Halloj från en rutig duk i Västmanland

Jag ville mest kika in och säga halloj! För ett par dagar sedan landade vi på familjens farm/gård/landställe kalla det vad ni känner för. Landet känns inte oss – vi brukar säga att ”Vi åker till Sala”. Här är vi iallafall, efter en loppistur i Dalarna. Mer om det i ett senare inlägg. Att vara mitt i semestern är fasiken allt. Och jag uppskattar det verkligen. Jag läser in på småtimmarna, lyssnar på Karlavagnen och hör fårna bräka det första jag gör på morgonen. Jag och Mamma kollar serie på kvällarna. Igår blev det så läskigt att vi var tvungna att klippa mitt i avsnittet pga att vi klarade inga mer obehagliga cliffhangers. Det bakas också torra matpajer. Och där i mellan hinner vi med lite familjegnabb. Gud vad man kan gnabbas på sommarn. Sen blir vi vänner igen. Höjdpunkten på dagen är helt klart visiten till mataffären. Ni hör ju. Det händer inte mycket alls. Precis som det ska va.

NU är vi iallafall här och jag känner mig rätt lugn. Det tog sin lilla tid. Jag har burit(ville skriva BÄRT) på en inre stress ett par månader nu. Allt med jobbet, icke-jobbet, den ofrivilliga ledigheten och annat. NU börjar jag verkligen älska det här med ledighet. Vill bara vara i det. Känner tillit till det mesta. Till framtiden. Till livet. Jag vågar också drömma massa. Tänka i nya banor. Igår tänkte jag att det vore rätt mysigt att öppna en pensionat. Jag vill också börja träna. Och skriva massor. GUD vad jag vill skriva massor.

Jag kikar in snart igen. Kanske med en loppisuppdatering, vore det nått?

16