppas.

12
min helg

En helg i februari – salta frallor & yinyoga

21 februari, 2023

När jag tänkte att jag skulle börja blogga igen så kände jag mest KUL – har saknat att skriva några rader. Men sen kom ju det där med bilderna. Jag är ju så jävla dålig fotograf. Okej jag är väl semi-okej. Har bara inte hittat mitt bildspråk. Men jag har iallafall dokumenterat min helg här kommer den: 

Plopp och Fruxo. Kom inte och snacka skit om min godissmak.

Jag har som ambition att vara på kontoret 2 dagar i veckan. Jag jobbar ju på en tech-startup inom film. En till sån där streamingtjänst. Don’t judge. Länge var vi utan kontor. Att jobba hemma blev en rutin. Blev lite knäpp i kolan där i November då jag praktiskt taget bara satt vid mitt köksbord sju dagar i veckan. Kände mig lite som Tom Hanks i Castaway. Var två veckor från att köpa mig en kokosnöt. Fredag brukar jag försöka kika in på Posthuset där vi sitter. Perfekt pga gratis frulle + godisskålar i köket. 

Efter jobbet stannade jag på Vetekatten och köpte årets första semla. Åkte sen till min kille för fredagshäng. Han skulle på kollo (fråga verkligen inte…) dagen efter. Så stora delar av kvällen gick åt till att se honom springa runt som en tok och packa. Det var sovsäck och VR-headset som skulle med. Jag kollade på linjär-tv och pillade på telefonen. Vi såg också ett avsnitt Last Of Us. Jag klarar ju inte att se det innan läggdags. Jag drömmer så konstiga saker. Alltså trauman föds om man säger så. Det är så läskigt. Fast spännande. Tycker vi att Joel är het dock? Kan ej bestämma mig. 

H skulle på sitt ”kollo”. Så vid tolv lämnade jag Kungsholmen för att bege mig hemåt. Skickade roliga sms på tunnelbanan. Missade min station. Gick av vid Skanstull istället. Tänkte – jag går in till Gunnarssons och köper något kul. Stötta dina lokala institutioner så att det liksom inte blir Bröd & Salt i varenda hörn. 

Gunnarssons har något som heter Danskt Frukostbröd. Det är banne mig det absolut godaste jag vet. En salt fralla med massa smör, och en jäkla massa frön. Kul fakta: När jag var liten fanns alltid dessa frallor hemma när mamma hade varit hos tandläkaren. Hennes tandläkare låg mitt emot Gunarssons därav kändes det någon rimligt att tröstshoppa efter diverse tänder blivit lagade. Fast historien om frallan går väl ännu längre tillbaks om man säger så. Kanske inte så konstigt pga att vi har bort i dessa kvarter i fem generationer. Frallan är lite av en familjefavorit . Kommer man en vacker dag tvinga i sina egna kids detta bröd? Förmodligen. Med andra ord, Gunarssons får ALDRIG stänga. Åkte hem. Gjorde en deluxemacka och lyssnade på ofult hemma. Sen städade jag garderoben i två timmar. 

Här har ni frallan i hög person. LOL. kan inte göra en fralla så mänsklig.

På kvällskvisten messade Carro mig. Hon ba: ”Jag och pappa är på Broder Tuck.” Jag bytte om från pyjamas på två sek och fullkomligt sprang över Nytorget för att möta upp dom. Jag som varit nästintill besatt, vi snackar BESATT av hennes far, fick äntligen träffa honom. Jag blev absolut tårögd när hon presenterade mig som hennes bästa kompis. Vid 11:30 traskade jag hem över ett livat Skånegatan. Alla var på bra humör. Och en kille kräktes. Vad vore en prommis hem utan lite kräks? 

Jag vet att min monstrera borde läggas in på IVA för plantor. Ingen kommentar är nödvändig.

Vid 09.15 ringde klockan i söndags. Jag var i chock när jag såg att solen lyste. Har typ glömt hur det kan kännas. Blev instant lycklig. Tänkte. Det är ju för tusan detta som är livet. Käkade frulle framför nymo, smsade med Berka och drack cirka 8 glas juice. Är inte det sån där guldkant grej i vardag? Att ha juice hemma. Blir SÅ lycklig av det. Berka bor norr över pga kärlek, jobb och allt annat. Tycker det suger. Vill ha henne på samma gata. Som förr. Sen gick jag på Yinyoga. Jag kände mig som million dollar när jag korsade Bondegatan med Yogamattan under armen. Typ som en person som inte har någon ångest, älskar sitt jobb djupt och har massa sunda hobbys. 

Väl på självaste Yinyogan kände jag mig LUGN första gången på väldigt länge. Dessvärre uppstod lite stressmoment när instruktören sa att dom som andades lite högre kunde ligga längre bak, och dom som andades mindre högt kunde ligga på andra sidan. Jag la mig i mitten och ligger cirka 40% av passet och ba tänker “ANDAS JAG FÖR HÖGT NU”. Vad är det för jäkla samhälle vi lever i? Ska man behöva tänka på sin andning nu också? NEJ TACK. Men 75 minuter gick svinfort. Tänker att jag måste börja yoga lite mer hemma. Måste köpa ett bolster. Fick förövrigt en ny favvopostion idag – skorpionen. Gud vilken yogi jag är. 

Att jag väljer böcker från tiktok är så sad.

Sen åkte jag hem. Handlade broccoli för 40kr på ICA Folkungagatan, källsorterade och fönade håret. Kvällen innan pratade jag med Carro om att jag ofta måste ha “ett projekt” på mina lediga dagar. Är väldigt dålig på att bara kolla serier och låta timmarna gå om jag är själv. Måste bli bättre på att vara själv. Plockade iallafall upp Daisy Jones & The Six igen. Är väl fortfarande inte helt såld. Men hela tiktok verkar ju vara besatt av den där jävla boken. Så nått måste väl hända snart. 

På kvällen lagade jag Hello Fresh och såg senaste avsnitten av Hotell Romantik. och dokumentären Rörelsen som en gammal kollega hade filmat. Det var min helg.

21
Äventyr

Hur man skapar en meningsfull tillvaro & om att vara Gwyneth

20 februari, 2023

“Nej men jag tvättar alltid mina kristaller när det är fullmåne, och sen dricker jag vattnet” sa jag på en jobblunch när jag var 24 år gammal. Jag får en rysning i kroppen när jag tänker på det. Pinsamt. Ja, det färgglada stenarna låg på mitt sängbord och affirmationer för framgång låg sparade någonstans i en pintrestmapp. Det spirituella var en del av vem jag var. Kanske var det den outvecklade hjärnan. Nu har det gått snart fem år och jag tror inte längre att kraften inom mig är beroende på om jag äger en rosenkvart eller en ametist. Jag tycker däremot fortfarande att det är kul att sätta på mig goop glajjorna med jämna mellanrum. Att prova saker som kanske saknar vetenskapliga studier och moderna ramar. Jag klickar mer gärna på artiklar om ockulta fenomen eller alternativa lösningar. Varför vet jag inte. Jag skulle kanske vilja säga att det är på grund av att jag är en nyfiken själ. Eller är det min krisande personlighet? Det är oklart . Vardagen är så allvarlig, nått måste ju för tusan hända mellan innehållsmöten, kampanjbreifar och SATS-pass. Livet blir för jäkla tråkigt annars. 

I januari började jag fokusera på min kropp och själ. Unik tanke att januari ska vara typ hälsomånaden. Nej men är det nackskott efter detta inlägg? Tror typ det. Usch jag är en horribel individ. Tror jag är Gwyneth typ. Hur som haver, la om lite saker. Började typ meditera, skaffa bra matvanor och dricka massan vatten. Jag säger inte att den där vinterdepressionen försvann. Men den blev lite lättare. Så nu kommer det – 3 saker som en snart 29-årig kvinna gjort under årets mörkaste månader för att skapa någon form av meningsfull tillvaro trots inga barn, inflation och brist på hobbys. 

Lymfmassage

Det hela började när min enda kompis Carro (skoja, har minst tre vänner till, men Carro är den enda jag känner mig gränslöst okej med att hänga ut pga det är som att prata om sig själv) hade varit på lymfmassage. Hur hon hamnade där? Oklart. Tror hennes mamma hade bokat in henne. Men Carro pitchade in det bra om man säger så. Ungefär som att all den där skit du bär på i kroppen kommer att försvinna och du kommer känna dig mindre svullen + en typ magisk massage. Det var det som krävdes för att jag skulle bli såld. Första gången jag gick på lymfmassage var i en källare på Hagagatan. Dagarna innan hade jag käkat middag med en bekant, Dr K. Dr K som är en vetenskapligt lagd person försäkrade mig om att hon var mycket skeptisk till att “skit skulle försvinna” från kroppen via en massage, men att det fortfarande kunde vara en trevlig upplevelse. Upp till bevis tänkte jag. Massage gjorde P I S S O N T. Med hårda tag tog Vasco i varje kroppsdel. Drog och drog. Men sen händer det något. Ur fingrar och tår…ja… typ varenda lem. Känns det typ som att det droppar vätska ur min kropp. Alltså typ som ett duggregn en sommarnatt. Det är så jäkla knasigt. Går inte ens att förklara. Bara små små små droppar. Sjukt vare. Jag lämnade Hagagatan så mycket lättare i kroppen. Fullkomligt studsade ut i ett Vasastan i snöstorm. Inget kändes svårt. Har inte varit så lätt i kroppen sen jag var typ tonåring.  Har gått på tre behandlingar sen dess. I’m hooked. 

Yinyoga

Finns det någon träningsfom som känns mer övre medelklass i innerstan än Yinyoga? Tror inte det. Första gången jag upptäckte Yinyoga var när jag var 19år och bodde i Kalifornien. Faktumet att det fanns filtar på ett gym förvirrade mig en del. Var inte gym en plats där man skulle svettas? Och jag var en person som knappt hade svettats en dag i mitt liv. Är det såhär man tränar i Södra Kalifornien? Helt plötsligt befann jag mig i en träningssal med vackra människor som hade solbrända kroppar och lululemon leggings i beiga nyanser som andades högt i grupp och jag ÄLSKADE det. Att yinyoga kändes inte lika självklart i Stockholm när jag kom hem – så den vanan försvann. Men sen hände nått… Sen första veckan i Januari har jag gått på minst ett pass i veckan. Att det har funnits på mitt lokala SATS har jag noterat. Men att ta sig dit har varit en transportsträcka. Nu är det på fullaste allvar en av mina bästa stunder på veckan. Att få ligga på en yogamatta, med en filt och ett fucking bolster i 75 minuter en tisdagkväll och inte göra ett skit, bara andas i grupp med ett gäng typ främlingar är allt för mig. Man gör liksom inte så mycket, sträcker mest på kroppen. AMAZING. Det är så nära kuddrummet på dagis man kan komma. Med andra ord – 100% livskvalitet.

Healingmassage

Återigen var det då Carro som hade bokat en tid hos en healingmassör och då ville jag inte vara sämre på något sätt. Så förra veckan besökte jag Marianne på Dalagatan för en healingmassage. En enklare massage där hon skulle heala mig. Att hon skulle ha “ett team” på plats var jag medveten om innan, men när jag väl la mig på britsen hade jag svårt att få luft och andas normalt pga att rummet kändes fullt med människor. Trots att det bara var jag och Marianne i lokalen. Vad som sades i denna session var faktiskt rätt tungt bitvis.  I mina höften och ben satt trauman från unga tonåren. Jag började gråta på ena sidan av ögat efter “ett besök” av en gammal vän. Och min mage, den sa Marianne att jag måste vara försiktig med. Att jag skulle passa mig för gluten var ett faktum. Men vemfan kan inte lista ut det? Men det sjukaste var väl kanske när hon läkte min fot som har varit fullkomligt fucked sen prideparaden 2022. Jag kan inte gå in på detaljer pga känner absolut obehag. Men den trasiga foten som har varit fucked ett bra tag är nu easy peasy. Ja, alltså jag kan inte förneka det. Marianne hade läkande krafter.

Dessvärre är jag lite besviken att Marianne inte hade kunna läkt mig från den anafylaktisk chocken som jag drabbades av cirka 40 minuter efter mitt besök hos henne. Spenderade cirka 8 timmar på SÖS. Vad var andarna då? Marianne, jag kommer tillbaks. Det kan du lita på. Vi har mer som måste lösas upp. 

Kommer jag bli canclad av detta inlägg? Kanske. Hade jag kul när jag skrev det? Absolut. 

28
Listor och sånt trams

Vad är det som sker? En lista med en jäkla många VAD.

18 februari, 2023


Vad fan är problemet? Jag har drabbats av akut genans gällande the return of elinoralderbro.se. Att radera blogghelvetet kändes som det enda alternativet ett tag. Men nej nu är jag nog här för att stanna. Stephanie rung, mitt kreativa mastermind, hon som kan renovera och är en AD (vad har man ens för vänner) , hon har gjort en ny look för denna sidan och jag har börjat göra listor på saker jag vill skriva om. Påtal om lista – här kommer en klassisk blogglista. Så ni liksom får ta tempen på mig och min hjärna. 

Vad gör du just nu?

Just nu ligger jag raklång i soffan. Tvn står på. Något gammalt avsnitt av Veronica Mars är igång. Jag har det här doftljuset tänt.  Det luktar rent och otroligt. Egentligen är jag lite halvstressad i själen. Försöker mörka det med att planera saker jag vill titta på i helgen och kanske laga . Med största sannolikhet kommer inget av detta ske. En helg kommer passera och måndag kommer att vara där helt plötsligt. Det är väl ungefär det som brukar ske här i livet.

Vad skrämmer dig?

Att bli bortvald av sånna jag tycker om. Gud vad sånt håller mig vaken om natten. Lever med en ständig rädsla att folk bara ska sticka. Sen är jag rädd för att bli glutenintolerant. Nej usch. Kan inte tänka på det. Är detta issues jag ska diskutera med min psykolog? 

Vad peppar dig?

När saker går fort. Inspirerande människor som liksom får en att känna att allt är möjligt. Kan också bli typ sjukt inspirerad av när typ Oprah pratar floskler. Beskyller min “Murican” – side för detta.

Vad vill du ha som huvudsyssla om fem år?

Hahahahah gud. Vad är det ens för fråga? Jag tänker att jag sitter som typ innehållsperson på typ en streamingtjänst eller på ett bolag. Jobbar med manus, regi och typ innehåll för film och tv. LOL. Är “kreatör”. Är ju typ 34 då…. Hjälp?!? Jag kanske är någons urmoder då. Eller inte. Hoppas att jag är. Ha en liten Blanka eller nått. Det skulle få vara fint. Det är ju en huvudsyssla så att säga. 

Vad får dig att gråta?

Vad som helst. Här om veckan grät jag som en toka pga att det var så jobbigt att min kille “hade varit liten”. Tänkte på Lilla H. Blev så blödig. Hans reaktion var något i stilen med “Och vad vill du att jag ska göra åt saken?” Otroligt okänsligt tyckte jag. På gränsen till iskallt.  Grät efter ett möte här om dagen pga att jag kände mig lite överväldigad. Grät när jag fick alla hjärtans dag blommor av mina päron. Nej men det var så fint. Grät av denna tiktoken. Fan det finaste någonsin. Pappor <3  Att få mig att börja böla är inte direkt en bedrift. 

Vad måste du ha hemma i matväg?

Jag är en sån periodare när det gäller allt. Ägg har jag alltid hemma. Och smör. Och knäckisar. Och fiskpinnar. En liten fiskpinne när allt krisar är typ det lenaste mot själen. Som en varm kram. 

Vad läser du just nu?

Daisy Jones & The six. Om vi säger såhär. Är inte imponerad. Trodde det skulle vara liksom cool rock & roll. Stevie Nicks mys liksom. Men just nu är allt ba cringe.  Hur kan det vara en bästsäljare? Läser också Naturen av Caroline Ringskog. DÄR pratar vi kvalitativt innehåll. 

Vad är skönt?

En tom mejlkorg, när man typ har överlistat bakfyllan en söndag eller när man har klarat något som har skrämt en lite. Skönt är en känsla som infinner sig ytterst sällan. Men när den gör det. Kanon Och dom som säger “det är skönt att träna” – ni behöver vård. 

Vad är din vanligaste hälsningsfras på sms?

”Halloj” –  Vem e jag? 

Vad är du avundsjuk på?
Folk som kan leva på sin hobby eller passion. Folk som är sann mot sig själva. Folk som är orädda. Folk med bra metabolism. Folk som har lätt för att lära sig saker. Folk som aldrig ger upp. Och folk som inte är rädd för att gå till tandläkaren. Gud vad jag är avis på er. 

Vad brukar folk kalla dig?
Norpan säger min kille ibland när jag är ynklig. Och med kniven mot strupen kan han absolut säga älskling, men det är typ ytterst sällan.  Alderbro kan någon säga ibland. Hurricane kan komma ibland. Annars är jag nog en rätt smeknamnsfri person. 

Vad är det viktigaste som finns?

Att man är snäll. Och ärlig. och kan säga förlåt samt mena det. Grunden till mänsklig värme skulle jag säga.

Vad är ingredienserna för en bra utekväll?

En bra utekväll kräver peppiga sms dagarna innan. Ett pirr för självaste mötet så att säga. Allt kretsar kring förspelet. En bra outfit. Behöver inte vara topnotch. Men liksom ändå en stabil outfit. Gärna liksom officesnygg + bra läppstift alternativt stort hår. En göttig förfest där Carro spelar gamla godingar från tidigt två tusen och mat + bubbel flödar. Ofta är förfesten trevligast. Så försök stanna i den. Sen något roligt ställe, gärna otippat. Jag och min kompis Steph hamnade på Aifur, ni vet E-types vikingbar en gång kl 11.30. Det var så KUL. Ha en lista på mobilen på knasiga ställen som har öppet efter kl 1. Sluta dricka vin efter kl 12 för att undvik illamåendet. Gå hellre på en skinny bitch eller favoriten Vodka redbull. Gå på eventuell temakväll. Typ Natten, Demokratiskt Dansgolv eller typ Countryklubben. När klockan säger 02.30 och nån säger efterkaka. Svara JA. Älskar efterfest. För det mesta. Skråla till What’s going on eller Wuthering Heights tills någon rik lirare i din BRF ber dig dämpa musiken. Dom har också levt glöm inte det. 

Vill säga att den här kvällen händer ytterst ställan. Kanske någon gång i halvåret året typ.

Vad är det gulligaste som finns?

Alltså jag vet inte. Djur tror jag generellt. Väldigt svag för små djur som gör, jag vet inte, saker. Älskar när man ser riktigt gamla människor interagera med små barn. Det är så jäkla starkt. Och äldre män som gör saker – t.ex. när massa gubbar spelade blås från Benny Anderssons orkester i förra på spåret. Kolla här om ni vill dö gulldöden.

Vad såg du senast på en scen?

Jag såg Andra Akten på Dramaten här om veckan. Rolf Lassgård var där. Och Lena Olin. Det var en så jäkla het stämning. Jag tänkte. NU peakar mitt liv. Jag befinner mig i samma rum som två legender. Sen satt Jonas Karlsson på raden bakom mig. och Tommy Körberg längre ner. Och där mina vänner, där har vi dagens skryt. 

Vad vill du rekommendera?

Att inte börja plugga för tidigt. Att inte börja ha riktiga eller välbetalda jobb förens man passerat typ 28. Plocka inte på dig dyra vanor. Och gå på bio oftare. Så himla mysigt. 

Det mina vänner. Det var årets första lista. Med största sannolikhet kommer det att bli flera. Jag gillar listformat. Och om det är något jag lärde mig under min kommunikatörsutbildning är det helt klart att listor genererar klick. Inte för att det är viktigt. Men ändå. Nu ska läggan storstädas och jag göra mig lördagsfin.

19
Vardagsbabbel

Till Carro och Carro

16 februari, 2023

Uppmuntrade ord är viktigt. En pepp, en klapp på axeln eller typ någon som hejjar på en. I december satt jag på min bästa kompis födelsedagsdrink och surrade med nya och gamla ansikten. Den här bloggen kom upp. Eller snarare vad den har varit. Att det var en kul plats, med roliga tankar och typ viktiga ämnen. Att skriva här kändes helt plötsligt lite roligt. 

En gång i tiden var vi ju ändå typ ett par hundra som kikade in här på en veckobasis – och det var faktiskt så jävla kul. Men sen hände massa grejer. Och det kändes helt plötsligt inte lika lustfyllt. Vi ska inte ens prata om att halva bloggen försvann i någon flytt. RIP. 

Under de senaste 12 månaderna har fokuset varit mitt jobb. Eller det har snarare blivit så. Roliga saker eller framför allt kreativa saker har fått tagit ett kliv åt sidan. Att hålla mig hel och ren, ha mat i kylskåpet och va en semi-bra kompis har varit prio 1 när jobbet inte har flåsat mig i nacken. Jag har förövrigt misslyckats mer än flera gånger på alla dom punkterna. Nej men ni hör ju – katastrofal vuxen. Att jag ens får finnas är det sjukaste som finns.

Om lite mer än ett år fyller jag 30. Och det känns fasiken pyton om jag ska vara ärlig. Jag är så långt ifrån där jag trodde jag skulle vara, vad det nu än betyder. Jag pendlar ständigt mellan lite begynnande växtvärk och att vilja dra i handbromsen för att stanna tiden. Som ni förstår så är det mycket som händer i det lilla huvudet. När jag beslutade mig för att gå tillbaka hit så bestämde jag mig för att jag måste ha något tema. Något att förhålla mig till. annars skulle det bli för löst i skallen och saker skulle rinna ut i sanden. Det här ska bli min stökiga dagbok om min stormiga 30-års kris. Hujeda mig. Hur ska detta gå? Fortsättning följer. Tänker att den ska vara ärlig, öppen och typ KUL. Gud. Vill någon ens läsa? Måste bli bättre på att ta bilder ba. Så jäkla svårt ba. Jag är så dålig fotograf. Jo men ni kommer vilja läsa.

Jag har ju sagt det – ett par gånger faktiskt. Att jag ska komma tillbaks och så vidare.  Men jag tror verkligen att det här är gången. Några inlägg då och då. Platta analyser, bilder på saker jag tycker om och typ vardagsbabbel. Det får vara det. Det här ska bli lite kul faktiskt. Tack Carro och Carro. Det här är 100% er förtjänst

18