Min start på veckan

Gud. Är så horribelt dålig på att ta bilder just nu. Kanske mest för att jag är ganska mycket hemma. Det händer inte allt för mycket på dessa trettio kvadratmeter om man säger så. Eller JO, det gör det. Men kanske inte saker som bör tas bilder på. Okej. Det finns jättemycket att ta bilder på. Det är nog faktiskt bara jag som är lat när jag tänker på det.

Var hemma hos Mamma och Pappa i helgen. Gud vad jag är där ofta nu, har absolut sina förklarliga skäl. Något jag kanske kommer dela framöver. Men inte just nu. Vi har ett väldigt behov av att vara en familj just nu. Jag och mamma låg bredvid varandra i soffan och bara va. Känner mig så otroligt blessad att få prata med just henne när det är som det är. Pappa tog en avstickare till Åland. Fråga inte varför. Bad om nått kul från Ålandsbåten. Fick årets glögg. Med smak av ”Valencia”. Kändes otroligt festligt. Tänkte NÄR är det tillåtet att ta årets första glöggfylla egentligen?

Har jag berättat att jag gått och blivit elitidrottare? Jag HATAR ju att träna. Det är så tråkigt. Alltså jag räknar typ ner minuterna från att jag påbörjat ett pass tills slutet. En minut känns som en mindre evighet. Har alltid varit en person som tittar på klockan med tre minuters mellanrum på ett pass. Hade absolut ett starkt träningsår för cirka nio år sedan. Har levt för länge på det. Sen min ”mitt i mellan två jobb”-situation kickade igång har jag liksom verkligen tagit tag i träningen. 1. För att det krävs typ att man jobbar halvtid för att kunna träna. 2. För att det är ett bra sätt att hålla igång hjärna och själ. Dom senaste åtta veckorna har jag tränat cirka 2-3gånger i veckan. Jag är så stolt över mig själv. Nu får jag dock cirka åtta mejl om dagen där SATS fullkomligt tror att jag ska sticka. Dom är livrädda att jag ska sluta dyka upp. GIVE ME A BREAK, ha lite jävla tillit att jag ska dyka upp. Blir så less.

Keep the spirit alive. Jo men man försöker verkligen. GUD vad glad jag ser ut. Jag är verkligen en grundglad person. Tänker ofta positivt. Tycker typ att jag har ett rätt starkt pannben. Vill jag så går det typ. Tänk att man är född med den egenskapen ändå. En evig känsla av att man vill att det bästa ska hända och man förtjänar det. Var på ett riktigt kul möte idag, alltså KUL KUL KUL. Är det nu retrograden verkligen är över? Tror det.

8