Nu är det sluttampen på min månad av vilande och jag börjar känna mig hel igen. Jag knaprar på broccoli för att det är gott, dansar till musik så ofta jag kan (gärna till Lover och Canyon Moon) eller tänder rökelser när andan faller på. Små steg i taget. Det är det som krävs.
Den senaste veckan har jag spenderat på Kos med min mamma. Jag skulle kunna skriva världens längsta inlägg om den här resan. Vad vi åt, vad vi drack och vad vi kände. Allt var ljuvligt. Från början till slut. Nu känns det redan som en evighet sen. Och vi landade för lite mindre än 72 timmar sedan. Men ska försöka bära med mig allt gott som resan tillfört. Det har verkligen varit guld för själen.
Min relation till min mamma är väldigt okomplicerad. Vi har bråkat väldigt lite, vi tycker olika om mycket men anstränger oss ofta för att förstår den andra men framför allt så har vi otroligt roligt. Hon är ett sjukhuvud. En knäppis. En toka. Vi skrattar mycket ihop. Ofta så att man får ont i kinderna. Det är så fantastiskt på något sätt. Att man får ha så roligt med sin skapare. Jag är så tacksam för det.
Tiden har varit väldigt närvarande för oss på sistone. Eller ja, tiden vi har med varandra. Genom den hårda vägen har vi blivit påminda att saker och ting kan förändras så snabbt. Desto viktigare är det att vara med just varandra. Att uppskatta varandra, lära av varandra och faktiskt njuta av varandra. Med dom orden vill jag säga, res med era föräldrar om ni får chansen. Skratta, bada och prata om allt. Inom mig finns det som en bank av roliga saker jag vill minnas för alltid efter denna vecka. Skjut inte upp saker. Se till att känna så mycket som möjligt.
Vad har vi gjort då? Så lite som möjligt om jag ska vara ärlig. Läste böcker. Betade av Malibu brinner, Kvinnor som vi och Det är någonting som drar i mig. Alla väldigt bra måste jag säga. Lagom okomplicerad, bladvändare och perfekt för strandläsning. Och påtal om strand. Som jag har badat. Upp och ner. Hela tiden. Gud, jag utvecklade nästan simhud. Vi åt gyros, drack bondvin och haft sand mellan tårna nästan hela tiden. Vi var sällan vakna efter 23:00 och såg till att dricka morgonkaffet extra länge. Medelhavet är som härligast i september. Solstrålarna har en läkande kraft och när man kommer hem börjar hösten på riktigt. Tack livet för denna vecka.
16
No Comments