Monthly Archives:

december 2023

Listor och sånt trams

Årssummering 2023

31 december, 2023

Det här har nog varit det absolut konstigaste året i mitt liv. Det har varit toppar och dalar hela tiden. Jag har varit så glad. Och sen har jag varit så ledsen. De olika känslorna har liksom bytt av varandra på ett sätt. Jag har känt mig så långt ifrån mig själv ibland. Som ett spöke av mig själv. Jag har varit så trött. Och trasig bitvis. Saker som var totalt oviktiga tog för mycket plats. Fel människor tog för mycket plats. Sen kom jag till en punkt när jag helt plötsligt började drömma igen. Hittade en egen lunk. Och började se saker för vad det egentligen är. Det jag har lärt mig av det senaste året är att man kan sällan kontrollera saker. Saker tenderar alltid att bli helt annorlunda ändå. Men här kommer i alla fall en liten summering av årets som kom och gick:

Jag reste mycket i jobb. Jag kände mig bitvis rätt glassig. Jag reste runt på jobb. Ibland i Köpenhamn. Till Amsterdam. Jag kände mig lite som att jag lajvade vuxen. Som att jag skulle bli påkommen. Typiskt impostorsyndrom.

Jag och Hannes har varit på en så otroligt bra plats. Double income no kids. Jo tack. Vilken tid det är. Vi är så fina mot varandra. Och vad kul vi har.

En av mina bästa vänner berättade att hon skulle ha barn. Jag grät som en tok. När babyn väl kom grät jag ännu mer. Det är en ny era i mitt liv. Vänner med barn liksom.

Jag spenderade tusentals kronor på terapi. Jag är så mycket starkare än för ett år sedan. Jag är så stolt över mig själv. Jag har ghostat min psykolog sen i oktober. Vi skulle höras lite senare. Senare har inte kommit än.

Jag började gå på gymmet oftare. Och med gymmet menar jag Yinyoga + Bodybalance. Inget som skapar bättre flås eller gör mig starkare. Bara själsligt lugnare.

Hade en kollega som sa ”boo, we have to move a mile an hour on this project”. Det pajjade mig.

Jag gick till en medie som sa att precis allt skulle förändras. Och hittills – har fan allt han sa stämt. Han sa att jag hade inget att oroa mig för. Jag var magikern. En skapare. En konstnär. Sen sa han att jag skulle bli sjukt framgångsrik. Håller tummarna för Bennys intentioner.

Jag slutade jobba. Det var läskigt. Men också det absolut bästa som skulle kunna ha hänt kanske.

Det här blev litteraturens år. Jag läste mer än vad jag gjort på länge. Tror vi landade på 16 böcker 2023.

Mamma och jag spenderade en fantastisk vecka i Grekland. Blir helt varm när jag tänker på den tiden vi fick. Att få vara med henne är det roligaste jag vet. Det är en skrattfest.

Jag var på en intervju på ett drömjobb. Jag åkte bland de tre sista. Det gjorde så jävla ont. Smärtade. Men nu har jag nog landat i det – att det är så jäkla häftigt att jag fick sitta där. Att få vara med i leken. Jag väljer att tro att det finns något ännu fetare där ute. En dörr som väntar på att öppnas.

Jag lyssnade på oändligt många timmar Taylor Swift. ”Getaway Car”, ”Fearless” och ”Lover” är mina mest spelade låtar.

Hur utmärkte 2023 sig för dig?

Mycket jobb. För mycket jobb. Så pass mycket jobb att jag höll på att stupa där ett tag.

Att jag tappade bort mig själv . Jag kände mig otroligt trasig i vissa perioder. Tänkte att inget var värt något.

Hade VÄLDIGT mycket kul! Resor, fester och äventyr.

Roliga möten. Jag är omgiven av så otroligt fantastiska människor.

Ett ostädat hemma. Det har fan varit katastrof.

Hur har du mått jämfört med tidigare år?

Med åldern blir man ju tryggare, och det har jag verkligen känt i år. Jag känner liksom en ganska stor trygghet kring vem jag är och att jag duger som jag är. Ensamhet skrämmer mig inte alls på samma sätt. Däremot har jag nog känt mig lite vilse i min yrkesroll och vart jag är på väg, vilket verkligen har påverkat mig. Årets berg- och dalbana har verkligen skakat om mig. Men om det här hade hänt för ett par år sedan hade jag nog gått under. Nu ser jag mest fram emot att se vad livet har att erbjuda härnäst.


Några insikter från 2023?

Att flyta med i saker. Det finns få saker man faktiskt kan kontrollera. Saker blir sällan som man har tänkt sig. Det viktiga är kanske att inte drabbas av panik. Att surfa på vågen så länge det går och sedan kunna hitta nya riktningar att röra sig mot. Och att inget jobb är värt att må dåligt över. Lita på magkänslan. Den är där av någon anledning. Nu kan något kännas stort, men med lite perspektiv känns få saker övermäktiga. Och fan vad man kan, minst 30% mer än vad man först tror.

Vad gjorde dig glad 2023?

MASSA SAKER. Även om det låter lite deppigt, så vill jag säga att det har varit ett fantastiskt år.

Mina underbara relationer. Min goa resa till Köpenhamn med Carro. Att baby Malou kom till jorden. Alla gånger Hannes gjorde konstiga saker som fick mig att garva som en toka. När jag dansade till Taylor Swift i fem timmar. Midsommarhelgen 2023 på Köpmansholmen. När jag och Steph var på rave för första gången. När jag började skriva igen. Livet har varit fint mot mig.

Vad önskar du av 2024?

Jag vill ju bli cowboy. Jag drömmer om klippiga berg som jag ska rida långsamt uppför. Jag vill vara som Molly Baz i köket. Dricka martinis och göra arancini. En husdröm har fötts. Det började med att jag följde Lana Wilman. Och nu ska jag ha stora fönster och vackra badrum. Men mest av allt vill jag jobba med young adult-innehåll. Det är verkligen det som ligger mig varmast om hjärtat. Jag är så himla stolt över novellerna jag har skrivit, min pilot(!!!!) och min nya manusidé. Om det är scriptat-innehåll, böcker eller poddar jag ska jobba med… vet inte. Jag är öppen. Jag är så nyfiken kring vad livet kommer att erbjuda.

Tack för att ni har varit med mig det här året. Jag hoppas ni vill hänga med in i nästa. Gott nytt år.

20
0 Comments
min helg

Dagarna och dagarna och dagarn

27 december, 2023

Här kommer några rader om mina dagar som har gått. Korta meningar, små observationer och annat som kanske gör hjärtat lite lättare. Jag gör allt för att stanna kvar i julhjärnan. Vill inte att lunket ska vara över på något sätt. Även om det här året har varit jobbigare än vad jag trodde. Så uppskattar jag verkligen den här pausen. Jag har behövt den mer än vad jag nog förstod.

Min jul börjar ofta den 22:a december. Det är lilla julafton. Jag och min kille valde att kicka igång ledigheten med middag i Gamla stan. På Österlånggatan 17 med Kötbullar och råbiff. Dom spelade julmusik och personalen var extra härlig. Runt om oss pågick julfester, släktmiddagar med alternativa familjekonstellationer och ett par dejter. Det var en plats full av avslut. När vi lämnade lokalen snöade det. Jag hörde saxofonen från Karl Bertil Johnssons jul i mitt huvud.

Dagen därpå åt vi en brakfrukost, kramades och öppnade paket. Jag och Hannes firar julen på separata håll. Folk tycker att det är så konstigt. Jag tycker det är helt normalt. Jag vill träffa min familj. Och han vill träffa sin. Carro sa här om dagen ”Jag tycker det är sjukt sexigt att ni är särbos”. Det var så roligt. Och lite sant. Relationer måste få se olika ut. Det finns inget rätt eller fel. Tillbaka till julklapparna. Jag fick en otrolig discokula av Ruba, en filt som värmer och värmer och dom gulligaste sängkläderna jag har sett. Sen åkte jag hem till mamma och pappa. Vi rimmade på julklappar, åt skaldjurspasta m. saffran och spelade Bingolotto.

Jag är uppvuxen 15 minuter utanför innerstadens tullarna, i ett litet kvarter med 6 likadana hus och nackareservatet tjugo steg från min ytterdörr. Jag har tyckt väldigt illa om den här platsen. Oklart varför egentligen. Men när det väl blev julaftonsmorgon, och snön täckte min lilla gata och solen sken så starkt. Då tänkte jag ” Tack för allt lilla huset. Du gjorde mig till mig”

Jag och min mamma har en fin tradition. En trygg punkt på jul. Vi åker till den finaste kyrkogården vi vet. Inte för att vi är troende. Utan mer för sinnesron. En stund för reflektion. Tänder ljus för dom vi saknar och vill sända en extra tanke till. Vad gör min pappa då undrar ni? Ja, han sliter i köket. Vi alla har våra roller. Och bakom spisen, det är fan där han är som mest lycklig.

Sen har vi en annan tradition. En liten tur till Sabis. Det finns inget så dekadent som ett ostrum med personal i tomteluva. Jo man tackar. Endast i Nacka.

Och ungefär där någonstans började ätandet. Som har pågått tills ja – okej det är fortfarande pågående. Jag älskar julbordet. På ett sätt. Mestadels sillen. Jag älskar sillen. Det kalla är överlag favoriten. Laxen, skagen och skaldjuren. Igår gjorde vi en lista på saker som har varit överflödiga. Ni vet sånt som man plockar in och plockar ut ur kylskåpet. Vi insåg att vi inte kunde klippa något på listan. Allt har sin plats och sin tid. Men lite mindre godis helt klart. Om jag hör mer prassel från aladinasken kommer jag att spy.

Överlag tycker jag julens sociala interaktioner har gått bra. Det ÄR ansträngande att vara med varandra hela tiden. Den som påstår något annat ljuger. Det har absolut varit Norénska inslag, en ton som inte alltid varit okej och små nyp som kunde undvikas. Jag kämpar väldigt mycket med att ”vara vuxen” men sina föräldrar. Det är svårt. Jag tvivlar att jag är ensam med det. Igår tappade min urmoder det lite och sa högt ”VARFÖR KAN VI INTE BARA VARA EN VANLIG FAMILJ SOM INTE BRÅKAR HELA TIDEN?” Ja, vad svarar man på det. Tror helt ärligt inte riktigt att dom finns. Förresten ovan ser ni årets julkort – jag och familjens katt. Jag ser så helylle ut. Herre min gud.

Men i allt det där jobbiga, så finns det också mycket som är fint. T.ex. när hela familjen ligger i soffan och Mordet på Orientexpressen är på i bakgrunden. Någon muttrar vem som är mördaren medans, nån annnan scrollar på telefonen och den tredje bläddrar i en bok. Det vill jag förevigt stanna i. Raggsocklivet är ju verkligen mitt allra bästa liv. Att få dela det med familjen är otroligt.

Imorgon åker jag tillbaks till stan och jag börjar känna mig lite redo. Igår vid 16 tiden brast det lite och jag sa ”jag behöver vara ensam i minst två timmar nu. Stör mig ej”. Jag tog med mig några snittar, en julmust light och läste ett par kapitel ur min bok. Det har varit ett par fantastiska dagar men nu är jag redo för del II i detta julmys. Några dagar innan det nya året kickar igång liksom. Tillbaks till lägenheten, tillbaks till min kärlek och kanske med ett par nya mjukisbyxor. Jag tänker mig lite luncher på stan, promenader runt om på Djurgården och kanske ett biobesök. Och sen var det ju det här med lite färscha tankar för nya året. Måste göra en ”visionboard”, fybubblan. Det är för töntigt. Ska man göra några löften också eller?

12
0 Comments
Hjärtat

God jul på er

22 december, 2023

Jag ville titta in här några dagar före jul! Mest för att säga hej och liksom ta hand om er. Dom senaste dagarna har varit rena rama orkanen. Som det alltid är med mig. Förra lördagen åkte jag in till St Eriks ögonakut efter att jag hade en horribel smärta bakom ögat och inte riktigt såg min pojkvän som satt precis framför mig. Jag hade tydligen sår på honhinnan. Det var hemskt och ett trauma skapades. Förutom det har jag varit lite smådeppig av anledningar jag ej orkar gå in på. Det är en tuff tid. För många. Och julen blir en sån otrolig måttstock kring året som har gått, vart man är och vart man vill den kommande tiden. Hur har jag botat det? Genom att vara med dom jag älskar allra mest. För det är ju verkligen precis det som den här högtiden handlar om. Det har verkligen hjälpt. Jag är så tacksam för min lilla stam. Högljudda vildar, men smarta hjärnor och med ett göttigt skämt innanför jackärmen. Ikväll ska jag fira lilljul med min kärlek och imorgon åker jag till mina föräldrar. Det ska vara ett lungt tempo, mycket häng i soffan och jag ska läsa minst en bok. Det är mitt mål. Min puls ska inte gå på helvarv och jag vill avsluta året med en bra känsla i magen. Nedan kommer lite saker jag vill att ni tar med er in i julhelgen:

Det kommer alltid en till jul! Hoppas vi. Med det vill jag säga att ALLT behöver inte hända den här julen. Om något känns jobbigt just nu, så kanske det ska få vara det. Va snäll mot dig själv och ditt inre. Det är det viktigaste du har. Den här julen har jag gått runt med en känsla att jag typ inte ”förtjänar att må bra”. Har liksom drabbats av lite panik när jag tänker på dom kommande dagarna. Det har varit lite känsligt. En bekant påminde mig om att det är okej att vara skakig och att om det inte är speciellt kul i år, då kommer det förmodligen kännas roligare nästa år. Det var så befriande. Ungefär då kom julkänslan.

Jag kommer från en liten familj. I år på jul kommer det vara jag, mamma och pappa. Jag kan få lite ångest när jag ser dom där stora familjerna på instagram. Det känns bullrigt och stormigt. Lite härligt. Jag kan drömma om det där. Tänka vem jag skulle vara i en sån situation. Men vet ni, jag älskar våra småskaliga jular. Det är pyjamashäng, man tar en promenad och inga måsten. Det är härligt. Och det där med god stämning, det är inte alltid lätt. Jag och min mamma hade t.ex. det stora julbråket redan den 20:e december. Det kan vara frustrerande att umgås med sin familj hela tiden. Ta pauser och känn ingen press. och helt ärligt, är man vuxen. Då gör man precis som man vill. Med det vill jag säga – om man inte mäktar med familjhäng. Ta första bäst taxi hem och ligg i soffan hela julhelgen. Det är så jäkla skönt.

Och sen det där med presenter! Känn ingen press. Vissa är bra på att ge presenter, andra inte. Vissa är skitrika och andra kämpar på i dessa tider. Du är inte sämre eller bättre för att du kan ge en massa gåvor. Det handlar om en tanke. Och får man en riktigt dålig present, som jag fick, cirka 2015. En lysbox från Laugerhaus av min pojkvän. Den var skitful Då får man gå in och gråta på toaletten. Tips så att det inte syns. Lägg toapapper längs med ögonfransarna. Då syns det inte. PERFEKT.

Om julen inte känns som en scen ur The Holiday, då är det OK. Ät mycket sill pga att det är svingott . Och lyssna på denna jullistan på Spotify om ni inte orkar höra Michael Bublé en gång till. Ha ett stoppord i familjen om det blir för bråkigt – vi använde oss av året pinnglass ett år. Ta hand om varandra. Bjud in dom som behöver bjudas in. God Jul på er – jag älskar er.

16
0 Comments
Okategoriserade

Carro 34år | Idag är det en av årets viktigaste dagar

14 december, 2023

Idag är det en av årets viktigaste dagar. Carro fyller år! Min bästa vän har levt 34 vilda år på denna planet och inget gör mig lyckligare än att jag får leva detta lilla liv med just henne. Denna roliga, smarta och helt älskvärda varelsen gör allting lite bättre. Och idag är det hennes dag. Och nu ska jag berätta några roliga saker om min andra halva:

Första gången jag träffade Caroline var jag 22,5 och hon skulle fylla 28. Jag skulle på arbetsintervju och hon mötte mig i receptionen. Jag tyckte hon var så snygg. Jag kände verkligen ”nej men vi kommer inte kunna bli kollegor. Jag är för ful för det här jobbet. Dom kommer aldrig anställa mig”. Några veckor senare fick jag jobbet. Vi klickade rätt fort. Det var instant love liksom. En dag sneglade jag mot hennes dator. Hon tittade på klipp från Tiny kitchen. Ni vet när dom lagar mat i sånna där miniatyr kök. Jag kände där och då ”vilket jävla sjukhuvud”. Sen dess har jag älskar henne gränslöst.

En gång när vi jobbade ihop sa nån ”Vad kul att din syster har börjat jobba här” till Caroline. Ja, dom menade då mig. Och nu menar jag inte att jag är lika snygg som Carro. Jag är liksom Caroline på wish typ. Med oborstat hår och smink under ögonen. Men vi är lika. Vi har samma kroppspråk, en synkad hjärna och en hetsig energi. Jag vet vad hon ska säga, och hon vet vad jag ska säga. Vi är i synk. För det mesta. En kompis till mig hade aldrig träffat C, kort efter det mötet sa han till mig ”Det är så sjukt. För man har ju träffat dig. Och sen sitter helt plötsligt en till Elinor bredvid”. Tänk vilken grej. Att få dela sin hjärnan med någon annan.

När jag tog den här bilden befann jag mig och Carro på en resa till Malmö mitt under pandemin. Vi hade bestämt oss för att utforska Skåne, och trots de utmanande omständigheterna blev det en av de absolut roligaste resorna i mitt liv. Vi spenderade tre dagar med att dricka vin och, givetvis, vakna upp bakfulla däremellan. Ingenting speciellt hände egentligen – vi strosade mest runt. Men det var så otroligt kul, och skratten var på en annan nivå. En minnesvärd incident inträffade när vi besökte ett reptilcenter (snälla fråga inte varför). Det blev det mest traumatiska jag någonsin varit med om. Djuren verkade vara i panik, aporna skrek, och en papegoja härmande vårt skratt på ett sätt som fick det att kännas som en skräckfilm. Dessutom luktade det konstigt, och jag hade druckit åtta limoncello spritz dagen innan. Efter den händelsen satt vi i total tystnad i Folkets park i en halvtimme. Det är än idag ett av våra största trauman

En av Carolines mest fantastiska egenskaper är hennes nördighet. Hon har denna förmåga att verkligen gå ALL-IN i vad hon än älskar. Det är något jag verkligen beundrar, särskilt eftersom jag själv inte är riktigt likadan. Det verkar vara en så underbar känsla att helt och hållet fördjupa sig i ett universum, att ge sig hän till något med full kraft. Oavsett om det är att utforska världen av Casa De Papel, ett expensionpack i The Sims eller utforska en ny parfym. Att höra henne prata om något hon älskar är en upplevelse i sig. Hennes ögon lyser upp, orden flödar, och tiden verkar stanna. Det finns inget vackrare än att se henne i sitt element och dela med sig av den kärleken.

Livet är som det är, ständigt föränderligt. Men Carro, hon är konstant. En dag kommer vi att vara gamla som gatan, sittandes på en bodega någonstans i Portugal. Vår botox kommer förmodligen att ha hamnat på fel ställen , vi har kanske har skilt oss tre gånger och läppstiftet kommer säkert vara i någon fruktansvärd färg. Men det finns ingen jag hellre vill åldras med. Grattis på dagen Caroline🤍

18
4 Comments
Vardagsbabbel

Decemberdagar | dålig besked och skavande känslor

12 december, 2023

Fina fina december. I år har jag inte mottagit dig som jag har velat. En skavande känsla av att vara fel och inte riktigt tillräcklig har tagit över. Jag känner inte riktigt att jag förtjänar att ta saker med ro just nu. Jag vill maxa, vill gå all in. Men det känns konstgjort. Som att det är något jag inte gör rätt, men jag kan inte sätta fingret på vad det egentligen är. Jag brukar ju älska den här tiden. Nu känner jag mig mest förvirrad. I fredagspodden här om veckan pratade de om just julen och hur jobbigt det kan kännas när något inte riktigt är rätt. Julen blir en sån måttstock. Allt sätts till sin spets. Och det där som skaver. Ja men det blir ännu större. Större än vad det någonsin har varit och är. Det handlar väl om att se saker för vad det egentligen är. Totalt oviktiga. 

Jag vet inte om det är allt prat om romcom-vinter eller romcom-estetik, men jag känner mig just nu otroligt mycket som Bridget Jones. Det började förra veckan med ’massagen’, och sedan har det bara fortsatt i ett. Jag känner mig knasig och konstig, säger fel saker vid fel tillfällen. Det blev inte bättre av att jag fullständigt vurpade ner efter Götgatan på grund av halka – två gånger inom loppet av 200 meter. Dessutom fick jag nyligen ett så jäkla jobbigt besked om ett drömgig som gick till någon annan, i sista steget. Det kändes i hela hjärtat, om jag ska vara ärlig. Och det känns fortfarande i hela hjärtat.

Jag känner för att bara vråla ”ALL BY MYSELF” i min flanellpyjamas, med ett glas rödpang i ena handen och en cookie dough i den andra. Nej, men på riktigt. Saker tar emot just nu. Det är svårt att le stort och tänka att det kommer bli bra, för jag känner mig ganska… olika mig själv. Men är det här en sådan fas där jag borde tänka något i stil med ’Jag är i början av en sådan där sliskig romantisk komedi, och snart kommer det bli bättre’ ? Det får nog bli mitt mindset

Advent firades med en spritsad kaka (jag hade gjort den, om ni undrar) och lite sällskapsspel. Jag har ju lite fobi för spel generellt. Kanske har det att göra med spelregler. Gillar inte tanken på att inte förstå från början. Och alltså, finns det något värre än att spela spel med människor som älskar spel när man själv är semi-intresserad? De kan vara så entusiastiska att man liksom backar undan i ren skräck för att undvika överdriven pepp. Hannes ville iallafall bota min fobi. Vi spelade en omgång Portobello Road. Han var så uppmuntrande. Var och varannan mening var ett ”du är bäst, älskling.” Det var jag absolut inte. Jag hade tårar bakom ögonlocket och sa om och om igen ”Jag är livrädd.” Osäker på om det kommer bli mer spel framöver.

Novellix hade julmarknad och jag kikade in för att se vad som erbjöds. I år har jag verkligen läst på en helt ny nivå. Det har liksom betats av så mycket litteratur som har legat i min bokhylla och dammat. Jag har varit expert på att läsa böcker och not so much faktiskt läst dom. En av mina roligaste instagrampersoner Clara har verkligen inspirerat mig i år. Kalla mig bokmal numera. Inför det nya året vill jag verkligen ta mig an konceptet noveller. Jag har nog tyckt att det har känts lite menlöst tidigare. Korta historier som känts forcerade, där varken storyline eller karaktärer får växa. Eller den andra associationen, snusknovellerna som fanns i typ veckorevyn. Åh herregud. Det var så mycket skevt som skedde i dom där texterna. Förstår varför mamma vägrade att köpa VR till mig.  Iallafall, 2024 ska jag köpa en liten box i kvartalet av Novellix. Det är en så himla kul idé och vettig varumärke. Jag började min tradition med julklassiker. Jag ska läsa en varje söndag fram till julafton.

Till råga på mitt skiftande humör så har jag åkt på en infektion i mina ögon. Jag ser bitvis ut som en bulldog. Framför allt morgon och kväll. Jag har nu fått medicin för skiten. Tack gode gud. Jag var två dagar från att bli kallad The Eye här på Södermalm. På en sunkig bar, med många bord och hög ljudvolym, fick jag det dåliga beskedet. Det skavde i hela kroppen. Jag försökte maskera det, men det gick inte. Där och då sa jag det rakt ut. Det sved när jag sa det högt.

”Man får gråta,” sa Carro med en rörande, förstående blick – en blick som kunde rädda allt. Hon lät mig babbla, vara frustrerad och upprepa samma saker om och om igen. Är det så vänskap ser ut? Jag tror det. Senare drack vi gratis drinkar med whisky och gömde oss i det lugnaste rummet på Södra Teatern. Vänner som står ut med dina dåliga dagar – det är de bästa sortens vänner.

Nu är det 13 dagar kvar till julafton. Och jag hoppas på ett mirakel om jag ska vara ärlig. Ge mig någon lite stämning. Den kommande veckan är det så mycket fest att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag ska göra mitt allra bästa för att vara i the moment, andas och njuta av alla härligheter. Det kommer ett januari också! Vi får inte glömma det – it’s all about the glimmers som min favorit tiktokperson säger.

13
0 Comments
Äventyr

När jag bokade en ”massage”

10 december, 2023

Vi har alla våra utvecklingsområden, saker vi kan bli bättre på. Jag har en särskild svaghet som aldrig verkar förbättras, år efter år. Det handlar om att läsa instruktioner, myndighetstexter och informationstexter – det verkar inte riktigt fastna i min lilla hjärna. Jag kämpar, men det går åt pipan. Det här har lett till en och annan mindre katastrof, inget som inte går att lösa, men det har definitivt skapat några onödiga situationer på grund av denna egenskap. Som tisdagen när jag bokade en ”massage” som visade sig inte vara en massage. Och nej, allt är i sin ordning i denna historia. Det kommer inte att dyka upp några Wahlgrenska inslag med dubbel swishning och människohandel. Se det som en del av min hälsoresa – ni minns väl när jag provade alternativ medicin eller besökte olika medium?

Tänk dig att du har haft ont i ländryggen ett tag, som man får när man är kontorsråtta och latmask. Du ser en annons på Facebook: ”Massage för 350 kronor på Naprapathögskolan”. Perfekt, tänkte min hjärna och fyllde i alla uppgifter. För mig är massage något härligt, något man unnar sig. Det är ett mörkt rum, musik med delfinljud och en kvinna som utstrålar zen. Redan i väntrummet känner jag att något är fel. Omkring mig sitter inte människor som söker lugn och ro, som vill bli ompysslade, som tror på mjuka värden. Det här väntrummet har en annan energi, typ personer som åker Vasaloppet för 23:e året i rad eller absolut har sökt till elitstyrkans hemligheter. Vi ska inte ens tala om ”massörerna” som kommer ut. De har fiskarmössor och jag blir nästan svettig. Vad har jag gett mig in på?

Jag hör någon ropa mitt namn. Där kommer en man, två meter lång, vilt hår och mäktiga tatueringar. När vi hälsar hör jag det, helvete. Han är norrman och han pratar i rasande fart. Jag har alltså bokat något utan att veta vad det är, och personen som ska guida mig genom detta pratar bergensk dialekt och jag förstår ingenting. Han tar mig till något som känns som en skrubb med lysrörsbelysning. Det uppstår så mycket förvirring under behandlingen. Till exempel ber han mig att ta av mig kläderna men behålla strumpbyxorna på. Det här förstår jag först när jag har byxorna nere vid hälarna, och då kan jag ju inte dra upp dem igen. Hur i hela friden ska man veta vad det heter på norska?

Kände jag mig dum i huvudet när han frågade varför jag var där? Absolut. Jag hade ju inga skador, ingenting att skylla på. Jag säger något i stil med ”Har problem med ländryggen”. Han skapar en behandlingsplan och säger sedan att han kommer att försöka aktivera ryggen, och det kan förekomma knäckningar. Livrädd för att förstöra stämningen säger jag absolut ingenting. Han tar i ordentligt. Det är mer smärtsamt än skönt. Sen börjar han prata igenom hela behandlingen, och jag skrattar nervöst eftersom jag knappt förstår vad han säger. Det når en punkt när jag är ihoprullad till en liten boll och han drar i mina armar för att räta upp ryggen. Jag känner mig så vilse. Åh herregud. Det var verkligen noll procent mys

Jag räknade ner minuterna. När klockan ringde kände jag ro i kroppen. Det var ljuvligt. När han frågar mig om jag vill boka en ny tid säger jag “absolut”. Jag har helt ärligt noll aning om vad det kom ifrån. Det är liksom ord som lämnar min kropp. Jag har noll kontroll. Några minuter senare står jag där på obersvatoriegatan och snön faller ner från himlen. Vafan hände ens? Lärdom: Snälla läs instruktionerna framöver.  

14
3 Comments
Listor och sånt trams

November i en listjäveln

4 december, 2023

November kom och november gick. Jag får panik för hur fort allt går nu – samtidigt är jag helt övertygad att ALLT det roliga är precis runt hörnet. December brukar vara hektiskt, på snudd till hysteriskt. I år känner jag fasiken endast lugn och ro. Och jag älskar det. Tänk vad bra det kan bli. Nu tar vi sats. Men först river vi av en summering av November.

Månadens teveserier:

OJ har tryckt mycket denna månad. 1923 som jag tycker var fullkomligt otroligt. Thunder in my heart, En helg vanligt familj och The Crown. Och Beckham. Den tyckte jag verkligen om. 

Månadens musik:

Gud knappt lyssnat på musik. Sätter bara på min glad-lista när andan faller på. Otroligt positiv till de där kurerade listorna sätter ihop. De är fan riktigt högkvalitativa.

Månadens poddar: 

Jo juste, Tabberaset. Den är för jäkla trevlig. Älskar Frida och Klara. 

Månadens godaste dryck:

Godmorgon har släppt någon jäkla vinter edition juice. Och om jag ska vara helt ärlig känner jag mening så fort jag tar en klunk. 

Månadens godaste mat:

Jag åt en himmelsk middag på L’avventura i början av månaden. Kanske var mer ambiansen än den faktiskt maten. Jag är osäker. Jag och Hannes lagade en otrolig kycklingtacos som var LEGENDARISK. Sen foodorade jag McDonalds när jag var som mest bakis. Det var vackert. 

Månadens sysselsättning: 

Och här har vi soul searching AB – vad kan jag hjälpa dig med? Skriver, har massa roliga intervjuer och pillar med utvecklingen av en programidé. Nej men man har haft det värre. 

Månadens sämsta:

När jag inte har lyckats stänga ute andra åsikter om mig och mina val: Mär jag har känt att självkänslan har mått p. När jag beställde smink i helt fel hudton och öppnade alla förpackningar (HUR TÄNKTE JAG DÄR?) och när barbourjackan för 6000kr såg helt fel ut på mig. 

Månadens bästa:

Att bara skicka det där mejlet. 

Månadens bästa inköp: 

Stolarna från Auktionsverket. Dom är fasiken tio av tio.

Månadens klädesplagg:

The underställ. Ursäkta merionullbraxor från Lindex. Jo man tack. Har på mig dom dagligen i denna vargavinter. Dom är räddaren i nöden. 

Månadens film:

Miraklet i Gullspång och Somliga går i trasiga skor. Såg båda på bio. Rekommenderar verkligen. Såg även Napoleon. Men det är tre timmar av mitt liv som jag aldrig kommer få tillbaka tyvärr. 

Månadens bok: 

Jävla karlar är äntligen över. Eller äntligen och äntligen. Den var väldigt bra. Men tung som tusan. Och därför tog den tid.  Och jag har börjat bläddra i Cleopatra and Frankenstein. Är än så länge väldigt positiv.

Glad 4:e december på er.

19
0 Comments