Mammor <3 idag fyller min mamma år. Jag skulle välja säga att mamma är min person. Är jag en sån här obehaglig varelse? En sån som anser att ens mamma är en av de närmsta? Ja, men lite så. Vi kan bråka, bli arga och tappa humöret på varandra rätt ofta. Men i slutet av dagen är hon fortfarande den absolut roligaste, klokaste och mest witty personen jag känner. Jag är så impad av henne. Hur hon alltid kämpar på, står upp för sig själv men också vågar vara modig. Hon är så stark bara i sin natur. Tänk att få ha bevittnat det ett helt liv. Men det finaste jag har fått av henne är ändå humorn. Den är jag så tacksam för. Att kunna skratta åt det mesta, att alltid ha en comeback på g och att våga tramsa. Vem hade jag varit om jag inte vuxit upp under hennes tak? Typ en rätt trist jävel tror jag.
Jag är inne i en riktigt Gilmore Girl-fas i livet just nu. Eller fas och fas. Kollar väl om skiten nån gång varannat år. Det är alltid en on-going fas. En av mina trygghetsserier är det nog. Tänker ofta på min mamma när jag bevittnar Rory och Lorelai’s relation. Det är något i språket, det egna språket. Att kunna avsluta varandras meningar, förstå vad den andra tänker och skämta om nästan allt. Nästan som att man delar hjärna. Här om dagen såg jag om avsnittet när Rory tar examen från Chilton (klipp här) , tänkte så mycket på mamma. ”My mother never gave me any idea that I couldn’t do whatever I wanted to do or be whomever I wanted to be. She filled our house with love and fun and books and music unflagging in her efforts to give me role models from Jane Austen to Eudora Welty to Patti Smith.As she guided me through these incredible eighteen years, I don’t know if she ever realized that the person I most wanted to be was her.” Även om det var dåligt med Jane Austen hemma, mer Kate Bush och Hanna Hellquist så skapade hon den absolut bästa miljön för just mig. Och än idag är nog den person jag vill vara mest lik ändå mamma.
Tack för allt. Tack för den jag har blivit och tack för verktygen till det som kallas livet. Jag kommer kanske aldrig att bli en lika bra person som min mamma, men om man landar någonstans halvvägs är jag nöjd.
9
No Comments