TUR OCH RETUR TILL GOTLAND | Min första ensamresa

Okej, ensamresa, är det en grej? Jag skulle vilja säga JA. Så två dagar efter min födelsedag började jag skissa på en trettiolista. Ja, alltså typ trettio saker jag skulle vilja hinna med innan mitt krisår var slut. Att bli en cowboy var självklart med på listan, och att flytta (!!!), men även konceptet ensamresa. Först bokade jag en resa till Palma. Och då fick jag 200% panik. Tack gode gud att Norwegian har 24-timmars avbokningskydd kostnadsfritt. Men det kliade fortfarande i kroppen, så att säga. NÅGOT MÅSTE HÄNDA. Jag klurade lite för mig själv. Var i världen känner jag mig otroligt trygg att vara själv? Ja, det är två platser. San Diego eller Gotland? Efter en kort överläggning blev det Gotland. Mest för att det kostar skjortan att åka till San Diego. Och för att jag bara vågade vara borta i tre dagar. 

Rädslan att göra någonting på egen hand, som till exempel en resa (OBS! Bodde liksom utomlands i ett år. Så vart detta kommer ifrån är helt ologiskt.). Herregud, vad det har skrämt mig. Jag är jätteduktig på att vara själv. Jag kan hänga runt hemma i dagar, pilla med saker. Men att “göra saker” ensam har känts så främmande. Som att äta lunch, gå på teater själv eller till och med åka till en ny plats. Kanske är det för att man är rädd för att vara med sina egna tankar, ensam med sig själv. Jag har varit rädd för mitt eget sällskap. Eller kanske rädd för att jag ska bli rädd av mitt eget sällskap. Men om vi säger såhär, jag ÄLSKAR numera att göra saker själv. 

Efter kloka råd från den bästa Gabriella Skog (också känd som kungen av ensamresande) så bokade jag ett underbart AirBnB 10 minuter utanför Visby. Det var ett vitt kalkstenshus, beläget på en lummig gård, ägd av två månskensbönder. Hon var en hipp fd marknadschef och han var bara en cool lirare som bar rutigt. De hade hästar, lurviga får och höns. Tre dagar med ö-luft, nya intryck och andra mönster. Precis vad jag behövde.

På söndagen klockan 11:45 var det avgång från Nynäshamn. Hade jag ångest över att köra upp bilen på färjan? Absolut. Jag vaknade med ett hjärta som slog trippelslag bara av tanken på den enorma rampen. Ni som åkt Gotlandsfärjan ni vet. Den är ENORM. Det är så konstigt med saker man aldrig har gjort förut. De tenderar att bli större än vad de egentligen är. Jag kände mig så modig när jag stängde av motorn i bilen, parkerade perfekt (enligt mig själv) och liksom var på väg. Jag överlevde rampen. 

Vad jag gjorde på ön är lite oklart. Jag satte upp en agenda, som en hysterisk person. På förmiddagarna var det skriv- och lästid. Jag växlade mellan att skriva finurliga meningar och läsa några kapitel från boken Äkta kärlek av Taylor Jenkins-Read. På eftermiddagarna var det utflykter som gällde. Jag hängde i Klitehamn, besökte några röda korsbutiker och promenerade runt i Högklint. På kvällarna lagade jag enkla rätter för att sedan kolla på Robinson. Det bästa med ensamresor är verkligen att man får göra precis vad man vill. Till exempel spela Taylor Swift högt på en underbar kustpromenad och bara skrik-sjunga med i varje ord av ”You’re on your own kid”. Här är min spellisa från resan förresten. Eller äta ostbågar och choklad till middag. Det är ljuvligt. Sista dagen spenderade jag några timmar i Visby. Traskade runt på mina favoritställen (som Akantus och Verkstaden), åt lunch på Strykjärnet och jobbade några timmar på H10. Sen var det dags att åka färjan hem. Gud, det gick så fort.

Efter den här resan är jag så nyfiken på att vara mer med mig själv. Jag känner mig starkare, som att jag klarar av vad som helst. Ge mig ett äventyr, jag kommer att briljera. Rädslan för vad som skulle kunna hända definierar inte längre mig. Jag vill vara modig. Undrar vart jag ska åka härnäst? Blir det kanske Palma?

13