Monthly Archives:

augusti 2021

Göttigheter

Vill ni äta med mig eller?

30 augusti, 2021

Alltså jag är ingen foodie. Jag kan liksom inte ta inspirerande och göttiga matbilder. Absolut, ibland försöker man. Men för det mesta går det rätt mycket åt helvetet faktiskt. Senaste tiden har det blivit mycket utekäkande och typ allmänt lyxande. Jag har haft Augusti som ursäkt. Lite som att när Augusti över går alla tillbaks till rutiner. Man kryper in i sina grottor och typ stannar där tills solen börjar lysa igen. Man kommer ju knappt se en själ framöver. Okej det var lite överdrivet. Men jag tror ni fattar. Iallafall här är lite små härliga saker jag har ätit på sistone.

Jag och min kompis Steph käkade middag på Folkbaren i torsdags. Folkbaren är en institutionen tycker jag. En plats för misslyckade musiker, drömmande reklamare och nån skådespelare från tidigt tvåtusental. Det är alltid tvåtusen grader i lokalen och VÄLDIGT hög musik. Men trevligt ändå. Jag år råraka och drack cava. Kändes extremt lyxigt för att vara en torsdag. Rårakan fick bra betyg. Många av rätterna kunde man också få som 1/2. Det gillar jag. Och typ snygga män där. Får man säga så? En extremt nyskild aura dock . Vill man ha en snubbe som har två barn varannan vecka är folkbaren stället för dig.

På fredagen åkte jag hem till mina föräldrar för kräftkalas. Gud vilket gulligt ord. Kräftkalas. Mamma sa det hela kvällen. Blir varm i själen när jag tänker på att jag fick komma dit. Det var havskräftor, räkor, rökta räkor, hummersoppa och löjromspizza på menyn. Det bråkades absolut innan middagen pga lite väl mycket på menyn. Efter maten låg jag på soffan och tog en obligatorisk gubbtuta. Hjälpte jag till med disken? Absolut inte. Är det bara jag som blir ett barn hemma hos mina päron? Helt oförmögen att hjälpa till med nått. Sen satt vi i soffan och kollade på kristallgalan. Jag som ÄLSKAR tv blir ju helt pirrig. Mina fd kollegor var nominerade för årets livsstilsprogram. Tyvärr ingen vinst. Gick och la mig prick när galan tog slut. När blev jag en sån tant?

I lördags vaknade jag hos mamma. Det övningskördes på morgonkvisten. Jag har numera kört i 50 km/h, kört i rondell och parkerat näst intill perfekt om jag får säga det själv. Har kört i lite mer än en månad nu. Det går bra nu typ liksom. Och jag har min första körlektion på onsdag. 100% HJÄLP på den. Det äts otroligt mycket äggmackor just nu – kanske den bästa frukosten. Lingongrova, med ägg och kaviar. Är som besatt. Lagom slafsigt. Läser Tripprapporter just nu av Tone Schunnesson. Gillar inte. Otroligt besviken. På kvällen tog jag en promenad runt söder. Landade i 16 832 steg.

I söndags vaknade jag på ett jävla humör. Rövens röv var det. Jag kände mig bråkig, skör och tramsig. Allt blev som en tung tung sörja. Det kändes liksom. På eftermiddagen kastade jag in handduken. Det gräts nån timme. Sen kändes det lättare. Känslorna sitter utanpå på söndagar helt klart. Tack gode gud att jag hade bakat kärleksmums dagen innan. Det kanske åts en, två och tre stycken. Förra veckan var kämpig. Som tusan. Låt oss kalla det en mindre kris. Ny vecka, nya möjligheter. Värre kan det inte bli.

NU ska jag kolla på Zebrarummet. Jag vet inte riktigt hur jag känner för serien egentligen – men den har nått. Den har helt klart nått.

21
Söndagstankar

Det här med att ha rätt till sina drömmar

29 augusti, 2021

Jag har många pintrestboards. Olika mappar med olika teman. Mitt bästa är att scrolla en söndagkväll. Typ ha Parlamentet på tvn, vara nyduschad och ba scrolla och scrolla. Mycket är ytliga saker. Cowboyboots jag gillar, platser jag vill besöka eller hur jag vill att mitt framtida kök ska se ut. Har jag berättat att jag har gått en universitetskurs i hur man typ samlar inspo? Nej men ni hör ju. Gud vilken kompetens man besitter. Hur som haver – förut kunde jag sitta på pintrest i timmar. Jag försökte visualisera mycket och liksom lägga mina drömmar i olika fack.

Och sen händer livet. Man blir ledsen. Dumpad. Deprimerad. Eller ba tappar självkänslan. För ett par år sedan kände jag att jag hade en tydlig vision vad jag ville göra och vem jag ville bli. Jag hade Eyes on the Prize eller vad man skulle kunna säga. Nu känner jag mig ganska lost. Ifrågasätter mycket. Vill ställa frågan VARFÖR innan allt? Suget för allt det där finns kvar. Men jag vet inte hur jag ska formulera min dröm. Eller hur jag ens ska hitta dit? Jag vet att jag vill skapa innehåll. Jag är bra på innehåll. Jag kan innehåll liksom. Jag vill skapa tv-serie som får tonårstjejer att känna hopp och glädje. Jag vill prata om vettiga saker som är viktiga och som berör, kanske i en podd eller på radio. Jag vill skriva böcker som känns i kropp och själ. Sånna som är viktiga. Jag vill stå på scen också, alltså jag älskar att stå på scen. Jag har bara glömt hur man gör. Jag vet bara inte HUR jag ska börja med allt det här?

Jag känner att tiden är knapp och jag ursäktar mig själv med att tiden inte är rätt. Men jag vet inte om tiden någonsin kommer vara rätt. Jag väntar på min tur liksom. Men vad händer att det inte blir av? På den underbara och krisiga kräftskivan som pågick förra veckan pratade jag med min kompis E. Jag träffade E när jag var 21 första gången. Hon var min lärare(!!!!) i improvisationsteater. Några år senare korsades våra vägar igen. Och NU är vi vänner. Vi pratade om drömmar. Okej visst det är lite suddigt pga många glas vin. Men vi pratade om det där jag faktiskt vill göra. Jag har drömt om att få göra stora publika saker – saker folk ser. Saker folk berörs av. Men nu känner jag nästan en skam. Som att jag inte har rätt till mina drömmar. Varför skulle någon villa läsa, se eller ens bryr sig om NÅTT jag gör? E var fin. ”Du kanske bara har låtit dina drömmar vila lite”

Är det nu man tar sats eller? Jag har krisat hela veckan. Legat och tittat upp i taket. Tänkt ”vafan ska det bli av mig”. Eller är detta bara lite av min augustidepp? Inte vet jag. Jag vill att det ska finnas tid för mina drömmar och det jag vill. Men oron att inget ska ske. Det känns fan i hela mig. Det måste hända.

NU måste jag ba sluta. Detta för räcka för den här gången. Tack för lästid. Hoppas ni inte mår skit.

23
Äventyr Vackra saker

Du och jag – 7 år

27 augusti, 2021
Bild från 2018

Här om dagen var en viktig dag. Jag och min lägenhet firade 7 år tillsammans. Mina 30 kvadrat. På Skånegatan. I hjärtat av Sofo. VI firade 7 år tillsammans. Jag flyttade hit när jag var 20. Jag var arbetslös, hade flyttat hem från USA och hade absolut noll planer whatsoever. Typ lite som nu, bara att jag är närmare 30 och har INTE flyttat hem från USA. Hittade inga bilder från den eran. Minns att jag knappt var hemma så mycket första tiden. Började jobba i en butik, jobbade 60 timmar i veckan och sen var jag ute på krogen jämt. Hängde mycket på Berns och Solidaritet, drack vodka redbulls för 120kr och hade en partygarderob. Vem va man egentligen? Jag drömde mycket om att allt skulle hända. Hånglade mycket på lokal, kände mig rätt ensam och drömde egentligen bara om att bli nån.

Mitt ex. Vi bodde ihop.

Jag träffade mitt ex 2016. Rätt snabbt ”flyttade vi ihop” – fast vi erkände det aldrig. Inte nån gång på tre år. Han hade ALLA sina saker här. Bo inte med nån på 30 kvadrat. Det är så puckat. Och trångt. Speciellt inte om nån av er är 2.05. Minst 50 kvadde om man ska bo med någon har jag sagt nu. Det var otroliga år på nått sätt. Stökiga med så glad för dom. Jag gick från att va ute jämt till att typ plugga och göra matlåda. Blev lite vuxnare. Fick liksom koll på läget. Lägenheten var snäll mot oss båda tror jag. Den vaggade vår ångest och de oroliga själar vi var. Jag har lärt mig att inte ångra saker. Jag var 22 när vi träffades och om det är något jag tagit med mig från den tiden är att man INTE ska liksom bo ihop när man är så ung. Om man har förutsättningarna för att kunna ha sin egen grej. Ha det. Jag tror att det är viktigt att inte jiddra om vem som ska diska och varför man inte handlat mat. Ha din egen skit. Stressa inte fram nått vuxenliv.

Vintern 2019/2020

Sen hände nått. Det tog slut. Jag blev singel vid 25. Blev färdigpluggad och började liksom en karriär. Och var sjukt lost. Okej, är alltid lost men på en ny nivå. Var rätt deppig, kände mig ganska obekväm i det mesta. Tänkte alltid ”Vafan ska det bli av mig”. Där nånstans vaknade en ny Elinor. Tackar Berka mycket för det. Läggan blev en trygg plats för många. Det blev mycket förfester, sena middagar och takeaway. En del efterkakor också. Sena nätter när många människor möttes. Där nånstans föddes spellistan middag hos Hurricane Mitt i stormen så var lilla läggen så fin mot mig. Jag målade den grön. Skaffade massa blommor. Och levde på rätt rejält. Det var så mycket bakisångest i lägenheten. Kaninpuls vid 03:45 varenda söndag. Gud saknar den tiden – kommer den någonsin komma tillbaks?

Jag känner en sån sorg att vi förmodligen kommer skiljas någon gång. Jag och läggan kanske inte är menade forever typ. Jag har hatat läggan ibland. Speciellt när det är något jag inte når pga högt till tak eller typ känt att den är lite liten pga att andra saker har tyngt min själ. Alla pratar om förändring, och jag förespråkar det. Men måste man ALLTID flytta? jag vet inte. Jag tänker på allt som har hänt här inne. Allt bölande, alla minnen och alla skratt. Jag förstår att om ett år eller två kanske det är dags för nått nytt men just nu vill jag inte ens tänka på det. Jag har blivit en människa här. En vuxen,. Nån som reflekterar, nån som är påriktigt och typ nån som tar hand om sig själv. Jag har lärt mig att laga mat här. Lärt mig hur man är som flickvän. Men jag har också lärt mig hur jag hanterar kriser och storm. Det här är mitt hem och jag är så tacksam för det. Fina fina läggan. Tack för allt.

29
Vardagsbabbel

JAG VÄLKOMNAR MINA RÄDSLOR

26 augusti, 2021
Innan kräftskiva. Glad. Pepp. Stark.

Var på kräftskiva här om dagen. Det var KALAS. Jag blev kalas. Eller ja, ALLA blev kalas. Gud vad det är härligt att bli kalas i tryggt sällskap. Lite mys, bli lite gråtig och prata fina saker och sen skrikgråta till wuthering Heights. Iallafall, under kräftisen kom det fram. Mina nojor. Mina rädslor. Min ängslighet. Helt plötsligt hade jag listat precis ALLT jag vad rädd för inför ett nytt sällskap av människor. Jag har en bild av att jag är en liten cool människa. Modig. Vågar slänga mig ut liksom. Men nä. Efter den kvällen insåg jag att jag är en så ängslig person. Här kommer några saker jag nu har avslöjat för världen jag är fullkomligt livrädd för

RYMDEN

Måste vi öppna den dörren? Okej jag gör det. Lite snabbt. Ni vet rymden, svarta hål, en STOR stjärna som kommer släckas, nya galaxer, liv på andra planeter. Det är så jäkla svindlande och läbbigt. Mitt absolut mörkaste. Känns inte allt bara lite övermäktigt och meningslöst när man tänker på det? Typ som att inget spelar nån roll. Allt kommer ändå ta slut nån gång? Allt man jobbar för liksom? Ingen kommer bry sig om jag skriver ett mästerverk eller gör världens bästa serie. Det kommer ju bara bli SVART. AJA, min kompis Elin påminde mig iallafall om att det är typ helium i ryyyymden. Så om man någonsin kommer svingas ut i det okända och sugs in i ett svart hål. Så kommer mitt ”hjäääälp” vara i ett väldigt kul och pipigt tonläge. Det är ju lite kul iallafall

BJÖRNAR

Jag är SÅ rädd för djuret Björn. Alltså inte människor som heter Björn – blir ett sällskap av män som heter Björn … BJÖRN-AR? Aja. Har en riktigt Björnskräck. Alltså sån där som gör att jag typ hatar att gå i skogen på landet pga att NÅN på byn såg en björn där cirka -98. Alltså dom såg inte en Björn på byn, utan nån i byn såg en björn. Trodde det skulle bli bättre av att se Grizzly Man. Det blev det inte. Rekommenderar dock att man ska se den. Förresten det var en Jägare i Strömsund(VÄGRAR GOOGLA VART DET LIGGER) som blev biten i rumpan av en björn. Lyssna om du vill må skit.

FRILANSA

På kräftskivan kom det upp minst TVÅ gånger att jag borde börja frilansa. Det finns ett pirr i mig när jag tänker på det. Gillar tanken av att vara fri MEN också fullkomligt livrädd också. Jag behöver min flock, ett gäng, en plats att vara på liksom. Tanken av att ingen skulle vilja ha en eller ens kompetens är ju helt förödande. Jag skulle ju bryta ihop. Och TBH, frilansa inom vad? VEM skulle vilja ha mig? OCH TILL VAD? Aja. Får nog suga på den där karamellen ett tag till.

Dagen efter kräftskivan. Skör. sårbar och med gårdagens smink.

HAV

Alltså jag är inte rädd för vatten liksom. Absolut har respekt för det. Men har surfat typ en gång och det gick rövdåligt och har liksom noll problem att bada. Förutom lite i Årstaviken pga alltid redo att det ska flyta upp ett lik till ytan. Läskigt. Men ÄR liksom inte rädd på det sättet. Men havet att det är så stort – och djupt. Och vi har noll koll kring vad som finns där nere. Och det skrämmer skiten ur mig. Det är så MYCKET liksom. Jag och min manliga bekant övervägde att se en havsdokumentär. Jag fick kväljningar på två röda och övervägde att kräkas i ren skräck.

ATT TIDEN ÄR KNAPP

Den gamla vanliga. Saker går framåt. Livet döden och allt i mellan. Kan drabbas av ren panik att allt det där sker. Och det sker precis framför en. Det är så vidrigt på nått sätt. På kräftisen blev det otroligt böligt i slutet av kvällen – vi satte på Father and son samt The sound of silence. Det gräts hysteriskt. Gud vad man inte uppskattar nuet alltid – och allt det där man inte säger till dom man älskar för att man liksom tar det lite för givet och dom där sakerna man inte gör för att man är rädd. Fyfan. Usch. Klump i bröstet. Krama era föräldrar, säg att ni älskar era närmsta och våga. Fan vad det är viktigt att våga.

BASTA

Usch. Basta. Det hemskaste jag kan tänka mig. Och att folk gör det frivilligt – NEJ TACK. Där sitter man i ett vidrig tryck och bara svettas. Saker jag tycker illa om är liksom tryck över bröstet pga påminner om panikångest och värme utan luft. Nej jag hoppar det. Man tack för inbjudan.

Döm mig inte för detta. Jag är ängslig. Lite trasig. Och rädd. Rädd för kanske puckade saker. Men då får det väl vara så. Inte bryr jag mig. Ikväll ska jag äta middag med Steph. Det ska lyxas. Gå på folkbaren. Tänk vilket liv man får leva.

23
Okategoriserade Vardagsbabbel

Göttiga saker från mitt liv den senaste veckan

24 augusti, 2021

Min former workbestie och jag jobbar ju inte varje dag nu för tiden. Nej men alltså it’s heartbreaking. Man är så van att liksom alltid kommunicera om ALLT hela tiden. Tror typ att det var lite av en mardröm för våra kollegor när vi satt mitt emot varandra. Ett konstant fnitter pågick. GUD vad jag saknar att ha kollegor känner jag nu. I fredags var det mycket som skulle ventileras. Till en början skrevs det febrilt sen övergick det bara till goa ljudklipp. Så mysigt. Fanns det en tanke att ringa varandra? Absolut inte. Är det här den nya umgängesformen? Är detta att livepodda? Kanske vad vet jag. Kul vare iallafall.

I lördags var jag på kräftskiva på Gålö hos Lisa. Där var Berka(gulliga tjejen på bilden) och hennes kille. Berka träffade jag via mitt ex. Sen blev vi polare. Sen blev jag polare med Berkas polare och på den vägen är det. Faktumet är att jag är så tacksam för det. Tänk vad fina saker man kan få av sitt ex. Eviga vänskaper. Kräftskiva tog jag noll bilder på pga URtrevligt. Men dagen där på fick jag titta in i Berkas snubbes van. Förlåt HUR coola vänner har jag inte? Dom ska åka till AFRICA(hör ni Toto låten i era huvuden nu? hoppas det) nästa vår i sin van. Det är så coolt. Dom är så coola. Gud. Hur orkar dom med en liksom?

Har fått en sån jäkla dille på ägg och kaviar mackor. Gärna med lingogrova. Är verkligen det absolut enda jag vill äta just nu. Tänker ofta på mina matvanor. Hur dom ofta blir lite maniska. Hittar jag något jag gillar kan jag liksom inte balansera det. Då är det 100% all in i det. Hela sommarn har det varit rökta räkor och lakrits. NEJ jag är inte på smällen. Har liksom cravings utan att va gravid. Man kan faktiskt det. Tror jag. Förresten Berka berättade att mini-piller var typ 90% säkert här om dagen – kände mig kränkt. Tar dom absolut aldrig vid samma tid heller. Kanonvuxen är man verkligen.

Förresten jag har så mycket idéer om saker jag vill skriva. Men VAD vill ni läsa? Ni är ju några nya som tillkommit här. Känner mig lite lost i att hitta en balans just nu. Vad är kul och vad är mindre kul? Vill ju liksom fortsätta hänga mer er.

16
Vardagsbabbel

Har jag sagt att jag har börjat träna?

22 augusti, 2021
Vacker bild på mig efter 30 min ABSolution.

Har jag nämnt at jag har börjat träna? Nehe okej. Vidrigt är det. Alltså påriktigt. Så tråkigt och jobbigt. Och på SATS också. En mår ju verkligen skit. Katastrof. Alla är på gång. Kan springa. Hoppa. Och är snygga och snärta. Själv är man väl lite av en haffaklump.

Aja. Det är som det är. Förresten VARFÖR måste alla pass heta så töntiga saker på diverse gymkedjor? Fattar verkligen inte.

12
Vackra saker

Det här med att gå på möten

20 augusti, 2021

Jag har ett svinroligt möte(!!!) nästa vecka. Smirkar som tusan när jag tänker på det. Alltså det pirrar liksom i hela kroppen. Och ATT få gå på ett fysiskt möte också. Träffa människor, klä på sig människokläder och liksom jag vet inte möta en blick. HUR hälsar man just nu? Äre skaka hand eller liksom nickar man artigt? Snälla säg att vi är över hela armbågsgrejen. Jag vet inte liksom mvh en som jobbat hemma i 1,5 år. Tänk att lilla jag ska få sätta på sig en BH och lämna mjukisarna hemma. Gud va kul Här kommer TRE goa möteslooks jag helt klart kan tänka mig. On a budget liksom pga sparar för mitt framtida vacayhome på öyn.

Finns att köpa här

Tänk hej här står jag och ser mysig ut i lobbyn. Ribbstickade klänningar i slapp form är mitt goaste plagg just nu. Sitter inte åt nånstans. Lite som att ha en pyjamas men med stil. Pyjamas med stil ja tack. Dock känner jag att jag alltid blir sjukligt svettig ibland på möten. Ni vet – inlåst nånstans med glasdörrar. Mitt i sensommarn. GUD vad vet kan svettas. Bra med svart då. Lämnar inga svettfläckar om man säger så.

Finns att köpa här

Låt oss inte glömma att det inte är höst än säger jag och slänger upp mina fötter på stolen mitt emot. SKOJA. Skulle aldrig slänga upp fötterna på ett möte. Nått typ att vett finns väl ändå kvar i lille lille skallen. Tror jag iallafall. Hur som haver. Besatt av denna göttiga klänning. Perfekt september ut. Funkar till boots, docs och mina Nike air. Funkar till cool middag såväl som att man ska träffa svärföräldrar. Gud träffa svärföräldrar. Usch. Får puls av att tänka på det. Kul att man slipper det anytime soon iallafall. Bra mötesklänning iallafall. 100% svettsäker också.

Finns att köpa här

En svartklänning med goa armar och lite volang känns otroligt mötesvänlig. Känns 100% som att den skulle kunna komma från Rodebjer. Men det gör den inte. Perfekt klänning för att diskutera exklusiva samarbeten i. Sånna som är värd miljoner kronor liksom. Man ser helylle och trevlig ut men också SJUKT smart. Perfekt att spela lite svår i. Den hyser en aning respekt. Kläder som hyser respekt gillar vi. Man har typ råd att säga ”Jag måste nog ta en funderare kring det.

HUR satan klär ni inför nya spännande möten? Vill höra ALLT.

14
Äventyr Vardagsbabbel

Fem saker jag kommer sakna med mitt vacay-jag

17 augusti, 2021

Man är tillbaks i stan. Man lever inte längre i resväska. Jag har inte en trave med böcker jag släpar runt överallt. Det är inte alltid läge för klänning. Och tanken av att dricka ett glas rosé till får mig att vilja kräkas. Det är så sjukt hur det liksom tar slut över en dag. En dagen är allt så självklart. Lunket och allt det där. Sen springer man helt plötsligt runt och ska göra ärenden, boka gynbesök man skjutit upp och typ planerar in aw’s fyra veckor framåt. Det är en sorg hur lätt man faller tillbaks i bruset. Låt oss prata lite om fem saker jag kommer sakna med semestern.

Den bristande personliga hygienen

Det kommer smygandet. Man slutar tvätta håret. Man har samma klänning tre dagar i rad. Man slutar borsta håret. Oj har jag dreads? När jag borstade jag tänderna sista? NÄR bytte jag trosor sist? Okej trosorna är relativt viktiga i min värld. Men ändå. Jag gillar nersunkandet en aning. Att inte va så fresh. Man slutar bli lika ängslig liksom. Fokus blir istället andra saker. Viktiga saker typ. Och ja, det är bara att undvika speglar. Så givande.

Att äta efterrätt i tid och otid

Konceptet efterrätt är något jag snålar på. Förmodligen pga att jag är lite lat och typ att det kan vara sad att äta det själv. Har gått all in i dessertandet denna sommar. Det har bakats saker. Saker med glass, grädde och typ choklad. Myset att avsluta en strålande dag med livets göttigheter. Underskattat. Nej men mer sånt. Från och med NU prioriteras efterrätt.

Det goa tomma schemat

Min kompis Elin presenterade denna låt för ett tag sedan. Att inte göra någonting alls. Jag älskar det tomma schemat som sommaren har ett erbjuda. Att inte veta allt i detalj. Att dagar kan gå utan nått egentligen vettigt innehåll och att liksom ha dötid. Jag pendlar ofta mellan att ha lite ångest men för det mesta tycker jag fasiken att det är göttigt. Det är unnigt liksom. April-Maj-Juni brukar ju vara fulla med aktiviter. Aws, parkhäng och festligheter. Jag älskar det. Men i slutet av perioden bryter man ihop. Jag behöver pausen. Tack gode gud för sommaren och det tomma schemat. Det är allt Och sen när man kommer tillbaks till livet. I augusti. Då är det typ KUL att sätta på sig ett läppstift.

När man tappar det inom familjen. Och sedan förlåter.

Man lever tätt inpå varandra. Hela tiden. Man äter varenda måltid ihop. Man lägger märke till nya saker. Stör sig på ting. Man peakar. Man bråkar. ”Elinor släng inte in saker i diskmaskinen” ”Elinor, du flippar så mycket på telefonen.” ”Elinor du är en så hård mot andra människor”. Det stormades absolut ut ur ett och annat rum under semestern. Som det bör göras. Det är påfrestande. Gud vad man gnabbas. Hela tiden. Men sen förlåter man. GUD vad man förlåter. För det är ju så jäkla fint att få hänga hela tiden. Men så jäkla jobbig.

Nattlinnelivet

Vissa dagar klädde jag inte på mig förens efter lunch. Det åts frukost i timmar. Det babblades. Man lyssnade på P4 och gjorde absolut ingenting. Jag älskar långsamma dagar. Dagar som inte börjar framåt eftermiddagen. Nattlinnelivet forever. Det är något som är så otroligt tillfredställande i att låta morgonen starta långsamt. Att typ gå och lägga sig efter frukosten en stud, pilla på telefonen och ta en påtår eller typ börja om frukosten vid lunch igen. Ska unna mig minst en långsam söndag i månaden HELA hösten. Eller okej. Gör väl det varje söndag. Men ändå. Okej en söndag i månaden med gott samvete. För det gör jag aldrig.

14
Vardagsbabbel

Sista sommarlovsdagarna

16 augusti, 2021

Och där kom dom. Som ett brev på posten. Sista sommarlovsdagarna. Gud vad det smärtar. Gör fullkomligt ont. Men också så jävla befriande också på nått sätt. Även om jag förespråkar det vilda, livet utan almanacka och den eviga festen. Så let’s be honest. Mår rätt mycket P av det. Jag behöver nånstans att gå, komma upp i tid och typ projekt att göra. Även om det är lite oklart det mesta – så är det ändå lite mer rutiner en de senaste veckorna. Mår typ bra av bara tanken. Men vill också understryka. En av de goaste sommrarna ever. Här är en gullig bild på mig i mina fula sommarglajjor. Ett kasst reaköp från förra sommarn. No chimichey här inte.

Kom hem i början på förra veckan. Började ha mat i kylskåpet. Är inte det första hösttecknet? Absolut. Det kan ha stått nått litet deppigt juicepaket och typ några ägg i kylen. Men liksom när det börjar finnas mat hemma. Då är det fan slut på semestern. Mina blixtvisiter här hemma har till stor del resulterat i nån utemiddag osv. Men att nu liksom ha mat i kylskåpet. Det känns speciellt. Grönsaker som behövs ätas upp osv. Nej men ni fattar. Nu händer det grejer.

Mötte Carro på en aw på Melanders. Det åts rökta räkor (Har fått fullkomlig dille på det) och babblade. Gud vad det babblades. Som att det ej fanns någon morgondag. Hade samlat en massa goa ämnen på anteckningarna från dom TVÅ veckor(HJÄLP!!!) vi varit från varandra. För att sedan tjöta loss. Det blev mörkt ute. Och jag fick inte ens diskutera mitt viktigaste ämne. Tacksamhet. Har känt en sån tacksamhet. Så glad för det som har skett. Det är rövajobbigt och jag gråter mycket. Men känner ändå sån tacksamhet. Går runt som en tönt. Var på prommis och typ gick runt och log för att jag får va på denna fina plats. Med mina fina människor. Hashtagg blessed.

Jag och min manliga bekant(gud vad kallar man nån man dejtar????) var på Djurgården här om dagen. Vi skulle kolla in det omtalande muséet som ej bör nämnas vid namn. Jag tyckte det var pissfult medans han gillade det. Säger så mycket om honom och mig. En katastrofal kombo liksom men KUL. Vi hängde på Djurgården, hittade en loppis på en båt och gick kramandes hem över strandvägen ätandes en rem med smak av häxvrål. Sånt man gör liksom.

Hann även med en blixtvisit hos urmoder. Käkande pannkis, körde lite bil och snodde lite visdom. Kanske det absolut bästaste avslutet man kunde få på sommarlovet. Tack för det.

Imorgon börjar helvetet. Ni vet. Verkligheten. Livrädd pga att ALLT känns som ett tomt blad. Vad ska hända? Vad ska kännas? Hur kommer allt bli? Nej men jag är livrädd med så pepp. Har signat upp mig för massa träningspass, ska ha mycket goa middagar och ba sätta mig ner och klura ut lite hur den kommande tiden ska bli. Känner pirr och lycka. GUD vad kul det ska bli.

9
Äventyr Vardagsbabbel

TRE DAGAR PÅ ÖN

11 augusti, 2021

Hej hallå! Jag hade skrivit ett par inlägg. Men dom verkar ha försvunnit i tomma intet. Och nu är relevans noll. Så ja. Tråkigt. Som det kan bli. Igår kom jag hem efter ett par dagar på Gotland, vilket var GULD. Gud vad härligt det var. Ren lycka. Ni vet när man känner att man verkligen verkligen verkligen behövde nått. Jag behövde verkligen Gotland, och jag behövde det nu.

Vi bodde i Ljugarn. Det Air B&B’ades ett gulligt stenhus vid en go åker. Det var lugnet själv. Och jag yttrade meningen ”här vill jag bo” x-antal gånger. Det kanske blev lite väl jobbigt för min resekompis. Jag kände mig lycklig. Det var så otroligt tryggt det hela. Jag som varit rätt stressig i kropp och själ tänkte hela tiden att man faktiskt kan bo på det där sättet. Och att jag typ skulle må bättre. Bli hel på nått sätt. LUGN NU ELINOR.

Nej men ni ser ju? Här sitter jag och ser gullig ut. I min pyjamas från twilfit. Alltså tänk det livet. Att äta frukost vid ett bord med kökssoffa(ÄR INTE DET DE MYSIGASTE????) med sin favoritperson. Prata. Umgås. Tåflörta. och typ spela spel. Det regnade på morgnarna – perfekt under vacay. Bra slowstart på dagen.

Vi hängde runt. Levde på rätt bra. Hängde vid vattnet, såg solen gå ner och badade 1 gång. Vädret var väl inte tipp topp. Allt klarnade upp efter 15-16. Men ändå. Det var så jävla gött. Alltså det här med att liksom umgås med nån man gillar länge kan kännas pissläskigt ibland. Men att inte behöva säga hejdå, veta att man inte har en deadline och liksom verkligen bara får va med varandra. Förlåt men blir gråtigt HUR FINT det kan kännas. Vill bara krypa upp i armhålan och bara vara kvar. Blir en liten koala. Vill bara klappa, kramas och gosa. Japp. Då vet ni det.

När det regnade tryckte vi ett par loppisar. Kirrade ett par skålar som ABSOLUT var i tantigaste laget. Har verkligen utvecklat en tantig stil eller bara verkligen gått in i den 100%. Ni vet. Vill att allt ska vara gulligt, litet och med mycket krusiduller. Hur ska detta sluta?

Mycket snackade på beachen. Alltså nån brie, lite favoritmix och typ juice direkt ur kartongen. Något var otroligt härligt med just det. Kändes lyxigt, in the moment och ba göttigt. Allting på Gotland känns så spektakulärt pga den maffiga omgivningen. Krävs typ inte så mycket mer än att ens manliga bekant ba ser lite go ut, på en strand, med en juice i handen för att man ska få känna sig SÅ lyckligt lottad.

Vi tog en tripp till Furillen. Alltså SÅ SÅ SÅ speciellt. Verkligen värt ett äventyr.

Vi avslutade vår vistelse i Tofta och Surflogiet. Solen gick ner och jag blev gråtig. Är det bara jag som blir gråtig i slutet av semestern? Ville verkligen bara vara kvar. Kvar i det som var, kvar i hur bra allt kändes och i myset. Född dramaqueen är man. Alltså känner mig blessed. GUD vad göttigt man får ha det.

Gotland fick 10 av 10. Mådde SÅ bra. Nytt livsmål är ju helt klart att jag vet inte, kirra nått på öyn. Som RESTEN av Stockholm. Det kanske är en platt dröm. Och så får det va. Jag älskar öyn. Låt en tjej drömma. NU är jag tillbaks i stan. Hösten är lika oklar som den var i början av sommarn – livrädd blandat med lite pepp. Ser fram emot att komma tillbaks hit. Skriva mer. Och få tänka högt. Är det några kvar här ens? Räck gärna upp en hand. Alderbro is back iallafall.

19