Jag har absolut lite mer tid för andra saker dessa dagar. T.ex. till att läsa böcker eller typ gå 10 000 steg. Vi sa inte ens prata om hur ofta jag är på gymmet. Jag är typ där varje dag. Det krävs att man är student, stenrik eller arbetslös för att man ska hinna träna. Hur som haver så har jag hittat ett nytt intresse. Jag har officiellt blivit en person som numera budar på saker på diverse onlineauktioner.
Förra veckan besökte jag Stockholms Auktionsverk som ligger vid Globen. Mamma skulle lämna in lite saker och jag ville följa med. Att bjuda på saker på Auctionet är något som vuxna människor gör. Eller typ som Sandra Beijer. Det känns som en djungel av komplicerade sökord och ungefär som att man måste ha en examen i konstvetenskap. Men där på en hylla. Stod ett par roliga stolar. 2 st. Jag bestämde mig. Jag ska ha dem.
Jag grävde lite. Kollade priser på liknande varor. Skissade på en budget. Jag hade absolut en plan hur jag skulle buda. Det var tufft där ett tag. Det budades. Vi var tre stycken. Men jag förstod att det bara fanns en envis vinnare i detta och det var jag. 500kr under värdering blev det. En jäkla vinst. Jag har aldrig varit så stolt.
Hämtade stolarna i fredags förmiddag. Det var lugnt och stilla på auktionsverket. Bara någon pensionär som strosade bland tavlorna och ett par som lämnade in mer porslin än vad jag någonsin bevittnat. Jag var nöjd med mitt fynd. Undra vad jag ska buda på här näst?
Konceptet för en minimal-spending weekend, eller ja, weekend itinerary, såg jag på TikTok för ett bra tag sedan. Faktumet är att jag har förstått att många människor känner sig ensamma, inte minst i dessa tider. I dessa tider när ekonomin är fullkomligt åt gudvetvart och många kämpar för att behålla taket över huvudet. Man känner sig ensam för att man kanske inte har råd att göra lika många saker som sina vänner. Man måste kanske tacka nej till en resa eller en middag för att ha råd med bensin eller mat den månaden. Inflationen verkar inte heller direkt ha påverkat det vi ser på Instagram, åtminstone inte i mina flöden. Det är viktigt att inte jämföra sig i dessa tider. Att fokusera på de små sakerna, ens egna framsteg. Saker som kanske inte känns så stora, men som är livet.
När jag publicerade mitt senaste inlägg fick jag lite ont i maggen. Det kändes så otroligt glammigt. Och jag är så OTROLIGT oglammig stora delar av tiden. Mitt liv består till stor del av att äta havregrynsgröt till middag, kolla kalla fakta och typ gå och lägga mig 22:15. Det blir inte roligare än så. Jag tror inte att någon läser den här bloggen för att de inspireras av min tillvaro, utan förhoppningsvis är det här en plats för lite igenkänning och mänsklig värme. Och det gillar jag. Det gör mig glad.
Helgen ska inte vara ångestfylld. Den ska inte kännas som en prestation att gå in i helgen. Tvärtom, den ska vara en tid för vila, några dagar av återhämtning och egentid. Du ska inte behöva oroa dig för pengar. Allting ska behöver inte kosta. Absolut, jag kommer ge förslag på aktiviteter i detta inlägg eller saker man kan göra. Vissa saker kommer kosta, andra inte . Tema är fortfarande: minimal spend. Skala upp och skala ner efter dina förutsättningar. Så se detta som ett… utkast till en bra helg kanske. Ett enkelt förslag till HUR du skulle kunna spendera din helg om du har möjlighet. Här är min take på minimal-spending weekend:
F R E D A G
15.30 – JOBB-AW
Helgen börjar klockan 15.30 i min värld, och så är det. Eftersom jag under stora delar av mitt arbetsliv har arbetat kontorstider, och på ganska trevliga kontor, har jag varit bortskämd med konceptet AW på fredagar. Jag älskar en go kontors-aw . När man kan starta fredagen med sina hårt arbetande kollegor som man har kämpat tillsammans med genom veckan. Om du inte har den möjligheten föreslår jag att du tar med dig dina tre roligaste kollegor och besöker kvarterets sunkhak. Det kostar vanligtvis runt 50-lappen och är ett prima sätt att avsluta veckan. Dessutom är det roligt att bara säga ”Jag vill ha en galopp”.
17.15 PIZZAKING
Ta bussen hem. Eller bilen. Jag har ingen aning om hur ni transporterar er från jobbet. NU är det i alla fall dags för pizzakväll. Men du har ett viktigt stopp att göra på vägen hem. Du ska köpa pizzadeg hos din lokala pizzeria. JA, det kan man göra. Det kostar vanligtvis runt 30-40 spänn om jag inte minns fel. Det är så mycket godare än den degen man köper på Coop. Sedan kan du slänga på allt gott du har i kylskåpet. Och om det är ganska tomt i kylskåpet så rekommenderar jag det här receptet på potatispizza. Det är billigt och megalyxigt.
19.00 TAROT OCH BABBEL
Bjud in dina tre ROLIGASTE kamrater. Och om du har kompisar som på något sätt får dig att känna dig dålig eller otillräcklig på grund av ekonomin, då är mitt råd att dumpa dem, åtminstone för en stund. Vänskap handlar om att umgås med varandra; aktiviteten är inte det viktigaste. Jag har en kompis som ganska ofta utbrister: ”Men jag är ju din fattigaste kompis.” Förmodligen lite för den dramatisk effekt Nu är ju inte det sant, att hon ens är fattig, tror jag. Om jag ska vara ärlig så har jag ingen koll på mina väns privatekonomi. Men jag tycker att det är befriande när hon säger så. Det är så öppet och ärligt på något sätt.
Att umgås ska inte vara en glammig aktivitet, det ska vara avslappnat. Ingen borde känna sig fattig eller otillräcklig. Då har du fel kompisar
Ett tips på en rolig aktivitet är att lägga tarotkort! Jag och Caroline hade jätteroligt för ett tag sedan när vi läste tarotkort. Jobbiga tider kräver svar från högre makter. Fråga universum det du vill veta. Jag lovar, det kommer att bli spännande svar. Av någon anledning verkar det alltid finnas en tarotkortlek i allas kompiskretser. Om inte, kan du hitta en kul här.
23.30 DRICK TILLS ALLA FLARROR TAR SLUT
Jag har alltid haft en regel i mitt hem vid middagar – och det är att ALLA tar med en flaska var. Det känns lite lagom dekadent absolut. Men vad ska jag säga. Mina vänner brukar inte direkt spotta i glaset. Dom går åt för det mesta. Vid den här tidpunkten brukar alla vilja rycka i spotifylistan. Försöka att se till att det inte blir koas i köandet. Jag hade en sån KUL middag i sommras när alla fick önska en låt och sen berätta olika minnen eller teman runt dom. Typ ”En låt du lyssnade på när du var olyckligt kär.” Gud, det hulkades på ett sätt. Speciellt när någon spelade Annika Norlin.
00:45. KICKA UT FOLK INNAN ETT
Kicka ut folk innan ett. Det kommer inte bli roligare. Jag lovar.
L Ö R D A G
10.15 SOV UT OCH TILLÅT DIG EN GOD SCROLL I SÄNGEN
Sov ordentligt, riktigt länge. Så pass länge att du hör att människor är ute och lever sina liv medan du fortfarande ligger kvar i sängen. Det är verkligen en av de bästa känslorna för mig. När man hör att staden har vaknat och du fortfarande är insvept i varma, fluffiga lakan. En av mina favoritstunder är när jag har en kopp te på morgonen, ligger i sängen och tillåter mig själv en lång scrollsession. Kanske i 45 minuter, vem vet? TikTok, Instagram och kanske till och med Reddit. Gå in i någon lång tråd om Gud vet vad, kolla genom annonser på marknadsplatser efter saker du egentligen inte behöver eller sök igenom TikTok efter goda recept som du aldrig kommer laga.
11.30 MYSSTÄDA
Jag ogillar att städa. Det är så tråkigt. Men mysstädning, det är faktiskt det bästa jag vet. Mysstädning handlar bara om att fräscha upp din omgivning. Du går inte på djupet, bara en ytlig städning. Kanske dammsuger du lite lätt, ser till att blommorna får nytt vatten och byter handdukar. Varje rum eller yta får maximalt 15 minuter. Så du behöver prioritera hur du använder din tid. I mitt fall tar det cirka 40 minuter. Perfekt för att fräscha upp hemmet inför lördagen.
13.00 YOGA
Känn dig som Gwyneth Paltrow och boka in ett träningspass på lördagen. Inget får mig att känna mig så L.A. som att glida in på gymmet en lördag. Jag kan inte förklara känslan. Det är bara helt fantastiskt. Kanske är för att det är så lite folk då, det brukar vara så tomt vid den tiden. Som att man har ett eget gym. Man lever verkligen Gooplife.
15.00 DEN GOA TIMMEN
Vem älskar inte ett hem som doftar nybakt? Blir helt pirrig av tanken. Baka behöver inte vara något komplicerat. Känns som att folk kan vara lite rädd för att baka. Dom tror typ att det är komplicerat. Hell to the no. T.ex. den här magiska kladdkakan eller denna ricotta- och citronkakan. En annan sak jag är stor förespråkare av är att ta en nap. Unna dig en 30 minuter tupplur. Det är livet.
17.00 HEMMADEJT
Det händer ganska ofta att min kille och jag har olika planer under dagen. Att samlas runt middagsbordet efter 17 är helt underbart. Planera som en hemmadejt. Kanske ta ett glas innan ni lagar maten, prata om dagen och skapa en mysig atmosfär runt middagslagningen. Jag rekommenderar självklart min OTROLIGA middagslista . Var extra nyfikna på varandra, försök att lägga bort telefonerna och tafsa lite i köket. Det är alltid trevligt. Laga någonting som tar tid och ät långsamt. Stressa inte. Det är så lätt att fastna i vardagensrutiner där allting måste gå fort bara för att man är hemma. Det behöver inte vara så. Det finns mycket att säga om partnern Schulman, men hemmadejter är verkligen deras bästa grej.
21.00 TYSTNAD TAGNING
Min kompis Vickan sa en gång: ”När man har varit tillsammans ett tag orkar man fan inte prata exakt hela tiden.” Och det är så jävla sant. Ibland är det bara skönt att ligga i soffan och titta på en film eller serie. Kanske till och med se flera avsnitt av något. Ge dig hän åt en riktigt bra serie. Har ni några tips? Jag skulle rekommendera ”1923”, ”Huset” och den senaste säsongen av ”Loki”. Om det blir tråkigt, somna i soffan. Jag gör det varje lördag.
23.21
Släck lampan för guds skull.
S Ö N D A G
10.30 SÖNDAGSFRULLE
Söndagsfrukosten är fan helig. Det finns ingenting jag älskar så mycket som en bra söndagsfrukost. Den ska ta tid. Lång tid. Om man har bra framförhållning kanske man förberedde lite kalljästa frallor redo dagen innan, annars kanske det blir lite lyxiga pannkakor. Jag lever för en söndag där nymo står på hela morgonen, man tar ett täcke till soffan och dricker påtår efter påtår. Mitt lyckligaste ögonblick är när Hannes frågar ”kommer GW snart?”. Precis så vill jag leva resten av mitt liv.
12.00 VÄRLDENS LÄNGSTA PROMENAD
Okej, jag kanske inte vill gå världens längsta promenad. Men åtminstone en timme. Gärna bland fågelkvitter, frisk höstluft och löv som är på väg att falla. Faktum är att naturen har varit ett ångestmoment stora delar av mitt liv. Inte min grej. Sakta men säkert har jag börjat uppskatta vad spenaten gör för själen. Jag klagar ofta när jag är ute på promenad, ”Är vi framme snart?” om och om igen. Vet inte varför dock. Det är ju ganska trevligt, speciellt om man tar med sig kakan man bakade dagen innan och en termos. Allt som är fika uppskattas.
15.30 SÖNDAGSHÄNG HOS PÄRONEN & ROBINSON
Och sen kanske söndagsångesten infaller. Vilket den gör ibland. Vad gör man då? Om man har privilegiet att bo cirka 15 minuter från sina föräldrar, tar man bilen dit och lägger sig raklång i soffan. Man ber om att bli ompysslad, ber dem att säga att allt ska bli bra och förhoppningsvis är det något gott som står och puttrar på spisen. Ibland är det fiskgratäng och ibland panerad rödspätta. Allt ska ätas med mycket sås. Jag skulle definitivt se alla avsnitt av Robinson när man ändå är där. Kanske diskutera varför Charlie är sån eller hålla en monolog om varför du tycker att Karolina är en värdig vinnare? Du kommer inte ha någon söndagsångest kvar.
19.00 SÖNDAGSDUSCHEN OCH PINTERESTPSYKOS
Ta en lång jäkla dusch, eller ett bad om du kan. Jag är väldigt avis om du har ett badkar. Tvätta håret noggrant. Kanske lägg en ansiktsmask eller skrubba kroppen. Jag vill att du ska känna dig som en ny människa när du kliver ut. Koka en kopp te och gosa ner dig i soffan. När jag bodde i USA hade jag och min dåvarande rumskompis en gosig tradition på söndagskvällarna. Vi tog fram datorn och scrollade loss på Pinterest. Vi satte intentioner för veckan med hjälp av klyschiga citat, pinade platser vi aldrig skulle komma att besöka och planerade bröllop som skulle kosta en förmögenhet. Det var en hel ritual. Faktum är att jag fortfarande gillar den rutinen. Mitt pinnande är bara lite småskaligare nu.
22.00 KRYP TILL KOJS
Jag älskar att gå och lägga mig tidigt. Punkt. Finns inte så mycket mer att säga om det. Tidiga kvällar är mina bästa kvällar. På söndagar älskar jag att krypa till kojs i en ny pyjamas och med god energi. Ibland skriver jag dagbok, formulerar tankar och känslor inför den kommande veckan. Det är ett ganska bra sätt att varva ner. Sen plockar jag upp en bra bok. Läsning är det mest rogivande jag vet. Här är några boktips som jag tycker alla borde läsa. Om du fortfarande känner dig uppe i varv rekommenderar jag världens bästa meditation. Jag somnar alltid tre minuter in. PERFEKT.
You’ve made it. Du har överlevt min minimal-spending weekend.
Och där passerade en till helg! November är här och det är höst på riktigt. Oktober är som en för smak av det som komma skall. Nu är det mörkt, kallt och lite kämpigt. Samma sak varje år. Elsa Billgren pushar för Novent – men jag är lite skeptisk. Jag kan liksom inte riktigt gå in i den där känslan, inte än. Nu vill jag bara vara. Vara i hösten. Är det så fel? Jag tror inte det. Nu går vi igenom min helg:
Jag började helgen med en dunderfrukost. Jag har fått dille på salmbärssylt till gröten. Dessvärre kostar det en mindre förmögenhet. Nej jag vill inte ens säga vad jag betalar för den. Det är min lilla vardagslyx och det är absolut inget fel med den typen av unn. Speciellt inte i dessa tider.
Påtal om unn så fick jag någon typ a psykos och satte kl 10.00 för att köpa en ny jacka. En ganni x Barbour närmare bestämt. Jag vet inte riktig vad som hände. Jag var fullkomligt chockad över mitt eget beteende. Jag är riktigt dålig på att unna mig saker jag verkligen vill ha. Tycker sällan att jag förtjänar fina ting. Det är så mörkt. Belönar sällan hårt arbete. Så nu är det ändring på det. Dyra jackor och salmbärssylt forever. Förresten, Jävla Karlar är en jäkla 10 av 10 bok. Den borde ni läsa.
Mamma frågade om jag ville haka på Auktionsverket, hon skulle lämna in några grejer. Vem är jag och tacka nej? Jag älskar ju den typen av aktiviteter. Det finns inget roligare än att springa runt bland knasiga möbler, vackra tavlor och fint porslin. Är jag 70 år gammal? Ja kanske. Hur som haver har jag börjat buda på två stolar. Budgivare 3 är jävligt jobbig. Budgivare 2 verkar ha lagt sig. Jag tror jag kommer ta den här vinsten. Det finns risk för bråk annars.
Ursäkta ser ni hur helylle jag ser ut på den här bilden? Carro frågade om jag ville haka till L’Avventur på middag och det säger man ju inte direkt nej tack till. Det gick vilt till. Som det gör när man är med krogisar. Det blir livat. Kanna på liksom. Jag älskar roliga människor. Människor som skrattar högt, som vågar surra om knasigheter och som dansar ut ur lokalen. Det är livets blessing. Vildar alltså.
Det var som att middagen aldrig tog slut. Vi var sist ut på restaurangen. Om jag ska vara helt ärlig, så är det lite suddigt. Jag minns en vals. Och simsalabim så var vi utanför. Kan vi prata om det här att ha lite svårt att gå hem? Det är nämligen något jag har väldigt mycket problem med. Caroline också tack gode gud. Vi stod där. 100% redo att gå hem. Taxin var typ beställd om man säger så. Ska vi ta en öl till eller? och sen tog vi sikte mot sunkkrogen på andra sidan gatan. Där var vi kvar tills dom tände lamporna. Usch är inte det en fruktansvärd känsla? Skamsköljning. Det blev ju inte direkt bättre av att dörrvakten fick påminna oss tre gånger att stället hade stängt och att vi var tvungna att gå. Är det bara vi som har det problemet?
Var jag bakis dagen därpå? Inte så farligt faktiskt. Stekte pumpkin spice panncakes och tryckte fem avsnitt Gilmore girls på raden. Framåt kl 14.00 frågade min kille om jag var redo att möta världen. Det var jag typ inte. Men vad gör man inte för att verka normal. Borstade ut gårdagens lockar och skyndande mig ut på stan. Bakfyllan slog till på riktigt cirka tre timmar senare. Men då hade vi redan hunnit med häng med vänner, ett besök på HM’s julavdelning och en bagel. Lyckad bakisdag med andra ord.
Resten av helgen ägnades åt kravlöst häng i soffan. Okej nu kommer ett erkännande. Jag och min kille vet ej hur man bingetittar på saker. Jag har klarat det i tidigare relationer. Men nu – KATASTROF. Det är som att vi har misslyckats fundamentalt i hur man lever som tvåsamhet på 20-talet. Vi tog iallafall ett beslut, det togs sats. ”Nu trycker vi en serie”. Vi såg sex hela avsnitt av 1923. Den var ÖVER förväntant. Fick min dagliga dos av cowboys om man säger så. Vi har två avsnitt kvar. Och jag är positiv till att vi kommer riva av det här i veckan. Lagad förövrigt denna horribla Mac & cheesen från eldorado. Skulle ej rekommendera till min värsta fiende. Hela min collegetid leve jag på crafts egna sort. Det här var ett hån mot den gudagåvan.
Ska vi summera oktober i en listjävel då? Jag tycker det. Oktober var lite smärtsamt helt ärligt. Jag har känt mig lite off. Ur min kropp liksom. Kanske är det helt naturligt efter det senaste halvåret. Jag är sjukt pepp på november dock. Jag har en väldigt positivt känsla i kroppen.
Månadens teve:
Jag har äntligen(!!!!) lämnat Outlanderträsket. Jag är absolut fullkomligt besatt. Men nu är åtta säsonger över och jag kan börja titta på annat. T.ex. Gaslight. Tog mig tillbaks till min första relation. Gud vad det kan vara osunt att va ihop. Har även sett två grymma dokumentärer på sistone. Lena och Bergmans Hushållerska på SVT. Vill även ge tummen upp för K-specialen Jordeliv m. Amanda Bergman.
Berka frågade mig om “slow living” va en trend och jag gav väl ett lite trevande svar. Vet inte om det är det. Men det är absolut det enda jag är intresserad av just nu. Mina favoriter är Roaming Wild Rosie, Poetry of Slow Living och Lilyanna Joy.
Månadens godaste bakverk:
Jag åt tårta med Caroline på Ritorno. Tänkte “Fyfan vad det är gott med tårta”. En liten prinsessbit ba. Är det så fel? Absolut inte. Vill ta tillbaka konceptet lördagsbakelse. Det är så trevligt tycker jag.
Månadens godaste dryck:
Te. Mängden te som har förtärts är utöver något annat. Det är kanna på om man säger så. Fyfan vilken grandma man är. Nej men det här är slutet.
Månadens sysselsättning
Gått cirka 7000 steg per dag.
Attendat ett och annat yogapass. Är hooked på Bodybalance.
Skrivit massa roliga texter.
Byggt en bokhylla
Varit på ön en massa
Såg en magnifik utställning på Moderna.
Böckerna lästes.
Försökte vara en bra kompis och flickvän. Misslyckades en del med det.
Månadens sämsta:
Mitt humör, har nämligen varit mycket arg. Mitt självhat. Och min huvudvärk som verkar vara här för att stanna.
Månadens bästa beslut:
Att ta det lite piano, Elinor Alderbro. Allt behöver inte lösa sig samtidigt.
Månadens bästa inköp:
Har inga. Har bara insett hur fucking dyrt det är att vara vuxen. Och ha t.ex. bil. Visste ni vad service kostar? 3500 kr kan jag svara på det. Blev inte speciellt mycket inköp efter det. Eller jo, ett par fina fat jag köpte på loppis. 20 spänn styck.
Månadens film:
Jag såg Miraklet i Gullspång och jag kan ju bara säga såhär “må guldbaggarna ramla in”. Vilken jäkla dundergrej! Ett mästerverk. Kommer det bli en Oscar? Ja men det finns absolut en möjlighet. Var även och såg Tillsammans 99. Skrattade non-stop. BRA grejer.
Månadens böcker:
Läste den spirituella flumboken Signs och den hyllade Berättelsen om ett äktenskap. Jag var måttligt imponerad av båda ska jag ärligt säga. Har nyligen även börjat lyssna på Hjärtats Land av Nora Roberts. Väldigt off-brand för mig. Men vad ska jag säga. Det pågår en mindre kris här inom mig.
Jag var på AW med min gamla bästis Hannah här om veckan. Jag har känt Hannah sen jag var sex år gammal. Det är så konstigt när man har känt varandra länge. För man kan varandra liksom. Man är nära på ett helt annat sätt. Inget går att maskera, eller gömma. Det bara är. Hannah nämnde en sak som fångade mig, att vi har blivit relationspersoner båda två.
Jag hade lite svårt med den termen. Men nu har jag levt större delar av mitt vuxna liv med någon. Mer än vad jag har levt utan någon. Ändå identifierar jag mig mer som en “singeltjej”. Varför vet jag inte. Singelåren kan jag. Jag vet hur jag ska vara singel. Att vara ihop med någon. Gud det fan megasvårt. En ständig process, ett evigt kompromissande och ett pusslande utan dess like. Men vissa saker har jag ändå lärt mig och reflekterat kring. Här är 13 saker jag har lärt mig//tänkt till kring/ varit med om under mina år som någons flickvän:
Man behöver inte ha samma intressen eller typ gilla att göra samma saker. Absolut det kan vara fett med några beröringspunkter. T.ex. jag vet inte. Populärkultur eller typ god mat. Men det behöver inte vara mer komplicerat än så. Det kanske är det tröttaste rådet man kan ge. Men jag trodde länge att man skulle göra ALLT ihop. Fyfan vad trist det hade varit. Du är din egen person. Tappa inte det.
Hade en kille som bara åt ur djupa skålar och med sked. Tallrikar eller liksom bestick existerade inte. Spelade ingen roll vad han åt. Tycker det var sjukt obehagligt nu i efterhand.
Om en kille inte vill sjunga med i Cruel Summer är det bara att kasta in handduken.Taylor Swift är min gud. Det är en banger okej. Lär dig bara bryggan för guds skull.
Ekonomi är fett känsligt, jag vet. Men om en snubbe beställer hem foodora på 30-dagar avbetalning. Se det lite som en varningsklocka. Visst det kan vara lite mycket utgifter ibland. Men 150g från grillen på Ringvägen kanske inte ska tas på avbetalning. Så tycker jag iallafall.
Om din kille inte dansar. Och du gillar att dansa. Ah. Då kan det bli problem. Att skaka på höfterna är viktigt för välmående, och om man liksom är ensam i den synen kan det bli kris. Då dör man lite inombords varje gång Mambo no. 5 kommer igång och man står själv på dansgolvet.
När ni befinner er på semester. Må inte P om ni börjar gnabbas. Jag har gått ett helt liv och tänkt att på vacay får man inte bråka. Och vad händer då? Nej men då är det som att det ligger ett konstant litet gräl och puttrar HELA tiden. Blev så glad när Hannes ba “alltså jag känner mig sjukt grinig just nu” när vi var på Gotland. Det var befriande.
Var tydlig med din smågodissmak tidigt. Blev så less när mitt ex trodde jag gillade lakrits och typ persikor när han skulle köpa godis. Usch. Kan inte tänka mig något äckligare.
Tyvärr finns Jamie Fraser inte i det verkliga livet. Så det är bara att gå vidare. Inte heller Nick Miller eller Aidan Shaw. Det är trist, jag vet.
Flytta inte ihop för tidigt. Jag vet att det är ett måste för vissa ekonomiskt. Men om ni har möjligheten, bo på egen hand. Jag flyttade ihop första gången när jag var 22. Det var för tidigt. En massa onödiga bråka om typ tvätt, disk och pengar. Gör det inte ba. Borde vara olagligt att flytta ihop innan 26. Fick panik på den här artikeln som DN släppte förra veckan. Vi kan inte uppmuntra sånt här.
En dålig julklapp eller födelsedagspresent är fan inte hela världen. Har absolut brutit ihop på toaletten när jag fick en ljusbox från Lagerhaus en gång. Det brukar jämna ut sig. En dålig present = två bättre presenter.
Man behöver inte ha “en låt”. Att vara ihop är så mycket mer än bara en låt. Det är en fucking spellista. Det är högt och lågt. Det är en smörig ballad, en fuckyou låt och typ en countrysång.
Tänk inte så jävla mycket när ni ska välja resturang. Jag kan hålla på i timmar “jag är inte sugen på sååånt”. Det är fan ett helvete. STACKARS HANNES. Ibland kanske man bara ska köra närhetsprincipen. Mängden bråk skulle minimeras.
Lev med en rolig person. Livet är bitvis så mörkt. Det är jobbigt, jävligt och knöligt. En rolig person gör allt lite lättare.
Små saker. T.ex. sydde en duk idag. Det gav mig glädje. Kände mig liksom inte helt tappad. Typ som att jag kan vissa saker. Blev glad när fyndade två fat på lokala loppisen i Sickla. 40 kr för ett livsverk. Det kallar jag grejer. Idag ska jag och min kille på gemensam yoga. Tanken gör mig absolut lite obekväm. Men också väldigt skrattig. Livet är KUL.
Nu är Outlander äntligen över. Eller äntligen och äntligen. Det är en sorg, jag har varit orimligt engagerad. Det enda jag tänker på är ungefär Jamie Fraiser och Skottland. Men nu ska jag gå över till någon annan långkörare. Tänker mig kanske Downton Abbey eller typ Ally McBeal. Högt och lågt är det. Har även hittat till Roaming Wild Rosie på youtube. Rosie bygger en stuga i Sverige. Rosie har aldrig byggt något förut. Otroligt att följa. Har också gått in otroligt mycket in i countrymusiken. Som jag gör. En gång per året. Hittade en magisk låt förra veckan. Läser fortfarande Jävla karlar av Andrev W. Och den är otroligt bra.
Vad är det viktigaste du vill med dig?
Att jag måste sluta tycka saker är så pinsamt. Jag har liksom fått skräck för att ladda upp saker. Alla digitala kanaler. Brukade älska att dela saker. Min lilla kreativa plats. Känner sån skam i precis allt jag gör nu. Hoppas det går över.
Förra veckan var jag ett vrak. Alltså ett VRAK. Det var så mycket mörker i min lilla själ. Vi snackar självhat, skilsmässa och total livskris 24h om dygnet i 7 dagar i sträck. Tog två rejäla bläckor på detta också. Katastrofal människa är man. Varför tänker man inte? När folk frågade hur jag mådde så yttrade jag frasen ”Jag vill bara bli Cowboy okej…”. Detta skedde i cirka tre sociala sammanhang och alla liksom gav mig ”blicken” så att säga (På tal om Cowboy ni har väl läst Gabriella Skogs TOPPinlägg från Texas. Längtan blev ju inte direkt mindre efter att jag läste det). Mot slutet av veckan ersattes min totala kris av att tant röd kom och knacka på dörrjäveln. *Är inte tant röd det absolut ROLIGASTE UTTRYCKET. Blir alltid full i skratt av det. Insåg att det förmodligen var hormonerna som spelat mig ett spratt och att det inte längre fanns ett behov att ta VOI till St Göran.
Så vad gör jag när livet känns överväldigande? Kanske det dummaste man kan göra. Jag isolerar mig. Jag tog bilen ut till min mosters landställe i skärgården. Min bästa sak är Skärgården off-season. Snälla, inte en själ på byn. Bara rika pensionärer som går stavgång och dinkare som har valt ett liv utan barn. Jag tände diverse braser, tittade på Robinson och läste böcker om att lära känna sitt spirituella sign. Mitt sign är en ekorre om ni undrar. På mina prommisar runt ön så såg jag två ekorrar i det fria. Tror ni att jag tolkade det som att allt skulle bli bra? Självfallet. Boken Signs: The secret language of the universe kan ni köpa här.
Sen var jag tillbaks i stan. Ungefär där åkte jag på min urinvägsinfektion och då tänkte jag ”Nej men nu får det fan räcka”. Mitt botemedel är vätskor i mängder. Det dricks saker på ett sätt. Citronvatten, vanligt vatten och baljor av te. Var jag livrädd att jag skulle drunkna i min egen kropp? Ja det fanns stunder. Förresten, engagerade hela min familj till ett bokhyllebygge. Visst blev det fint? Jag är absolut familjens slavdrivare.
Några dagar innan min kris var jag och H på Moderna och såg Monica Sjöö’s otroliga utställning. Jag tycker Monica har ett uttryck som gång på gång fångar mig. Visuellt och i ord. Hon är en sån förebild på många sätt. En röst som liksom inte gick att tystas. Jag tänkte på allt som hänt och allt jag har känt senaste åren. Gud det är verkligen fruktansvärt att vara människa ungefär en stor del av tiden. Och världen just nu. Ja, den ska vi inte gå in på just nu. Jag har slutat sett på nyheter och drömmer som sagt om att bli cowboy. Är det så jävla fel? Efter utställningen bjöd Hannes på en korv. Inte visste han att jag hade tänkt lämna honom för någon som kunde gallopera upp för berg i Montana. Det var nog tur det.
Jag minns ett legendariskt avsnitt från den otroliga webbserien “På middag hos Hannah och Amanda” från typ tio år sedan. Konceptet av programmet är rätt enkelt. Systrarna Schulman-Widell bjuder in till en festmåltid med två svenska kändisar. Jag var runt 18 när det här programmet sändes och om vi säger såhär, jag var fullkomligt besatt. Lillgammal som jag alltid varit tittade jag med drömmande blick på den här typen av underhållning och tänkte “sådär ska jag också leva när jag blir stor”, medans mina jämnåriga tittade på Paradise Hotel eller Kungarna av Tylösand och tänkte mer på hur det skulle backpacka i Thailand eller säsonga i Åre. Med åren skiftade mitt fokus. Jag blev någon annan. Jag drömmer inte längre om maffiga våningar på öfvre Östermalm och middagar med dyrt porslin. Jag minns ett avsnitt så tydligt från den här serien. Hanna Hellquist är gäst. Hon kliver in med pondus, hon är stark och modig. Hon säger nått i stil med “när jag kommer in i den här lägenheten blir jag provocerad” och refererar till Amandas Schulmans nyrenoverade lägenhet på 150 kvadrat. I lördags blev jag Hanna Hellquist.
Just nu känns det som att jag är lite ofas med min omgivning. En stor del av min vänskapskrets är en aning äldre än mig. Inte många år. Men ett par. Min kille också för den delen. Han är äldre. Ja, vi blev inbjudna på 50-års galej förra veckan. Fick jag svindel efter den inviten? Absolut. Jag är på min egna lilla resa, vilket jag mer än gärna är. Just nu är det mycket tankar. Hur vill jag leva? Vad vill jag göra? Hur ska jag tänka? En klassisk 30-års kris. Jag försöker att lyssna inåt. Jag försöker att inte påverkas. Men fan vad det är svårt.
Jag befinner mig på en middag. I kanske det vackraste huset jag har varit i. Med smarta och framgångsrika människor. Som har barn. Och flera barn på ingång. De har sunda fritidsintressen, inte bara fylla och bingea realityserier. Någonting händer i mig när jag bevittnar det jag ser. Jag blir sotis, fast ändå inte. Jag blir Hanna Hellqvist hemma hos Amanda Schulman. Nästan lite provocerad liksom. “Det här lugnet kommer fan ALDRIG hända mig” tänker jag när jag traskar iväg till bussen påvägen hem. Jag känner mig bara så fucking dålig. “Mitt i mellan” mina tv-jobb, i en liten etta och med begynnande magkatarr. Är jag Sveriges sämsta vuxen?
Jag är i obalans i flera timmar efter middagen. När jag vaknar morgon därpå hos min kille på Kungsholmen kliar det i hela kroppen. Klickar mig in på Hemnet. Kollar villor i Enskede. 14 miljoner kr (!!!!). ”Visste du vad en villa kostar? Han tittar på mig frågande men också lite föraktfullt. På en kort tid hade jag blivit en toka. Kraftigt förvirrad. Och lite konstig. Jag känner inte igen mig själv. Jag vill understryka att jag tycker så mycket om dessa människor från middagen. Men jag kände mig bara så fel. Så oduglig på något sätt.
Dagen därpå är det söndag. Jag scrollar på Pinterest innan jag ska sova. Bland krystade citat, vackra stugor i Skottland och raffiga outfits så ser jag en bild. Bilden beskriver det walesiska uttrycket Hiraeth. En flummig beskrivning, absolut. Men något talar till mig. “A longing for the soul to come home”. Målet vi alla har är väl ändå den där slutdestination där själen ska få landa. Vägen ser olika ut för alla. Det är okej att känna sig provocerad. Bitvis kanske till och med frustrerad. Att landa kommer se olika ut . Vi kommer säkerligen hamna i ofas igen. och igen. Och igen. Kanske är en stor del av att växa upp att acceptera att saker sällan händer i symbios med andra hela tiden. Undra vem som kommer känna sig som Hanna Hellquist nästa gång?
Vi går in i årets sista kvartal. En pusselbit som ska avsluta året. Jag ser det som ett äventyr. Även om vi går in i mörkret. Jag har nog aldrig varit så glad som jag är nu. Kanske är det faktumet att kroppen börjar kännas sig utvilad, hjärnan börjar bli rimlig och tankar börjar bli klarare. Jag ser fram emot att gå in i oktober, jag ser fram emot att se vad tiden har att erbjuda. I fredags var det årets starkaste fullmåne. Energierna skiftade. Vi går in i vädurens tid (och det är faktiskt min tid). Men först tittar vi på September:
Hur var september?
Som en varm kram. Det har bitvis lite jobbigt. Men för det mesta har jag varit glad. I början av månaden tog mitt jobbuppdrag slut. Jag, som har jobbat alldeles för mycket, alldeles för länge var helt klart lite ovan med tystnaden. Jag har bestämt mig för att ta lite tid. Tid att fundera på vad som är viktigt, vad jag ska göra och HUR jag ska leva framöver. Det är skitläskigt. Men det är också otroligt roligt. Jag är så tacksam för mitt liv, att jag kan göra detta och att allt annat. September did me good.
Månadens tv
Jag vill inte prata alltför mycket om Outlander. Men vi kan säga såhär – det tar upp ungefär 90% av min tankekraft. Gud. Jag är så investerad. Snälla rara, det enda jag tänker på är Jamie Fraser och hur man älskar honom. Han slutar aldrig kämpa. Blir jag tårögd i detta nu? Ja lite. Rev även av två säsonger The Summer I Turned Pretty, även där var jag VÄLDIGT investerad. Gud. Vem kunde tro att ett Young Adult drama skulle hålla mig vaken om nätterna? Sen såg jag och min kille The Bear. Var jag investerade i denna serie tror ni? Ja, det kan jag säga. Tänker dagligen på Carm och hans gäng.
Tipsade ju om Witch förra veckan. Och det håller jag verkligen kvar vid. Gud vad jag har gillade den serien. Kunde liksom inte sluta lyssna. Har även lyssnat på en hel del P3 Historia. T.ex. avsnittet om Yngsjömordet. Gillade mycket.
Hela resan till Grekland var mäktig i helhet skulle jag vilja säga. Att få vara med sin mamma länge. Och liksom leva, skratta och må. Nej men det är otroligt. En blessing. Jag kände mig så otroligt lyckligt lottad.
Månadens scen
Min killes kompis Li hade en intim spelning på Larrys corner här om dagen. Vi var kanske 15 pers där på plats. Det var så fint att dela upplevelsen. Mer sånt.
Månadens besvikelse
Jag gillar inte när man ej får upprättelse. Inte får uppskattning för det man faktiskt gör. Det är så viktigt att se varandra där ute. Säg “bra jobbat!”. Bjud in folk. Få dom att känna sig inkluderade. Det är så jäkla lätt.
Månadens film
Jag såg en film i augusti! Gud. Shame on me. Jag jobbar liksom med film. Såg Avgrunden. Gillade inte.
Jag försöker göra mitt bästa för att vara i nuet just nu. Enbart göra sånt som gör mig lycklig. Inte oroa mig över saker som är utom min makt, utan faktiskt bara vara. Det går framåt. Jag är otroligt glad. Jag hade absolut en dipp efter semestern, vi kan kalla det en post-vacay blues. Men det är tydligen vanligt enligt min kille. Nedan har vi tre saker som har fångat mitt intresse den senaste veckan. Hoppas ni tycker att det är minst lika intressant som jag gör.
Runt om mig är det som att allas världar skakas om. På olika sätt. Inget är som det var för ett tag sedan. Det kanske är bra, som att man inte är ensam om krisen. Kanske är det inflationen. Kanske är det något annat. Men skakigt är det helt klart. Igår läste jag den uppmärksammade artikeln om The Pandamic Skip från The Cut. Jag relaterade verkligen. På sistone har jag känt mig så förvirrad. Det är som att min hjärna inte är i synk med min kropp. Under pandemin försvann många av mina första “vuxenår”. Jag känner att jag har blivit bestulen av tid, resor och äventyr. Nu är det som att jag står inför ett vägskäl, och hur jag än gör. Så känns det lite fel. Jag tänker så mycket på den här artikeln. Är det bara jag som känner såhär? Snälla kan inte ni dela era tankar <3
Jag har gått in i min spirituella sida igen. Vi behöver inte gräva i det allt för mycket. Nått hände när jag träffade sveriges kändaste medium, sen dess har jag liksom öppnat upp mig. Rökelser har köpts in, böcker har klickats hem och behandlingar har bokats. Åh herregud. Vem är jag ens? Ta det med en nypa salt. Låt en kvinna leva lite. Jag vill ge er ett poddtips. Delade detta på insta nyligen och fick så härliga reaktioner. BBC har producerat en otroligt välproducerat podcast som heter Witch. En djupdykning i den alltid populära ämnet “Häxor”. Nej men det är så intressant. Allt från häxbränning, till magisk lära och kulturen av midwives. I höst vill jag göra mer djupdykningar som denna i diverse ämnen. Det är så härligt att gå all in. Finns att lyssna på här.
Jag och Caroline var på tisdagsmiddag igår. Vi gick till Lennart och Bror fisk, tackar som frågar. Lite smådyrt, personalen var inte direkt på strålande humör men gott var det. Under middagen hade vi en drös saker som skulle avhandlas. Ni vet väl att vi har en samtalslista? En lista med ämnen som diskuteras. En sak på listan var faktumet att jag hade börjat gråtit på SATS tidigare under dagen. Under ett Bodybalance pass. Okej det var en tår, och det var ren lycka. Jag har alltid hatat att träna, och hatet har vuxit på sistone. Det som hände på Bodybalancen var otroligt. Kanske är det att jag börjat mått bättre. Men jag kände mig så stark. Som att jag orkade precis vad som helst. Jag stod stadigt. Det var skönt att ta ut musklerna till max, att känna svetten i pannan och liksom höra pulsen. Instruktören sa fina ord. Ursäkta, blev jag typ… precis frälst på SATS?
