min helg

Dagarna och dagarna och dagarn

27 december, 2023

Här kommer några rader om mina dagar som har gått. Korta meningar, små observationer och annat som kanske gör hjärtat lite lättare. Jag gör allt för att stanna kvar i julhjärnan. Vill inte att lunket ska vara över på något sätt. Även om det här året har varit jobbigare än vad jag trodde. Så uppskattar jag verkligen den här pausen. Jag har behövt den mer än vad jag nog förstod.

Min jul börjar ofta den 22:a december. Det är lilla julafton. Jag och min kille valde att kicka igång ledigheten med middag i Gamla stan. På Österlånggatan 17 med Kötbullar och råbiff. Dom spelade julmusik och personalen var extra härlig. Runt om oss pågick julfester, släktmiddagar med alternativa familjekonstellationer och ett par dejter. Det var en plats full av avslut. När vi lämnade lokalen snöade det. Jag hörde saxofonen från Karl Bertil Johnssons jul i mitt huvud.

Dagen därpå åt vi en brakfrukost, kramades och öppnade paket. Jag och Hannes firar julen på separata håll. Folk tycker att det är så konstigt. Jag tycker det är helt normalt. Jag vill träffa min familj. Och han vill träffa sin. Carro sa här om dagen ”Jag tycker det är sjukt sexigt att ni är särbos”. Det var så roligt. Och lite sant. Relationer måste få se olika ut. Det finns inget rätt eller fel. Tillbaka till julklapparna. Jag fick en otrolig discokula av Ruba, en filt som värmer och värmer och dom gulligaste sängkläderna jag har sett. Sen åkte jag hem till mamma och pappa. Vi rimmade på julklappar, åt skaldjurspasta m. saffran och spelade Bingolotto.

Jag är uppvuxen 15 minuter utanför innerstadens tullarna, i ett litet kvarter med 6 likadana hus och nackareservatet tjugo steg från min ytterdörr. Jag har tyckt väldigt illa om den här platsen. Oklart varför egentligen. Men när det väl blev julaftonsmorgon, och snön täckte min lilla gata och solen sken så starkt. Då tänkte jag ” Tack för allt lilla huset. Du gjorde mig till mig”

Jag och min mamma har en fin tradition. En trygg punkt på jul. Vi åker till den finaste kyrkogården vi vet. Inte för att vi är troende. Utan mer för sinnesron. En stund för reflektion. Tänder ljus för dom vi saknar och vill sända en extra tanke till. Vad gör min pappa då undrar ni? Ja, han sliter i köket. Vi alla har våra roller. Och bakom spisen, det är fan där han är som mest lycklig.

Sen har vi en annan tradition. En liten tur till Sabis. Det finns inget så dekadent som ett ostrum med personal i tomteluva. Jo man tackar. Endast i Nacka.

Och ungefär där någonstans började ätandet. Som har pågått tills ja – okej det är fortfarande pågående. Jag älskar julbordet. På ett sätt. Mestadels sillen. Jag älskar sillen. Det kalla är överlag favoriten. Laxen, skagen och skaldjuren. Igår gjorde vi en lista på saker som har varit överflödiga. Ni vet sånt som man plockar in och plockar ut ur kylskåpet. Vi insåg att vi inte kunde klippa något på listan. Allt har sin plats och sin tid. Men lite mindre godis helt klart. Om jag hör mer prassel från aladinasken kommer jag att spy.

Överlag tycker jag julens sociala interaktioner har gått bra. Det ÄR ansträngande att vara med varandra hela tiden. Den som påstår något annat ljuger. Det har absolut varit Norénska inslag, en ton som inte alltid varit okej och små nyp som kunde undvikas. Jag kämpar väldigt mycket med att ”vara vuxen” men sina föräldrar. Det är svårt. Jag tvivlar att jag är ensam med det. Igår tappade min urmoder det lite och sa högt ”VARFÖR KAN VI INTE BARA VARA EN VANLIG FAMILJ SOM INTE BRÅKAR HELA TIDEN?” Ja, vad svarar man på det. Tror helt ärligt inte riktigt att dom finns. Förresten ovan ser ni årets julkort – jag och familjens katt. Jag ser så helylle ut. Herre min gud.

Men i allt det där jobbiga, så finns det också mycket som är fint. T.ex. när hela familjen ligger i soffan och Mordet på Orientexpressen är på i bakgrunden. Någon muttrar vem som är mördaren medans, nån annnan scrollar på telefonen och den tredje bläddrar i en bok. Det vill jag förevigt stanna i. Raggsocklivet är ju verkligen mitt allra bästa liv. Att få dela det med familjen är otroligt.

Imorgon åker jag tillbaks till stan och jag börjar känna mig lite redo. Igår vid 16 tiden brast det lite och jag sa ”jag behöver vara ensam i minst två timmar nu. Stör mig ej”. Jag tog med mig några snittar, en julmust light och läste ett par kapitel ur min bok. Det har varit ett par fantastiska dagar men nu är jag redo för del II i detta julmys. Några dagar innan det nya året kickar igång liksom. Tillbaks till lägenheten, tillbaks till min kärlek och kanske med ett par nya mjukisbyxor. Jag tänker mig lite luncher på stan, promenader runt om på Djurgården och kanske ett biobesök. Och sen var det ju det här med lite färscha tankar för nya året. Måste göra en ”visionboard”, fybubblan. Det är för töntigt. Ska man göra några löften också eller?

12
0 Comments
Hjärtat

God jul på er

22 december, 2023

Jag ville titta in här några dagar före jul! Mest för att säga hej och liksom ta hand om er. Dom senaste dagarna har varit rena rama orkanen. Som det alltid är med mig. Förra lördagen åkte jag in till St Eriks ögonakut efter att jag hade en horribel smärta bakom ögat och inte riktigt såg min pojkvän som satt precis framför mig. Jag hade tydligen sår på honhinnan. Det var hemskt och ett trauma skapades. Förutom det har jag varit lite smådeppig av anledningar jag ej orkar gå in på. Det är en tuff tid. För många. Och julen blir en sån otrolig måttstock kring året som har gått, vart man är och vart man vill den kommande tiden. Hur har jag botat det? Genom att vara med dom jag älskar allra mest. För det är ju verkligen precis det som den här högtiden handlar om. Det har verkligen hjälpt. Jag är så tacksam för min lilla stam. Högljudda vildar, men smarta hjärnor och med ett göttigt skämt innanför jackärmen. Ikväll ska jag fira lilljul med min kärlek och imorgon åker jag till mina föräldrar. Det ska vara ett lungt tempo, mycket häng i soffan och jag ska läsa minst en bok. Det är mitt mål. Min puls ska inte gå på helvarv och jag vill avsluta året med en bra känsla i magen. Nedan kommer lite saker jag vill att ni tar med er in i julhelgen:

Det kommer alltid en till jul! Hoppas vi. Med det vill jag säga att ALLT behöver inte hända den här julen. Om något känns jobbigt just nu, så kanske det ska få vara det. Va snäll mot dig själv och ditt inre. Det är det viktigaste du har. Den här julen har jag gått runt med en känsla att jag typ inte ”förtjänar att må bra”. Har liksom drabbats av lite panik när jag tänker på dom kommande dagarna. Det har varit lite känsligt. En bekant påminde mig om att det är okej att vara skakig och att om det inte är speciellt kul i år, då kommer det förmodligen kännas roligare nästa år. Det var så befriande. Ungefär då kom julkänslan.

Jag kommer från en liten familj. I år på jul kommer det vara jag, mamma och pappa. Jag kan få lite ångest när jag ser dom där stora familjerna på instagram. Det känns bullrigt och stormigt. Lite härligt. Jag kan drömma om det där. Tänka vem jag skulle vara i en sån situation. Men vet ni, jag älskar våra småskaliga jular. Det är pyjamashäng, man tar en promenad och inga måsten. Det är härligt. Och det där med god stämning, det är inte alltid lätt. Jag och min mamma hade t.ex. det stora julbråket redan den 20:e december. Det kan vara frustrerande att umgås med sin familj hela tiden. Ta pauser och känn ingen press. och helt ärligt, är man vuxen. Då gör man precis som man vill. Med det vill jag säga – om man inte mäktar med familjhäng. Ta första bäst taxi hem och ligg i soffan hela julhelgen. Det är så jäkla skönt.

Och sen det där med presenter! Känn ingen press. Vissa är bra på att ge presenter, andra inte. Vissa är skitrika och andra kämpar på i dessa tider. Du är inte sämre eller bättre för att du kan ge en massa gåvor. Det handlar om en tanke. Och får man en riktigt dålig present, som jag fick, cirka 2015. En lysbox från Laugerhaus av min pojkvän. Den var skitful Då får man gå in och gråta på toaletten. Tips så att det inte syns. Lägg toapapper längs med ögonfransarna. Då syns det inte. PERFEKT.

Om julen inte känns som en scen ur The Holiday, då är det OK. Ät mycket sill pga att det är svingott . Och lyssna på denna jullistan på Spotify om ni inte orkar höra Michael Bublé en gång till. Ha ett stoppord i familjen om det blir för bråkigt – vi använde oss av året pinnglass ett år. Ta hand om varandra. Bjud in dom som behöver bjudas in. God Jul på er – jag älskar er.

16
0 Comments
Okategoriserade

Carro 34år | Idag är det en av årets viktigaste dagar

14 december, 2023

Idag är det en av årets viktigaste dagar. Carro fyller år! Min bästa vän har levt 34 vilda år på denna planet och inget gör mig lyckligare än att jag får leva detta lilla liv med just henne. Denna roliga, smarta och helt älskvärda varelsen gör allting lite bättre. Och idag är det hennes dag. Och nu ska jag berätta några roliga saker om min andra halva:

Första gången jag träffade Caroline var jag 22,5 och hon skulle fylla 28. Jag skulle på arbetsintervju och hon mötte mig i receptionen. Jag tyckte hon var så snygg. Jag kände verkligen ”nej men vi kommer inte kunna bli kollegor. Jag är för ful för det här jobbet. Dom kommer aldrig anställa mig”. Några veckor senare fick jag jobbet. Vi klickade rätt fort. Det var instant love liksom. En dag sneglade jag mot hennes dator. Hon tittade på klipp från Tiny kitchen. Ni vet när dom lagar mat i sånna där miniatyr kök. Jag kände där och då ”vilket jävla sjukhuvud”. Sen dess har jag älskar henne gränslöst.

En gång när vi jobbade ihop sa nån ”Vad kul att din syster har börjat jobba här” till Caroline. Ja, dom menade då mig. Och nu menar jag inte att jag är lika snygg som Carro. Jag är liksom Caroline på wish typ. Med oborstat hår och smink under ögonen. Men vi är lika. Vi har samma kroppspråk, en synkad hjärna och en hetsig energi. Jag vet vad hon ska säga, och hon vet vad jag ska säga. Vi är i synk. För det mesta. En kompis till mig hade aldrig träffat C, kort efter det mötet sa han till mig ”Det är så sjukt. För man har ju träffat dig. Och sen sitter helt plötsligt en till Elinor bredvid”. Tänk vilken grej. Att få dela sin hjärnan med någon annan.

När jag tog den här bilden befann jag mig och Carro på en resa till Malmö mitt under pandemin. Vi hade bestämt oss för att utforska Skåne, och trots de utmanande omständigheterna blev det en av de absolut roligaste resorna i mitt liv. Vi spenderade tre dagar med att dricka vin och, givetvis, vakna upp bakfulla däremellan. Ingenting speciellt hände egentligen – vi strosade mest runt. Men det var så otroligt kul, och skratten var på en annan nivå. En minnesvärd incident inträffade när vi besökte ett reptilcenter (snälla fråga inte varför). Det blev det mest traumatiska jag någonsin varit med om. Djuren verkade vara i panik, aporna skrek, och en papegoja härmande vårt skratt på ett sätt som fick det att kännas som en skräckfilm. Dessutom luktade det konstigt, och jag hade druckit åtta limoncello spritz dagen innan. Efter den händelsen satt vi i total tystnad i Folkets park i en halvtimme. Det är än idag ett av våra största trauman

En av Carolines mest fantastiska egenskaper är hennes nördighet. Hon har denna förmåga att verkligen gå ALL-IN i vad hon än älskar. Det är något jag verkligen beundrar, särskilt eftersom jag själv inte är riktigt likadan. Det verkar vara en så underbar känsla att helt och hållet fördjupa sig i ett universum, att ge sig hän till något med full kraft. Oavsett om det är att utforska världen av Casa De Papel, ett expensionpack i The Sims eller utforska en ny parfym. Att höra henne prata om något hon älskar är en upplevelse i sig. Hennes ögon lyser upp, orden flödar, och tiden verkar stanna. Det finns inget vackrare än att se henne i sitt element och dela med sig av den kärleken.

Livet är som det är, ständigt föränderligt. Men Carro, hon är konstant. En dag kommer vi att vara gamla som gatan, sittandes på en bodega någonstans i Portugal. Vår botox kommer förmodligen att ha hamnat på fel ställen , vi har kanske har skilt oss tre gånger och läppstiftet kommer säkert vara i någon fruktansvärd färg. Men det finns ingen jag hellre vill åldras med. Grattis på dagen Caroline🤍

18
4 Comments
Vardagsbabbel

Decemberdagar | dålig besked och skavande känslor

12 december, 2023

Fina fina december. I år har jag inte mottagit dig som jag har velat. En skavande känsla av att vara fel och inte riktigt tillräcklig har tagit över. Jag känner inte riktigt att jag förtjänar att ta saker med ro just nu. Jag vill maxa, vill gå all in. Men det känns konstgjort. Som att det är något jag inte gör rätt, men jag kan inte sätta fingret på vad det egentligen är. Jag brukar ju älska den här tiden. Nu känner jag mig mest förvirrad. I fredagspodden här om veckan pratade de om just julen och hur jobbigt det kan kännas när något inte riktigt är rätt. Julen blir en sån måttstock. Allt sätts till sin spets. Och det där som skaver. Ja men det blir ännu större. Större än vad det någonsin har varit och är. Det handlar väl om att se saker för vad det egentligen är. Totalt oviktiga. 

Jag vet inte om det är allt prat om romcom-vinter eller romcom-estetik, men jag känner mig just nu otroligt mycket som Bridget Jones. Det började förra veckan med ’massagen’, och sedan har det bara fortsatt i ett. Jag känner mig knasig och konstig, säger fel saker vid fel tillfällen. Det blev inte bättre av att jag fullständigt vurpade ner efter Götgatan på grund av halka – två gånger inom loppet av 200 meter. Dessutom fick jag nyligen ett så jäkla jobbigt besked om ett drömgig som gick till någon annan, i sista steget. Det kändes i hela hjärtat, om jag ska vara ärlig. Och det känns fortfarande i hela hjärtat.

Jag känner för att bara vråla ”ALL BY MYSELF” i min flanellpyjamas, med ett glas rödpang i ena handen och en cookie dough i den andra. Nej, men på riktigt. Saker tar emot just nu. Det är svårt att le stort och tänka att det kommer bli bra, för jag känner mig ganska… olika mig själv. Men är det här en sådan fas där jag borde tänka något i stil med ’Jag är i början av en sådan där sliskig romantisk komedi, och snart kommer det bli bättre’ ? Det får nog bli mitt mindset

Advent firades med en spritsad kaka (jag hade gjort den, om ni undrar) och lite sällskapsspel. Jag har ju lite fobi för spel generellt. Kanske har det att göra med spelregler. Gillar inte tanken på att inte förstå från början. Och alltså, finns det något värre än att spela spel med människor som älskar spel när man själv är semi-intresserad? De kan vara så entusiastiska att man liksom backar undan i ren skräck för att undvika överdriven pepp. Hannes ville iallafall bota min fobi. Vi spelade en omgång Portobello Road. Han var så uppmuntrande. Var och varannan mening var ett ”du är bäst, älskling.” Det var jag absolut inte. Jag hade tårar bakom ögonlocket och sa om och om igen ”Jag är livrädd.” Osäker på om det kommer bli mer spel framöver.

Novellix hade julmarknad och jag kikade in för att se vad som erbjöds. I år har jag verkligen läst på en helt ny nivå. Det har liksom betats av så mycket litteratur som har legat i min bokhylla och dammat. Jag har varit expert på att läsa böcker och not so much faktiskt läst dom. En av mina roligaste instagrampersoner Clara har verkligen inspirerat mig i år. Kalla mig bokmal numera. Inför det nya året vill jag verkligen ta mig an konceptet noveller. Jag har nog tyckt att det har känts lite menlöst tidigare. Korta historier som känts forcerade, där varken storyline eller karaktärer får växa. Eller den andra associationen, snusknovellerna som fanns i typ veckorevyn. Åh herregud. Det var så mycket skevt som skedde i dom där texterna. Förstår varför mamma vägrade att köpa VR till mig.  Iallafall, 2024 ska jag köpa en liten box i kvartalet av Novellix. Det är en så himla kul idé och vettig varumärke. Jag började min tradition med julklassiker. Jag ska läsa en varje söndag fram till julafton.

Till råga på mitt skiftande humör så har jag åkt på en infektion i mina ögon. Jag ser bitvis ut som en bulldog. Framför allt morgon och kväll. Jag har nu fått medicin för skiten. Tack gode gud. Jag var två dagar från att bli kallad The Eye här på Södermalm. På en sunkig bar, med många bord och hög ljudvolym, fick jag det dåliga beskedet. Det skavde i hela kroppen. Jag försökte maskera det, men det gick inte. Där och då sa jag det rakt ut. Det sved när jag sa det högt.

”Man får gråta,” sa Carro med en rörande, förstående blick – en blick som kunde rädda allt. Hon lät mig babbla, vara frustrerad och upprepa samma saker om och om igen. Är det så vänskap ser ut? Jag tror det. Senare drack vi gratis drinkar med whisky och gömde oss i det lugnaste rummet på Södra Teatern. Vänner som står ut med dina dåliga dagar – det är de bästa sortens vänner.

Nu är det 13 dagar kvar till julafton. Och jag hoppas på ett mirakel om jag ska vara ärlig. Ge mig någon lite stämning. Den kommande veckan är det så mycket fest att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag ska göra mitt allra bästa för att vara i the moment, andas och njuta av alla härligheter. Det kommer ett januari också! Vi får inte glömma det – it’s all about the glimmers som min favorit tiktokperson säger.

13
0 Comments
Äventyr

När jag bokade en ”massage”

10 december, 2023

Vi har alla våra utvecklingsområden, saker vi kan bli bättre på. Jag har en särskild svaghet som aldrig verkar förbättras, år efter år. Det handlar om att läsa instruktioner, myndighetstexter och informationstexter – det verkar inte riktigt fastna i min lilla hjärna. Jag kämpar, men det går åt pipan. Det här har lett till en och annan mindre katastrof, inget som inte går att lösa, men det har definitivt skapat några onödiga situationer på grund av denna egenskap. Som tisdagen när jag bokade en ”massage” som visade sig inte vara en massage. Och nej, allt är i sin ordning i denna historia. Det kommer inte att dyka upp några Wahlgrenska inslag med dubbel swishning och människohandel. Se det som en del av min hälsoresa – ni minns väl när jag provade alternativ medicin eller besökte olika medium?

Tänk dig att du har haft ont i ländryggen ett tag, som man får när man är kontorsråtta och latmask. Du ser en annons på Facebook: ”Massage för 350 kronor på Naprapathögskolan”. Perfekt, tänkte min hjärna och fyllde i alla uppgifter. För mig är massage något härligt, något man unnar sig. Det är ett mörkt rum, musik med delfinljud och en kvinna som utstrålar zen. Redan i väntrummet känner jag att något är fel. Omkring mig sitter inte människor som söker lugn och ro, som vill bli ompysslade, som tror på mjuka värden. Det här väntrummet har en annan energi, typ personer som åker Vasaloppet för 23:e året i rad eller absolut har sökt till elitstyrkans hemligheter. Vi ska inte ens tala om ”massörerna” som kommer ut. De har fiskarmössor och jag blir nästan svettig. Vad har jag gett mig in på?

Jag hör någon ropa mitt namn. Där kommer en man, två meter lång, vilt hår och mäktiga tatueringar. När vi hälsar hör jag det, helvete. Han är norrman och han pratar i rasande fart. Jag har alltså bokat något utan att veta vad det är, och personen som ska guida mig genom detta pratar bergensk dialekt och jag förstår ingenting. Han tar mig till något som känns som en skrubb med lysrörsbelysning. Det uppstår så mycket förvirring under behandlingen. Till exempel ber han mig att ta av mig kläderna men behålla strumpbyxorna på. Det här förstår jag först när jag har byxorna nere vid hälarna, och då kan jag ju inte dra upp dem igen. Hur i hela friden ska man veta vad det heter på norska?

Kände jag mig dum i huvudet när han frågade varför jag var där? Absolut. Jag hade ju inga skador, ingenting att skylla på. Jag säger något i stil med ”Har problem med ländryggen”. Han skapar en behandlingsplan och säger sedan att han kommer att försöka aktivera ryggen, och det kan förekomma knäckningar. Livrädd för att förstöra stämningen säger jag absolut ingenting. Han tar i ordentligt. Det är mer smärtsamt än skönt. Sen börjar han prata igenom hela behandlingen, och jag skrattar nervöst eftersom jag knappt förstår vad han säger. Det når en punkt när jag är ihoprullad till en liten boll och han drar i mina armar för att räta upp ryggen. Jag känner mig så vilse. Åh herregud. Det var verkligen noll procent mys

Jag räknade ner minuterna. När klockan ringde kände jag ro i kroppen. Det var ljuvligt. När han frågar mig om jag vill boka en ny tid säger jag “absolut”. Jag har helt ärligt noll aning om vad det kom ifrån. Det är liksom ord som lämnar min kropp. Jag har noll kontroll. Några minuter senare står jag där på obersvatoriegatan och snön faller ner från himlen. Vafan hände ens? Lärdom: Snälla läs instruktionerna framöver.  

14
3 Comments
Listor och sånt trams

November i en listjäveln

4 december, 2023

November kom och november gick. Jag får panik för hur fort allt går nu – samtidigt är jag helt övertygad att ALLT det roliga är precis runt hörnet. December brukar vara hektiskt, på snudd till hysteriskt. I år känner jag fasiken endast lugn och ro. Och jag älskar det. Tänk vad bra det kan bli. Nu tar vi sats. Men först river vi av en summering av November.

Månadens teveserier:

OJ har tryckt mycket denna månad. 1923 som jag tycker var fullkomligt otroligt. Thunder in my heart, En helg vanligt familj och The Crown. Och Beckham. Den tyckte jag verkligen om. 

Månadens musik:

Gud knappt lyssnat på musik. Sätter bara på min glad-lista när andan faller på. Otroligt positiv till de där kurerade listorna sätter ihop. De är fan riktigt högkvalitativa.

Månadens poddar: 

Jo juste, Tabberaset. Den är för jäkla trevlig. Älskar Frida och Klara. 

Månadens godaste dryck:

Godmorgon har släppt någon jäkla vinter edition juice. Och om jag ska vara helt ärlig känner jag mening så fort jag tar en klunk. 

Månadens godaste mat:

Jag åt en himmelsk middag på L’avventura i början av månaden. Kanske var mer ambiansen än den faktiskt maten. Jag är osäker. Jag och Hannes lagade en otrolig kycklingtacos som var LEGENDARISK. Sen foodorade jag McDonalds när jag var som mest bakis. Det var vackert. 

Månadens sysselsättning: 

Och här har vi soul searching AB – vad kan jag hjälpa dig med? Skriver, har massa roliga intervjuer och pillar med utvecklingen av en programidé. Nej men man har haft det värre. 

Månadens sämsta:

När jag inte har lyckats stänga ute andra åsikter om mig och mina val: Mär jag har känt att självkänslan har mått p. När jag beställde smink i helt fel hudton och öppnade alla förpackningar (HUR TÄNKTE JAG DÄR?) och när barbourjackan för 6000kr såg helt fel ut på mig. 

Månadens bästa:

Att bara skicka det där mejlet. 

Månadens bästa inköp: 

Stolarna från Auktionsverket. Dom är fasiken tio av tio.

Månadens klädesplagg:

The underställ. Ursäkta merionullbraxor från Lindex. Jo man tack. Har på mig dom dagligen i denna vargavinter. Dom är räddaren i nöden. 

Månadens film:

Miraklet i Gullspång och Somliga går i trasiga skor. Såg båda på bio. Rekommenderar verkligen. Såg även Napoleon. Men det är tre timmar av mitt liv som jag aldrig kommer få tillbaka tyvärr. 

Månadens bok: 

Jävla karlar är äntligen över. Eller äntligen och äntligen. Den var väldigt bra. Men tung som tusan. Och därför tog den tid.  Och jag har börjat bläddra i Cleopatra and Frankenstein. Är än så länge väldigt positiv.

Glad 4:e december på er.

19
0 Comments
Listor och sånt trams Okategoriserade

Otroliga julklappar till otroliga personer

29 november, 2023

Julen är tydligen runt hörnet. Jag hade helt missat det här om jag ska vara helt ärligt. Var det inte september igår? Runt om mig är det som att jag möts av diverse gift guides var jag än vänder mig. Att ge julklappar kan vara svårt. Och dyrt. Och tidskrävande. På Nyhetsmorgon visade som en ekvation kring hur man ska tänka till vid inköp av gåvor. Faktumet är att jag blir dötrött så fort man ska räkna. Målet ska vara att man känner sig sedd tycker jag. Att någon fattar en typ. Jag har ju faktiskt börjat gråta en gång när jag fick en ljusbox från lagerhaus av mitt ex. Jag blev liksom lite besviken. Kanske därför han blev mitt ex. I min lilla giftguide kommer vi självfallet utgå från mig och mina många personligheter. Högt och lågt. Här kommer iallafall mina tips för julklappar 2023:

Tvålen Soap Le Calendula från Meylon som doftar ljuvligt. Vi snackar old money christmas. Påriktigt, kan sniffa på den här lilla jäkeln i en mindre evighet. Vi snackar apelsin, blommigt och något mer jag ej kan identifiera. 2. Loungwear är det absolut bästa jag vet. Och ett måste i dessa iskalla tider. Mjuka plagg som liksom tar hand om själen när allt annat stormar. 3. The whipp från Mantle får mig alltid att känna mig mindre misslyckad. Det är som en liten liten boost som gör precis allt bättre. Perfekt liten lyxgrej för en mamma, moster eller syster. 4. Boken Hur fan gör man slut av Emma Arpstrnad. Nej jag funderar absolut inte på att göra slut. Men har hört så mycket gott om den här boken att jag inte vet vart jag ska ta vägen. 5. Midnatt har de absolut bästa sängkläderna jag vet. Det är lite som att gosa ner sig i en lyxig boutiquehotellsäng i eklektiska färger i en europeiska huvudstad där klubbarna öppnar tidigast 03:30. Mina personliga favoritfärger är absolut Pitaya och Siesta. 6. Doftljus, JA TACK. Jag har ju som sagt väldigt stor åtgång på doftljus. Carro kom in i mitt hem här om dagen och ba ”DET LUKTAR SÅ GOTT”. Blev helt varm. Granit är så jäkla duktiga på doftljust. 7. Nya prints är alltid välkomnat hemma hos mig. Wall of Art har dom snyggaste enligt mig. Min personliga favorit är denna från Lisa Larsson.

När ska man egentligen få gå på countryklubben egentligen? Vi alla vet ju att jag är en sökare, och det enda målet hösten 2023 har ju helt klart varit att bli cowboy. Har ju gått sådär. Men tror många bitar skulle falla på plats bara man kunde få biljetter någon gång. 2. Mängden anteckningsblock den här sökaren går igenom är något utöver det vanliga. Att få ett nytt lyxigt block är som en nystart för lilla mig. Älskar att liksom börjar från scratch och bara skriva ner allt jag tänker. 3. Boken Slow Season dök upp i mitt flöde i höstas och sedan dessa har jag tänkt att detta är en must-read. En bok om att leva efter årstiderna och vad de har att erbjuda. 4. En sökare brukar också vara en vandrare. En sån som traskar tusen tals steg. Då behöver man hålla sig varm. Hujedamig vad jag älskar mitt underställ i merinoull från Lindex. Kolla in denna sweatshirt. 5. Stevie fucking Nicks. Guden. The god. Vem lutar jag mig mot när allt stormar? Stevie. Vem har svaret på alla frågor? Stevie. Vem är den ultimata sökaren? Stevie. Hade älskat att ha detta print på en av mina väggar. 6. Ibland behöver man bara lite vägledning av universum. Man behöver ett sign typ. Det finns många affirmationskort. Handlar om att hitta sin vibb och stil. Här hittar du en jag är lite nyfiken på.

I våren ska föreställningen Tre systrar gå på Stockholms stadsteater och jag är så himla pepp. En fartfylldpjäs om familj, relationer och tragedier. Och med Carla Sehn. Så förälskad i henne och allt hon gör. Vad är det för karisma? Vill se henne i precis allt at the moment. 2. Frida Lund har släppt en kokbok om den bästa veckan! Frida är så jävla go och fan vad hon har kul energi. Har svårt att tänka mig att den här kokboken kommer vara något annat än fullkomligt fantastisk. 3. En rosa lampa från Åhlens går fasiken aldrig fel. 4. Jag har fått en dille på gott vin. Vill prova nya saker hela tiden. Tror absolut att Sanna suckade förra veckan när jag sa ”det är ett jättegott naturvin”. Men snälla, låt en va lite pretto ibland. 5. Finns inget som skriker party så mycket som en glassig korthållare. Herreminjesus vad det osar LYX. Måste ha denna från ATP på en gång. 6. Rotate har släppt en kollektion med HM som sålde slut på en liten sekund. Allt var dösnyggt och jag fick brutales ångest att jag inte hängde på låset. Hade varit perfekta kläder för min kommande kris gällande trean och nollan.

Vad ska ni önska er i julklapp?

14
0 Comments
min helg

En superbaby och en hud som går åt helvete.

20 november, 2023

Har jag sagt att jag älskar min vardags just nu? Jag känner mig i fas. Gör saker jag gillar, känner mig bekväm i mig själv och njuter i det lilla. Har börjat drömma om stora äventyr inte bara om att överleva vardagen. Det är en sån jäkla vinst på något sätt. Ett steg i rätt riktning. Ett steg mot något nytt. Ett steg mot mitt riktiga jag. Är det precis som alla säger? Att man blir lyckligare efter 30? Jag hoppas det. Vill vara kvar i den här känslan så länge det bara går.

I torsdags fick jag träffa baby M! En av mina bästa kompisars dotter. Malou var bland det sötaste jag har sett. Världens gulligaste lilla näsa, små knubbiga lår och den finaste lilla kalufsen. Ni vet när man instinktivt vill bli kompis med någon, så kände jag med baby M. Absolut. Det kändes lite skärmande när det helt plötsligt var en baby i gänget. Men jag vande mig rätt fort. Jag är så otroligt ovan runt barn, alltså jag är KATASTROF. Är jag stel? Nej men jag skulle nog säga så. Helt plötsligt var hon i min famn och jag kände liksom svetten i nacken. Livrädd att på något sätt skada det absolut sötaste jag sett. Hon skrek inte, hon bara tittade tålmodigt. Sanna sa att hon trivdes, jag tvivlar starkt på det. Fina fina Malou, jag är lika ny på det här med bebisar, ungefär som du är till livet. Vi kan väl hjälpa varandra så gott det går? Jag lovar, jag ska göra ALLT för dig och dina gulliga ögon.

I helgen hann jag även med ett besök på bio. Jag och Hannes var ute på prommis och slank in på Victoria spontant. Det här med att bara glida in på en biograf och bara kolla vad som går. Fyfan vad jag skulle kunna leva på den känslan. Det är så magiskt på nått sätt. Det är som att man bara öppnar upp för nya intryck och känslor. Det får bli som det bli. Inga krav. Bara go film. Vi såg iallafall Somliga går i trasiga skor. Och den var OTROLIG. Cornelis är verkligen någonting utöver den här planeten. Jag och Hannes lämnande salongen med tårar. Jag kände min närmre mig själv efter det där biobesöket. Som att jag liksom kom i kontakt med något som varit på vift ett tag. Gå och se den om ni får chansen. Ni kommer ej ångra er.

Vi hann även med en tur till den bästa bokhandeln jag vet. Jag tar fasiken kulor för Söderbokhandeln på Götgatan. Jag kan gå där i timmar. Det finns ingenting jag älskar så mycket som en bra bokaffär. Läsa på varenda baksida, drömma mig bort till ett annat universum och få inspiration till något mer än en tråkiga novemberdag. Köpte den hyllande boken Cleopatra and Frankenstein som ligger på min läslista. Efter knatade vi vidare till fyra knop för att äta crepes. Vi började prata om institutioner som vi älskar men kan vara hotade i dessa ekonomiska tider. Det är så viktigt att stödja små företagandet just. Gör en lista på era favvohak och gå dit! Stockholm måste vara mer än Bröd och Salt efter denna inflation.

Igår besökte jag Stockholms Stadsmuseum. Det är helt GRATIS. och inget gör mig gladare. Gratis kultur är det absolut viktigaste vi har. Stockholm som stad bär på så mycket historia. Jag är så stolt över att kalla mig stockholmare. Absolut, det är en riktig skitstad. Full av ängsliga typer. Men staden bär på min historia, min familjs historia. Det är så fint på nått sätt.

Nu går jag in i en vecka med roliga möten, projekt och förmodligen ett par avsnitt The Crown. Har ni sett förresten? Det är så jäkla välgjort. Ett mästerverk om vår samtid. Jag har ett och annat att säga om monarkin, men det kan vi ta vid ett annat tillfälle. Förresten känner jag mig så förbannat ful i detta nu! Min hud har spårat ut och allting bara kliar och skaver. Mina ögon är röda och irriterade. Vi ska inte ens tala om mina läppar. Dom är så torra. Vad är det för jävla klimat vi lever i?

15
2 Comments
Vardagsbabbel

Min helg | En lördag till måndag

15 november, 2023

Det fanns en tid jag inte var ledig på helger. Jag tog gärna extra pass. Hoppade in en lördag eller söndag. Jag vill minnas att jobba i butik var väldigt härligt. Men det kanske är en efter konstruktion. Jag vet inte. Men just helgerna. Det var fan känsligt. Kunde minnas att det kändes lite som att någonting dog inuti en varje gång någon la upp härliga helg bilder. KUL att ni gillade mina helgtips förresten. Det värmer. Vet vet, det kanske blir mera sånt framöver. Tror inte pga tog hiskeligt lång tid att skriva.

Inledde lördagen med att gå på i ottan och baka frallor. Ottan och ottan, klockan var väl åtta. Min kille låg och snarkade medans jag pillade i köket och lyssnade på ett avsnitt P3 Historia om Rickard Lejonhjärta. Jag är fullkomligt besatt av olika historiepoddar just nu. Undra hur folk kommer se på vår historia om 300 år? Kommer Bianca Ingrosso och Greta Tunberg vara erans profiler? Om man bara visste. När H hade vaknat till åt vi frukost i soffan och tryckte ett avsnitt Huset. David Dencik är som vanligt det bästa vi har.

Jag var ivrig att vi skulle ut och se världen! Det ryktas om solsken men det var nog ändå mestadels moln. Hannes hade en bekant som sålde konst på Konst-ig. Så vi tittade in. Eller vi och vi. Han tittade in. Jag fick total social fobi och valde att stå utanför i den friska luften. Det är något med att man är så sårbar när man ska köpa konst. Man står och kikar på saker, ska känna saker och liksom vara närvarande. Allt detta bland folk. Det är som att det låser sig för mig. Jag blir konstig. Inte mig själv.

Vi tog tuben två stationer, gick av vid Björkhagen och traskade till Söderbysjön. Vattnet var spegelklart och himlen lite blå för en gångs skull. Jag kände lite mening för första gången. Det gråa har liksom nästan tagit över. I både kropp och själ. Allt känns rätt dystert just nu, extra mörkt för att vara November. Jag tror det handlar otroligt mycket om att välja glädjen. Så mycket det går iallafall.

Vid Söderbysjön finns ett göttigt naturbibliotek. Tycker det är så jäkla gulligt. Man får ta och lämna böcker. Mer sånt, framför allt i skogen. Jag tog absolut med mig boken The Bears and I. Har absolut ingen aning om varför. Men jag hoppas innerligt att den ska påminna om den otroliga dokumentären The Grizzly Man. Efter våran lilla promenad hamnade vi på Storstugan vid Hellasgården. Hellasgården är för mig förknippat med iskall idrottsdag med fuktiga strumpor och orientering. Det har tagit mig cirka 10 år att acceptera att det är en rätt schysst plats ändå. Storstugan är en riktigt grym restaurang. Rätt dejtig plats. Flera par som tokhånglade framför brasan eller som höll händer över borden. Dyrt som satan dock. och lite halvkass service. Sprang in i min skrivlärare från förra hösten. Gömde mig snabbt. Snabbt nog att han ej hann fråga ”så hur går det med ditt manus?”. Ville inte direkt säga att jag ej kommit längre än min pilot.

På eftermiddagen skildes min och H’s vägar. Jag skulle nämligen på middag hos Lidingös finest och han skulle göra någon annan aktivitet. När jag stod och väntade på min Uber utanför min port möttes jag av 3-4 par i min ålder. Dom kom med buketter och gå bort-viner. Jag fick nästan lite tryck över bröstet. Det kändes som barn som lekte vuxna. Det var liksom inte naturligt. GUD, jag har verkligen fobi för parmiddagar. Vad är det för fel på mig? Kändes helt rätt att gasa i full fart mot en middag som jag visste skulle sluta som ett sjöslag.

Victoria hade styrt upp en LJUVLIG middag. Vi snackar generöst. När vi var 25 (och Steph 26) jobbade vi alla på samma filmstudio. Vi var unga och lovande. Och också dom enda under typ 35. Det var en ljuvlig tid. Mycket aw’s, skvaller och typ span på kändisar på kontoret. Vi blev skvallerhaggorna. Det pratas högt och snabbt, skrattas hela tiden och så är det väldigt mycket som händer. Hela tiden. Nu är vi närmare 30, och saker ser lite annorlunda ut. Men kärlek till festen är fan alltid där. I taxin påväg dit så sa jag och S ”inte senare än 23:30”. Jo tjena, vad bra det gick med det. Tror jag stod utanför porten vid 03: 21.

Dagen därpå var jag så OTROLIGT svag. Vi snackar. ”Hej pappa, kan du komma och hämta mig?”. På självaste farsdag. Horribel idé att klunka espresso martinis fram tills taxin var på ingång natten innan. Men så blev det. Jag var svag genom hela dagen. Sov en stund på soffan. Det var så otroligt lyxigt att få panerad fisk med potatis, och sås. Massa sås. Horribel dotter är jag. Kanske den sämsta. Jag hjälpte iallafall till med disken.

På måndagen hade jag en så jäkla kul möte. Ni vet där man känner – är alla stjärnor aligned eller vafan är det frågan om? Såhär kul kan inget vara!!! Jag tänker så otroligt mycket på vad mediet sa till mig i somras. Om allt som skulle hända och inte skulle hända. Kanske just därför jag kan vara så lugn i dessa tider. Kanske någonstans för att jag innerst inne vet. Jag vet att allt kommer bli så jäkla bra.

16
0 Comments
Vackra saker

Grattis, du vann budgivningen!

12 november, 2023

Jag har absolut lite mer tid för andra saker dessa dagar. T.ex. till att läsa böcker eller typ gå 10 000 steg. Vi sa inte ens prata om hur ofta jag är på gymmet. Jag är typ där varje dag. Det krävs att man är student, stenrik eller arbetslös för att man ska hinna träna. Hur som haver så har jag hittat ett nytt intresse. Jag har officiellt blivit en person som numera budar på saker på diverse onlineauktioner. 

Förra veckan besökte jag Stockholms Auktionsverk  som ligger vid Globen. Mamma skulle lämna in lite saker och jag ville följa med. Att bjuda på saker på Auctionet är något som vuxna människor gör. Eller typ som Sandra Beijer. Det känns som en djungel av komplicerade sökord och ungefär som att man måste ha en examen i konstvetenskap. Men där på en hylla. Stod ett par roliga stolar. 2 st. Jag bestämde mig. Jag ska ha dem. 

Jag grävde lite. Kollade priser på liknande varor. Skissade på en budget. Jag hade absolut en plan hur jag skulle buda. Det var tufft där ett tag. Det budades. Vi var tre stycken. Men jag förstod att det bara fanns en envis vinnare i detta och det var jag. 500kr under värdering blev det. En jäkla vinst.  Jag har aldrig varit så stolt. 

Hämtade stolarna i fredags förmiddag. Det var lugnt och stilla på auktionsverket. Bara någon pensionär som strosade bland tavlorna och ett par som lämnade in mer porslin än vad jag någonsin bevittnat. Jag var nöjd med mitt fynd. Undra vad jag ska buda på här näst?

15
1 Comment