Browsing Category

film, tv & underhållning

film, tv & underhållning

DET SÅKALLADE ONE DAY-TRAUMAT

7 mars, 2024

Jag och en kompis tar en AW på Götgatan. Vi babblar om små och stora saker som har hänt på sistone. Inget livsomvälvande direkt. Det är ju februari – ingenting spännande händer i februari. “Har du sett One Day på Netflix?” hör jag mig själv säga. Hon tittar på mig med en allvarlig blick: “Om det på något sätt slutar som boken är jag noll procent intresserad”. Det är så jäkla uppenbart där och då. Hon bär på ett så kallat One Day-trauma.

När jag var 17 år läste jag boken One Day av David Nicholls. Jag hulkade mig igenom slutet. Hur kunde livet vara så orättvist? Spoiler alert: Nån dör. Och det smärtar som tusan. Kort därefter släpptes filmatiseringen med Anne Hathaway och Jim Sturgess. Om jag grät mig igenom boken så lämnade inte direkt filmen mig med en lindrigare reaktion. Det var en tsunami av tårar. Det slutade inte.

När jag fick reda på att Netflix skulle släppa en nytolkning av bästsäljaren fick jag en klump i magen. Det räckte alltså inte med nästan två timmar av hjärtesorg, mörker och total smärta. Nej låt oss göra en 14 avsnitt lång djupdykning och totalt grotta ner oss i hur jobbigt det är att vara människa. Men bra är det, det måste man fan ge dem. För där sitter jag ännu en gång. Redo att bli helt förstörd. 100% frivilligt. Historien om Emma & Dexter håller än idag. Den är nästan bättre. Vi kommer närmre karaktärerna. Vi lär känna dem på ett annat sätt. Vi ska inte ens tala om hur karismatisk Ambika Mod är i rollen som Emma Morley. En stjärna är absolut född.

Jag blir alltför investerad i den här typen av serier, nästan på ett ohälsosamt sätt. Sådana här “right person, wrong time”-scenarion fångar mig varje gång: jag blev fullkomligt rasande på Marianne när hon gjorde slut med Connell i slutet av Normal People. De var perfekta för varandra, eller åtminstone nästan. Fast det var lite rörigt, måste jag erkänna. Ändå fanns det något där. Och när Hot Priest säger ”This shall pass” i sista scenen av Fleabag, fick jag verkligen hög puls. Blodet pulserade i mina tinningar. Vad var poängen med två säsonger kärleks-berg-och-dalbana om han ändå skulle välja Gud till slut? Jag var tvungen att ta en Atarax för att lugna ner mig. Det kändes som ett svek mot mänskligheten, åtminstone mot seriens fanbase. Jag mår verkligen dåligt av den här typen av serier, men ändå fastnar jag i dem. Varje gång. Alltid redo att klicka på play. Vad är det för fel på mig?

Jag tror att kraftfullt berättande, det som verkligen berör oss djupt, till stor del handlar om att kunna spegla sig i karaktärerna. När vi kan relatera till deras resor och utmaningar, känns det som om vi själva går igenom det. När det går åt pipsvängen är det nästan som att man själv också har misslyckats. I en värld full av artificiellt och opersonligt innehåll vill vi ha något vi kan knyta an till. Även om det smärtar. Det är ju en del av livet.

Jag läste en artikel där David Nicholls svarade sina fans kring vad han trodde att Dexter skulle pyssla med idag. “I think he’s fine, a good father, steady and successful, sometimes a flirt and a fool, but definitely happy.” Svaret var så betryggande. Det kanske inte precis blev som vi hade hoppats. Men det blev ändå helt ok. Typ i alla fall. Ungefär som det mesta i livet. Jag skulle vilja påstå att One Day-traumat är någorlunda läkt nu.

11
film, tv & underhållning

Tre youtubetips till gråa dagar

23 februari, 2024

Sen jag utvecklade ett hat mot poddar har youtube blivit en större del av mitt liv. Som en fd. youtubeexpert. är jag lite av en finsmakare (Nej men det är ju så kul. Att jag har jobbat på ett nätverk med liksom unga kreatörer. Ett liv sen absolut. Men ändå. Lärde mig så mycket om typ vilket innehåll som säljer och liksom uppskattas av YT). Jag tycker att många svenska youtubers är så tråkiga. Antingen är det så välpolerat och perfekt. Jag orkar liksom inte se en människa som springer mellan sin megaformer och blowouts på Sturegatan. Det intresserar mig inte. Eller så är det liksom folk som provar saker dagarna i ända. Jag har ingen tid för diverse hauls eller challanges. Det är för barn. Mitt fokus har ingen ork för det. 

Jag vill istället dela med mig av innehåll som faktiskt fångar mig. Innehåll som är lekfullt. Som ger mig något att bita i. Det ska finnas en tanke. Annars får det fan vara. 

Lana Wilman

Lana Wilman är en kul kreatör som jag följt ett tag nu. Förutom att hon äger någon typ av egen byrå som verkar gå skitbra. Så har hon också världens vackraste hem. Hon är en klassisk introvertflunecer ( är inte det en trend?) . Med andra ord. Hon går mest runt och skrotar. Pillar med tavlor, läser böcker och rensar i badrumsskåpet. Det är så otroligt konstigt, men det är perfekt innehåll för mig.

Jenna Phipps

Jenna Phipps började sin karriär som knitfluencer( ja, någon som stickar…). Hennes kanaler har växt på ett sätt och hon har blivit allt mer personlig med tiden. Hon är så jäkla gullig. Och jordnära. Förutom att hon stickar sig igenom livet, vilket är truly inspirerande. Har absolut köpt stickor pga henne. Så har hon nu köpt ett mid-century hus i Surrey, Canada som hon renoverar helt själv. Det är så otroligt kul att följa.

Molly Baz

Molly Baz kom in i mitt liv rätt nyligen. Ja, jag förstår att man är sen till festen. Men må så vara. För nu är jag hooked. Molly har den mest ljuvliga personligheten som jag har varit med om. Jag känner en sån otrolig kärlek till allt hon gör. Om ni har missat, så är Molly Baz, typ den coolaste kocken i LA. Och hon lagar så god mat. Jag vill flytta in till henne och det är nu.

11
film, tv & underhållning

Roliga saker jag har läst under årets första månad

1 februari, 2024

Enligt min Goodreads ska jag försöka läsa 24 böcker det här året. Det är absolut en tvångstanke pga 20-24. Men jag tror också att jag skulle kunna klara det. Det handlar absolut inte om att sätta någon press på mig själv, utan snarare att få in en rutin. Skapa läslusten. I år vill jag utmana mig lite. Röra mig mer mellan olika genrer. Har en tendens att mest läsa böcker om samtiden, storstäder och konstnärer. I år ska det bli andra bullar. Så vad läste jag egentligen i Januari?

Cleopatra and Frankenstein av Coco Mellors

Cleopatra och Frankenstein är en megastark och smärtsamt debutroman som handlar om de knasiga beslut som formar ett liv, en massa trasiga relationer och en hel del kriser. Den handlar om Cleo och Frank som möts en kall nyårsafton i New York. Förutom spektakulära miljöer som inkluderar dekadenta fester, dyra bagels och glassiga resor så möter vi en gäng människor som mår så jäkla kasst. Det är en färgstark berättelse som är full av livserfarenheter, intressanta möten och karaktärer man kommer att minnas.

Till en början hade jag så himla svårt för den här boken. Jag kände absolut noll för de olika karaktärerna. Slogs ett flertal gånger av tanken ”Men gör bara slut snälla”. Men ju längre tiden gick blev jag mer och mer investerad. Det är fasiken inte alltid lätt att vara människa, speciellt inte idag. Det här är en väldigt sann skildring av vår samtid. Det här är en bok som utspelar sig i en storstad, i en kulturell värld där status är viktigt. Ibland kände jag att den påminde mycket om min verklighet. Det uppkom som ett mörker i mig när jag läste om det i ett utifrån perspektiv. Det blev så sorgligt Jag berördes väldigt mycket av karaktären Eleanor (vilket är väldigt lol) och hur hon kämpade med sig själv och sina drömmar. Jag fattar att det här verkligen har blivit en snackis. Tydligen ryktas det även om att det ska bli en eventuell serie också. Jag ger boken 3.5/5.

Hur fan gör man slut av Emma Arpstrand

Hur fan gör man slut? är en KUL relationsroman, fullmatad med mörk humor och existentiell ångest. Eira Eklund, trots sina vuxenpoäng med sambo, egen bostad och en gedigen utbildning, kämpar med en irriterande obekvämhet. Hon klamrar sig fast vid en usel relation, kämpar med vuxenlivets utmaningar och tampas med karriär söket som går åt helvete. Denna bok borrar djupt in i teman om kärlek som borde avslutats för länge sedan och strävan efter att bli den person man borde vara. En nypa cynism, en skopa självinsikt och en dos komiskt kaos

Jag tror jag läste den här boken på tre dagar. Fyfan vad bra den här var. Absolut en av de bättre böcker jag läst på länge. Jag kände igen mig så otroligt mycket i Eira. Hon påminde så mycket om en yngre version av mig. Det rastlösa och vilsna. Drömmen om något större, men helt vilsen samtidigt (okej det är väl fortfarande jag…). Språket var så jäkla kul. Låg och skrattade högt för mig själv. Jag ville liksom inte sluta läsa. Samtidigt som jag ville spara på göttigheterna. Det här är nog en av de mest sympatiska skildringarna av att vara 24. En hyreslägga i Hässelby, en och annan svampinfektion och billig öl. Jag vill att ALLA ska läsa den här. Betyg 4/5.

Bli utan av Ellen Strömberg

Bli utan handlar om Frida och hennes sambo som har det bra, helt okej faktiskt. Men det är något som skaver. Frida blir inte gravid. Alla i hennes omgivning är gravida och ingen verkar fatta vad hon går igenom. Dessutom blir hennes nya bok en total katastrof. Frida vill ha en förändring. Bli utan är en roman om när livet inte riktigt blir som man vill.

Det här är min första bok jag läser av Ellen Strömberg. Jag har hört så otroligt mycket gott om hennes tidigare verk. Jag lyssnade på den här boken. I fem timmar hörde jag Mari-Helen Hyvärinen berätta om negativa graviditetstest, skrivkrap och den kanske jobbigaste känslan av dom alla, missunnsamhet. Fasiken vad den här boken kändes i hjärtat. Det gör så ont när saker inte blir som man önskar. Jag kände så mycket med Frida. Men jag fick också nya perspektiv. Speciellt i sånna här tider när det känns som att precis alla blir gravida. Mycket läsvärd. Betyg 3/5.

6
film, tv & underhållning Vardagsbabbel

Att läsa klart en bok och se en dålig film

17 januari, 2024

Tisdagar är väl egentligen den tråkigaste dagen av dem alla. Man vill bara dra ett täcke över sig. Boka av precis allt. Och sätta på ett out-of-office meddelande som varar forever and ever. 

Igår vaknade jag med ett jäkla gott humör. Solen sken .Jag hade massa roliga skrivgrejer som skulle in. Jag hade ett flow. Ville inte trycka på paus. Bara köra. Jag gosade ner mig i soffan och rev av det mesta under förmiddagen. Har förövrigt börjat med en ny musli. Den är så påver på många plan. Inget gott. Bara nyttigheter. Usch vad deppigt.

Tog en paus vid tio för att läsa de sista sidorna av Hur fan gör man slut av Emma Arpstrand. Gud vad bra den blev. Jag kunde inte släppa taget. En mer detaljerad recension kommer inom kort. På tal om läsning så satte jag 24 böcker som läsmål i år på min Goodreads (här kan ni självfallet följa mig). Absolut lite tvångstanke pga att det är 2024. Men jag tyckte det kändes roligt och ambitiöst. Jag vill byta ut skärmtid på läsning. Är det så fel?

Jag traskade ner mot gymmet. Det är sån otrolig nystartskraft bland maskinerna. Folk som tar sats inför det nya året. Jag försöker att inte övergöra det. Att hitta en balans är svårt. Jag har så lätt att gå all-in vid en ny period. Sen kraschar man lagom till februari. Har för övrigt inte haft några pinsamma möten på gymmet sen sist. Tack gode gud för det.

Tog en promenad över ön efter mitt gympass. Bytte några ord med min urmoder öven luren. Vi diskuterade många saker. Men framför allt Farmen. Är ni investerade? Jag är det. Jag känner sånt otroligt blä för samtiden. Folk är så elaka. Blir på riktigt på dåligt humör. Känner ett mörker. Ett tv-program som inte ger mig mörker. Ett program som ger mig glädje. Min far och jag på SVTplay.

Kom hem och skickade iväg de sista texterna. Firade med att dricka ett glas oboy. Sen hoppade jag in i duschen för att göra mig redo för kvällens bravader. Nämligen premiären för Stockholm Bloodbath. Jag var pepp. Kände livet i mig. Även om det historiska fenomenet har skapat ett stort trauma i mig. Ja, när jag var 4 år så var min klass på utflykt i Gamla Stan. Vi inspekterade den stora skildringen av blodbadet i Storkyrkan. Ett konstverk på 10 meter som visade på blod, död och total misär. Jag började gråta på ett sätt och sen dess har jag inte satt min fot i den kyrkan.  Min kille var absolut lagom orolig för hur jag skulle reagera.

Filmen var det absolut sämsta jag har sett. Övervägde at lämna ett flertal gånger. 2,5 timme av mitt liv som aldrig kommer tillbaks. Ni vet när man ser någonting och ba vill vråla ”VEM TÄNKTE ATT DET HÄR VAR EN BRA IDÈ”. Jag föreställde mig att man skulle få se något kvalitativt drama, men skön cast och vackra miljöer. Om vi säger såhär, det var inget av det där. Filmen har premiär på fredag om ni för allt förmodan vill se den. Gör det inte. Snälla. För er egen skull. Sen gick vi hem och åt parisare. Det var höjdpunkten på min kväll och kanske hela dagen.

11
film, tv & underhållning Listor och sånt trams

På spaning med Elinor Alderbro | allt om Romcom-året

12 januari, 2024


Jag älskar Isabelle Berglund och hennes smarta spaningar. När hon började prata om Romcom vinter blev jag så himla glad. Jag älskar att sätta ett tema, ha en vision och en estetik att inspireras av. Men vinter räckte inte för mig, jag ville ha mer. Med nytt år vill jag ha en råd tråd att förhålla mig till. Något att hålla i när allting stormar. Det kändes väldigt självklart. 2024 är romcom året.

När Harry mötte Sally hittar du här.

Jag frågade min kompis ChatGPT (ja, ibland gör man det…) vilka element som krävs för att skapa en framgångsrik romantisk komedi. För det är ju just det jag vill att det här året ska kännas som – att även i de stunderna när man känner att allt går åt helvete och bara vill kasta in handduken, så händer det magiska som förändrar precis allt. Jag vill också uppmuntra till att skratta åt det hela, även när man är mitt i misären. Att kunna se det roliga i det jobbiga är en gåva. Om livet är en romantisk komedi, då är fasiken alltid en vinnare.

Det klipska svaret jag fick tillbaka från AI-tjänsten var i alla fall en stark karaktärsutveckling, smarta och humoristiska inslag, oväntade twistar, visuell estetik och meningsfulla teman och budskap. Jag tycker att det summerar det hela rätt bra.

Hur ska vi tolka det här med stark karaktärsutveckling? Hur kan vi lösa det? Kanske handlar det om att prioritera sig själv och ens visioner under 2024. Att våga ta plats och känna att man har rätt till att vara en huvudkaraktär. Det låter osympatiskt på något sätt. Som att jag tror att jag är störst, bäst och vackrast. Det  jag menar är att kanske ta sig tiden att bli den där personen man alltid drömt att bli. Att inte hålla tillbaka. Att inte bry sig så mycket om vad andra tycker. Att lyssna inåt och lita på magkänslan. Det vill jag ägna mig åt i år.

Bridget Jones dagbok hittar du här.

När det kommer till smarta och humoristiska inslag, ja, det råder det ingen brist på. Jag känner mig dagligen som Bridget Jones – en otroligt kaotisk person där det händer så mycket, så fort, och det slutar ofta med något fel eller konstigt. Men det viktiga är kanske att se det roliga i det hela. Som häromdagen när jag var hos doktorn för mina hemorrojder. Ja, den incidenten bjuder jag på. Under undersökningen sa den otroligt attraktiva, eller rättare sagt, snygg-doktor deluxe, ’Du sköter det här exemplariskt.’ Jag ville sjunka genom jorden. Men samtidigt såg jag det otroligt roliga i det. Att kunna bjuda på det pinsamma och roliga gör livet så mycket roligare

Det här året ska jag vara öppen för twistarna. Jag ska inte försöka kontrollera och planera alltför mycket, utan istället uppskatta rörelsen och säga mer JA rent allmänt. Genom att säga ja tror jag att twistarna kommer att bli allt fler och kanske till och med roligare. Twistarna är ju ett sätt att föra historien framåt. Om Kate Winslet inte hade blivit dumpad av den där trista redaktören i The Holiday hade hon ju aldrig träffat Arthur. Och Arthur hade ju aldrig lärt henne allt det viktiga om kärleken och livet. Det hade varit så sorgligt. Säg JA och lev ut twistarna, så kommer det nog bli spännande

The Holiday hittar du här

Och nu kommer vi till det roliga – den visuella estetiken! Estetiken i dessa filmer brukar ju vara otrolig. Vart ska vi börja? Okej hemmet. I dom romantiska komedierna brukar vi ofta se en väldigt home-ey känsla. Mycket färger och mönster, gosiga textiler och personliga detaljer. Här är det ingen avskalad stockholmsstil inte. Det ska vara mycket som sker, kanske lite stökigt och fullt av minnen. I dom här hemmen ska man leva. Precis såhär vill jag att mitt hem ska vara i år. Ja, Nancy Meyer är ju the queen av detta. Kolla in sökordet Nancy Meyer Aesthetics på tiktok.

Sömnlös i Seattle hittar du här och Home for Christmas hittar du här.

Jag tycker ofta att bästisen i romantiska komedier är den som har den bästa stilen. Ofta är hen lite knasigare, lite roligare, och lite mer jag. Jag tänker på kappor i roliga färger, klänningar och byxdressar i mönster som gör en glad, samt accessoarer som får en att tappa hakan. Det ska sticka ut och få en att känna någonting. Det ska vara mycket – och roliga läppstift. Herregud, vad jag ska ha roliga läppstift i år.

Ett tema och ett budskap är svåra att fastställa redan nu. Jag antar att tiden kommer att utvisa det. Jag tänker att det kommer att vara något i stil med ’alla drömmar är möjliga om man bara tror, ge inte upp’ eller typ ’Kärlek och vänskap är allt som är viktigt.’ Fasiken, vad disneyskadad man är. Men det vore fint om några drömmar blev sanna, tycker jag.

Medans du sov hittar du här och The Holiday hittar du här.

Det är så himla mycket mörker i vår värld just nu. Jag tror att ett Romcom-år är ett bra mindset, en tanke om att se det roliga även i det svåra. Att skratta mycket och försöka se ljuset. Jag är helt övertygad om att jag befinner mig i början av en riktigt härlig romantisk komedi – det kan bara bli bättre från och med nu. Jag bad min kompis (ChatGBT om ni undrar) skriva ett kort litet intro till året film. Vad tror ni ?

I världens minsta vrå på Södermalm, där stadsbruset smyger sig in som en vag ton av oskrivna berättelser, möter vi Elinor Alderbro – en blivande 30-åring och drömmande projektledare i sitt väntande exil. Hennes hem är en lutande bokstav i en kall vinter, med endast 15 grader som vittne till hennes strävan att omfamna konsten att författa manus. Vilsen och djupt förälskad i drömmen om berättelsernas magi, har Elinor just stött på en glittrig dagbok, och i dess blanka sidor skiner hoppet om att skriva sin egen kärlekshistoria – en som kanske äntligen kan tina upp hennes isande tillvaro och leda henne till en hjärtevärmande framtid.

Hur tror ni filmen kommer fortsätta? Är så himla nyfiken att höra er tankar.

13
film, tv & underhållning Listor och sånt trams

September i en listjävel

3 oktober, 2023

Vi går in i årets sista kvartal. En pusselbit som ska avsluta året. Jag ser det som ett äventyr. Även om vi går in i mörkret. Jag har nog aldrig varit så glad som jag är nu. Kanske är det faktumet att kroppen börjar kännas sig utvilad, hjärnan börjar bli rimlig och tankar börjar bli klarare. Jag ser fram emot att gå in i oktober, jag ser fram emot att se vad tiden har att erbjuda. I fredags var det årets starkaste fullmåne. Energierna skiftade. Vi går in i vädurens tid (och det är faktiskt min tid). Men först tittar vi på September: 

Hur var september? 

Som en varm kram. Det har bitvis lite jobbigt. Men för det mesta har jag varit glad. I början av månaden tog mitt jobbuppdrag slut. Jag, som har jobbat alldeles för mycket, alldeles för länge var helt klart lite ovan med tystnaden. Jag har bestämt mig för att ta lite tid. Tid att fundera på vad som är viktigt, vad jag ska göra och HUR jag ska leva framöver. Det är skitläskigt. Men det är också otroligt roligt. Jag är så tacksam för mitt liv, att jag kan göra detta och att allt annat. September did me good. 

Månadens tv

Jag vill inte prata alltför mycket om Outlander. Men vi kan säga såhär – det tar upp ungefär 90% av min tankekraft. Gud. Jag är så investerad. Snälla rara, det enda jag tänker på är Jamie Fraser och hur man älskar honom. Han slutar aldrig kämpa. Blir jag tårögd i detta nu? Ja lite. Rev även av två säsonger The Summer I Turned Pretty, även där var jag VÄLDIGT investerad. Gud. Vem kunde tro att ett Young Adult drama skulle hålla mig vaken om nätterna? Sen såg jag och min kille The Bear. Var jag investerade i denna serie tror ni? Ja, det kan jag säga. Tänker dagligen på Carm och hans gäng. 

Månadens resa

Jag spenderade en go ensamhelg i Skärgården. Faktumet var att ett löfte jag gick in i September med var att jag skulle bli bättre på att vara ensam. Gör aktiviteter på egen hand. Det skrämmer mig lite. Åkte även en vecka med min mamma till Grekland. Medelhavet i September är verkligen balsam för själen. Inge fölk, varmt i vattnet och bara go energi. 

Månadens poddar

Tipsade ju om Witch förra veckan. Och det håller jag verkligen kvar vid. Gud vad jag har gillade den serien. Kunde liksom inte sluta lyssna. Har även lyssnat på en hel del P3 Historia. T.ex. avsnittet om Yngsjömordet. Gillade mycket. 

Månadens böcker

Det har läst på ett sätt denna månad. Om man vill följa min läsning, så finns jag nu på Goodreads (klicka här om ni vill följa mig). Betade av en drös böcker. T.ex. Små eldar överallt, Kvinnor som vi, Malibu brinner och några fler. 

Månadens låt

Jag har lyssnat på en låt. Dagligen. Och det är Jersey Giant av Elle King

Månadens mäktigaste

Hela resan till Grekland var mäktig i helhet skulle jag vilja säga. Att få vara med sin mamma länge. Och liksom leva, skratta och må. Nej men det är otroligt. En blessing. Jag kände mig så otroligt lyckligt lottad.

Månadens scen

Min killes kompis Li hade en intim spelning på Larrys corner här om dagen. Vi var kanske 15 pers där på plats. Det var så fint att dela upplevelsen. Mer sånt. 

Månadens besvikelse

Jag gillar inte när man ej får upprättelse. Inte får uppskattning för det man faktiskt gör. Det är så viktigt att se varandra där ute. Säg “bra jobbat!”. Bjud in folk. Få dom att känna sig inkluderade. Det är så jäkla lätt.

Månadens film

Jag såg en film i augusti! Gud. Shame on me. Jag jobbar liksom med film. Såg Avgrunden. Gillade inte. 

Nu tar vi oss an oktober.

11
film, tv & underhållning

Två sekunder från att lämna allt

22 mars, 2023

Ja, jag är två sekunder för att sälja allt, säga upp mig och typ skaffa en bräda. Jag beskyller tredje säsongen av Outer Banks. Ursäkta, HUR bra? Som Carro hade sagt. “Det är väldigt off brand att du gillar det…” Ja det må så vara. Men HELVETE vad bra det är. No joke. Det enda jag tycker är töntigt är John B. Hela hans existens stör mig, vi ska inte ens tala om hans namn. Anyways. Jag älskar ju serier som utspelar sig i sommarstäder. Det finns något otroligt spännande i det. OBS! Beskyller mitt ex för detta. Han var från liksom Stockholms svar på Outer Banks. Okej LOL. Absolut inte. Men liksom lite. Exempel på serier i “sommarstadsmiljö” t.ex. The Affair, Skärgårdsdoktor (relevant exempel) och Bloodline.

Så varför älskar jag detta? Det är enkelt. Det är “I don’t give a fuck attityden” till livet. Det kravlösa runt skrotandet, tomma schemat och hela konceptet av att leva nära dom man tycker om. Det är så långt från min verklighet, to be honest. Vilken sorg dock. Här sitter jag. Har möten inplanerad mellan 11 – 15:30, back to back. Dagarna i ända. Man äter någon matlåda som är ljummen och fullkomligt kutar ut för 15 minuters solsken. Sen är det tillbaks igen. Med lite tur hinner man träna på kvällen. Allt för att sedan göra om skiten. Det är KUL, för det mesta. Men ibland kan jag inte låta bli att tänka. Är det här allt som blir så dör jag… Sanna har ibland refererat till mig som en bohem i Rodebjerkaftan. Det ligger så mycket sanning i det. Men ändå, låt en liten tjej drömma lite ändå. 

Okej men tillbaks till Outer Banks. Vad är det jag älskar? Ja allt förutom John B kanske. Side note, om man googlar Outer Banks är det andra sökordet Aesthetics. Och to be honest, det är väl precis jag gillar. Helhet. Det är ju liksom estetiken. Hur allt hänger ihop. Allt från det oborstade håret, till tapeten på väggen till sätet i bilen. Det talar till mig så jävla mycket. Det är kanske mitt inre som gör revolt mot mitt vuxna jag. Hon som har en bra lön, tvättid kl 17-22 samt har helgplaner.  Nedan har jag listat de tre saker som jag älskar mest med denna tramsiga serie:

STILEN

Utöver det oborstade håret så är det så mycket jag älskar med denna stil. Absolut lite smalskryt, men så är det kanske bara. Vad vet jag. Har alltid varit pro ett mode som bygger på att du har badkläder under. Det är härligt tycker jag. Blir så glad av det. Älskar det otroligt enkla. Dom slitna blåjeansen. Eller den blommiga kaftan. Det är så elegant och enkelt på något sätt. Noll procent tillrättalagt. Det bara är. Och smyckena. Så omaka. Älskar det. Massor av allt. Det är inte bara en ring. Snarare 50. Ett överflöd. Uppskattar. Och håret. Jag har ju ett rätt… Låt oss kalla det vilt hår. I Outer banks har vi också vilt hår, på precis alla. Lätt oborstat och kaosigt. Jag tror inte att det går en scen utan att någon har en dread light. Uppskattar. Abso. 

AKTIVITETERNA 

Det är inte bara slentrian supandet som lockar. Det är väl mer än så, även fastän det verkar otroligt trevligt med med. Men dom bara är. Någon ligger i en hängmatta i typ varenda scen. Är inte det en livsstil att sträva efter, nej men då vet jag inte… Okej jag är ingen surftjej, kommer kanske aldrig bli. Även om det är en önskan. Men det är verkligen något som jag älskar med strandlivet. Och båtåkandet. Är det inte bäst? Det är så rofyllt. Gud, vad originella tankar. 

HEMMET

Alltså John B’s hus i mitt hjärta. Vill copy pastea. Nej men trägården på kvällskvisten, magiskt. Sa till Berka att jag skulle skaffa ett “surf shack”. Hon skrattade inte. Hon var väldigt positiv Men hon påpekade att det skulle bli lyxigt om det skulle vara mitt hem. Jag känner NEJ. Absolut inte. Vill att det ska vara litet, spartanskt och på gränsen till stökigt hela tiden. Drömmer om mörka träslag, gamla fönster och färgglada inslag. En utomhusdusch är ett måste. Hur fan ska man ha råd med det är den stora frågan? Vi kan ju ignorera faktumet att man typ inte kan surfa i Sverige heller. Lite detalj.

Okej. Med andra ord. Se Outer Banks finns på nettan. Ps. Ja, jag misstänker att detta inlägg är ett solklart fall av KRIS.

18
film, tv & underhållning

Saker man har sett i Februari

23 februari, 2023

All makt åt Alderbro. Er okrönta expert i TV- och serievärlden. Lol. Jag är väl lite av en basic bitch gällande det mesta som har att göra med populärkultur. Gillar det som andra gillar. Men ändå. Nu jobbar jag ju iallafall med innehåll. Så något bör jag ju ha plockat upp iallafall kan man tycka. Det är ju kul att höra vad folk tittar på tycker jag. Så här kommer ett göttigt inlägg med saker jag har sett under februari månad: 

Händelser vid vatten

Nej med RYS all over the body. Så bra bra tyckte jag det var. Jag är ju besatt av allt Mikael Marcimain producerar och regisserar. Började gråta en gång när jag jobbade på SF och Upp Till Kamp kom upp på ett möte. Det som är så jävla trist att det tar liksom tre år mellan varje projekt. Hur som haver. Händelser vid vatten är inget undantag. Många har klagat på att den går långsamt. Håller inte med. Tycker det är en nerv som går igenom hela serien. Har suttit på nålar hela tiden. Och hur snygg är den inte? Jag ÄLSKAR ju allt som är 70-tal. Kostym, props och typ omgivning är tio av tio. . Asta August är jag förövrigt besatt av.   Men spoiler då: lite stressat slut. Ändå väldigt sevärd. Finns på Svtplay. 

Yellowjackets

Någongång har Stephan King sagt att detta är en must-see. Och jag håller typ med. Jag är lite kinking för läskiga saker och en regel uppkom väldigt fort när jag började titta på detta – se INTE på kvällskvisten. Blev så jobbigt att släcka lampan sen. Serien handlar om ett fotbollslag som är påväg till bortamarsch (alltså inte ligg), då deras plan kraschar mitt i ingenstans och dom blir strandsatt i universums läskigaste stuga. Nej men det är så bra. Konflikter gruppen i mellan uppstår, tänk er MÅNGA starka personligheter. . Serien har två parallella storylines – nutid och 90-tal (Då självaste kraschen utspelar sig). Sånt älskar man ju. Förutom en femstjärnig cast, otrolig garderob så är det en sån här serie där jag aldrig kunde ana vad som skulle hända härnäst. Något som är ganska ovanligt tycker jag. Finns på Skyshowtime.

Kan vi alla bara komma överens om att detta är real life Dan från Händelser vid vatten? Identiska personligheter.

Rörelsen

Slutet är nära. Typ så känner jag efter dokumentären Rörelsen som ligger på SVTplay. Att frihetsrörelsen existerar skrämmer skiten ur mig. Att dessa människor verkar, jobbar och finns runt mig är något som för mig är svårt att förstå. Vad som händer går liksom inte att förklara? Det måste ses och upplevas. Etnologen Kalle Ström följer under två års tid Frihetsrörelsen, en rörelse som tog fart under pandemin. Det pratas vaccinpass, frihet och önskan om hur en kvinna bör vara. Jag förstår att det låter pisstråkigt när jag beskriver detta. Men kan man beskriva dårskap på ett bra sätt? Förmodligen inte. Väldigt intressant iallafall. Finns på Svtplay.

En dag kommer allt det här bli ditt

Jag är en stort fan av Andreas Öhman. Regissören och Manusförfattaren bakom Odödliga, I rymden finns inga känslor och Remake. Och varför tycker jag att Andreas är ett geni? Jo det är enkelt. För att han plockar upp små och knasiga karaktärer som hanterar vardagliga och mänskliga problem. Andreas berättar historier om det vanliga livet. Och det tycker jag faktiskt är otroligt. Filmen utspelar sig i dom norrländska skogarna. Här ska en syskonskara komma överens vem som tar familjeföretaget, trots att ingen direkt känner för det. Förutom en magisk cast – vi snackar Karin Franz ( Laaaandy crush), Peter Haber och Liv Mjönes m.fl. – så tycker jag att tematiken är otroligt intressant. Syskonrelationer. Är det bara att jag är ensambarn? Som gör att jag är besatt av familjedynamik. Hur som haver. Gå på bio och se – går nog någon vecka till om ni har tur.

Veronica Mars

Är det bara jag som alltid re-watchar nått? Något gammalt och tryggt att sätta på. Min kärlek till Veronica Mars går tillbaks till 2007. Det gick på Torsdagar på SVT2 kl 20:15. Jag älskade det. Hennes witt, smarta skalle och typ coola attityd. Sen att hon kunde lösa mord. Nej men ni hör ju. Supermänniska. Visste ni förresten att serien är inspelad i San Diego? Där lilla jag bodde. I ett avsnitt syns mitt gamla apartment complex. Att det snart har gått 20 år sedan serien hade premiär på tv får mig typ att svimma. Gud jag har blivit så gammal. 100% värd slö-tv iallafall. Perfekt om man känner sig trött och redo för en verklighetsflykt. Finns på Viaplay.

Nu får vi vänta en hel månad på ett liknande inlägg. Stackars er. LOL, undra om bloggen fortfarande är vid liv då. Vi kan väl hoppas.

12
film, tv & underhållning

Saker jag har konsumerat på sistone

21 september, 2021

Låt oss prata om saker jag har konsumerat på sistone. Gillar ju att titta på saker. Det har ni ju redan fattat. Saker man tittar på har ju varit en stor del av det jag jobbat med – så det kanske inte är så konstigt att det är typ det ENDA jag bryr mig. Jag och min kille (gud vågar jag skriva det… har knappt sagt det till honom) satt och surrade om konsumtionsbeteenden här om dagen. Liksom HUR man tittar på saker idag. Förlåt rapportera in oss för nörderi deluxe. Så ointressant också – sa ba ”Nej men nu räcker det. Nu måste vi prat om nått annat. ” Det gjorde vi. Här kommer iallafall lite göttiga saker jag tittat på. Enjoy.

Bildkälla här

ALLTID NÄRA DIG

Jag var på bio(!!!!). Har saknar det en del. Har varit på ett par biobesök under pandemin men nu känner man att det är dags att återvända. Men det var liksom göttigt att sitt i en salong med andra människor och käka lite popcorn. Hur som haver. Såg Alltid nära dig. Baserat på en bästsäljande bok. Handlar om en ensamstående pappa som lever med den dödlig sjukdom. Förutom att tampas med att döden är praktiskt taget runt hörnet ska han också välja ett par nya föräldrar till sin lilla fyraåring. Ni fattar, tricky situation. En vacker skildring av klass, föräldraskap och döden. Kändes hela vägen in i benmärgen. Grät absolut en hel del tårar under filmen gång. Rekommenderar starkt. Finns att se här.

ANNA PIHL

Tryckte tre säsonger av de danska dramat Anna Pihl på cirka 10 dagar. Var FULLKOMLIGT besatt. Förlåt men danska grejer, varför är det alltid så JÄVLA bra? Hög kvalité i både manus och skådespelarinsats. Serien är nostalgi för mig. Gick på eftermiddagarna när man kom hem från skolan i högstadiet. Handlar om Anna som är ny polis i Köpenhamn – hon är asgrymt, trotsig och rätt störig. Så spännande. Att tillägga är också att Cleas bang (hetaste dansken efter Mads) också är med i denna genigrej. Helt klart ett måste. Finns att se på Cmore.

CYKLOPERNA LAND

Pga att man är lite nördigt lagd gällande det mesta gällande populärkulturen så blev jag så glad när cykloperna land hade premiär. Alltså i min familj är jag liksom hånad som kulturnörd. Ett kort och effektiv program där veckans aktualiteter i nöjes- och kulturvärlden diskuteras. Tycker att Christopher Garplind, som leder skiten, är lite av ett geni. Kul gäster är det också. Typ Moa Wallin, Linnea Wikblad och Emil Persson. 30 minuter värdiga nyheter. Det får man ba inte missa. Finns att se här

Bildkälla här

PMS FOREVER

Ny dokumentär på SVT Edit. Förövrigt min dröm att bli Redaktör där. Så jäkla kul och BRA produktioner. Viktiga också. Hur som haver? Hanna Persson programledare en grym dokumentär om PMS och PMDS. Jag har känt mig väldigt alienerad från folk som har haft PMS. Ja tills jag blev typ 25. Hanna beskriver sin PMS så bra. Som en ångest som man liksom inte kan hantera. Hur man blir så arg, ledsen eller tom. Och sen får man liksom dåligt samvete för att man känner dessa känslor. FAN vad det är rövigt. Skrattade och grät i denna dokumentär. Hannas inslag med sin mamma. GUD vad fint det var. Helt klart ett måste. Finns att se här

9
film, tv & underhållning

LÅTLISTAN

17 september, 2021

Master, eller Hanapee som hon också heter delade en otroligt KUL lista gällande musik. Har jag berättat att jag en gång vrålade master efter HP en gång i toakön på Way out west? Tror hon blev glad. Hon log stort mot mig. Det här var när Nöjesguiden var coolt och hade fester med faktiska kändisar på Scandic Rubinen. Hur kom jag ens in? Aja. Minns att Markus Krunegård var där och Rebecca & Fiona, eller bara en av dom. Lite suddigt. Jag drack Tequila och hånglade friskt med en kille som hette Nils(alltså ej mitt ex). Nils från Masthugget var en stämningshöjdare. Levde kvar i mitt sinne länge. Tillbaks till låtlistan – eftersom jag tycker att jag är ett uttalat musikproffs. Så kommer mina godbitar. Enjoy. Om min vill ha en länk till mina tidigare musiktips – kolla här.

Ångestlåt

Alltså låten Stay Gold med First aid Kit är som en tryckande känsla över bröstkorgen. Vilket är sad pga en GENILÅT. Men låten är liksom fylld med tusentals What If. Sånt som jag ofta går runt och grubblar på. Vad händer liksom om allt det där man jobbar för bara bli till skit ändå? Vad händer om jag aldrig kan landa i någon typ av kärleks relation? Om det liksom inte räcker? Fan gud. Måste ta en attarax på momangen. Dom har fångat en känsla som jag tycker man sällan hör i musik. Det vilsna. Det är otroligt. En riktig liten bubblar är också Father and Son med Cat Steven. Tänker så mycket på min mamma när jag hör den. Känns som en av många samtal man har haft med henne. Vi var ju ett hulkande gäng på en kräftskiva för några veckor sedan där ALLA fullkomligt bröt ihop när den här låten började spelas. En rädsla över att man liksom inte alltid kommer ha sina päron i livet. Ångesten spred sig som en löpeld.

Sensuell låt

Anser själv att jag har så osensuell aura. Det finns inte inom mig. Sjuk nog har båda av mina senaste snubbar satt på R Kelly i lite frisky stämning. Dock skämtsamt båda två. Har blivit lite livrädd till en början men sen brutit ut i skratt båda gångerna med reaktioner ”Ursäkta med VAD händer?” Iallafall har typ inget som känns sensuellt i min spellista – på min höjd sätter man på lite Little Willie John. Vem vet? Man kanske nån gång får träffa en ung älskare från Stallbackas bilfabrik? Alternativt älska lite i lågornas sken?

Pepp låt

Alltså jag älskar ju go peppmusik. Har en liksom evigt lång pepplista på min Spotify. Go musik som tar en genom dagen. Mmmbop finns absolut med på den listan. Men när det kommer till två pepplåtar som liksom ALLTID funkar för mig så har jag två favoriter. Självklart är dom gamla godingar.

Wuthering Heights med Kate Bush. Egentligen en sjukt deppig låt. Men fan vad den har urkraft. Blir på så gött humör av den. Sätter alltid på den när något känns kämpigt. Dansar alltid runt helt hysteriskt och får nån orimlig inre kraft från den. Har så fina minnen från den. Allt från mitt första tvjobb när den ofta spelades på kontoret till alla gånger jag och mamma har åkt över ängarna på landet och ALLTID sätter på den på högsta volym. Mitt ex hatade den. Så trist verkligen. Kanske spelade den lite för ofta. The Gambler av Kenny Rodgers återigen ett rätt deppig låt. Men fan vad den är viktig. Man älskar ju RIKTIG country och det här är ju fan en klassiker. Har har vi en sång om livet, hur allt går upp och ner och hur man bara ska ha tillit och hänga med i svängarna. Finns typ inte en enda fest efter ett visst klockslag som jag INTE vrålar ”SPELA GAMBLER” och står där sedan och skrålar. Bästa låten. Funkar en deppig Tisdag såväl som en sen efterkaka. Nedan är ett klipp när First Aid Kit sjunger den i På Spåret.

Tokkärlåt

Varför pratar ingen om Det är så jag säger det med Håkan Hellström längre? Minns att jag inte var så speciellt förtjust i den låten back in the day. Men en gång när jag stod på Ullevi så kände jag att jag helt plötsligt förstod varenda jävla ord. Det kan ta slut i morgon eller hålla på för alltid, ibland är det så. Hallå varför pratas inte den här texten om oftare? Den är övermäktig på så många plan. Är även en riktig sucker för Valborg, För dig och O A O A E vi är förlorade.

Olyckligkärlåt

Nej men det här är jag bra på. Gud vad jag är bra på detta. Det här är min musiksmak till 100%. Nu välkomnar jag er till min inre. Påminde mamma om detta traumat här om dagen. Stackarn hade föträngt detta. 2019 och Elinor är nyskild. Jag grät konstant. Alltså minst två gånger om dagen. Hulkande. Stackars mina grannar. Det är så tunna väggar. Jag och Mamma sitter på Värmdöleden påväg in till stan. På svensk pop börjar helt plötsligt Björn Skifs med Det blir alltid värre framåt natten att spela. På det sjukaste sättet kommer en flod av tårar ner. Ett jävla monsunregn är det. Gråter hysteriskt i kanske 15 minuter. Mamma är i chock och får fram ett ”Men herregud. Hur mår du egentligen?” japp. Det var jag. 25 år och helt förstörd efter lite Björn Skifs. Samma sommar kom Ana Diaz låt 100. Minns hur jag såg klippet från Allsången av en slump på tv. Var kattvakt hos mina föräldrar ensam och grät på ett maniskt sätt. Tänkte på allt som kunde varit och allt som inte blev. Tur det på ett sätt. För att jag vill det ska jag alltid älska dig är något jag verkligen tagit med mig i livet. Viljan att älska den som man varit med även om man känt sig sårad eller krossad. Tror det fan är viktigt. Vill även slå ett slag för hennes låt Starkare.

Arglåt

Min pappa är arbetare i grunden. Vi är en familj av många volvoarbetare. Jag är väl typ den första på pappas sida som ej har jobbat på fabriken. Min pappa bytte värld men kärleken till Nationalteatern bestod. Härligt tycker jag. Pappa hade väl typ en skiva när jag var liten. Musikintresset kom väl inte direkt från honom. Kolla kolla spelades ibland. När jag typ 20 typ jobbade jag på Sture-P i en glassig reception. Jag kände mig lite som en utböling. En stökig typ som inte riktigt passade in i deras världsbild. Varje dag spelade jag Kolla kolla påväg till jobbet för att känna mig sann inför mig själv och vad jag trodde på. Kul. Brukar även spela Tusen dagar härifrån med Persson Pack. Nått händer. Kan inte säga vad. Men det är helt klart intressant. Kan absolut gå en extra mil efter den låten.

Bratextlåt

Gud okej. Jag är ju en person som är BESATT av all text. All musik som jag gillar måste typ ha bra text. Annars går jag vidare rätt snabbt. Bryr mig inte om schyssta beat eller mäktig röster. Vill fan ha saker som känns påriktigt annars får det va Vill verkligen slå ett slag för Father John Misty när det kommer till texter. Han är ju ett geni tycker jag. Min bästa låt är nog The Night Josh Tillman Came to Our Apartment. Tycker annars att man ska lyssna på Holy Shit, Real Love Baby & Chateau lobby #4. Det finns liksom en helt värld bakom FJM texter. Ett litet universum. Har faser när jag är fullkomligt besatt. Typ två gånger om året. Två veckor då jag bara lyssnar på honom. Och snygg är han. Får man säga så.

Springlåt

Det är ju horribelt att träna. På många sätt. Och jag går ju typ alltid på pass när det ska tränas. Sist hade min instruktör typ soundtracket till Twilight till ABSolutionen. Mycket MUSE och då kände jag usch ba. Sen hade nån Miss Li’s låt instruktionsboken i ett annat pass. Då blev jag typ lite glad pga att jag tycker den är 100% kul och 100% jag. Är nog rätt kinkig när det kommer till musik på gymmet. Det handlar om timing. Mycket kan bli fel.

Det har var typ kul. Tror ungefär noll personer kommer orka läsa detta inlägg. Vem orkar läsa om min musik liksom? Skulle aldrig. Aja. Heja er typ

15